NormalizeHEADmain

5 files changed, 17 insertions, 4528 deletions

diff --git a/.gitattributes b/.gitattributes
new file mode 100644
index 0000000..d7b82bc
--- /dev/null
+++ b/.gitattributes
@@ -0,0 +1,4 @@
+*.txt text eol=lf
+*.htm text eol=lf
+*.html text eol=lf
+*.md text eol=lf
diff --git a/LICENSE.txt b/LICENSE.txt
new file mode 100644
index 0000000..6312041
--- /dev/null
+++ b/LICENSE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+This eBook, including all associated images, markup, improvements,
+metadata, and any other content or labor, has been confirmed to be
+in the PUBLIC DOMAIN IN THE UNITED STATES.
+
+Procedures for determining public domain status are described in
+the "Copyright How-To" at https://www.gutenberg.org.
+
+No investigation has been made concerning possible copyrights in
+jurisdictions other than the United States. Anyone seeking to utilize
+this eBook outside of the United States should confirm copyright
+status under the laws that apply to them.
diff --git a/README.md b/README.md
new file mode 100644
index 0000000..b7a4e54
--- /dev/null
+++ b/README.md
@@ -0,0 +1,2 @@
+Project Gutenberg (https://www.gutenberg.org) public repository for
+eBook #55044 (https://www.gutenberg.org/ebooks/55044)
diff --git a/old/55044-8.txt b/old/55044-8.txt
deleted file mode 100644
index f74115c..0000000
--- a/old/55044-8.txt
+++ /dev/null
@@ -1,4528 +0,0 @@
-Project Gutenberg's En sommarsaga från Finland, by Johannes Alfthan
-
-This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
-almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
-re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
-with this eBook or online at www.gutenberg.org/license
-
-
-Title: En sommarsaga från Finland
-
-Author: Johannes Alfthan
-
-Release Date: July 4, 2017 [EBook #55044]
-
-Language: Swedish
-
-Character set encoding: ISO-8859-1
-
-*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK EN SOMMARSAGA FRÅN FINLAND ***
-
-
-
-
-Produced by Helvi Ollikainen and Tapio Riikonen
-
-
-
-
-
-
-
-
-EN SOMMARSAGA FRÅN FINLAND
-
-Berättad af
-
-Johannes Alfthan
-
-
-
-
-
-Stockholm,
-Albert Bonniers förlag,
-1872.
-
-
-
-
-INNEHÅLL:
-
-  1. En skillsmässa.
-  2. En frånvarande presenteras för läsaren.
-  3. På förhoppningarnes kyrkogård.
-  4. Litet politik.
-  5. Finska paralleler.
-  6. En helsning från Finland.
-  7. Om fennomanskor och fennomaner.
-  8. Ödemarkens lif.
-  9. Inkognito resande.
- 10. En "administrativ tjensteman".
- 11. Öfverraskningar.
- 12. Vid Imatra.
- 13. "Ett smultron, vuxet i skuggan."
- 14. Huru Erik tillbragte qvällen.
- 15. Hvad ett månsken får se.
- 16. Två drömmar på en natt.
- 17. Mellanspel.
- 18. Idylliskt lif.
- 19. Nattligt äfventyr.
- 20. Nya öfverraskningar.
- 21. Vid kaffebordet.
- 22. Länsmans-diplomati.
- 23. Polisundersökning i skogen.
- 24. Hvarför Jenny kom till skogen.
- 25. Gäster på Ojala.
- 26. Skuggan viker.
- 27. Den vackra adoptivdottern.
-     Efterskrift.
-
-
-
-
-En yngling, som har mycket allvarliga minnen från sin skol- och
-barndomstid, blir merendels sjelf allvarlig till sitt lynne, men
-blommor växa det oaktadt äfven på hans stig och dessa äro, för
-sällsynthetens skull, så mycket kärare budskap då han sänder någon af
-dem såsom en helsning till sin förre lärare. Den äldre vännens hjerta
-deltager ju så innerligt i den yngres förhoppningar och gläder sig åt
-de framsteg han gör på egen hand. I detta förhållande står den unga
-finska nationen till det äldre svenska folket.
-
-Ehuru vi tyvärr äro mera vane att från andra sidan Bottenhafvet
-förnimma dystra vintersagor om hunger och nöd, om svikna
-förhoppningar och moln på landets framtidshimmel, en himmel som
-verkligen i många afseenden ännu är oklar, så skönjer dock det öga,
-som vill se, i flera af samhällslifvets yttringar omisskänneliga spår
-af ett nytt och friskt lif hos detta vårt kära fosterbrödrafolk.
-De der våra vänner, finnarne, ha duktigt ruskat på sig, och den
-hand de lagt vid sitt nya nationella verk saknar ingalunda styrka,
-ehuru den någon gång påminner om björnen såsom handtlangare. De
-slunga nämligen ett och annat stenblock utöfver målet, men det är
-dock ett godt stycke arbete de ha förelagt sig och de försöka med
-all kraft att foga stenarne i sin byggnads grundval så fast och
-hårdt till hvarandra, att det hela må bli ett stadigt verk, som kan
-trotsa såväl den frostbringande nordan som ock den andligt döfvande
-östanvinden. Sådan är tvifvelsutan deras grundafsigt och som de nu
-tagit litet hett och hårdhändt itu med saken, så måste åskådaren
-hålla till godo med arbetarnes något bistra uppsyn. Men det är dock
-värme i deras allvar, och har man blott ett välvilligt undseende
-med några öfverdrifter och ensidigheter, hvilka nog skola afslipas
-ju längre verket framskrider, så skall man på bottnen af det nya
-finska sträfvandet icke allenast varsna mycket lefnadsmod och kraft,
-utan äfven i dess alster på andens område icke så sällan skönja
-de anslående grundfärgerna af en frisk egendomlighet och en viss
-folkhumor.
-
-Den mest ensidiga och svensk-fiendtliga yttring af det "finsk-finska"
-partiets (ty så måste man väl kalla det) verksamhet har erhållit
-titeln af "fennomani", som ordagrannt; återgifvet på svenska
-betyder "finnraseri". Tillämpad på det finska nationalitetsarbetet
-i sin helhet är denna benämning högst orättvis och innebär en djup
-kränkning af ett friboret folks naturliga sjelfbestämmelserätt. I
-Finland ha uttrycken "fennomani" och "fennomaner" nästan helt och
-hållet ingått i det allmänna språkbruket. -- Men oaktadt de många
-svåra tiderna, de inre slitningarne och de ofta allvarliga anletena,
-så trifves dock åtminstone tillsvidare ännu äfven "glädjens blomster
-i Finlands mull". Det ligger derföre intet hån och ingen hädelse
-deruti att försöka berätta en solvarm sommarsaga från de "tusen
-sjöars land".
-
-
-
-
-1.
-
-En skillsmässa.
-
-
-Det var år 1864, och det var sommar. Den första finska landtdagen
-(sedan 1809) hade nyss blifvit aftackad och dess medlemmar hade
-åter dragit sig tillbaka inom privatlifvet för att hvila ut
-efter sin hedrande offentliga verksamhet. Det var i allmänhet en
-någorlunda glad tidpunkt i Finlands nyaste historia och ganska
-väl egnad för studier öfver detta lands senaste utveckling och
-de qvasikonstitutionella förhållanden, i hvilka det inträdt,
-omständigheter, som icke lemnades obegagnade af den unge svenske
-litteratören, ingeniören vid bergsstaten, Erik Stenrot, hvilken vi
-härmed presentera för våra läsare. Öppen för och intresserad af alla
-nya företeelser på den andliga utvecklingens område, beslöt denne
-vår vän att göra ett besök i fosterbrödralandet för att erhålla ett
-omedelbart intryck deraf, huru en ung nation går tillväga då den
-arbetar uppå att grundlägga sin framtid. För den oberoende mannen
-voro beslut och handling ett och hans kappsäck var snart packad samt
-pass och ångbåtsbiljett i ordning. "Aura" skulle följande morgon
-klockan två afgå till den gamla goda staden Åbo samt derifrån längre
-österut. På ångbåten med detta namn ville Erik Stenrot göra sitt
-inträde i Finland.
-
-"Och du vill verkligen lemna oss allena för hela sommaren, min käre
-kusin? Säg, är det ditt fullkomliga allvar att resa till Finland?"
-
-Detta yttrades af en ung flicka med dunkelblå ögon som vid den unge
-mannens sida promenerade uppför Drottninggatan i Stockholm.
-
-"Ja, söta Jenny", blef svaret, "det är det. Och du skall minsann
-inte sakna mig i det muntra, af intressanta resande uppfyllda
-sommar-Stockholm."
-
-"Det kommer jag visserligen inte att göra", återtog Jenny och såg
-upp till sin kusin med en af de der underliga blickarne som, när det
-så behagade, stodo till den lilla elfvans oinskränkta, ibland kanske
-litet sjelfsvåldiga förfogande, "ty tant Agatha och jag, vi resa
-också."
-
-"Hvart då?" sporde Erik, något öfverraskad och synbarligen nyfiken.
-
-"Det får du väl höra någon gång, förrädiske kavaljer." Jenny helsade
-med solfjädern och försvann leende i uppgången till den våning hon
-bebodde tillsammans med tanten, den femtiåriga fröken Agatha Stråle.
-
-Den sistnämda damens broder, häradshöfding Jakob Stråle, var de två
-kusinernas morbror samt den fader- och moderlösa Jenny Bertrams
-förmyndare. Han var en af Sverges berömdaste sakförare samt en ganska
-välmående och jovialisk gammal ungkarl. Då man frågade honom hvarför
-han icke velat gifta sig, svarade han skämtsamt: "att han alltför
-mycket älskade rättvisan för att, genom ett äktenskap enligt svensk
-lag och sed, vilja beröfva en qvinna hennes frihet." Till denne sin
-morbror begaf sig nu Erik för att taga afsked och tillika möjligtvis
-få veta något om Jennys resplaner, hvilka intresserade honom mera
-än han ville erkänna inför sig sjelf. Han hade nämligen hittills på
-de flesta af kusinens och tant Agathas talrika resor utrikes varit
-deras manliga följeslagare och kände sig liksom litet stött deraf
-att denna gång vara alldeles förbigången samt icke ens ha fått del
-af målet för den tillämnade resan. Men morbror Stråle var i denna
-punkt förbehållsam. Han tog ett hjertligt afsked af sin systerson; om
-Jennys resplaner gaf han leende blott den förklaring att hon denna
-gång ville resa "inkognito", tilläggande derjemte i ganska allvarlig
-ton:
-
-"Jag kan inte ogilla Jennys beslut och jag önskar den präktiga
-flickan all framgång i utförandet af sin mycket egendomliga idé, men
-jag har lofvat tystlåtenhet och inte ens tant Agatha känner Jennys
-afsigt i hela dess vidd; det är imellertid frukten af ett moget
-öfvertänkt beslut."
-
-Detta meddelande kunde naturligtvis blott stegra ung Eriks
-nyfikenhet. Han trodde sig känna Jenny och hennes egendomligheter och
-förutsåg i andanom något besynnerligt påhitt. Men hvad var hennes
-plan, hvart skulle nu resan gälla? Till Schweitz's, Skotlands eller
-Norges fjell? Dem hade Jenny ju besökt förut; nej, det var bestämdt
-någonting alldeles splitter nytt. Att det var allvar med saken hade
-Erik hört på förmyndarens ton och han kände dessutom alltför väl den
-i hans tycke något fantastiska kusinens raska beslutsamhet, för att
-ett ögonblick kunna tvifla på utförandet af hennes en gång fattade
-föresats. Han ville dock något närmare söka utforska tant Agatha.
-Klockan sex på eftermiddagen gjorde han sin afskedsvisit hos de två
-damerna. Jenny var kanske litet mindre munter än vanligt och hon
-beklagade att Erik icke hade medtagit sin flöjt, ty hon hade så gerna
-velat höra honom blåsa någon svensk folkmelodi. Erik förklarade
-skrattande att flöjten var inpackad och föreslog att Jenny i dess
-ställe skulle vid sitt piano sjunga en liten afskedssång för honom.
-
-"Min sång är inpackad, kusin flöjtblåsare", sade den besynnerliga
-flickan, "och den klingar inte åter förr än jag uppnått målet för min
-resa."
-
-"Nå, och hvart i Guds namn gäller då resan?" utropade Stenrot något
-otålig.
-
-"Det får du väl höra någon gång, du pligtförgätne kavaljer", svarade
-Jenny leende, "du, som lofvat att troget åtfölja mig på alla
-mina resor, utom den så kallade resan genom lifvet, du förtjenar
-i sanning att jag skiljes från dig med den virgilianska versen,
-som den öfvergifna Dido tillropar den flyende Aeneas. Den der
-din plötsligt beslutna resa till Finland var ett streck i mina
-beräkningar, men res du allena, jag reser också. O, hvad det skall
-bli skönt att åter få andas ny, frisk luft och i nya förhållanden
-röra sig så ledig och fri, alldeles fri, -- ty tant Agatha är intet
-band, hon är bara en sköld."
-
-"Ja så", inföll Erik tankfull, "och jag var ett band för dig?"
-
-"Ja visst, gode Erik", återtog Jenny med mycken vänlighet, "och
-säkerligen någon gång ett ganska nyttigt band."
-
-"Var jag då intet annat för dig på våra gemensamma resor, Jenny?"
-frågade ynglingen förargad.
-
-"Visserligen", inföll Jenny muntert, "du var en ypperlig följeslagare
-och jag är dig tack skyldig för en mängd historiska upplysningar
-och förklaringar. Jag tackar dig också ännu en gång för stödet af
-din starka arm vid våra bergvandringar i Alperna och isynnerhet för
-den vackra skotska melodien som du blåste för mig och doktor Ros på
-Loch-Lomonds strand. Och tack för din regnkappa som skyddade mig för
-stänket vid Rjukan fors och för lexorna och varningarne då jag så
-lätt gjorde nya bekantskaper på ångbåtar och i jemvägskupeer..."
-
-"Och på bergvandringarne i Skottland sedan!" afbröt Erik ironiskt.
-
-"O ja", svarade Jenny hastigt och rodnade litet, "tack för din
-broderliga svartsjuka, min cicerone, min allvetande resehandbok i
-denna gamla verlden..."
-
-"Jenny!" utbrast den unge mannen, "nu är du stygg. Hvarigenom har
-jag förtjent detta? Men du sade 'gamla verlden', ämnar du måhända
-företaga en resa till Amerika?"
-
-"Förlåt, om jag sårat dig, kusin Erik", bad den unga flickan mildt
-och tillade sedan med ett allvar, som klädde det älskliga ansigtet
-förträffligt: "dit jag ämnar resa, der kommer en ny verld att öppna
-sig för mig."
-
-Nu inträdde tant Agatha och detta var ganska bra, ty situationen
-hotade med att bli något plågsam för de två i öfrigt med hvarandra
-så förtrogna kusinerna. Eriks förhoppning att af den fryntliga,
-gamla damen få mera tillfredsställande upplysningar om deras resplan
-strandade dock helt och hållet emot ett från detta håll alldeles
-oförväntadt: "Käre Erik, Jenny vill ändtligen att vi skola resa
-'inkognito'."
-
-"Men hvart, hvart reser ni?" sporde Erik, "det kan väl tant säga?"
-
-"Nej, se det går inte heller an, vi resa alldeles 'inkognito', gode
-Erik."
-
-"Men", invände denne smått stött, "hittills har jag alltid hedrats
-med edert förtroende och jag tycker att..."
-
-"Du skall få veta allt bara först någonting händt", afbröt Jenny i
-bevekande ton, "du skall få veta allt bara det finns någonting att
-berätta. Gif dig nu till tåls, snälle Erik, annars tror jag att du är
-nyfiken."
-
-Den bedjande, veka tonen i Jennys stämma förmådde, mera än hennes
-ord, Erik att upphöra med sina spörjsmål, men han varnade dock tanten
-för att låta Jenny begå något pojkstreck, såsom han, ännu icke
-glömmande sin förtrytelse, behagade yttra sig och hvarvid han tyckte
-att lilla kusin åter rodnade. Imellertid måste han, på enträgen
-begäran, lofva att skrifva till tant Agatha och Jenny, genast efter
-sin ankomst till Helsingfors. Derefter tog Erik Stenrot afsked,
-innerligen missbelåten med en sådan skilsmessa från sin vackra kusin.
-
-
-
-
-2.
-
-En frånvarande presenteras för läsaren.
-
-
-Då unge Erik Stenrot skiljdes från moster Agatha Stråle och kusin
-Jenny Bertram begaf han sig, upptagen af hvarjehanda tankar, till
-Strömparterren, der han stämt möte med några bekanta för att ännu
-vexla ett par afskedsord innan han anträdde sin resa. Det glada
-sällskapet, forsamladt omkring en butelj punsch, var snart funnet och
-Erik slog sig ned ibland de goda vännerna.
-
-"Du är så tyst i qväll, broder Erik", tog den muntre skådespelaren
-X. till ordet, "hvad tjenar det till? Inte skall du med en sådan der
-surmulen uppsyn taga afsked af det glada Sverge."
-
-"Och inte äro finnarne, som du går att helsa på, heller ett så
-förtvifladt slägte att de synnerligen skulle uppbyggas af den der
-likbjudarminen du har påtagit dig i qväll", skämtade en annan,
-"dessutom äro finnarne vane att se glada ansigten hos dem som komma
-från Sverge."
-
-"Har du kanske genom din resa till Orienten jordat någon ljuf
-förhoppning här hemma?" frågade en tredje.
-
-"O nej", inföll åter X. skrattande, "den vackra reskamraten (i
-förbigående nämdt titeln på Eriks senaste novell) följer dig väl
-såsom vanligt, och finnarne få väl se urbilden till den omtyckte
-novellistens ideal."
-
-Men den unge författaren gaf icke vidare akt på vännen X:s
-anspelning. Det yttrade ordet "Orienten" hade gifvit hans tankegång
-en ny riktning och han utropade alldeles högt:
-
-"Hon måtte väl inte resa till det forlofvade landet? Hennes håg har
-länge stått ditåt -- men allena? Bah!"
-
-"Ditåt står mest alla flickors håg", menade i tvunget allvarlig ton
-en af sällskapet, "men den resan företages aldrig allena."
-
-Nu utbrusto alla de andra i skratt och Erik, förlägen för sin
-tankspriddhet, visste ingen annan utväg än att deltaga i munterheten
-och gifva samtalet en annan riktning i det han frågade:
-
-"På tal om resor, har någon af er sett till vår finne i dag?"
-
-"Menar du Birger Ros", svarade X., "så får jag upplysa att han gör
-dig ressällskap i morgon; han återvänder till sitt Finland igen."
-
-"Det vet jag", sade Erik, "och det var roligt att få en finne till
-reskamrat. Ros är dessutom en intelligent man. Han lofvade mig i går
-att här sammanträffa med oss."
-
-"Det är en underlig man, vår vän Ros", menade doktor B., "han
-har rest mycket, men det ser nästan ut som skulle han inte ha ro
-någonstädes. I Upsala tycktes han inte riktigt trifvas."
-
-"Är han då folkskygg?" frågade någon.
-
-"Åh nej", genmälte doktorn, "inte just det, ehuru han dock i
-allmänhet är ganska sluten. Han är bestämdt en stor entusiast och
-der framskymta ibland nästan vilda blixtar af inre glöd, kanske
-tvifvelsmål om hans fäderneslands politiska framtid. Jag tror att han
-är en af de der så kallade fennomanerne."
-
-"Så vidt jag känner honom", inföll Erik, "är han det ända till
-fanatism, ehuru han här i Sverge inte gerna bär sina åsigter i denna
-väg till torgs. Jag håller nästan med B.; han lider verkligen af sorg
-och tvifvel öfver Finlands möjliga öde."
-
-"Ja", återtog B., "det är en alltigenom djup och allvarlig karakter
-och under den ofta kalla ytan glöder en inre brand, som förr eller
-senare skall i förtid förtära honom om han inte finner någon praktisk
-afledare för sin verksamhetsdrift. Vore han skald, så vore han
-bestämdt en liten finsk Almqvist, men hans håg ligger inte egentligen
-åt parnassen. Med all sin fosterländska entusiasm förenar han likväl
-alltför mycket lugn beräkningsförmåga för att kunna skåda Finlands
-framtid i alldeles ljusa färger. Men jag tror att der samverkar
-en ännu bittrare känsla af mera individuel beskaffenhet, ty hans
-verldsåskådning är verkligen något dyster, en känsla, hvars natur jag
-inte kan förklara och inte vill gissningsvis uppgifva."
-
-Trots Eriks tankspriddhet började dock samtalet intressera honom
-och han meddelade sina vänner hvad han kände om den egendomliga
-personlighet, som var i fråga. Erik hade, på en af sina resor med
-tant Agatha och Jenny, i Skotland sammanträffat med den unge finnen.
-De hade der företagit flera turer tillsammans samt genomlefvat en
-ganska njutningsrik tid af några veckor. Ros vistades i Skotland
-för att studera det skotska skolväsendet. Han var för öfrigt juris
-doktor och finsk publicist samt beklagade mycket att han icke
-fått öfvervara, Finlands första landtdag. Men ett reseunderstöd
-af allmänna medel tvang honom att en bestämd tid vistas utrikes.
-Hvad som då förefallit vår vän mest besynnerligt i finnens väsende
-var dennes bestämda afvoghet mot engelsmännen i deras historiska
-förhållande till Skotland. Få Eriks öppet uttalade beundran för det
-stora öfolket hade Ros, som i öfrigt skänkte det britiska folkets
-frihetssinne allt erkännande, icke utan bitterhet frågat om han,
-Erik, också beundrade engelsmännen derföre att de tillintetgjort
-Skotlands sjelfständighet och öfverflyglat dess ursprungliga
-nationalitet. Det är en lögn, hade han ofta sagt, att ett folk som
-alldeles ur sig sjelf skapat en så egendomlig diktverld som Ossians
-sånger, icke inom sig skulle ha egt förmåga att arbeta sig upp till
-en sjelfständig och nationel bildningsform. Men såsom historien
-skiftat lotterna, bär nu imellertid all bildning i Skotland en
-engelsk pregel och det rent skotska elementet har blifvit undertryckt
-i tidernas lopp, dess språk undanträngdt från den högre kulturens
-sferer och ansedt såsom ett halfbarbariskt idiom. För allt detta har
-Skotland att tacka engelsmännen -- och likaså, brukade han tillägga,
-hade det väl äfven gått med Finland och finnarne gentimot den svenska
-kulturen och dess inflytande, om icke de politiska händelserna i
-början af detta sekel lösryckt Finland från Sverge och anvisat
-detsamma en helt ny och nationel utvecklingsbana. På senare tider
-trodde Erik sig dock ha märkt att en stor förändring höll på att
-försiggå i Ros' åsigter i detta afseende, men till hvilken ståndpunkt
-denna inre kamp skalle leda hans vän, kunde han ännu icke bedömma.
-
-Så långt hade Erik hunnit i sina meddelanden då han plötsligen såg
-sig föranlåten att afbryta desamma med ett: "men se der ha vi vår
-finne."
-
-Den person som nu framträdde till det bord, vid hvilket Erik och hans
-vänner suto, var en välväxt, kraftfull gestalt med ett något blekt
-men själfullt ansigte. Han helsade frimodigt på de närvarande, af
-hvilka han kände de flesta. I hans tal röjde sig denna egendomliga
-brytning hvarpå finnen, äfven då svenska språket är hans modersmål,
-alltid igenkännes; det var Birger Ros. "Grod afton, reskamrat",
-helsade Erik glädtigt, "är du nu klar att dricka ett glas punsch här
-och sedan på Hasselbacken intaga en liten afskedssexa med oss?"
-
-"Tack!" blef svaret, "men uppriktigt sagdt, har jag ännu ett och
-annat att uträtta och skyndade hit hlott för att säga till det jag
-sannolikt något senare skall infinna mig på Hasselbacken. Farväl
-alltså tillsvidare." -- De öfriga af sällskapet broto också upp och
-begåfvo sig med ångbåt till Djurgården.
-
-Muntert glam, skämtsamma tal och afskedsskålar hade snart helt och
-hållet skingrat Eriks tankspriddhet. Väl stördes glädjen något
-deraf att Birger Ros icke infann sig, men å andra sidan var man
-van vid hans egendomligheter. Den helsning till Finland som en af
-talarne haft för afsigt att adressera till Ros uppdrogs nu åt Erik
-att frambära. Med den sista båten begåfvo sig denne och hans glada
-kamrater till staden och Erik gick ombord och till hvila, för att i
-sömnens armar för några timmar förgäta alla hemlighetsfulla kusiner
-och skämtande vänner, skålar och bålar.
-
-
-
-
-3.
-
-På förhoppningarnes kyrkogård.
-
-
-Men hvart hade Ros begifvit sig då han lemnade sina vänner i
-Strömparterren? Låtom oss följa honom. Klockan var ännu icke nio och
-i den ljusa sommarqvällen kunde med lätthet alla föremål urskiljas.
-Den unge finnen ställde med en viss brådska sina steg åt norr. Han
-gick öfver Gustaf Adolfs torg, Malmtorgsgatan och Brunkebergstorg
-samt beträdde den långa Malmskillnadsgatan. Ju mera han dock nalkades
-Johannis kyrkogård, i samma mon saktade han ock sina steg. Han såg
-på sin klocka; den var straxt nio. Det var som hade han kännt bly i
-sina fötter och hans gång blef ännu långsammare. Djupa och ingalunda
-glada tankar uppfyllde hans själ. Men då klockorna i kyrktornen gällt
-förkunnade att den nionde timmen förlidit, for han plötsligt upp ur
-sina drömmerier och liksom för att bättre draga sig någonting till
-minnes eller ock uppmuntra en svigtande vilja, sade han halfhögt för
-sig sjelf: "sidoalléen till höger", och började påskynda sina steg.
-
-Ankommen till den plats i hufvudgången der en sidoallée i rät
-vinkel leder till höger stannade Birger ett ögonblick. Tvekade han
-väl ännu? Solen hade gått ned och mystiska halfdagrar hade lägrat
-sig under de höga, lummiga träden på kyrkogården, men den nordiska
-sommarqvällens långa skymning qvardröjde ännu öfver den tysta,
-ensliga platsen och tillät ögat att äfven på något afstånd urskilja
-alla föremål. En blick af Birger inåt alléens dunkel visade honom
-en qvinnogestalt, sittande på en af de längst bort ställda bänkarne
-till höger. Hans hjerta klappade våldsamt och om någon i detta
-ögonblick skådat djupt in i den unge finnens dunkla öga, så hade han
-der mött en blick som talade om ganska stridiga känslor. Plötsligen
-tycktes dock en tanke uttränga alla de andra och denna var lika
-enkel som tillfyllestgörande att häfva all vidare tvekan: "det är
-ju jag som bedt henne komma och hon har beviljat min bön." Med ett
-slags förtviflad beslutsamhet i de af en svår inre strid krampaktigt
-upprörda anletsdragen beträdde nu Birger sidoalléen och ställde sina
-steg fram till det på bänken sittande fruntimret.
-
-Då Ros nalkades steg fruntimret upp. Det var en ung dam med nästan
-sylfidisk växt. Hon gick några steg imot den kommande och, slående
-sin slöja tillbaka från ett vackert och kanske blott för tillfället
-litet stolt ansigte, talade hon med sakta men lugn stämma i det hon
-räckte den vördsamt helsande unge mannen handen:
-
-"God afton, herr Ros, hvarföre har ni begärt ett möte på detta
-besynnerliga ställe?"
-
-"För att taga afsked af den enda förhoppning jag hyst att sällhet
-kunde förenas med min framtid. Det var en ljuf dröm, hvars luftslott
-verkligheten krossat. Men, min fröken, jag har inte haft styrka att
-gå denna glädjelösa framtid till mötes utan att taga afsked af er."
-
-"Och hvarföre har ni inte besökt oss här i Stockholm?" sporde
-fruntimret med lindrigt sväfvande röst, "hvarföre undvek ni oss, herr
-Birger?"
-
-"Af feghet. Jag fruktade att duka under för min känslas makt..."
-
-Det unga fruntimret rodnade djupt, de sköna dunkla ögonhåren sänkte
-sig öfver de ännu skönare ögonens förtrollande ljusverldar och i en
-knapt hörbar, mycket vek ton framsmögo öfver hennes läppar de orden:
-"Och om nu denna er känsla..."
-
-"O, säg inte ut er tanke!" afbröt Birger nästan vildt och tillade
-sedan med våldsamt dämpad rörelse: "Jag har en tröst i sjelfva
-tviflet på er, låt mig behålla detta tvifvel. Vissheten att min
-kärlek är obesvarad skulle öka min börda och jag tigger fegt och
-egoistiskt om förskoning. Det nästan otroliga åter -- och dock har
-jag stundtals trott derpå -- att min upproriska känsla funnit gensvar
-skulle försänka mig i ett kaos af förtviflan." Han tillade efter
-en kort paus, och blick och ton tolkade bättre hans känslor än de
-frampressade orden:
-
-"Låt mig derföre behålla mitt förtärande men saliggörande tvifvel
--- en helig, orygglig ed binder mig i alla fall vid ett oblidkeligt
-olycksöde..."
-
-"Jag känner den edens innehåll", sade den unga qvinnan mildt. En
-ofrivillig skakning genomilade den starke ynglingens hela väsende
-och, fattande hennes icke undandragna hand, utropade han lidelsefullt:
-
-"Du känner min ed -- farväl!"
-
-Då såg hon upp till honom.
-
-Der glänste det liksom tårar i de ljufva, strålande ögonen. Var det
-uppfriskande dagg på hans hjertas glödande sorg, var det en skön
-morgonrodnads löfte om sol och ljus för den kommande dagen?
-
-Såg han denna blick?
-
-En lätt kyss brann på flickans hand -- och bort ilade den
-olyckligt-lycklige mannen.
-
-Hon stod der ännu en stund qvar, såg med ett egendomligt uttryck
-i de svärmiska ögonen på sin hand, der nyss hans läppar hvilat
-ett ögonblick, och hviskade: "Jag tror inte på ett oblidkeligt
-olycksöde." Med ljudlösa steg sväfvade hon bort från kyrkogårdens
-tysta rike, men öfver grafkullarne gick aftonflägtens stilla susning
-och tufvor och blommor drömde sin dröm om försoning och frid.
-
-
-
-
-4.
-
-Litet politik.
-
-
-Då vår vän Erik följande morgon uppvaknade i sin hytt befann sig
-ångfartyget redan på Ålands haf. Han gjorde hastigt sin toilett
-och gick upp på däck för att andas frisk luft. Den förste person
-han mötte var Birger Ros, som med stora steg promenerade af och
-an på akterdäck, såsom vanligt försänkt i djupa tankar. Sedan
-vännerne helsat på hvarandra, frågade Erik hvarföre Ros i går qväll
-icke kommit ut till Hasselbacken. Svaret var undvikande och den
-unge finnen tycktes öfver hufvud taget icke vara vid synnerligen
-godt lynne, åtminstone svarade han högst fåordigt på den andres
-många frågor, till dess denne omsider blef otålig och öfvergaf
-förhoppningen att med honom inleda ett ordentligt samtal. Snart hade
-äfven den liflige Erik ibland ångbåtspassagerarne gjort en hel hop
-bekantskaper, med hvilka han genast inlåtit sig i ifriga samtal om de
-finska förhållandena. På eftermiddagen sammanträffade han åter med
-den fortfarande mulne Ros.
-
-"Hör på, bror Birger", började han, "du är inte vid godt kourage
-i dag; hvad går åt dig? Jag tycker att du borde, för att tala
-poetiskt, på förhoppningarnes vingar ila till ditt liksom pånyttfödda
-fädernesland, isynnerhet som Finland verkligen med heder bestått sitt
-första och svåra prof på det konstitutionella statslifvets bana. Alla
-dina landsmän med hvilka jag samspråkat under dagens lopp äro lifvade
-af glada utsigter för framtiden. Särskildt borde dock just du med din
-varma fosterlandskärlek och dina utpreglade specielt finska idéer, ty
-jag vet att du är en riktig 'fennoman', glädja dig åt det erkännande
-som till exempel det finska språket numera vunnit och dess nästan
-fullkomliga likställande med svenskan."
-
-"Min vän", svarade Ros mycket allvarligt, "jag är också verkligen
-rätt _belåten_ med den _gåfvan_."
-
-"Nå, hvad kan du väl önska mera?" återtog Erik, "nu är fältet fritt
-för en nästan obegränsad utveckling af alla folkets inneboende
-krafter."
-
-"Och", inföll här Ros dystert, "hvad vill du att jag skall tro om
-djupet och halten af krafter, hvilka _nu_ såsom en _gåfva_ imottagit
-hvad dem rätteligen tillkommit redan för århundraden sedan?"
-
-"En _gåfva_? Du betonar för andra gången detta ord; hvad menar du
-dermed?" frågade Erik.
-
-"Jag menar helt enkelt att den bästa egendom är den", genmälte
-finnen, "som man sjelf förvärfvat sig och att en sådan är vida att
-föredraga framför hvilken gåfva som helst."
-
-"Du kan väl inte neka att i Finland just en påtryckning ifrån sjelfva
-massan af folket hufvudsakligen framkallat denna sakernas vändning",
-utbrast den unge svensken med värma, "så har åtminstone jag alltid
-uppfattat hela den fennomanska rörelsen och äfven den så kallade
-'språkfrågan'. Det finska folket har ändtligen vaknat till fullt
-medvetet lif och går nu med sjelfförtroende sin nationella utveckling
-till mötes. De djupa lederna ha genomträngts af ett stort och ädelt
-sträfvande."
-
-Erik tystnade och Ros förblef svaret skyldig.
-
-"Nå, men så tala då, gillar du kanske inte min uppfattning?" sporde
-den förstnämde ifrigt, "just du vore då, besynnerligt nog, den förste
-finne jag råkat, som numera inte tror på sitt folks pånyttfödelse!"
-
-"Huru många _finnar_ har du råkat sedan du kom till Finland?"
-frågade Ros sarkastigt. "Men se der", fortfor han och utpekade med
-handen en vidlyftig skärgård, imot hvilken de styrde kurs, "de
-der öarne tillhöra Finland, det är Åland, -- nåväl, huru många af
-dess sextontusen invånare tror du förstå ett enda ord finska? Var
-öfvertygad derom, inte många hundra, och alla, jag säger alla,
-förklara att de inte äro finnar och skulle blygas", tillade han
-kallt, "att anses för sådana."
-
-"Åland är ett undantag", genmälte Erik, "och ett undantag gör inte
-regeln. Hos oss kalla sig också Gotlands invånare inte svenskar, utan
-gotländingar."
-
-"Du misstager dig betydligt, broder Erik", svarade Ros med ett
-bittert leende, "gotländingarne _äro_ dock svenskar, men åländingarne
-äro verkligen inte finnar, de äro svenskar..."
-
-"Nå, så låt dem då i Guds namn vara svenskar, de äro ju i alla fall
-finska undersåter, dessa högvigtiga sextontusen åländingar", inföll
-Erik skrattande.
-
-"Ja, men", återtog Ros, "nyländingarne och en del österbottningar
-äro också svenskar och hvad som vill säga vida mera än dessa par
-hundratusen menniskor, det är, att en ganska stor del af de så
-kallade 'bildade klasserna' jemväl är och ännu mera anser sig vara
-af svensk härkomst. Svenskan är i alla fall deras modersmål. Och",
-tillade han dystert, "säg mig då, broder, hvad återstår såsom genuint
-finskt?"
-
-"De djupa lederna!" utropade svensken med värma.
-
-"De djupa lederna", återtog finnen i nästan skärande ton, "de _djupa
-lederna_ under svensk eller svenskfinsk _ledning_. Ha, ha! -- hvad
-äro dessa svenskfinnar, som tro och påstå att de inom sin klass ha
-sammanfört all landets, hela folkets intelligens? En ädlare race
-kanske? Ve min tunga, som ens uttalat ett sådant ord! Våld och list!
-De ha öfverväldigat oss i sömnen och nu sitta dvergarne mysande,
-ja hånleende på den fjettrade folkresens skuldror, -- men en gång
-skall en annan tid komma och ur den nu sömndruckna massan skola
-andar framgå som, utjemnande historiens orättvisor, skola rycka
-kulturens, bildningens banér ur fåtalets klor och återställa det i
-den rättmätige ärfvingens hand. Och då, först då skall man kunna tala
-om ett verkligt Finland. 'Svenskheten' skall icke mera beherrska vårt
-land, bort derföre, bort! med alla half-finnar och svensk-finnar. Vi
-skola bli ett enda och enigt folk."
-
-Ros tystnade och afiägsnade sig hastigt åt fören. Det låg något i
-hans ansigtsuttryck liksom skulle han lia ångrat hvad han yttrat,
-men ännu känna sig alltför upprörd att vilja eller kunna återtaga
-sina ord. Erik Stenrot blef förvånad öfver detta sällsamma utbrott af
-nationel bitterhet. Men han ansåg, vid mognare eftertanke, hela det
-om en viss hätskhet vittnande utfallet, blott såsom en öfvergående
-yttring af en något kittslig nationalfåfänga, som kände sig sårad
-till och med deraf att se sig tvungen erkänna imottagandet af goda
-gåfvor från en annan nation, med hvilken det finska folket likväl
-i flera århundraden lefvat i trogen endrägt samt villigt delat
-både lust och nöd. Han uttalade för sig sjelf i all tysthet den
-förhoppningen att icke alla fennomaner, en benämning hvilken han
-för öfrigt ogillade, skulle vara lika "vilda" som denne hans äldste
-finske vän nu visat sig vara -- och han blef rätt glad då han efter
-en stunds förlopp såg Ros återvända och med molnfri blick nalkas
-honom.
-
-"Det var ett föga gästfritt välkommen, min gode svenske vän och
-broder, de der orden jag nyss yttrade", sade Ros. "Se så, kom,
-låt oss dricka ett glas svensk punsch tillsammans! Jag helsar dig
-hjertligt välkommen på gamla Suomis bölja, skål!"
-
-Glasen klingade och snart var all bitterhet försvunnen ur de två
-vännernas hjertan och samtal. Ros meddelade den uppmärksamme Erik
-flera värderika, ofta äfven rätt pikanta upplysningar om ställ
-ningar och förhållanden i Finland, hvarvid den i vissa kretsar sig
-utbildande byråkratiska andan ingalunda förblef onäpst. Men ett visst
-svårmod tycktes dock hvila öfver den unge finnens hela väsende, så
-själfullt och ofta snillrikt hans samtal än var.
-
-Imellertid plaskade den ståtliga "Aura" fram genom den åländska och
-åbolänska skärgården och uppnådde den gamla Aurastaden Abo. Med ett
-visst allvar i sin för öfrigt glada sinnesstämning beträdde Erik
-Stenrot för första gången i sitt lif denna historiskt minnesvärda, nu
-för Sverge i yttre afseende förlorade mark.
-
-
-
-
-5.
-
-Finska paralleler.
-
-
-Vi förbigå alldeles Eriks korta vistelse i Abo, hvilken stad
-han hade för afsigt att egna mera uppmärksamhet på sin återresa
-till hemlandet, och följa honom der han nu fortsätter resan till
-Helsingfors, dit hans håg också mest stod. Der skulle han ju med
-ens försättas i sjelfva medelpunkten af det offentliga lifvet i
-Finland och der ansåg han sig allra bäst kunna lägga grunden till
-sina studier om och öfver brödrafolkets senaste utveckling. Han
-tillsporde sin vän Ros härom och uttalade den förhoppning att denne
-skulle införa honom i några litterära kretsar, såsom varande de
-sidor af det allmänna lifvet der han tydligast och klarast finge
-se det allmänna tänkesättet afspegla sig, i synnerhet hvad den för
-Finland egendomliga dualismen imellan det svenska och det finska
-folk-elementet vidkom. Men Ros' svar utföll till en del imot hans
-förmodan.
-
-"Jag skall med nöje", sade denne, "presentera dig för några af våra
-framstående personligheter, såvida jag är bekant med dem och de
-vistas i Helsingfors, men utan ringaste afseende på hvilket parti de
-tillhöra eller om de öfver hufvud taget alls tillhöra någon bestämd
-riktning. Om du från början blefve införd i vissa litterära, hos
-oss ofta äfven qvasipolitiska kretsar, så skulle måhända det första
-intrycket utöfva ett afgörande inflytande på din lifliga själ. Må
-du sjelf välja, ty hvardera sidan har ganska aktningsvärda förmågor
-att förete. Du skall säkerligen träffa mera värme och entusiasm hos
-medlemmarne af det specielt finska partiet, hvilket också är vida
-talrikare om man nämligen räknar dertill hela den stora kohorten af
-egentligen principlöst folk, men som gerna flyter med strömmen. Detta
-parti har i sig upptagit, bredvid män med verkligt snille, äfven
-en mängd medelmåttiga förmågor, som på fosterlandskärlekens breda
-och tålmodiga basis ha lätt att bringa rökelseoffer åt sin fåfänga,
-emedan de i allmänhet icke ha att befara en nagelfarande kritik
-och röna stort undseende för sina, såsom det heter, i alla fall
-välmenta produktioner, -- en för öfrigt ganska vanlig och äfven lätt
-förklarlig företeelse, i synnerhet på det litterära arbetets område,
-hos unga eller hittills på ett eller annat sätt undertryckta och
-förbisedda nationaliteter. På ett sådant sätt är det jemförelsevis
-lätt att skära lagrar. I följd häraf räknar nu vårt finska parti
-ett antal författare och litteratörer, hvilka skulle göra mera
-gagn om de till exempel skulle egna sina krafter uteslutande åt
-folkundervisningen och söka förvärfva sig de kunskaper som erfordras
-för detta högvigtiga kall, i stället för att äflas med egna
-produktioner och öda sin tid på klumpfingrade bardalekar och en med
-föga uddhvassa vapen förd polemik, der elakhet får ersätta qvickhet
-och simpel grofhet skall föreställa frimodighet. Du ser häraf att jag
-dömer strängt öfver det parti jag sjelf allmänt anses tillhöra, men
-dem man älskar dem agar man."
-
-"A andra sidan åter", fortfor Ros och hans ton antog en något
-försmädlig skärpa, "skall du i det svensk-finska lägret finna
-flera ganska intelligenta personligheter som, eleganta så väl i
-sitt yttre som ock i sitt inre, icke utan en viss anstrykning af
-kosmopolitism, se sakerna, om jag så får uttrycka mig, _un peu en
-gros_, och hvilka, det medger jag, på sitt sätt äro goda patrioter,
-men som antingen icke eftersträfva eller till och med le åt ett
-specielt finskt Finland. De äro dugtiga kämpar för allt hvad frihet
-och rätt och socialt framåtskridande heter, men", och talaren blef
-mera lifvad, "de brista i den sanna fosterlandskärlekens förnämsta
-trosartikel: nationalitetsprincipen. De framställa såsom sitt ideal
-ett dimdunkligt, dualistiskt fantom, ett mellanting af en finsk stat
-med svensk kultur, en historisk orimlighet, snarlik en stark finsk
-hufvudskalle med svensk hjerna uti. Detta politiska hjernspöke tro de
-ha sig anvisadt en viss mission i nordens framtidshistoria. Måhända
-hägrar också för deras inbillning i fantastiska konturer något slags
-union med de skandinaviska länderna -- en alltigenom oklar skapelse
-af de svenska sympatier som genomtränga dem och från hvilka de icke
-kunna eller ens vilja frigöra sig. Jag högaktar flera af deras ledare
-personligen, men jag beklagar deras ståndpunkt, ty ett uteslutande
-finskt Finland är en tanke som de icke kunna fatta."
-
-"Och kan du sjelf, broder Birger", inföll Erik, "fullt klart fatta
-tanken om ett uteslutande finskt Finland?"
-
-"Sjelfva tanken står klar för min själ", svarade entusiasten med
-blixtrande öga, "och det är just på de 'djupa lederna', såsom du
-kallat dem, som denna tanke stöder sig. Det är den enda förnuftiga
-utgångspunkt för att grundlägga Finlands framtid, men", och den
-stolta blicken sänkte sig och han tillade i tviflarens dofva ton --
-"men förverkligandet af denna höga tanke har ännu hvarken funnit sin
-man, eller ens sina män, ja knappast ett..." han tystnade tvärt och
-en dyster skugga gick öfver de manliga dragen. Erik räckte sin vän
-handen och tryckte den stillatigande, men inom sig tänkte han: "Han
-vågar icke säga det bittra ordet rent ut, det ordet att den stora
-framtidstanken ännu icke funnit för sig ett moget folk, i stånd att
-af egen drift och kraft ensamt fortsätta och befästa det påbegynta
-verket." Så tänkte den unge svensken, men samtalet intresserade honom
-djupt och han ville icke låta detsamma falla. Han yttrade derföre
-efter en liten paus i frågande form: "Och det ryska inflytandet,
-fruktar du inte det?" Ros kastade en lång blick på sin vän. Slutligen
-sade han i lugn ton, och det lät som en liknelse, följande ord:
-
-"Du har manat fram en ny demon i vårt samtal, bror Erik, men jag
-bekänner uppriktigt att jag inte så mycket fruktar djefvulen utom,
-som djefvulen inom mig, min egen svaghet, disharmonien i min egen
-öfvertygelse. Jag tror att min sak är sann och min vilja god, men min
-tro är dock inte så stark att den kan förflytta hälleberg. Jag tror
-att det finska folkelementet inträdt i en helsosam jäsningsprocess,
-men tviflets djefvul inom mig hviskar att hela denna process skall
-förkolna i sig sjelf, om inte en liten tillsats af ett främmande
-element bereder de bundna andarne tillfälle att utveckla sin
-inneboende kraft."
-
-"Och", utropade Erik med värma, "för att fortsätta din liknelse,
-denna ovilkorligen nödvändiga lilla tillsats är -- var man, min
-finske vän -- och säg rent ut, är..."
-
-"Är den olyckliga och dock trefaldt välsignade svenska surdegen i
-Finland!" utbrast Ros häftigt, "men jag vill stå i egna skor och
-på egen botten och bortvisar stolt alla gåfvor. 'Bättre att i eget
-land dricka vatten ur näfverrifva, än i främmande land dricka öl ur
-krus!'" [Ur finska nationaldikten "Kalevala"]
-
-"Manligt taladt, bror Birger", genmälte Erik med ett vänligt leende,
-"men antagom nu, med hänsyn till vår snabbt framåtilande tid, att
-det är skridskor och inte genuina näfverskor du behöfver, är det inte
-då bra att ha en smula svenskt bildningsstål i dem, så att du inte
-faller pladask ned på den hala ryss-is hvilken du måste öfverskrida
-för att verkligen komma på egen, finsk botten?"
-
-Ros måste ofrivilligt skratta åt den skämtsamme vännens sätt att söka
-skingra hans mörka tankar.
-
-"Du skrattar?" utropade Erik med låtsad förvåning, "och jag som
-trodde att fennomaner och läsare alldeles glömt bort att skratta."
-
-"Din sammanställning, bror Erik, är mera träffande än du kanske sjelf
-anar. Fennomaner och läsare ha verkligen den inbördes likheten att
-hvardera i många fall äro blinde ifrare, men de _söka_ åtminstone
-sanningen och äro inte ljumma anhängare af sin sak."
-
-"Går likheten så långt", frågade Erik klipskt, "att fennomanien
-liksom läseriet i sitt läger räknar talrika qvinliga medlemmar?"
-
-"Vänta du!" svarade Ros ovanligt muntert och ett skälmskt leende gick
-såsom en ljusglimt öfver det nu dubbelt intressanta ansigtet samt
-tillät en alldeles ny inblick i den unge mannens karakter, "vänta
-du, det der fordrar hämnd. Efter du så vill, skall jag införa dig i
-åtminstone _en_ sällskapskrets med bestämd färg."
-
-"Bestående af idel fennomaner?" sporde Erik med komisk fruktan. "De
-taga kanske hufvudet af mig, arme svensk?"
-
-"Säg hellre måhända -- hjertat", svarade vännen, "jag lofvar
-presentera dig i en liten krets af fennomanskor."
-
-"Hvad behagas?" utropade svensken, verkligen förvånad. "Fennomanskor!
-Huru se de ut?"
-
-"Jo", sade Ros, "de likna, såsom Runeberg säger: 'ett smultron, vuxet
-i skuggan'. Men få se om de skola finna nåd inför dina i den vägen
-af för mycket ljus bortskämda ögon, ty de svenska fruntimren äro i
-sanning de mest intagande qvinnor i verlden..."
-
-Här tystnade talaren och vände sig bort, en plötslig blekhet
-efterträdde det nyss ännu glada uttrycket i hans ansigte.
-
-"Du vill föra mig i en krets af finska trollqvinnor, skalk!" utropade
-Erik skrattande, "du lägger ut en snara för mig, men jag säger med
-den svenske skalden:
-
-    "'Den höge yngling sade
-    Ett ord och snaran brast.'
-
-"Jag är ju, enligt stadssqvallret, så godt som förlofvad, ehuru mig
-sjelf ohördan."
-
-"Med hvem?" utbrast Ros häftigt i det han dock fortfarande vände
-ansigtet åt sjön.
-
-"Har ingen fara ännu", ljöd Eriks svar; "bara prat, ingen sanning,
-det vet jag väl sjelf bäst. _Hon_ vill säkert inte ha mig och jag
-förspörjer ingen lust att allaredan gifta mig."
-
-"Men hvem vore då den lyckliga?" frågade Ros åter.
-
-"Den lyckliga?" utbrast Erik: "Javäl, så lycklig som skönhet
-och ett godt hufvud kunna göra en sjelfrådig trollslända till
-flicka -- det är den rika arftagerskan, resenärskan, svärmerskan,
-tjuserskan, gud-vet-allt-hvädskan, och vore hon i Finland, säkert
-också fennomanskan, med få ord ingen annan, än min näpna kusin Jenny
-Bertram, med hvilken juvel ett välvilligt rykte..., men kors hvad
-felas dig? Du är ju alldeles hvitgrå i ansigtet, jag tror minsann att
-du är sjösjuk..."
-
-"Jag tror, jag går i min koj", mumlade Ros och nästan vacklade fram
-till kajutdörren.
-
-"Den Jenny", sade Erik förtretad för sig sjelf, "hon spelar mig då
-alltjemt något spratt, till och med sig sjelf ovetande. Nu blir
-just vid nämnandet af hennes namn den der kamraten sjösjuk. Fatalt!
-Och jag som redan hade fått den kalla finnen halfvärmd. Det minsta
-jag räknade uppå vår ett namngifvande af de förnämsta skönheterna
-i Helsingfors. Jag hoppas likväl att bara vi komma fram, jag ändå
-äfven utan katalog skall få rätt på någon del af herrligheten.
-Fennomanskor -- och 'ett smultron, vuxet i skuggan' -- ganska bra,
-men jag skall minsann göra allt mitt till att öfver de der finska
-smultronen utgjuta hela det briljanta solljuset af min stockholmska
-konversation. Det blir kanske rätt pikant till slut. Kypare,
-sodavatten och ett glas punsch!"
-
-
-
-
-6.
-
-En helsning från Finland.
-
-
-Vi befinna oss åter i Stockholm. Tant Agatha och fröken Jenny sitta
-vid sitt morgonkaffe; då ringer postbudet och kammarjungfrun lemnar
-fram ett bref med utländsk poststämpel.
-
-"Minsann, från Erik!" sade Jenny, sedan hon brutit detsamma och
-flygtigt sett på stilen. "Vill tant höra på, så skall jag läsa upp
-hvad den gunstige herrn har att förmäla från Finland'?"
-
-"Men om der kanske förekomma några hemligheter... så..."
-
-"Åhnej", svarade Jenny leende, "jag har inga hemligheter med kusin
-Erik, fast jag tycker bra om honom."
-
-Och hon uppläste följande skrifvelse.
-
-    _Erik Stenrot till Jenny Bertram_.
-
-    Helsingfors, 15 Juli 1864.
-
-    Min skälmska kusin!
-
-    1 den förmodan att du ännu icke anträdt din "inkognito-resa"
-    sänder jag dig dessa rader, hvilka, jag hoppas det, skola finna
-    tant och dig sittande i allsköns välbefinnande i er vackra våning
-    vid Drottninggatan i det oförlikneliga Stockholm.
-
-    Ja, jag är nu i Finland och i dess glada hufvudstad Helsingfors,
-    som är en vacker och prydlig stad med breda gator, stora torg
-    och präktiga promenader samt ett starkt tycke af ungdomlighet i
-    hela sin fysionomi, hvilken icke kan förfela att göra intryck på
-    hvarje, i synnerhet sjövägen ankommande, resande; men mera härom
-    då jag åter befinner mig på hemlandets jord och, sittande i den
-    beqväma gungstolen i edert så kallade hvardagsrum, kan kasta en
-    lugn återblick på mina reseminnen, hvilka sannolikt skola bli
-    ganska angenäma. Jag har också allaredan börjat föra en dagbok,
-    för att ha en ledtråd för minnet då jag i framtiden någon gång
-    vill återupplifva de mångfaldiga intryck min själ här rönt.
-
-    Såsom du vet reste jag hitöfver för att studera det "nya lifvet"
-    i vårt gamla kära Finland. Dessa mina tillämnade studier ha
-    blifvit inledda på ett ganska egendomligt sätt och jag befarar
-    högeligen att de i många afseenden skola erbjuda stora luckor,
-    medan åter vissa andra partier komma att intaga ett måhända
-    alltför framstående rum.
-
-    Jag vet icke om det var dig bekant att vår gemensamme vän från
-    de skotska högländerna, den intressante finnen Birger Ros, som
-    någon tid vistats i Stockholm men icke kunde förmås att besöka
-    tant Agatha och dig, var min reskamrat hit. Nåväl, han är lika
-    originel som förut och jag har till och med trott mig märka att
-    ett visst oförklarligt svårmod hvilar öfver hela hans väsende.
-    Åtminstone äro hans kinder nu betydligt mera bleka än de voro
-    bruna då vi tillsammans med honom gjorde våra bergvandringar
-    i Skotland. Huru det nu än må vara, så spelar imellertid
-    Ros en stor roll i den korta historien om de två veckor jag
-    allaredan vistats i Helsingfors. Han, som åtnjuter mycket
-    anseende härstädes, har presenterat mig för en mängd litterära
-    notabiliteter och jag kunde ibland mina nya bekantskaper här
-    anföra äfven i Sverge välklingande namn, men sparar äfven detta
-    till framdeles och nämner blott att jag på mycket vänskaplig fot
-    umgås såväl med flera framstående medlemmar af det svenskfinska
-    intelligenspartiet, som ock ledarne af den stora fennomanska
-    falangen, hvilken med all makt sträfvar att arbeta sig upp till
-    samhällets höjder. Detta partis gamle hjelte, den välbekante
-    Johan Vilhelm Snellman, innehar också allaredan ett ganska högt
-    embete; han är nämligen chef för finansväsendet i Finland,
-    hvilket, i förbigående nämdt, lär vara i godt skick. Utom dessa
-    nöjsamma men främst dock för mina studier nyttiga bekantskaper
-    har jag att tacka vännen Ros äfven för några andra som äro
-    alldeles förtjusande. Hvem kunde tro det "fattiga Finland" om
-    sådana skatter! Du som har ett godt hufvud kan väl gissa att jag
-    här menar de finska fruntimren. O, de äro hänförande! Och när de
-    framsjunga sin i alla fall ganska korrekta svenska, låter det
-    rätt pikant och man tror sig vara på sirenernas ö. Ja, nu kan
-    jag förstå hvarföre hjelten Lemminkäinen i Kalevala-dikten så
-    länge qvardröjde på den af sköna ungmor bebodda ön, fängslad i
-    deras krets liksom genom en trollmakt. Såsom du ser börjar jag
-    redan göra mig hemmastadd i den finska folkpoesien, men så har
-    jag också lärarinnor som icke allenast med ord, utan äfven med
-    af inspiration strålande blickar för mig förklara det finska
-    språkets skönheter. Du må le, men hvad jag säger är på sätt och
-    vis bokstaflig sanning. Mig har nämligen vederfarits det gästvän
-    lighetens ynnestbevis att erhålla tillträde till en klubb af
-    -- fennomanskor. Har du någonsin i Stockholm, Kjöbenhavn eller
-    Kristiania hört talas om något sällskap af _fornnordiskor_,
-    hvilka beslutit att vid sina sammankomster endast tala sitt lands
-    ursprungliga folkspråk? I detta afseende har den finska bildade
-    qvinnan ådagalagt större energi. I den klubb, jag omnämt, tala
-    nämligen alla medlemmarne uteslutande blott finska med hvarandra.
-    [Faktiskt. Detta sällskap eger ännu i dag (1872) bestånd i
-    Helsingfors.] Herrar äro ingalunda uteslutne från sällskapet,
-    men jag för min del ger företräde åt de qvinliga medlemmarne.
-    Jag skall försöka beskrifva mitt något komiska första inträde i
-    denna krets af entusiastiska förtjusarinnor. Ros hade skämtvis
-    lofvat införa mig i en krets af "fennomanskor", men jag tog
-    honom på ordet och en vacker onsdagsafton begåfvo vi oss af till
-    församlingslokalen. Jag fick vänta en liten stund i ett yttre
-    rum, sedan åtföljde jag Ros till en väl upplyst, enkel salong der
-    ett talrikt sällskap fruntimmer och herrar var församladt. De
-    på finska muntert samtalande grupperna gåfvo, artigt besvarande
-    mina helsningar, leende plats åt oss, der vi framträdde till
-    ordföranden för qvällen, professorskan Z., för hvilken jag
-    presenterades. Det var en fin och behaglig företeelse, den vackra
-    professorskan. Hon höjde sin lilla, fennomanska presidentklubba,
-    slog ett lätt slag på bordet och höll på finska språket ett litet
-    tal af, såsom jag sedan fick veta, ungefär följande innehåll:
-    "Som den för henne nyss presenterade herr Erik Stenrot ('Eero
-    Kivijuuri' lät mitt fennomanska namn) önskade bli i sällskapet
-    upptagen, men den ärade gästen från Sverge ännu icke var mäktig
-    finska språket, så ville hon hemställa till medlemmarne, huruvida
-    det icke för denna afton skulle tillåtas att i samtal med honom
-    begagna sig af svenska språket; dock skulle detta medgifvande",
-    tillade hon skälmskt, "endast gälla föreningens qvinliga
-    medlemmar. Den som bifaller härtill upplyfte handen."
-
-    Ett allmänt bifallssorl följde och under muntert skratt upplyftes
-    en mängd täcka händer rakt i höjden. Jag tror nästan, förlåt mig
-    Jenny, att somliga unga damer voterade med båda händerna. Den
-    intagande professorskan meddelade mig nu leende att herrarne
-    derföre blifvit uteslutne från rättigheten att tala svenska,
-    emedan fruntimren, åtminstone den ena qvällen ville allena få
-    disponera öfver den välkomne svenske gästen.
-
-    Sådant var mitt inträde i den helsingforsska societeten.
-
-    Jag innesluter här några blad ur min dagbok, hvilka jag icke ens
-    hunnit genomläsa. Ursäkta derföre stilens vårdslöshet. Jag tror
-    dagboken börjar med tredje dagen af min härvaro. Helsa tant och
-    lef väl. Eder _Erik_.
-
-    _P.S._
-
-    Aina Ros är ovilkorligen ett af de intelligentaste fruntimmer jag
-    sett. Hon är utmärkt vacker och lika munter som hennes bror är
-    allvarlig.
-
-       *       *       *       *       *
-
-Jenny slutade läsningen af brefvet, men gömde "dagboken" till lektyr
-för sin egen räkning.
-
-"Men det är ju oförsvarligt, Jenny lilla", utbrast tant Agatha, "han
-talar ju bara om den der Ros och sina finskor i hela brefvet. Har han
-då alldeles glömt bort dig? Men vänta bara, jag skall skrifva till
-honom en epistel, jag, och..."
-
-"För all del, snälla tant, låt bli det", afbröt Jenny och försjönk
-såsom det tycktes i djupa tankar. Det var väl ändå något i det der
-brefvet som smärtade den unga damen, men denna sinnesstämning räckte
-åtminstone till det yttre icke länge.
-
-"Sade inte morbror Stråle i går att alla mina papper och vexlarne äro
-i ordning?" frågade Jenny.
-
-"Ja, kära du", sade den beskedliga tanten, "och vi kunna resa när som
-helst. Jag följer, vet du, denna gång riktigt gerna med."
-
-"Nåväl tant, då resa vi i morgon", blef Jennys bestämda svar.
-
-Tanten nickade tyst bifall; hon var van att följa sin kanske något
-nyckfulla, men i alla fall mycket älskvärda systerdotters vilja. --
-Innan hon gick till hvila framtog Jenny Eriks dagboksanteckningar
-och läste dem icke utan intresse. Vi meddela desamma våra läsare här
-straxt nedanföre.
-
-
-
-
-7.
-
-Om fennomanskor och fennomaner.
-
-(Dagboksanteckningar af en svensk.)
-
-
-Helsingfors, 1 Juli kl. 12 på natten.
-
-Hemkommen från min första fennomanska soirée försökte jag visserligen
-att genast gå till hvila, men detta var mig omöjligt. Jag har
-derföre beslutit att _arbeta_. Detta kommer väl kanske att i någon
-mån förvåna min värde bolagskamrat, filosofie och juris utriusque
-doktorn Birger Ros, men han blir säkerligen icke nyfiken af att få
-del af hvad jag författar. Medan han nu sitter i sitt eget rum,
-tänder jag en cigarr i afsigt att en stund promenera i salen och
-sedan jag lyckats samla och någorlunda ordna mina minnen anförtro
-desamma åt papperet. -- Att företaga detta göromål just nu anser
-jag mig vara skyldig min vackra kusin Jenny, på hvilken jag icke
-tänkt hela qvällen och som ännu icke erhållit något bref af mig och
-icke heller erhåller ett sådant förr än jag blifvit förtrognare
-med lifvet i den finska hufvudstaden. Men hvem kan undra derpå,
-då man inom så kort tid blifvit bekant med så många jordiska
-englar, som i synnerhet fallet i qväll varit med mig. Då jag
-presenterades för de unga damerna nedböljade i ljufligt klingande
-namnkaskader skönhetens välsignelse öfver mig: Hanna och Anna;
-Lilly, Inga och Ellen: Laura, Olga och kanske betydelsefullast af
-alla, ditt blida namn, Aina Ros. [Aina betydet på finska: alltid].
-Glömd var i eder närhet min allvarliga föresats att söka bekämpa
-det finsk-finska partiets afvoghet mot det svenska elementet, en
-afvoghet som tydligt nog genomskimrade några af herrarnes ofta
-trumpna artighetsbetygelser. Glömd var hvarje sådan föresats i qväll,
-ty tjusande var din sång, mörkögda österbottniska Inga, och mitt
-hjerta fylldes af nattviolsdoft, milda Hanna, vid din drömmande,
-tavastländska blick. Laura, ditt själfulla leende kom mig att glömma
-det finska klubbekrigets herrehat och din syster Ellen var som en
-treflig saga af Topelius, der lyckligtvis sluttillämpningen var
-bortglömd. Jag förlät Yrjö Koskinen [professor Georg Forsmans antagna
-finska namn] hans senaste utfall mot "svenskheten", då du talade
-om Saimasjöns under, blåögda berätterska Anna, och ehuru jag blott
-flyktigt såg dig, blomma från Ladogas fjerran strand, svärmiskt
-smäktande Olga, så vacklade dock min tro att det sköna har sitt enda
-hemland i vester. Slutligen satte Kuopiotärnan Lilly kronan på ert
-finska omvändelseverk med mig, ty jag börjar ta ganska förmånliga
-föreställningar om de kalevalitiska skönheternas behag. Men Aina Ros
-var dock den jag mest tänkte och ännu tänker uppå. -- Se så, nu har
-jag ju varit rätt snäll emot kusin Jenny, ty jag ämnar sända henne
-denna kortfattade finska blomsterkatalog, och derföre vill jag nu
-sotva de rättrådiges sömn. -- Godnatt, Birger! Hvad skrifver du der i
-nattens tysta timme? Är det något nytt anslag emot "svenskheten", du
-"finskhetens Orvar Odd?"
-
-
-Den 3 Juli.
-
-Jag har i svensk öfversättning läst hvad Ros skref natten till i
-går. Det är en vacker dikt, ett slags genmäle på den finsk-finska
-professorns något vilda utfall emot "svenskheten" i Finland, en sång,
-hvari författaren talar ett varmt och ädelt språk till den "svenske
-brodern". -- En underlig man, min vän Ros: än en hänsynslös fennoman,
-än åter _menniska framför allt_. Jag börjar tro med honom sjelf att
-han är ett rof för en svårtbekämpad inre disharmoni, och jag ville
-nästan likna honom vid en fältherre som när han rustar sig att i
-spetsen för sin finska falang rusa åstad till kamp är grym att åse
-och höra, men som, när stridens timma slår och hans kamrater och
-soldater liksom _ex officio_ sluta visiret för att i blind yra "rida
-spärr", sjelf aftager hjelmen och visar ett anlete, hvari man läser
-sorg öfver den beklagansvärda brödrastriden, hvilken utföres med lika
-mycken öfverspändhet å fennomanernes, som lugn värdighet å de andra
-finnarnes sida.
-
-Ros är bestämdt icke belåten med sig sjelf, sin ställning och
-verksamhet.
-
-
-Den 4 Juli.
-
-En sammansättning af motsatser är denne min vän Ros. I går afton
-kom han hem i vredesmod. Han hade bevistat en sammankomst i och för
-bildandet af ett bolag, som skulle grundlägga en större tidning
-på finska språket. Han tadlade i skarpa ordalag den ljumhet för
-det stora företaget som röjt sig på alla håll. Litterära bidrag
-utlofvades af nog många och till och med utan ersättningsanspråk, men
-aktieteckningen för att tillförsäkra en sådan folkorgan ett flerårigt
-bestånd och följaktligen den enda utsigten till verklig framgång,
-hade rönt ringa uppmuntran, såväl i landsorten som ock i Helsingfors.
-Hela den vackra planen måste således förfalla till hans stora
-ledsnad, ty Ros' ekonomiska omständigheter tillåta honom icke att af
-egna medel bestrida företagets alla kostnader, ehuru han dock tecknat
-sig för ett icke obetydligt antal aktier i det tillämnade bladet, så
-svårt detta än blef honom efter de utgifter hans vidsträckta resor
-erfordrat. -- I dag åter, då min vän erhöll ett i mycket smickrande
-ordalag framstäldt anbud att öfvertaga redaktionen af den på finska
-utkommande officiella tidningen samt dervid löfte om "full frihet
-att ge bladet hvilken anda och riktning han ansåge mest gagnelig för
-landet" -- afslog han med indignation denna honom erbjudna utväg att
-på dess eget språk få tala till hela det finska folket.
-
-"Jag", utropade han, "en regeringens organ -- nej, hellre vill jag
-reda mig en andlig graf och iakttaga en tvungen tystnad, ty politisk
-tystnad i detta öfvergångsskede är politisk död. -- Men hellre det,
-än lägga en hand vid verket att insöfva mitt folk i sjelfbedrägeriets
-villa!"
-
-Och tidpunkten är verkligen lämplig till en utvidgad och
-betydelsefull publicistisk verksamhet i Finland, ty den preventiva
-censuren blir från år 1865 upphäfven för tre år, eller intill
-nästa landtdag (1867) -- ett försök ifrån regeringens (i Ryssland)
-sida att pröfva huru finnarne skola bära ett slags tryckfrihet,
-eller riktigare en åtminstone _lagligen_ icke _godtyckligt_, såsom
-hittills, inskränkt yttranderätt. Nu skulle den modige mannen
-åtminstone _kunna_ säga ett och annat sanningsord. Så mycket bittrare
-för Ros, att företaget med den stora, dagliga finska tidningen icke
-blifvit verklighet. Han lider i sanning mycket.
-
-
-Den 6 Juli.
-
-Victoria! Ros har segrat. Hans glödande entusiasm har förmått ett
-antal fosterlandsvänner, ifriga fennomaner för öfrigt, att grundlägga
-en finsk "tidskrift för litteratur och ekonomi". Det är åtminstone en
-lofvande början till en framdeles utvidgad publicistisk verksamhet
-i sannt fosterländsk anda. Ros skall upprätta programmet. Jag är
-verkligen bra nyfiken att få del deraf, ty jag är öfvertygad om att
-Ros denna gång skall lyckas öfvervinna all ensidighet och se sakerna
-i stort.
-
-
-Den 10 Juli.
-
-Ros' program till den nya finska tidskriften har blifvit förkastadt,
-emedan han vägrade att derur stryka följande ord:
-
-"Vi skola öfvertvga våra svenska talande landsmän derom att äfven
-deras finska bröder hysa ett lefvande deltagande for tidens högsta
-frågor och att de äro och känna sig fullt ut värdige att hand i
-hand och i förbund med svensk-finnarne arbeta för det gemensamma
-fäderneslandets bästa. Vi inse fullkomligt nödvändigheten deraf
-att sjelfva hufvudmassan af folket bör förena med sig den i landet
-förhanden varande svenska bildningens krafter, för att med framgång
-kunna verka för fosterlandets sanna väl. All ensidig parti-hätskhet
-vare derföre bannlyst ur våra spalter i det vi i det _eniga_ Finlands
-namn höja det sanna framåtskridandets baner."
-
-Ultrafennomanerne lära ha sjudit af raseri öfver uttrycken "de
-svenska bröderne" och "förbundet" med dem, äfvensom "nödvändigheten
-att med sig förena den svenska bildningens krafter". Mycket bittra
-ord ha blifvit fällda emot Ros, som likväl icke drog sig tillbaka
-från aktieteckningen, men väl utträdde ur organisationskomitén. --
-Vi tillbragte aftonen hos hans syster, som är lärarinna vid ett
-här inrättadt barnhem för flickor samt jemte föreståndarinnan bor
-invid den enkla, men rymliga lokalen. Hvad som isynnerhet tycktes ha
-sårat Ros var ett tal som en af hans hemliga afundsmän hållit vid
-bolagsstämman och hvarvid han med bitterhet utpekat Ros såsom en
-"affälling från den goda saken", tilläggande med oblygt hån: "och
-denne man som i sitt så kallade program uttalat så svenskvänliga
-åsigter har dock en gång i sin hädangångne faders, den äkta
-patriotens hand, vid dennes död till och med aflagt en helig ed att
-aldrig taga till äkta dottern af ett främmande folk! Och hvad är
-det väl som han nu föreslår oss att göra, då han vill att vi skola
-förmäla vår finska sak med svenskarnes i landet?" -- Jag medger att
-den ed Birger afgaf åt sin döende fader, denne fader som i sitt slag
-lär ha varit en riktig finsk Cato, var en öfverilning, men det är
-i alla fall skändligt att på detta sätt bli påmind om ett löfte,
-som det nästan var omöjligt att vägra och hvilket sannolikt aldrig
-i bokstaflig mening torde komma att sättas på prof. -- Aina var
-förtjusande i sin milda vänlighet mot den djupt kränkte brodern och
-jag försökte skämta öfver det der löftet, men detta tycktes blott,
-eget nog, öka Ros' dystra sinnesstämning. Jag upphörde derföre i tid
-dermed, isynnerhet som Birger vid vår vänskap besvor mig att icke
-vidare tala om hela saken.
-
-
-Den 12 Juli.
-
-Vi, det vill säga Birger, hans syster och jag, ha beslutit att för
-en tid lemna Helsingfors och aflägga ett besök på Ros' egendom i
-östra Finland, der dessutom affärer påkalla hans närvaro. Vi afresa i
-morgon och taga, för att förströ molnen på Birgers panna, den stora
-omvägen öfver Tavastehus och St Michel till Nyslott, samt derifrån
-öfver den berömda Pungaharjuåsen till Imatra vattenfall, i närheten
-hvaraf Ros' egendom, Muistola ("Minnets hem"), är belägen. Sålunda
-får jag se ett godt stycke Finland och det i det angenämaste sällskap
-jag kunnat önska mig. Vår resa till Muistola torde komma att upptaga
-tre å fyra veckor. I September återkomma vi till Helsingfors... och
-sedan?
-
-       *       *       *       *       *
-
-Här sluta Erik Stenrots "dagboksanteckningar" och som nu alla våra
-bekanta begifvit sig på resor, följa äfven vi deras exempel.
-
-
-
-
-8.
-
-Ödemarkens lif.
-
-
-Vår berättelse tvingar oss att lemna det vackra Stockholm och
-äfven dess ännu blott halfvuxna kusin ibland nordens hufvudstäder,
-det glada Helsingfors. I stället för salongslif i glacéhandskar,
-musikaliska aftonunderhållningar samt folkhvimlet i Stockholms
-Strömparterr och Helsingfors' esplanad, bjuda vi läsaren på raka
-motsatsen af allt detta. Dit vi föra honom, der skina nu väl sol och
-måne också och måhända till och med i ännu renare majestät än öfver
-de stora städernas prunkande palatser och bullersamma gator, men
-ehuru der är lif och rörelse, äfven der, så har dock icke menniskans
-vilja framkallat dessa tillvarons yttringar, utan krafter, hvilkas
-anor gå ännu längre tillbaka i tiden, än de öfver sin paradisiska
-härkomst så stolta adamiternas. I ödemarkens verld, der de ännu
-otyglade naturkrafterna ha sin fria tummelplats och lefva sitt
-oförfalskade lif, i denna hemlighetsfulla verld gripes vandrarens
-bröst till en början af ensamhetens ängslande inflytande, ty han
-fattar blott dunkelt elementernas ursprungliga och allvarliga språk,
-detta naturens urspråk som i otaliga dialekter bär ett vittnesbörd om
-samma skapares allmakt, ur hvars outgrundliga väsende äfven menniskan
-framgått, hon, hvars planer och verk blott äro stora då de mätas
-med hennes egen uppfattnings måttstock. Vill du stanna här i denna
-underbara ensamhet, vänlige läsare, lära dig förstå skogsverldens
-rika mångfald och uppbygga din själ vid dess högtidliga lofsång
-öfver alltings upphof? Eller bäfvar du för ensamheten och tystnaden
-rundtomkring dig? Du förstår ännu icke deras betydelsefulla språk
-och derföre bleknar du vid tanken på ett sådant eremitlif, såsom du
-kallar det på ditt menniskospråk.
-
-Nåväl, jag vill visa dig en annan tafla ur naturens stora lif; kom,
-följ mig till den brusande forsens brädd. Bäfvar icke din själ
-tillbaka för denna dialekt af naturens eviga tungomål? Fruktar du
-icke det oafbrutna dånets tordönsljud?
-
-Här står du vid fallets fot, höj din blick och skåda upp till
-detsamma. Framför dig upprullas en tafla af det naturkrafternas
-väldiga gladiatorspel som kallas Imatra. Från de trotsiga klipporna
-återstudsa de i yrande fart framrusande jätteböljorna med krossade,
-skumomhöljda pannor -- en storartad kamp, evigt förnyad med
-outtröttliga krafter, ty det är sann natur, ett ståtligt stycke
-gudaverk i denna skapelse.
-
-För dem af våra läsare som icke sjelfve sett denna, onekligen den
-största fors i Europa, må följande tjena såsom ett slags beskrifning.
-Den stora Wuoksenelfven, genom hvilken Saimas vattensystem uttömmer
-sig i Ladoga, sammantränges ungefär en half mil från sitt utflöde
-ur förstnämda sjö emellan höga klippväggar och bildar i den genom
-graniten sprängda, smala rännan en fors, hvars vattenmassor med
-åsklikt dån i en enda lavin af nedstörtande skum med otrolig
-hastighet och vittnande om en oerhörd kraft ila att uppnå ett
-rymligare becken. Stället är beläget ungefär sex mil ifrån staden
-Wiborg i sydöstra Finland samt i en ödslig, vid elfstränderna
-romantisk trakt. Forsens hela längd torde vara trehundra famnar
-och fallets höjd ungefär sextio fot. För att rätt förstå detta
-naturskådespel måste man se det flera gånger. Det första intrycket
-är ganska egendomligt. För den från forsens fot uppåt det långa
-skumbandet blickande åskådaren förefaller det i början som stode
-hela denna massa alldeles stilla, och först sedan ögat en stund vant
-sig vid den imposanta synen urskiljer detsamma den hastiga rörelsen
-framåt i de bokstafligen öfver hvarandra störtande och liksom sig
-sjelfva uppsväljande vattenhvirflarne. Ett moln af fina vattendunster
-sväfvar öfver det i sina granittjettrar vildt rytande elementet och
-solens strålar bryta sig i alla regnbågens färger i de genomskinliga,
-af och till böljande dunstmolnen. När månen en klar Augustinatt
-kastar sitt trollsken öfver Imatra, då är det som skulle vidunderliga
-luftgestalter sväfva öfver detta dånande kaos, än kommande den
-hänförde åskådaren alldeles nära och liksom erbjudande honom ett
-famntag med löfte om evig ro dernere i det evigt oroliga djupet,
-än hastigt vikande tillbaka liksom vid menniskans åsyn uppskrämda
-elementarandar eller måhända flyende skuggor af de olycklige som i
-Imatra sökt och funnit sin graf, men hvilkas själar dock ingen ro
-hafva, änskönt deras kroppsliga hyddor krossats. Tid efter annan
-tyckes forsen fordra en sådan tribut af den öfriga verlden och
-sägner om sorgliga tilldragelser af denna art äro mycket gängse i
-trakten. -- Icke allenast talrika resande från hela Finland utan
-äfven från S:t Petersburg samt andra utländingar besöka om sommarn
-Imatra, hvarest vid tidpunkten för vår berättelse ett godt hotel
-var inrättadt. Men industrien hade icke då ännu, hvilket numera är
-händelsen, här uppfört fabriker af hvarjehanda slag. Då var Imatra
-ännu blott målet för skådelystne resandes och naturbeundrares besök.
-
-Det är till detta "berömda ställe" vi nu fört läsaren och läsarinnan.
-Det är förmiddag och få eller inga besökande tyckas ännu ha
-anländt den dagen. Osedda, såsom författare och läsare städse äro
-för de i en berättelse uppträdande personerna, gå vi framåt och,
-se der, vi mötas snart af en blid företeelse i det vilda fallets
-omedelbara grannskap. Behagfullt lutad emot ett klippblock står
-ensam en ungdomlig qvinnogestalt, försänkt i betraktande af forsens
-nedvältande vattenlavin. Jag ser, sköna ungmö, att ditt hulda anlete
-förklaras i stum beundran och att din blick med ett otolkbart uttryck
-i sin varma glans följer de brådstörtande hviflarnes dundrande tåg
-framåt. Jag ser att din själ tjusas af hvad dina sinnen förnimma, och
-forsens språk tror du dig förstå bättre än den ensliga skogens sus.
-Här fattar dig naturens storhet omedelbart, utan att din tanke först
-väckes, du är öfverväldigad, sköna betrakterska, -- hela din själ har
-samlat sig i ditt öga och du bildar, tillsammans med den skummande
-forsen, en herrlig tafla för min inre syn: behagen, beundrande den
-otämjda naturkraften. I ett målningsgalleri skulle jag måhända kalla
-denna bild "Gracen och titanen", men här måste jag sanningsenligt
-nämna den vackra betrakterskan vid hennes menniskonamn, ty det är --
-Jenny Bertram vid Imatra fall.
-
-Ja, så långt hade de kommit på sin nu förverkligade "inkognito-resa",
-och tant Agatha satt på en klipphäll icke långt ifrån det ställe
-der vi sett skön Jenny stå. Tanten tycktes vilja mera med örat än
-ögat egna sig åt njutningen af det vilda skådespelets storhet, som
-åstadkom en för henne alltför stark nervskakning. Hennes hufvud
-svindlade då hon blickade ned i hvirflarne, hade hon sagt, och den
-goda damen hade ganska rätt i hvad hon sade, ty detsamma har händt
-och händer mera än en af de talrika Imatra-besökande.
-
-
-
-
-9.
-
-Inkognito resande.
-
-
-Jenny och tant Agatha hade anländt till trakten för ungefär en vecka
-sedan. De bodde icke på hotellet utan en half mil derifrån på den
-andra, östra sidan af elfven, der de, för den återstående delen af
-sommaren, genom den artige hotelvärdens bemedling, åt sig förhyrt
-det vid forsens början belägna, af sin egare nu icke bebodda, vackra
-landstället Ojala. Härifrån företogo de dagligen promenader utmed
-forsens östra sida, men i dag hade de beslutit sig för en utflygt
-till den vestra, "paviljongsidan" af Imatra, som i allmänhet erbjuder
-en mera storartad vy af foren. Våra damer hade passerat Wuoksen vid
-Siitola färja och derifrån, under många suckar från tant Agathas
-sida, medelst infödingarnes i trakten vanliga fortskaffningsmedel,
-en tvåhjulig kärra förspänd med en häst, begifvit sig till fallet,
-der de hade för afsigt att tillbringa hela dagen. Värden på hotellet,
-hvilken i yngre år varit kammartjenare hos en grefve, var sjelfva
-artigheten personifierad, ty han ansåg damerna på "Ojala", hvilka
-icke kunnat ditflytta utan att väcka ett visst uppseende i den
-aflägsna landsorten, för "ett mycket förnämt folk". Han var svensk
-till börden ooh bibehöll "midt i bondlandet" sitt svenska uttal. För
-öfrigt respekterade han på det högsta herrskapets "inkognition" ehuru
-han inom sig beklagade detta förhållande, ty han visste af erfarenhet
-att äfven de förnäma då kunna lefva mera "oskinneradt". Hvarföre de
-svenska fruntimren just hyrt Ojala, kunde han icke få reda uppå,
-trots alla sina diplomatiska frågor, och han kom slutligen för sig
-sjelf till den slutsatsen att antingen var unga fröken "alldeles
-tokig i vattenfall", eller ock hade han fått i sitt grannskap ett
-ganska hemlighetsfullt herrskap, måhända polska flyktingar, fast de
-talade så bra svenska. Det var under den polska uppresningens sista
-dödsryckningar. Kanske att mannen, den polske grefven, stupat och
-familjen, ty att "frun" var svenska det var han säker på, återvände
-nu till överge. "Ja, ja", så tänkte herr Pettersson, "dom ä' allt
-polska 'emigramanter', det börjar jag nu sätta all tro till. Och
-länsmannens frågor i går, hvad kunde de väl betyda? Men jag är sjelf
-svensk och dom är förnämt folk; jag vill inte förråda dom, men jag
-skall vid middagen ge dom en fin vink om saken. Imellertid skall jag
-gå åstad och säga till att bordet är serveradt." Och herr Pettersson
-gjorde så.
-
-En kort stund derefter syntes tant Agatha och Jenny långsamt
-promenerande komma genom "parken", såsom en liten inhägnad skogsdunge
-invid "hotel-paviljongen" benämdes. Vid middagen, som var ganska
-smakligt anrättad, passade herr Pettersson sjelf upp. Till hans
-synnerliga belåtenhet sade herrskapet till om en butelj godt, lätt
-vin. En viss fruktan deröfver att "den goda middagen eftersom det var
-bara fruntimmer" skulle aflöpa utan vin, på hvilken artikel vår värd
-förtjenade mera än på den feta laxforell, den kycklingsstek och de
-delikata hallonen som serverades, hade ett ögonblick uppfyllt hans
-ganymedessjäl med oro och det verkligen mera för det goda skenets
-skull än förtjenstens. Nu var dock allt såsom det skulle vara och
-icke utan en smått löjlig högtidlighet ställde herr Pettersson fram
-en butelj "Chateau Yquem", det fina, doftande franska vinet. Med en
-åtbörd af oefterhärmligt behag och en enkel artighet som icke tillät
-någon misstydning frågade vår lilla fröken om icke deras snälle herr
-"kommissionär", så kallade Jenny alltid hotelvärden, ville göra dem
-nöjet att sjelf smaka ett glas af det ypperliga vinet. Pettersson,
-smickrad af kommissionärstiteln, hvilken han gaf utsträckning af
-"kommissarie", blef hänförd af det nedlåtande anbudet. "Alldeles som
-salig grefven gjorde på resor", tänkte före detta kammartjenaren
-och hans hjerta svällde af välvilja för "gentila" middagsgäster.
-"Nu eller aldrig skall jag säga dom allt", mumlade han för sig
-sjelf i det han ställde det gröna, slipade vinglaset på kanten af
-bordet. Jenny slog leende uti af den doftande, ljusgula drufsaften.
-Fruntimren drucko vänligt herr Pettersson till och denne smakade
-med välbehag på vinet, samt ställde glaset blygsamt längst bort vid
-bordsändan.
-
-"Vigtiga nyheter från Polen", började vår Imatradiplomat, "det står i
-tidningarne att 'insurschanterne' förlorat en stor batalj."
-
-Damerna utbytte en blick sinsemellan, men ehuru de befunno sig så
-nära ryska gränsen, kunde den frimodiga Jenny dock icke underlåta att
-yttra: "Stackars Polen!"
-
-"Herre min Gud!" utropade Pettersson, "om jag på något sätt sårat, så
-var det emot min vilja, men se det är så att, att om deras nåder ha
-slägtingar der i landet, så..."
-
-"Hvad då?" frågade den yngre af damerna nyfiket.
-
-"Så då, då", stammade hotelvärden, "se våran länsman..."
-
-"Hvad då?" upprepade Jenny sin fråga med en min af komiskt allvar, ty
-hon började nästan ana hvad det gällde.
-
-"Herre Gud i himmelen!" utropade nu den olycklige värden, som genom
-den öppna dörren hade fri utsigt åt gården, "när man talar om den
-onde är han inte långt borta, der kommer han nu i egen person!" Och
-med en rörelse snabbare än vi kunna omtala densamma skyndade han
-fram till Jenny och hviskade: "Varen lugna, jag skall försöka att
-arranschera allt till det bästa." Han ilade ut.
-
-Nu sågo tanten och vår vackra, käcka hjeltinna något förvånade på
-hvarandra.
-
-"Det måtte vara något löjligt missförstånd i det här", utbrast Jenny
-och försökte skratta.
-
-"Blott vi inte få något att skaffa med den rysliga ryska polisen!"
-hviskade tant Agatha, "ack barn, barn, nu ser du huru det går till i
-Finland."
-
-"Annu har då ingenting händt, som kunde vara oroväckande", sade Jenny
-med återvunnen fattning. "Se så, der ha vi dem, var blott lugn, tant
-lilla, och låt mig föra ordet."
-
-Dörren, som värden stängt igen efter sig, uppläts och med bondaktig
-vigtighet i sina åtbörder, inträdde en herreman med rödblommiga
-kinder och plirande ögon. Han var iklädd ett slags uniformsrock och
-på hans mössa, hvilken han icke aftog förr än han gjort några steg
-inåt rummet, glänste en kokard. Det var länsmannen; han åtföljdes
-af Pettersson. Den höge funktionären bevärdigade de närvarande
-fruntimren till en början icke ens med en blick utan aftog långsamt
-sin mössa och läggande den på ett sidobord, så att den ofvahnämda
-kokarden var fullt synlig, tilltalade han värden. Han kom härvid att
-vända damerna ryggen. Troligen ansåg han detta sätt att uppträda
-fullt enligt med sin tjenstemannavärdighet.
-
-"Pettersson", frågade länsmannen i nedlåtande ton, "är här mycket
-resande i dag?"
-
-"Endast några få,", svarade denne, "men annars har det varit mycket
-besök i år."
-
-"Jag tror vi taga våra sjalar och sätta oss i lilla paviljongen",
-sade Jenny.
-
-Damerna stego upp, hvilket föranledde länsmannen att något tvärt
-vända sig om. Jenny hjelpte tanten med sjalen och de togo några steg
-åt dörren.
-
-"Vi önska dricka kaffe i lilla paviljongen dernere," sade Jenny, med
-en lätt helsning, till Pettersson. Denne bugade sig. Länsmannen, som,
-trots sin påtagna myndiga uppsyn, blifvit något förlägen för den
-värdighet i hållning och skick, som damerna ådagalade, uraktlät att
-helsa, och förargad öfver sitt eget oskickliga beteende, öfvergick
-han med en hos obildade men egenkära personer ofta inträffande
-vändning från tafatt förlägenhet till framfusig påflugenhet; de tro
-väl detta höra till goda ton.
-
-"Herrskapet är från utlandet, tror jag?" sade han, helsande med
-löjlig nedlåtenhet. "Nå, hvad tycks om Imatra? Vacker utsigt här,
-inte sannt och..."
-
-"God middag!" svarade Jenny alldeles allvarsam, neg mycket djupt och
-hoppade lätt och graciös som en gazell genom dörren, i det hon sände
-den förbluffade länsmannen en blick, så full af återhållen skrattlust
-att denne, alldeles förvirrad af dess uttryck, knappast märkte att
-äfven den äldre damen med en stum, afmätt helsning lemnade rummet. --
-
-Sedan Jenny och tant Agatha intagit sitt kaffe och under till större
-delen stillatigande beundran egnat den herrliga forsen ännu någon
-timme, tänkte de omsider uppå att anträda hemfärden. De begåfvo sig
-alltså upp till hotellet, der de möttes af en öfverraskning, hvars
-art och natur vi dock först meddela i ett följande kapitel.
-
-
-
-
-10.
-
-En "administrativ tjensteman".
-
-
-"Fördömd liten satunge!" hade den värde länsmannen förargad utbrustit
-då han såg att fruntimren så der utan vidare krus lemnat salongen,
-och han gjorde min af att följa efter.
-
-"En himmelsk sötunge, ville väl bror säga", inföll Pettersson i det
-han framräckte den kokardprydda uniformsmössan.
-
-"Ja, f-dt vacker är hon, den yngre menar jag", brummade länsmannen,
-tog mössan och lade den åter på bordet samt fortfor sedan, lugnande
-sig:
-
-"Jasa, det der är nu de omtalade utländskorna, Hm, hm, vi
-administrativa tjenstemän böra ha reda på allt som försiggår i vårt
-distrikt, men, Pettersson, gif mig imellertid en butelj bäijerskt,
-det är f-dt varmt i dag."
-
-Värden skyndade efter ölet. Under tiden kastade länsmannen en
-forskande blick på middagsbordet.
-
-"Tre vinglas", mumlade han, "hå, hå, det börjar se besynnerligt ut.
-Kanske att någon smugit sig ut genom fönstret? Den der saken tål en
-liten undersökning. Jag skulle just nu behöfva någon sådan der affär
-för att visa hvad jag är för en karl."
-
-Pettersson inkom och serverade ölet. Efter en grundlig styrkedryck
-vände sig länsmannen till honom och sporde:
-
-"Nå, hvar är den tredje i sällskapet?"
-
-"Den tredje i sällskapet?" sade hotelvärden förvånad, "dom äro bara
-två fruntimmer, det jag vet."
-
-"Men det tredje vinglaset, hvarom vittnar det?" återtog kronans man i
-sträng ton. "Sätt sig inte i omständigheter, Pettersson."
-
-Hotelvärden bleknade något och ville svara, men länsmannen fortfor:
-
-"Jag är din vän, Pettersson, men det säger jag dig på förhand att
-vi administrativa tjenstemän ha inga anseende till personen när det
-gäller för staten, vigtiga frågor, och all vänskap tiger då. Hvar är
-den person, som druckit ur det tredje glaset?" Och länsmannen pekade
-med en storinqvisitors uppsyn på det vid ena bordsändan stående till
-hälften urdruckna vinglaset.
-
-"Det tredje vinglaset", sade nu den åter lugnade värden med komisk
-förlägenhet, "det tredje glaset,bror Smilander, var för mig."
-
-"Hvasa", utbrast länsmannen, "för dig? Det tror jäg inte. Jag
-befaller dig i lagens namn att du lyder lagens befallning denna gång
--- eljest är jag tvungen att gå helt annorlunda tillväga."
-
-Med möda lyckades det Pettersson, som tillika på intet vis ville
-förråda sina egna tankar om fruntimren, att öfvertyga den i sina
-förhoppningar något svikne tjenstemannen om sannfärdigheten af
-sin omständliga berättelse rörande den af fruntimren honom visade
-artigheten. Smilander drack ur sitt öl och mumlade halfhögt: "Att
-bjuda en värdshusvärd på vin -- är simpelt, eller också är det ren
-beräkning för att ha en vän i viken. Men jag uppoffrar Pettersson
-om jag blott kunde göra något af den här historien, någonting som å
-högre ort ådagalade min tjensteifver och mitt nit. Hm, om det varit
-mig de inviterat, då kunde jag inte säga någonting om saken, ty jag
-har alltid haft god tur hos fruntimmer, de må nu vara födda här eller
-der -- men att såder 'göra sig grön', han tänkte härvid på de gröna
-vinglasen, för en värdshusvärd bebådar någonting helt annat."
-
-Som han imellertid icke ville låta sin i eget tycke qvicka ordlek
-gå förlorad, vände han sig, redan på förhand skrattande, i det
-han pekade på de gröna glasen, till värden och sade: "Jaså de der
-fruntimren 'göra sig gröna' för dig?"
-
-Pettersson blef åter smått ängslig, men länsmannen märkte det icke,
-ty han fortsatte sin tankegång högt:
-
-"Ja, ser du, det hade varit en annan sak om de bett mig göra sig
-sällskap, jag är fruntimmerskarl, jag, och alla flickor ä' galna i
-mig, Pettersson, och det är inte att undra öfver heller, -- tretio
-år, god inkomst, hygglig karl, hvasa?"
-
-"Nej, gu'bevars", svarade den andre förbindligt, "bror är allt en
-helt 'douschuant' karl, ska' jag säga."
-
-"Åh ja, när man så vill", återtog länsmannen och kråmade sig
-sjelfbelåtet. "Men när ämna de sig hem igen? De bo ju på Ojala?":
-
-"De ha till i qväll beställt min häst och 'trilla'," skyndade sig
-Pettersson att svara.
-
-"Jag har lust", sade herr Smilander, "att göra en visit hos dem.
-Ganska täck varelse, den yngre. Nå, Pettersson, hvad heter din
-skönhet?"
-
-"Den äldre damen heter Stråle", svarade den sålunda tillfrågade, "och
-den yngre är väl hennes fröken dotter, kan jag förstå."
-
-"Ingen titel?"
-
-"För mig uppgåfvo de ingen titel -- rätt och slätt Stråle."
-
-"Adligt namn kantänka", återtog länsmannen, "men det kan finnas
-ganska vanliga 'strålar' också, till exempel dina strål-likörer, bror
-Pettersson." Och Smilander skrattade godt åt sin ordlek numro två och
-herr Petterson ansåg för sin pligt att skratta med "höga öfverheten".
-
-"Får det kanske lof att vara en sådander 'vanlig'?" frågade han
-inställsamt.
-
-"Qvickt sällskap skärper vettet", utbrast Smilander, "tag hit då en
-'stråle', så skall jag dricka fröken Stråles skål."
-
-Sedan det ljudliga skrattet, som följde på denna tredje upplaga af
-de smilanderska qvickheterna, lagt sig samt likören förtärts, tog
-länsmannen afsked i det han tillade: "Helsa de utländska damerna och
-säg att jag i morgon gör min visit på Ojala. Adjö."
-
-"Dumt", mumlade Pettersson efter den bortåkande, "att jag
-skulle nämna Ojala-herrskapets namn, då dom ändtligen vill vara
-'inkognischonerade'! Men hvad skulle jag göra? Emellertid vill jag
-inte omtala det för andra frågare härnäst, ty inte behöfver jag ju
-känna till det. Men se, minsann, der kommer en vagn med resande", --
-och han skyndade att emottaga de nya gästerna.
-
-
-
-
-11.
-
-Öfverraskningar.
-
-
-Då tant Agatha och den älskvärda fröken Jenny i akt och mening att
-anträda hemfärden nalkades hotel-paviljongen, hade det nyss anlända
-ressällskapet, som bestod af två herrar och ett fruntimmer, redan
-hunnit göra sig hemmastadt i salongen. Fruntimret och den ene af
-herrarne tycktes vara gamla goda bekanta med värden på stället och
-de helsningar som blifvit utbytte å ömse sidor hade varit ganska
-vänskapliga. Derefter hade den ene af herrarne och Pettersson dragit
-sig tillbaka för att, såsom den resande sagt, likså godt först som
-sist tala om affärer.
-
-Då tanten och Jenny inträdde, voro derföre endast två af de nya
-gästerna i salongen och dessa tycktes vara i begrepp att företaga
-en promenad för att bese fallet. Kavaljeren, som stod med ryggen åt
-dörren, yttrade just i detta ögonblick till den unga damen, ty ung
-och vacker var hon, det kunde Jenny genast se: "Jag har oaktadt det
-mäktigt manande dånet inte ens kastat en blick genom fönstren och jag
-skall helt och hållet underkasta mig fröken Ainas anordningar. Skall
-jag nu kanske binda en duk för ögonen?"
-
-"Det skall jag göra", klingade en munter stämma och Jenny sprang
-behändigt fram samt betäckte bakifrån med sina små händer den
-talandes ögon. Tant Agatha stod mållös af förvåning öfver den
-oerhörda frihet hennes ystra systerdotter tagit sig emot en främmande
-mansperson och den unga finskan, ty läsaren har väl gissat att det
-är Aina Ros, tog först ovilkorligen ett steg tillbaka, men hennes
-förvirring gaf snart rum för en skälmsk känsla af sympati och i det
-hon vexlade en tyst helsning med den leende Jenny sade hon:
-
-"Gissa, herr Stenrot, gissa hvem det är; jag nästan anar det."
-
-"Vid alla himmelens makter, jag befinner mig i trolleriets hemland!
--- Jenny, vackra, tokiga, snälla Jenny, -- det kan inte vara
-någon annan än du!" utropade vår vän Erik alldeles "forbaused" af
-öfverraskning. "Men huru i himmelens namn befinner du dig här? Och",
--- han hade nu fått ögonen fria, -- "hvad ser jag? Tant Agatha också!
-Jo, det var en nätt sommartur, det här!"
-
-Men ingen hörde på honom, icke ens tant Agatha, som nedsjunkit på en
-stol och med händerna i kors på sitt bröst blott yttrade de orden:
-"Erik -- alltså det var Erik; nå då var det inte så farligt." Ur Aina
-Ros' vackra öga föll i all hemlighet en hastig blick på Erik. Kanske
-hon ville utleta hvilket intryck den mångomtalade Stockholms-kusinens
-plötsliga uppträdande gjort på hennes artige reskamrat och hittills
-oinskränkt hängifne riddare. Emellertid vände sig Jenny till den unga
-finskan och sade:
-
-"Förlåt, fröken Aina -- men min kusin har ju redan presenterat mig
-såsom den tokiga Jenny? Fröken Aina Ros -- inte så? Min tant, fröken
-Stråle."
-
-"Jaså", tog nu Erik, som i någon mon hemtat sig från sin förvåning,
-till ordet, "jaså, all vidare presentation är onödig -- ja, det
-liknar verkligen Jenny. Se, sådan är hon; har jag kanske sagt för
-mycket, fröken Aina? Men låt mig nu riktigt helsa på er. Goddag,
-snälla tant och välkommen till Finland", han kysste den vänliga damen
-på hand och fortfor sedan: "goddag äfven du, putslustiga yrhätta.
-Alltså, detta var målet för den hemlighetsfulla inkognitoresan?"'
-
-"Ja, käre Erik", sade Jenny och räckte honom sin hand, "sådana turer
-gör man utan resehandbok."
-
-Erik rodnade vid denna anspelning på hans egenskap af Jennys vanliga
-resekavaljer, men han kunde dock icke bli förargad på den vackra
-kusinen såder vid det första återseendet. Medan de två damerna gjorde
-hvarandras bekantskap medelst det slags frimureri, som i dylika fall
-är egendomligt för unga flickor, vände han sig derföre till tanten
-med en fråga huru allt detta gått till?
-
-"Jenny gaf sig ingen ro förr än äfven hon skulle komma till Finland",
-blef svaret, "och, gode Erik, du får allt höra ännu besynnerligare
-saker och ting om och när allt sker såsom Jenny planerat, -- men det
-är ju sannt, jag får inte sqvallra ur skolan."
-
-Jenny, som kanske befarade att tanten under inflytande af den
-första öfverraskningen skulle göra Erik några alltför förtroliga
-meddelanden, gaf dock snart samtalet en mera allmän riktning.
-
-Nu återkom Ros, som af hotelvärden fått veta att till trakten
-anländt två förnäma damer från Sverge, äfvensom att den äldre af
-dem bar namnet Stråle. Blott med möda hade han kunnat dölja sin
-öfverraskning och sinnesrörelse då han derjemte af den meddelsamme
-värden erfor att dessa damer nu befunno sig inne i salongen och att
-de sannolikt sammanträffat med hans ressällskap. Då han inträdde var
-han visserligen något blek, men till det yttre lugn, och han helsade
-nästan hjertligt på tant Agatha i det han påminte henne derom, att
-då de sist togo afsked af hvarandra, hade detta skett vid brädden af
-ett litet vattenfall i Skotland och nu egde deras alldeles oförmodade
-återseende rum vid dånet af en fors i hans undangömda hemland.
-
-Mötet mellan Jenny och Ros var af helt annan art; det vittnade väl
-icke om ömsesidig förlägenhet, de voro ju båda för stortänkta att
-behöfva bli "förlägna" för sina känslor, men der låg ändock ett
-visst tvång öfver dem. Det var liksom hade de frågat hvarandra: och
-hvad skall nu hända? I Jennys blick låg dock mera förtröstan än oro,
-medan Birger, så godt han kunde, sökte dölja sin inre rörelse. Det
-skulle ha gifvit de tre öfriga personerna i det lilla sällskapet
-mycket att tänka på, detta sätt att helsa på hvarandra, om de fått
-rådrum dertill, men tant Agatha som småningom började "finna sig i
-situationen" afbröt alla hitåt lutande betraktelser genom att vända
-sitt tal direkte till den ena af de icke handlande utan fastmera
-lidande personerna.
-
-"Jenny, min skatt, betänk huru egendomligt! Då vi sist råkade herr
-Ros var det vid ett vattenfall och nu träffas vi åter vid ett sådant!"
-
-"Ganska egendomligt", ljöd Jennys svar i nästan hviskande ton.
-
-"Mår du illa, Jenny lilla?" frågade nu tanten oroligt. "Kanske det
-evinnerliga bullret angripit dina nerver?"
-
-"Åh nej", skyndade Jenny att svara och försökte att le, "men härinne
-är så varmt."
-
-Nu kom Ros den stackars Jenny till hjelp.
-
-"Skola vi inte bese fallet?" inföll han, "Erik börjar väl bli otålig?"
-
-"Hm", svarade denne nästan torrt, "min förvåning öfver tants och
-Jennys härvaro har gjort att jag nästan glömt bort hela Imatra."
-
-"Derom borde du dock alltjemt påminnas af dånet", sade Jenny, och
-tillade i det hon gick förbi honom: "Snälle Erik, spela inte längre
-förvånad."
-
-"Spela?" mumlade Erik. "Det är fullaste allvaret."
-
-"Men din förvåning är plågsam för mig", återtog Jenny i samma ton som
-förut.
-
-"Den är", sade Erik bitande, "ett kapitel i resehandboken."
-
-"Tack, kusin Erik, det der skall jag inte glömma", hviskade Jenny,
-"men det är oartigt mot fröken Ros att stå här och hviska." Erik
-rodnade tvärt emot sin vilja, men Jenny skyndade till sin nya
-bekantskaps sida.
-
-Emellertid hade sällskapet brutit upp. Ros bjöd sin arm åt tant
-Agatha. Aina och Jenny ilade förut och Erik såg sig tvungen att följa
-efter, men inom sig erkände han att hans sinnesstämning ingalunda
-var den lämpligaste för att riktigt uppfatta och kunna njuta ett
-storartadt naturskådespel. -- Hvarföre hade hon rest efter honom?
-Och huru listigt hade hon icke vetat att passa på hans ankomst till
-Imatra! Erik kom nu ihog att han i sina dagboksanteckningar talat
-om denna resa. Var hon svartsjuk? tänkte den egenkäre unge mannen.
-Detta var visserligen smickrande för hans fåfänga, men ändock fatalt,
-mycket fatalt, ty Aina Ros var i hans tycke såväl vackrare, som ock
-behagligare och mildare, än den sjelfrådiga Jenny. Och det åtlöje
-sedan, för hvilket han utsattes genom detta sin kusins uppförande!
-Han såg redan i andanom den muntre skådespelaren X. på Hasselbacken
-för vännerna derbortä skildra "den ertappade fästmannens öden".
-Olidligt att tänka på! Det gör oss verkligen ondt om den stackars
-Erik att han skulle befinna sig i en så olycklig sinnesstämning
-första gången han besökte det berömda Imatra och det i Ainas
-sällskap. Ja, det är så mycket förargligare som han, enligt sin egen
-tanke, icke allenast blifvit "näsledd af sin kusin" -- utan till på
-köpet: hvad skulle Aina Ros och hennes bror tänka om denna historia?
-Det såg ju minsann ut som om han verkligen varit en förlupen fästman.
-Det var fatalt, mycket fatalt i den -- af sin egenkärlek missledde
-Eriks tycke.
-
-
-
-
-12.
-
-Vid Imatra.
-
-
-Vid åsynen af den stora naturföreteelsen slets det oaktadt en flik ur
-det täckelse af moln, som höljde Eriks sinne. Den i början likgiltiga
-blicken öfvergick, honom sjelf ovetande, i en beundrande åskådning af
-det imposanta fallet, och i samma mon som de yrande skumhvirflarne i
-bestämdare konturer framträdde för hans på deras vilda lek riktade
-öga, veko det inbillade bryderiets töcken från hans för allt skönt
-och stort mottagliga själ, och den herrliga taflan framför honom
-uppfyllde med sitt majestät hela hans väsende. Hans bekymmer flögo
-bort på forsens dunstmoln, som försvunno i ethern, och det mäktigt
-väckta medvetandet af hans egen krafts otillräcklighet, som här så
-tydligt framställde sig för honom, återgaf hans sinne dess ädla
-hållning och jemvigt. Hans hjerta svällde af tillfredsställelse
-deröfver att han, utan all reflexion, på den omedelbara förnimmelsens
-väg erfor tillvaron af en högre makt än hans egen ringhet. Den
-symboliska handlingen att med sin hand liksom stryka bort molnen från
-sin panna, åtföljdes af en större klarhets utbredning i hans inre.
-Anden höjde sig ur hvardagslifvets och prosans verld och vår vän var
-åter samme poetiske Erik Stenrot som förut. En sympatetisk känsla,
-för hvilken han hvarken kunde eller ens ville redogöra för sig sjelf,
-dref honom till Ainas sida. Jenny, som gått ett stycke längre fram,
-hade han glömt; för honom funnos blott Aina och han vid den eviga
-forsens brädd.
-
-Tant Agatha hade satt sig på en af den lilla paviljongens bänkar,
-och, utan att veta sjelf huru, stod Ros några ögonblick derefter i
-Jennys närhet. Hon märkte icke hans annalkande och hvarje muntligt
-meddelande från hans sida var, der de befunno sig i det dånande
-fallets omedelbara grannskap, en omöjlighet.
-
-Imatras hvirflar ha den egendomligheten att ehuru naturligtvis
-det hela öfver hufvud taget städse erbjuder samma tafla af den,
-så att säga, mest rörliga oföränderlighet, så byta dock -- kanske
-en optisk villa -- de skilda partierna alltjemt om utseende. På
-samma ställe der nyss en jättebölja trotsigt reste sin skumhöljda
-hjessa högt upp... och de lösta, fina vattenpartiklarne, såsom ett
-vildt fladdrande hår, skakades i luften, på samma ställe gapar i
-nästa ögonbliek ett inåt sitt djup mörknande svalg, bekransadt med
-hvitfradgande skumbräddar, och man tycker sig kunna skåda, ned till
-sjelfva bottnen af forsen.
-
-Man skulle tro att detta skådespel åter och åter upprepar sig, och
-så är väl också i sjelfva verket förhållandet, men åskådarens öga,
-huru länge han än betraktar forsvågornas jättetåg framför sig, skall
-nästan aldrig finna att samma slags grupp af sammanstötande böljor
-bildar sig på samma ställe som förut. Uppjagad af en plötslig nyck
-rusar en från det hela liksom lösryckt våg med sin kam högt upp emot
-klippstranden och öfversköljer oförmodadt den plats som åskådaren
-nyss trott vara fullkomligt trygg för sådana påhelsningar och hvilken
-var alldeles torr då han beträdde densamma samt följaktligen på en
-längre tid icke varit utsatt för någon framforsande böljas vilda
-famntag. Ögonblickligt rusar dock vågen, liksom manad med trollmakt,
-tillbaka i det kokande kaos, blottande på flera ställen forsens
-branta sidosluttning, en hemsk nedgång i den brusande afgrunden, till
-hvilken i otaliga små rännilar de högt uppkastade vattendelarne med
-brådskande ifver åter söka bana sig väg utmed klippans slätslipade
-afsatser, glittrande i den oväntadt skådade dagens ljus. En dylik
-våg, en slintande fot, och den sålunda öfverraskade åskådarens öde
-är afgjordt, ty bortryckt i Imatras famn af det tillbakarullande
-svallet, skulle hans jordiska tillvaros ögonblick snart vara räknade.
-
-På en sådan plats, men okunnig om sin fara, stod den föga nervsvaga
-Jenny Bertram alldeles försjunken i åskådandet af de gigantiska syner
-som i hastig oinvexling bildade sig framför det magiskt fängslade
-ögat. Der delade sig just nu en väldig vattenmassa isär och medan
-den ena hälften med höjdt skumbanér i ilande fart fortsatte sin
-gång, drog sig den andra hälften liksom tillbaka. Emellan de sålunda
-uppkomna vattenväggarne gapade ett djup, snarlikt en öppnad famn,
-som emot åskådarne utsträckte sina hvita, skumklädda jättearmar. --
-Jenny lutade sig ovilkorligt framåt i namnlös bäfvan, liksom hennes
-själ icke velat förlora ett enda moment af den hänförande synen -- då
-halkade hennes fot på den sluttande hällen och i nästa stund spolade
-en väldig våg öfver den plats der den älskliga flickan nyss stått,
-en tjusande bild af den hyllning behaget egnar kraftens genius. Det
-vilda elementet röt af raseri att dess sköna rof gått förloradt, --
-ty Jenny hvilade blek och mållös mot Birger Ros' axel. Denne hade,
-förtrogen med fallets egenheter, i det hotande ögonblicket med
-kraftig arm ryckt henne undan den öfverhängande faran och hoppat ett
-steg tillbaka med sin ljufva börda. Räddarens fötter sköljdes af det
-fräsande elementet. Den stora vågen vek tillbaka och fortsatte sin
-brusande gång, men de små rännilarne flydde i glittrande kaskader
-igen till den dånande Imatra-drottens fot, förmälande sitt nederlag
-och hans svikna förhoppning på det sköna rofvet. De slungades af
-den mäktiges vrede ögonblickligt i form af dunster högt upp i skyn,
-der de, upplösande sig i vänliga solstrålars famntag, för dessa
-täljde sagan om sin tillvaros skönaste och sista syn, den ljufliga
-menniskodottern som de, förenade med en väldig våg, velat röfva
-bort från jordisk fröjd och njutning. Nu dogo de gladt för det de
-icke lyckats. Men de goda luftandarne fläktade de små såsom ett
-uppfriskande duggregn öfver den räddade jungfruns marmorhvita anlete
-och aftonsolens milda strålar väckte snart ungdomens röda rosor igen
-till lif på hennes fina kind. Jenny slog upp ögonen och tackade
-sin räddare med en blick, som vatten- och luft- och solstrålsandar
-afundades honom, ty den var innerligt skön emedan den hade sitt
-upphof i ett rent och friskt, af kärlek och tacksamhet uppfyldt
-hjerta. De två menniskorna som nu hand i hand stodo der bredvid
-hvarandra på Imatras klippbrädd, hade båda nyss gifvit och mottagit
-stora gåfvor. Han hade ju återgifvit åt lifvet en af dess vackraste
-rosor och denna ädla ros åter hade, såsom föremål för hans egen
-lilla, men hurtiga handling, i tviflarens bröst väckt hågen för
-det sanna lifvet, som icke vill grubblas bort i töcknigt drömmeri
-utan förhoppningsrikt verka för stora, höga ändamål. Den besvarade
-kärleken, vaknad till klart sjelfmedvetande, hade åstadkommit denna
-förvandling. Sålunda mognade i ett enda ögonblick till verkligt lif
-två goda menniskor: den yra Jenny Bertram till en lycklig brud och
-den tviflande Birger Ros till en nyttig samhällsmedlem.
-
-De stodo, öga i öga och själ i själ, invid hvarandra, sälla i
-hvarandras sällhet, åtminstone ett ögonblick, och intet ord vexlades
-eller behöfde vexlas, ty de talade "blickarnes alltförkunnande
-andespråk".
-
-Men kall som en obeveklig frostnatt sveper sitt dödande dok öfver
-vårlifvets lofvande brodd, -- så stod plötsligen framför Birger
-Ros' strålande lefnadsutsigter den i hans döende faders kallnande
-hand aflagda eden: "att aldrig taga till äkta dottren af ett
-främmande folk" -- och med bleknande kinder tryckte han den älskade
-flickans hand till sitt af onämbar sorg sammanpressade hjerta.
-Emellan dem stod ju den sällhetsdödande skepnaden af en oblidkelig
-fordringsegare; bilden af den döende fadren uppreste sig förebrående
-framför den affallige sonens inre öga. Men en underbar klarhet
-tycktes dock ha utbredt sig öfver Birgers hela själ. Utan inverkan
-hade den korta sällhetens ögonblick icke varit och den nya ed att tro
-på lifvet, hvilken han svurit i det stolta medvetandet af besvarad
-kärlek, gaf hans väsende lugn och fasthet -- men det var vinterdagens
-kalla lugn och fastheten i det våldsamt kufvade lycksalighetsbegärets
-till is frusna framtidsspegel.
-
-Annorlunda gestaltade sig dock framtiden för den sköna Jenny Bertrams
-själ. Blekheten på den älskades kind, vittnande om styrkan af den
-strid som kämpades inom honom, undgick icke hennes klara blick och
-äfven för hennes inre syn stod den manande fadrens ljusskvmmande
-bild. Men genom den i oskuldsfull kärleksglädje rodnande ungmöns
-vaknande väsende gick en så onämbart behaglig ström af lefnadslust
-och tro och ur hoppets framtidsblomma uppstego så tjusande aningar
-och bilder att hon icke trodde den kalla skuggan ega kraft att
-tillintetgöra all denna skönhet. Och så var det: hon slog sina
-vackra, liljehvita armar omkring den älskade mannens hals och
-hviskade i hans öra, förnimbart för honom till och med öfver forsens
-dån, de vingade orden: "Jag tror inte på ett oblidkeligt olycksöde!"
-
-
-
-
-13.
-
-"Ett smultron, vuxet i skuggan."
-
-
-"Hvar har du dröjt så länge, söta Jenny?" frågade tant Agatha oroligt
-den till paviljongen framskyndande unga flickan. "Jag ser inte heller
-till Erik och de andra?"
-
-"Se der komma de alla tre", svarade Jenny i det hon låtsade syssla
-med själen för att dölja sin rörelse, "och nu kunna vi på allvar
-anträda vår hemfärd."
-
-Erik sällade sig till tanten, förklarande att han nu gjorde
-anspråk på att få leda henne. Jenny och Aina ilade åter förut och
-Ros, försjunken i djupa tankar, afslutade tåget. Erik uttalade
-naturligtvis för tanten sin beundran för det storartade vattenfallet
-och återkom städse mycket fintligt till detta ämne hvar gång den
-goda damen sökte föra samtalet på Aina Ros. Sjelf yttrade Exik icke
-vidare någon nyfikenhet öfver anledningen till tantens och kusinens
-oförväntade resa till Finland. Hvad åter de unga flickorna meddelade
-hvarandra få och vilja vi icke förråda, men så mycket kunna vi dock
-säga, att då sällskapet hunnit upp till hotellet, kallade de två
-vackra tärnorna hvarandra du, och icke det ringaste tecken till
-svartsjuka tycktes grumla deras unga vänskaps morgongryning.
-
-Här vore det nu väl vår länge uraktlåtna skyldighet att söka gifva
-en liten skildring af huru de två hjeltinnorna i denna berättelse
-egentligen "sågo ut". Men detta kan vida lättare åläggas än
-verkställas. För det första är det i allmänhet svårt att beskrifva
-unga damers utseende, ty detta vexlar alltjemt karakter efter de
-personer, i hvilkas föreställning en bild af dem skall tecknas.
-För det andra måste beskrifvaren vara mycket på sin vakt för att
-icke, såsom det heter, "mista koncepterna" vid uppräknandet af alla
-de otaliga behag som hvarje ung flicka kan utveckla, om hon bara
-vill. Må derföre den hulda läsarinnan med undseende döma öfver vår
-ofullständiga skildring. Vi kunna till vår ursäkt blott säga att om
-vi icke ingått i detaljbeskrifningar, detta skett i följd af vår
-öfvertygelse att den qvinliga skönhetens väsende icke genom den
-noggrannaste fotografi kan återgifvas fullkomligt sanningsenligt.
-Vi anropa dock vår sånggudinna att vänligen föra vår pensel, då vår
-föresats är så föga egoistisk att vi icke helt och hållet vilja
-behålla för oss sjelfva de vackra syner vi förvisso tro oss ha sett.
-
-Aina Ros, öfver hvars af naturen jemna sinne aderton vårar strött
-sina blida blomster ur ett fridfullt hemlifs ymnighetshorn, hade
-tillbragt större delen af sin tid på landet under sina föräldrars
-hägn. Fadern, en lärd prestman och ifrig fennoman, hade sjelf
-undervisat sin dotter, hvilken efter föräldrarnes nästan samtidiga
-frånfälle, fortsatt ökandet af sitt kunskapsförråd under brodern
-Birgers ledning. Hon hade en god del af den der likheten med "ett
-smultron, vuxet i skuggan", som hennes bror engång skämtvis uppgifvit
-såsom en egendomlighet hos "fennomanskorna". Aina var dock icke
-alltför landtligt blyg, hon var tvärtom ganska frimodig och ett års
-vistelse i Helsingfors hade icke i ringaste mon förändrat den henne
-medfödda lugna hållningen, ett ypperligare vademecum i lifvet, än
-den mest raffinerade salongsvana i verlden. Hon förde sig ledigt
-och behagfullt i hvilken krets som helst, men hon hade en stor
-ehuru omedveten fördel framför många af sina så kallade väninnor i
-staden: hela hennes väsende var liksom kringflutet af en egendomlig,
-vårlig morgonfriskhet. Det oskyldiga uttrycket i hennes glada, blåa
-blick förädlades af ett känslans aningsrika skimmer, och hennes
-tal klingade som lärkans drill öfver ett vaknande vårlandskap. Och
-vår var det också, idel vår inom den jungfruliga barmen och djupa
-men ljusa tankar stodo att läsa på den klara, molnfria pannan. Den
-raka näsan, icke alltför liten, gaf det milda anletet karakteren
-af fasthet, men på den friska munnen log ett muntert löje och en
-liten skalk tittade fram ur gropen på kind. Det enda yppiga i den
-harmoniska företeelsen var det ljusa hårets rika svall, som böljade
-långt ned öfver plastiskt bildade skuldror och hvilket, upplöst
-ur sina flätor och fangsel, kunnat omhölja hela hennes intagande
-gestalt. Sådant var Aina Ros' utseende och vi tillägga ännu, för
-sanningens skull, att hon var en mycket regelbundnare skönhet än vår
-lilla väninna Jenny Bertram, hvars beskrifning vi ha all anledning
-att uppskjuta till en annan gång, emedan vagnarne nu köras fram,
-det vill säga, Ros' vagn, i hvilken Aina och han togo plats, samt
-hotelvärdens "trilla", som i sitt sköte upptog tant Agatha och Jenny.
-Erik Stenrot deremot skulle stanna qvar på hotellet till dess hans
-vän fått hushållet på Muistola i ordning igen efter den fleråriga
-frånvaron.
-
-Afsked togs både hjertligt och ceremoniöst, alldeles såsom
-det vanligen plägar ske, men man beslöt ingenting om nästa
-sammanträffande. Detta öfverlemnades åt slumpen.
-
-Klatsch! och hästarne drogo till, några vänliga nickningar ännu och
-den unge svensken stod ensam qvar på trappan till hotellet vid Imatra
-fall.
-
-
-
-
-14.
-
-Huru Erik tillbragte qvällen.
-
-
-"Hur det än må vara och bli", sade Erik Stenrot leende för sig sjelf
-i det han blickade efter de bortåkande, "i den der gamla vagnen åker
-mitt hjerta sin kos." Som han emellertid var nog mycket "af denna
-verlden" så gick han snart åter in i salongen, tände en cigarr och
-satte sig vid ett af fönstren för att anställa betraktelser. Dagens
-händelser och sinnesrörelser, som i afskedets stund alla sammansmält
-till en enda uteslutande tanke, framställde sig nu åter för hans själ
-i alla möjliga toner och färger. Trött som han var af resan och de
-andra intrycken, ville han dock snart åter slippa denna mönstring
-af ännu så färska minnen och beställde derföre en butelj rhenskt
-vin samt bad sin värd göra sig sällskap. Herr Petterson tycktes ha
-god tur med fint vin i dag, och då han fryntligt framsatte vinet
-och glasen utpekade han leende etiketten: "Liebfraunmilch", sade
-han, men Erik förstod icke kyparvitzen, utan drack värden till och
-inledde ett samtal om väderleken och skördeutsigterna för året samt
-grannarne i trakten. Han ville antagligen begagna den beskedlige herr
-Pettersson såsom en sömngifvande aftonlektyr. Denne märkte dock icke
-sin gästs afsigt, men lyckades deremot i någon mon motsvara hans
-förhoppningar genom sina vidlyftiga historier ur traktens krönika,
-hvarvid alla herrskapen i grannsocknarne fingo passera revy, allt
-till vår stockholmares stora uppbyggelse och lokalisering i trakten.
-Erik undertryckte med möda en gäspning och smuttade på sitt glas.
-Elfvens vestra sida var affärdad och nu kom turen till den östra.
-Länsmannen, häradsskrifvaren med flera företogos och skildrades,
-men den otacksamme, eller fastmera tacksamme åhöraren kände nu
-otvetydigt sömngudens annalkande. Den slocknade cigarren föll ur
-hans fingrar, han blundade, och beställsamma drömelfvor började sitt
-fantastiska bestyr omkring honom, ackompagnerade af den brusande
-forsens oafbrutna dån, på hvars ljudvågor nu, då det yttre ögat var
-overksamt, själen tyckte sig bäras bort till rymder der ett virrvarr
-af omvexlande syner mötte den halfinslumrades lösgjorda fantasi. Han
-tyckte sig, buren i en stor silfversnäcka af Imatradrottens molnlika
-vattenandar, sväfva fram högt öfver lifvets mörka svalg. Och så var
-det likväl såsom skulle han i sin ståtliga bärstol glida fram utmed
-den skummande Imatra. En outsäglig känsla af stolthet vidgade hans
-bröst. Men på den höga, skrofliga klippranden stod hans kusin Jenny
-Bertram och viftade med ett långt skärp, som liknade en resekarta
-öfver Rheinfloden med sidoteckningar, föreställande bönder som ur
-doftande drufvor pressade Liebfraunmilch -- och hennes vackra läppar
-rörde sig och orden hördes tydligt öfver forsens larm af honom som
-åkte i den hvirfveluppburna snäckan: "Glöm inte att anteckna denna
-färd i resehandboken!" Han harmades högligen och ville slunga ett
-strängt ord till den gycklande kusinen, men ett lent rosenfinger
-lades på de i vredesmod öppnade läpparne -- och bredvid honom i
-silfversnäekan satt leende och blid Aina Ros...
-
-"Ja, det gör mig ondt om Rosen", ljöd här hotelvärdens något
-gnällande stämma, synen försvann och Erik for upp ur sin dröm.
-
-"Ros?..." utropade han förvirrad, hvilket Petterson tog för tankfull
-uppmärksamhet, "Ros? hvad hör det namnet hit?"
-
-"Jo jo men", återtog värden, "det hör allt hit också. Han har en
-egendom här i nejden, men den är mycket illa skött. Doktorn har ju
-sjelf för det mesta varit på resor de senare tiderna och hushållet
-går som det går."
-
-Nu blef Erik vaken och afbrytande värdens vidlyftiga reflexioner bad
-han honom helt enkelt berätta huru det stod till med saken. Hvad han
-fick höra var af mera lugnande art än han väntat sig. Emellertid
-fyllde han glasen, tände en ny cigarr och ställde till värden några
-frågor angående de svenska fruntimren. Men här stötte han till
-sin förvåning endast på undvikande svar, till dess han slutligen
-meddelade att unga fröken var hans kusin, utan att han dock lät
-Pettersson ana den öfverraskning mötet med Jenny beredt honom. Han
-fick nu veta om "Ojala-herrskapet" hvad hotelvärden hade sig "med
-visshet" bekant; ibland annat att från Wiborg ankommit ett "dyrbart
-piano" och en präktig ridhäst till fröken äfvensom att hon "brukade
-företaga långa ridter utmed elfvens östra strand, till Wallinkoski
-och till och med längre". Detta ansåg dock Pettersson vara mycket
-oförsigtigt, ty vägen ditåt, som gick genom mörk skog, var enslig och
-fram på hösten "spökade det röfvare i ödemarken".
-
-Omsider begaf sig Erik till hvila och tillbragte en ganska lugn natt.
-De vid värdens lokalskildringar till hälften bortslumrade timmarne
-tycktes för den gången ha tillfredsställt hans fantasis behof af
-drömmar och han vaknade följande morgon kry och munter, gjorde sin
-toilett och steg upp i värdens från Ojala återkomna "trilla" för att
-aflägga en visit hos tant Agatha och sin kusin, der vi väl snart åter
-skola sammanträffa med honom.
-
-
-
-
-15.
-
-Hvad ett månsken får se.
-
-
-Då tanten och Jenny kommo hem den qväll vi sist omtalat, skildes de
-snart åt. Tant Agatha var trött och Jenny längtade att vara allena.
-Deras afsked från Ros och hans syster, som en liten sträcka haft
-samma väg som de, hade också varit kort.
-
-"Får jag spela litet, snälla tant?" frågade den unga flickan i det
-hon kysste den vänliga damen på hand.
-
-"Gerna, mitt barn", blef svaret, "jag sofver till och med mycket
-bättre när du musicerar. Det evinnerliga bullret från vattenfallet
-går då inte så omkring i mitt hufvud, och sjung, söta Jenny, om det
-roar dig, men tänk också på hvilan, vi ha i dag ju riktigt ansträngt
-oss."
-
-Derefter togo de godnatt af hvarandra; tanten gick till sig och Jenny
-inträdde i sitt sofgemak. En liten sal, der pianot stod, åtskiljde
-de två rummen. Tanten bodde på kökssidan och deras svensk-finska
-jungfru, Thilda, som var köksa och tolk tillika, logerade i köket.
-Bakom Jennys rum, åt gårdssidan till, var en obebodd kammare och
-emellan denna och köket en tambur. I en liten sidobyggnad på gården
-bodde ett bondfolk som skötte om det lilla hemmanets fyra kor, en
-arbetskamp och Jennys ridhäst. Så mycket om lokaliteten, nu om något
-annat.
-
-Jenny var icke upprörd oaktadt det som hon i dag upplefvat gjort
-ett djupt intryck på hennes själ. Hon hade icke ens för någon
-omtalat den fara, i hvilken hon sväfvat, emedan densamma för henne
-blott hade en ringa betydelse i bredd med den tysta förklaring, som
-följt derefter. Jenny förenade med en rörlig och liflig själ en
-sällsynt sinnets spänstighet och ehuru hennes känslor ganska lätt
-kommo i svallning, voro dock såväl hennes lynne som ock nerver så
-starka att någon egentlig efterdyning icke egde rum i hennes själ.
-Der låg tvärtom utbredd öfver densamma en nästan lugn stämning. Då
-en djup karakter känner sig sannt lycklig, erhålla dessa hjertats
-högtidsstunder en egendomlig pregel af tyst tacksamhet, i motsats
-till den mera ytliga menniskans känsloutbrott vid någon lyckosam
-vändning i dess öde. Men denna stilla lycksalighetskänsla hade hos
-Jenny icke den ringaste anstrykning af sentimentalitet och hennes
-stämning närmade sig mera ett belönadt barns naiva, friska glädje
-öfver hvad det vunnit, än ett reflekterande öfver sin lyckas höjd
-och djup. Hon njöt af den sköna blommans vällukt som öppnat sin kalk
-i hennes hjerta och tänkte, lifvad af glada förhoppningar, utan att
-tillgjordt rodna, på den tid då äfven han, den hon så högt älskade,
-skulle i lä njuta samma lycka, som nu redan kommit henne till del.
-Med frid i ton och blick sjöng hon sakta några strofer af en enkel
-svensk folkmelodi i det hon gjorde sin lätta natt-toilett. Då hon
-var färdig dermed trädde hon fram till fönstret, sköt undan gardinen
-och blickade ut i den tysta natten. Hennes öga riktades mot den
-mörkblå himlen och liksom utbytte en vänskapshelsning med stjernorna
-deruppe, medan öfver de fint öppnade läpparne en enkel bön smög fram
-till verldarnes herre, som ju äfven unnat hennes lilla hjerta dess
-ljufva lycka. Snart stod hon dock vid sängen och i det hon lösgjorde
-sitt rika kastanjebruna hår och smått kokett slog detsamma öfver
-sina vackert rundade axlar så att det täcka ansigtet tittade fram
-liksom ur en mörk ram, neg hon skalkaktigt för sin egen bild, som
-hon såg i spegeln midt emot, och sade leende: "godnatt, du lyckliga
-flicka derborta!" blåste ut ljuset och lade sig med en känsla af inre
-och yttre välbefinnande i den svällande, hvita bädden, som i sin
-kyska famn mottog den älskliga varelsen. Hon hvilade der under de
-afundsjuka omhöljena liksom en skatt af dolda behag. Månen, älskad af
-och sjelf en älskare af skönheter, ty hvarföre skulle han annars så
-troget följa i skönheten Jordens ledband, utsände nästan torgäfves
-sitt blida sken att emellan gardinerna uppsnappa några drag af den
-slumrande flickan. Skenet skulle sedan beställsamt skildra hvad det
-sett för den högtuppsatte kännaren deruppe, förljufvande sålunda hans
-ensamhet i rymden, ty de andra stjernorna togo föga notis om honom,
-alldenstund han, sålänge de utfört sin ringdans på fästet, ansetts
-såsom en Jordens förklarade kavaljer. Lyckligt inkommet i rummet,
-tack vare gardinerna, dem Jenny glömt att åter draga till och som
-räknas till förhängenas medgörliga och blundande, icke "förklädenas"
-stundsamma familj, smög sig månskenet fram till tärnans bädd. Det
-sade i sitt drabantaktiga hjerta något om det angenäma uti att stå
-på vakt vid unga flickors bäddar, men kände sig liksom något sviket
-i sin herres förhoppningar, ty ett hederligt månsken har inga sådana
-för egen räkning, då det förgäfves sökte leta sig fram för att belysa
-den slumrande ungmöns former. Dock voro de få partier af den hvilande
-skönheten, som uppenbarades, af sådan art att till och med det i
-sitt innersta väsende jungfruligt sinnade månskenet kunde lofva sin
-herre och utsändare en herrlig skörd om det blott lyckats att lyfta
-en liten flik af det omhölje, som dolde nu blott anade skatter. Den
-ena armen var lagd under det vackra hufvudet, den andra hvilade
-behagfull och till en del blottad på det litet undanskjutna täcket,
-hvarvid tillika en skymt af den hvita, fint rundade axeln blef den
-ifrige åskådarens belöning. Det silkeslena håret bildade omkring det
-i ljuflig slummer näpet rodnande anletet en krans af mörka ringlar,
-hvilka, liksom betagne af förtjusning öfver den lilla rosengård de
-omslöto, stannat i sitt fritt böljande, lockiga svall. Ögat var
-tillyckt, dess tindrande strålar lyste nu inåt, men en leende engel
-hade förglömt sig på de purprade läpparnes friska bädd. Månskenet,
-som såg detta, suckade öfver sin natur att blott vara ett sken. Så
-högt dess ursprung än var och så oegennyttig dess karakter, nu hade
-det dock velat vara en aldrig så liten smula jordisk verklighet,
-ty det trodde förvisst att detta behöfdes för att riktigt kunna
-uppfatta stundens behag. Och det stackars månskenet blef i hela sitt
-okroppsliga väsende så närgånget längtande att -- Jenny slog upp sina
-ögon. "Jag kan inte sofva för månskenets skull", sade hon och gled
-lätt ur sin bädd, sköt de små fötterna i de nätta silkestofflorna,
-och stod, med det mörka håret böljande öfver den hvita, tunna
-nattdrägten, på golfvet just midt i månens sken. Men jorddrabanten
-deruppe hade velat jubla högt af tillfredsställelse om han blott haft
-röst dertill och det hänryckta skenet utgjöt nu hela sin glänsande
-ljusflod öfver denna den tysta nattens tjusande uppenbarelse.
-
-"Jag vill spela litet", sade Jenny och sväfvade lätt som en nattlig
-syn till pianot, ur hvars tangenter de fina fingrarne snart
-framlockade en liten tonverld af smältande ackorder. Och tanten sof
-godt i rummet nästintill och drömde vid tonernas milda klang om sin
-egen flydda ungdom och, hvem vet det, sin första och enda, kanske i
-en för tidig graf bäddade kärlek. Men månen deruppe "på fästet blå",
-der han med sitt blyga sken omfamnade den vackra pianisten, tänkte så
-för sig: "Du förtjenar det, och jag hoppas, du hulda jordedotter, att
-snart få lysa öfver din lyckliga bröllopsnatt."
-
-Om nu Jenny anade till den ensamme himlavandrarens tankar, veta
-vi icke, men hon lemnade snart pianot, tilldrog gardinerna i sitt
-fönster i det hon vänligt nickade upp till månen och smög åter i sin
-bädd.
-
-"Nyss drömde jag halfvaken om Aina Ros och kusin Erik att de voro
-förlofvade", sade hon och qväfde med fingret på den skälmska munnen
-ett nästan hörbart skratt, "men nu vill jag riktigt sofva och drömma
-en glad dröm om den bistre fennomanen."
-
-Sådan var, vänliga läsarinna, Jenny Bertram, måhända en afbild af dig
-sjelf.
-
-
-
-
-16.
-
-Två drömmar på en natt.
-
-
-Vi lemnade vår vän Erik Stenrot på väg till Ojala, på hvars lilla,
-men prydliga gårdsplan vi nu möta honom. Vi böra här anmärka att
-Erik aldrig fallit på den tanken att hans kusin möjligtvis hyste
-någon böjelse för Birger Ros. Ehuru bekantskapen i Skotland varit
-ganska intim och Jenny synbarligen var intresserad af umgänget med
-den allvarlige finnen och ofta nog tillbragt flera timmar med honom
-utan annat sällskap än den beskedliga tant Agathas, så trodde dock
-Erik att det endast var deltagandet för hans, det måste han medgifva,
-högsinta planer och varma fosterlandskärlek, som fängslat den unga
-flickans eldfängda själ. På tillvaron af en djupare känsla af
-alldeles personlig natur kom han, såsom sagdt, icke ens att tänka och
-om han tänkt derpå, så ansåg han sin kusin, något som icke vittnade
-synnerligt förmånligt om hans menniskokännedom, för alltför --
-_liflig_ att kunna fästa sig vid en sådan man som Ros. Att emellertid
-Jenny ur hela djupet af sin rika själ älskade Ros har läsaren sett
-och han skall äfven under berättelsens lopp erfara att den ädla
-flickans kärlek icke inskränkte sig till en böjelse af det alldagliga
-slaget.
-
-"Ett egendomligt infall af Jenny, det här", mumlade Erik, "att så
-der plötsligen utan vidare bosätta sig här i ödemarken, men jag
-skall minsann utforska tant och skaffa mig ljus i den här något
-besynnerliga..."
-
-"Godmorgon Erik!" ljöd Jennys morgonfriska röst från den
-granrisbeströdda förstuguqvisten, "det var snällt att du kom så
-tidigt. Medan tant drar försorg om frukosten kunna vi göra en liten
-promenad utåt den här sidan af fallet. Gif mig armen."
-
-Erik följde uppmaningen och de beträdde en väg som ledde utmed
-forsens venstra strand.
-
-"Kan du tänka dig att dånet är vida svagare på den här sidan än på
-den andra; här kan man tala utan att behöfva skrika", sade Jenny.
-
-"Jaså", sade den tilltalade torrt, men inom sig tänkte han: "Hon
-spelar sitt spel förgäfves; jag måste komma sanningen på spåren."
-
-"Hvad tänker du på, Erik?" frågade Jenny vidare. "Se här ha vi en
-liten paviljong, vi också. Tag plats och låt oss prata litet; tänd en
-cigarr om du behagar."
-
-"Minsann, goda Jenny", utbrast nu vår vän, "du tyckes taga vårt
-plötsliga sammanträffande såsom en helt vanlig händelse; jag
-åtminstone var alldeles oförberedd derpå."
-
-"Men deremot inte jag, kusin Erik", genmälte vår lilla forsfröken,
-"jag visste ganska väl att du skulle komma hit med Ros" -- hon
-rodnade litet -- "och hans syster."
-
-"Huru visste du det då? Aha, ja, af mina dagboksanteckningar, kan jag
-förmoda. Men hvad i all verlden vill du göra här?"
-
-"Gissa, mon cher, kanske har jag samma planer som du -- jag ämnar
-måhända i likhet med dig..."
-
-"Jenny!" afbröt den unge mannen och nu var det hans tur att rodna,
-"hvad ämnar du i likhet med mig?"
-
-"Jag skall till svar citera dina egna ord. Jag vill se huru en ung
-nation går till väga då den arbetar uppå att grundlägga sin framtid."
-
-"Du? Och det här vid Imatra?" utropade Erik.
-
-"Ja, nästan lika bra som i Helsingfors' salonger, men _de_ finnas
-också på min promemoria."
-
-"Och derföre har du öfvertalat tant Agatha att hyra detta
-landtställe? Jenny, goda, snälla Jenny, var nu ett ögonblick
-allvarsam och bekänn att det blott var ett underligt infall af dig
-att företaga denna resa. Tänk. hvad skola menniskorna i Stockholm
-säga derom och vore det roligt om du i skämttidningarne finge läsa
-hvarjehanda qvickheter om Jenny Bertram..."
-
-"Vet du hvad, kusin Erik", afbröt den unga flickan helt allvarsam,
-"jag börjar nästan tro att Jenny Bertram inte återvänder till
-Stockholm."
-
-Om Imatra plötsligen stannat i sitt lopp eller dess dån med ens
-förstummats, lemnande rum åt en graflik tystnad, hade detta knappast
-kunnat till den grad förvåna Erik, som dessa hans kusins ord nu
-gjorde.
-
-"Ämnar du kanske helt och hållet bosätta dig _här?"_ utropade han och
-såg helt bestört ut.
-
-"Det tror jag _inte"_ svarade Jenny lugnt. "Men hvartill dessa
-frågor? Jag är här -- och du är ju också här. Jag forskar likväl inte
-efter _hvarföre du_ är här."
-
-"Ja, emedan du känner mina planer..."
-
-"Dina planer -- vid Imatra, gode Erik? Vet du, till kunskap om dem
-kan jag endast drömma mig -- och det har jag gjort i natt. Ja ja, jag
-drömde verkligen i natt om dig och att vi voro..."
-
-Ett muntert skratt afbröt fortsättningen.
-
-"Vi voro?" upprepade Erik något orolig, "vi voro?"
-
-"Hvad mer, kusin Erik!" inföll Jenny helt naivt, och stora
-svettdroppar af ängslan frampressades på Eriks panna då hon med en
-utomordentligt skalkaktig blick på honom fortfor: "Vi voro, hvad
-jag länge förutsett skulle inträffa, vi voro, du och jag -- i
-Helsingfors."
-
-"Jaså, inte förlofvade!" sade Erik med lättadt hjerta för sig sjelf
-men ansåg dock för tids- och platsenligast att något skarpt tilltala
-sin kusin. Dessutom kände han sig i viss mon förnärmad genom det
-gyckel Jenny uppenbart tillät sig med honom. Han sade derföre:
-
-"Jag kan inte gilla dessa tokerier. Du vet att jag menar det
-uppriktigt väl med dig och jag fruktar..."
-
-"Nåväl Erik", föll den unga tärnan honom, plötsligt alldeles
-allvarsam, i talet, "nåväl, jag vill då också uppriktigt berätta för
-dig min underliga dröm i natt. Tänk sedan om mig hvad du vill."
-
-"Berätta!" sade Erik icke utan en viss nyfikenhet.
-
-"Vi voro i Helsingfors, du och jag, kusin", började Jenny, "och vi
-befunno oss i ett stort sällskap. Der talades mycket om allehanda
-allvarliga ting, om folkets rätt och nationalitet, om gammal och ny
-kultur och andra stora lifsfrågor. Jag tyckte, i drömmen förstås, att
-det var mycket uppbyggligt, i synnerhet då en af talarne med varm
-vältalighet skildrade sitt ur seklerlång dvala uppvaknande folks
-stora framtidsförhoppningar och tillika med varnande stämma hotade
-med andligt beroende och undergång om detta folk skulle lita på
-någonting annat, än sina egna krafter; men han sade att dessa krafter
-voro två och att man icke behöfde misströsta om framgång ifall de
-inginge en förening med hvarandra. Jag förstod nog att det var fråga
-om det finska folket och dess ädla kamp för sitt andliga sjelfbestånd
-och jag kände inom mig att den ena af de två verkande krafterna måste
-ådagalägga mycken hängifven kärlek för den stora saken, och, väl icke
-afsäga sig sina minnen, sin färg och sitt namn, men dock i viss mon
-strida under den andres baner. Det var den svenska kraften, medan
-det finska elementet deremot i fulla andedrag insöp det nya lifvet
-och med väckt hopp gick sin framtid till mötes. Men der uppträdde
-en annan talare och sade att bredvid det finska folket fanns, och
-det just inom dess eget land, dess allra farligaste fiende. Denne
-bar skepnaden af en vän, men var likväl genom hela sin ställning
-i samhället så mäktig och framstående att han hotade qväfva det
-egentliga folkets utveckling, och denne falske vän var det svenska
-elementet i Finland. -- Då, Erik, vredgades jag och såg mig om efter
-dig, ty jag hoppades att du skulle uppträda och med ett manligt ord
-tillbakavisa beskyllningen om falskhet, men jag såg dig inte, och
-då jag gick att söka dig, fann jag dig omsider i en krets af muntra
-unga flickor, med hvilka du skämtsamt bytte ord om samma sak, för
-hvilken derborta hjertan och hjernor glödde. Jag vände om och, man
-är så underligt stark i drömmen, uppträdde sjelf inför den stora
-församlingen och sade högt att jag skulle bevisa dem huru hjertligt
-och uppriktigt svenskarne menade väl med Finland och att de båda
-folken ingått ett evinnerligt fostbrödralag, som beseglats i hundrade
-blodiga strider. De församlade männen bugade sig blott artigt leende,
-men den förste talaren störtade ut och en underbar, oemotståndlig
-makt förmådde mig att följa honom. Då jag kom ut befann jag mig i
-en vacker trädgård och der såg jag dig gå arm i arm med ett ungt
-fruntimmer. Jag förstod då att I voren förlofvade med hvarandra. Jag
-vaknade."
-
-Erik såg brydd ut, men Jenny fortfor, och vid det hon talade antog
-hela hennes väsende ett sällsamt uttryck af inspiration:
-
-"Jag inslumrade dock snart åter och en annan dröm framställde sig
-för mig, helt olik den förra. Det var ett stort haf, på hvilket en
-liten farkost sträfvade att uppnå en aflägsen ö. I den vackra slupen
-befunno sig en roddare och jag, men vi förföljdes österifrån af ett
-stort, hemskt vidunder. Roddaren var en stark man och skötte sina
-åror med kraft och ifver, men som han rodde mycket starkare med
-den högra än den venstra armen var det lätt att förutse att han, i
-stället för att komma till målet, skulle ro förbi detsamma samt till
-slut upphinnas af vidundret. Om han nu, för att få kosan ställd rätt
-fram, icke ansträngde fulla kraften af sin högra arm, så saktades
-åter farten -- och det mörka spöket österifrån var i raskt antågande.
-Dystra tvifvel om framgång bemäktigade sig roddaren och jag led med
-honom. Men då rann det mig i hågen att jag ju kunde hjelpa till på
-den sidan der hjelp behöfdes. Hurtigt fattade jag en åra och gick
-till verket. Vår färd gick nu rakt på den efterlängtade ön, hvilken
-vi också uppnådde. Här stego vi i land och roddaren vände sig till
-mig och sade: 'Stor tack för handräckningen; när två krafter förenas
-medför det välsignelse, och som vi arbetat tillsammans i nödens stund
-så torde vi väl också framdeles trifvas tillsammans.' Så skedde, och
-vi bodde på ön i allsköns endrägt. Medan han plöjde åkern, skötte jag
-om blomstergården. Hans kraft tröttnade aldrig, och jag tröttnade
-aldrig att bereda honom glädje med mina blommor. Han var lika stolt
-öfver mina blommor som jag öfver hans präktiga skördar. Och de
-utländingar som besökte oss prisade vårt samlif såsom förnuftigt
-och godt. Men vidundret lemnade oss i ro, ty, ehuru det gerna velat
-uppsluka våra skördar, så kunde det å andra sidan icke riktigt
-uthärda doftet af våra blommor. Likväl måste vi vara på vår vakt för
-detsamma. Derföre, när den ena blundade väcktes han genast af den
-andra. Det var ett lif, fullt af verksamhet och värde, ett sådant lif
-som jag ville lefva för alltid. Och nu, Erik, får du tänka om mig
-hvad du vill."
-
-Så talade Jenny och den unge mannen svarade tankfull:
-
-"Du har gifvit mig en sträng lexa, Jenny lilla, och du kan vara
-öfvertygad derom att jag förstår de två drömmames dubbelmening. Men
-säg mig nu", tillade han i något muntrare ton ehuru han dervid icke
-kunde undertrycka en viss förlägenhet: "hvem var min vackra drömbrud
-och hvem var roddaren, hvars tvifvelsmål om framgång du så lyckligt
-häfde?"
-
-"Bruden, kusin Erik", ljöd Jennys svar, "var inte jag och roddaren
-till den aflägsna ön var inte du."
-
-"Aha", utropade kusinen, som plötsligt fick ljus i saken, "hvad jag
-länge varit blind!"
-
-Med ett leende af det mildaste behag räckte Jenny honom handen och
-sade:
-
-"Låt det nu vara såsom det är och fråga inte vidare."
-
-Hon steg upp, tog åter hans arm och de två kusinerna gingo under
-tystnad hem.
-
-
-
-
-17.
-
-Mellanspel.
-
-
-Då Jenny och Erik kommo fram till bostaden stod en ispänd, grönmålad
-schäskärra på gården och tant Agatha skyndade emot dem, utropande:
-
-"Ack, så bra att ni kom, i synnerhet, du Erik, välkommen, välkommen!
-Vi ha, såsom du ser, fått alldeles oförväntade främmande, herr
-länsman Salamander..."
-
-"Smilander, om jag får be", inföll en herre som nu vände sig om och
-helsade.
-
-"Min systerson, ingeniör Stenrot", fortfor den gamla damen sin
-presentation och tillade artigt: "Var så god och tag en liten
-smörgås, sedan kan ju herr Sim... befallningsman för min systerson
-utlägga sitt ärende, han förstår sig bättre på sådana saker än vi
-fruntimmer."
-
-"Vi administrativa tjenstemän", sade kronans myndige man, "böra
-gå ordentligt tillväga; men", tillade han i en nedlåtande ton,
-hvilken på det högsta förargade Erik, "men jag vill inte afslå fruns
-inbjudning."
-
-Fruntimren drogo sig tillbaka och herrarne satte sig till bordet, som
-var dukadt i den rymliga förstuguqvisten.
-
-"Godt bränvin, det här", inledde länsmannen, sedan han tagit sig en
-sup, samtalet, "af Imatravärdens bästa kummin. Ja, ja, svenskarne
-förstå sig på bränvin, det är bekant."
-
-"Finnarne jemväl", svarade Erik torrt. "Hvad behagas? Öl eller
-porter?"
-
-"Porter!" utbrast Smilander plumpt. "Det var gentilt, det."
-
-Frukosten intogs under nästan ömsesidig tystnad. Då den var afslutad
-och Erik bjudit länsmannen en cigarr, sporde han höfligt:
-
-"Och hvad förskaffar min tant äran af ert besök, herr befallningsman?"
-
-"Ah -- ja -- hm, jag gjorde liksom bekantskap med damerna i går vid
-fallet", genmälte Smilander, "och så ville jag i dag aflägga min
-visit hos herrskapet. Är den äldre verkligen er tant, herr ingeniör,
-eller är det bara såder som på resor brukas? Den yngre..."
-
-"Herre!" utropade Erik, "säg mig kort och tydligt, hvad är ändamålet
-med er visit?"
-
-"Inte så het, min herre", sade nu den objudne gästen i myndig ton,
-"vi administrativa tjenstemän måste ha noga reda uppå de främlingar
-som komma hit till orten."
-
-Erik rodnade af förtrytelse och afvägde just de uttryck, i hvilka
-han skulle ge den pållugne mannen en tillrättavisning, då Jenny, som
-af den ängsliga tanten fått höra anledningen till besöket, inträdde
-från salen och, vändande sig till länsmannen, yttrade: "Är det fråga
-om våra pass, så kunna vi dermed inte tjena nu, men vi skola skrifva
-efter dem till Wiborg om herr Simlander önskar det?"
-
-"Simlander", utbrast denne på ett föga höfligt sätt, "jag heter
-Smilander och fordrar att herrskapet skall dokumentera sig, eftersom
-ni ä' utländingar."
-
-"Så mycket höfligare borde ni bemöta dem!" föll nu Erik något häftigt
-i talet. "Herrn har ju hört att fruntimren äro min tant, fröken
-Stråle, och min kusin, fröken Bertram, hvad vill herrn mera?"
-
-"Stråle, Bertram?" återtog länsmannen förargad. "Och höflig kan jag
-nog vara, om man visar mig tillbörlig respekt. Nå, den här saken
-börjar se kinkig ut för er, skall jag säga. Är då den yngre inte den
-äldres dotter?"
-
-"Fröken Stråle är fröken Bertrams moster", svarade Erik häftigt och
-steg upp. "Jag tycker det kan nu vara nog med förklaringar."
-
-"Niin se puuhta kahtowa luulis, så den tror som från trädet glor
-[finskt ordstäf], men se jag vill se passen, jag", menade länsmannen
-och afslutade sin sats med en föga höfvisk hvissling.
-
-"Jenny, gå in igen, jag ber", sade Erik med knappt återhållen vrede,
-"så skall jag nog lära den här herrn litet folkvett."
-
-"Folkvett?" skrek Smilander. "Jag skall säga munsjörn att vi
-administrativa tjenstemän här i Finland inte låta hutla med oss.
-Skaffa hit passen eller..."
-
-"Se så, nu har min kusin lemnat oss och vi äro på tu man hand,
-herre", afbröt Erik med bister uppsyn, "säg nu, hvad vill herrn
-egentligen ha? Passen skall ni få se när de anländt från Wiborg."
-
-"Hå, hå, var lagom stursk, herre. Hvar har han då sitt eget pass, hä?
-Kan herrn dokumentera sig sjelf?"
-
-"Jag vet inte med hvilken rättighet ni examinerar mig, herre, -- men
-se der kommer, såsom kallad, någon som skall ge er administrativa
-myndighet bättre besked än jag i denna sak. Halloh, Birger, stanna
-för en liten stund din häst och stig af, jag ber."
-
-Den sålunda anropade var vår vän Birger Ros. Han steg af hästen
-och Erik, som gick honom till mötes, meddelade i korta ordalag det
-bryderi, hvaruti fruntimren råkat. Ros log åt länsmannens enfaldiga
-tjenstenit, såsom han kallade det, och nalkades med en höflig
-helsning denne värdige personage, hvilken under tiden förfogat sig
-till grinden och med synbart intresse tycktes betrakta den sist
-ankomnes ridhäst.
-
-"Ädelt kreatur, herr doktor", sade han sedan han besvarat Ros'
-helsning.
-
-"Åhja", menade denne, "men här är nu fråga om något annat."
-
-"Jaså, hvad då?" sporde länsmannen i det han fortfor att noga
-betrakta hästen.
-
-"Jo", återtog Ros, "var god arrangera den här saken med passen. Jag
-känner herrskapet, det är fröken Stråle och hennes systerdotter
-fröken Bertram från Stockdolm."
-
-"Ja, ja, men passen", sade länsmannen, denna gång dock i betydligt
-höfligare ton än förut.
-
-"Dem skall herrn få, så snart de anländt från Wiborg. Se så, var inte
-vidlyftig nu, utan lemna herrskapet i fred. Jag känner fruntimren
-från Stockholm och..."
-
-"Hur f-n känner doktorn dem också? Alltså alldeles inte polskor --
-det var dumt -- utan bara svenskor."
-
-"Vackert så!" inföll Erik.
-
-"Åhja vackra, men inte farliga, nå strunt då i passbestyret tills
-vidare, fastän det var skada att det inte blef litet krångel utaf.
-Hvad sägs emellertid om fyrahundra mark för kreaturet der? Skulle tro
-att fyrahundra kontant ä' pengar för doktorn i dessa tider?"
-
-"Hästen är inte till salu", svarade Ros torrt; "men var nu god och
-kom med mig, jag har några andra affärer att göra upp med herr
-Smilander."
-
-"Resonabel och gentil, jag är alltid gentil och resonabel. Ber om min
-komplimang till damerna. Åh, se der äro de. Adjö, mina damer, tag
-inte illa upp besöket, men vi administrativa..." I detta ögonblick
-körde drängen fram schäsen och fortsättningen afbröts. Ros, som
-lofvat Erik att snart återkomma och redan en stund sutit i sadeln,
-helsade vördnadsfullt fruntimren och lät sin muntra springare sätta
-af i raskt traf. Länsmannen följde efter.
-
-"Herr Ros ser bra ut till häst", anmärkte tant Agatha.
-
-"En fulländad ryttare", menade Erik.
-
-"Kommer du ihog", frågade Jenny skalkaktigt, "vår äfventyrliga ridt
-från Inveloch Castle till Mount Nevis?"
-
-"Ganska väl", genmälte kusinen muntert, "och jag minnes jemväl
-återvägen då vi fingo tillbringa natten i ett bondvärdshus, alla tre
-i ett rum, medan tant derborta i staden höll på att dö af ängslan.
-Det var egentligen du och Ros, som med edra evinnerliga sidoutflykter
-fördröjde hemfärden."
-
-"Men det var roligt", sade Jenny tankfullt. "Tant glömde snart sin
-öfverståndna ängslan och det var vid detta tillfälle vi egentligen
-lärde känna Ros. Han var utmärkt intressant då han med sina
-skildringar från Finland förkortade de ofrivilliga väntningstimmarne
-under den stormiga natten. Och vid Loch Lomonds stränder, Erik,
-kommer du ihåg hans djerfva fantasier om Finlands framtid?"
-
-"Ja visst, Jenny", svarade denne smått ironiskt, "och den höga
-klippan, i hvilken Ros, med ögonskenlig fara för sitt lif, högg
-in bokstäfverna J.B., tvåhundra fot öfver vattenytan, samt huru
-förlägen han blef då jag påstod att hans B på afstånd såg ut som ett
-R..."
-
-"Och ditt melodiska flöjtspel sedan", afbröt Jenny honom, "den der
-vackra sommarqvällen!"
-
-"Jaså, då ni lemnade mig ensam på stranden, medan ni rodde omkring på
-sjön. Ja, ja, Jenny", tillade Erik, "jag börjar kunna tyda drömmar,
-åtminstone sådana som handla om sjöar och båtar och så vidare."
-
-En blick af Jenny, en af de der underliga blickarne igen, tystade
-talaren och samtalet antog snart en mera likgiltig riktning. Erik
-förtäljde om sina reseintryck från sin tur genom Finland. Efter
-vid pass två timmar återkom Birger Ros. Men visiten blef endast
-kort. Affärer af vigt fordrade hans snara hemkomst, posten måste
-expedieras, med mera. Det oaktadt framställdes vördsamt och upptogs
-vänligt en inbjudning från Aina och tant Betty (ty äfven Birger och
-hans syster hade en gammal tant, det passar så bra i berättelsen)
-att tillbringa hela den följande dagen på Muistola, då Erik äfven
-skulle medtaga sina saker och tills vidare uppslå sitt högqvarter hos
-sin finske vän. Sålunda var allt väl arrangeradt för den närmaste
-framtiden.
-
-
-
-
-18.
-
-Idylliskt lif.
-
-
-För Birger Ros begynte en tid af mycken verksamhet. Reparationer å
-mangård och ladugård samt åkerbruksarbeten utan all ända togo hans
-omsorger i fullt anspråk. Icke alltid lätt häfda affärsbekymmer
-undanträngde för en tid nästan alla högre flygande tankar --
-en hvila för hans själ som tycktes bekomma honom synnerligen
-bra. Åtminstone gaf blekheten på hans kind småningom rum för en
-friskare färg och ögat blixtrade åter af lefnadslust och medveten
-inre kraft. Huruvida den nästan dagligen återkommande åsynen af
-Jenny Bertram jemväl bidrog till denna fördelaktiga förändring i
-den unge Muistolaherrns yttre utseende, lemna vi dock osagdt. I
-alla fall utöfvade den helsosamma praktiska verksamheten, såsom
-vanligtvis hos kraftfulla naturer, ett välgörande inflytande på
-honom. För de öfriga medlemmarne i vår lilla krets af bekanta vid
-Wuoksens strand antogo förhållandena också rätt angenäma former.
-Tant Agatha och den fryntliga tant Betty blefvo mycket snart goda
-vänner, och som den tiden var inne då "bär insyltas och safter
-beredas", en konst, hvari tant Betty icke hade sin like i hela
-trakten, så befann sig den vänliga tant Agatha snart åter försatt
-i de tider då hon såsom blomstrande prostdotter skötte hushållet
-för sin salig fader, kyrkoherden i N. församling i Jemtland. Lilla
-kaffepannan illustrerade för- och eftermiddagar de sträfsamma gamla
-damernas köksbestyr, och till ett litet parti "mariage" om qvällen
-hade den artige Erik förskaffat kort åt de två tanterna, såväl
-den "verkliga", hvilken ibland tog sig friheten att litet "banna
-upp" honom för hans pojkstreck, som ock den "präktiga" tant Betty,
-hvars förklarade gullgosse den muntre svensken inom ett par dagar
-blifvit. De gamla spelade alltså mariage, medan de unga damerna
-promenerade och musicerade på Ojala samt musicerade och promenerade
-på Muistola, troget biträdde af den outtröttligt beställsamme Erik.
-Ros var sällan ledig utom om qvällarne, då han ibland kunde vara
-ganska underhållande i sitt samtal, och Jenny företog någon gång om
-dagarne långa ridfärder helt allena, troligen, vi förmoda det, för
-att begrunda allt hvad hon fått höra så intressant framställt qvällen
-förut. En följd häraf blef att Aina och Erik ganska ofta uteslutande
-voro hänvisade till hvarandras sällskap, hvilket förhållande alldeles
-icke tycktes framkalla någon ledsnad hos dem.
-
-Sålunda förflöto ett par veckor af Augusti månad i mycken trefnad
-och allsköns ro. September månad inträdde och väderleken började
-bli ombytlig. Lifvet inom hus fick nu företräde framför det i skog
-och mark. Qvällarne blefvo nu längre och promenaderna kortare. Aina
-började tala om den instundande skolterminen och Jenny kunde icke
-dölja ett visst intresse för den blott två gånger i veckan ankommande
-posten. Hon väntade måhända någon underrättelse af vigt, ty äfven
-unga flickor kunna någongång föra en innehållsdiger brefvexling.
-Erik var i allmänhet densamme som förut, utom att han stundom såg
-helt djupsinnig ut, och hans kusin förklarade att han antingen
-förde en dagbok eller skref vers. Han delade Jennys otålighet när
-postdagen stundade, och man hade anmärkt att han skrifvit flera
-bref till Stockholm. Nyss hade han erhållit ett bref derifrån,
-hvilket synbarligen bragte honom i det yppersta lynne. Den dag detta
-inträffat, var Ojalaherrskapet om qvällen på besök hos den Ros'ka
-familjen. Tant Agatha, som fått del af innehållet i Eriks bref,
-strålade af förnöjelse och stolthet samt kastade betydelsefulla
-blickar på Jenny, hvilka denna icke förstod eller icke låtsade förstå.
-
-Det lilla sällskapet satt församladt omkring thebordet då Ros, efter
-att ha vexlat en leende blick med Erik, hviskade något till tant
-Betty, som derefter mycket förvånad lemnade rummet för att dock snart
-återkomma, åtföljd af en tjensteflicka som framsatte en bricka med
-höga glas och en butelj champagne. Ros ifyllde glasen och uppmanade
-vännerna att med honom förena sig uti en välgångsskål för hans vän
-Erik Stenrot, som med dagens post fått en glad underrättelse från
-Stockholm, den nämligen, att han erhållit ordinarie anställning vid
-bergsstaten. Skålen dracks under lifliga lyckönskningar från alla
-sidor och de två tanterna voro icke de som minst gladde sig åt vår
-unge väns framgång.
-
-Jenny räckte sin kusin handen och sade leende:
-
-"Lycka till, nu gifter du dig bestämdt snart, snälle Erik", hvaröfver
-denne blef något förlägen och tant Agatha alldeles "perplex",
-isynnerhet som hon icke kunde begripa, hvarföre Aina Ros skulle rodna
-och Jenny bara skratta. Det var i den gamla damens tycke mycket
-opassande å hvardera sidan och hon ämnade just ge sin systerdotter en
-vink derom att unga flickor icke brukade fria sjelf, då Erik raskt
-uppsteg och, fattande den ännu djupare rodnande Aina vid handen samt
-glädtigt nickande åt Birger, med strålande anlete och fri från all
-förlägenhet förklarade att Aina och han voro trolofvade. Han utbad
-sig de båda tanternas välsignelse, "ty Jenny, den skalken, har gifvit
-mig sin välsignelse på förhand."
-
-Nu följde omfamningar och kyssar i tillbörlig mängd. Tant Betty
-tycktes liksom ha förutsett att så ske skulle, men den nog mycket
-öfverraskade riktiga tanten utbrast, likväl i den vänligaste ton i
-verlden: "Ja, det der hade jag bort förutse, då du i ditt bref till
-Jenny ordade så mycket om fennomanskorna." Den goda damen sökte
-derefter med sin blick Jenny, men mötte icke sin systerdotters öga.
-Hvad tant Agatha deremot såg tillfredsställde henne icke, ehuru hon
-ganska väl drog sig till minnes att Jenny för längesedan förklarat
-att hon och Erik blott höllo af hvarandra som kusiner. Nu lutade
-Jenny tyst sin panna mot Ainas axel: den öfvergifna, såsom tanten
-tyckte, stödjande sig på den lyckliga. Men denna bittra föreställning
-gaf dock snart rum för hennes hjertas behof att deltaga i det unga
-parets sällhet. Icke länge dröjde heller Jenny i Ainas armar utan hon
-lyfte åter sitt lilla hufvud, och skakande trotsigt sina mörka lockar
-tryckte hon ett ögonblick derefter med en blick full af tro och hopp
-Birger Ros' hand och skyndade sedan att muntert lyckönska de två
-tanterna.
-
-Qvällen förflöt under hvarjehanda glädtigt samspråk; blott öfver
-Birger Ros' breda panna hvilade ett moln som hans starka vilja
-förgäfves sökte förjaga. Han var öfver hufvud taget ganska fåordig
-och då hans blick någon gång, liksom af en händelse, mötte Jennys,
-kunde den anande flickan, trots alla hans bemödanden att dölja det,
-upptäcka att ett djupt vemod åter tyngde på den älskades själ. Intet
-ord om kärlek hade sedan det betydelsefulla sammanträffandet vid
-Imatra blifvit utbytt dem imellan, och ehuru de ofta i hvarandras
-sällskap besökt det ställe der Birgers sinnesnärvaro räddat dens
-lif, som utgjorde föremålet för hans lika djupa och passionerade
-som stumma och grannlaga kärlek, ehuru de ofta besökt denna för
-båda så minnesvärda plats, der naturen af deras ömsesidiga känslor
-uppenbarat sig på ett så egendomligt sätt, så hade dock endast
-deras blickar talat -- hans om djup sorg och den ödesdigra edens
-orygglighet, medan hennes deremot hade belönat hans tysta hyllning
-med en lifvande förhoppnings glans i de sköna ögonen. Hvarifrån hon
-erhöll kraft till denna förhoppnings upprätthållande var en gåta
-för Birger, men att Jenny sjelf trodde på sina ögons löften, derom
-var han förvissad. Hennes blickars trösterika evangelium hade för
-den unge mannen blifvit ett verkligt själsbehof. -- Han talade ofta
-med Jenny om sin framtida verksamhet i fosterländskt syfte. Allt
-klarare och klarare framstod för honom öfvertygelsen att blott ett
-broderligt arbete hand i hand med den svenska bildningen i Finland,
-hvilken för detta land utgjorde dess enda pålitliga föreningslänk med
-mensklighetens allmänna framåtskridande i högre frihet och kultur,
-var dess framtidsförhoppningars säkraste ankargrund. En utveckling
-i denna anda förhindrade, enligt hans åsigt, på intet vis, ja, den
-fastmera understödde och påskyndade uppblomstringen af den finska
-nationaliteten. Vid sådana tillfallen, då Jennys rika själ med en
-älskande qvinnas hela hängifvenhet hängde vid hans läppar, då mötte
-ofta hans inspirerade öga det hoppfulla löftet i hennes strålande
-blick, det löftet att äfven han skulle blifva en af dem som med gladt
-mod lade handen till det goda verket och hon den lyckliga qvinna, vid
-hvars barm han finge hvila ut och samla nya krafter till nya strider
-i ljusets tjenst. Det var andliga högtidsstunder i bådas lif, kända
-och njutna endast af de två invigda.
-
-Då stunden nalkades att Ojalaherrskapet skulle bryta upp, förklarade
-Birger att han till häst ville åtfölja damerna, något som mycket
-bidrog att lugna tant Agatha, hvars inbillning blifvit uppskrämd af
-tjenstefolkets berättelser om fångar som rymt från Wiborgs häkte
-och skulle uppehålla sig i skogarne deromkring, berättelser som för
-öfrigt med mera eller mindre skäl hvarje annalkande höst upprepas
-i dessa trakter af Wiborgs län. Emellertid anlände tant Agatha och
-Jenny lyckligen till sitt provisoriska hem och Birger Ros anträdde
-efter ett kort afsked sin återridt till Muistola. Nästan fullständigt
-mörker hade nu inträdt, ty dystra moln jagade på himlen och tilläto
-månen att blott då och då upplysa landskapet.
-
-
-
-
-19.
-
-Nattligt äfventyr.
-
-
-Försjunken i djupa tankar fortsatte emellertid Birger Ros sin
-ensliga ridt i den tysta Augustiqvällen. Månen dolde sig bakom moln
-och mörkret tilltog isynnerhet då vår ryttare inkom i den alldeles
-obebodda skogstrakt af vid pass halfannan fjerdingsvägs längd som
-han hade att passera innan han uppnådde Muistolas för öfrigt också
-blott glest bebodda egor. Hästen, återhållen af tygeln, tvangs att
-hejda sin otålighet medan dess ryttare fortsatte sina betraktelser,
-hvilka icke tycktes leda hans sinne på den behagliga stråten till
-ett fridomstråladt framtidshem. Birger Ros älskade den andliga kamp
-för sitt fäderneslands utveckling, i hvilken han hade för afsigt att
-snart åter kasta sig, nu sedan han lyckats att i någon mon utreda
-den intrasslade härfvan af sina ekonomiska angelägenheter, hvilkas
-tillstånd ovilkorligen hänvisade honom till nödvändigheten att
-uppsöka åt sig en annan förvärfskälla än det lilla godsets knappa,
-hårdt anlitade inkomster. Han älskade denna kamp emedan han älskade
-sitt fosterland varmt och uppriktigt och ansåg det för sin pligt att
-deråt egna sina krafter. Hans ekonomiska ställning oroade honom på
-långt när icke så mycket som den kinkiga belägenhet, i hvilken han
-befann sig gentemot sina bundsförvandter på stridens fält och som
-i hans ekonomiska betryck endast sågo en passande förevändning för
-honom att på ett skickligt sätt draga sig ur deras leder, ty hans
-afundsmän predikade i tal och skrift att han blifvit en affälling
-från den _finska_ saken. Ryktet om det afslagna anbudet från
-regeringens sida hade i mycket vanställda former blifvit kringspridt.
-Det berättades nämligen att han afslagit detsamma hufvudsakligen
-blott derföre att det erbjudna honorariet icke tillfredsställde hans
-fordringar och i detta afseende påpekade man, såsom sqvallret städse
-gör, illvilligt nog, hans ekonomis klena skick såsom den klippa,
-emot hvilken hans forna föresatser strandat. It detta lumpna förtal
-log Birger stolt, ty han kände med sig sjelf att han innan kort
-tydligt skulle ådagalägga sin karakters renhet och sjelfständighet.
-Men han log icke åt den afsöndrade ställning i lifvet som nu fallit
-på hans lott i följd af brytningen med hans vapenbröder, hvilkas
-välmenande men ensidiga ifver dref dem, detta förutsåg han, i en
-riktning som ha.ns nu mognade ande icke kunde gilla, emedan denna
-riktning ledde förbi, icke till det föresatta målet: den finska
-nationalitetens kraftiga höjande. Han var måhända mera finne i
-sitt innersta hjerta än mången af de mest öfverspända, så kallade
-fennomanerne, men han var icke längre blind för sitt partis brister
-och han erkände, emedan han var en högsint ande, tacksamt den
-verksamma hjelp som den goda saken rönte af alliansen med dess
-naturligaste bundsförvandt i hela verlden, det svenska elementet
-i Finland. Han hade på senare tider, ehuru icke utan en svår inre
-strid och många återfall i sin förra lidelsefulla och hänsynslösa
-ensidighet, kommit till den öfvertygelse att en innerlig förening af
-landets andliga krafter är den enda praktiska utväg att med tiden,
-bredvid och trots den ryska påtryckningen, kunna i Finland väcka
-och underhålla ett sannt folkligt lif. Hvad den svenska talande
-delen af befolkningen vidkom var det öfvervägande flertalet af de
-densamma till buds stående krafterna villigt att, utan förnekande
-af sitt andliga samband med det svenska moderlandets kultur, träda
-i det gemensamma fosterlandssträfvandets leder. Ett större motstånd
-väntade han sig deremot från den fennomanska sidan, framkallad i
-icke obetydlig mon af ofta omedveten, i alla fall obefogad fruktan
-för det svenska elementets fortfarande andliga hegemoni, en plats,
-från hvars bibehållande denna sidas kanske yppersta män med ädel
-hängifvenhet för det allmänna bästa frivilligt afstått, fordrande
-blott ett lika berättigande för _sin_ nationalitet som för den finska
-i den gemensamma utvecklingen, och en förnuftig, icke brådstörtad
-öfvergång till detta nya skede af Suomifolkets lif såsom en egen,
-odelbar nation. Det var en sådan ståndpunkt som Birger Ros sträfvade
-att göra fullt klar för sig, ty han insåg att hans personliga uppgift
-i det förestående arbetet var ganska svårlöst. Det gällde nämligen,
-sådan var den vanne fosterlandsvännens åsigt, ingenting mindre än
-att öfvertyga såväl massan af det finska talande folket som ock
-särskildt, hvad svårare var, det starka fennomanska partiet om den
-oafvisliga nödvändigheten att förbinda sig med det i landet förhanden
-varande svenska elementet. Med själen helt och hållet upptagen af
-detta svåra värf kände Birger Ros dubbelt tyngre omöjligheten att
-förverkliga sin egen individuella lycka och behofvet af den själens
-styrka som blott tillfredsställandet af denna naturliga önskan kunde
-bereda honom, ty hjertats frid är en god skattkammare att i lifvets
-strid draga vexel uppå. Hans väns och systers äfven i yttre form
-försiggångna kärleksförening kunde naturligtvis icke underlåta att
-i ännu bjertare färgton framställa för hans själ mörkret i hans
-eget hjertelif. I denna sak såg han ingen möjlighet till en lycklig
-utgång. Han längtade derföre å andra sidan till och med efter den
-ädla stridens hetta för att i densamma kunna glömma sin personliga
-olycka.
-
-Leka ett blindt öde eller väsenden af en högre naturordning, än den
-vi menniskor tillhöra, med händelsernas gång i vårt lif? Sitta andar
-af högre rang, än vi äro, vid rodret af den makt vi kalla slump?
-Det fromma hjertat har bredt en herrlig slöja öfver vår naturs
-bristfällighet i detta afseende och kallar denna sin barnaljufva tro
-en gudomlig försyn, som omedelbart ingriper äfven i vårt personliga
-lif; men upproriska hjertan finnas som våga, till föga båtnad
-för sitt själslugn, tvifla på sanningen af denna allt försonande
-föreställning. Då Ros' högtsträfvande ande kommit till denna punkt
-i skärskådandet af hans framtidsutsigter sammandrog en känsla af
-onämbar sorg hans varma, liffulla hjerta, som derjemte hotades att
-krossas under den nästan öfverväldigande tyngden af tanken på det
-glädjelösa lif som jemväl förestod den älskade, till lycka och
-lefnadsnjutning berättigade, sköna qvinnan.
-
-Förgäfves sökte han skaka ifrån sig dessa dystra bilder, då
-lyckligtvis en yttre omständighet kom hans feberaktigt arbetande själ
-till hjelp. Ljudet af ett ovanligt buller ett stycke framför honom
-nådde nämligen genom nattens stillhet plötsligt hans öra. Han tyckte
-sig förnimma något som liknade en häftig ordvexling, åtföljd af
-svordomar och utrop, hvarvid finska och svenska ord vildt blandades
-om hvarandra. Påskyndande sin villigt i galopp öfvergående häst
-befann sig vår enslige ryttare snart på stället. Vid skenet af den
-ur molnen frambrytande månen mötte en besynnerlig syn Birger Ros'
-förvånade blickar.
-
-En vagn låg kullstjelpt vid vägkanten och två karlar höllo på att,
-under utösandet af vilda svordomar och hotelser på finska språket,
-ur densamma framdraga en häftigt emotstretande mansperson, som
-på god svenska bad våldsverkarne "draga åt h-e" samt förgäfves
-ropade på hjelp af kusken och skjutsbonden. Dessa lågo nämligen
-ett stycke derifrån på marken bevakade af en tredje karl med yxa i
-handen. Linorna som hållit hästarne vid vagnen voro afskurna och
-tistelstången var afbruten. En fjerde person höll de tre urspända och
-uppskrämda hästarne några famnar från stället.
-
-På vida kortare tid än vi behöft för att beskrifva uppträdet hade
-Ros öfverskådat situationen och med ett ljudligt utrop af: "Stå på
-er derinne en stund!" red han utan vidare ikull den på vakt stående
-karlen samt vred dervid yxan ur dennes hand.
-
-"Perkele!" röt en af de vid vagnen sysselsatte, öfverraskade röfrarne
-på finska, "hvem ha vi der?"
-
-Ett döfvande slag af yxan fällde honom till marken. Kusken och
-skjutsbonden började nu resa sig.
-
-"Hitåt, hitåt, befallningsman", ropade Ros med thordönsstämma på
-finska, "hitåt! och tag röfrarne innan de hinna fly!"
-
-Denna krigslist och kamratens fall väckte oro hos den andra vid
-vagnen sysselsatte våldsverkaren och då Ros nu styrde sin häst mellan
-honom och ekipaget, gaf detta den derinom befintlige resanden rådrum
-att något hemta sig från sin förvirring.
-
-"Är ni sårad?" frågade Ros i det han kastade en blick in i det
-kullstjelpta åkdonet.
-
-Han erhöll blott till svar en framräckt revolver och de hastigt
-utstötta orden: "Se här, nu har jag den, skjut!"
-
-Fattande den laddade revolvern såg sig Ros om efter fienderna som,
-beväpnade med störar, tycktes vilja upptaga striden. Två skott
-ur revolvern hejdade deras framträngande, och då nu kusken och
-skjutsbonden, svängande stycken af den brutna tistelstången samt i
-förhoppning på den anropade länsmannens ankomst, jemväl nalkades,
-drogo sig röfrarne skyndsamt tillbaka. Den karl som hållit hästarne
-släppte dessa, hvilka, så godt de kunde med de sårade benen, började
-lunka utåt vägen.
-
-"Mina hästar, mina hästar!" skrek skjutsbonden och ilade efter dem,
-medan kusken, på Ros' befallning, hjelpte den resande ur vagnen.
-Så snart denne hade fötterna på marken sträckte han på sin lilla,
-runda figur och utropade modigt: "Jag har ännu en revolver", samt
-aflossade, utan att sigta, två eller tre skott efter de i skogsbrynet
-försvinnande röfrarne, som flydde med all hast.
-
-"Spara edra skott, herre", sade nu Ros, som återvände från en
-rundridt omkring vagnen och försökte tygla sin uppskrämda häst,
-hvilket omsider lyckades honom. "Är ni sårad eller skadad?"
-
-"Nej, inte det jag vet; jag fick blott en duktig stöt när vagnen
-stjelpte", svarade den resande med genuint svenskt uttal, hvarvid
-Ros dock icke vidare fästade sig. Den främmande tillade i det han
-försigtigt nalkades Ros: "Men hejda då er ystre Bucephalus så att jag
-kan få trycka min räddares hand. Det var, minsann, hjelp i rättan tid
--- uff!"
-
-Ros steg af och öfverlemnade sin häst att hållas åt den resandes
-kusk, hvilken såg mycket förlägen ut. Den återvändande skjutsbonden,
-släpande efter sig sina ledbrutna hästkrakar, jemrade sig deröfver
-att de blifvit skadade vid vagnens stjelpande, och den lille, runde
-resanden trädde fram till Ros. Månen utgjöt sitt fullaste sken öfver
-denna invid den kullfallne vagnen i den ensliga skogen församlade,
-egendomliga grupp.
-
-Den resande skakade imellertid hjertligt Ros' hand utan att uttömma
-sig i ett onödigt ordsvall och denne vände sig snart derefter till
-kusken med en fråga huru det gått till att vagnen stjelpt?
-
-"Jo", svarade den tillsporde, "det var så mörkt att man inte kunde
-se handen framför sig och röfrarne höllo väl, såsom de bruka, en
-lina spänd tvärs öfver vägen, hästarne stupade och vagnen stjelpte i
-landsvägsdiket. Skjutsbonden och jag, som sutit på bocken, slängdes
-i skogen och stötte oss så att vi förlorade sansen samt inte kommo
-oss före innan månen tittade fram och nådig herrn var rackrarne på
-halsen. Det var bestämdt tio karlar."
-
-"Åh nej", invände Ros, "jag såg blott tre utom den som höll hästarne.
-Men min herre", tillade han vändande sig till den resande, "det
-klokaste är väl nu att vi söka lyfta upp vagnen och så godt sig göra
-låter reparera skadorna samt sedan bege oss till mitt hem, hvilket
-inte är så långt härifrån."
-
-"Tack, tack, min herre", svarade den resande och alla grepo verket
-an. Lyckligtvis voro hjulen oskadade och med tillhjelp af yxan och
-några repstumpar voro snart ett slags fimmelstänger bragte till stånd
-samt Ros' häst spänd framför vagnen. Kusken fattade tömmarne och
-följde efter Ros och den resande herrn, som gingo till fots i motsatt
-riktning mot den hittills iakttagna; skjutsbonden med sina skadade
-hästar slutade tåget.
-
-
-
-
-20.
-
-Nya öfverraskningar.
-
-
-Knappast hade den i slutet af förra kapitlet beskrifna karavanen satt
-sig i rörelse, innan åter ljudet af menniskoröster hördes. Snart
-framkom på en ginväg ur skogen Erik Stenrot med några af gårdens
-karlar, som voro beväpnade. Man hade hört skotten och skyndat efter
-ljudet i den förmodan att möjligtvis de af ryktet omtalade förlupne
-fångarne vågat anfalla någon resande. På qvällen hade man sett en
-vagn passera förbi Muistola gård.
-
-"Jag tror", utropade Erik, icke utan en viss oro då han med blicken
-öfverfor det besynnerliga tåget, "att här varit strid å färde? Nå,
-gudskelof, att du är helbregda, Birger! Var det verkligen röfvare och
-hvem är det som skjutit?"
-
-"Den herrn", svarade Ros, "hade blifvit öfverfallen af några karlar,
-troligen förrymda fångar, och ett par skott lossades."
-
-"Det vill säga", inföll nu den resande, "den här herrn, hvars namn
-jag inte ens ännu efterfrågat, har enligt all sannolikhet räddat
-såväl mitt som ock de der två karlarnes lif."
-
-Erik studsade synbarligen vid ljudet af den resandes röst och närmade
-sig honom för att om möjligt i månskenet uppfånga den resandes
-anletsdrag.
-
-"Ert namn, min ädle räddare!" fortfor denne. "Var god säg mig hvem
-det är, som jag kanske har att tacka för mitt lif?"
-
-"Jag heter Ros och har en egendom här nära intill", var Birgers svar.
-
-"Nåväl, herr Ros", återtog den andre, "ni har gjort mig och dessa
-två menniskor en ganska väsentlig tjenst och gamle Jakob Stråle från
-Stockholm är eder tacksamme vän."
-
-"Hvad!" utropade, utom sig af förvåning, Erik och fattade ifrigt den
-resandes hand, "morbror Stråle! Hvad i Guds namn för morbror hit?"
-
-Den gamle herrn, ty Stråle var en äldre man, betraktade med icke
-mindre förundran vår vän Erik och utbrast:
-
-"Och hvad, hvad gör _du_ här, här midt i ödemarken, gunstig herre?
-Jag tror minsann att detta Finland är ett förtrolladt land. Men jag
-kan gissa, om inte hvad du gör här, så dock ungefär hvem som lockat
-dig just hit. Huru fick du reda på Jenny?"
-
-"Till höger kusk", hördes nu Ros' stämma och en af karlarne skyndade
-att öppna grinden. Efter några befallningar till karlarne vände sig
-Ros till den resande och sade:
-
-"Välkommen hos mig, herr Stråle, men ursäkta att jag straxt åter
-måste aflägsna mig för att varna mina grannar på Ojala, dit rymmarne
-möjligtvis tagit kosan. Min vän Erik, var du värd i mitt ställe.
-Farväl, tills i morgon."
-
-Och i yrande sporrsträck bar det af på vägen till Ojala på den från
-vagnen urspända hästen. Två beridna drängar åtföljde Ros, beväpnade
-med hvar sin bössa och yxa.
-
-"Rask karl, den der Ros", sade gamle Stråle, "men Ojala, hvad har han
-att skaffa med Ojala?"
-
-"Stig in, morbror", sade Erik och tillade sedan tveksamt: "Då morbror
-befinner sig i denna trakt af verlden, så trodde jag att det var
-bekant hvem som bodde på Ojala."
-
-"Visst vet jag det", menade Stråle, "och jag var just på väg dit
-då..."
-
-I detta ögonblick skyndade emot dem ett ungt fruntimmer. Det var Aina.
-
-"Ack, Erik!" utropade hon, "hvar är Birger? Tjenstefolket har
-alldeles skrämt upp tant Betty, så att..."
-
-Hon tystnade rodnande då hon nu först bemärkte den främmande herrn.
-
-"Med Birger har det ingen fara", genmälte Erik, "han har blott ridit
-tillbaka till Ojala för att der hålla vakt, och när vi väl kommit in,
-skolen I få höra det intressanta äfventyret af den här herrns egen
-mun."
-
-Med dessa ord förde han den främmande till Birgers rum, hvarest herr
-Stråle i hast iordningställde sin något illa medfarna drägt. Under
-tiden frågade han Erik, hvem det unga fruntimret var som kallat honom
-vid namn?
-
-"Min värds syster", svarade Erik undvikande. "Men se så, morbror,
-stig in till fruntimren och tillfredsställ deras och min nyfikenhet
-angående den förskräckliga händelsen på landsvägen."
-
-Vi öfverhoppa presentationerna, hvarvid intet nämdes om förlofningen,
-äfvensom herr Stråles berättelse om förloppet vid röfvarnes
-anfall samt hans och de två karlarnes räddning genom Ros' modiga
-mellankomst. Efter några utrop af förvåning och fasa samt glädje att
-"allt slutats så väl" inbjöd tant Betty med landtlig artighet den
-ärade gästen att efter så mycken skrämsel och ansträngning hålla
-tillgodo ett glas "varmt". Herr Stråle, en jovialisk, gammal ungkarl,
-tackade fryntligt för inbjudningen och bryggde sig en rätt stadig
-toddy, drack och hade snart så intagit båda damerna till sin fördel
-att tant Betty, då hon efter den händelserika dagen ändtligen kom i
-säng, sade till Aina: "då alla svenskar jag hittills träffat äro så
-hyggliga karlar, så är det väl bara prat hvad pastorsadjunkten (som
-sannolikt var fennoman) brukar säga, nämligen att svenskarne 'kuggat'
-Finland." Aina åter var rätt belåten dermed att hennes fästmans
-morbror varit så vänlig emot henne. Då kunde han väl icke heller ha
-något emot deras förlofning. -- Efter intagen landtlig qvällsvard
-åtskildes sällskapet och lade sig till hvila icke utan att dock egna
-ett visst deltagande åt den frånvarande Birger, som begifvit sig af
-för att hålla vakt öfver fruntimrens på Ojala nattro.
-
-"Den vakten gör han gerna", hade tant Betty yttrat, hvartill herr
-Stråle svarat ett menande "jaså". I öfrigt tycktes den främmande
-herrn helst undvika att tala om ändamålet med sitt oförväntade besök
-hos sin syster och sin myndling Jenny.
-
-
-
-
-21.
-
-Vid kaffebordet.
-
-
-Den första menniska som den gladlynte stockholmaren mötte då han
-följande morgon efter omsorgsfullt gjord toilett utträdde på husets
-lilla balkong var hans räddare från gårdagsqvällen, hvilken redan
-återvändt från sin nattliga vaktgöring och nu, gående sin gäst till
-mötes, helsade honom välkommen. Ehuru Birger, som af tant Betty
-fått höra att deras gäst var en slägting till såväl Erik som ock
-Ojalaherrskapet, gerna velat utforska den gamle herrns egentliga
-afsigt med detta oväntade besök, hvarom ingenting förljudits i den
-förtroliga sällskapskretsen, hade han dock häri vida mindre framgång
-än den fintlige juristen i det välbemantlade förhör han lät sin värd
-undergå. Understödd af de meddelanden Stråle redan qvällen förut
-under samtalets lopp lyckats erhålla, visste han nu att så leda
-tråden af deras samspråk att han ganska snart trodde sig vara det
-sanna förhållandet på spåren. Den väl öfverståndna nattliga vakten
-gaf honom härvid en ypperlig anledning till hvarjehanda spörjsmål.
-Stråle tackade varmt men icke utan en liten skymt af skalkaktighet i
-blicken den unge doktorn för dennes omsorg om hans systers säkerhet
-samt prisade den Stråleska familjen lycklig som i det aflägsna
-Finland i en och samma person vunnit en räddare, en beskyddare och
-en tvifvelsutan mycket förekommande gästvän. Om Jenny nämde den
-gamle herrn intet enda ord. Men då Erik, som med sin närvaro ökat
-sällskapet, frågade huruvida det icke vore lämpligt att han skulle
-rida ut till Ojala för att förbereda tant Agatha och kusin Jenny på
-det oväntade besöket, svarade herr Stråle helt enkelt att då Erik
-öfverlemnat den för behöflig ansedda nattvakten öfver slägtingarnes
-säkerhet åt en annan, han lika gerna kunde låta morbrodern sjelf
-anmäla sitt besök. Arten af det svar, som tycktes sväfva på Eriks
-läppar, föranledde honom dock att skämtsamt tillägga: "att det
-tvifvelsutan fanns heligare föremål att bevaka än unga kusiner, till
-exempel gamla onklar, att icke tala om den frånvarande gästvännens
-härd."
-
-Erik rodnade märkbart men han hjelptes ur sin förlägenhet af den
-vackra Ainas inträde, som, efter ett glädtigt och lika hjertligt
-"godmorgon" till alla tre herrarne, började servera kaffet. Birger
-omtalade nu att han till frukosten ditväntade länsmannen som skulle
-anställa polisundersökning angående det nattliga öfverfallet, samt
-öfvertaga ledningen af våldsverkarnes efterspanande, om hvilkas
-sannolika tillhåll man dessutom redan fått någon kunskap, väggledd af
-de spår de vid sin flykt lemnat efter sig.
-
-"Stackars karlar", sade herr Stråle, "jag skulle nästan önska dem
-friheten, redan derföre att deras misslyckade anfall beredt mig en så
-öfverraskande angenäm bekantskap som min räddares och fröken Ainas."
-
-"Säg lika gerna blott Aina, snälla morbror", inföll Erik, "ty jag
-säger det genast rent ut. Aina är min fästmö."
-
-"Då säger jag med synnerlig glädje 'Aina' till den älskvärdaste af
-mina finska vänner," utropade den gamle herrn muntert och fattade med
-en anstrykning af galanteri Ainas hand för att kyssa densamma, men
-den rodnande unga flickan slog sina vackra armar omkring onkelns hals
-och tryckte en kyss på den gamle ungkarlens ingalunda motsträfviga
-mun.
-
-"Bra gjordt, Aina lilla!" sade den upprymde juristen; "men blif icke
-svartsjuk på mig, Erik, ehuru jag är ungkarl", tillade han med en
-komisk suck. -- Han ökade den allmänna sinnesstämningens munterhet,
-då han med utsökt belefvenhet och gammaldags sirlig artighet
-framträdde till tant Betty, som tillkommit under tiden, och vördsamt
-anhöll att i betraktande af det blifvande intima förhållandet emellan
-deras familjer, nu redan få kalla fröken Ros för "kusin", hvartill
-den fryntliga gamla damen rodnande gaf sitt samtycke. Med Birger
-utbytte Stråle ett hjertligt handslag i det han menade: att det var
-mycket roligare att kalla sin räddare du än herr doktor, hvilken
-titel ovilkorligen påminte honom om läkare, menniskor som han väl
-i allmänhet högaktade, men af hvilka han hittills icke behöft och
-hoppades att icke så snart heller behöfva någon "räddning".
-
-Ett bud från länsmannen anlände emellertid och aflemnade ett bref.
-Detta gaf anledning till uppbrott från kaffebordet. Det högvigtiga
-brefvets innehåll skola vi meddela i nästa kapitel.
-
-
-
-
-22.
-
-Länsmans-diplomati.
-
-
-Den värde herr Smilander hade af ryktet förnummit att den
-öfverfallne, men räddade utländingen var en mäkta förnäm man, hvilken
-kommit hit för att från Ojala afhemta de der boende utländska damerna
-samt återföra dem till deras i hemlighet öfvergifna hemland. Genast
-vaknade underliga tankar i hans hjerna. Kanske var det sjelfve
-polismästaren i Stockholm, den berömde Wallenberg, som tillika med
-egna ögon här vid Imatra ville studera de naturliga vattnens kraft.
-Inom sig hade derföre den förtänksamme länsman Smilander beslutit
-att på allt möjligt sätt gå den förnäme främlingens önskningar till
-mötes, och till och med Ros steg i hans aktning i följd deraf att han
-varit försynens redskap att verkställa räddningen. Då han erfarit att
-den resande under titel och namn af "häradshöfding Stråle" hedrade
-hans aflägsna födelsebygd med sitt besök, stadfästades inom honom
-den en gång fattade föreställningen att denne var en mycket förnäm
-man, som allrahelst, för att väcka mindre uppseende, "inkognito"
-gjorde sin resa. Den främmande hade tvifvelsutan antagit namnet
-Stråle blott för att låtsa vara en slägting till den gamla damen på
-Ojala. Smilander ville derföre på ett försigtigt sätt låta honom
-förstå, att han, Smilander, var en alltför routinerad administrativ
-tjenstemän för att icke genast ha genomskådat den resandes högre
-samhällsställning. I enlighet härmed ville han ock från första
-början inrätta hela sitt uppträdande. Wallenberg-Stråle skulle då
-med sitt vana öga genast se hvars andas barn han hade framför sig,
-och man kunde icke veta hvilken utländsk utmärkelse möjligtvis
-blefve en följd af det nit Smilander skulle ådagalägga vid röfrarnes
-förföljande och gripande. Han ansåg det derföre vara klokare att
-icke besöka Ros till frukosten, utan medelst ett skickligt och
-i högre juridisk stil uppsatt bref inbjuda främlingen till den
-polisundersökning han ernade hålla på sjelfva stället der öfverfallet
-egt rum. Detta bref, som saknade adress, sände han med ett bud till
-Muistola. Det skulle öfverlemnas till den "främmande öfverfallne
-herrn". Stråle tog brefvet och läste icke utan förvåning följande
-löjliga aktstycke:
-
-    "Min herre!
-
-    I brist på adress som jag saknar vill jag icke tro på ryktet om
-    min herres namn hvilket, såsom måhända varande falskt, kunde
-    inverka kränkande; men till saken, såsom vi administrativa
-    tjenstemän säga.
-
-    Min herre har natten emot i dag, den 16:de hujus, genom herr
-    doktor Ros' förvållande lupit fara att blifva räddad, eller
-    fastmera af doktor Ros blifvit räddad ur en fara som min
-    herre bemälde natt lupit genom ett ännu okändt antal röfvares
-    förvållande, hvadan jag i min egenskap af kronobefallningsman
-    i den af denna olycka hemsökta socknen, på anmodan af sagde
-    Ros, bosatt å Muistola, funnit mig föranlåten att dels medelst
-    utsändande af spejare, äfvensom prolimitär polisundersökning på
-    platsen, dels ock genom hållandet i förvar, dock icke i jern,
-    af sistlidne nattens skjutsbonde, såsom skäligen misstänkt att
-    ha varit med i komplotten beträffande sina hästar, som icke
-    blifvit honom frånstulna och derföre skola afföras till mitt
-    stall för att besigtigas af vid slika försök till rån vane
-    personer, som skola fastställa huruvida hästarne blifvit med
-    flit skonade, -- så och i betraktande nu af allt detta och dessa
-    åtgärders vidtagande, får jag härmedelst förständiga, det vill
-    säga ödmjukast anhålla det min herre ville infinna sig å den
-    plats der det tillämnade brottet lyckligtvis icke föröfvats
-    genom meranämnde Ros' föregifna mellankomst och såsom af vittnen
-    vidhandengifvits, fem med välberådt mod ur min herres revolvrar
-    aflossade skott, för att jag på stället i behörig form måtte få
-    anställa polisförhör och undersökning med alla vid tillfället
-    utom röfrarne närvarande personer samt likaså den kullstjelpta
-    vagnens besigtigande för att utröna huruvida våldsverkarne
-    medelst inbrott försökt någonting; och ehuru smärtsamt det är
-    att innan röfrarne genom gripande och häktande befordras till
-    laga straff, dermed se mig tvungen att besvära min herre och
-    afgifva berättelse om hela förloppet, ithy att vi administrativa
-    tjenstemän i Finland, i likhet med hvad i Sverge plägar ske,
-    måste gå summariskt tillväga då det är fråga om rackare och
-    förlupna personer, bedjande tillika om ursäkt för besväret, men
-    utlofvande min herre att med all behöflig handräckning bistå min
-    herre i den der andra saken, hvilken längesedan icke blott väckt
-    min nyfikenhet såsom varande oloflig, utan derhos föranledt ett
-    för mig illa aflupet besök på ett ställe, som må vara onämdt
-    oss emellan, och hvilket min herre ämnade besöka redan i går
-    men nu måste uppskjuta till i dag, men der enligt egen uppgift
-    inga dokumenterande handlingar finnas, hvilket jag vill till min
-    herres tjenst och upplysning meddela, ehuru jag tror mig kunna
-    framtvinga riktiga pass om icke falska sådana redan anskaffats,
-    och förblir jag med högaktning och i förbidan på min herres
-    ankomst till det olyckliga räddningsstället men der ingen fara
-    finns om dagen och derföre att jag är der, min herres ödmjukaste
-    tjenare.
-
-                                          _Johan Smilander_,
-                                     Kronobefallningsman i orten."
-
-Efter genomläsandet af denna sorglustiga skrifvelse öfverlemnade herr
-Stråle densamma skrattande åt Ros, i det han sade sig tro meningen
-vara en kallelse att infinna sig vid en preliminär polisundersökning
-på stället. "Men slutet förstår jag inte riktigt", tillade den gamle
-juristen, "dock förmodar jag att det har afseende på någonting som
-rör min syster." Ros genomläste leende brefvet men då han kom till
-frågan om passen blef han allvarsam. Under tiden hade Stråle följt
-"kusin Bettys" inbjudning till frukostbordet. Nu erhöll ändtligen
-Erik papperet. Han försökte uppläsa detsamma högt men afbröts som
-oftast af en skrattlust, den han icke kunde qväfva; dock upphörde
-äfven hans munterhet då han kom till det ställe der passen voro
-omnämda. Men hans oro yppade sig på annat sätt än finnens, som blott
-eftersinnade hvilka obehag fruntimren kunde ha att befara af den
-påhängsne länsmannen. Erik gick denna gång längre i sina farhågor än
-vännen.
-
-"Gubben Stråle är Jennys förmyndare", hviskade han till Ros och
-detta var en nyhet som tycktes börja oroa denne, isynnerhet då han
-sammanställde densamma med hvad tant Betty meddelat honom om kuskens
-vinkar angående ändamålet med den främmande herrns besök på Ojala.
-Sedan emellertid frukosten intagits begåfvo sig herrarne på väg till
-platsen för föregående qvällens äfventyr.
-
-
-
-
-23.
-
-Polisundersökning i skogen.
-
-
-Men derborta i den nu åter fredliga skogen, hvarest ännu för tolf
-timmar sedan hästar störtat, vagnar blifvit kullstjelpta och
-resande anfallits, der yxor svängts i månskenet och den krigiska
-knalleffekten af amerikanaren Colts uppfinning, revolvern, injagat
-skräck hos den europeiska nordens landtligt beväpnade banditer,
-der satt nu den administrativa maktens representant i den finska
-socknen Ruokolaks, kronobefällningsman Johan Smilander, på en sten
-vid landsvägskanten. Han satt der omgifven af två nämdemän samt
-bro- och skallfogde, föreställande hans myndighets armar och ben, hans
-handtlangare och adjutanter. De rådplägade sinsemellan med vigtiga
-miner i de välmående ansigtena, och en liten skara af ortens allmoge,
-män, qvinnor och barn, stod gapande rundt omkring dem. Då syntes ett
-dammoln på vägen från Muistola och herr Stråle i vagn samt Birger
-och Erik till häst anlände. Herr Smilander steg upp och förberedde
-sig att med en viss högtidlighet emottaga de ankommande, som i en
-ståtlig procession närmade sig. Han "harklade" och hostade, fick
-strupen ändtligen klar och skulle just börja sitt tillämnade tal,
-då den raske gamle Stråle, sedan han återvunnit sin jemnvigt efter
-nedstigandet ur vännen Ros' gammalmodiga och något höga vagn, med
-en oefterhärmlig komisk grandezza tilltalade den vördsamt helsande
-sålunda:
-
-"God morgon! Ackurat på sin post, det ser man! Edert nit i tjensten,
-herr befallningsman, är öfver mitt beröm."
-
-"Tackar ödmjukast", svarade Smilander och fattade mod då Stråle
-räckte honom handen till helsning. Han tillade derefter: "Vi
-administrativa tjenstemän i Finland äro mycket påpasslige."
-
-"Ja, och tiden är dyrbar", återtog herr Stråle, "jag borde om en
-timme eller så vara på Ojala."
-
-"Vi kunna genast skrida till verket", inföll länsmannen, "ursäkta att
-jag sätter mig."
-
-På länsmannens fråga huruvida den öfverfallne hyste misstanke till
-någon särskild person -- han blinkade dervid med ögonen -- om att
-ha varit i komplott med röfrarne, svarade Stråle "nej" och afgaf
-derefter i korthet en berättelse om förloppet. Ros gjorde likaså om
-hvad som timat efter hans inblandning i saken. Nu uppropades den
-pratsjuke kusken. På dennes vittnesmål hade länsmannen synbarligen
-räknat för att såsom ransakare lysa inför den förmente höge
-polismannen.
-
-"Kurikka", började länsmannen, "ni är från Wiborg, inte sannt? Jag
-tror mig känna er?"
-
-"Isvoschtschik (åkare) Kurikka n:o 6", svarade denne på dålig
-svenska. "Jag kände herr befallningsman mycket bra då herrn var i
-kansliet i Wiborg. Mången gång om natten..."
-
-"Det hör inte hit!" afbröt den förhörande. "Huru kom Kurikka i den
-här herrns tjenst?" Smilander bugade sig härvid för Stråle.
-
-"Jo si, för det att jag är gammal kusk och kan 'rata venska' (prata
-svenska), så gaf polismästaren mig åt herrn här, som jag följer på
-resan och tillbaka för sex mark (4 rdr) om dagen."
-
-"Polismästaren och sex mark om dagen", sade Smilander för sig sjelf,
-"det är _han_ och ingen annan. Tillåt mig", han vände sig nu till
-Stråle, "att förhöra vittnet på finska. Doktor Ros kan ju vara er
-tolk?"
-
-"Alltför gerna", blef svaret. Nu tilltalade Smilander kusken med hög
-röst sålunda:
-
-"Tala rent ut, Kurikka, hvad du har att säga. Jag vill att lag och
-rätt skola vördas i mitt distrikt" -- härvid kastade han en sträng
-blick på de församlade bönderna -- "tala rent ut allt hvad du vet om
-den här saken och hvarföre röfrarne just anföllo den här herrn?"
-
-Efter erhållen tillåtelse att få begagna sig af sitt modersmål, afgaf
-Kurikka en vidlyftig berättelse, den vi, med förbigående af en mängd
-biomständigheter, här återgifva betydligt förkortad. Emellertid satte
-sig herr Stråle och hans följeslagare på ett par stenar för att höra
-på.
-
-"Jo, si, det var så", började vittnet, "att jag blef den rike
-herrns kusk fast Järvinen, min granne, rände andan ur halsen på sig
-för att få den platsen, men polismästaren sa', att jag var mera
-'skicklig i ett och annat'. Och majoren, polismästaren ni vet, herr
-befallningsman och 'höga rättvisa' ('korkia oikeus'), är mycket gemen
-när han talar med simpelt folk, och han sade till mig, att djefvulen
-och, med respekt till sägandes, alla länsmän i landet skulle ta mig,
-om jag inte skulle föra den herrn helbregda tillbaka till Wiborg.
-Och såsom ni ser, höge herr befäliningsman och domare, så tyckes ju
-den främmande herrn vara kry och rask hittills, så att jag ärligen
-förtjenat min lön."
-
-"Till saken", afbröt länsmannen, "berätta, huru kom det till att ni
-råkade ut för den här rysligheten?"
-
-"Jo, si", började kusken åter, "det var så, att vi skulle fara till
-två ohyggligt rika fruntimmer, som lära ha rymt från..."
-
-"Ursäkta, herr befallningsman", afbröt Stråle, "kanske vi lemna
-fruntimren åsido, alldenstund denna sak alldeles inte angår dem."
-
-"Riktigt", anmärkte ransakaren till vittnet, "berätta hvad som händt,
-inte hvad som kan komma att hända."
-
-"Nåja", fortfor den sålunda tillrättavisade, "vi skulle till Imatra,
-och derifrån med fyra hästar till Lauritsala (första slussen vid
-Saima kanal) och så till Wiborg igen. Nåväl, resan gick bra ända till
-Jäskis färja, och medan herrn drack kaffe inne i gästgifvargården,
-frågade folket, som stod omkring mig, hvad det var för en herre, som
-jag skjutsade, och jag sa' sanningen, att det var en rik man från
-utlandet, som reste till Ojala och derifrån tillbaka till Wiborg. Och
-som jag fått respengarna om hand, gaf jag skjutsbonden från Rautanen
-en mark (70 öre) i drickspengar, för si så hade herrn befallt. Och
-der talades ett och hvarje om Ojala-herrskapet och att de också voro
-från utlandet och hade mycket pengar samt att Muistolaherrn (härvid
-rodnade Ros starkt då han öfversatte vittnets ord) blifvit mycket
-god vän med dem, och att han hade hos sig en herre, som var från
-samma land som fruntimren, och att de sällskapade med hvarandra såsom
-slägtingar. Nåväl, det var allehanda folk vid färjan och vår nye
-skjutsbonde hörde också uppå, men herrn derinne dröjde så länge, att
-färjan gjorde två resor innan vi kommo att fara öfver elfven. Flera
-karlar hade före oss begifvit sig till andra sidan. Det var mycket
-bråk med vagnen, men vi kommo dock i skymningen öfver. Orsaken var
-den, att herrn i Wiborg spisat middag med polismästarn, borgmästarn
-och många andra, så att, ehuru vi körde fort, det likväl blifvit sent
-på dagen. Så bar det åter i väg, men det var mörkt när vi kommo till
-den här f-e skogen, och huru det var, så skyggade venstra sidohästen
-och vi lågo här i diket, vagn och hästar och allt, just der. Jag och
-skjutsbonden fingo en så duktig knuff i fallet, att vi voro sanslösa,
-kan jag tro, ty när vi vaknade igen var det månsken och ett hiskligt
-svärjande och skrikande och huggande, och herrarne skjöto, jag tror,
-fem skott. Röfrarne, hvilkas antal jag inte räknat, flydde till
-skogs, och hästarne, som de spännt ifrån vagnen för att stjäla dem
-med, rymde, men skjutskarlen fångade dem åter, ty de hade skadat sig
-i benen då de stupade på repet, som röfrarne spännt öfver vägen, och
-hvilket Muistola-herrn tog upp från landsvägen; det låg så här, just
-midt öfver vägen."
-
-Sedan kusken slutat sin långa berättelse framfördes skjutsbonden,
-hvars utsago öfverensstämde med den förres. Han tillade blott, att
-kusken i mycket skrytsamma ordalag talat om den resandes rikedom och
-många kappsäckar med dyrbart innehåll samt en låda med välinpackade
-vinbuteljer som de hade bakbunden på vagnen.
-
-"Kände du", sporde länsmannen, "någon af de karlar, som åhörde detta
-tal?"
-
-"Jo några, och det är hederligt folk, men så voro der också två
-zigenare (tattare) och de foro öfver första gången färjan gick, det
-mins jag väl."
-
-Sålunda fortgick förhöret ännu en stund. Derefter undersöktes
-platsen, och Ros utpekade ett träd på den ena af vägkanterna, vid
-hvilket det ödesdigra repet varit fästadt, medan det på andra
-sidan sannolikt hållits af karlarne. Då hästarne stupat emot den
-blott qvartstums tjocka linan, hade den häftiga ryckningen i
-densamma lemnat tydliga spår efter sig i trädets bark. Några mindre
-blodfläckar utvisade platserna der striden stått och i hvilken
-riktning våldsverkarne flytt. Stråle och herrarne togo nu afsked
-af länsmannen, som skulle bege sig på spaning efter röfrarne. Den
-stackars skjutsbonden sattes emellertid på fri fot och Stråle gaf
-honom en riklig gåfva för att påkosta hästarnes återställande.
-
-"Välkommen i qväll till Ojala på en liten toddy, herr
-befallningsman!" sade herr Stråle artigt. "Jag hoppas min syster
-inte skall ha något deremot, när det är jag som bjuder, och inte min
-vackra systerdotter heller."
-
-I detta ögonblick och innan Stråle ännu hunnit klifva upp i vagnen,
-framstälde sig inför den icke litet öfverraskade församlingens
-blickar en ny, lika vacker som i dessa trakter i allmänhet sällspord
-syn. På vägen från Ojala nalkades, styrande med behag sin lifliga
-häst, gestalten af en ung ryttarinna. Hon parerade skickligt sin
-muntra springare i det hon helsade den förvånade församlingen och
-vände sig till Erik, som var den förste hon kände igen, med den något
-hastiga frågan:
-
-"Hvad har händt, kusin Erik? Folket på Ojala är alldeles uppskrämdt
-och tant lät mig inte bege mig af utan den der beväpnade drabanten."
-
-Hon pekade på en med bössa utrustad karl, som ridande barbacka på en
-arbetskamp, följde efter henne med andan i halsen. Men då hon härvid
-gjorde en vändning åt sidan, blef hon varse gubben Stråle, som med
-utropet: "Men der har jag, minsann, henne sjelf, min yra, präktiga
-amazon!" skyndade henne till mötes. Ros, som sutit af, räckte Jenny
-artigt sin hand och hon hoppade muntert i den glade herr Stråles
-armar och gaf honom, oombedd, en hjertlig kyss på hans mysande mun.
-
-"Välkommen, snälla morbror, välkommen ändtligen!" utropade den vackra
-ryttarinnan och tillade sedan: "Och det är kanske morbror som haft
-det der äfventyret i natt?"
-
-"Jo du, min sprittande Jenny d'Ojala", svarade Stråle glädtigt, "och
-der ser du min räddare ur en den allra sannolikaste dödsfara jag
-hittills i mitt lif lupit; det är just din nyaste stallmästare."
-
-"Herr Ros!" sade Jenny med en blick, omöjlig att beskrifva, men så
-full af den renaste, mest oförstälda glädje, att dess uttryck icke
-kunde undgå morbrodren, och han tillade derför i allvarligare ton:
-
-"Ja, Jenny, vill du tacka den ynglingen för mitt lif och kanske två
-andra menniskors till, så gif den finske riddaren ett hjertligt
-handslag, du min lilla svenska affälling."
-
-Djupt rodnande räckte Jenny sin hand åt den stumme Ros.
-
-"Se så, nu kan det vara nog, till en början åtminstone", återtog
-Stråle; "stig upp till mig i vagnen, så åka vi tillsammans till
-Ojala. Jag hoppas Agatha mår väl? Kom ihåg bjudningen, herr
-befallningsman, och du, broder Ros, tag dina fruntimmer med dig! Jag
-skall genast sända vagnen tillbaka. Erik följer med oss."
-
-Så ordnade den gamle herrn allt för den dagens afton.
-
-Men Smilander kastade en tacksam blick på de afresande och mumlade:
-"Han vill mig väl, jag måste, ta mig f-n, ha reda på de der
-rackrarne."
-
-Vi lemna nu länsmannen och hans följe, der de satte sig i rörelse
-till en enslig skogsäng, hvarest man förmodade att våldsverkarne i en
-gammal lada hade sitt tillhåll.
-
-
-
-
-24.
-
-Hvarför Jenny kom till skogen.
-
-
-"Det stundar främmande, kära du", sade tant Agatha till skön
-Jenny på morgonen af den dag som följde efter Eriks och Ainas
-trolofningsafton, "jag försäkrar, att det har stundat långväga
-främmande hela morgonen. Nå, Erik kommer visst ut med sin fästmö. Ja,
-den Erik, den Erik", fortfor den gamla damen, "att så der ge dig på
-båten, Jenny lilla, det var ändå styggt."
-
-"Det var snällt och klokt gjordt af Erik att inte äflas med att fria
-till mig, tant lilla, ty jag hade varit tvungen att ge honom korgen",
-svarade Jenny med den naturligaste ton i verlden.
-
-"Ja, Gud blott förstår sig på flickhjertan nu för tiden!" återtog
-tanten. "Och jag som trodde, att du tyckte om honom, efter han alltid
-skulle följa med på våra resor?"
-
-"Det var just för det jag inte alls var kär i kusin Erik, som han
-var en passande och kär reskamrat för mig -- men", afbröt hon det
-grannlaga ämnet, "hvad kommer åt vår Thilda? Hon ser ju alldeles blek
-och förskrämd ut. Hvad fattas dig, Thilda?"
-
-"Ack, kära hjertandes fröken!" ropade tjenstflickan, der hon med
-förfärad uppsyn ilade från drängstugan till de i förstuguqvisten
-stående damerna, "rysliga saker ha händt i natt, vet herrskapet."
-
-Tant Agatha och Jenny sågo förvånade på den andfådda flickan.
-
-"Jo", fortfor denna, "i natt har en rysligt rik resande herre blifvit
-öfverfallen af röfvare på landsvägen häremellan och Muistola och
-röfrarne höllo just på att slå ihjel honom, men så kom der en lång,
-stark karl på en svart häst och red öfver dem och slog dem och der
-skjöts och den svarte ryttaren dref bort röfrarne och försvann, men
-den gamle resande herrn, ty han var gammal och från ett främmande
-land, fördes till Muistola och doktorn..." Thilda hemtade andan ett
-ögonblick.
-
-"Och doktorn?" frågade Jenny ifrigt.
-
-"Jo, han har visst bedt oss tiga för att inte oroa herrskapet", sade
-Thilda, "men si, det kan jag inte. Jo, doktorn, han kom hit om natten
-med två drängar, som hade bössor, och han höll vakt hela natten, men
-om morgonen sände han bud till länsman och så red han hem och bad mig
-tiga med alltsammans, men si, det kan jag inte, och den ene drängen
-är ännu med sin bössa qvar i stugan -- herre Gud, huru rysligt!"
-
-Jenny lät genast kalla den omnämde drängen för att af honom erhålla
-litet bättre besked om hvad som händt; men som samtalet fördes med
-den uppskrämda Thilda till tolk, så kom der icke mycket ljus i saken.
-Den främmande resandens kusk hade, enligt drängens utsago, berättat
-att en mörk ryttare kommit fram i månskenet och liksom från himlen
-samt jagat bort röfrarne.
-
-"Var det doktorn?" frågade Jenny med klappande hjerta, "och blef den
-resande sårad?"
-
-"Ne-ej", ljöd svaret, "doktorn, Pelle och jag ha vakat här hela
-natten och i morgse red Pelle till länsman."
-
-"Och är den främmande herrn sårad?"
-
-"Det vet jag inte, men nu är han på Muistola och nog kom han dit till
-fots, det såg jag sjelf."
-
-Jenny befalte att hennes häst genast skulle sadlas. Hon ville och
-måste höra åt i Muistola hvad som timat, ty hon var så orolig för den
-"främmande gamle herrns öde", sade hon.
-
-Tant Agathas föreställningar hjelpte till ingenting. Jenny bad henne
-blott för all del vara lugn, något som hon sjelf imellertid förgäfves
-bemödade sig att synas. Slutligen förmådde tanten henne att såsom
-beskyddare medtaga den beväpnade drängen från Muistola. På Ojala
-qvarstannade landbonden och hans två söner hemma.
-
-Med hjertat uppfyldt af oro och ängsliga aningar anträdde Jenny
-sin ridt, och vi ha sett, att dessa aningar på sätt och vis icke
-bedragit henne, ehuru allt aflupit lyckligt nog. Sålunda kom det att
-Jenny plötsligt uppenbarade sig för de i skogen församlade männen,
-och mången gammal bondkäring spådde af allt detta, att någon stor
-förändring skulle hända Muistola-herrn.
-
-Men huru förhöll det sig dermed, att vår raska hjeltinna, som
-icke det ringaste brukade vara besvärad af aningar och oroande
-inbillningar, just denna gång vid tanken på den "gamle främmande
-herrns öde" blifvit ett rof för en så utomordentlig oro? Hade Jenny
-måhända några skäl att emotse ett besök af sin gamle, älskade
-förmyndare? Derom skola vi väl i det följande få veta något mera.
-
-
-
-
-25.
-
-Gäster på Ojala.
-
-
-Tant Agatha, som till en början blifvit något "perplex" öfver sin
-broder häradshöfdingens plötsliga ankomst och äfventyr, lugnades dock
-snart åter af de förklaringar, som han gifvit henne. "Men det bästa,
-mina vänner", hade gubben Stråle sagt, "sparar jag till aftonen;
-spara alltså också ni er nyfikenhet till dess." Erik återvände
-med vagnen till Muistola och morbrodren hade på eftermiddagen ett
-allvarsamt samtal på tu man hand med sin sjelfmyndiga älskling, såsom
-han kallade Jenny.
-
-Då qvällen stundade blef der lif och rörelse på det lilla Ojala.
-Gästerna från Muistola anlände, och äfven länsmannen kom, efter lätt
-och väl förrättadt ärende, pösande i sin nya uniform med stickert
-vid sidan och kokarden i mössan, som blänkte i aftonsolens sken,
-och nådigt besvarande de mötande böndernas ödmjuka helsningar. Han
-blickade dock ibland med ett egendomligt uttryck af saknad på den
-venstra sidan af sitt bröst, liksom skulle hans hjerta längta efter
-någon betäckning utanpå uniformsrocken. Och i sanning, nu efter de
-fyra rymmarnes gripande, öfver hvilken tilldragelse han ämnade anmoda
-Erik Stenrot att, såsom "skicklig i svenskan", hjelpa honom uppsätta
-en omständlig berättelse, nu kunde han ha skäl att emotse en sådan
-utmärkelse.
-
-Äfven den beskedlige "kommissionären" Pettersson från Imatra
-hade erhållit en bjudning till Ojala och anlände i sin "trilla",
-uppsträckt i frack och hvit väst, tacksam för den honom visade
-artigheten. Han blef litet stött då han, kort efter sin ankomst, i
-mystiska ordalag erhöll en vink af Smilander, att i afton icke kalla
-denne herre "bror", "ty", hade länsmannen sagt, "vi administrativa
-tjenstemän och isynnerhet polisembetsmän få inte stå på alltför
-förtrolig fot med allmänheten, allraminst i närvaro af utländska
-högre dignitärer", hvarpå Pettersson bugat sig och frågat: "om kanske
-denne Stråles namn klingade mera adligt än systerns?" Med en blick
-af medömkan öfver den andres bristande förmåga att bedömma förnämt
-folks verkliga "karakter", trädde länsmannen stolt förbi honom in i
-salongen, der tant Agatha serverade théet.
-
-Ehuru Smilander ingalunda var en synnerligen angenäm gäst för henne,
-bemötte dock den goda damen honom med all artighet, och Jenny lät
-åtminstone bli att skratta åt hans nästan krypande sätt emot morbror
-Stråle, för hvilket hon förgäfves sökte en förklaringsgrund. Jenny
-var öfver hufvud taget i qväll mindre munter än vanligtvis, men fäste
-dock Eriks uppmärksamhet vid Smilander, och denne beslöt att drifva
-ett litet oskyldigt gyckel med den administrativa tjenstemannens
-fåfänga, i loflig liqvid för den brutalitet han fått röna vid frågan
-om fruntimrens pass. Han egnade honom derföre vida mera uppmärksamhet
-än han i annat fall brytt sig om att göra. Emot Pettersson var Jenny
-vänligheten sjelf, och tant Betty afhandlade med honom allehanda
-intressanta frågor i landtbruket. Aina sysslade mycket omkring tant
-Agatha, hvilken hon erbjöd sig att hjelpa i hushållsbestyren, icke
-utan att härtill måhända föranledas af en viss, ganska naturlig
-önskan att ännu högre stiga i gunst hos den gamla damen. Stråle
-talade politik med Ros och kunde icke nog förvåna sig öfver den unge
-mannens skarpa omdöme och det egendomliga och nya ljus, i hvilket
-denne framställde den finska nationalitetsfrågan för honom. Men då
-théet var drucket vände sig den gamle herrn till Jenny och yttrade i
-synnerligen godlynt ton:
-
-"Och nu, sedan du blifvit en finsk förtrollerska, kunde du just åt
-din gamle svenske morbror och hans gäster i all hast frambesvärja en
-liten toddy."
-
-"Skall ske såsom herr processrådet befaller", svarade Jenny
-skrattande för att dölja en plötslig rodnad. De behöriga reqvisita
-voro snart framsatte i ett sidorum, der herrarne slogo sig ned, tände
-sina cigarrer och bryggde sina glas.
-
-"Nå", menade den jovialiske värden när detta vigtiga värf
-var undangjordt och man smakat på drycken, "nu få vi be herr
-befallningsman att omtala för oss huru det gick till vid fångandet
-af de stackars landsvägsriddarne, som i går qväll gjorde så dåliga
-affärer?"
-
-Herr Smilander tog sig en ny styrkdryck ur glaset och beredde sig att
-tala. Med händerna på sina knän satt herr Pettersson och lyssnade och
-Stråle, med sin runda lekamen behagligt placerad i en beqväm fåtölj,
-tycktes också vara idel öra, medan deremot de unga männen, först
-Erik och sedan äfven Ros, sakta lemnade rummet. Ros dröjde borta en
-längre tid, men Erik återkom om en stund, just lagom att få höra
-berättelsens slut.
-
-"Och", fortfor herr Smilander, i det han fattade sitt glas och
-med värdighet liksom drack sig sjelf till, "och sedan vi utställt
-tio vakter, inträngde andra tio man modigt i ladan, sålunda att
-skallfogden, sitt embete likmätigt, gick främst och sedan brofogden
-med karlarne. Derefter kom jag ensam, utgörande liksom en påtryckning
-å hela anfallskolonnen, hvilket också i sanning var af nöden, ty i
-annat fall hade rackrarne möjligtvis kunnat rymma sin kos. Men se,
-den som från början ställde sig vid ingången, det var jag, färdig
-att vid ringaste tecken till tvekan å mina mäns eller kronovidrigt
-motstånd å fiendens sida beslutsamt skynda ut och jämväl, just i
-rättan tid, sända nämdemännen med reservmanskapet i elden. Men detta
-behöfdes inte. De sluga skälmarne låtsade gifva sig på nåd och onåd
-samt föllo på knä och bådo om förskoning och mat, hvilket jag genast
-insåg var en krigslist, ty man skall veta att en sådan der rymmare,
-rätt så utsvulten han är, i sig förenar fem mans styrka då det för
-honom gäller att vinna den der förbjudna frukten, friheten. Jag
-lät derföre genast basta och binda de skälmarne, och sedan de, väl
-bundne och liggande på golfvet, åter kunde anses som myndigheternas
-säkra och välförvärfvade egendom, skyndade jag att medelst några
-passande tecken å deras ryggar och hufvuden påminna dem om min
-närvaro i egen person samt dymedelst förmå dem till bekännelse af
-hvart de 'andra rymmarne' tagit vägen, ehuru jag, hi hi hi, aldrig
-af landshöfdingeembetet fått underrättelse om flera än fyra af den
-sorten -- och de lågo der. Sålunda räddade jag vårt samhälle från
-den öfverhängande faran att bli offer för dessa illgerningsmäns
-lagstridiga framfart. Som de voro något illa medfarne af föregående
-nattens strid samt antagligen ganska hungriga, förbjöd jag att gifva
-dem någon annan torplägning än stryk för att få dem rätt spaka."
-
-"Nedrig grymhet!" mumlade Erik för sig sjelf, men gamle Stråle
-frågade lugnt om skallfogden åtföljt länsmannen till Ojala?
-
-"O, hvilken förutseende blick!" utropade Smilander, "ja visst, han är
-här!"
-
-"Var god, herr befallningsman", sade Stråle med egendomlig tonvigt,
-"och gif order att fångarne genast skola få sig en extra forplägning;
-jag betalar det."
-
-"Mycket gerna", svarade Smilander något tveksamt, "men jag vet inte
-om jag just har rättighet att ännu mera än redan skett..."
-
-"Erik!" afbröt Stråle otåligt, "bed din fästmö genast sända något bud
-till fångarnes bevakningsställe med lämpliga förfriskningar åt de
-stackrarne."
-
-"Aha", tänkte Smilander, "han menade _sådan_ forplägning", och
-tillade derefter högt: "Vid Gud, en ädel hämnd!"
-
-"Skynda dig Erik", bad Stråle.
-
-Erik skyndade ut men Smilander började begrunda hvad det der ordet
-"fästmö" skulle betyda och om det gällde den spottska svenska fröken
-eller doktorns syster. I alla fall beslöt han att passa på tillfälle
-och närmare taga reda på denna sak samt tillika rycka fram med
-anhållan om uppsättandet af berättelsen angående röfrarnes gripande.
-
-Erik återkom snart och meddelade att Aina dragit försorg om att
-morbroderns önskan skulle uppfyllas. Derefter visste han att
-skickligt gifva samtalet den vändning att Pettersson och onkel Stråle
-kommo i samspråk om laxfänget i forsen, ett ämne som intresserade den
-gamle ungkarlen. Under tiden egnade sig Stenrot helt och hållet åt
-Smilander och uppmanade denne slutligen att i sin "rapport" infläta
-en antydning derom att han, Smilander, gjort staten en väsentlig
-tjenst genom att visa sig så nitisk i en sak som rörde en utländing
-af herr Stråles karakter.
-
-"Och skål derpå!" tillade skalken, "får herrn inte en rysk orden,
-så kan ta' mig böfveln nog gubben Stråle göra er till medlem af en
-svensk orden."
-
-"Hvilken?" frågade befallningsmannen i hviskande ton och rodnande i
-försmaken af tillfredsställd fåfänga.
-
-"Hertigar och grefvar bära dess tecken", sade Erik, "skål!"
-
-"Dess namn, dess namn!" bad Smilander och klingade med Eriks glas.
-
-"Tala närmare om saken med herr Stråle -- han är kommendör", blef
-svaret.
-
-Till Smilanders harm tillkännagaf nu tant Agatha att aftonvarden var
-färdig.
-
-
-
-
-26.
-
-Skuggan viker.
-
-
-Medan de andra herrarne voro sålunda sysselsatte, en hvar på sitt
-håll, företog vår vän Ros en promenad utåt forsen. Flera af de
-yttranden som under dagens lopp undfallit gamle Stråle, hade i den
-unge mannens bröst återväckt tankar af samma natur med dem hvilka
-uppfyllt hans själ under gårdagens nattliga ridt. I smärtsamt lifliga
-färger stod framför honom bilden af den älskades gestalt, men den
-mörka skuggan af det oblidkeliga olycksödet lade sin iskalla dödshand
-på det liffulla hjertats skönaste förhoppningar. Dyster i hogen,
-ett rof för de mest omvexlande känslor, som än ryckte honom med sig
-till en besvarad kärleks svindlande höjd, än störtade hans arma
-själ i hopplöshetens kaos, vandrade han fram sin ensliga väg utmed
-den dånande forsens klippbrädd. Han stannade, aftog hatten och lät
-den friska, af fina vattendunster mättade aftonflägten svalka hans
-panna, omkring hvars hvita, fasta hvälfning det mörka håret bildade
-en dunkel ram. Hvem hade kunnat tolka de tankar som nu rörde sig
-inom densamma, der han stirrade ned i den brusande afgrunden? Så
-stod han länge, men på fästets mörkblå grund försvunno småningom
-äfven de sista molnen och Septembermånens blanka sken utgjöt sig i
-underbar fullhet öfver det vilda landskapet. Så stod han der den
-sörjande menniskosonen med armarne korslagda öfver det stolta men
-qvaluppfyllda bröstet. Han stod med sin andes öga förfarande klart
-fästadt på en pligtuppfylld, men fröjdlös framtid: ofvanom sig den
-lugne himmelske väktaren och nedanföre forsens eviga brus.
-
-Lätt lades två små händer på hans skuldror och i det försilfrande
-månskenet stod emellan honom och fallet, just på klippans brant,
-en liten elfva, hvilken, höjande sig på tåspetsarne, sänkte sina
-blickars ljus genom tviflarens egna ögon djupt, djupt till dess det
-nådde till bottnen af den älskades själ.
-
-"Kom, Birger", hviskade hon, "jag har sökt dig."
-
-De trädde ett steg tillbaka från branten och i det hon blygt lade sin
-ena arm om ynglingens hals, fattade hon med den andra hans hand och
-sade:
-
-"Du har inte kunnat tala, Birger, jag vet ju hvarför, men skuggan har
-vikit och jag kan nu tala mitt hjertas språk och få lyssna till ditt.
-Hvad du varit för mig, det skall du alltid förblifva, men jag är _nu_
-inför dig och verlden -- en Finlands dotter. _Den_ underrättelsen
-medförde morbror Stråle; jag har så velat det."
-
-Ett djupt andetag höjde Birger Ros' bröst och han sade sakta:
-
-"Och denna uppoffring har du hemburit mig!"
-
-"Ingen uppoffring", svarade Jenny och rodnade varmt, "jag var väl
-förut din svenska syster men nu ar jag din finska brud."
-
-Och hon gömde sina ögon, i hvilka kärlekens perlor lyste, vid den
-älskade mannens bröst. Men snart höjde hon åter sitt lockiga hufvud
-och blickade förtröstansfullt leende upp till honom. Hans läppar
-rördes ännu liksom i stilla bön och sedan -- i nästa ögonblick --
-tryckte han den ljufliga flickan till sitt bröst och en helig kyss
-förenade de två ädla menniskorna för evigt med hvarandra.
-
-Men i det klara månskenet svingade alla Imatras elfvor vid forsens
-dånande jubelmusik i en glädtig dans och sjöngo dertill, för dem
-hvilka förstodo orden, en sång om den sanna kärleken som "icke tror
-på ett oblidkeligt olycksöde."
-
-
-
-
-27.
-
-Den vackra adoptivdottern.
-
-
-Efter qvällsvarden, när vinet perlade i de fyllda glasen, höll
-morbror Stråle ett kort tal i följande ordalag:
-
-"Han, såsom Jennys förmyndare, hade på hennes allvarligt förklarade
-beslut att för alltid flytta till Finland, enligt hennes plan och
-egen vilja, i hennes namn vidtagit följande åtgärder:
-
-"Han hade till Finland förflyttat och i Föreningsbanken deponerat
-Jenny Bertrams hela förmögenhet samt dessutom inköpt landtstället
-Ojala, hvarest med ett kapital af etthundratusen mark till grundfond,
-den första finska folkhögskola skulle inrättas. Vidare hade hans
-myndling anslagit en summa af etthundratusen mark till grundkapital
-för uppsättandet af en större tidning på finska språket, hvars
-hufvudredaktör, vald för fem år, städse skulle utses af den
-studerande ungdomen vid Helsingfors universitet. Sålunda hade Jenny
-Bertram tillfört sitt nya fosterland ett ansenligt kapital, hvilket
-han hoppades skulle blifva rikligt fruktbärande. I den förening,
-som skulle bli en sannolik följd af detta hans myndlings steg,
-älskade han att se en framtidshägring af det finska och det svenska
-elementets sammansmältande, ty om _de_ tu varda _ett_, då bygger
-Finland sin framtid på en ömsesidigt bepröfvad kärleks grundval, --
-och liksom han nu frivilligt nedlade sitt förmyndarembete, så har
-ock moderlandet förtröstansfullt nedlagt sitt ledarekall såsom en
-gärd af aktning för det unga samhällets sjelfbestämmelserätt och
-framtidsförhoppningar. Med denna liknelse till utgångspunkt tog sig
-derföre talaren friheten att föreslå en välgångsskål för den svenska
-fröken Jenny Bertram, Finlands vackra adoptivdotter!"
-
-Och härmed slutar vår lilla sommarsaga från de tusen sjöarnes land.
-
-
-
-
-Efterskrift.
-
-
-Vår uppgift har icke varit att skrifva Finlands kulturhistoria. Vi ha
-blott velat lemna ett ringa bidrag dertill, en liten tafla ur detta
-med Guds hjelp och på grund af egen kraft blifvande framtidsfolks
-historia för dagen. Och det är sannt: Finland har sig anvisad en
-ganska egendomlig roll i den europeiska nordens historia. Om vi
-äfven icke kunna hylla aflidne Hwassers (se hans bekanta skrift om
-Borgå landtdag) mera snillrika uppfattning af hvad Finland _kunde_
-blifva, än praktiskt taget möjliga bestämmelse, så kan man dock i
-alla fall inrymma en stor betydelse åt detta lilla folk. Tron att
-Finland skulle bli den brygga på hvilken vesterländsk civilisation
-skulle bana sig väg till Orienten, måste anses såsom en öfvervunnen
-ståndpunkt. Deremot är dess betydelse för "vesterlandet" i följd
-häraf icke mindre. Frågan gäller nämligen icke _Finlands inflytande
-på östern_, utan tvärtom dess förmåga att motstå tyngden af Orientens
-påtryckning. Skall denna af den vesterländska bildningen till
-_europeiskt_ kulturlif väckta nation nu, sedan densamma på sätt
-och vis blifvit sjelfständig, af uteslutande egna krafter kunna
-häfda dess under svensk egid vunna rykte om "finsk ihärdighet" --
-ett verkligen historiskt hedrande namn? Vi för vår del vilja tro
-detta, nämligen i fall de finska förhållandena gestalta sig sålunda
-att folket får begagna sig af sina _båda_ axlar för att lyfta den
-i sanning icke ringa börda af kulturhistorisk bestämmelse, som
-verldshistorien pålagt det goda Suomifolket. Gud har gifvit finnarne
-uthållighetens oskattbara förmåga, och detta i hög grad, men hvad
-Finlands europeiska betydelse vidkommer beror värdet af denna
-egenskap helt och hållet uppå den riktning som denna uthållighet
-behagar taga. Vi nämde här nyss förut att Finland, det "unga Finland"
-ville jag säga, i likhet med alla andra välskapade _barn_, äfven
-då dessa framträda på politikens fält, har _två_ axlar. Nu gäller
-det, såsom vi redan i vår lilla berättelse liknelsevis påpekat,
-huruvida icke den ena armen, den ursprungligt starkare armen, det
-finska folket i fennomansk mening, den "finska massan" på det sättet
-söker att styra sin båt i hamn att den venstra armens, det svenska
-elementets, verksamhet blir af jemförelsevis ringa båtnad. Men just
-denna andra axel i det "nya Finlands" (sit venia verbo) lif är den
-del af dess statskropp som historiskt ovedersägligen, och för alla
-kommande tider, utgör den förbindande länken emellan Suomifolket och
-vesterlandet.
-
-Finland kan visserligen numera, derigenom att en del af dess
-söner förnekar sina andligen svenska anor, till och med inom en
-jemförelsevis kort tidrymd framställa taflan af en "finsk-finsk"
-kulturform. Svårt vore dock för hvarje fördomsfri att säga hvari
-egentligen denna specielt finska kulturform skulle skilja sig ifrån
-samma banor som folkets utveckling hittills följt. Eller skulle
-Finland vilja afsäga sig sin från vesterlandet ärfda politiska
-konstitution och skulle dess religiösa lif vilja gå samma väg? Vi
-tro det icke. Återstår således _språkfrågan_, uppdrifven till sin
-spets af de så kallade fennomanerne. Men hvad återstår _numera_
-att önska i denna väg? Kanske en egen finsk-finsk litteratur?
-Intet annat förhindrar ju uppkomsten af en sådan än möjligtvis den
-ryska politiken; men denna verkar i ännu vida högre grad hämmande
-på det svensk-finska skriftställeriets utveckling. Eller ligger
-härinunder måhända en annan orsak? Det är ju icke språket som _"gör"_
-litteraturen, fastmera återverkar en högre utbildad andlig verksamhet
-på språkets förädling. Deri ha vi således icke heller roten till "det
-onda", hvilket härvidlag är svårigheten för den finska litteraturen
-att arbeta sig fram till en sjelfständig betydelse. Orsaken bör
-således sökas antingen hos den finska folkmassans oförmåga att
-uppbära ett vittert lif i högre mening, eller ock i bristen på
-skapande förmågor. Men hvar skall anledningen till denna sistnämda
-fattigdom sökas om icke i folkets oförmåga att producera dessa
-behöfliga litteratur-representanter?
-
-Såsom bekant saknar den svensk-finska litteraturen ingalunda namn,
-som i vida kretsar klinga smickrande för det folk de tillhöra. Och
-dessa namns uppbärare äro finnar till själ och hjerta. Eller vågar
-måhända någon af herrar fennomaner verkligen säga att så icke är
-fallet. Detta tro vi icke.
-
-Men liksom det finnes vissa ganska ädla växtarter som, trots alla
-de goda egenskaper de utveckla efter befruktningen, emellertid af
-naturen -- eller kalla det hellre försynen -- i detta afseende
-hänvisats till behofvet af medverkan från medlemmar af till och med
-andra naturriken, -- hvarför skulle man icke häruti kunna se en
-fingervisning att äfven de skilda nationerna behöfva hvarandra och
-hvartill skulle då öfver hufvud taget en verldshistoria tjena?
-
-Nåväl: den svenska nationaliteten har trädt i beröring med den
-finska. Från hvilkendera sidan ha nu anledningarne till ett högre
-andligt lif utgått, det är en fråga, som hvarje öfver denna sak
-tänkande menniska har lätt att besvara. Om nu finska folket tror
-att timmen slagit för detsamma att utan all vexelverkan med sin
-naturligaste bundsförvandt framdeles dana sin egen historia -- så
-kommer väl Sverge att sörja öfver detta misstag, det är visst och
-sannt, och svårast blir de hundratusentals svensk-finnars ställning,
-som bygga och bo i Suomilandet, men det oaktadt torde icke ens den
-djerfvaste nationalfåfänga i denna sorg kunna se annat än den äldre
-broderns grämelse öfver den yngres _förhastade_ beslut att vända
-ryggen åt sin egen bildningskälla. Hvad Sverge _fordrar_ af Finland
-är icke annat än att Finland, i de förlåtliga utbrotten af sin
-vaknande nationalkänsla, icke skall förgå sig emot sig sjelf, att
-icke den ena af dess armar skall höja sig emot den andra, som så
-villigt blifvit framräckt för att förenas till ett gemensamt arbete
-för andligt sjelfbestånd.
-
-Några af de företeelser som egt rum vid den senaste finska
-landtdagen (vi skrifva nu Maj år 1872) måste ovilkorligen framkalla
-betraktelser af detta slag i hvarje sinne, öppet för rättvisa och
-hvars verldsåskådning icke ensidigt riktats åt parti-intressen. Visst
-önskar Sverge fästa Finland vid sig, men detta i den mening att
-de band hvarmed detta skulle ske icke äro maktens eller styrkans,
-icke heller den andliga öfverlägsenhetens, icke ens tacksamhetens
-och de gemensamma minnenas i alla fall vackra och här erkända
-begrepp -- utan det band, medelst hvilket den skandinaviska norden
-vill och önskar fästa Finlands kultur vid sig och sin utveckling,
-är öfvertygelsen derom att Suomifolkets enda utväg att bevara sig
-åt sig sjelf förenas med det höga uppdraget att derjemte utgöra
-ett vesterländskt skyddsvärn emot orientaliskt våld. Finnarne, de
-nämligen som bo emellan Ladoga och Bottniska viken, äro enligt
-vår oförgripliga åsigt _numera_ europeer -- och ha i följd deraf
-ovilkorligen samma pligter i och för den vesterländska kulturens
-upprätthållande sig ålagde som vår verldsdels öfriga nationer. Att
-den finska nationen i politiskt afseende ännu är ung, veta vi, men
-vi hoppas dock att denne vår yngste broder i kulturlifvets led just
-i och genom sin nu vunna sjelfständighet (isynnerhet sådan denna de
-fakto är) påminnes derom att: en fullvuxen yngling bör kunna utveckla
-så mycken omdömesförmåga att han icke, såsom det heter, "uppbränner
-skeppen bakom sig".
-
-
-
-
-
-
-
-
-End of Project Gutenberg's En sommarsaga från Finland, by Johannes Alfthan
-
-*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK EN SOMMARSAGA FRÅN FINLAND ***
-
-***** This file should be named 55044-8.txt or 55044-8.zip *****
-This and all associated files of various formats will be found in:
-        http://www.gutenberg.org/5/5/0/4/55044/
-
-Produced by Helvi Ollikainen and Tapio Riikonen
-
-Updated editions will replace the previous one--the old editions
-will be renamed.
-
-Creating the works from public domain print editions means that no
-one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
-(and you!) can copy and distribute it in the United States without
-permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
-set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
-copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
-protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
-Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
-charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
-do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
-rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
-such as creation of derivative works, reports, performances and
-research.  They may be modified and printed and given away--you may do
-practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
-subject to the trademark license, especially commercial
-redistribution.
-
-
-
-*** START: FULL LICENSE ***
-
-THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
-PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
-
-To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
-distribution of electronic works, by using or distributing this work
-(or any other work associated in any way with the phrase "Project
-Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
-Gutenberg-tm License (available with this file or online at
-http://gutenberg.org/license).
-
-
-Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
-electronic works
-
-1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
-electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
-and accept all the terms of this license and intellectual property
-(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
-the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
-all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
-If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
-Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
-terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
-entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.
-
-1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
-used on or associated in any way with an electronic work by people who
-agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
-things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
-even without complying with the full terms of this agreement.  See
-paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
-Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
-and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
-works.  See paragraph 1.E below.
-
-1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
-or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
-Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
-collection are in the public domain in the United States.  If an
-individual work is in the public domain in the United States and you are
-located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
-copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
-works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
-are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
-Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
-freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
-this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
-the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
-keeping this work in the same format with its attached full Project
-Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.
-
-1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
-what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
-a constant state of change.  If you are outside the United States, check
-the laws of your country in addition to the terms of this agreement
-before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
-creating derivative works based on this work or any other Project
-Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
-the copyright status of any work in any country outside the United
-States.
-
-1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
-
-1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
-access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
-whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
-phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
-Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
-copied or distributed:
-
-This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
-almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
-re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
-with this eBook or online at www.gutenberg.org/license
-
-1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
-from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
-posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
-and distributed to anyone in the United States without paying any fees
-or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
-with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
-work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
-through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
-Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
-1.E.9.
-
-1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
-with the permission of the copyright holder, your use and distribution
-must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
-terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
-to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
-permission of the copyright holder found at the beginning of this work.
-
-1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
-License terms from this work, or any files containing a part of this
-work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
-
-1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
-electronic work, or any part of this electronic work, without
-prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
-active links or immediate access to the full terms of the Project
-Gutenberg-tm License.
-
-1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
-compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
-word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
-distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
-"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
-posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
-you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
-copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
-request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
-form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
-License as specified in paragraph 1.E.1.
-
-1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
-performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
-unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
-
-1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
-access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
-that
-
-- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
-     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
-     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
-     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
-     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
-     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
-     must be paid within 60 days following each date on which you
-     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
-     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
-     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
-     address specified in Section 4, "Information about donations to
-     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."
-
-- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
-     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
-     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
-     License.  You must require such a user to return or
-     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
-     and discontinue all use of and all access to other copies of
-     Project Gutenberg-tm works.
-
-- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
-     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
-     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
-     of receipt of the work.
-
-- You comply with all other terms of this agreement for free
-     distribution of Project Gutenberg-tm works.
-
-1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
-electronic work or group of works on different terms than are set
-forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
-both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
-Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
-Foundation as set forth in Section 3 below.
-
-1.F.
-
-1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
-effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
-public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
-collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
-works, and the medium on which they may be stored, may contain
-"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
-corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
-property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
-computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
-your equipment.
-
-1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
-of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
-Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
-Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
-Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
-liability to you for damages, costs and expenses, including legal
-fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
-LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
-PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
-TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
-LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
-INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
-DAMAGE.
-
-1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
-defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
-receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
-written explanation to the person you received the work from.  If you
-received the work on a physical medium, you must return the medium with
-your written explanation.  The person or entity that provided you with
-the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
-refund.  If you received the work electronically, the person or entity
-providing it to you may choose to give you a second opportunity to
-receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
-is also defective, you may demand a refund in writing without further
-opportunities to fix the problem.
-
-1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
-in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
-WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
-WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
-
-1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
-warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
-If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
-law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
-interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
-the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
-provision of this agreement shall not void the remaining provisions.
-
-1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
-trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
-providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
-with this agreement, and any volunteers associated with the production,
-promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
-harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
-that arise directly or indirectly from any of the following which you do
-or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
-work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
-Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.
-
-
-Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
-
-Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
-electronic works in formats readable by the widest variety of computers
-including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
-because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
-people in all walks of life.
-
-Volunteers and financial support to provide volunteers with the
-assistance they need, are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
-goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
-remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
-Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
-and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
-To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
-and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
-and the Foundation web page at http://www.pglaf.org.
-
-
-Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
-Foundation
-
-The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
-501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
-state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
-Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
-number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
-http://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
-Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
-permitted by U.S. federal laws and your state's laws.
-
-The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
-Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
-throughout numerous locations.  Its business office is located at
-809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
-business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
-information can be found at the Foundation's web site and official
-page at http://pglaf.org
-
-For additional contact information:
-     Dr. Gregory B. Newby
-     Chief Executive and Director
-     gbnewby@pglaf.org
-
-
-Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
-Literary Archive Foundation
-
-Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
-spread public support and donations to carry out its mission of
-increasing the number of public domain and licensed works that can be
-freely distributed in machine readable form accessible by the widest
-array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
-($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
-status with the IRS.
-
-The Foundation is committed to complying with the laws regulating
-charities and charitable donations in all 50 states of the United
-States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
-considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
-with these requirements.  We do not solicit donations in locations
-where we have not received written confirmation of compliance.  To
-SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
-particular state visit http://pglaf.org
-
-While we cannot and do not solicit contributions from states where we
-have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
-against accepting unsolicited donations from donors in such states who
-approach us with offers to donate.
-
-International donations are gratefully accepted, but we cannot make
-any statements concerning tax treatment of donations received from
-outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.
-
-Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
-methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
-ways including checks, online payments and credit card donations.
-To donate, please visit: http://pglaf.org/donate
-
-
-Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
-works.
-
-Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm
-concept of a library of electronic works that could be freely shared
-with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
-Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.
-
-
-Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
-editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
-unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
-keep eBooks in compliance with any particular paper edition.
-
-
-Most people start at our Web site which has the main PG search facility:
-
-     http://www.gutenberg.org
-
-This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
-including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
-Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
-subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
diff --git a/old/55044-8.zip b/old/55044-8.zip
deleted file mode 100644
index 4a73d9d..0000000
--- a/old/55044-8.zip
+++ /dev/null