initial commit of ebook 22122HEADmain

5 files changed, 1700 insertions, 0 deletions

diff --git a/.gitattributes b/.gitattributes
new file mode 100644
index 0000000..6833f05
--- /dev/null
+++ b/.gitattributes
@@ -0,0 +1,3 @@
+* text=auto
+*.txt text
+*.md text
diff --git a/22122-8.txt b/22122-8.txt
new file mode 100644
index 0000000..31520e1
--- /dev/null
+++ b/22122-8.txt
@@ -0,0 +1,1684 @@
+The Project Gutenberg EBook of Elias Lönnrot, by August Ahlqvist
+
+This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
+almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
+re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
+with this eBook or online at www.gutenberg.org
+
+
+Title: Elias Lönnrot
+       Biografiskt utkast
+
+Author: August Ahlqvist
+
+Release Date: July 23, 2007 [EBook #22122]
+
+Language: Swedish
+
+Character set encoding: ISO-8859-1
+
+*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK ELIAS LÖNNROT ***
+
+
+
+
+Produced by Tapio Riikonen
+
+
+
+
+
+
+ELIAS LÖNNROT
+
+Biografiskt utkast
+
+
+Af
+
+AUG. AHLQVIST
+
+
+G. W. Edlund, Helsingfors, 1884.
+
+
+
+
+Till läsaren.
+
+
+Detta utkast till en lefnadsteckning har uppstått af det minnestal,
+förf. höll vid den sorgefest, hvilken det finska universitetet d. 13
+maj 1884 firade för att hedra den store hädangångnes minne. Allt, hvad
+talaren vid detta tillfälle yttrade, återfinnes i detta häfte och
+derutöfver har tillkommit åtskilligt, nästan lika mycket som festtalet,
+af sådant, som skrifvits både före och efter festen. Några mindre
+betydande uppgifter hafva dessutom hemtats ur det minnestal af prof.
+S. G. Elmgren, hvilket denne på svenska höll vid Finska
+Vetenskapssocietetens årshögtid d. 29 april och senare utgifvit af
+trycket.
+
+I förväntan på en mera omfattande lefnadsskildring torde den finska
+allmänheten låta denna konturteckning få gälla för hvad hon också
+endast är, en första, blott för den närmaste framtiden gjord flyktig
+framställning af Elias Lönnrots verk och personlighet.
+
+Helsingfors i juni 1884.
+
+
+
+
+TILL ELIAS LÖNNROTS MINNE.
+
+
+Elias Lönnrots lefnadsdag är afslutad. Den var lång, men hade den varit
+än aldrig så lång, skulle vi likväl önskat, att den räckt ännu längre:
+så kär var han oss, så svårt hade vi att tänka oss skilsmessan från
+honom. Men det tillkom ej oss att bestämma hans lifslängd, och vi
+mottaga med ödmjukhet den Allsmäktiges domslut. Vi sakna honom, men
+klaga ej. Vi äro nedstämda, men sörja ej. Vi äro bedröfvade, men knota
+ej. Vi tacka Gud, som låtit en så rikt begåfvad, så ädel och så
+kärleksfull man födas till ett barn af det finska folket och unnat
+honom ett så långt, verksamt lif till vårt bästa. Lika litet som den
+enskilde individen, lefver ett folk af bröd allena. Redan den unge
+konung Salomo bad i forntiden, att Herren ville förläna honom icke
+rikedom och verldsliga egodelar, utan "ett förståndigt hjerta".
+Förstånd och snille äro i vår tid likaså nödvändiga som i Salomos dagar
+och äfven likaså sällsynta; de äro den största gåfva, den enskilde och
+genom honom hela hans folk kan erhålla. Lyckligt det folk, som till
+siare och skalder egt män, sådane som Runeberg och Lönnrot!
+
+Liksom Runebergs, så var Lönnrots lefnadslopp i yttre afseende föga
+skiftesrikt. Han föddes i ett torftigt hem,[1] sattes i skola, led
+brist men vann kunskaper, blef student, lifnärde sig med
+konditionerande, aflade sina lärdomsprof på ett tillfredsställande, om
+också icke lysande sätt, fick tjenst och skötte den otadeligt. Se der
+nästan alltsammans! För att vara ett lif, tillhörigt folkets störste
+man, vore väl detta på förvånande händelser, halsbrytande företag och
+stormiga själsskakningar blottade lefnadslopp att anses temligen
+fattigt, såvida ej denne hjeltes bragder varit af andlig art, af den
+art som manar minnestecknaren att för sin framställning söka det
+intresseväckande på helt andra områden än de nyssomnämda.
+
+Vid tidpunkten för Lönnrots första uppträdande på den fosterländska
+literaturens mark, d.v.s. år 1830 eller ett par år tidigare, var finska
+språket så föga uppodladt, att det nuvarande slägtet väl knappast
+förmår göra sig någon föreställning om dess literära armod och dess
+ringa betydelse för samhällslifvet. Bibelöfversättningen oberäknad,
+bestod den finska literaturen då för tiden af psalmboken, ett par
+predikosamlingar. "Sionin virret" ("Zionssånger"), "Hunajan pisarat"
+("Honungsdroppar"), "Ilolaulu Jesuksesta" ("Glädjesång om Jesus") och
+några andra skrifter af samma slag. Något annat än andlig literatur
+fans knapt till namnet. Sålunda existerade icke något historiskt arbete
+utom "Ajantiedot" (den korta krönikan främst i psalmboken), icke någon
+resebeskrifning utom Bunyans "Kristityn vaellus" ("En kristens resa"),
+icke något arbete af politiskt innehåll utom "Europan valdakundain
+tasavoiman vaarasta",[2] icke något naturvetenskapligt arbete utom
+Frosteri "Hyödyllinen huvitus luomisen töistä" ("Nyttigt tidsfördrif om
+skapelsens verk"), icke något dramatiskt verk utom "Höga visan" och
+intet modernt skaldförsök utom "Arkkiveisut" (godtköpsvisor).
+Lagboken var visserligen öfversatt till finskan, om också mycket
+otillfredsställande, och derutöfver öfversattes väl äfven en del
+författningar; men i embetsväg användes finskan endast i debetsedlarna
+och de grekisk-ortodoxe presternas prestbetyg. Undervisning på finska
+meddelades endast vid läsförhör och i skriftskolan, och af läroböcker
+funnos endast abc-boken och katekesen. Den enda ledningen i
+räkenkonsten erbjöd den i abc-boken intagna multiplikationstabellen,
+och först år 1839 utgaf just Lönnrot i sin "Mehiläinen" den första
+metodiskt uppstälda anvisning för "de fyra vanligaste räknesätten".
+Geografins första grunder offentliggjorde v. Becker i sin veckotidning
+"Turun Wiikkosanomat", och den första karta med ortnamn på finska var
+en liten, plumpt gjord, i Stockholm tryckt sådan öfver Europa, som
+utdelades med andra årgången af detta blad. Tidningar hade ingen
+dristat sig att utgifva, allt sedan Lizelius år 1776 misslyckats med
+sitt blad "Tietosanomat", hvilket lefde endast ett halft år, tills v.
+Becker år 1820 begynte utgifva ofvannämda veckoblad. Först så sent som
+år 1829 började "Oulun Wiikkosanomia" och år 1833 "Sanansaattaja
+Wiipurista" utkomma.
+
+Sålunda var finska språket vid Lönnrots första uppträdande lik en
+ouppbruten vildmark på alla andra områden än det andliga, och till och
+med en så entusiastisk yngling som han utan tvifvel var torde i sina
+drömmar om att kunna uträtta någonting för modersmålet intagits af ej
+ringa betänkligheter; så djup var den öfverallt rådande tystnaden och
+så stor bristen på högre ideella sträfvanden. Denna tystnad var likväl
+ej dödens. De djupa ledens brist på bildning och omöjligheten för dem
+att komma sig till den på annat sätt än genom svenska språkets
+förmedling begynte likväl småningom kännas tryckande för folket sjelft
+och det egna språkets tillbakasatta ställning förekomma detsamma
+förnedrande och onaturligt. Äfven hos de mera framstående af
+allmogeklassen väckte dessa missförhållanden bittra känslor. Detta
+synes t. ex. af Paavo Korhonens sång "Om finska språket", skrifven mot
+slutet af tretiotalet, i hvilken han yrkar på detta språks uppodling
+och användning såsom embets- och domstolsspråk.
+
+Folket i sin helhet var således ännu ej andligen dödt. Äfven andra
+förebud och försök förekommo kort innan Lönnrots uppträdande eller
+samtidigt med detta, hvilka å andra sidan voro egnade att upplifva
+ynglingens förhoppningar med afseende å modersmålets studerande och
+odling. Arvidsson hade gjort sina kraftiga uttalanden till förmån för
+den finska nationaliteten, v. Becker utgifvit ett finskt veckoblad med
+större framgång än någon före honom, Gottlund i Upsala (år 1818)
+offentliggjort en samling finska ordspråk jemte latinsk öfversättning
+och sedermera under de derpå följande åren inför den svenska
+allmänheten tagit i Sverige (Vermland) bosatte finnars nationalitet i
+försvar, v. Schröter blifvit så intagen af våra runor, att han till
+tyskan öfversatt en hel del af dem. Vidare hade Judén och Renvall (den
+senare till en början i Mnemosyne) redan hunnit undersöka finska
+språkets prosodiska egenskaper, och Ignatius, Frosterus och Helenius
+utgifva hvar sin särskilda samling psalmförsök, i hvilka nämnda
+undersökningars resultat på ett mer eller mindre lyckadt sätt
+tillämpats. Dessutom hade v. Becker, på den tiden Lönnrot var student,
+till trycket befordrat sin länge under arbete vordna finska grammatik,
+genom hvilken forskningen i det finska språket tog ett jättesteg
+(enligt Lönnrots yttrande "ett sjumila steg") framåt, och Renvall två
+år senare utgifvit sin ordbok, hvilken i sitt slag utgjorde ett lika
+stort framsteg som v. Beckers språklära i sitt. Äfven hade Sjögren vid
+denna tid begifvit sig på sin långa forskningsresa, om hvilken då och
+då anlände underrättelser och som Lönnrot och några andra torde hafva
+följt med intresse. Men i främsta rummet hade Topelius d.ä. med sina
+från folkets läppar upptecknade runor visat, hvarifrån hörnstenarne och
+grunden borde tagas icke endast för poesin, utan för hela literaturen i
+detta ords rätta betydelse.
+
+Sålunda erbjödo då våra literära förhållanden äfven några hugneliga och
+direkt uppmuntrande sidor. Voro ej v. Becker, Renvall och Sjögren
+sådane forskare och skriftställare, i hvilkas fotspår en yngling, som
+kände sig vara i besittning af förmåga, fann sig manad att träda? Och
+de der psalmdiktarne, uppeggade ej också deras arbeten honom, som allt
+ifrån sin späda barndom hört sjungas och läst hundratals godtköpsvisor,
+att pröfva sina krafter i jemnbredd med dem eller att kanske
+öfverträffa dem? Att Lönnrot af desse mäns verksamhet mottagit sådana
+väckelser är så mycket säkrare som han sedan i sina mannaår, om ock
+delvis ett halft århundrade senare, på ett så storslaget sätt både
+såsom ordboks- och psalmförfattare, förverkligade sina ungdomsplaner
+och förhoppningar och äfven såsom språkforskare både på det inhemska
+språkets och på de dermed beslägtade språkens områden svingade sig upp
+till v. Beckers och Sjögrens jemnlike.
+
+Men närmast och främst lockade honom Topelii spår, och det var i dem
+v. Becker ifrigt uppmanade honom att träda. "Utom desse två män",
+yttrar han sjelf, "låge kanske Kalevala-runorna ännu fördolda, ty hvem
+hade väl utan Topelii anvisning hittat på att ge sig af och uppleta dem
+i ryska Karelen, eller hvem kunnat komma på tanken att hopfoga dem till
+ett helt, såvida ej v. Beckers försök ledt honom på tråden?" Härmed
+syftar Lönnrot (i företalet till 2:a uppl. af Kalevala, pag. II) på en
+längre uppsats af v. Becker i andra årgången af "Turun Wiikkosanomat"
+med titeln: "Om Wäinämöinen", i hvilken denne af de runor, han sjelf
+och andra upptecknat, söker sammanställa denne hufvudhjeltes i våra
+episka sånger lefnadssaga. Synbarligen har denna uppsats för Lönnrot,
+när han skref sin första afhandling "De Väinämöine" (1827), hvilken han
+uppger sig (i 1:a uppl. af Kalevala, pag. III) hafva utarbetat "med
+ledning af v. Becker", tjenat ej allenast som förebild, utan äfven till
+en stor del såsom densammas källa. Beckers tanke att af de redan
+tillgängliga sångerna sammanställa Wäinämöinens lefnadssaga bör således
+anses vara embryot till Kalevala-idéen, en idé, som först senare tyckes
+ha upprunnit för Lönnrot, sedan han redan länge förut hyst den åsigt,
+"att af sångerna om Wäinämöinen, Ilmarinen och Lemminkäinen samt våra
+andra minnesvärda förfäder kanske funnes så rikligt, att till och med
+längre berättelser om deras hjeltebragder kunde af dem sammansättas".
+De spridda episka sångernas ordnande till smärre hjeltedikter var
+sålunda ett till sin tanke färdigt faktum, och härifrån var sedan
+endast ett enda, om också nog djerft och stort steg till idéen, att
+dessa små-epos vore att anses för delar eller episoder af ett stort
+helt folkepos.
+
+Men jag har ju, under det jag velat påvisa hvilken andel Topelius hade
+i att leda Lönnrot in på folkdiktningens område och v. Becker i hans
+förfaringssätt vid de episka sångernas ordnande, hunnit alltför långt i
+förväg. Låtom oss derför återgå till framställningens början.
+
+Den tanken, att de sånger, som uppspirat ur allmogens hjertan och lefde
+på dess läppar -- den s. k. folkdikten -- borde tagas vara på och
+utgifvas, var icke ny ens vid tiden för Lönnrots framträdande. Redan
+femtio år tidigare hade Porthan och hans män, af hvilka Ganander var
+den främste, begynt uppsamla folkdikter. De tyckas likväl för det mesta
+fäst afseende endast vid trollsångerna, och att döma af den till sitt
+omfång icke obetydliga "Mytologi", Ganander utgaf, synes han hafva känt
+ett stort antal sådana. Men de episka sångerna voro till den grad
+sammanblandade med trollsångerna, att ej heller de kunde bli dessa
+forskare obekanta, om ock de ej förutsågo deras stora betydelse.
+Folkvisorna eller de lyriska dikterna deremot tyckas de ej hafva
+tillagt något synnerligt värde. Men deras efterföljare i detta
+århundrades början försmådde ej heller dessa, utan togo till vara allt,
+hvad de hörde från folkets mun.
+
+Folkdiktningens värde hade nemligen nu betydligt stigit. Ganander och
+Porthan hade ansett henne endast för en källa till kännedom om
+förfädernas hedniska trosföreställningar. Nu begynte hon betraktas från
+den vaknande nationalitetsidéens synpunkt. Man hade begynt uppsöka och
+samla folkdiktens alster äfven hos andra folk. Macpherson hade med sina
+gaeliska sånger väckt en till och med alltför stor uppmärksamhet, de
+serbiska sånger, Vuk Stepanovitsch samlat, ansågos ej kunna nog
+beundras, och de svenska folkvisor, Afzelius utgifvit, förtjuste sinnen
+och uppvärmde hjertan äfven på denna sidan om Bottenhafvet. Härtill kom
+att man begynte tillägga folkdikten ett högre värde äfven i estetiskt
+hänseende. Såväl de omnämda som andra samlingar af folkdikter
+bekräftade -- man insåg det nu -- det berättigade i de loford, Herder i
+sin bok "Stimmen der Völker in Liedern" egnat folksången. Den blomma,
+som växer i skogens djup eller på åkerrenen, sade mången nu, är ofta
+till färg och form skönare och doftar härligare än den, som uppdrages
+af trädgårdsmästaren, om också den senare är mera prunkande, frodigare
+och fylligare.
+
+Under dessa förhållanden kan det ej förvåna, att ett så mottagligt och
+varmt sinne som Lönnrots helt och hållet lät sig hänföras af
+folkdiktningen. Efter aflagd kandidatexamen tog han renseln på ryggen
+och begaf sig på en fotvandring, afsedd enkom för samlandet af
+folksång. Han besökte de trakter, Topelius anvisat honom, och hvad han
+der fann, det veta vi. Första gången (år 1828) genomvandrade han det
+område af Karelen, som hör till Kuopio län; andra gången (år 1831)
+utsträckte han sin färd längre norrut, till trakterna af Kajana.
+Afkastningen af dessa färder utgjorde fyra smärre häften, utgifna under
+den gemensamma titeln "Kantele", i hvilka de skilda diktslagen, de
+episkt-mytiska och de lyriska, ännu äro sammanblandade.[3] Under sin
+tredje färd (år 1832) utsträckte han sitt insamlingsarbete i finska
+Karelen till Repola, bortom finsk-ryska gränsen. Deremellan egnade han
+också sina medicinska studier en sådan omsorg, att han redan år 1830
+kunde aflägga kandidat- och år 1832 licentiatexamen, vid hvilket
+sistnämnda års promotion han mottog doktorshatten. Samma år ville det
+sig så lyckligt, att provincialläkartjensten i Kajana blef ledig.
+Lönnrot lyckades bli förordnad att till en början sköta denna tjenst
+som vikarie, och blef sedermera ett år derefter utnämnd till ordinarie
+provincialläkare i distriktet. Sålunda hade han då med ens så godt som
+nått målet för sina önskningar: han befann sig nu midt uppe i sångens
+förlofvade land och just hans befattning ålade honom att lefva och röra
+sig bland allmogen. Detta gjorde han också träget, främst på tjenstens
+vägnar, men äfven för att samla sånger. För detta ändamål uppger han
+sig under åren före utgifvandet af Kalevala i dess första upplaga äfven
+hafva gjort fyra resor till ryska Karelen.
+
+Sålunda kunde Kalevala snart se dagen. Företalet till denna
+nationaldikt är dagtecknadt den 28 februari 1835.
+
+Med hänsyn till den snabbhet, hvarmed Lönnrot på den tiden tyckes hafva
+arbetat, och då vi veta att de lyriska sångerna voro ojemförligt
+lättare att ordna än de episka hade varit, förefaller det oss till en
+början förvånande, att ej Kanteletar följde snarare på Kalevala, ty
+antalet upptecknade lyriska sånger torde hafva varit mångfaldigt större
+än de episka sångernas och trollsångernas, hvilka samlaren endast
+erhöll af sällsynte här och der boende runosångare, medan deremot i det
+närmaste hvarannan qvinna i goda sångtrakter kunde för honom sjunga
+lyriska sånger. Denna vår förvåning förskingras dock, när vi erinra
+oss, att Lönnrot redan året derpå vidtog med en literär verksamhet af
+helt annat slag, nemligen med utgifvandet af en månadsskrift. Af
+"Mehiläinen" -- detta var skriftens namn -- utkom visserligen blott ett
+tryckark i månaden, men för en redaktör, som befann sig i statens
+tjenst och ej kunde påräkna biträde af andre, gaf äfven det lilla
+månadshäftets periodiska utgifvande rätt mycket arbete, så mycket mer
+som bladets trycknings- och utgifningsort var Uleåborg, dit postgång
+från Kajana fans blott en gång i veckan. Härtill kommer att Lönnrot
+från och med slutet af år 1836 företog en längre resa till Lappland,
+under hvilken en mera omfattande språkforskning tyckes ha afledt hans
+verksamhet från det uteslutande upptecknandet af sånger. Detta var
+skälet till att Kanteletar utkom först fem år senare än Kalevala eller
+år 1840, men då också fullständigt i tre delar inom ett år; första
+delen till Universitetets 200:åriga jubelfest, vid hvilken äfven
+Lönnrot var närvarande.[4]
+
+Såsom en skörd vid sidan af de episka sångerna inhöstas vanligen
+ordspråk och gåtor, och af sådana hade en ofantlig mängd äfven hopats
+hos Lönnrot.
+
+       *       *       *       *       *
+
+Här afslutas den förra och vigtigaste hälften af Lönnrots lif och
+verksamhet, betydelsefullast derför, att han under denna period lyckats
+i ljuset framdraga dessa oss så oändligt dyrbara runoskatter.
+
+Så dyrbara? och ännu: så oändligt dyrbara? Har då folkdiktningen
+verkligen ett så högt värde som det ofta upprepas? Otvifvelaktigt,
+åtminstone så vidt det gäller vårt folk. Ingen hade för verlden tolkat
+våra känslor, ingen sjungit om vår sorg och saknad, fröjd och gamman.
+Ingen hade sökt teckna våra ideal af mannen, qvinnan, krigets hjelte,
+modern, familjelifvet m.m.d. Ingen hade ännu lyckats i någon som helst
+metrisk form handhafva finska språket på ett tillfredsställande, än
+mindre på ett konstnärligt sätt. Nu uppdykte våra folkdikter, och i dem
+fans allt, som hittills saknats, och det i den skönaste form och det
+rikhaltigaste urval. Först nu begynte det finska folket kunna skåda
+sitt andliga jag, först nu älska sitt eget språk, detta språk, som man
+sagt vara så rått, att intet upphöjdare kunde dermed bringas till
+uttryck, och så otympligt, att det ej kunde begagnas i något slags
+metrisk form, men som nu framträdde i folkdiktningen såsom det
+smidigaste, det mest regelbundna och det mest klangfulla uttryck för
+sången. Också har folkdiktningen knapt nog i något folks literatur haft
+en så stor betydelse som i vår. Hos de flesta andra folk är den episka
+folkdiktens språk föråldradt, och denna diktart är sålunda tillgänglig
+endast för de lärde, hvilka allena äro i stånd att njuta af densamma;
+de lyriska sångerna åter förekomma oftast i dialektklädnad och äro
+bristfälliga till formen eller obetydliga till innehållet. Vår
+folkdiktning, sådan hon uppträder i Kalevala och Kanteletar, är deremot
+såsom hade hon utgått ur sin diktares hand den dag som är; allt är i
+henne klart, allt tillgängligt för en och hvar, allt tjusar hög och
+låg. Kalevala och Kanteletar utgöra ej endast vår poesis uråldriga
+hörnstenar, de höra till vår egentliga, samtida literatur såsom dess
+hitintills och sannolikt för en lång framtid bästa alster.
+
+Här torde rätta stället vara att beröra en omständighet, som är af stor
+vigt, när fråga är om runorna och Lönnrot. Vi mena Lönnrots ställning
+gent emot runorna.
+
+Har Lönnrot omarbetat runorna och tillagt någonting eller med något som
+helst bidragit till att gifva dem den form och drägt, i hvilka de sågo
+dagen? De afvikelser, han vid redigeringen af dem tillät sig med
+afseende å det språk, d.v.s. det ostfinska, på hvilket de ursprungligen
+voro affattade, äro så allmänt kända, att de väl ej behöfva här
+omnämnas. De voro nemligen endast fonetiska eller kanske hellre
+ortografiska, och dermed afsåg han endast att bringa runornas yttre
+drägt i närmare öfverensstämmelse med vårt skriftspråk, en uppgift som
+han också på ett särdeles lyckligt sätt löst. Härom lönar det således
+ej att vidare orda. Det samma gäller om hvad Lönnrot gjort vid de
+lyriska sångernas redaktion, ty det är klart, att utgifvaren endast
+behöft ordna dem efter innehållet. Annorlunda gestaltar sig Lönnrots
+förhållande till de episka sångerna eller Kalevala, och här blir
+frågan, tydligt och utan omsvep uttalad: hvad är i Kalevala
+ursprungligt, och hvad är Lönnrots verk? Ursprungliga äro alla eller
+nästan alla verser (versrader). De verser -- oberäknadt sådana
+inledningsord som t. ex. "Sanoi vanha Wäinämöinen", "Siitä lieto
+Lemminkäinen" o. dyl. -- hvilka Lönnrot eller kanske redan någon
+runosamlare bifogat runorna, har kännaren lätt att urskilja från dem,
+de verklige runosångarne sjungit. Verserna äro således, på några få
+undantag när, i det skick folket sjungit dem; den ordning deremot, i
+hvilken verserna nu befinna sig, är Lönnrots verk. Man må dock ej
+missförstå detta uttalande. I Kalevala finnas långa runoserier, hvilka
+ej beredt utgifvaren någon vidare möda än att af talrika varianter
+sammanställa de bästa ställena. Af detta slag äro alla troll- och
+bröllopssångerna samt de lyriska partierna. En betydligt större möda
+beredde honom de egentliga episka sångerna. I dem måste berättelsen
+rätt ofta "sammanväfvas" (Lönnrots eget uttryck) af oräkneliga små
+sångfragment och den genomgående tråden deri, efter en sorgfällig
+pröfning af de skilde sångarnes sins emellan stridiga uppgifter, gifvas
+en riktning, som tycktes utgifvaren bäst med hänsyn till det hela.
+Sålunda uppstodo de delar af det stora epos, hvilka vi benämna
+episoder, eller de små epopéer, i hvilka antingen en enda händelse
+eller en ende hjelte utgör den episka sångens föremål. Eller rättare,
+de uppstodo icke, utan _återuppstodo_, d.v.s. de sammanfogades till den
+helhet, i hvilken de af folket uppfattats och sjungits innan de under
+tidernas lopp splittrats sönder. Må det tillåtas mig att för Lönnrots
+tillgörande i afseende på runornas sammanställning hemta en liknelse
+från ett annat konstområde. Lönnrot förfor härvid såsom en konstnär,
+hvilken gjort ett rikt fynd af forntida mosaikarbeten, hvilka blott i
+vissa delar äro bibehållna, men för det mesta ligga för hans fötter,
+sönderslagna i bitar. Konstnären känner inom sig lusten och förmågan
+att försätta dessa konstalster i deras ursprungliga skick; han letar
+sig till den dem inneboende idéen och formen, och nu ger han sig till
+att af styckena sammanställa ett helt, och afstår ej från företaget,
+innan bild efter bild står der fullfärdig.
+
+Dylika i sitt ursprungliga skick återstälda enskilda mosaikarbeten äro
+episoderna i det nuvarande Kalevala. Och dessa eller de små epopéerna
+äro de enda episka skapelser, hvilka de bäste runosångarne tyckas hafva
+ansett för något enhetligt och helt för sig. Om en större enhet hade de
+ej någon aning. Episodernas sammanställning till ett större helt d.v.s.
+till vårt nuvarande Kalevala är ensamt och uteslutande Lönnrots verk.
+Här är ej rätta platsen att afgöra, huruvida denna sammanställning var
+nödig och om den episka dikten derpå vunnit eller ej. Jag för min del
+skulle tycka lika mycket om de ursprungliga små-epopéerna som om
+Kalevala, men att detta ej är flertalets smak, vet jag äfven. Och det
+lär väl ej heller kunna förnekas, att Kalevala i sin nuvarande form är
+ett likaså helgjutet epos som många andra dylika skapelser, och vi
+måste beundra den blotta konstnärliga instinkt, med hvilken Lönnrot
+fogat små-epopéerna (episoderna) tillsamman. Ty till all lycka voro de
+estetiska teorierna honom fullkomligt obekanta.
+
+Denna sistnämda omständighet erhåller stor vigt i och för besvarandet
+af frågan: var Lönnrot berättigad först och främst att sammanflicka de
+skilda sångerna och episoderna, och sedan till det ännu djerfvare
+steget, att sammanställa dessa af folket diktade mindre epopéer till
+ett enda stort epos?
+
+Inför denna fråga har mången af Kalevalas och Lönnrots vänner bäfvat,
+men Lönnrot sjelf deremot aldrig. Sin tanke härom har han uttalat i en
+på svenska språket skrifven uppsats (Literaturbladet 1849, s. 16) om
+andra redaktionen af Kalevala, ur hvilken jag här meddelar det
+väsendtligaste. "Den ordning", säger han, "i hvilken runosångarene
+sjelfve sjunga sina runor, är väl ej alldeles att förbise, om jag ock
+ej vill fästa alltför stor vigt dervid, såvida de deruti mycket afvika
+från hvarandra. Just denna olikhet, hvarigenom ordningen mellan
+särskilta runor hos den ene sångaren ofta kom att korsa den andres, och
+sedan efter mångfaldiga uppteckningar af samma runor hos särskilta
+sångare högst få återstodo, som ej af den ene eller den andre sjungits
+i något slags sammanhang med en eller flere andra, styrkte mig i den
+redan förut fattade meningen, att alla runor af detta slag möjligtvis
+kunde bringas i samband med hvarandra. Jag kunde ej anse den ene
+sångarens ordning mer än den andres för ursprunglig, utan förklarade så
+den ena som den andra ur det hos menniskan naturliga begäret att bringa
+sina kunskaper i någon ordning, hvilket efter sångarenas individuela
+föreställningssätt skapat olikheten. _Slutligen, när ingen af sångarene
+enskilt mera kunde mäta sig med mig i anseende till massan af runor,
+dem jag samlat_, trodde jag mig ega samma rätt, som jag var öfvertygad
+om att de fleste af sångarene tillerkände sig, att nemligen ordna
+runorna eftersom de bäst passade till hvarandra, eller med runans ord:
+_itse loime loitsijaksi, laikahtime laulajaksi_ d.v.s. _jag ansåg mig
+för en sångare, lika god som de sjelfva_."[5]
+
+Se der ett likaså klart som afgörande svar på frågan, med hvilken
+rättighet Lönnrot sammanväfde först episoderna af Kalevala och sedan
+förenade dessa till ett stort helt. Han stälde sig i bredd med
+runosångarne, och deri handlade han fullkomligt riktigt. Han var till
+sinnelagets enkelhet eller så att säga i andlig oskuld deras jemlike;
+estetiska förutsättningar besvärade honom lika litet som dem. Han var
+visserligen ingen alstrande skald. Men äfven detta var en fördel, ty
+sålunda undgick han såväl frestelsen att inlägga någonting eget i
+runorna som misstanken att hafva gjort detta. Men å andra sidan hade
+han ett fullt ut lika utbildadt gehör och ett lika fint skönhetssinne
+som de bäste runosångarne. Härtill kommer, att han var i besittning,
+och till ännu i skriftlig besittning, af en vida större samling runor
+än någon annan runokännare. Med full rätt kunde han således företaga
+sig, äfven han, att uppställa runorna i någon slags följd, och
+resultatet häraf är Kalevala! Vi ega alla samma rättighet. Vi kunna
+upplösa Kalevala i små epopéer och godtyckligt sönderdela dess skilda
+ställen. Endast Marsyas' och Zoilos' skuggor varna oss för ett sådant
+försök!
+
+Kalevalas framträdande tyckes till en början ej hafva framkallat någon
+entusiasm eller förorsakat någon större väckelse på det literära
+området. Inom den bildade klassen i vårt land funnos då ännu ytterst få
+fullt mäktige det finska språket, och endast sådane kunna njuta af
+Kalevalas läsning. Att bland våra bildade män äfven funnos dem, som
+ansågo runornas sammanställande till ett enda epos för ett dumdristigt
+och löjligt företag, är bekant. Först sedan Castréns för sin tid
+lyckade öfversättning af Kalevala år 1841 sett dagen, kunde en större
+läsarekrets här hemma och en och annan nyfiken forskare äfven i
+utlandet göra bekantskap med detta epos. Med stöd af denna
+öfversättning gjorde Robert Tengström ett första försök i hemlandet att
+tolka idéen i Kalevala, och uttalade i en afhandling derom
+(Fosterländskt Album I, 1845) åsigter, hvilka ännu ega värde, bland
+andra äfven den, att kampen om Sampo är den hjeltebragd, som besjunges
+i detta epos och hvilken utgör dess egentliga medelpunkt. Genom
+Castréns öfversättning lärde äfven J. Grimm känna Kalevala. Han skref
+deröfver en omfattande studie (i den af Hoefer utgifna "Zeitschrift für
+die Wissenschaft der Sprache" B. I, 1846), som kort derefter här hos
+oss utkom i svensk öfversättning (Fosterl. Album II). Hans betydande
+uttalande anvisade Kalevala den plats bland andra de bästa folkepopéer,
+der denna dikt sedermera endast ytterligare befästats. Samme ädle
+vetenskapsman var äfven den förste, som tillerkände våra Ordspråk deras
+rätta värde.
+
+       *       *       *       *       *
+
+Lönnrot var vid den tiden, då han af trycket utgaf Gåtorna, d.v.s. det
+sista från folkets läppar uppsamlade större literära verket, endast
+fyrtio år gammal. Redan då hade han kunnat dö eller kunnat lägga
+armarna i kors, och hade likväl fullgjort ett verk, sådant som ännu
+ingen finsk man mäktat med. Till all lycka dog han ej och lade ej
+heller armarne i kors. Honom hade ännu förunnats en mycket lång
+arbetsdag till den tid han redan förlefvat, och allena det arbete, han
+utförde under sitt lifs senare hälft, vore tillräckligt att utgöra en
+vanlig skriftställares hela lifsgerning.
+
+Lyckligt var det för Lönnrot, men ännu lyckligare för den finska
+literaturen att han vid den tiden eller från och med början af år 1844
+erhöll tjenstledighet för ej mindre än fem år och dertill en
+tjenstledighet, under hvilken han uppbar hela sin lön, och arvodet till
+vikarien erlades af statsmedel. Sålunda hade äfven styrelsen funnit
+hans verksamhet åtminstone "nyttig".
+
+Nu grep han sig också an med arbeten och resor. Redan åren 1836 och
+1837 hade han för första gången berört det lappska språkområdet. Åren
+1841 och 1842 genomreste han i sällskap med Castrén alla tre
+Lappmarkerna ända till Arkangelsk, der han skildes vid sin reskamrat
+för att ej mera någonsin här i lifvet återse honom.[6] Härifrån styrde
+Lönnrot sin kosa söder ut och tillbragte sistnämde års sommar uti
+Vepsernas land i Olonetska guvernementet. Nu, sedan han fått den långa
+tjenstledigheten, begaf han sig till Ingermanland, Estland och Livland,
+under hvilken resa hans insigter och synkrets naturligtvis betydligt
+vidgades. Såsom frukter af dessa resor utgaf han vid skilda tider
+värderika arbeten öfver Vepsernes språk och Enare-Lappska dialekten,
+för hvilka en redogörelse här dock ej kan få rum. Derförinnan hade han
+i tidskriften "Suomi" offentliggjort en omfattande och grundlig
+undersökning af vårt eget språk, deri han såväl på ljud- som
+böjningslärans områden meddelar en mängd nya iakttagelser, hvilka
+omedelbart kommo skriftspråket till godo och senare tillämpats i
+språklärorna. Lönnrots öfriga förtjenster hafva på sätt och vis
+undanskymt hans förtjenster såsom språkforskare. Jemförd med andra
+finska språkforskare före Castrén står han så högt, att de ej på långt
+när kunna mäta sig med honom. Hans språkliga vetande grundade sig på de
+gamla latinska och grekiska språken, i hvilka han egde grundliga
+insigter. På äldre dagar lärde han äfven känna den allmänna filologins
+grundsatser ur tysken Beckers en tid högt uppskattade verk "Organism
+der Sprache" och Diefenbachs arbeten. Härtill kommo de nyss nämda
+vestfinska språken, hvilka han kände mycket väl. Tyska och ryska både
+talade och skref han, om också ej felfritt, i sin yngre mannaålder, men
+glömde dem sedan på gamla dagar. Hans föregångare bland finska
+språkforskare egde en långt mindre omfattande synkrets.
+
+På tal om Lönnrot som språkforskare må jag med detsamma äfven omnämna
+hans Lexikon, som visserligen såg dagen mycket senare, men på hvilken
+han arbetat troligen redan vid tiden för sin flyttning till Kajana. Det
+i runorna samt i nordöstra Finlands och ryska Karelens dialekter
+förefunna ordförrådet, som till en icke ringa del var främmande för det
+öfriga Finland och sålunda ej ingått i Renvalls för öfrigt förträffliga
+ordbok, uppfordrade honom naturligtvis till detta arbete. Också var
+lexikonet redan så tidigt som år 1849 så långt hunnet, att han då
+ämnade begynna dess tryckning (se bref till Rabbe 24/3 1849). Det hade
+varit stor skada, om denna afsigt satts i verket, ty otvifvelaktigt
+ökades ordförrådet allt mer ju längre tid ordboken var under arbete.
+Dock fick han ej någonsin detta verk sådant, att det hade
+tillfredsstält honom sjelf. Materialets rikhaltighet tvang honom att
+vid dess bearbetande anlita andras biträde, och dessa egde troligen ej
+fullt den för ett sådant arbete nödiga insigten och förmågan. Också
+ansåg Lönnrot sjelf sin finsk-svenska ordbok endast som en
+materialsamling, af hvilken i framtiden någon annan kunde utarbeta ett
+verkligen vetenskapligt lexikon.
+
+Tanken på en omgestaltning af Kalevala hade sannolikt redan i början af
+fyrtiotalet gått upp för Lönnrot. Nya fragmenter af de episka sångerna
+hade tid efter annan yppats, och när nu D. E. D. Europaeus från och med
+år 1845 med Kajana till utgångspunkt i och för runosamling utsträckte
+sina färder ända till sjön Onega och Hvita hafvet, kommo stora skatter,
+bland annat hela Kullervo-episoden, ännu fram i dagen. Ute på
+runosamling voro äfven andre, hvilkas resor, i likhet med Europaei,
+Finska Literatursällskapet, som numera kommit i en bättre ekonomisk
+ställning, till största delen bekostade. Deras skörd var ej heller
+obetydlig. Lönnrot sjelf kunde nu sitta i lugn uti Kajana och
+sammanfoga och ordna, hvad de yngre tillsände honom. På våren 1849 fick
+han det svåra arbetet färdigt, och samma år utkom den nya redaktionen
+af Kalevala. Hennes företräden framom den äldre upplagan äro så kända,
+att om dem här ej behöfver ordas, äfven i fall tid och tillfälle
+medgåfve detta.
+
+I sammanhang med Kalevala vill jag äfven taga Trollsångerna till tals.
+Af dessa hade hopat sig en så stor mängd, att de ej alla fingo rum i
+Kalevala. De måste således utgifvas särskildt för sig, och till all
+lycka hann Lönnrot äfven dermed, ehuru först på sin ålderdom. Om den
+finska magin och sjukdomars botande medels trollord hade han redan
+långt tidigare uttalat sina åsigter; detta gjorde han i sin år 1832 för
+medicinedoktors grad utgifna afhandling "Om Finnarnes magiska medicin",
+hvilken han tio år senare i omarbetad form ånyo offentliggjorde i
+Finska Läkaresällskapets tidskrift. Magin i äldre tider, och ännu för
+omkring fyrtio år sedan i ryska Karelen, bestod ej af detta meningslösa
+mumlande och dessa vidskepliga konster, med hvilka kringstrykande
+qvacksalfvare, gällare och zigenare nu lura lättroget folk. Trollkarlen
+var en "siare", en verklig schaman, en af traktens skarpsinnigaste män
+och som tillika stod högt i sedligt afseende. Det är bekant, att blotta
+personligheten såväl hos en aktad läkare som en själasörjare stundom
+inverkar genom den sjukes sinne tillika på dennes kroppsliga
+befinnande. Den finske schamanen var på en gång läkare och ett slags
+prest. Med sitt blotta väsen inverkade han förmånligt på den sjuke, som
+i honom såg en person ädlare än han sjelf. När härtill kommo de med
+öfvertygelsens kraft uttalade orden, hvilka med poetisk inspiration och
+i en språkligt anslående form blottade sjukdomens orsaker eller
+"ursprung" och sedan bortbesvuro den från den sjuke, så är det
+förklarligt, att denne rätt ofta blef lugnare till sinnes och att detta
+rätt ofta förmådde äfven stilla den kroppsliga smärtan. Påtagligen är
+just detta afsigten i mången trollsång. När det t. ex. i "eldens ord"
+en hel lång versserie igenom talas om rimfrost, köld och is, så flägtar
+från orden likasom kyla på den sjuke och den, om ock endast andliga
+förnimmelsen häraf afsvalar äfven kroppen. -- I denna riktning går
+Lönnrots åsigt om sjukdomars botande medels trollord, och en hvar, som
+sett en verklig schaman utöfva sin konst, medger gerna att Lönnrots
+tanke är riktig.
+
+Tjenstledighetens sköna dagar togo slut den 31 december 1848. Under
+denna tid hade han fått andra editionen af Kalevala i det närmaste
+afslutad och lexikonet nära nog i tryckfärdigt skick, undersökt de
+beslägtade språken söder om Finska viken, äfvensom utgifvit Paavo
+Korhonens dikter och en svensk-finsk-tysk tolk. I handskrift förefans
+äfven ett "Lukemisto" ("Läsebok") benämdt arbete, som var afsedt att
+bli ett slags finsk antologi, men hvars tryckning sedan ej blef af. Men
+detta oaktadt hade Lönnrot dock ej på långt när gjort allt hvad han
+ämnat; han hoppades, sedan den finsk-svenska ordboken blifvid färdig,
+ännu hinna med en svensk-finsk ordbok, en fullständig finsk mytologi,
+en komparativ grammatik öfver de finska, estniska, vepsiska och lappska
+språken, m. m. Tillika hade han under den långa tjenstledigheten blifvit
+främmande för de till läkaryrket hörande åliggandena. I följd häraf tog
+han ett raskt steg. Han insände till vederbörlig ort en ansökan, i
+hvilken han anhöll, att honom måtte beviljas afsked från tjensten och
+med detsamma en sådan lifstidspension att han ostördt kunde egna
+sin tid åt de nyssnämda arbetena. Till denna ansökan bifogade
+generaldirektören ett varmt förord och äfven kejserliga Senaten
+tillstyrkte bifall till ansökningen, men från högsta ort kom ett
+afslag, hvilket synes ha grundat sig på generalguvernörens
+framställning i frågan.[7]
+
+Denna motgång kunde väl till en början gräma Lönnrot, men snart
+torde han likväl ha tröstat sig, i synnerhet som chefen för
+medicinalstyrelsen synes åter hafva medgifvit honom en kortare
+tjenstledighet, ty annars hade han väl föga kunnat vistas på Laukko
+gård, der han slutförde arbetet på Kalevala och derifrån han hitsände
+handskriften. Efter att hafva afslutat detta stora arbete, tog han sig
+en liten tids hvila, kom sig att äfven en smula tänka på sin egen
+ställning och erfor en känsla af hur enformigt och glädjetomt det var
+att lefva så ensam. Med ett ord, han beslöt att gifta sig och redan i
+juli månad samma år hemförde han från Uleåborg en ung maka.[8] Äfven i
+öfrigt lade han en fastare grund för sitt hem genom att i Kajana inlösa
+en byggnadstomt, på hvilken han uppförde ett präktigt hus. Följande vår
+föddes åt honom på Eliasdagen en son, hvilken sjelffallet i dopet
+uppkallades med detta namn, men till faderns stora sorg ej blef
+långlifvad. (Se om det nya huset och om sonens födelse det här bilagda
+facsimile af ett bref från Lönnrot till assessor F. J. Rabbe, dat. den
+21 april 1850).
+
+I sitt nya och beqväma hem i Kajana fick han likväl dröja endast
+några fä år. Vid denna tid förverkligades nemligen ändtligen den länge
+närda förhoppningen att vid universitetet skulle inrättas en skild
+professur för finska språket. Det var den 22 mars 1850 H. M. Kejsaren
+gaf sitt samtycke till detta embetes inrättande. Anledningen härtill
+var snarare af praktisk natur än framkallad af nitälskan för
+vetenskapens befordran. Skolförordningen af år 1841 hade nemligen bland
+undervisningsämnena i skolorna upptagit äfven finska språket, men i och
+med detsamma begynte man klaga deröfver, att det ej fans lärare,
+mäktige att meddela vetenskaplig undervisning i detta språk. Derjemte
+hade styrelsen äfven från den kyrkliga administrationen fått sig
+meddelade klagomål deröfver, att åt prestkallet egnade sig ett stort
+antal unge män, hvilka voro okunnige i finska språket och af denne
+orsak ej lämpade sig till allmogens lärare. Styrelsen önskade afhjelpa
+dessa brister genom att stifta flera stipendier till uppmuntrande af
+finska språkets studium, och vände sig i denna afsigt till
+universitetets konsistorium. Detta ansåg (år 1847) en professurs
+inrättande för det bästa medlet att aflägsna nämnda brister, och
+resultatet häraf blef Kejsarens ofvannämnda beslut. Kort efter sedan
+detta blifvit bekant, förfrågade sig Lönnrots vän Rabbe hos honom,
+huruvida han hade för afsigt att ansöka professuren i finska språket,
+som snart skulle anslås ledig. Han svarade nekande och uppgaf sig ha
+uppmanat Castrén att söka platsen och tillade att han ansåg Castrén,
+v. Becker, Alex. Ingman. Akiander och Kellgren dertill lämpligare än
+sig sjelf (se det facsimilerade brefvet här framom). Endast i den
+händelse, att ej någon af dem ville mottaga platsen, kunde han gå in på
+att söka den. I ett annat bref yttrade han af samma anledning bland
+annat: "crede mihi, bene qui latuit, bene vixit (tro mig, den som
+lefvat väl i en undanskymd ställning, har lefvat lycklig)". Castrén
+ansökte tjensten och fick den, och deröfver var ingen gladare än
+Lönnrot, som sålunda fick stanna qvar i sitt Tusculum i Kajana. Men
+denna hans glädje skulle ej blifva långvarig. Till sorg för honom och
+hela Finland dog Castrén, efter att ha innehaft katedern endast ett år.
+Nu riktades allas blickar på Lönnrot. Han för sin del hoppades, att
+v. Becker eller någon annan skulle ansöka tjensten, men då ej detta
+skedde och då jemte andra uppmaningar äfven studenterna i en adress,
+underskrifven af representanter för alla afdelningarna -- o, hvilka
+tider af sämja! -- till Lönnrot uttalade sin innerliga önskan att han
+ville komma hit, sänktes vågen till vetenskapens fördel och Lönnrot
+insände sin ansökan. Först på våren 1854 blef han installerad i
+embetet, och innehade det sedan i åtta år.
+
+Som sitt vigtigaste föreläsningsämne ansåg han -- och detta var ju helt
+naturligt -- Kalevala, hvaröfver han, hela den tid han beklädde
+embetet, höll två föreläsningar i veckan. Han öfversatte texten till
+svenskan och meddelade derjemte så omfattande förklaringar, att han ej
+hann med flera än tio sånger under ett helt läseår. Under de två öfriga
+timmarne föreläste han än finsk grammatik än mythologi; första året
+öfversatte han under dessa timmar äfven några epistlar ur Nya
+testamentet från grundspråket till finskan. För det mesta föredrog han
+likväl som sitt andra föreläsningsämne nydaningen af termer i särskilda
+vetenskaper. Härunder uppstodo den mästerliga terminologin i botanik,
+medan han öfversatte Hartmans Flora, och de talrika termerna på
+lagkunskapens, grammatikens och andra områden. Tidigare hade han bildat
+termer för metriken och räkneläran; på äldre dagar bidrog han med
+sådana äfven till forstvetenskapen. Som examinator var han vänlig och
+kanske till och med alltför litet fordrande. Ledamotskapet i
+konsistorium intresserade honom ej, men han försummade likväl icke dess
+sammanträden.
+
+Lönnrots arbetsförmåga och såväl mängden som omfånget af hans verk äro
+visserligen beundransvärda, men de kunna likväl förklaras, när man
+känner de vilkor och förhållanden, under hvilka det unnades honom att
+arbeta. Af naturen hade han en utomordentligt frisk kropp. Sjuksängen
+torde han knappast någonsin hafva intagit utom en gång för något mer än
+tio år sedan, då han bröt sitt ena ben,[9] och nu sednast kort före sin
+död. Denna friska kropp sökte han genom öfning hålla i godt stånd. Som
+yngling och medelålders man tog han flitigt sjöbad; vintertiden löpte
+han ofta på skidor, sommartiden åter gjorde han fotvandringar och rodde
+gerna. Efter sin hitflyttning idkade han gymnastiken flitigt och
+uppnådde i denna kroppsöfning en sådan färdighet, att han ännu under
+det sista året af sin professorstid kunde klättra uppför stängerna ända
+upp till det höga hvälfda taket i vår gymnastiksal. Derjemte var han
+måttlig i mat och dryck, ehuru han ingalunda föraktade ett godt mål och
+ett godt glas. Det enda njutningsmedel han älskade i högre grad var
+kaffet, hvaraf han kunde förtära hvilken tid på dagen och i hur stor
+mängd som helst, och ingenstädes bjöds ett bättre kaffe än i hans hem.
+Till kroppen var han således på det bästa utrustad till en arbetets
+man. Men också arten af hans tjenstebefattningar var förmånlig för
+litterärt arbete. Vid tiden för hans läkarverksamhet i Kajana lefde och
+dogo menniskorna, åtminstone i den delen af landet, för det mesta utan
+läkarhjelp. Och han uppmuntrade dem ej heller att söka sådan hos honom,
+om han ock vid anmodan alltid var färdig att besöka sjuke. Endast
+resorna på tjenstens vägnar togo tid, i synnerhet i en så på vägar
+fattig trakt som Kajana distrikt då för tiden var. Men mycken tid blef
+likväl öfrig för det arbete, han föredrog framför allt annat. Härtill
+kom mången kortare tjenstledighet, som medicinalstyrelsens chef ej
+tröttnade att bevilja honom, och dessutom den femåriga tjenstledigheten
+åren 1844-1848, medels hvilken styrelsen på ett så kännbart sätt
+befordrade utgifvandet af Kalevala och äfven andra skrifter af Lönnrot.
+Hans långa lifstid bör äfven tagas med i räkningen, när det är fråga om
+mängden af det arbete, han utfört, ty den gjorde hans arbetstid nästan
+dubbelt så lång som en skriftställares vanligen är det. Men han hade
+äfven sjelf en stor förtjenst om myckenheten af hvad han hunnit med.
+Sjelf uppgaf han orsaken dertill vara den, att han ej inlät sig på
+dagens frågor och att han ej åtog sig några utom hans egentliga
+verksamhetsfält stående värf och bestyr. Också tog han tiden mycket väl
+i akt. Under resorna i sitt distrikt hade han alltid något arbete med
+sig. När han då på en gästgifvargård var tvungen att vänta på häst
+eller när roddare under färder till sjös ej voro till hands eller om
+ett oväder orsakade ett afbrott, öppnade han sin rensel och satte sig
+att skrifva. Sålunda blef tiden honom ej lång, arbetet skred och en
+smula framåt, och maximen _nulla dies sine linea_, hvilken han sökte
+efterkomma, förverkligades sålunda. Ett sådant resarbete är t. ex.
+förordet till 3:e delen af Kanteletar, som är dagtecknadt "Under en
+resa i Sotkamo socken" den och den dagen.
+
+       *       *       *       *       *
+
+Lönnrots förtjenster om det finska språkets utbildning hafva ofta nog
+blifvit missförstådda eller, med andra ord, man har tillskrifvit honom
+oberättigade förtjenster, medan å andra sidan andra verkliga sådana ej
+uppskattats tillräckligt högt. Hans största förtjenst är att hafva
+skapat Kalevala. Platsen dernäst intager de öfriga folkdikternas (de
+lyriska och trollsångernas) samt ordspråkens bringande i dagen. På
+dessa verk, Kalevala och de gamla sångerna öfverhufvud, hvilar den
+finska nuvarande och framtida konstpoesin, ja hela den högre
+literaturen på finska språket. Genom runorna och ordspråken riktades
+nemligen skriftspråket med hundradetals nya ord och talesätt, hvilka
+ganska ofta äro lyckliga uttryck för en hyfsning och för känslor, högre
+och ädlare än hvad man kunnat ana att skulle kunna uttryckas på detta
+språk. Sådana ord och uttrycksätt, för den äldre literaturen obekanta,
+äro nu i hvarje bildad finnes mun och penna, lika godt i hvilken
+trakt af landet han är född. Genom runorna och ordspråken riktades
+skriftspråket äfven med dittills okända böjningsformer, hvilka hafva
+blifvit oss så oumbärliga, att vi skulle anse deras försvinnande, om
+ett sådant vore möjligt, för den största nationalförlust. Dessa de
+s. k. ostfinska språkformernas upptagande till allmänt bruk påskyndade
+den omständigheten, att Lönnrot i språkvetenskapliga afhandlingar
+ordnade och grammatikaliskt förklarade språkets böjningsformer, bland
+andra äfven dessa ovanliga former (i tidskriften "Suomi", på svenska
+språket). I hög grad befordrade han äfven finskans användning i
+vetenskapliga framställningar genom de termer, i hvilkas bildande han,
+i synnerhet på äldre dagar, var mästare.[10] Allt detta är med afseende
+på vårt språks utbildning Lönnrots förtjenst. Men den finska prosans
+"fader" skulle jag likväl ej vilja kalla honom. Ty uti språkets
+användning såsom en omklädnad för tankar och känslor, vare sig i prosa
+eller poesi, har ej Lönnrot -- utom i psalmdiktningen, hvarom mera
+längre fram -- efterlemnat alster, som kunna sägas vara mönstergilla.
+Detta kunde ej ske redan af det enkla skälet, att han för poetisk
+produktion (utom psalmdiktning) ej egde tillräckliga anlag, och att han
+af prosa i original producerade alltför litet, åtminstone alltför litet
+af sådant, hvari framställningens lyftning, ursprunglighet och
+tjuskraft i någon högre grad hade kommit i fråga. Emellertid bör såsom
+en af Lönnrots förtjenster om prosan ännu anföras, att han modigt
+grep sig an med att frigöra skriftspråket från den sveticerande
+satsbyggnaden, ett arbete som dock v. Becker redan påbegynt och hvilket
+äfven Gottlund i sjelfva verket åsyftade, då han skref eller rättare
+ville skrifva språket sådant det talas i Savolaks. Härvid var Lönnrot
+emellertid nära deran att råka, såsom det heter, ur askan i elden. Det
+finska språkets talrika participial- och infinitiv-former förledde
+honom nemligen att efterbilda de gamla klassiska språkens (i synnerhet
+grekiskans) satsbyggnad. Detta framträder redan i företalet till
+Kalevala, men är ännu mera i ögonen fallande i den öfversättning af
+Beckers Verldshistoria, 1:sta delen, hvilken han under titeln
+"Muistelmia ihmisen elosta kaikkina aikoina" utgaf såsom bihang till
+"Mehiläinen". Senare, redan i företalet till Kanteletar, blir hans
+skrifsätt naturligare och förvandlas ännu senare till den anspråkslösa
+och enkla, om ock en smula styfva prosa, som han skref på sina äldre
+dagar; men i stilens rikedom och skönhet har han längesedan blifvid
+öfverträffad af mer än en bland de yngre författarne. Äfven en annan
+egenhet än denna efterbildning af grekiskan tyngde i början på Lönnrots
+prosa, men försvann i hans senare arbeten. Det var, ej en lutning åt
+karelska dialekten, såsom man förmenat, ty någonting alltför mycket
+karelskt har aldrig ingått i hans skrifsätt, men väl någonting
+österbottniskt eller fastmer uleåborgskt, som röjdes dels deri att han
+lemnade förmildringen af _t_ till _d_ obetecknad (i företalet till
+Kalevala), dels deri att han alltför mycket uteslöt _i_ uti in- och
+utljudet, t. ex. i _sillon, julkasta, tilasuuden, jommosetki, pysy_
+(pysyi), _tapahtu_ (tapahtui). I slutet af "Muistelmia" anträffas äfven
+det för den uleåborgska dialekten egendomliga, att inessivändelsen har
+enkelt _s_, t. ex. _oikiasa pääsä_: men denna boks slutkapitel äro ej
+heller öfversatta af Lönnrot.
+
+Ehuru han sålunda ej var någon synnerligt glänsande prosaist, har han
+likväl, såsom af det ofvansagda framgår, medelbart i icke ringa grad
+bidragit till att lyfta den finska prosan till den ståndpunkt, på
+hvilken hon nu befinner sig. Det samma gäller om hans tillgörande för
+den moderna poesin, ehuruväl äfven på detta område mera med afseende på
+formen än innehållet. Den finska konstpoesin före Lönnrot rörde sig
+antingen i den gamla runans eller i den bristfälliga nyare form,
+hvilken förekommer i psalmboken. Det mest lyckade arbete af förra
+slaget är Salamnii kända "Ilolaulu Jesuksesta" ("Glädjesång om Jesus");
+i östra och norra Finland var diktandet i den gamla runosångens
+versmått under detta århundrades första årtionden ännu i temlig
+blomstring bland allmogen. Paavo Korhonen i Rautalampi socken (k. 1840)
+var en af de främste bland bondpoeterne. Konstpoesin i psalmbokens
+manér blomstrade deremot för det mesta i vestra Finland och uppenbarade
+sig i tryck som s. k. godtköpsvisor, hvilka till formen mestadels voro
+lika dåliga som deras mönster. I den moderna formen lyckades endast
+någon enda framalstra någonting bättre, såsom t. ex. Jakob Judén
+(k. 1855) och Abraham Poppius (k. 1866). Men i allmänhet rådde brist
+på form i det lilla, som diktades. För att i någon mån upphjelpa
+denna brist meddelade Lönnrot i tidskriften "Suomi" för år 1845
+i finsk öfversättning femton dikter, för det mesta af Runeberg och
+företrädesvis sådana, som med musik af Ehrström vid den tiden så gerna
+sjöngos i våra bildade hem. Dessa öfversättningar åtföljdes af en
+prosodisk ordförteckning och af en förklaring öfver deras versmått,
+hvilken är det första försöket till en metrik på finska språket. Från
+poesin i godtköpsvisorna skilja sig dessa öfversättningar skarpt deri,
+att orden ej äro stympade, att rimmen äro någorlunda goda och att
+versmåttet grundar sig på qvantiteten. Sistnämda omständighet var i
+synnerhet ny och ovanlig. Att Lönnrot skulle grunda versmåttet på
+qvantiteten var emellertid helt naturligt, ty såväl i runorna som i de
+klassiska språkens poesi utgjorde ju qvantiteten grunden för
+versmåttet. Med ännu större stränghet än i dessa versförsök hade
+Lönnrot redan tidigare tillämpat qvantiteten i de hexametriska stycken
+ur Homerus, han i finsk öfversättning meddelat uti "Muistelmia". I dem
+förefans väl till qvantitetens tillämpande kanske större skäl, då denna
+redan tillhörde originalets versform. Men i ett sångstycke! "När i ett
+sådant accenten åsidosattes", sade qvantitetens motståndare, "få orden
+ett alldeles onaturligt uttal och blifva obegripliga." "Men så är det
+ju äfven i den gamla runan", sade Lönnrots anhängare, som voro många;
+"accentens åsidosättande är ej ett fel, utan tvärtom en oundviklig
+fordran, och dessa runors såväl sångare som åhörare har det beredt en
+stor njutning." Detta var obestridligt, men likaså obestridligt var
+äfven, att alla moderna folks versmått är baseradt på accenten, ej på
+qvantiteten, och att äfven det finska örat tycktes, åtminstone i dikter
+af modern form, begynna fordra accentens, om också icke uteslutande
+herravälde, så åtminstone fridlysning. Försvaret för qvantiteten
+tystnade småningom, och accentens åsidosättande försvann från
+diktningen. I den diktart, Lönnrot ifrigast och på sin ålderdom
+uteslutande idkade, nemligen i psalmerna, åsidosätter ej heller han
+accenten, utom i versens början, hvilket liksom genom en tyst
+öfverenskommelse skalderne emellan blifvit tillåtligt.
+
+Till Lönnrots psalmdiktning bestod den yttre anledningen deruti, att
+styrelsen år 1863 nedsatte en ny komité för uppgörande af ett finskt
+psalmboksförslag och Lönnrot äfven kallades till medlem deraf. Snart
+blef han, ehuru redan öfver sextioårig, den verksammaste mannen i
+komitéen. Allt ifrån början afstod komitéen från alla tankar på att
+åstadkomma egna nya psalmer och ansåg såsom sitt högsta mål, att af de
+dyrbara psalmskatter, hvilka under frommare och trosvarmare tider än
+våra uppstått på den svenska, danska och tyska vitterhetens områden,
+kunna med framgång välja och dugligt öfversätta lämpliga psalmer. För
+ett sådant arbete var just Lönnrot rätte mannen. Han var religiöst
+from, besökte gerna gudstjensten, förrättade den äfven sjelf flere år
+å rad med domkapitlets begifvande i Sammatti-kapells då för tiden
+prestlösa kyrka, och kände grundligt bibel- och kyrkospråket. Härtill
+kom, att han mera än någon annan var mäktig äfven det finska poetiska
+språket. Intet under derför, att komitéens arbete till största delen
+vältrades på Lönnrots skuldror. Dess öfriga medlemmar togo nog äfven
+del i de förberedande arbetena. Men vid de gemensamma sammanträdena
+måste han ofta göra rättelser äfven i dessas penna, något som de väl
+äfven någon gång voro i tillfälle att göra i Lönnrots psalmer. Komitéen
+varade inalles åtta år, och derunder endast tilltog Lönnrots
+alstringsifver, så att han vid sidan af komitéens andra förslag,
+hvilket han ej i alla delar gillade, år 1872 utgaf en egen samling med
+titeln "Suomalainen virsikirja väliaikaiseksi tarpeeksi", som
+innehåller 413 eller lika många psalmer som den gamla psalmboken,
+hvilken den var afsedd att ersätta. Men hans produktivitet på detta
+område var härmed ej ännu uttömd. Han korrigerade oafbrutet sina
+tidigare psalmer och sammanskref nya sådana. Ännu på sin dödsbädd var
+han sysselsatt dermed; de sista raderna, beklagligtvis tecknade med så
+darrande hand att de äro oläsliga, skref han ett par dagar före sin
+död. Året förut kom han i tillfälle att utgifva en ny upplaga af sin
+psalmbok af år 1872, med titel "Väliaikainen Suomalainen Virsikirja",
+i hvilken han upptog 500 psalmer; denna prydliga upplaga försedde dess
+förläggare, bokhandlaren G. W. Edlund, äfven med noter. Till denna
+upplaga har Lönnrot bifogat ett noggrant register öfver psalmernas
+utländska originalförfattare och i ett andra register angifver han
+öfversättarne af de skilda psalmerna. Enligt denna förteckning skulle
+af bokens 500 psalmer 136 vara Lönnrots verk. Ett par tiotal af
+dessa uppgifver han sig ha lånat från godtköpsvisorna eller
+"godtköpspsalmerna", såsom han benämner godtköpsvisorna af andligt
+innehåll; vid ett halft tiotal har han stält frågetecken, hvilket skall
+utmärka att han ej erinrat sig deras källa eller original, och sex
+psalmer äro utan all anvisning utom hans initialer; de äro således
+Lönnrots egna original. Siffran 130 utgör emellertid ej de af honom
+bearbetade psalmernas riktiga antal. Dertill bör åtminstone läggas
+hälften af de i det närmaste sjutio psalmer, hvilka äro betecknade med
+_E_, professor v. Essens initial, ty flertalet af dem har uppstått
+genom samarbete af Lönnrot och von Essen hos den förre i Sammatti.
+Yttermera måste till det sålunda uppnådda antalet ännu läggas ett
+hundratal sådana psalmer, som han publicerat i tidningar och
+psalmhäften, men hvilka ej blifvid använda för psalmboken. Samtliga
+antalet af psalmer, flutna ur Lönnrots penna, utgör således närmare
+300. Af hans originalpsalmer äro n:o 139 och 140 två vackra
+trettondagspsalmer, n:o 200 och 210 temligen torra evangeliepsalmer,
+n:o 376 en nöjaktig aftonpsalm och n:o 492, märkvärdigt nog, en
+landtdagspsalm.
+
+Ehuru Lönnrot sålunda ej heller i denna gren af poesin framalstrat
+någonting mera betydande i original, är det finska folket honom likväl
+tackskyldigt för den flit och talang, hvarmed han iförde främmande
+psalmer den finska drägten. Från de tidigare psalmförsöken skilja sig
+hans psalmer derigenom, att i dem ingår detta _cantabile_, hvilket är
+så nödvändigt i hvarje lyrisk dikt, men i synnerhet i psalmerna, eller
+med andra ord, att de äro sångbara, välljudande och metriskt riktiga
+utan att likväl vara långtrådiga och utvattnade såsom "Uusia Virsiä"
+(ett äldre psalmboksförslag). Från dessa skilja de sig äfven deri,
+att den profana folkpoesin på dem utöfvat en förmånlig verkan hvad
+språket och formen beträffar; från denna har i dem inkommit t. ex.
+allitterationen, hvars användning i sina psalmer Lönnrot alls icke
+skyr, der hon sjelfmant erbjuder sig. Den gamla psalmbokens stympade
+och illa tilltygade ord kunde ej annat än stöta äfven honom, hvars öra
+vant sig vid den gamla runans fyllighet; honom kunde derför intet
+versmåttets trånga utrymme förmå att använda andra än tillåtna
+förkortningar. Reminiscenserna från runopoesin lät han ej förleda sig
+bort från det andeliga språkets område, och vid ordens bruk var han så
+aktsam, att han under skilda tider mångfaldiga gånger korrigerade
+svårare ställen, tills de fullkomligt motsvarade hans finkänslighets
+fordringar. Hvad innehållet i Lönnrots psalmer beträffar, öfverlemnar
+jag dem till andras bedömande, hvilka kunna göra det bättre än jag, och
+vill endast framhålla, att hans psalmer fingo sitt innehåll till
+största delen från sådana psalmer, som han anträffade i allmänt
+godkända utländska psalmböcker, och att Lönnrot ingalunda förderfvat
+originalen, när han iklädde dem finsk drägt. Såsom prof på hur skön en
+psalm kan låta på finska språket, intager jag här till slut förra
+hälften af psalmen n:o 168 ("Om Kristi himmelsfärd", originalet af
+Wallin), delvis från första och delvis från andra upplagan, af det
+skälet, att Lönnrot i den senare gjort förändringar, af hvilka
+åtskilliga äro förbättringar, andra åter enligt min tanke försämringar.
+I denna omställning hafva psalmens fyra första verser följande lydelse:
+
+    Jo, Jesus. Isäs kunniaan
+    Sä olet meiltä mennyt,
+    Ja tänne vähäks ajaks vaan
+    Ma olen jälkees jäänyt
+    Vaeltamahan vieraana
+    Viel' isan' maasta kaukana.
+
+    Se isänmaa on ylhäällä,
+    On taivahassa aina,
+    Ei siellä suru sydäntä,
+    Ei murhe mieltä paina,
+    Ja Herran kirkkaus ainiaan
+    Sen täyttää ihmevalollaan.
+
+    Ehk' eivät sinne silmäni
+    Nyt kannatakaan vielä,
+    Niin kuitenkin mun ääneni
+    Jo nytkin kuullaan siellä;
+    Ja usein, kuin mä huokaan vaan,
+    Jo vastauksen sieltä saan.
+
+    Myös usein uskon silmillä
+    Saan sinne tähtäellä.
+    Ja toiste toivon siivillä
+    Likemmä liidätellä;
+    Mut sitten taasen katoaa
+    Pois edestän' se riemun maa.
+
+       *       *       *       *       *
+
+Men hvad vore det väl värdt med arbetet och verken, i fall ej bakom dem
+stode en dugande, en redbar man. Schiller yttrar någonstädes, att ej
+ens de mest lysande bedrifter hafva något värde, om ej han, som utfört
+dem, är en sedlig personlighet. Den nyare finska literaturens
+grundläggare fick också i detta afseende så mycket på sin lott, att han
+äfven såsom menniska uppfylde de högsta fordringar och stod så nära
+fullkomligheten, som det är en dödlig möjligt. Äfven sina verk förutan
+hade Lönnrot varit en stor man. Han hörde till detta andens ridderskap,
+som förer det sant menskligas idealer i skölden. Denna adel uppspirar
+sällan i vapenprydda vaggor. Ädel börd är ej alltid liktydig med ädelt
+sinne. Naturen ser ej vid valet af sina gunstlingar till stånd och
+vilkor; hon insmyger mången gång sitt adelsbref, den sanna _ädelhetens_
+gåfvobref, äfven inom det barns lindor, som slumrar under den låga
+kojans sotiga ås. Denna adels förnämsta kännemärke är _kärleken_, den
+rätta kärleken, af hvilken aposteln lemnar en så hänförande och
+fullständig bild, inledd med dessa ord: "om jag talade med menniskors
+och änglars tungor, och hade icke kärleken, så vore jag en ljudande
+malm eller en klingande bjällra." Till kärleken ansluta sig
+_ödmjukheten_ och _förnöjsamheten_. De få, hvilka besitta dessa
+egenskaper i så hög grad som Lönnrot gjorde det, höra till
+mensklighetens främste, lika godt om de ej utfört några storverk alls.
+De utgöra folkets salt. De hålla de andliga och sedliga idealernas fana
+uppe, medan det stora flertalet menniskor stojar på fåfängans marknad i
+lifvet. Till desse utvalde hörde äfven Lönnrot.
+
+Den fattigdom, i hvilken Lönnrot förlefvat sina första studieår, tyckes
+ej hafva blifvid långvarig, sedan han år 1822 vardt välbestäld student.
+Redan följande året fick han en s. k. akademisk kondition i dåvarande
+kirurgieprofessoren Törngrens hus, som för honom blef ett andra hem och
+hvars medlemmar äfven framgent omfattade honom med så mycken vänskap,
+att han ännu som medelåldersman under sin tjenstledighet och ända till
+tiden för sitt giftermål (år 1849) alltid om vintrarne flera månader å
+rad vistades hos de åldriga gamle på deras egendom Laukko i Vesilaks
+socken, der bland annat äfven företalet till andra upplagan af Kalevala
+är dateradt våren 1849. Huruvida Törngren särskildt hjelpt honom äfven
+med penningbidrag och under hvilken form, kan jag ej uppgifva, men
+alldeles dålig tyckes ej hans ekonomiska ställning hafva varit, när han
+lemnade konditionen, eftersom han just då på egen bekostnad företog sin
+första färd för runoinsamling och kort derefter med egna medel
+bekostade tryckningen af "Kantele", 1:a häftet. Hvad som åtminstone är
+säkert, är att försakelserna ej hos honom qvarlemnat de elaka spår,
+hvilka rätt ofta på äldre dagar i form af nidskhet och girighet
+anträffas hos personer, som i barna- och ungdomsåren måst lefva i brist
+och fattigdom. Lönnrots ädla karaktär kunde ej besudlas af detta lyte.
+Tvärtom var han ända till sin lefnads slut gästvänlig, gifmild och
+hjelpsam, och många äro de, som han på ett eller annat sätt bistått med
+sina tillgångar. Derjemte tog han vård om sina föräldrar och lemnade ej
+heller utan hjelp dem af sina syskon och deras barn, som voro i behof
+deraf. Sina föräldrar tog han till sig i Kajana, när deras långt
+framskridna ålderdom ej mera tillät dem att sköta Paikkari torp,
+hvilket nu öfvergick i deras äldste sons händer. Några verst från
+Kajana hade Lönnrot af en händelse kommit att lägga sig till med ett
+mindre kronohemman, och hit förflyttade han de gamle. Polvila -- detta
+var ställets namn -- är beläget vid stranden af det sjödrag, som medels
+Koivu- och Ämmäkoski tömmer sitt vatten i Uleåträsk. Kajana stad är
+belägen midt emellan dessa två forsar. Lönnrot bodde i staden, men
+besökte Polvila alla eftermiddagar, när blott vädret tillät det.
+Vintertiden tillryggalade han denna väg på skidor. Sommartiden vandrade
+han dit till fots och återvände på qvällen med båt till Koivukoski. Ett
+tjenstehjon rodde båten hem igen, eller ock färdades Lönnrot med den
+följande dagen sjelf upp mot strömmen. Att få träffa föräldrarne var ej
+den enda anledningen till dessa besök. De skänkte honom med det samma
+god kroppsrörelse; men hufvudskälet var det, att han på eftermiddagen
+på Polvila hade ett arbete, ett annat åter på förmiddagen i staden. År
+1847, när jag i sällskap med ett par studentkamrater besökte Kajana,
+hade Lönnrot till arbete i staden upptecknandet af material för
+ordboken; i den stilla ensligheten på Polvila var han deremot
+sysselsatt med att sammanställa andra upplagan af Kalevala. Här dog
+hans fader 1851 på hösten vid åttiosex års ålder; modern, som var åtta
+år yngre än sin man, åtföljde vid åttioett års ålder sin son och hans
+familj, då denne i januari 1854, utnämd till professor, flyttade till
+Helsingfors: hon förlefde derefter ännu några år på Paikkari torp.
+
+Men äfven sina syskon sökte Lönnrot efter förmåga bistå och hjelpa.
+Dessa voro sex: fyra bröder och två systrar; sjelf var han sina
+föräldrars fjerde barn i ordningen. Den äldste brodern, som trädt i sin
+faders fotspår såsom skräddare, var redan vid tiden för Elias' inträde
+i skolan sin egen och ej alldeles utan tillgångar samt bistod sin yngre
+broder vid hans första steg på lärdomens väg. Detta understöd
+återbetalde Lönnrot mångdubbelt till honom och efter hans död till hans
+familj. Han åtog sig nemligen äldste sonens och senare äfven en yngre
+sons uppfostran. Af dessa gossar höll den äldre på att afsluta
+gymnasium, när han plötsligt vådligen omkom; den yngres studier
+bekostade Lönnrot fullständigt tills han blef prest. En annan af hans
+bröder blef genom hans tillgörande vaccinatör. Äfven om en sin syster
+tyckes han hafva tagit vård; han skrifver nämligen år 1849 till sin vän
+Rabbe i Helsingfors, att denne skulle bereda hans här sannolikt i
+tjenst stadda syster tillfälle att utbilda sig till barnmorska. Denna
+syster torde sedermera hafva flyttat till Petersburg, gift sig der och
+kommit sig till förmögenhet.
+
+Godhjertenhet och välvilja voro de utmärkande dragen i Lönnrots
+karaktär, och de röjde sig i alla hans lefnadsförhållanden. Han kunde
+kanske för ett ögonblick blossa upp i vrede, men ej torde man någonsin
+hafva hört ett hårdt ord från hans mun. Hvarje strid var honom en fasa.
+Ej ens literär polemik tålde han för sin egen del. Någon gång sökte man
+inleda en sådan med honom, men när han blef svaret skyldig, tystnade
+äfven angriparen snart nog. Följden häraf blef, att väl knappast någon,
+den der så mycket rört sig på det literära området, i så hög grad som
+han fått vara fredad för kritikastrar. Härtill förhjelpte honom kanske
+äfven hans synbara anspråkslöshet. För den framgång, hans arbeten
+rönte, hembar han alla goda gåfvors gifvare sin tacksägelse och yfdes
+ej öfver dem ens i sitt eget inre. Hur föga han med sina arbeten
+åsyftade att vinna ett stort rykte, ses äfven deraf, att han ej på dem
+utsatte sitt namn. Endast under företalen anträffas i hans arbeten den
+enkla signaturen E. L. Lexikonet allena utgör härifrån ett undantag; på
+dess titelblad står hela namnet utsatt. Två gånger beredde han sig
+liksom i hemlighet, och antagligen till hälften på skämt, ett nöje af
+sina arbetens utgifningsdagar. Kanteletar är nämligen dagtecknadt den 9
+april och 2:a upplagan af Kalevala den 17 i samma månad, af hvilka den
+förra var hans födelse-, den senare hans namnsdag. Att hans landsmäns
+kärlek och utlandets bifall[11] gladde honom, kan väl ej vara
+klandervärdt. Men öfverdrifvet prisande och luxuriöst festande fruktade
+han och sökte undvika. Den festvecka, med hvilken vi för två år sedan
+(våren 1882) ju ej kunde underlåta att fira hans tillryggalagda åttio
+år, var för honom en verklig pinovecka.
+
+Källan till Lönnrots godlynthet var ej endast den sällsynta jemvigten i
+hans sinne. Hans föräldrar hade varit fromt folk och efter sin
+enfaldiga uppfattning sökt uppfostra sina barn till gudsfruktan. Sin
+barnatro lär han ej någonsin hafva helt och hållet förlorat, och på
+sina äldre dagar återvann han den i alla fall mera klar. Hans fromhet
+bidrog verksamt till hans naturliga godlynthet. Ödmjukheten inför den
+Allsmäktiges domslut tillät honom lättare bära de svåra motgångar, utan
+hvilka ej heller honom unnades att genomgå lifvet.
+
+Den första händelsen af detta slag och den hemskaste var den, när hans
+ofvannämde äldre fosterson drunknade. Hemsk blef denna sorgliga
+tilldragelse derigenom, att Lönnrot sjelf satt vid styret, när båten
+under en färd nedför ström stötte på en undervattenssten och kantrade.
+Detta inträffade en midsommardagsmorgon, antagligen år 1839. Han hade
+då varit natten öfver på Polvila och begaf sig som vanligt med båt till
+staden, åtföljd af denne yngling och en tjensteflicka, hvilka skulle i
+kyrkan. Båda dessa unga drunknade, och endast med ansträngandet af alla
+sina krafter lyckades det Lönnrot sjelf att uppnå land, sedan han
+fåfängt sökt att rädda de andra. -- Flera år senare träffade, honom här
+i Helsingfors den olyckan, att en af hans makas nära slägtingar, en
+student som med sina goda naturgåfvor och allvarliga studier om sig
+ingaf stora förhoppningar, af olycklig kärlek beröfvade sig lifvet.
+Tyngst att bära torde för honom likväl ha varit de härjningar, som i
+hans familj anstäldes af döden, hvilken bortryckte först hans maka[12]
+och sedan, med kortare och längre mellantider, tre döttrar.[13] Långt
+tidigare hade döden borttagit hans förstfödde vid ett års ålder.
+
+Hur han upptog sådana hårda slag synes bäst af ett bref, som han skref
+i april 1869 till en fader, hvilken då hade mist tre barn. "Äfven jag
+har", yttrar han deri bland annat, "erfarit en sådan sorg, när mitt
+äldsta barn, min ende son dog, men hvarken eget eller andras tröstande
+var mig dervid till någon hjelp. Men hvad detta ej förmådde, det gjorde
+tiden, och nu förmår jag redan tacka Gud för det att han tog barnet
+till sig och befriade mig från all den sorg, jag kanske kunnat hafva af
+honom. Bäst vore det väl i sådana omständigheter, att genast kunna nöja
+sig med Guds allvisa styrelse, men när skola vi lära oss detta till
+fylles?"
+
+Med allt detta var han för ingen del någon "Kopfhänger", såsom tysken
+uttrycker sig. Tvärtom var han ständigt glad på sitt stilla vis, och
+humorn välde fram ur hans sinne som en aldrig försinande källa. Ett
+angenämare sällskap än hans anträffas väl sällan. Under sina många
+resor hade han kommit i beröring med personer af allehanda
+samhällsklasser och nationer med olika bildning och trosbekännelse.
+Hans öga var skarpt i att uppfatta menniskors och sakers komiska sidor,
+och af detta slag, ehuru ej bitande, voro de historier, med hvilka han
+undfägnade vänner och bekante. Men han glömde ej heller att berätta om
+de äfventyr, han sjelf upplefvat under sina första runofärder, då man i
+följd af hans enkla utstyrsel tog honom för än ett än ett annat slags
+landsstrykare. Detta enkla yttre berodde såväl på en runosamlares sätt
+att resa, som till en del äfven på de inskränkta penningtillgångarna.
+Men också tyckes han hafva funnit ett nöje af det incognito, under
+hvilket han uppträdde, och de qvi-pro-qvo'n, som häraf voro en följd.
+
+       *       *       *       *       *
+
+Sådan var vår käre lärofader.
+
+Hans bortgång härifrån inträffade den 19 mars 1884. Hans helsa hade
+under vinterns lopp fortfarande försvagats, hvarför också döden sedan
+vardt lätt och stilla, såsom ett inslumrande. Den 3 april nedsänktes
+hans stoft i jorden på kyrkogården i Sammatti, på samma plats, der den
+hädangångne jordat sina kära, sin maka och tre döttrar. Begrafningen
+var så högtidlig, att man väl aldrig förut i Finland sett dess like.
+Utom allmogen, som till stor mängd samlats från kapellet och
+kringliggande socknar, hade der infunnit sig deputationer och
+representanter från nästan alla landets städer och tillochmed från
+många landtkommuner. De lager- och blomsterkransar, de medfört,
+uppgingo till ett antal af i det närmaste hundra: tre af kransarne voro
+af silfver, nämligen från Kuopio stadsbor, savolaks-karelska
+studentafdelningen och finnar i Petersburg. I bekostandet af den senast
+nämnda kransen hade äfven barn af den syster till den aflidne, om
+hvilken här kort förut nämts såsom flyttad till den ryska hufvudstaden,
+varit i tillfälle att deltaga. I liktåget från folkskolans hus till
+kyrkan (se den bifogade planschen) sågos i spetsen för deputationerna
+representanter för generalguvernören, senaten, universitetet, Åbo
+domkapitel, finska militären, studentkåren och dess skilda afdelningar,
+finska literatursällskapet och finska vetenskapssocieteten, samt för
+många andra sällskap. Denna högtidliga prakt jemte det stilla vackra
+landskapet, hvars redan tunna snötäcke den varma vårsolen alltmera
+aflyfte, ljudet af den lilla klockan från den torftiga kyrkans torn,
+sjelfva denna torftiga kyrka, som likväl nu var prydd med granar och
+guirlander, minnestalarnes allvarliga ord, allt sammanlagdt gjorde på
+de närvarande ett djupt intryck. Äfven det yttre af detta högtidliga
+uppträde tycktes tillkännagifva, att här jordades Finlands störste man,
+som vid sin födelse varit ett af dess fattigaste barn!
+
+
+
+
+ANMÄRKNINGAR:
+
+[1] Elias Lönnrot föddes d. 9 april 1802 i Paikkari torp, beläget i
+Sammatti kapell och Karis-Lojo socken. Hans föräldrar voro
+sockenskräddaren Fredrik Johan Lönnrot och rusthållardottern Ulrika
+Andersdotter. Sitt dopnamn berättas han ha fått sålunda, att den
+främmande person, som bar barnet till dopet, på vägen glömde de två
+vackrare namn, som varit detta tillämnade och presten gaf det namnet
+för dagen (17 april), då dopet inträffade, neml. _Elias_.
+
+[2] En 1790 utkommen öfversättning af _Péril de la balance politique de
+l'Europe_, en mot Ryssland riktad politisk brochyr, hvars författare
+var en fransk diplomat vid namn _Peyssonel_. Den finske öfversättaren
+var _E. Polon_, finsk translator i Stockholm, sedermera rådman i
+Helsingfors.
+
+[3] Denna lilla skrifts utgifvande gaf på sätt och vis anledning till
+_Finska Literatursällskapets_ stiftande. Den ekonomiska förlust,
+Lönnrot hade för Kanteles tryckning, ledde neml. två af hans vänner d:r
+Mårten Lindforss och lektor Keckman på den tanken, att medlen till
+dylika skrifters utgifvande ej borde tagas ur en obemedlad författares
+ficka, utan tillskjutas af ett större antal för saken nitälskande
+medborgare, förenade till ett sällskap. Sålunda beslöto desse tre män
+att bilda ett sådant sällskap; till dem anslöto sig snart äfven andra
+yngre vetenskapsmän, så att vid sällskapets första sammanträde d. 16
+Februari 1831 redan funnos tolf medlemmar; snart tilltog detta antal,
+och såsom sällskapets stiftare ansågos de tretioen förste medlemmarne;
+af dem äro i detta ögonblick (i början af juni månad 1884) ännu fyra
+vid lif.
+
+[4] Till 1:sta delen af Kanteletar fogade Lönnrot äfven några och 40
+runo- och andra folksångsmelodier. Dessa voro de första melodier från
+finska folkets läppar, som den civiliserade verlden lärde att känna, om
+vi neml. icke taga i beräkning de par tiotal vallsånger, hvilka
+Gottlund dessförinnan publicerat i sin "Otava". För melodiers
+upptecknande är någon färdighet i musiken nödvändig, och såsom en lycka
+kan det således anses, att Lönnrot i sin ungdom hade af någon landtlig
+artist lärt sig att blåsa flöjt. Sednare förvärfvade han sig äfven
+skicklighet i kantele-spelande.
+
+[5] Kursiveringarne gjorda af A. A.
+
+[6] Från deras vistelse i Arkangelsk plägade Castrén berätta en anekdot
+som äfven på sitt vis är betecknande för Lönnrot. Strax vid ankomsten
+dit ansågo de för sin skyldighet att uppvakta guvernören. Under vägen
+till denne sågo de på ett torg bland annat en korg med gamla böcker
+till salu, hvilken för ögonblicket endast bevakades af en hund. L. var
+alltid begifven på böcker och kunde ej heller nu styra sin nyfikenhet i
+detta afseende; han närmade sig korgen och skulle just fatta i en bok,
+då hunden i detsamma högg honom i benet och ref ett stort hål i hans
+svarta benkläder. Begripligt nog kunde nu ej bli fråga om något besök
+hos guvernören. Detta aflades likväl redan följande morgon, ty till
+dess hade L. egenhändigt reparerat plagget och det lika utmärkt som den
+bäste skräddare. Redan såsom gosse hade han af sin fader lärt
+skräddaryrket, och under sina färder hade han alltid i sin rensel de
+nödvändigaste sytillbehören med. I nödfall kunde han äfven göra
+skomakararbete. Under vistelsen i Kajana sysselsatte han sig stundom
+med bokbinderi, af orsak att der den tiden ej fans någon yrkesmässig
+idkare af detta handtverk. För snickrande hade han både lust och en
+öfvad hand. Han gjorde äfven allehanda små uppfinningar, som kunde
+underlätta hans arbete eller befordra beqvämligheten. En sådan var hans
+skrifbräde, med hvars tillhjelp han kunde skrifva i liggande ställning;
+piphållaren som befriade honom från att hålla i pipan, när han under
+arbetet rökte; en särdeles sinnrik apparat, förbunden med ett vanligt
+Schwarzwalderur, medels hvilken man endast genom att fingra urets
+lodsnören om natten i mörkret kunde få veta tiden; m. fl.
+
+[7] Såväl medicinalstyrelsens chef (statsrådet C. D. von Haartman) som
+Senaten föreslog, att Lönnrot skulle beviljas antingen afsked från
+tjensten med en årlig pension af 400 rub. silfver eller en fortsatt
+tjenstledighet för fyra år framåt. Generalguvernör var då furst
+Alexander Menschikoff.
+
+[8] Detta var Maria Piponius, dotter af färgaremästaren Elias Piponius.
+
+[9] Detta inträffade den 22 april 1870 på Nokkola gästgifvargård i
+Berttula kapell, när han steg ur släden. Ortens klockare spjelade benet
+så godt han kunde, och Lönnrot måste nu i hela tre veckors tid ligga
+qvar på gästgifvargården utan alla beqvämligheter, tills han kunde
+flyttas till Loimijoki prestgård, dit han också egentligen hade ämnat
+sig och der han ännu en tid bortåt var tvungen att hålla sängen.
+Derunder var han vid så godt lynne som om ingenting hade händt och
+använde sin tid till att, sängliggande som han var, författa psalmer.
+Ehuru han redan var sextioåtta år gammal, återstäldes benet
+fullkomligt.
+
+[10] I början gick han altför fritt till väga vid termers bildande.
+Sålunda tillkomna äro t. ex. _tiedoitsema_ filosofi, _tähtilöimä_
+astronomi, _maidelma_ geografi o. a.
+
+[11] I utlandet uppmärksammades hans förtjänster redan tidigt. År 1850
+kallades han till korresponderande ledamot af vetenskapsakademien i
+Berlin, en heder, som ej torde hafva kommit någon annan finne till del.
+Samma utmärkelse bereddes honom 1859 af ungerska vetenskapsakademin
+och 1876 af vetenskapsakademin i Petersburg. Från Sverige erhöll
+han Nordstjerneorden 1865. Men en högst ovanlig utmärkelse bereddes
+honom från Preussen år 1872, när han kallades till medlem af
+_Pour-le-mérite-orden_. För att rätt kunna uppskatta dess betydelse bör
+man känna denna riddarordens inrättning. I densamma få ej samtidigt
+finnas flera än 55 medlemmar, 30 tyskar och 25 utländingar,
+vetenskapsmän och konstnärer. Vid en riddares frånfälle bestämmer
+konungen, i hvilkendera sektionen en ny sådan skall utköras. En hvar af
+medlemmarne insänder då till ordens kansler namnet på den man, han
+anser för den mest förtjente, och kanslern lemnar omröstningssedlarne
+till konungen, hvilken till riddare utnämner den, som fått de flesta
+rösterna.
+
+[12] Hon dög den 21 juli 1868.
+
+[13] De hette _Maria_, _Elina_ och _Tekla_. Endast en dotter, den näst
+äldsta, _Ida_ hade den gamle qvar till sin ålderdoms glädje och tröst.
+
+
+
+
+
+
+
+
+End of the Project Gutenberg EBook of Elias Lönnrot, by August Ahlqvist
+
+*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK ELIAS LÖNNROT ***
+
+***** This file should be named 22122-8.txt or 22122-8.zip *****
+This and all associated files of various formats will be found in:
+        http://www.gutenberg.org/2/2/1/2/22122/
+
+Produced by Tapio Riikonen
+
+Updated editions will replace the previous one--the old editions
+will be renamed.
+
+Creating the works from public domain print editions means that no
+one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
+(and you!) can copy and distribute it in the United States without
+permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
+set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
+copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
+protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
+Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
+charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
+do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
+rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
+such as creation of derivative works, reports, performances and
+research.  They may be modified and printed and given away--you may do
+practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
+subject to the trademark license, especially commercial
+redistribution.
+
+
+
+*** START: FULL LICENSE ***
+
+THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
+PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
+
+To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
+distribution of electronic works, by using or distributing this work
+(or any other work associated in any way with the phrase "Project
+Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
+Gutenberg-tm License (available with this file or online at
+http://gutenberg.org/license).
+
+
+Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
+electronic works
+
+1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
+electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
+and accept all the terms of this license and intellectual property
+(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
+the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
+all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
+If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
+Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
+terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
+entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.
+
+1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
+used on or associated in any way with an electronic work by people who
+agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
+things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
+even without complying with the full terms of this agreement.  See
+paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
+Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
+and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
+works.  See paragraph 1.E below.
+
+1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
+or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
+Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
+collection are in the public domain in the United States.  If an
+individual work is in the public domain in the United States and you are
+located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
+copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
+works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
+are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
+Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
+freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
+this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
+the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
+keeping this work in the same format with its attached full Project
+Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.
+
+1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
+what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
+a constant state of change.  If you are outside the United States, check
+the laws of your country in addition to the terms of this agreement
+before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
+creating derivative works based on this work or any other Project
+Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
+the copyright status of any work in any country outside the United
+States.
+
+1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
+
+1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
+access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
+whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
+phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
+Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
+copied or distributed:
+
+This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
+almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
+re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
+with this eBook or online at www.gutenberg.org
+
+1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
+from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
+posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
+and distributed to anyone in the United States without paying any fees
+or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
+with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
+work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
+through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
+Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
+1.E.9.
+
+1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
+with the permission of the copyright holder, your use and distribution
+must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
+terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
+to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
+permission of the copyright holder found at the beginning of this work.
+
+1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
+License terms from this work, or any files containing a part of this
+work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
+
+1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
+electronic work, or any part of this electronic work, without
+prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
+active links or immediate access to the full terms of the Project
+Gutenberg-tm License.
+
+1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
+compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
+word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
+distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
+"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
+posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
+you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
+copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
+request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
+form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
+License as specified in paragraph 1.E.1.
+
+1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
+performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
+unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
+
+1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
+access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
+that
+
+- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
+     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
+     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
+     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
+     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
+     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
+     must be paid within 60 days following each date on which you
+     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
+     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
+     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
+     address specified in Section 4, "Information about donations to
+     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."
+
+- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
+     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
+     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
+     License.  You must require such a user to return or
+     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
+     and discontinue all use of and all access to other copies of
+     Project Gutenberg-tm works.
+
+- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
+     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
+     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
+     of receipt of the work.
+
+- You comply with all other terms of this agreement for free
+     distribution of Project Gutenberg-tm works.
+
+1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
+electronic work or group of works on different terms than are set
+forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
+both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
+Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
+Foundation as set forth in Section 3 below.
+
+1.F.
+
+1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
+effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
+public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
+collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
+works, and the medium on which they may be stored, may contain
+"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
+corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
+property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
+computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
+your equipment.
+
+1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
+of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
+Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
+Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
+liability to you for damages, costs and expenses, including legal
+fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
+LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
+PROVIDED IN PARAGRAPH F3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
+TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
+LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
+INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
+DAMAGE.
+
+1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
+defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
+receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
+written explanation to the person you received the work from.  If you
+received the work on a physical medium, you must return the medium with
+your written explanation.  The person or entity that provided you with
+the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
+refund.  If you received the work electronically, the person or entity
+providing it to you may choose to give you a second opportunity to
+receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
+is also defective, you may demand a refund in writing without further
+opportunities to fix the problem.
+
+1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
+in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
+WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
+WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
+
+1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
+warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
+If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
+law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
+interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
+the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
+provision of this agreement shall not void the remaining provisions.
+
+1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
+trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
+providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
+with this agreement, and any volunteers associated with the production,
+promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
+harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
+that arise directly or indirectly from any of the following which you do
+or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
+work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
+Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.
+
+
+Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
+
+Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
+electronic works in formats readable by the widest variety of computers
+including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
+because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
+people in all walks of life.
+
+Volunteers and financial support to provide volunteers with the
+assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's
+goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
+remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
+and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
+To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
+and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
+and the Foundation web page at http://www.pglaf.org.
+
+
+Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
+Foundation
+
+The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
+501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
+state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
+Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
+number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
+http://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
+permitted by U.S. federal laws and your state's laws.
+
+The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
+Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
+throughout numerous locations.  Its business office is located at
+809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
+business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
+information can be found at the Foundation's web site and official
+page at http://pglaf.org
+
+For additional contact information:
+     Dr. Gregory B. Newby
+     Chief Executive and Director
+     gbnewby@pglaf.org
+
+
+Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation
+
+Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
+spread public support and donations to carry out its mission of
+increasing the number of public domain and licensed works that can be
+freely distributed in machine readable form accessible by the widest
+array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
+($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
+status with the IRS.
+
+The Foundation is committed to complying with the laws regulating
+charities and charitable donations in all 50 states of the United
+States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
+considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
+with these requirements.  We do not solicit donations in locations
+where we have not received written confirmation of compliance.  To
+SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
+particular state visit http://pglaf.org
+
+While we cannot and do not solicit contributions from states where we
+have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
+against accepting unsolicited donations from donors in such states who
+approach us with offers to donate.
+
+International donations are gratefully accepted, but we cannot make
+any statements concerning tax treatment of donations received from
+outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.
+
+Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
+methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
+ways including checks, online payments and credit card donations.
+To donate, please visit: http://pglaf.org/donate
+
+
+Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
+works.
+
+Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm
+concept of a library of electronic works that could be freely shared
+with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
+Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.
+
+
+Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
+editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
+unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
+keep eBooks in compliance with any particular paper edition.
+
+
+Most people start at our Web site which has the main PG search facility:
+
+     http://www.gutenberg.org
+
+This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
+including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
+Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
+subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
diff --git a/22122-8.zip b/22122-8.zip
new file mode 100644
index 0000000..2dd94f3
--- /dev/null
+++ b/22122-8.zip
diff --git a/LICENSE.txt b/LICENSE.txt
new file mode 100644
index 0000000..6312041
--- /dev/null
+++ b/LICENSE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+This eBook, including all associated images, markup, improvements,
+metadata, and any other content or labor, has been confirmed to be
+in the PUBLIC DOMAIN IN THE UNITED STATES.
+
+Procedures for determining public domain status are described in
+the "Copyright How-To" at https://www.gutenberg.org.
+
+No investigation has been made concerning possible copyrights in
+jurisdictions other than the United States. Anyone seeking to utilize
+this eBook outside of the United States should confirm copyright
+status under the laws that apply to them.
diff --git a/README.md b/README.md
new file mode 100644
index 0000000..ab7d8b1
--- /dev/null
+++ b/README.md
@@ -0,0 +1,2 @@
+Project Gutenberg (https://www.gutenberg.org) public repository for
+eBook #22122 (https://www.gutenberg.org/ebooks/22122)