diff options
| -rw-r--r-- | .gitattributes | 4 | ||||
| -rw-r--r-- | LICENSE.txt | 11 | ||||
| -rw-r--r-- | README.md | 2 | ||||
| -rw-r--r-- | old/55044-8.txt | 4528 | ||||
| -rw-r--r-- | old/55044-8.zip | bin | 93532 -> 0 bytes |
5 files changed, 17 insertions, 4528 deletions
diff --git a/.gitattributes b/.gitattributes new file mode 100644 index 0000000..d7b82bc --- /dev/null +++ b/.gitattributes @@ -0,0 +1,4 @@ +*.txt text eol=lf +*.htm text eol=lf +*.html text eol=lf +*.md text eol=lf diff --git a/LICENSE.txt b/LICENSE.txt new file mode 100644 index 0000000..6312041 --- /dev/null +++ b/LICENSE.txt @@ -0,0 +1,11 @@ +This eBook, including all associated images, markup, improvements, +metadata, and any other content or labor, has been confirmed to be +in the PUBLIC DOMAIN IN THE UNITED STATES. + +Procedures for determining public domain status are described in +the "Copyright How-To" at https://www.gutenberg.org. + +No investigation has been made concerning possible copyrights in +jurisdictions other than the United States. Anyone seeking to utilize +this eBook outside of the United States should confirm copyright +status under the laws that apply to them. diff --git a/README.md b/README.md new file mode 100644 index 0000000..b7a4e54 --- /dev/null +++ b/README.md @@ -0,0 +1,2 @@ +Project Gutenberg (https://www.gutenberg.org) public repository for +eBook #55044 (https://www.gutenberg.org/ebooks/55044) diff --git a/old/55044-8.txt b/old/55044-8.txt deleted file mode 100644 index f74115c..0000000 --- a/old/55044-8.txt +++ /dev/null @@ -1,4528 +0,0 @@ -Project Gutenberg's En sommarsaga från Finland, by Johannes Alfthan - -This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with -almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or -re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included -with this eBook or online at www.gutenberg.org/license - - -Title: En sommarsaga från Finland - -Author: Johannes Alfthan - -Release Date: July 4, 2017 [EBook #55044] - -Language: Swedish - -Character set encoding: ISO-8859-1 - -*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK EN SOMMARSAGA FRÅN FINLAND *** - - - - -Produced by Helvi Ollikainen and Tapio Riikonen - - - - - - - - -EN SOMMARSAGA FRÅN FINLAND - -Berättad af - -Johannes Alfthan - - - - - -Stockholm, -Albert Bonniers förlag, -1872. - - - - -INNEHÅLL: - - 1. En skillsmässa. - 2. En frånvarande presenteras för läsaren. - 3. På förhoppningarnes kyrkogård. - 4. Litet politik. - 5. Finska paralleler. - 6. En helsning från Finland. - 7. Om fennomanskor och fennomaner. - 8. Ödemarkens lif. - 9. Inkognito resande. - 10. En "administrativ tjensteman". - 11. Öfverraskningar. - 12. Vid Imatra. - 13. "Ett smultron, vuxet i skuggan." - 14. Huru Erik tillbragte qvällen. - 15. Hvad ett månsken får se. - 16. Två drömmar på en natt. - 17. Mellanspel. - 18. Idylliskt lif. - 19. Nattligt äfventyr. - 20. Nya öfverraskningar. - 21. Vid kaffebordet. - 22. Länsmans-diplomati. - 23. Polisundersökning i skogen. - 24. Hvarför Jenny kom till skogen. - 25. Gäster på Ojala. - 26. Skuggan viker. - 27. Den vackra adoptivdottern. - Efterskrift. - - - - -En yngling, som har mycket allvarliga minnen från sin skol- och -barndomstid, blir merendels sjelf allvarlig till sitt lynne, men -blommor växa det oaktadt äfven på hans stig och dessa äro, för -sällsynthetens skull, så mycket kärare budskap då han sänder någon af -dem såsom en helsning till sin förre lärare. Den äldre vännens hjerta -deltager ju så innerligt i den yngres förhoppningar och gläder sig åt -de framsteg han gör på egen hand. I detta förhållande står den unga -finska nationen till det äldre svenska folket. - -Ehuru vi tyvärr äro mera vane att från andra sidan Bottenhafvet -förnimma dystra vintersagor om hunger och nöd, om svikna -förhoppningar och moln på landets framtidshimmel, en himmel som -verkligen i många afseenden ännu är oklar, så skönjer dock det öga, -som vill se, i flera af samhällslifvets yttringar omisskänneliga spår -af ett nytt och friskt lif hos detta vårt kära fosterbrödrafolk. -De der våra vänner, finnarne, ha duktigt ruskat på sig, och den -hand de lagt vid sitt nya nationella verk saknar ingalunda styrka, -ehuru den någon gång påminner om björnen såsom handtlangare. De -slunga nämligen ett och annat stenblock utöfver målet, men det är -dock ett godt stycke arbete de ha förelagt sig och de försöka med -all kraft att foga stenarne i sin byggnads grundval så fast och -hårdt till hvarandra, att det hela må bli ett stadigt verk, som kan -trotsa såväl den frostbringande nordan som ock den andligt döfvande -östanvinden. Sådan är tvifvelsutan deras grundafsigt och som de nu -tagit litet hett och hårdhändt itu med saken, så måste åskådaren -hålla till godo med arbetarnes något bistra uppsyn. Men det är dock -värme i deras allvar, och har man blott ett välvilligt undseende -med några öfverdrifter och ensidigheter, hvilka nog skola afslipas -ju längre verket framskrider, så skall man på bottnen af det nya -finska sträfvandet icke allenast varsna mycket lefnadsmod och kraft, -utan äfven i dess alster på andens område icke så sällan skönja -de anslående grundfärgerna af en frisk egendomlighet och en viss -folkhumor. - -Den mest ensidiga och svensk-fiendtliga yttring af det "finsk-finska" -partiets (ty så måste man väl kalla det) verksamhet har erhållit -titeln af "fennomani", som ordagrannt; återgifvet på svenska -betyder "finnraseri". Tillämpad på det finska nationalitetsarbetet -i sin helhet är denna benämning högst orättvis och innebär en djup -kränkning af ett friboret folks naturliga sjelfbestämmelserätt. I -Finland ha uttrycken "fennomani" och "fennomaner" nästan helt och -hållet ingått i det allmänna språkbruket. -- Men oaktadt de många -svåra tiderna, de inre slitningarne och de ofta allvarliga anletena, -så trifves dock åtminstone tillsvidare ännu äfven "glädjens blomster -i Finlands mull". Det ligger derföre intet hån och ingen hädelse -deruti att försöka berätta en solvarm sommarsaga från de "tusen -sjöars land". - - - - -1. - -En skillsmässa. - - -Det var år 1864, och det var sommar. Den första finska landtdagen -(sedan 1809) hade nyss blifvit aftackad och dess medlemmar hade -åter dragit sig tillbaka inom privatlifvet för att hvila ut -efter sin hedrande offentliga verksamhet. Det var i allmänhet en -någorlunda glad tidpunkt i Finlands nyaste historia och ganska -väl egnad för studier öfver detta lands senaste utveckling och -de qvasikonstitutionella förhållanden, i hvilka det inträdt, -omständigheter, som icke lemnades obegagnade af den unge svenske -litteratören, ingeniören vid bergsstaten, Erik Stenrot, hvilken vi -härmed presentera för våra läsare. Öppen för och intresserad af alla -nya företeelser på den andliga utvecklingens område, beslöt denne -vår vän att göra ett besök i fosterbrödralandet för att erhålla ett -omedelbart intryck deraf, huru en ung nation går tillväga då den -arbetar uppå att grundlägga sin framtid. För den oberoende mannen -voro beslut och handling ett och hans kappsäck var snart packad samt -pass och ångbåtsbiljett i ordning. "Aura" skulle följande morgon -klockan två afgå till den gamla goda staden Åbo samt derifrån längre -österut. På ångbåten med detta namn ville Erik Stenrot göra sitt -inträde i Finland. - -"Och du vill verkligen lemna oss allena för hela sommaren, min käre -kusin? Säg, är det ditt fullkomliga allvar att resa till Finland?" - -Detta yttrades af en ung flicka med dunkelblå ögon som vid den unge -mannens sida promenerade uppför Drottninggatan i Stockholm. - -"Ja, söta Jenny", blef svaret, "det är det. Och du skall minsann -inte sakna mig i det muntra, af intressanta resande uppfyllda -sommar-Stockholm." - -"Det kommer jag visserligen inte att göra", återtog Jenny och såg -upp till sin kusin med en af de der underliga blickarne som, när det -så behagade, stodo till den lilla elfvans oinskränkta, ibland kanske -litet sjelfsvåldiga förfogande, "ty tant Agatha och jag, vi resa -också." - -"Hvart då?" sporde Erik, något öfverraskad och synbarligen nyfiken. - -"Det får du väl höra någon gång, förrädiske kavaljer." Jenny helsade -med solfjädern och försvann leende i uppgången till den våning hon -bebodde tillsammans med tanten, den femtiåriga fröken Agatha Stråle. - -Den sistnämda damens broder, häradshöfding Jakob Stråle, var de två -kusinernas morbror samt den fader- och moderlösa Jenny Bertrams -förmyndare. Han var en af Sverges berömdaste sakförare samt en ganska -välmående och jovialisk gammal ungkarl. Då man frågade honom hvarför -han icke velat gifta sig, svarade han skämtsamt: "att han alltför -mycket älskade rättvisan för att, genom ett äktenskap enligt svensk -lag och sed, vilja beröfva en qvinna hennes frihet." Till denne sin -morbror begaf sig nu Erik för att taga afsked och tillika möjligtvis -få veta något om Jennys resplaner, hvilka intresserade honom mera -än han ville erkänna inför sig sjelf. Han hade nämligen hittills på -de flesta af kusinens och tant Agathas talrika resor utrikes varit -deras manliga följeslagare och kände sig liksom litet stött deraf -att denna gång vara alldeles förbigången samt icke ens ha fått del -af målet för den tillämnade resan. Men morbror Stråle var i denna -punkt förbehållsam. Han tog ett hjertligt afsked af sin systerson; om -Jennys resplaner gaf han leende blott den förklaring att hon denna -gång ville resa "inkognito", tilläggande derjemte i ganska allvarlig -ton: - -"Jag kan inte ogilla Jennys beslut och jag önskar den präktiga -flickan all framgång i utförandet af sin mycket egendomliga idé, men -jag har lofvat tystlåtenhet och inte ens tant Agatha känner Jennys -afsigt i hela dess vidd; det är imellertid frukten af ett moget -öfvertänkt beslut." - -Detta meddelande kunde naturligtvis blott stegra ung Eriks -nyfikenhet. Han trodde sig känna Jenny och hennes egendomligheter och -förutsåg i andanom något besynnerligt påhitt. Men hvad var hennes -plan, hvart skulle nu resan gälla? Till Schweitz's, Skotlands eller -Norges fjell? Dem hade Jenny ju besökt förut; nej, det var bestämdt -någonting alldeles splitter nytt. Att det var allvar med saken hade -Erik hört på förmyndarens ton och han kände dessutom alltför väl den -i hans tycke något fantastiska kusinens raska beslutsamhet, för att -ett ögonblick kunna tvifla på utförandet af hennes en gång fattade -föresats. Han ville dock något närmare söka utforska tant Agatha. -Klockan sex på eftermiddagen gjorde han sin afskedsvisit hos de två -damerna. Jenny var kanske litet mindre munter än vanligt och hon -beklagade att Erik icke hade medtagit sin flöjt, ty hon hade så gerna -velat höra honom blåsa någon svensk folkmelodi. Erik förklarade -skrattande att flöjten var inpackad och föreslog att Jenny i dess -ställe skulle vid sitt piano sjunga en liten afskedssång för honom. - -"Min sång är inpackad, kusin flöjtblåsare", sade den besynnerliga -flickan, "och den klingar inte åter förr än jag uppnått målet för min -resa." - -"Nå, och hvart i Guds namn gäller då resan?" utropade Stenrot något -otålig. - -"Det får du väl höra någon gång, du pligtförgätne kavaljer", svarade -Jenny leende, "du, som lofvat att troget åtfölja mig på alla -mina resor, utom den så kallade resan genom lifvet, du förtjenar -i sanning att jag skiljes från dig med den virgilianska versen, -som den öfvergifna Dido tillropar den flyende Aeneas. Den der -din plötsligt beslutna resa till Finland var ett streck i mina -beräkningar, men res du allena, jag reser också. O, hvad det skall -bli skönt att åter få andas ny, frisk luft och i nya förhållanden -röra sig så ledig och fri, alldeles fri, -- ty tant Agatha är intet -band, hon är bara en sköld." - -"Ja så", inföll Erik tankfull, "och jag var ett band för dig?" - -"Ja visst, gode Erik", återtog Jenny med mycken vänlighet, "och -säkerligen någon gång ett ganska nyttigt band." - -"Var jag då intet annat för dig på våra gemensamma resor, Jenny?" -frågade ynglingen förargad. - -"Visserligen", inföll Jenny muntert, "du var en ypperlig följeslagare -och jag är dig tack skyldig för en mängd historiska upplysningar -och förklaringar. Jag tackar dig också ännu en gång för stödet af -din starka arm vid våra bergvandringar i Alperna och isynnerhet för -den vackra skotska melodien som du blåste för mig och doktor Ros på -Loch-Lomonds strand. Och tack för din regnkappa som skyddade mig för -stänket vid Rjukan fors och för lexorna och varningarne då jag så -lätt gjorde nya bekantskaper på ångbåtar och i jemvägskupeer..." - -"Och på bergvandringarne i Skottland sedan!" afbröt Erik ironiskt. - -"O ja", svarade Jenny hastigt och rodnade litet, "tack för din -broderliga svartsjuka, min cicerone, min allvetande resehandbok i -denna gamla verlden..." - -"Jenny!" utbrast den unge mannen, "nu är du stygg. Hvarigenom har -jag förtjent detta? Men du sade 'gamla verlden', ämnar du måhända -företaga en resa till Amerika?" - -"Förlåt, om jag sårat dig, kusin Erik", bad den unga flickan mildt -och tillade sedan med ett allvar, som klädde det älskliga ansigtet -förträffligt: "dit jag ämnar resa, der kommer en ny verld att öppna -sig för mig." - -Nu inträdde tant Agatha och detta var ganska bra, ty situationen -hotade med att bli något plågsam för de två i öfrigt med hvarandra -så förtrogna kusinerna. Eriks förhoppning att af den fryntliga, -gamla damen få mera tillfredsställande upplysningar om deras resplan -strandade dock helt och hållet emot ett från detta håll alldeles -oförväntadt: "Käre Erik, Jenny vill ändtligen att vi skola resa -'inkognito'." - -"Men hvart, hvart reser ni?" sporde Erik, "det kan väl tant säga?" - -"Nej, se det går inte heller an, vi resa alldeles 'inkognito', gode -Erik." - -"Men", invände denne smått stött, "hittills har jag alltid hedrats -med edert förtroende och jag tycker att..." - -"Du skall få veta allt bara först någonting händt", afbröt Jenny i -bevekande ton, "du skall få veta allt bara det finns någonting att -berätta. Gif dig nu till tåls, snälle Erik, annars tror jag att du är -nyfiken." - -Den bedjande, veka tonen i Jennys stämma förmådde, mera än hennes -ord, Erik att upphöra med sina spörjsmål, men han varnade dock tanten -för att låta Jenny begå något pojkstreck, såsom han, ännu icke -glömmande sin förtrytelse, behagade yttra sig och hvarvid han tyckte -att lilla kusin åter rodnade. Imellertid måste han, på enträgen -begäran, lofva att skrifva till tant Agatha och Jenny, genast efter -sin ankomst till Helsingfors. Derefter tog Erik Stenrot afsked, -innerligen missbelåten med en sådan skilsmessa från sin vackra kusin. - - - - -2. - -En frånvarande presenteras för läsaren. - - -Då unge Erik Stenrot skiljdes från moster Agatha Stråle och kusin -Jenny Bertram begaf han sig, upptagen af hvarjehanda tankar, till -Strömparterren, der han stämt möte med några bekanta för att ännu -vexla ett par afskedsord innan han anträdde sin resa. Det glada -sällskapet, forsamladt omkring en butelj punsch, var snart funnet och -Erik slog sig ned ibland de goda vännerna. - -"Du är så tyst i qväll, broder Erik", tog den muntre skådespelaren -X. till ordet, "hvad tjenar det till? Inte skall du med en sådan der -surmulen uppsyn taga afsked af det glada Sverge." - -"Och inte äro finnarne, som du går att helsa på, heller ett så -förtvifladt slägte att de synnerligen skulle uppbyggas af den der -likbjudarminen du har påtagit dig i qväll", skämtade en annan, -"dessutom äro finnarne vane att se glada ansigten hos dem som komma -från Sverge." - -"Har du kanske genom din resa till Orienten jordat någon ljuf -förhoppning här hemma?" frågade en tredje. - -"O nej", inföll åter X. skrattande, "den vackra reskamraten (i -förbigående nämdt titeln på Eriks senaste novell) följer dig väl -såsom vanligt, och finnarne få väl se urbilden till den omtyckte -novellistens ideal." - -Men den unge författaren gaf icke vidare akt på vännen X:s -anspelning. Det yttrade ordet "Orienten" hade gifvit hans tankegång -en ny riktning och han utropade alldeles högt: - -"Hon måtte väl inte resa till det forlofvade landet? Hennes håg har -länge stått ditåt -- men allena? Bah!" - -"Ditåt står mest alla flickors håg", menade i tvunget allvarlig ton -en af sällskapet, "men den resan företages aldrig allena." - -Nu utbrusto alla de andra i skratt och Erik, förlägen för sin -tankspriddhet, visste ingen annan utväg än att deltaga i munterheten -och gifva samtalet en annan riktning i det han frågade: - -"På tal om resor, har någon af er sett till vår finne i dag?" - -"Menar du Birger Ros", svarade X., "så får jag upplysa att han gör -dig ressällskap i morgon; han återvänder till sitt Finland igen." - -"Det vet jag", sade Erik, "och det var roligt att få en finne till -reskamrat. Ros är dessutom en intelligent man. Han lofvade mig i går -att här sammanträffa med oss." - -"Det är en underlig man, vår vän Ros", menade doktor B., "han -har rest mycket, men det ser nästan ut som skulle han inte ha ro -någonstädes. I Upsala tycktes han inte riktigt trifvas." - -"Är han då folkskygg?" frågade någon. - -"Åh nej", genmälte doktorn, "inte just det, ehuru han dock i -allmänhet är ganska sluten. Han är bestämdt en stor entusiast och -der framskymta ibland nästan vilda blixtar af inre glöd, kanske -tvifvelsmål om hans fäderneslands politiska framtid. Jag tror att han -är en af de der så kallade fennomanerne." - -"Så vidt jag känner honom", inföll Erik, "är han det ända till -fanatism, ehuru han här i Sverge inte gerna bär sina åsigter i denna -väg till torgs. Jag håller nästan med B.; han lider verkligen af sorg -och tvifvel öfver Finlands möjliga öde." - -"Ja", återtog B., "det är en alltigenom djup och allvarlig karakter -och under den ofta kalla ytan glöder en inre brand, som förr eller -senare skall i förtid förtära honom om han inte finner någon praktisk -afledare för sin verksamhetsdrift. Vore han skald, så vore han -bestämdt en liten finsk Almqvist, men hans håg ligger inte egentligen -åt parnassen. Med all sin fosterländska entusiasm förenar han likväl -alltför mycket lugn beräkningsförmåga för att kunna skåda Finlands -framtid i alldeles ljusa färger. Men jag tror att der samverkar -en ännu bittrare känsla af mera individuel beskaffenhet, ty hans -verldsåskådning är verkligen något dyster, en känsla, hvars natur jag -inte kan förklara och inte vill gissningsvis uppgifva." - -Trots Eriks tankspriddhet började dock samtalet intressera honom -och han meddelade sina vänner hvad han kände om den egendomliga -personlighet, som var i fråga. Erik hade, på en af sina resor med -tant Agatha och Jenny, i Skotland sammanträffat med den unge finnen. -De hade der företagit flera turer tillsammans samt genomlefvat en -ganska njutningsrik tid af några veckor. Ros vistades i Skotland -för att studera det skotska skolväsendet. Han var för öfrigt juris -doktor och finsk publicist samt beklagade mycket att han icke -fått öfvervara, Finlands första landtdag. Men ett reseunderstöd -af allmänna medel tvang honom att en bestämd tid vistas utrikes. -Hvad som då förefallit vår vän mest besynnerligt i finnens väsende -var dennes bestämda afvoghet mot engelsmännen i deras historiska -förhållande till Skotland. Få Eriks öppet uttalade beundran för det -stora öfolket hade Ros, som i öfrigt skänkte det britiska folkets -frihetssinne allt erkännande, icke utan bitterhet frågat om han, -Erik, också beundrade engelsmännen derföre att de tillintetgjort -Skotlands sjelfständighet och öfverflyglat dess ursprungliga -nationalitet. Det är en lögn, hade han ofta sagt, att ett folk som -alldeles ur sig sjelf skapat en så egendomlig diktverld som Ossians -sånger, icke inom sig skulle ha egt förmåga att arbeta sig upp till -en sjelfständig och nationel bildningsform. Men såsom historien -skiftat lotterna, bär nu imellertid all bildning i Skotland en -engelsk pregel och det rent skotska elementet har blifvit undertryckt -i tidernas lopp, dess språk undanträngdt från den högre kulturens -sferer och ansedt såsom ett halfbarbariskt idiom. För allt detta har -Skotland att tacka engelsmännen -- och likaså, brukade han tillägga, -hade det väl äfven gått med Finland och finnarne gentimot den svenska -kulturen och dess inflytande, om icke de politiska händelserna i -början af detta sekel lösryckt Finland från Sverge och anvisat -detsamma en helt ny och nationel utvecklingsbana. På senare tider -trodde Erik sig dock ha märkt att en stor förändring höll på att -försiggå i Ros' åsigter i detta afseende, men till hvilken ståndpunkt -denna inre kamp skalle leda hans vän, kunde han ännu icke bedömma. - -Så långt hade Erik hunnit i sina meddelanden då han plötsligen såg -sig föranlåten att afbryta desamma med ett: "men se der ha vi vår -finne." - -Den person som nu framträdde till det bord, vid hvilket Erik och hans -vänner suto, var en välväxt, kraftfull gestalt med ett något blekt -men själfullt ansigte. Han helsade frimodigt på de närvarande, af -hvilka han kände de flesta. I hans tal röjde sig denna egendomliga -brytning hvarpå finnen, äfven då svenska språket är hans modersmål, -alltid igenkännes; det var Birger Ros. "Grod afton, reskamrat", -helsade Erik glädtigt, "är du nu klar att dricka ett glas punsch här -och sedan på Hasselbacken intaga en liten afskedssexa med oss?" - -"Tack!" blef svaret, "men uppriktigt sagdt, har jag ännu ett och -annat att uträtta och skyndade hit hlott för att säga till det jag -sannolikt något senare skall infinna mig på Hasselbacken. Farväl -alltså tillsvidare." -- De öfriga af sällskapet broto också upp och -begåfvo sig med ångbåt till Djurgården. - -Muntert glam, skämtsamma tal och afskedsskålar hade snart helt och -hållet skingrat Eriks tankspriddhet. Väl stördes glädjen något -deraf att Birger Ros icke infann sig, men å andra sidan var man -van vid hans egendomligheter. Den helsning till Finland som en af -talarne haft för afsigt att adressera till Ros uppdrogs nu åt Erik -att frambära. Med den sista båten begåfvo sig denne och hans glada -kamrater till staden och Erik gick ombord och till hvila, för att i -sömnens armar för några timmar förgäta alla hemlighetsfulla kusiner -och skämtande vänner, skålar och bålar. - - - - -3. - -På förhoppningarnes kyrkogård. - - -Men hvart hade Ros begifvit sig då han lemnade sina vänner i -Strömparterren? Låtom oss följa honom. Klockan var ännu icke nio och -i den ljusa sommarqvällen kunde med lätthet alla föremål urskiljas. -Den unge finnen ställde med en viss brådska sina steg åt norr. Han -gick öfver Gustaf Adolfs torg, Malmtorgsgatan och Brunkebergstorg -samt beträdde den långa Malmskillnadsgatan. Ju mera han dock nalkades -Johannis kyrkogård, i samma mon saktade han ock sina steg. Han såg -på sin klocka; den var straxt nio. Det var som hade han kännt bly i -sina fötter och hans gång blef ännu långsammare. Djupa och ingalunda -glada tankar uppfyllde hans själ. Men då klockorna i kyrktornen gällt -förkunnade att den nionde timmen förlidit, for han plötsligt upp ur -sina drömmerier och liksom för att bättre draga sig någonting till -minnes eller ock uppmuntra en svigtande vilja, sade han halfhögt för -sig sjelf: "sidoalléen till höger", och började påskynda sina steg. - -Ankommen till den plats i hufvudgången der en sidoallée i rät -vinkel leder till höger stannade Birger ett ögonblick. Tvekade han -väl ännu? Solen hade gått ned och mystiska halfdagrar hade lägrat -sig under de höga, lummiga träden på kyrkogården, men den nordiska -sommarqvällens långa skymning qvardröjde ännu öfver den tysta, -ensliga platsen och tillät ögat att äfven på något afstånd urskilja -alla föremål. En blick af Birger inåt alléens dunkel visade honom -en qvinnogestalt, sittande på en af de längst bort ställda bänkarne -till höger. Hans hjerta klappade våldsamt och om någon i detta -ögonblick skådat djupt in i den unge finnens dunkla öga, så hade han -der mött en blick som talade om ganska stridiga känslor. Plötsligen -tycktes dock en tanke uttränga alla de andra och denna var lika -enkel som tillfyllestgörande att häfva all vidare tvekan: "det är -ju jag som bedt henne komma och hon har beviljat min bön." Med ett -slags förtviflad beslutsamhet i de af en svår inre strid krampaktigt -upprörda anletsdragen beträdde nu Birger sidoalléen och ställde sina -steg fram till det på bänken sittande fruntimret. - -Då Ros nalkades steg fruntimret upp. Det var en ung dam med nästan -sylfidisk växt. Hon gick några steg imot den kommande och, slående -sin slöja tillbaka från ett vackert och kanske blott för tillfället -litet stolt ansigte, talade hon med sakta men lugn stämma i det hon -räckte den vördsamt helsande unge mannen handen: - -"God afton, herr Ros, hvarföre har ni begärt ett möte på detta -besynnerliga ställe?" - -"För att taga afsked af den enda förhoppning jag hyst att sällhet -kunde förenas med min framtid. Det var en ljuf dröm, hvars luftslott -verkligheten krossat. Men, min fröken, jag har inte haft styrka att -gå denna glädjelösa framtid till mötes utan att taga afsked af er." - -"Och hvarföre har ni inte besökt oss här i Stockholm?" sporde -fruntimret med lindrigt sväfvande röst, "hvarföre undvek ni oss, herr -Birger?" - -"Af feghet. Jag fruktade att duka under för min känslas makt..." - -Det unga fruntimret rodnade djupt, de sköna dunkla ögonhåren sänkte -sig öfver de ännu skönare ögonens förtrollande ljusverldar och i en -knapt hörbar, mycket vek ton framsmögo öfver hennes läppar de orden: -"Och om nu denna er känsla..." - -"O, säg inte ut er tanke!" afbröt Birger nästan vildt och tillade -sedan med våldsamt dämpad rörelse: "Jag har en tröst i sjelfva -tviflet på er, låt mig behålla detta tvifvel. Vissheten att min -kärlek är obesvarad skulle öka min börda och jag tigger fegt och -egoistiskt om förskoning. Det nästan otroliga åter -- och dock har -jag stundtals trott derpå -- att min upproriska känsla funnit gensvar -skulle försänka mig i ett kaos af förtviflan." Han tillade efter -en kort paus, och blick och ton tolkade bättre hans känslor än de -frampressade orden: - -"Låt mig derföre behålla mitt förtärande men saliggörande tvifvel --- en helig, orygglig ed binder mig i alla fall vid ett oblidkeligt -olycksöde..." - -"Jag känner den edens innehåll", sade den unga qvinnan mildt. En -ofrivillig skakning genomilade den starke ynglingens hela väsende -och, fattande hennes icke undandragna hand, utropade han lidelsefullt: - -"Du känner min ed -- farväl!" - -Då såg hon upp till honom. - -Der glänste det liksom tårar i de ljufva, strålande ögonen. Var det -uppfriskande dagg på hans hjertas glödande sorg, var det en skön -morgonrodnads löfte om sol och ljus för den kommande dagen? - -Såg han denna blick? - -En lätt kyss brann på flickans hand -- och bort ilade den -olyckligt-lycklige mannen. - -Hon stod der ännu en stund qvar, såg med ett egendomligt uttryck -i de svärmiska ögonen på sin hand, der nyss hans läppar hvilat -ett ögonblick, och hviskade: "Jag tror inte på ett oblidkeligt -olycksöde." Med ljudlösa steg sväfvade hon bort från kyrkogårdens -tysta rike, men öfver grafkullarne gick aftonflägtens stilla susning -och tufvor och blommor drömde sin dröm om försoning och frid. - - - - -4. - -Litet politik. - - -Då vår vän Erik följande morgon uppvaknade i sin hytt befann sig -ångfartyget redan på Ålands haf. Han gjorde hastigt sin toilett -och gick upp på däck för att andas frisk luft. Den förste person -han mötte var Birger Ros, som med stora steg promenerade af och -an på akterdäck, såsom vanligt försänkt i djupa tankar. Sedan -vännerne helsat på hvarandra, frågade Erik hvarföre Ros i går qväll -icke kommit ut till Hasselbacken. Svaret var undvikande och den -unge finnen tycktes öfver hufvud taget icke vara vid synnerligen -godt lynne, åtminstone svarade han högst fåordigt på den andres -många frågor, till dess denne omsider blef otålig och öfvergaf -förhoppningen att med honom inleda ett ordentligt samtal. Snart hade -äfven den liflige Erik ibland ångbåtspassagerarne gjort en hel hop -bekantskaper, med hvilka han genast inlåtit sig i ifriga samtal om de -finska förhållandena. På eftermiddagen sammanträffade han åter med -den fortfarande mulne Ros. - -"Hör på, bror Birger", började han, "du är inte vid godt kourage -i dag; hvad går åt dig? Jag tycker att du borde, för att tala -poetiskt, på förhoppningarnes vingar ila till ditt liksom pånyttfödda -fädernesland, isynnerhet som Finland verkligen med heder bestått sitt -första och svåra prof på det konstitutionella statslifvets bana. Alla -dina landsmän med hvilka jag samspråkat under dagens lopp äro lifvade -af glada utsigter för framtiden. Särskildt borde dock just du med din -varma fosterlandskärlek och dina utpreglade specielt finska idéer, ty -jag vet att du är en riktig 'fennoman', glädja dig åt det erkännande -som till exempel det finska språket numera vunnit och dess nästan -fullkomliga likställande med svenskan." - -"Min vän", svarade Ros mycket allvarligt, "jag är också verkligen -rätt _belåten_ med den _gåfvan_." - -"Nå, hvad kan du väl önska mera?" återtog Erik, "nu är fältet fritt -för en nästan obegränsad utveckling af alla folkets inneboende -krafter." - -"Och", inföll här Ros dystert, "hvad vill du att jag skall tro om -djupet och halten af krafter, hvilka _nu_ såsom en _gåfva_ imottagit -hvad dem rätteligen tillkommit redan för århundraden sedan?" - -"En _gåfva_? Du betonar för andra gången detta ord; hvad menar du -dermed?" frågade Erik. - -"Jag menar helt enkelt att den bästa egendom är den", genmälte -finnen, "som man sjelf förvärfvat sig och att en sådan är vida att -föredraga framför hvilken gåfva som helst." - -"Du kan väl inte neka att i Finland just en påtryckning ifrån sjelfva -massan af folket hufvudsakligen framkallat denna sakernas vändning", -utbrast den unge svensken med värma, "så har åtminstone jag alltid -uppfattat hela den fennomanska rörelsen och äfven den så kallade -'språkfrågan'. Det finska folket har ändtligen vaknat till fullt -medvetet lif och går nu med sjelfförtroende sin nationella utveckling -till mötes. De djupa lederna ha genomträngts af ett stort och ädelt -sträfvande." - -Erik tystnade och Ros förblef svaret skyldig. - -"Nå, men så tala då, gillar du kanske inte min uppfattning?" sporde -den förstnämde ifrigt, "just du vore då, besynnerligt nog, den förste -finne jag råkat, som numera inte tror på sitt folks pånyttfödelse!" - -"Huru många _finnar_ har du råkat sedan du kom till Finland?" -frågade Ros sarkastigt. "Men se der", fortfor han och utpekade med -handen en vidlyftig skärgård, imot hvilken de styrde kurs, "de -der öarne tillhöra Finland, det är Åland, -- nåväl, huru många af -dess sextontusen invånare tror du förstå ett enda ord finska? Var -öfvertygad derom, inte många hundra, och alla, jag säger alla, -förklara att de inte äro finnar och skulle blygas", tillade han -kallt, "att anses för sådana." - -"Åland är ett undantag", genmälte Erik, "och ett undantag gör inte -regeln. Hos oss kalla sig också Gotlands invånare inte svenskar, utan -gotländingar." - -"Du misstager dig betydligt, broder Erik", svarade Ros med ett -bittert leende, "gotländingarne _äro_ dock svenskar, men åländingarne -äro verkligen inte finnar, de äro svenskar..." - -"Nå, så låt dem då i Guds namn vara svenskar, de äro ju i alla fall -finska undersåter, dessa högvigtiga sextontusen åländingar", inföll -Erik skrattande. - -"Ja, men", återtog Ros, "nyländingarne och en del österbottningar -äro också svenskar och hvad som vill säga vida mera än dessa par -hundratusen menniskor, det är, att en ganska stor del af de så -kallade 'bildade klasserna' jemväl är och ännu mera anser sig vara -af svensk härkomst. Svenskan är i alla fall deras modersmål. Och", -tillade han dystert, "säg mig då, broder, hvad återstår såsom genuint -finskt?" - -"De djupa lederna!" utropade svensken med värma. - -"De djupa lederna", återtog finnen i nästan skärande ton, "de _djupa -lederna_ under svensk eller svenskfinsk _ledning_. Ha, ha! -- hvad -äro dessa svenskfinnar, som tro och påstå att de inom sin klass ha -sammanfört all landets, hela folkets intelligens? En ädlare race -kanske? Ve min tunga, som ens uttalat ett sådant ord! Våld och list! -De ha öfverväldigat oss i sömnen och nu sitta dvergarne mysande, -ja hånleende på den fjettrade folkresens skuldror, -- men en gång -skall en annan tid komma och ur den nu sömndruckna massan skola -andar framgå som, utjemnande historiens orättvisor, skola rycka -kulturens, bildningens banér ur fåtalets klor och återställa det i -den rättmätige ärfvingens hand. Och då, först då skall man kunna tala -om ett verkligt Finland. 'Svenskheten' skall icke mera beherrska vårt -land, bort derföre, bort! med alla half-finnar och svensk-finnar. Vi -skola bli ett enda och enigt folk." - -Ros tystnade och afiägsnade sig hastigt åt fören. Det låg något i -hans ansigtsuttryck liksom skulle han lia ångrat hvad han yttrat, -men ännu känna sig alltför upprörd att vilja eller kunna återtaga -sina ord. Erik Stenrot blef förvånad öfver detta sällsamma utbrott af -nationel bitterhet. Men han ansåg, vid mognare eftertanke, hela det -om en viss hätskhet vittnande utfallet, blott såsom en öfvergående -yttring af en något kittslig nationalfåfänga, som kände sig sårad -till och med deraf att se sig tvungen erkänna imottagandet af goda -gåfvor från en annan nation, med hvilken det finska folket likväl -i flera århundraden lefvat i trogen endrägt samt villigt delat -både lust och nöd. Han uttalade för sig sjelf i all tysthet den -förhoppningen att icke alla fennomaner, en benämning hvilken han -för öfrigt ogillade, skulle vara lika "vilda" som denne hans äldste -finske vän nu visat sig vara -- och han blef rätt glad då han efter -en stunds förlopp såg Ros återvända och med molnfri blick nalkas -honom. - -"Det var ett föga gästfritt välkommen, min gode svenske vän och -broder, de der orden jag nyss yttrade", sade Ros. "Se så, kom, -låt oss dricka ett glas svensk punsch tillsammans! Jag helsar dig -hjertligt välkommen på gamla Suomis bölja, skål!" - -Glasen klingade och snart var all bitterhet försvunnen ur de två -vännernas hjertan och samtal. Ros meddelade den uppmärksamme Erik -flera värderika, ofta äfven rätt pikanta upplysningar om ställ -ningar och förhållanden i Finland, hvarvid den i vissa kretsar sig -utbildande byråkratiska andan ingalunda förblef onäpst. Men ett visst -svårmod tycktes dock hvila öfver den unge finnens hela väsende, så -själfullt och ofta snillrikt hans samtal än var. - -Imellertid plaskade den ståtliga "Aura" fram genom den åländska och -åbolänska skärgården och uppnådde den gamla Aurastaden Abo. Med ett -visst allvar i sin för öfrigt glada sinnesstämning beträdde Erik -Stenrot för första gången i sitt lif denna historiskt minnesvärda, nu -för Sverge i yttre afseende förlorade mark. - - - - -5. - -Finska paralleler. - - -Vi förbigå alldeles Eriks korta vistelse i Abo, hvilken stad -han hade för afsigt att egna mera uppmärksamhet på sin återresa -till hemlandet, och följa honom der han nu fortsätter resan till -Helsingfors, dit hans håg också mest stod. Der skulle han ju med -ens försättas i sjelfva medelpunkten af det offentliga lifvet i -Finland och der ansåg han sig allra bäst kunna lägga grunden till -sina studier om och öfver brödrafolkets senaste utveckling. Han -tillsporde sin vän Ros härom och uttalade den förhoppning att denne -skulle införa honom i några litterära kretsar, såsom varande de -sidor af det allmänna lifvet der han tydligast och klarast finge -se det allmänna tänkesättet afspegla sig, i synnerhet hvad den för -Finland egendomliga dualismen imellan det svenska och det finska -folk-elementet vidkom. Men Ros' svar utföll till en del imot hans -förmodan. - -"Jag skall med nöje", sade denne, "presentera dig för några af våra -framstående personligheter, såvida jag är bekant med dem och de -vistas i Helsingfors, men utan ringaste afseende på hvilket parti de -tillhöra eller om de öfver hufvud taget alls tillhöra någon bestämd -riktning. Om du från början blefve införd i vissa litterära, hos -oss ofta äfven qvasipolitiska kretsar, så skulle måhända det första -intrycket utöfva ett afgörande inflytande på din lifliga själ. Må -du sjelf välja, ty hvardera sidan har ganska aktningsvärda förmågor -att förete. Du skall säkerligen träffa mera värme och entusiasm hos -medlemmarne af det specielt finska partiet, hvilket också är vida -talrikare om man nämligen räknar dertill hela den stora kohorten af -egentligen principlöst folk, men som gerna flyter med strömmen. Detta -parti har i sig upptagit, bredvid män med verkligt snille, äfven -en mängd medelmåttiga förmågor, som på fosterlandskärlekens breda -och tålmodiga basis ha lätt att bringa rökelseoffer åt sin fåfänga, -emedan de i allmänhet icke ha att befara en nagelfarande kritik -och röna stort undseende för sina, såsom det heter, i alla fall -välmenta produktioner, -- en för öfrigt ganska vanlig och äfven lätt -förklarlig företeelse, i synnerhet på det litterära arbetets område, -hos unga eller hittills på ett eller annat sätt undertryckta och -förbisedda nationaliteter. På ett sådant sätt är det jemförelsevis -lätt att skära lagrar. I följd häraf räknar nu vårt finska parti -ett antal författare och litteratörer, hvilka skulle göra mera -gagn om de till exempel skulle egna sina krafter uteslutande åt -folkundervisningen och söka förvärfva sig de kunskaper som erfordras -för detta högvigtiga kall, i stället för att äflas med egna -produktioner och öda sin tid på klumpfingrade bardalekar och en med -föga uddhvassa vapen förd polemik, der elakhet får ersätta qvickhet -och simpel grofhet skall föreställa frimodighet. Du ser häraf att jag -dömer strängt öfver det parti jag sjelf allmänt anses tillhöra, men -dem man älskar dem agar man." - -"A andra sidan åter", fortfor Ros och hans ton antog en något -försmädlig skärpa, "skall du i det svensk-finska lägret finna -flera ganska intelligenta personligheter som, eleganta så väl i -sitt yttre som ock i sitt inre, icke utan en viss anstrykning af -kosmopolitism, se sakerna, om jag så får uttrycka mig, _un peu en -gros_, och hvilka, det medger jag, på sitt sätt äro goda patrioter, -men som antingen icke eftersträfva eller till och med le åt ett -specielt finskt Finland. De äro dugtiga kämpar för allt hvad frihet -och rätt och socialt framåtskridande heter, men", och talaren blef -mera lifvad, "de brista i den sanna fosterlandskärlekens förnämsta -trosartikel: nationalitetsprincipen. De framställa såsom sitt ideal -ett dimdunkligt, dualistiskt fantom, ett mellanting af en finsk stat -med svensk kultur, en historisk orimlighet, snarlik en stark finsk -hufvudskalle med svensk hjerna uti. Detta politiska hjernspöke tro de -ha sig anvisadt en viss mission i nordens framtidshistoria. Måhända -hägrar också för deras inbillning i fantastiska konturer något slags -union med de skandinaviska länderna -- en alltigenom oklar skapelse -af de svenska sympatier som genomtränga dem och från hvilka de icke -kunna eller ens vilja frigöra sig. Jag högaktar flera af deras ledare -personligen, men jag beklagar deras ståndpunkt, ty ett uteslutande -finskt Finland är en tanke som de icke kunna fatta." - -"Och kan du sjelf, broder Birger", inföll Erik, "fullt klart fatta -tanken om ett uteslutande finskt Finland?" - -"Sjelfva tanken står klar för min själ", svarade entusiasten med -blixtrande öga, "och det är just på de 'djupa lederna', såsom du -kallat dem, som denna tanke stöder sig. Det är den enda förnuftiga -utgångspunkt för att grundlägga Finlands framtid, men", och den -stolta blicken sänkte sig och han tillade i tviflarens dofva ton -- -"men förverkligandet af denna höga tanke har ännu hvarken funnit sin -man, eller ens sina män, ja knappast ett..." han tystnade tvärt och -en dyster skugga gick öfver de manliga dragen. Erik räckte sin vän -handen och tryckte den stillatigande, men inom sig tänkte han: "Han -vågar icke säga det bittra ordet rent ut, det ordet att den stora -framtidstanken ännu icke funnit för sig ett moget folk, i stånd att -af egen drift och kraft ensamt fortsätta och befästa det påbegynta -verket." Så tänkte den unge svensken, men samtalet intresserade honom -djupt och han ville icke låta detsamma falla. Han yttrade derföre -efter en liten paus i frågande form: "Och det ryska inflytandet, -fruktar du inte det?" Ros kastade en lång blick på sin vän. Slutligen -sade han i lugn ton, och det lät som en liknelse, följande ord: - -"Du har manat fram en ny demon i vårt samtal, bror Erik, men jag -bekänner uppriktigt att jag inte så mycket fruktar djefvulen utom, -som djefvulen inom mig, min egen svaghet, disharmonien i min egen -öfvertygelse. Jag tror att min sak är sann och min vilja god, men min -tro är dock inte så stark att den kan förflytta hälleberg. Jag tror -att det finska folkelementet inträdt i en helsosam jäsningsprocess, -men tviflets djefvul inom mig hviskar att hela denna process skall -förkolna i sig sjelf, om inte en liten tillsats af ett främmande -element bereder de bundna andarne tillfälle att utveckla sin -inneboende kraft." - -"Och", utropade Erik med värma, "för att fortsätta din liknelse, -denna ovilkorligen nödvändiga lilla tillsats är -- var man, min -finske vän -- och säg rent ut, är..." - -"Är den olyckliga och dock trefaldt välsignade svenska surdegen i -Finland!" utbrast Ros häftigt, "men jag vill stå i egna skor och -på egen botten och bortvisar stolt alla gåfvor. 'Bättre att i eget -land dricka vatten ur näfverrifva, än i främmande land dricka öl ur -krus!'" [Ur finska nationaldikten "Kalevala"] - -"Manligt taladt, bror Birger", genmälte Erik med ett vänligt leende, -"men antagom nu, med hänsyn till vår snabbt framåtilande tid, att -det är skridskor och inte genuina näfverskor du behöfver, är det inte -då bra att ha en smula svenskt bildningsstål i dem, så att du inte -faller pladask ned på den hala ryss-is hvilken du måste öfverskrida -för att verkligen komma på egen, finsk botten?" - -Ros måste ofrivilligt skratta åt den skämtsamme vännens sätt att söka -skingra hans mörka tankar. - -"Du skrattar?" utropade Erik med låtsad förvåning, "och jag som -trodde att fennomaner och läsare alldeles glömt bort att skratta." - -"Din sammanställning, bror Erik, är mera träffande än du kanske sjelf -anar. Fennomaner och läsare ha verkligen den inbördes likheten att -hvardera i många fall äro blinde ifrare, men de _söka_ åtminstone -sanningen och äro inte ljumma anhängare af sin sak." - -"Går likheten så långt", frågade Erik klipskt, "att fennomanien -liksom läseriet i sitt läger räknar talrika qvinliga medlemmar?" - -"Vänta du!" svarade Ros ovanligt muntert och ett skälmskt leende gick -såsom en ljusglimt öfver det nu dubbelt intressanta ansigtet samt -tillät en alldeles ny inblick i den unge mannens karakter, "vänta -du, det der fordrar hämnd. Efter du så vill, skall jag införa dig i -åtminstone _en_ sällskapskrets med bestämd färg." - -"Bestående af idel fennomaner?" sporde Erik med komisk fruktan. "De -taga kanske hufvudet af mig, arme svensk?" - -"Säg hellre måhända -- hjertat", svarade vännen, "jag lofvar -presentera dig i en liten krets af fennomanskor." - -"Hvad behagas?" utropade svensken, verkligen förvånad. "Fennomanskor! -Huru se de ut?" - -"Jo", sade Ros, "de likna, såsom Runeberg säger: 'ett smultron, vuxet -i skuggan'. Men få se om de skola finna nåd inför dina i den vägen -af för mycket ljus bortskämda ögon, ty de svenska fruntimren äro i -sanning de mest intagande qvinnor i verlden..." - -Här tystnade talaren och vände sig bort, en plötslig blekhet -efterträdde det nyss ännu glada uttrycket i hans ansigte. - -"Du vill föra mig i en krets af finska trollqvinnor, skalk!" utropade -Erik skrattande, "du lägger ut en snara för mig, men jag säger med -den svenske skalden: - - "'Den höge yngling sade - Ett ord och snaran brast.' - -"Jag är ju, enligt stadssqvallret, så godt som förlofvad, ehuru mig -sjelf ohördan." - -"Med hvem?" utbrast Ros häftigt i det han dock fortfarande vände -ansigtet åt sjön. - -"Har ingen fara ännu", ljöd Eriks svar; "bara prat, ingen sanning, -det vet jag väl sjelf bäst. _Hon_ vill säkert inte ha mig och jag -förspörjer ingen lust att allaredan gifta mig." - -"Men hvem vore då den lyckliga?" frågade Ros åter. - -"Den lyckliga?" utbrast Erik: "Javäl, så lycklig som skönhet -och ett godt hufvud kunna göra en sjelfrådig trollslända till -flicka -- det är den rika arftagerskan, resenärskan, svärmerskan, -tjuserskan, gud-vet-allt-hvädskan, och vore hon i Finland, säkert -också fennomanskan, med få ord ingen annan, än min näpna kusin Jenny -Bertram, med hvilken juvel ett välvilligt rykte..., men kors hvad -felas dig? Du är ju alldeles hvitgrå i ansigtet, jag tror minsann att -du är sjösjuk..." - -"Jag tror, jag går i min koj", mumlade Ros och nästan vacklade fram -till kajutdörren. - -"Den Jenny", sade Erik förtretad för sig sjelf, "hon spelar mig då -alltjemt något spratt, till och med sig sjelf ovetande. Nu blir -just vid nämnandet af hennes namn den der kamraten sjösjuk. Fatalt! -Och jag som redan hade fått den kalla finnen halfvärmd. Det minsta -jag räknade uppå vår ett namngifvande af de förnämsta skönheterna -i Helsingfors. Jag hoppas likväl att bara vi komma fram, jag ändå -äfven utan katalog skall få rätt på någon del af herrligheten. -Fennomanskor -- och 'ett smultron, vuxet i skuggan' -- ganska bra, -men jag skall minsann göra allt mitt till att öfver de der finska -smultronen utgjuta hela det briljanta solljuset af min stockholmska -konversation. Det blir kanske rätt pikant till slut. Kypare, -sodavatten och ett glas punsch!" - - - - -6. - -En helsning från Finland. - - -Vi befinna oss åter i Stockholm. Tant Agatha och fröken Jenny sitta -vid sitt morgonkaffe; då ringer postbudet och kammarjungfrun lemnar -fram ett bref med utländsk poststämpel. - -"Minsann, från Erik!" sade Jenny, sedan hon brutit detsamma och -flygtigt sett på stilen. "Vill tant höra på, så skall jag läsa upp -hvad den gunstige herrn har att förmäla från Finland'?" - -"Men om der kanske förekomma några hemligheter... så..." - -"Åhnej", svarade Jenny leende, "jag har inga hemligheter med kusin -Erik, fast jag tycker bra om honom." - -Och hon uppläste följande skrifvelse. - - _Erik Stenrot till Jenny Bertram_. - - Helsingfors, 15 Juli 1864. - - Min skälmska kusin! - - 1 den förmodan att du ännu icke anträdt din "inkognito-resa" - sänder jag dig dessa rader, hvilka, jag hoppas det, skola finna - tant och dig sittande i allsköns välbefinnande i er vackra våning - vid Drottninggatan i det oförlikneliga Stockholm. - - Ja, jag är nu i Finland och i dess glada hufvudstad Helsingfors, - som är en vacker och prydlig stad med breda gator, stora torg - och präktiga promenader samt ett starkt tycke af ungdomlighet i - hela sin fysionomi, hvilken icke kan förfela att göra intryck på - hvarje, i synnerhet sjövägen ankommande, resande; men mera härom - då jag åter befinner mig på hemlandets jord och, sittande i den - beqväma gungstolen i edert så kallade hvardagsrum, kan kasta en - lugn återblick på mina reseminnen, hvilka sannolikt skola bli - ganska angenäma. Jag har också allaredan börjat föra en dagbok, - för att ha en ledtråd för minnet då jag i framtiden någon gång - vill återupplifva de mångfaldiga intryck min själ här rönt. - - Såsom du vet reste jag hitöfver för att studera det "nya lifvet" - i vårt gamla kära Finland. Dessa mina tillämnade studier ha - blifvit inledda på ett ganska egendomligt sätt och jag befarar - högeligen att de i många afseenden skola erbjuda stora luckor, - medan åter vissa andra partier komma att intaga ett måhända - alltför framstående rum. - - Jag vet icke om det var dig bekant att vår gemensamme vän från - de skotska högländerna, den intressante finnen Birger Ros, som - någon tid vistats i Stockholm men icke kunde förmås att besöka - tant Agatha och dig, var min reskamrat hit. Nåväl, han är lika - originel som förut och jag har till och med trott mig märka att - ett visst oförklarligt svårmod hvilar öfver hela hans väsende. - Åtminstone äro hans kinder nu betydligt mera bleka än de voro - bruna då vi tillsammans med honom gjorde våra bergvandringar - i Skotland. Huru det nu än må vara, så spelar imellertid - Ros en stor roll i den korta historien om de två veckor jag - allaredan vistats i Helsingfors. Han, som åtnjuter mycket - anseende härstädes, har presenterat mig för en mängd litterära - notabiliteter och jag kunde ibland mina nya bekantskaper här - anföra äfven i Sverge välklingande namn, men sparar äfven detta - till framdeles och nämner blott att jag på mycket vänskaplig fot - umgås såväl med flera framstående medlemmar af det svenskfinska - intelligenspartiet, som ock ledarne af den stora fennomanska - falangen, hvilken med all makt sträfvar att arbeta sig upp till - samhällets höjder. Detta partis gamle hjelte, den välbekante - Johan Vilhelm Snellman, innehar också allaredan ett ganska högt - embete; han är nämligen chef för finansväsendet i Finland, - hvilket, i förbigående nämdt, lär vara i godt skick. Utom dessa - nöjsamma men främst dock för mina studier nyttiga bekantskaper - har jag att tacka vännen Ros äfven för några andra som äro - alldeles förtjusande. Hvem kunde tro det "fattiga Finland" om - sådana skatter! Du som har ett godt hufvud kan väl gissa att jag - här menar de finska fruntimren. O, de äro hänförande! Och när de - framsjunga sin i alla fall ganska korrekta svenska, låter det - rätt pikant och man tror sig vara på sirenernas ö. Ja, nu kan - jag förstå hvarföre hjelten Lemminkäinen i Kalevala-dikten så - länge qvardröjde på den af sköna ungmor bebodda ön, fängslad i - deras krets liksom genom en trollmakt. Såsom du ser börjar jag - redan göra mig hemmastadd i den finska folkpoesien, men så har - jag också lärarinnor som icke allenast med ord, utan äfven med - af inspiration strålande blickar för mig förklara det finska - språkets skönheter. Du må le, men hvad jag säger är på sätt och - vis bokstaflig sanning. Mig har nämligen vederfarits det gästvän - lighetens ynnestbevis att erhålla tillträde till en klubb af - -- fennomanskor. Har du någonsin i Stockholm, Kjöbenhavn eller - Kristiania hört talas om något sällskap af _fornnordiskor_, - hvilka beslutit att vid sina sammankomster endast tala sitt lands - ursprungliga folkspråk? I detta afseende har den finska bildade - qvinnan ådagalagt större energi. I den klubb, jag omnämt, tala - nämligen alla medlemmarne uteslutande blott finska med hvarandra. - [Faktiskt. Detta sällskap eger ännu i dag (1872) bestånd i - Helsingfors.] Herrar äro ingalunda uteslutne från sällskapet, - men jag för min del ger företräde åt de qvinliga medlemmarne. - Jag skall försöka beskrifva mitt något komiska första inträde i - denna krets af entusiastiska förtjusarinnor. Ros hade skämtvis - lofvat införa mig i en krets af "fennomanskor", men jag tog - honom på ordet och en vacker onsdagsafton begåfvo vi oss af till - församlingslokalen. Jag fick vänta en liten stund i ett yttre - rum, sedan åtföljde jag Ros till en väl upplyst, enkel salong der - ett talrikt sällskap fruntimmer och herrar var församladt. De - på finska muntert samtalande grupperna gåfvo, artigt besvarande - mina helsningar, leende plats åt oss, der vi framträdde till - ordföranden för qvällen, professorskan Z., för hvilken jag - presenterades. Det var en fin och behaglig företeelse, den vackra - professorskan. Hon höjde sin lilla, fennomanska presidentklubba, - slog ett lätt slag på bordet och höll på finska språket ett litet - tal af, såsom jag sedan fick veta, ungefär följande innehåll: - "Som den för henne nyss presenterade herr Erik Stenrot ('Eero - Kivijuuri' lät mitt fennomanska namn) önskade bli i sällskapet - upptagen, men den ärade gästen från Sverge ännu icke var mäktig - finska språket, så ville hon hemställa till medlemmarne, huruvida - det icke för denna afton skulle tillåtas att i samtal med honom - begagna sig af svenska språket; dock skulle detta medgifvande", - tillade hon skälmskt, "endast gälla föreningens qvinliga - medlemmar. Den som bifaller härtill upplyfte handen." - - Ett allmänt bifallssorl följde och under muntert skratt upplyftes - en mängd täcka händer rakt i höjden. Jag tror nästan, förlåt mig - Jenny, att somliga unga damer voterade med båda händerna. Den - intagande professorskan meddelade mig nu leende att herrarne - derföre blifvit uteslutne från rättigheten att tala svenska, - emedan fruntimren, åtminstone den ena qvällen ville allena få - disponera öfver den välkomne svenske gästen. - - Sådant var mitt inträde i den helsingforsska societeten. - - Jag innesluter här några blad ur min dagbok, hvilka jag icke ens - hunnit genomläsa. Ursäkta derföre stilens vårdslöshet. Jag tror - dagboken börjar med tredje dagen af min härvaro. Helsa tant och - lef väl. Eder _Erik_. - - _P.S._ - - Aina Ros är ovilkorligen ett af de intelligentaste fruntimmer jag - sett. Hon är utmärkt vacker och lika munter som hennes bror är - allvarlig. - - * * * * * - -Jenny slutade läsningen af brefvet, men gömde "dagboken" till lektyr -för sin egen räkning. - -"Men det är ju oförsvarligt, Jenny lilla", utbrast tant Agatha, "han -talar ju bara om den der Ros och sina finskor i hela brefvet. Har han -då alldeles glömt bort dig? Men vänta bara, jag skall skrifva till -honom en epistel, jag, och..." - -"För all del, snälla tant, låt bli det", afbröt Jenny och försjönk -såsom det tycktes i djupa tankar. Det var väl ändå något i det der -brefvet som smärtade den unga damen, men denna sinnesstämning räckte -åtminstone till det yttre icke länge. - -"Sade inte morbror Stråle i går att alla mina papper och vexlarne äro -i ordning?" frågade Jenny. - -"Ja, kära du", sade den beskedliga tanten, "och vi kunna resa när som -helst. Jag följer, vet du, denna gång riktigt gerna med." - -"Nåväl tant, då resa vi i morgon", blef Jennys bestämda svar. - -Tanten nickade tyst bifall; hon var van att följa sin kanske något -nyckfulla, men i alla fall mycket älskvärda systerdotters vilja. -- -Innan hon gick till hvila framtog Jenny Eriks dagboksanteckningar -och läste dem icke utan intresse. Vi meddela desamma våra läsare här -straxt nedanföre. - - - - -7. - -Om fennomanskor och fennomaner. - -(Dagboksanteckningar af en svensk.) - - -Helsingfors, 1 Juli kl. 12 på natten. - -Hemkommen från min första fennomanska soirée försökte jag visserligen -att genast gå till hvila, men detta var mig omöjligt. Jag har -derföre beslutit att _arbeta_. Detta kommer väl kanske att i någon -mån förvåna min värde bolagskamrat, filosofie och juris utriusque -doktorn Birger Ros, men han blir säkerligen icke nyfiken af att få -del af hvad jag författar. Medan han nu sitter i sitt eget rum, -tänder jag en cigarr i afsigt att en stund promenera i salen och -sedan jag lyckats samla och någorlunda ordna mina minnen anförtro -desamma åt papperet. -- Att företaga detta göromål just nu anser -jag mig vara skyldig min vackra kusin Jenny, på hvilken jag icke -tänkt hela qvällen och som ännu icke erhållit något bref af mig och -icke heller erhåller ett sådant förr än jag blifvit förtrognare -med lifvet i den finska hufvudstaden. Men hvem kan undra derpå, -då man inom så kort tid blifvit bekant med så många jordiska -englar, som i synnerhet fallet i qväll varit med mig. Då jag -presenterades för de unga damerna nedböljade i ljufligt klingande -namnkaskader skönhetens välsignelse öfver mig: Hanna och Anna; -Lilly, Inga och Ellen: Laura, Olga och kanske betydelsefullast af -alla, ditt blida namn, Aina Ros. [Aina betydet på finska: alltid]. -Glömd var i eder närhet min allvarliga föresats att söka bekämpa -det finsk-finska partiets afvoghet mot det svenska elementet, en -afvoghet som tydligt nog genomskimrade några af herrarnes ofta -trumpna artighetsbetygelser. Glömd var hvarje sådan föresats i qväll, -ty tjusande var din sång, mörkögda österbottniska Inga, och mitt -hjerta fylldes af nattviolsdoft, milda Hanna, vid din drömmande, -tavastländska blick. Laura, ditt själfulla leende kom mig att glömma -det finska klubbekrigets herrehat och din syster Ellen var som en -treflig saga af Topelius, der lyckligtvis sluttillämpningen var -bortglömd. Jag förlät Yrjö Koskinen [professor Georg Forsmans antagna -finska namn] hans senaste utfall mot "svenskheten", då du talade -om Saimasjöns under, blåögda berätterska Anna, och ehuru jag blott -flyktigt såg dig, blomma från Ladogas fjerran strand, svärmiskt -smäktande Olga, så vacklade dock min tro att det sköna har sitt enda -hemland i vester. Slutligen satte Kuopiotärnan Lilly kronan på ert -finska omvändelseverk med mig, ty jag börjar ta ganska förmånliga -föreställningar om de kalevalitiska skönheternas behag. Men Aina Ros -var dock den jag mest tänkte och ännu tänker uppå. -- Se så, nu har -jag ju varit rätt snäll emot kusin Jenny, ty jag ämnar sända henne -denna kortfattade finska blomsterkatalog, och derföre vill jag nu -sotva de rättrådiges sömn. -- Godnatt, Birger! Hvad skrifver du der i -nattens tysta timme? Är det något nytt anslag emot "svenskheten", du -"finskhetens Orvar Odd?" - - -Den 3 Juli. - -Jag har i svensk öfversättning läst hvad Ros skref natten till i -går. Det är en vacker dikt, ett slags genmäle på den finsk-finska -professorns något vilda utfall emot "svenskheten" i Finland, en sång, -hvari författaren talar ett varmt och ädelt språk till den "svenske -brodern". -- En underlig man, min vän Ros: än en hänsynslös fennoman, -än åter _menniska framför allt_. Jag börjar tro med honom sjelf att -han är ett rof för en svårtbekämpad inre disharmoni, och jag ville -nästan likna honom vid en fältherre som när han rustar sig att i -spetsen för sin finska falang rusa åstad till kamp är grym att åse -och höra, men som, när stridens timma slår och hans kamrater och -soldater liksom _ex officio_ sluta visiret för att i blind yra "rida -spärr", sjelf aftager hjelmen och visar ett anlete, hvari man läser -sorg öfver den beklagansvärda brödrastriden, hvilken utföres med lika -mycken öfverspändhet å fennomanernes, som lugn värdighet å de andra -finnarnes sida. - -Ros är bestämdt icke belåten med sig sjelf, sin ställning och -verksamhet. - - -Den 4 Juli. - -En sammansättning af motsatser är denne min vän Ros. I går afton -kom han hem i vredesmod. Han hade bevistat en sammankomst i och för -bildandet af ett bolag, som skulle grundlägga en större tidning -på finska språket. Han tadlade i skarpa ordalag den ljumhet för -det stora företaget som röjt sig på alla håll. Litterära bidrag -utlofvades af nog många och till och med utan ersättningsanspråk, men -aktieteckningen för att tillförsäkra en sådan folkorgan ett flerårigt -bestånd och följaktligen den enda utsigten till verklig framgång, -hade rönt ringa uppmuntran, såväl i landsorten som ock i Helsingfors. -Hela den vackra planen måste således förfalla till hans stora -ledsnad, ty Ros' ekonomiska omständigheter tillåta honom icke att af -egna medel bestrida företagets alla kostnader, ehuru han dock tecknat -sig för ett icke obetydligt antal aktier i det tillämnade bladet, så -svårt detta än blef honom efter de utgifter hans vidsträckta resor -erfordrat. -- I dag åter, då min vän erhöll ett i mycket smickrande -ordalag framstäldt anbud att öfvertaga redaktionen af den på finska -utkommande officiella tidningen samt dervid löfte om "full frihet -att ge bladet hvilken anda och riktning han ansåge mest gagnelig för -landet" -- afslog han med indignation denna honom erbjudna utväg att -på dess eget språk få tala till hela det finska folket. - -"Jag", utropade han, "en regeringens organ -- nej, hellre vill jag -reda mig en andlig graf och iakttaga en tvungen tystnad, ty politisk -tystnad i detta öfvergångsskede är politisk död. -- Men hellre det, -än lägga en hand vid verket att insöfva mitt folk i sjelfbedrägeriets -villa!" - -Och tidpunkten är verkligen lämplig till en utvidgad och -betydelsefull publicistisk verksamhet i Finland, ty den preventiva -censuren blir från år 1865 upphäfven för tre år, eller intill -nästa landtdag (1867) -- ett försök ifrån regeringens (i Ryssland) -sida att pröfva huru finnarne skola bära ett slags tryckfrihet, -eller riktigare en åtminstone _lagligen_ icke _godtyckligt_, såsom -hittills, inskränkt yttranderätt. Nu skulle den modige mannen -åtminstone _kunna_ säga ett och annat sanningsord. Så mycket bittrare -för Ros, att företaget med den stora, dagliga finska tidningen icke -blifvit verklighet. Han lider i sanning mycket. - - -Den 6 Juli. - -Victoria! Ros har segrat. Hans glödande entusiasm har förmått ett -antal fosterlandsvänner, ifriga fennomaner för öfrigt, att grundlägga -en finsk "tidskrift för litteratur och ekonomi". Det är åtminstone en -lofvande början till en framdeles utvidgad publicistisk verksamhet -i sannt fosterländsk anda. Ros skall upprätta programmet. Jag är -verkligen bra nyfiken att få del deraf, ty jag är öfvertygad om att -Ros denna gång skall lyckas öfvervinna all ensidighet och se sakerna -i stort. - - -Den 10 Juli. - -Ros' program till den nya finska tidskriften har blifvit förkastadt, -emedan han vägrade att derur stryka följande ord: - -"Vi skola öfvertvga våra svenska talande landsmän derom att äfven -deras finska bröder hysa ett lefvande deltagande for tidens högsta -frågor och att de äro och känna sig fullt ut värdige att hand i -hand och i förbund med svensk-finnarne arbeta för det gemensamma -fäderneslandets bästa. Vi inse fullkomligt nödvändigheten deraf -att sjelfva hufvudmassan af folket bör förena med sig den i landet -förhanden varande svenska bildningens krafter, för att med framgång -kunna verka för fosterlandets sanna väl. All ensidig parti-hätskhet -vare derföre bannlyst ur våra spalter i det vi i det _eniga_ Finlands -namn höja det sanna framåtskridandets baner." - -Ultrafennomanerne lära ha sjudit af raseri öfver uttrycken "de -svenska bröderne" och "förbundet" med dem, äfvensom "nödvändigheten -att med sig förena den svenska bildningens krafter". Mycket bittra -ord ha blifvit fällda emot Ros, som likväl icke drog sig tillbaka -från aktieteckningen, men väl utträdde ur organisationskomitén. -- -Vi tillbragte aftonen hos hans syster, som är lärarinna vid ett -här inrättadt barnhem för flickor samt jemte föreståndarinnan bor -invid den enkla, men rymliga lokalen. Hvad som isynnerhet tycktes ha -sårat Ros var ett tal som en af hans hemliga afundsmän hållit vid -bolagsstämman och hvarvid han med bitterhet utpekat Ros såsom en -"affälling från den goda saken", tilläggande med oblygt hån: "och -denne man som i sitt så kallade program uttalat så svenskvänliga -åsigter har dock en gång i sin hädangångne faders, den äkta -patriotens hand, vid dennes död till och med aflagt en helig ed att -aldrig taga till äkta dottern af ett främmande folk! Och hvad är -det väl som han nu föreslår oss att göra, då han vill att vi skola -förmäla vår finska sak med svenskarnes i landet?" -- Jag medger att -den ed Birger afgaf åt sin döende fader, denne fader som i sitt slag -lär ha varit en riktig finsk Cato, var en öfverilning, men det är -i alla fall skändligt att på detta sätt bli påmind om ett löfte, -som det nästan var omöjligt att vägra och hvilket sannolikt aldrig -i bokstaflig mening torde komma att sättas på prof. -- Aina var -förtjusande i sin milda vänlighet mot den djupt kränkte brodern och -jag försökte skämta öfver det der löftet, men detta tycktes blott, -eget nog, öka Ros' dystra sinnesstämning. Jag upphörde derföre i tid -dermed, isynnerhet som Birger vid vår vänskap besvor mig att icke -vidare tala om hela saken. - - -Den 12 Juli. - -Vi, det vill säga Birger, hans syster och jag, ha beslutit att för -en tid lemna Helsingfors och aflägga ett besök på Ros' egendom i -östra Finland, der dessutom affärer påkalla hans närvaro. Vi afresa i -morgon och taga, för att förströ molnen på Birgers panna, den stora -omvägen öfver Tavastehus och St Michel till Nyslott, samt derifrån -öfver den berömda Pungaharjuåsen till Imatra vattenfall, i närheten -hvaraf Ros' egendom, Muistola ("Minnets hem"), är belägen. Sålunda -får jag se ett godt stycke Finland och det i det angenämaste sällskap -jag kunnat önska mig. Vår resa till Muistola torde komma att upptaga -tre å fyra veckor. I September återkomma vi till Helsingfors... och -sedan? - - * * * * * - -Här sluta Erik Stenrots "dagboksanteckningar" och som nu alla våra -bekanta begifvit sig på resor, följa äfven vi deras exempel. - - - - -8. - -Ödemarkens lif. - - -Vår berättelse tvingar oss att lemna det vackra Stockholm och -äfven dess ännu blott halfvuxna kusin ibland nordens hufvudstäder, -det glada Helsingfors. I stället för salongslif i glacéhandskar, -musikaliska aftonunderhållningar samt folkhvimlet i Stockholms -Strömparterr och Helsingfors' esplanad, bjuda vi läsaren på raka -motsatsen af allt detta. Dit vi föra honom, der skina nu väl sol och -måne också och måhända till och med i ännu renare majestät än öfver -de stora städernas prunkande palatser och bullersamma gator, men -ehuru der är lif och rörelse, äfven der, så har dock icke menniskans -vilja framkallat dessa tillvarons yttringar, utan krafter, hvilkas -anor gå ännu längre tillbaka i tiden, än de öfver sin paradisiska -härkomst så stolta adamiternas. I ödemarkens verld, der de ännu -otyglade naturkrafterna ha sin fria tummelplats och lefva sitt -oförfalskade lif, i denna hemlighetsfulla verld gripes vandrarens -bröst till en början af ensamhetens ängslande inflytande, ty han -fattar blott dunkelt elementernas ursprungliga och allvarliga språk, -detta naturens urspråk som i otaliga dialekter bär ett vittnesbörd om -samma skapares allmakt, ur hvars outgrundliga väsende äfven menniskan -framgått, hon, hvars planer och verk blott äro stora då de mätas -med hennes egen uppfattnings måttstock. Vill du stanna här i denna -underbara ensamhet, vänlige läsare, lära dig förstå skogsverldens -rika mångfald och uppbygga din själ vid dess högtidliga lofsång -öfver alltings upphof? Eller bäfvar du för ensamheten och tystnaden -rundtomkring dig? Du förstår ännu icke deras betydelsefulla språk -och derföre bleknar du vid tanken på ett sådant eremitlif, såsom du -kallar det på ditt menniskospråk. - -Nåväl, jag vill visa dig en annan tafla ur naturens stora lif; kom, -följ mig till den brusande forsens brädd. Bäfvar icke din själ -tillbaka för denna dialekt af naturens eviga tungomål? Fruktar du -icke det oafbrutna dånets tordönsljud? - -Här står du vid fallets fot, höj din blick och skåda upp till -detsamma. Framför dig upprullas en tafla af det naturkrafternas -väldiga gladiatorspel som kallas Imatra. Från de trotsiga klipporna -återstudsa de i yrande fart framrusande jätteböljorna med krossade, -skumomhöljda pannor -- en storartad kamp, evigt förnyad med -outtröttliga krafter, ty det är sann natur, ett ståtligt stycke -gudaverk i denna skapelse. - -För dem af våra läsare som icke sjelfve sett denna, onekligen den -största fors i Europa, må följande tjena såsom ett slags beskrifning. -Den stora Wuoksenelfven, genom hvilken Saimas vattensystem uttömmer -sig i Ladoga, sammantränges ungefär en half mil från sitt utflöde -ur förstnämda sjö emellan höga klippväggar och bildar i den genom -graniten sprängda, smala rännan en fors, hvars vattenmassor med -åsklikt dån i en enda lavin af nedstörtande skum med otrolig -hastighet och vittnande om en oerhörd kraft ila att uppnå ett -rymligare becken. Stället är beläget ungefär sex mil ifrån staden -Wiborg i sydöstra Finland samt i en ödslig, vid elfstränderna -romantisk trakt. Forsens hela längd torde vara trehundra famnar -och fallets höjd ungefär sextio fot. För att rätt förstå detta -naturskådespel måste man se det flera gånger. Det första intrycket -är ganska egendomligt. För den från forsens fot uppåt det långa -skumbandet blickande åskådaren förefaller det i början som stode -hela denna massa alldeles stilla, och först sedan ögat en stund vant -sig vid den imposanta synen urskiljer detsamma den hastiga rörelsen -framåt i de bokstafligen öfver hvarandra störtande och liksom sig -sjelfva uppsväljande vattenhvirflarne. Ett moln af fina vattendunster -sväfvar öfver det i sina granittjettrar vildt rytande elementet och -solens strålar bryta sig i alla regnbågens färger i de genomskinliga, -af och till böljande dunstmolnen. När månen en klar Augustinatt -kastar sitt trollsken öfver Imatra, då är det som skulle vidunderliga -luftgestalter sväfva öfver detta dånande kaos, än kommande den -hänförde åskådaren alldeles nära och liksom erbjudande honom ett -famntag med löfte om evig ro dernere i det evigt oroliga djupet, -än hastigt vikande tillbaka liksom vid menniskans åsyn uppskrämda -elementarandar eller måhända flyende skuggor af de olycklige som i -Imatra sökt och funnit sin graf, men hvilkas själar dock ingen ro -hafva, änskönt deras kroppsliga hyddor krossats. Tid efter annan -tyckes forsen fordra en sådan tribut af den öfriga verlden och -sägner om sorgliga tilldragelser af denna art äro mycket gängse i -trakten. -- Icke allenast talrika resande från hela Finland utan -äfven från S:t Petersburg samt andra utländingar besöka om sommarn -Imatra, hvarest vid tidpunkten för vår berättelse ett godt hotel -var inrättadt. Men industrien hade icke då ännu, hvilket numera är -händelsen, här uppfört fabriker af hvarjehanda slag. Då var Imatra -ännu blott målet för skådelystne resandes och naturbeundrares besök. - -Det är till detta "berömda ställe" vi nu fört läsaren och läsarinnan. -Det är förmiddag och få eller inga besökande tyckas ännu ha -anländt den dagen. Osedda, såsom författare och läsare städse äro -för de i en berättelse uppträdande personerna, gå vi framåt och, -se der, vi mötas snart af en blid företeelse i det vilda fallets -omedelbara grannskap. Behagfullt lutad emot ett klippblock står -ensam en ungdomlig qvinnogestalt, försänkt i betraktande af forsens -nedvältande vattenlavin. Jag ser, sköna ungmö, att ditt hulda anlete -förklaras i stum beundran och att din blick med ett otolkbart uttryck -i sin varma glans följer de brådstörtande hviflarnes dundrande tåg -framåt. Jag ser att din själ tjusas af hvad dina sinnen förnimma, och -forsens språk tror du dig förstå bättre än den ensliga skogens sus. -Här fattar dig naturens storhet omedelbart, utan att din tanke först -väckes, du är öfverväldigad, sköna betrakterska, -- hela din själ har -samlat sig i ditt öga och du bildar, tillsammans med den skummande -forsen, en herrlig tafla för min inre syn: behagen, beundrande den -otämjda naturkraften. I ett målningsgalleri skulle jag måhända kalla -denna bild "Gracen och titanen", men här måste jag sanningsenligt -nämna den vackra betrakterskan vid hennes menniskonamn, ty det är -- -Jenny Bertram vid Imatra fall. - -Ja, så långt hade de kommit på sin nu förverkligade "inkognito-resa", -och tant Agatha satt på en klipphäll icke långt ifrån det ställe -der vi sett skön Jenny stå. Tanten tycktes vilja mera med örat än -ögat egna sig åt njutningen af det vilda skådespelets storhet, som -åstadkom en för henne alltför stark nervskakning. Hennes hufvud -svindlade då hon blickade ned i hvirflarne, hade hon sagt, och den -goda damen hade ganska rätt i hvad hon sade, ty detsamma har händt -och händer mera än en af de talrika Imatra-besökande. - - - - -9. - -Inkognito resande. - - -Jenny och tant Agatha hade anländt till trakten för ungefär en vecka -sedan. De bodde icke på hotellet utan en half mil derifrån på den -andra, östra sidan af elfven, der de, för den återstående delen af -sommaren, genom den artige hotelvärdens bemedling, åt sig förhyrt -det vid forsens början belägna, af sin egare nu icke bebodda, vackra -landstället Ojala. Härifrån företogo de dagligen promenader utmed -forsens östra sida, men i dag hade de beslutit sig för en utflygt -till den vestra, "paviljongsidan" af Imatra, som i allmänhet erbjuder -en mera storartad vy af foren. Våra damer hade passerat Wuoksen vid -Siitola färja och derifrån, under många suckar från tant Agathas -sida, medelst infödingarnes i trakten vanliga fortskaffningsmedel, -en tvåhjulig kärra förspänd med en häst, begifvit sig till fallet, -der de hade för afsigt att tillbringa hela dagen. Värden på hotellet, -hvilken i yngre år varit kammartjenare hos en grefve, var sjelfva -artigheten personifierad, ty han ansåg damerna på "Ojala", hvilka -icke kunnat ditflytta utan att väcka ett visst uppseende i den -aflägsna landsorten, för "ett mycket förnämt folk". Han var svensk -till börden ooh bibehöll "midt i bondlandet" sitt svenska uttal. För -öfrigt respekterade han på det högsta herrskapets "inkognition" ehuru -han inom sig beklagade detta förhållande, ty han visste af erfarenhet -att äfven de förnäma då kunna lefva mera "oskinneradt". Hvarföre de -svenska fruntimren just hyrt Ojala, kunde han icke få reda uppå, -trots alla sina diplomatiska frågor, och han kom slutligen för sig -sjelf till den slutsatsen att antingen var unga fröken "alldeles -tokig i vattenfall", eller ock hade han fått i sitt grannskap ett -ganska hemlighetsfullt herrskap, måhända polska flyktingar, fast de -talade så bra svenska. Det var under den polska uppresningens sista -dödsryckningar. Kanske att mannen, den polske grefven, stupat och -familjen, ty att "frun" var svenska det var han säker på, återvände -nu till överge. "Ja, ja", så tänkte herr Pettersson, "dom ä' allt -polska 'emigramanter', det börjar jag nu sätta all tro till. Och -länsmannens frågor i går, hvad kunde de väl betyda? Men jag är sjelf -svensk och dom är förnämt folk; jag vill inte förråda dom, men jag -skall vid middagen ge dom en fin vink om saken. Imellertid skall jag -gå åstad och säga till att bordet är serveradt." Och herr Pettersson -gjorde så. - -En kort stund derefter syntes tant Agatha och Jenny långsamt -promenerande komma genom "parken", såsom en liten inhägnad skogsdunge -invid "hotel-paviljongen" benämdes. Vid middagen, som var ganska -smakligt anrättad, passade herr Pettersson sjelf upp. Till hans -synnerliga belåtenhet sade herrskapet till om en butelj godt, lätt -vin. En viss fruktan deröfver att "den goda middagen eftersom det var -bara fruntimmer" skulle aflöpa utan vin, på hvilken artikel vår värd -förtjenade mera än på den feta laxforell, den kycklingsstek och de -delikata hallonen som serverades, hade ett ögonblick uppfyllt hans -ganymedessjäl med oro och det verkligen mera för det goda skenets -skull än förtjenstens. Nu var dock allt såsom det skulle vara och -icke utan en smått löjlig högtidlighet ställde herr Pettersson fram -en butelj "Chateau Yquem", det fina, doftande franska vinet. Med en -åtbörd af oefterhärmligt behag och en enkel artighet som icke tillät -någon misstydning frågade vår lilla fröken om icke deras snälle herr -"kommissionär", så kallade Jenny alltid hotelvärden, ville göra dem -nöjet att sjelf smaka ett glas af det ypperliga vinet. Pettersson, -smickrad af kommissionärstiteln, hvilken han gaf utsträckning af -"kommissarie", blef hänförd af det nedlåtande anbudet. "Alldeles som -salig grefven gjorde på resor", tänkte före detta kammartjenaren -och hans hjerta svällde af välvilja för "gentila" middagsgäster. -"Nu eller aldrig skall jag säga dom allt", mumlade han för sig -sjelf i det han ställde det gröna, slipade vinglaset på kanten af -bordet. Jenny slog leende uti af den doftande, ljusgula drufsaften. -Fruntimren drucko vänligt herr Pettersson till och denne smakade -med välbehag på vinet, samt ställde glaset blygsamt längst bort vid -bordsändan. - -"Vigtiga nyheter från Polen", började vår Imatradiplomat, "det står i -tidningarne att 'insurschanterne' förlorat en stor batalj." - -Damerna utbytte en blick sinsemellan, men ehuru de befunno sig så -nära ryska gränsen, kunde den frimodiga Jenny dock icke underlåta att -yttra: "Stackars Polen!" - -"Herre min Gud!" utropade Pettersson, "om jag på något sätt sårat, så -var det emot min vilja, men se det är så att, att om deras nåder ha -slägtingar der i landet, så..." - -"Hvad då?" frågade den yngre af damerna nyfiket. - -"Så då, då", stammade hotelvärden, "se våran länsman..." - -"Hvad då?" upprepade Jenny sin fråga med en min af komiskt allvar, ty -hon började nästan ana hvad det gällde. - -"Herre Gud i himmelen!" utropade nu den olycklige värden, som genom -den öppna dörren hade fri utsigt åt gården, "när man talar om den -onde är han inte långt borta, der kommer han nu i egen person!" Och -med en rörelse snabbare än vi kunna omtala densamma skyndade han -fram till Jenny och hviskade: "Varen lugna, jag skall försöka att -arranschera allt till det bästa." Han ilade ut. - -Nu sågo tanten och vår vackra, käcka hjeltinna något förvånade på -hvarandra. - -"Det måtte vara något löjligt missförstånd i det här", utbrast Jenny -och försökte skratta. - -"Blott vi inte få något att skaffa med den rysliga ryska polisen!" -hviskade tant Agatha, "ack barn, barn, nu ser du huru det går till i -Finland." - -"Annu har då ingenting händt, som kunde vara oroväckande", sade Jenny -med återvunnen fattning. "Se så, der ha vi dem, var blott lugn, tant -lilla, och låt mig föra ordet." - -Dörren, som värden stängt igen efter sig, uppläts och med bondaktig -vigtighet i sina åtbörder, inträdde en herreman med rödblommiga -kinder och plirande ögon. Han var iklädd ett slags uniformsrock och -på hans mössa, hvilken han icke aftog förr än han gjort några steg -inåt rummet, glänste en kokard. Det var länsmannen; han åtföljdes -af Pettersson. Den höge funktionären bevärdigade de närvarande -fruntimren till en början icke ens med en blick utan aftog långsamt -sin mössa och läggande den på ett sidobord, så att den ofvahnämda -kokarden var fullt synlig, tilltalade han värden. Han kom härvid att -vända damerna ryggen. Troligen ansåg han detta sätt att uppträda -fullt enligt med sin tjenstemannavärdighet. - -"Pettersson", frågade länsmannen i nedlåtande ton, "är här mycket -resande i dag?" - -"Endast några få,", svarade denne, "men annars har det varit mycket -besök i år." - -"Jag tror vi taga våra sjalar och sätta oss i lilla paviljongen", -sade Jenny. - -Damerna stego upp, hvilket föranledde länsmannen att något tvärt -vända sig om. Jenny hjelpte tanten med sjalen och de togo några steg -åt dörren. - -"Vi önska dricka kaffe i lilla paviljongen dernere," sade Jenny, med -en lätt helsning, till Pettersson. Denne bugade sig. Länsmannen, som, -trots sin påtagna myndiga uppsyn, blifvit något förlägen för den -värdighet i hållning och skick, som damerna ådagalade, uraktlät att -helsa, och förargad öfver sitt eget oskickliga beteende, öfvergick -han med en hos obildade men egenkära personer ofta inträffande -vändning från tafatt förlägenhet till framfusig påflugenhet; de tro -väl detta höra till goda ton. - -"Herrskapet är från utlandet, tror jag?" sade han, helsande med -löjlig nedlåtenhet. "Nå, hvad tycks om Imatra? Vacker utsigt här, -inte sannt och..." - -"God middag!" svarade Jenny alldeles allvarsam, neg mycket djupt och -hoppade lätt och graciös som en gazell genom dörren, i det hon sände -den förbluffade länsmannen en blick, så full af återhållen skrattlust -att denne, alldeles förvirrad af dess uttryck, knappast märkte att -äfven den äldre damen med en stum, afmätt helsning lemnade rummet. -- - -Sedan Jenny och tant Agatha intagit sitt kaffe och under till större -delen stillatigande beundran egnat den herrliga forsen ännu någon -timme, tänkte de omsider uppå att anträda hemfärden. De begåfvo sig -alltså upp till hotellet, der de möttes af en öfverraskning, hvars -art och natur vi dock först meddela i ett följande kapitel. - - - - -10. - -En "administrativ tjensteman". - - -"Fördömd liten satunge!" hade den värde länsmannen förargad utbrustit -då han såg att fruntimren så der utan vidare krus lemnat salongen, -och han gjorde min af att följa efter. - -"En himmelsk sötunge, ville väl bror säga", inföll Pettersson i det -han framräckte den kokardprydda uniformsmössan. - -"Ja, f-dt vacker är hon, den yngre menar jag", brummade länsmannen, -tog mössan och lade den åter på bordet samt fortfor sedan, lugnande -sig: - -"Jasa, det der är nu de omtalade utländskorna, Hm, hm, vi -administrativa tjenstemän böra ha reda på allt som försiggår i vårt -distrikt, men, Pettersson, gif mig imellertid en butelj bäijerskt, -det är f-dt varmt i dag." - -Värden skyndade efter ölet. Under tiden kastade länsmannen en -forskande blick på middagsbordet. - -"Tre vinglas", mumlade han, "hå, hå, det börjar se besynnerligt ut. -Kanske att någon smugit sig ut genom fönstret? Den der saken tål en -liten undersökning. Jag skulle just nu behöfva någon sådan der affär -för att visa hvad jag är för en karl." - -Pettersson inkom och serverade ölet. Efter en grundlig styrkedryck -vände sig länsmannen till honom och sporde: - -"Nå, hvar är den tredje i sällskapet?" - -"Den tredje i sällskapet?" sade hotelvärden förvånad, "dom äro bara -två fruntimmer, det jag vet." - -"Men det tredje vinglaset, hvarom vittnar det?" återtog kronans man i -sträng ton. "Sätt sig inte i omständigheter, Pettersson." - -Hotelvärden bleknade något och ville svara, men länsmannen fortfor: - -"Jag är din vän, Pettersson, men det säger jag dig på förhand att -vi administrativa tjenstemän ha inga anseende till personen när det -gäller för staten, vigtiga frågor, och all vänskap tiger då. Hvar är -den person, som druckit ur det tredje glaset?" Och länsmannen pekade -med en storinqvisitors uppsyn på det vid ena bordsändan stående till -hälften urdruckna vinglaset. - -"Det tredje vinglaset", sade nu den åter lugnade värden med komisk -förlägenhet, "det tredje glaset,bror Smilander, var för mig." - -"Hvasa", utbrast länsmannen, "för dig? Det tror jäg inte. Jag -befaller dig i lagens namn att du lyder lagens befallning denna gång --- eljest är jag tvungen att gå helt annorlunda tillväga." - -Med möda lyckades det Pettersson, som tillika på intet vis ville -förråda sina egna tankar om fruntimren, att öfvertyga den i sina -förhoppningar något svikne tjenstemannen om sannfärdigheten af -sin omständliga berättelse rörande den af fruntimren honom visade -artigheten. Smilander drack ur sitt öl och mumlade halfhögt: "Att -bjuda en värdshusvärd på vin -- är simpelt, eller också är det ren -beräkning för att ha en vän i viken. Men jag uppoffrar Pettersson -om jag blott kunde göra något af den här historien, någonting som å -högre ort ådagalade min tjensteifver och mitt nit. Hm, om det varit -mig de inviterat, då kunde jag inte säga någonting om saken, ty jag -har alltid haft god tur hos fruntimmer, de må nu vara födda här eller -der -- men att såder 'göra sig grön', han tänkte härvid på de gröna -vinglasen, för en värdshusvärd bebådar någonting helt annat." - -Som han imellertid icke ville låta sin i eget tycke qvicka ordlek -gå förlorad, vände han sig, redan på förhand skrattande, i det -han pekade på de gröna glasen, till värden och sade: "Jaså de der -fruntimren 'göra sig gröna' för dig?" - -Pettersson blef åter smått ängslig, men länsmannen märkte det icke, -ty han fortsatte sin tankegång högt: - -"Ja, ser du, det hade varit en annan sak om de bett mig göra sig -sällskap, jag är fruntimmerskarl, jag, och alla flickor ä' galna i -mig, Pettersson, och det är inte att undra öfver heller, -- tretio -år, god inkomst, hygglig karl, hvasa?" - -"Nej, gu'bevars", svarade den andre förbindligt, "bror är allt en -helt 'douschuant' karl, ska' jag säga." - -"Åh ja, när man så vill", återtog länsmannen och kråmade sig -sjelfbelåtet. "Men när ämna de sig hem igen? De bo ju på Ojala?": - -"De ha till i qväll beställt min häst och 'trilla'," skyndade sig -Pettersson att svara. - -"Jag har lust", sade herr Smilander, "att göra en visit hos dem. -Ganska täck varelse, den yngre. Nå, Pettersson, hvad heter din -skönhet?" - -"Den äldre damen heter Stråle", svarade den sålunda tillfrågade, "och -den yngre är väl hennes fröken dotter, kan jag förstå." - -"Ingen titel?" - -"För mig uppgåfvo de ingen titel -- rätt och slätt Stråle." - -"Adligt namn kantänka", återtog länsmannen, "men det kan finnas -ganska vanliga 'strålar' också, till exempel dina strål-likörer, bror -Pettersson." Och Smilander skrattade godt åt sin ordlek numro två och -herr Petterson ansåg för sin pligt att skratta med "höga öfverheten". - -"Får det kanske lof att vara en sådander 'vanlig'?" frågade han -inställsamt. - -"Qvickt sällskap skärper vettet", utbrast Smilander, "tag hit då en -'stråle', så skall jag dricka fröken Stråles skål." - -Sedan det ljudliga skrattet, som följde på denna tredje upplaga af -de smilanderska qvickheterna, lagt sig samt likören förtärts, tog -länsmannen afsked i det han tillade: "Helsa de utländska damerna och -säg att jag i morgon gör min visit på Ojala. Adjö." - -"Dumt", mumlade Pettersson efter den bortåkande, "att jag -skulle nämna Ojala-herrskapets namn, då dom ändtligen vill vara -'inkognischonerade'! Men hvad skulle jag göra? Emellertid vill jag -inte omtala det för andra frågare härnäst, ty inte behöfver jag ju -känna till det. Men se, minsann, der kommer en vagn med resande", -- -och han skyndade att emottaga de nya gästerna. - - - - -11. - -Öfverraskningar. - - -Då tant Agatha och den älskvärda fröken Jenny i akt och mening att -anträda hemfärden nalkades hotel-paviljongen, hade det nyss anlända -ressällskapet, som bestod af två herrar och ett fruntimmer, redan -hunnit göra sig hemmastadt i salongen. Fruntimret och den ene af -herrarne tycktes vara gamla goda bekanta med värden på stället och -de helsningar som blifvit utbytte å ömse sidor hade varit ganska -vänskapliga. Derefter hade den ene af herrarne och Pettersson dragit -sig tillbaka för att, såsom den resande sagt, likså godt först som -sist tala om affärer. - -Då tanten och Jenny inträdde, voro derföre endast två af de nya -gästerna i salongen och dessa tycktes vara i begrepp att företaga -en promenad för att bese fallet. Kavaljeren, som stod med ryggen åt -dörren, yttrade just i detta ögonblick till den unga damen, ty ung -och vacker var hon, det kunde Jenny genast se: "Jag har oaktadt det -mäktigt manande dånet inte ens kastat en blick genom fönstren och jag -skall helt och hållet underkasta mig fröken Ainas anordningar. Skall -jag nu kanske binda en duk för ögonen?" - -"Det skall jag göra", klingade en munter stämma och Jenny sprang -behändigt fram samt betäckte bakifrån med sina små händer den -talandes ögon. Tant Agatha stod mållös af förvåning öfver den -oerhörda frihet hennes ystra systerdotter tagit sig emot en främmande -mansperson och den unga finskan, ty läsaren har väl gissat att det -är Aina Ros, tog först ovilkorligen ett steg tillbaka, men hennes -förvirring gaf snart rum för en skälmsk känsla af sympati och i det -hon vexlade en tyst helsning med den leende Jenny sade hon: - -"Gissa, herr Stenrot, gissa hvem det är; jag nästan anar det." - -"Vid alla himmelens makter, jag befinner mig i trolleriets hemland! --- Jenny, vackra, tokiga, snälla Jenny, -- det kan inte vara -någon annan än du!" utropade vår vän Erik alldeles "forbaused" af -öfverraskning. "Men huru i himmelens namn befinner du dig här? Och", --- han hade nu fått ögonen fria, -- "hvad ser jag? Tant Agatha också! -Jo, det var en nätt sommartur, det här!" - -Men ingen hörde på honom, icke ens tant Agatha, som nedsjunkit på en -stol och med händerna i kors på sitt bröst blott yttrade de orden: -"Erik -- alltså det var Erik; nå då var det inte så farligt." Ur Aina -Ros' vackra öga föll i all hemlighet en hastig blick på Erik. Kanske -hon ville utleta hvilket intryck den mångomtalade Stockholms-kusinens -plötsliga uppträdande gjort på hennes artige reskamrat och hittills -oinskränkt hängifne riddare. Emellertid vände sig Jenny till den unga -finskan och sade: - -"Förlåt, fröken Aina -- men min kusin har ju redan presenterat mig -såsom den tokiga Jenny? Fröken Aina Ros -- inte så? Min tant, fröken -Stråle." - -"Jaså", tog nu Erik, som i någon mon hemtat sig från sin förvåning, -till ordet, "jaså, all vidare presentation är onödig -- ja, det -liknar verkligen Jenny. Se, sådan är hon; har jag kanske sagt för -mycket, fröken Aina? Men låt mig nu riktigt helsa på er. Goddag, -snälla tant och välkommen till Finland", han kysste den vänliga damen -på hand och fortfor sedan: "goddag äfven du, putslustiga yrhätta. -Alltså, detta var målet för den hemlighetsfulla inkognitoresan?"' - -"Ja, käre Erik", sade Jenny och räckte honom sin hand, "sådana turer -gör man utan resehandbok." - -Erik rodnade vid denna anspelning på hans egenskap af Jennys vanliga -resekavaljer, men han kunde dock icke bli förargad på den vackra -kusinen såder vid det första återseendet. Medan de två damerna gjorde -hvarandras bekantskap medelst det slags frimureri, som i dylika fall -är egendomligt för unga flickor, vände han sig derföre till tanten -med en fråga huru allt detta gått till? - -"Jenny gaf sig ingen ro förr än äfven hon skulle komma till Finland", -blef svaret, "och, gode Erik, du får allt höra ännu besynnerligare -saker och ting om och när allt sker såsom Jenny planerat, -- men det -är ju sannt, jag får inte sqvallra ur skolan." - -Jenny, som kanske befarade att tanten under inflytande af den -första öfverraskningen skulle göra Erik några alltför förtroliga -meddelanden, gaf dock snart samtalet en mera allmän riktning. - -Nu återkom Ros, som af hotelvärden fått veta att till trakten -anländt två förnäma damer från Sverge, äfvensom att den äldre af -dem bar namnet Stråle. Blott med möda hade han kunnat dölja sin -öfverraskning och sinnesrörelse då han derjemte af den meddelsamme -värden erfor att dessa damer nu befunno sig inne i salongen och att -de sannolikt sammanträffat med hans ressällskap. Då han inträdde var -han visserligen något blek, men till det yttre lugn, och han helsade -nästan hjertligt på tant Agatha i det han påminte henne derom, att -då de sist togo afsked af hvarandra, hade detta skett vid brädden af -ett litet vattenfall i Skotland och nu egde deras alldeles oförmodade -återseende rum vid dånet af en fors i hans undangömda hemland. - -Mötet mellan Jenny och Ros var af helt annan art; det vittnade väl -icke om ömsesidig förlägenhet, de voro ju båda för stortänkta att -behöfva bli "förlägna" för sina känslor, men der låg ändock ett -visst tvång öfver dem. Det var liksom hade de frågat hvarandra: och -hvad skall nu hända? I Jennys blick låg dock mera förtröstan än oro, -medan Birger, så godt han kunde, sökte dölja sin inre rörelse. Det -skulle ha gifvit de tre öfriga personerna i det lilla sällskapet -mycket att tänka på, detta sätt att helsa på hvarandra, om de fått -rådrum dertill, men tant Agatha som småningom började "finna sig i -situationen" afbröt alla hitåt lutande betraktelser genom att vända -sitt tal direkte till den ena af de icke handlande utan fastmera -lidande personerna. - -"Jenny, min skatt, betänk huru egendomligt! Då vi sist råkade herr -Ros var det vid ett vattenfall och nu träffas vi åter vid ett sådant!" - -"Ganska egendomligt", ljöd Jennys svar i nästan hviskande ton. - -"Mår du illa, Jenny lilla?" frågade nu tanten oroligt. "Kanske det -evinnerliga bullret angripit dina nerver?" - -"Åh nej", skyndade Jenny att svara och försökte att le, "men härinne -är så varmt." - -Nu kom Ros den stackars Jenny till hjelp. - -"Skola vi inte bese fallet?" inföll han, "Erik börjar väl bli otålig?" - -"Hm", svarade denne nästan torrt, "min förvåning öfver tants och -Jennys härvaro har gjort att jag nästan glömt bort hela Imatra." - -"Derom borde du dock alltjemt påminnas af dånet", sade Jenny, och -tillade i det hon gick förbi honom: "Snälle Erik, spela inte längre -förvånad." - -"Spela?" mumlade Erik. "Det är fullaste allvaret." - -"Men din förvåning är plågsam för mig", återtog Jenny i samma ton som -förut. - -"Den är", sade Erik bitande, "ett kapitel i resehandboken." - -"Tack, kusin Erik, det der skall jag inte glömma", hviskade Jenny, -"men det är oartigt mot fröken Ros att stå här och hviska." Erik -rodnade tvärt emot sin vilja, men Jenny skyndade till sin nya -bekantskaps sida. - -Emellertid hade sällskapet brutit upp. Ros bjöd sin arm åt tant -Agatha. Aina och Jenny ilade förut och Erik såg sig tvungen att följa -efter, men inom sig erkände han att hans sinnesstämning ingalunda -var den lämpligaste för att riktigt uppfatta och kunna njuta ett -storartadt naturskådespel. -- Hvarföre hade hon rest efter honom? -Och huru listigt hade hon icke vetat att passa på hans ankomst till -Imatra! Erik kom nu ihog att han i sina dagboksanteckningar talat -om denna resa. Var hon svartsjuk? tänkte den egenkäre unge mannen. -Detta var visserligen smickrande för hans fåfänga, men ändock fatalt, -mycket fatalt, ty Aina Ros var i hans tycke såväl vackrare, som ock -behagligare och mildare, än den sjelfrådiga Jenny. Och det åtlöje -sedan, för hvilket han utsattes genom detta sin kusins uppförande! -Han såg redan i andanom den muntre skådespelaren X. på Hasselbacken -för vännerna derbortä skildra "den ertappade fästmannens öden". -Olidligt att tänka på! Det gör oss verkligen ondt om den stackars -Erik att han skulle befinna sig i en så olycklig sinnesstämning -första gången han besökte det berömda Imatra och det i Ainas -sällskap. Ja, det är så mycket förargligare som han, enligt sin egen -tanke, icke allenast blifvit "näsledd af sin kusin" -- utan till på -köpet: hvad skulle Aina Ros och hennes bror tänka om denna historia? -Det såg ju minsann ut som om han verkligen varit en förlupen fästman. -Det var fatalt, mycket fatalt i den -- af sin egenkärlek missledde -Eriks tycke. - - - - -12. - -Vid Imatra. - - -Vid åsynen af den stora naturföreteelsen slets det oaktadt en flik ur -det täckelse af moln, som höljde Eriks sinne. Den i början likgiltiga -blicken öfvergick, honom sjelf ovetande, i en beundrande åskådning af -det imposanta fallet, och i samma mon som de yrande skumhvirflarne i -bestämdare konturer framträdde för hans på deras vilda lek riktade -öga, veko det inbillade bryderiets töcken från hans för allt skönt -och stort mottagliga själ, och den herrliga taflan framför honom -uppfyllde med sitt majestät hela hans väsende. Hans bekymmer flögo -bort på forsens dunstmoln, som försvunno i ethern, och det mäktigt -väckta medvetandet af hans egen krafts otillräcklighet, som här så -tydligt framställde sig för honom, återgaf hans sinne dess ädla -hållning och jemvigt. Hans hjerta svällde af tillfredsställelse -deröfver att han, utan all reflexion, på den omedelbara förnimmelsens -väg erfor tillvaron af en högre makt än hans egen ringhet. Den -symboliska handlingen att med sin hand liksom stryka bort molnen från -sin panna, åtföljdes af en större klarhets utbredning i hans inre. -Anden höjde sig ur hvardagslifvets och prosans verld och vår vän var -åter samme poetiske Erik Stenrot som förut. En sympatetisk känsla, -för hvilken han hvarken kunde eller ens ville redogöra för sig sjelf, -dref honom till Ainas sida. Jenny, som gått ett stycke längre fram, -hade han glömt; för honom funnos blott Aina och han vid den eviga -forsens brädd. - -Tant Agatha hade satt sig på en af den lilla paviljongens bänkar, -och, utan att veta sjelf huru, stod Ros några ögonblick derefter i -Jennys närhet. Hon märkte icke hans annalkande och hvarje muntligt -meddelande från hans sida var, der de befunno sig i det dånande -fallets omedelbara grannskap, en omöjlighet. - -Imatras hvirflar ha den egendomligheten att ehuru naturligtvis -det hela öfver hufvud taget städse erbjuder samma tafla af den, -så att säga, mest rörliga oföränderlighet, så byta dock -- kanske -en optisk villa -- de skilda partierna alltjemt om utseende. På -samma ställe der nyss en jättebölja trotsigt reste sin skumhöljda -hjessa högt upp... och de lösta, fina vattenpartiklarne, såsom ett -vildt fladdrande hår, skakades i luften, på samma ställe gapar i -nästa ögonbliek ett inåt sitt djup mörknande svalg, bekransadt med -hvitfradgande skumbräddar, och man tycker sig kunna skåda, ned till -sjelfva bottnen af forsen. - -Man skulle tro att detta skådespel åter och åter upprepar sig, och -så är väl också i sjelfva verket förhållandet, men åskådarens öga, -huru länge han än betraktar forsvågornas jättetåg framför sig, skall -nästan aldrig finna att samma slags grupp af sammanstötande böljor -bildar sig på samma ställe som förut. Uppjagad af en plötslig nyck -rusar en från det hela liksom lösryckt våg med sin kam högt upp emot -klippstranden och öfversköljer oförmodadt den plats som åskådaren -nyss trott vara fullkomligt trygg för sådana påhelsningar och hvilken -var alldeles torr då han beträdde densamma samt följaktligen på en -längre tid icke varit utsatt för någon framforsande böljas vilda -famntag. Ögonblickligt rusar dock vågen, liksom manad med trollmakt, -tillbaka i det kokande kaos, blottande på flera ställen forsens -branta sidosluttning, en hemsk nedgång i den brusande afgrunden, till -hvilken i otaliga små rännilar de högt uppkastade vattendelarne med -brådskande ifver åter söka bana sig väg utmed klippans slätslipade -afsatser, glittrande i den oväntadt skådade dagens ljus. En dylik -våg, en slintande fot, och den sålunda öfverraskade åskådarens öde -är afgjordt, ty bortryckt i Imatras famn af det tillbakarullande -svallet, skulle hans jordiska tillvaros ögonblick snart vara räknade. - -På en sådan plats, men okunnig om sin fara, stod den föga nervsvaga -Jenny Bertram alldeles försjunken i åskådandet af de gigantiska syner -som i hastig oinvexling bildade sig framför det magiskt fängslade -ögat. Der delade sig just nu en väldig vattenmassa isär och medan -den ena hälften med höjdt skumbanér i ilande fart fortsatte sin -gång, drog sig den andra hälften liksom tillbaka. Emellan de sålunda -uppkomna vattenväggarne gapade ett djup, snarlikt en öppnad famn, -som emot åskådarne utsträckte sina hvita, skumklädda jättearmar. -- -Jenny lutade sig ovilkorligt framåt i namnlös bäfvan, liksom hennes -själ icke velat förlora ett enda moment af den hänförande synen -- då -halkade hennes fot på den sluttande hällen och i nästa stund spolade -en väldig våg öfver den plats der den älskliga flickan nyss stått, -en tjusande bild af den hyllning behaget egnar kraftens genius. Det -vilda elementet röt af raseri att dess sköna rof gått förloradt, -- -ty Jenny hvilade blek och mållös mot Birger Ros' axel. Denne hade, -förtrogen med fallets egenheter, i det hotande ögonblicket med -kraftig arm ryckt henne undan den öfverhängande faran och hoppat ett -steg tillbaka med sin ljufva börda. Räddarens fötter sköljdes af det -fräsande elementet. Den stora vågen vek tillbaka och fortsatte sin -brusande gång, men de små rännilarne flydde i glittrande kaskader -igen till den dånande Imatra-drottens fot, förmälande sitt nederlag -och hans svikna förhoppning på det sköna rofvet. De slungades af -den mäktiges vrede ögonblickligt i form af dunster högt upp i skyn, -der de, upplösande sig i vänliga solstrålars famntag, för dessa -täljde sagan om sin tillvaros skönaste och sista syn, den ljufliga -menniskodottern som de, förenade med en väldig våg, velat röfva -bort från jordisk fröjd och njutning. Nu dogo de gladt för det de -icke lyckats. Men de goda luftandarne fläktade de små såsom ett -uppfriskande duggregn öfver den räddade jungfruns marmorhvita anlete -och aftonsolens milda strålar väckte snart ungdomens röda rosor igen -till lif på hennes fina kind. Jenny slog upp ögonen och tackade -sin räddare med en blick, som vatten- och luft- och solstrålsandar -afundades honom, ty den var innerligt skön emedan den hade sitt -upphof i ett rent och friskt, af kärlek och tacksamhet uppfyldt -hjerta. De två menniskorna som nu hand i hand stodo der bredvid -hvarandra på Imatras klippbrädd, hade båda nyss gifvit och mottagit -stora gåfvor. Han hade ju återgifvit åt lifvet en af dess vackraste -rosor och denna ädla ros åter hade, såsom föremål för hans egen -lilla, men hurtiga handling, i tviflarens bröst väckt hågen för -det sanna lifvet, som icke vill grubblas bort i töcknigt drömmeri -utan förhoppningsrikt verka för stora, höga ändamål. Den besvarade -kärleken, vaknad till klart sjelfmedvetande, hade åstadkommit denna -förvandling. Sålunda mognade i ett enda ögonblick till verkligt lif -två goda menniskor: den yra Jenny Bertram till en lycklig brud och -den tviflande Birger Ros till en nyttig samhällsmedlem. - -De stodo, öga i öga och själ i själ, invid hvarandra, sälla i -hvarandras sällhet, åtminstone ett ögonblick, och intet ord vexlades -eller behöfde vexlas, ty de talade "blickarnes alltförkunnande -andespråk". - -Men kall som en obeveklig frostnatt sveper sitt dödande dok öfver -vårlifvets lofvande brodd, -- så stod plötsligen framför Birger -Ros' strålande lefnadsutsigter den i hans döende faders kallnande -hand aflagda eden: "att aldrig taga till äkta dottren af ett -främmande folk" -- och med bleknande kinder tryckte han den älskade -flickans hand till sitt af onämbar sorg sammanpressade hjerta. -Emellan dem stod ju den sällhetsdödande skepnaden af en oblidkelig -fordringsegare; bilden af den döende fadren uppreste sig förebrående -framför den affallige sonens inre öga. Men en underbar klarhet -tycktes dock ha utbredt sig öfver Birgers hela själ. Utan inverkan -hade den korta sällhetens ögonblick icke varit och den nya ed att tro -på lifvet, hvilken han svurit i det stolta medvetandet af besvarad -kärlek, gaf hans väsende lugn och fasthet -- men det var vinterdagens -kalla lugn och fastheten i det våldsamt kufvade lycksalighetsbegärets -till is frusna framtidsspegel. - -Annorlunda gestaltade sig dock framtiden för den sköna Jenny Bertrams -själ. Blekheten på den älskades kind, vittnande om styrkan af den -strid som kämpades inom honom, undgick icke hennes klara blick och -äfven för hennes inre syn stod den manande fadrens ljusskvmmande -bild. Men genom den i oskuldsfull kärleksglädje rodnande ungmöns -vaknande väsende gick en så onämbart behaglig ström af lefnadslust -och tro och ur hoppets framtidsblomma uppstego så tjusande aningar -och bilder att hon icke trodde den kalla skuggan ega kraft att -tillintetgöra all denna skönhet. Och så var det: hon slog sina -vackra, liljehvita armar omkring den älskade mannens hals och -hviskade i hans öra, förnimbart för honom till och med öfver forsens -dån, de vingade orden: "Jag tror inte på ett oblidkeligt olycksöde!" - - - - -13. - -"Ett smultron, vuxet i skuggan." - - -"Hvar har du dröjt så länge, söta Jenny?" frågade tant Agatha oroligt -den till paviljongen framskyndande unga flickan. "Jag ser inte heller -till Erik och de andra?" - -"Se der komma de alla tre", svarade Jenny i det hon låtsade syssla -med själen för att dölja sin rörelse, "och nu kunna vi på allvar -anträda vår hemfärd." - -Erik sällade sig till tanten, förklarande att han nu gjorde -anspråk på att få leda henne. Jenny och Aina ilade åter förut och -Ros, försjunken i djupa tankar, afslutade tåget. Erik uttalade -naturligtvis för tanten sin beundran för det storartade vattenfallet -och återkom städse mycket fintligt till detta ämne hvar gång den -goda damen sökte föra samtalet på Aina Ros. Sjelf yttrade Exik icke -vidare någon nyfikenhet öfver anledningen till tantens och kusinens -oförväntade resa till Finland. Hvad åter de unga flickorna meddelade -hvarandra få och vilja vi icke förråda, men så mycket kunna vi dock -säga, att då sällskapet hunnit upp till hotellet, kallade de två -vackra tärnorna hvarandra du, och icke det ringaste tecken till -svartsjuka tycktes grumla deras unga vänskaps morgongryning. - -Här vore det nu väl vår länge uraktlåtna skyldighet att söka gifva -en liten skildring af huru de två hjeltinnorna i denna berättelse -egentligen "sågo ut". Men detta kan vida lättare åläggas än -verkställas. För det första är det i allmänhet svårt att beskrifva -unga damers utseende, ty detta vexlar alltjemt karakter efter de -personer, i hvilkas föreställning en bild af dem skall tecknas. -För det andra måste beskrifvaren vara mycket på sin vakt för att -icke, såsom det heter, "mista koncepterna" vid uppräknandet af alla -de otaliga behag som hvarje ung flicka kan utveckla, om hon bara -vill. Må derföre den hulda läsarinnan med undseende döma öfver vår -ofullständiga skildring. Vi kunna till vår ursäkt blott säga att om -vi icke ingått i detaljbeskrifningar, detta skett i följd af vår -öfvertygelse att den qvinliga skönhetens väsende icke genom den -noggrannaste fotografi kan återgifvas fullkomligt sanningsenligt. -Vi anropa dock vår sånggudinna att vänligen föra vår pensel, då vår -föresats är så föga egoistisk att vi icke helt och hållet vilja -behålla för oss sjelfva de vackra syner vi förvisso tro oss ha sett. - -Aina Ros, öfver hvars af naturen jemna sinne aderton vårar strött -sina blida blomster ur ett fridfullt hemlifs ymnighetshorn, hade -tillbragt större delen af sin tid på landet under sina föräldrars -hägn. Fadern, en lärd prestman och ifrig fennoman, hade sjelf -undervisat sin dotter, hvilken efter föräldrarnes nästan samtidiga -frånfälle, fortsatt ökandet af sitt kunskapsförråd under brodern -Birgers ledning. Hon hade en god del af den der likheten med "ett -smultron, vuxet i skuggan", som hennes bror engång skämtvis uppgifvit -såsom en egendomlighet hos "fennomanskorna". Aina var dock icke -alltför landtligt blyg, hon var tvärtom ganska frimodig och ett års -vistelse i Helsingfors hade icke i ringaste mon förändrat den henne -medfödda lugna hållningen, ett ypperligare vademecum i lifvet, än -den mest raffinerade salongsvana i verlden. Hon förde sig ledigt -och behagfullt i hvilken krets som helst, men hon hade en stor -ehuru omedveten fördel framför många af sina så kallade väninnor i -staden: hela hennes väsende var liksom kringflutet af en egendomlig, -vårlig morgonfriskhet. Det oskyldiga uttrycket i hennes glada, blåa -blick förädlades af ett känslans aningsrika skimmer, och hennes -tal klingade som lärkans drill öfver ett vaknande vårlandskap. Och -vår var det också, idel vår inom den jungfruliga barmen och djupa -men ljusa tankar stodo att läsa på den klara, molnfria pannan. Den -raka näsan, icke alltför liten, gaf det milda anletet karakteren -af fasthet, men på den friska munnen log ett muntert löje och en -liten skalk tittade fram ur gropen på kind. Det enda yppiga i den -harmoniska företeelsen var det ljusa hårets rika svall, som böljade -långt ned öfver plastiskt bildade skuldror och hvilket, upplöst -ur sina flätor och fangsel, kunnat omhölja hela hennes intagande -gestalt. Sådant var Aina Ros' utseende och vi tillägga ännu, för -sanningens skull, att hon var en mycket regelbundnare skönhet än vår -lilla väninna Jenny Bertram, hvars beskrifning vi ha all anledning -att uppskjuta till en annan gång, emedan vagnarne nu köras fram, -det vill säga, Ros' vagn, i hvilken Aina och han togo plats, samt -hotelvärdens "trilla", som i sitt sköte upptog tant Agatha och Jenny. -Erik Stenrot deremot skulle stanna qvar på hotellet till dess hans -vän fått hushållet på Muistola i ordning igen efter den fleråriga -frånvaron. - -Afsked togs både hjertligt och ceremoniöst, alldeles såsom -det vanligen plägar ske, men man beslöt ingenting om nästa -sammanträffande. Detta öfverlemnades åt slumpen. - -Klatsch! och hästarne drogo till, några vänliga nickningar ännu och -den unge svensken stod ensam qvar på trappan till hotellet vid Imatra -fall. - - - - -14. - -Huru Erik tillbragte qvällen. - - -"Hur det än må vara och bli", sade Erik Stenrot leende för sig sjelf -i det han blickade efter de bortåkande, "i den der gamla vagnen åker -mitt hjerta sin kos." Som han emellertid var nog mycket "af denna -verlden" så gick han snart åter in i salongen, tände en cigarr och -satte sig vid ett af fönstren för att anställa betraktelser. Dagens -händelser och sinnesrörelser, som i afskedets stund alla sammansmält -till en enda uteslutande tanke, framställde sig nu åter för hans själ -i alla möjliga toner och färger. Trött som han var af resan och de -andra intrycken, ville han dock snart åter slippa denna mönstring -af ännu så färska minnen och beställde derföre en butelj rhenskt -vin samt bad sin värd göra sig sällskap. Herr Petterson tycktes ha -god tur med fint vin i dag, och då han fryntligt framsatte vinet -och glasen utpekade han leende etiketten: "Liebfraunmilch", sade -han, men Erik förstod icke kyparvitzen, utan drack värden till och -inledde ett samtal om väderleken och skördeutsigterna för året samt -grannarne i trakten. Han ville antagligen begagna den beskedlige herr -Pettersson såsom en sömngifvande aftonlektyr. Denne märkte dock icke -sin gästs afsigt, men lyckades deremot i någon mon motsvara hans -förhoppningar genom sina vidlyftiga historier ur traktens krönika, -hvarvid alla herrskapen i grannsocknarne fingo passera revy, allt -till vår stockholmares stora uppbyggelse och lokalisering i trakten. -Erik undertryckte med möda en gäspning och smuttade på sitt glas. -Elfvens vestra sida var affärdad och nu kom turen till den östra. -Länsmannen, häradsskrifvaren med flera företogos och skildrades, -men den otacksamme, eller fastmera tacksamme åhöraren kände nu -otvetydigt sömngudens annalkande. Den slocknade cigarren föll ur -hans fingrar, han blundade, och beställsamma drömelfvor började sitt -fantastiska bestyr omkring honom, ackompagnerade af den brusande -forsens oafbrutna dån, på hvars ljudvågor nu, då det yttre ögat var -overksamt, själen tyckte sig bäras bort till rymder der ett virrvarr -af omvexlande syner mötte den halfinslumrades lösgjorda fantasi. Han -tyckte sig, buren i en stor silfversnäcka af Imatradrottens molnlika -vattenandar, sväfva fram högt öfver lifvets mörka svalg. Och så var -det likväl såsom skulle han i sin ståtliga bärstol glida fram utmed -den skummande Imatra. En outsäglig känsla af stolthet vidgade hans -bröst. Men på den höga, skrofliga klippranden stod hans kusin Jenny -Bertram och viftade med ett långt skärp, som liknade en resekarta -öfver Rheinfloden med sidoteckningar, föreställande bönder som ur -doftande drufvor pressade Liebfraunmilch -- och hennes vackra läppar -rörde sig och orden hördes tydligt öfver forsens larm af honom som -åkte i den hvirfveluppburna snäckan: "Glöm inte att anteckna denna -färd i resehandboken!" Han harmades högligen och ville slunga ett -strängt ord till den gycklande kusinen, men ett lent rosenfinger -lades på de i vredesmod öppnade läpparne -- och bredvid honom i -silfversnäekan satt leende och blid Aina Ros... - -"Ja, det gör mig ondt om Rosen", ljöd här hotelvärdens något -gnällande stämma, synen försvann och Erik for upp ur sin dröm. - -"Ros?..." utropade han förvirrad, hvilket Petterson tog för tankfull -uppmärksamhet, "Ros? hvad hör det namnet hit?" - -"Jo jo men", återtog värden, "det hör allt hit också. Han har en -egendom här i nejden, men den är mycket illa skött. Doktorn har ju -sjelf för det mesta varit på resor de senare tiderna och hushållet -går som det går." - -Nu blef Erik vaken och afbrytande värdens vidlyftiga reflexioner bad -han honom helt enkelt berätta huru det stod till med saken. Hvad han -fick höra var af mera lugnande art än han väntat sig. Emellertid -fyllde han glasen, tände en ny cigarr och ställde till värden några -frågor angående de svenska fruntimren. Men här stötte han till -sin förvåning endast på undvikande svar, till dess han slutligen -meddelade att unga fröken var hans kusin, utan att han dock lät -Pettersson ana den öfverraskning mötet med Jenny beredt honom. Han -fick nu veta om "Ojala-herrskapet" hvad hotelvärden hade sig "med -visshet" bekant; ibland annat att från Wiborg ankommit ett "dyrbart -piano" och en präktig ridhäst till fröken äfvensom att hon "brukade -företaga långa ridter utmed elfvens östra strand, till Wallinkoski -och till och med längre". Detta ansåg dock Pettersson vara mycket -oförsigtigt, ty vägen ditåt, som gick genom mörk skog, var enslig och -fram på hösten "spökade det röfvare i ödemarken". - -Omsider begaf sig Erik till hvila och tillbragte en ganska lugn natt. -De vid värdens lokalskildringar till hälften bortslumrade timmarne -tycktes för den gången ha tillfredsställt hans fantasis behof af -drömmar och han vaknade följande morgon kry och munter, gjorde sin -toilett och steg upp i värdens från Ojala återkomna "trilla" för att -aflägga en visit hos tant Agatha och sin kusin, der vi väl snart åter -skola sammanträffa med honom. - - - - -15. - -Hvad ett månsken får se. - - -Då tanten och Jenny kommo hem den qväll vi sist omtalat, skildes de -snart åt. Tant Agatha var trött och Jenny längtade att vara allena. -Deras afsked från Ros och hans syster, som en liten sträcka haft -samma väg som de, hade också varit kort. - -"Får jag spela litet, snälla tant?" frågade den unga flickan i det -hon kysste den vänliga damen på hand. - -"Gerna, mitt barn", blef svaret, "jag sofver till och med mycket -bättre när du musicerar. Det evinnerliga bullret från vattenfallet -går då inte så omkring i mitt hufvud, och sjung, söta Jenny, om det -roar dig, men tänk också på hvilan, vi ha i dag ju riktigt ansträngt -oss." - -Derefter togo de godnatt af hvarandra; tanten gick till sig och Jenny -inträdde i sitt sofgemak. En liten sal, der pianot stod, åtskiljde -de två rummen. Tanten bodde på kökssidan och deras svensk-finska -jungfru, Thilda, som var köksa och tolk tillika, logerade i köket. -Bakom Jennys rum, åt gårdssidan till, var en obebodd kammare och -emellan denna och köket en tambur. I en liten sidobyggnad på gården -bodde ett bondfolk som skötte om det lilla hemmanets fyra kor, en -arbetskamp och Jennys ridhäst. Så mycket om lokaliteten, nu om något -annat. - -Jenny var icke upprörd oaktadt det som hon i dag upplefvat gjort -ett djupt intryck på hennes själ. Hon hade icke ens för någon -omtalat den fara, i hvilken hon sväfvat, emedan densamma för henne -blott hade en ringa betydelse i bredd med den tysta förklaring, som -följt derefter. Jenny förenade med en rörlig och liflig själ en -sällsynt sinnets spänstighet och ehuru hennes känslor ganska lätt -kommo i svallning, voro dock såväl hennes lynne som ock nerver så -starka att någon egentlig efterdyning icke egde rum i hennes själ. -Der låg tvärtom utbredd öfver densamma en nästan lugn stämning. Då -en djup karakter känner sig sannt lycklig, erhålla dessa hjertats -högtidsstunder en egendomlig pregel af tyst tacksamhet, i motsats -till den mera ytliga menniskans känsloutbrott vid någon lyckosam -vändning i dess öde. Men denna stilla lycksalighetskänsla hade hos -Jenny icke den ringaste anstrykning af sentimentalitet och hennes -stämning närmade sig mera ett belönadt barns naiva, friska glädje -öfver hvad det vunnit, än ett reflekterande öfver sin lyckas höjd -och djup. Hon njöt af den sköna blommans vällukt som öppnat sin kalk -i hennes hjerta och tänkte, lifvad af glada förhoppningar, utan att -tillgjordt rodna, på den tid då äfven han, den hon så högt älskade, -skulle i lä njuta samma lycka, som nu redan kommit henne till del. -Med frid i ton och blick sjöng hon sakta några strofer af en enkel -svensk folkmelodi i det hon gjorde sin lätta natt-toilett. Då hon -var färdig dermed trädde hon fram till fönstret, sköt undan gardinen -och blickade ut i den tysta natten. Hennes öga riktades mot den -mörkblå himlen och liksom utbytte en vänskapshelsning med stjernorna -deruppe, medan öfver de fint öppnade läpparne en enkel bön smög fram -till verldarnes herre, som ju äfven unnat hennes lilla hjerta dess -ljufva lycka. Snart stod hon dock vid sängen och i det hon lösgjorde -sitt rika kastanjebruna hår och smått kokett slog detsamma öfver -sina vackert rundade axlar så att det täcka ansigtet tittade fram -liksom ur en mörk ram, neg hon skalkaktigt för sin egen bild, som -hon såg i spegeln midt emot, och sade leende: "godnatt, du lyckliga -flicka derborta!" blåste ut ljuset och lade sig med en känsla af inre -och yttre välbefinnande i den svällande, hvita bädden, som i sin -kyska famn mottog den älskliga varelsen. Hon hvilade der under de -afundsjuka omhöljena liksom en skatt af dolda behag. Månen, älskad af -och sjelf en älskare af skönheter, ty hvarföre skulle han annars så -troget följa i skönheten Jordens ledband, utsände nästan torgäfves -sitt blida sken att emellan gardinerna uppsnappa några drag af den -slumrande flickan. Skenet skulle sedan beställsamt skildra hvad det -sett för den högtuppsatte kännaren deruppe, förljufvande sålunda hans -ensamhet i rymden, ty de andra stjernorna togo föga notis om honom, -alldenstund han, sålänge de utfört sin ringdans på fästet, ansetts -såsom en Jordens förklarade kavaljer. Lyckligt inkommet i rummet, -tack vare gardinerna, dem Jenny glömt att åter draga till och som -räknas till förhängenas medgörliga och blundande, icke "förklädenas" -stundsamma familj, smög sig månskenet fram till tärnans bädd. Det -sade i sitt drabantaktiga hjerta något om det angenäma uti att stå -på vakt vid unga flickors bäddar, men kände sig liksom något sviket -i sin herres förhoppningar, ty ett hederligt månsken har inga sådana -för egen räkning, då det förgäfves sökte leta sig fram för att belysa -den slumrande ungmöns former. Dock voro de få partier af den hvilande -skönheten, som uppenbarades, af sådan art att till och med det i -sitt innersta väsende jungfruligt sinnade månskenet kunde lofva sin -herre och utsändare en herrlig skörd om det blott lyckats att lyfta -en liten flik af det omhölje, som dolde nu blott anade skatter. Den -ena armen var lagd under det vackra hufvudet, den andra hvilade -behagfull och till en del blottad på det litet undanskjutna täcket, -hvarvid tillika en skymt af den hvita, fint rundade axeln blef den -ifrige åskådarens belöning. Det silkeslena håret bildade omkring det -i ljuflig slummer näpet rodnande anletet en krans af mörka ringlar, -hvilka, liksom betagne af förtjusning öfver den lilla rosengård de -omslöto, stannat i sitt fritt böljande, lockiga svall. Ögat var -tillyckt, dess tindrande strålar lyste nu inåt, men en leende engel -hade förglömt sig på de purprade läpparnes friska bädd. Månskenet, -som såg detta, suckade öfver sin natur att blott vara ett sken. Så -högt dess ursprung än var och så oegennyttig dess karakter, nu hade -det dock velat vara en aldrig så liten smula jordisk verklighet, -ty det trodde förvisst att detta behöfdes för att riktigt kunna -uppfatta stundens behag. Och det stackars månskenet blef i hela sitt -okroppsliga väsende så närgånget längtande att -- Jenny slog upp sina -ögon. "Jag kan inte sofva för månskenets skull", sade hon och gled -lätt ur sin bädd, sköt de små fötterna i de nätta silkestofflorna, -och stod, med det mörka håret böljande öfver den hvita, tunna -nattdrägten, på golfvet just midt i månens sken. Men jorddrabanten -deruppe hade velat jubla högt af tillfredsställelse om han blott haft -röst dertill och det hänryckta skenet utgjöt nu hela sin glänsande -ljusflod öfver denna den tysta nattens tjusande uppenbarelse. - -"Jag vill spela litet", sade Jenny och sväfvade lätt som en nattlig -syn till pianot, ur hvars tangenter de fina fingrarne snart -framlockade en liten tonverld af smältande ackorder. Och tanten sof -godt i rummet nästintill och drömde vid tonernas milda klang om sin -egen flydda ungdom och, hvem vet det, sin första och enda, kanske i -en för tidig graf bäddade kärlek. Men månen deruppe "på fästet blå", -der han med sitt blyga sken omfamnade den vackra pianisten, tänkte så -för sig: "Du förtjenar det, och jag hoppas, du hulda jordedotter, att -snart få lysa öfver din lyckliga bröllopsnatt." - -Om nu Jenny anade till den ensamme himlavandrarens tankar, veta -vi icke, men hon lemnade snart pianot, tilldrog gardinerna i sitt -fönster i det hon vänligt nickade upp till månen och smög åter i sin -bädd. - -"Nyss drömde jag halfvaken om Aina Ros och kusin Erik att de voro -förlofvade", sade hon och qväfde med fingret på den skälmska munnen -ett nästan hörbart skratt, "men nu vill jag riktigt sofva och drömma -en glad dröm om den bistre fennomanen." - -Sådan var, vänliga läsarinna, Jenny Bertram, måhända en afbild af dig -sjelf. - - - - -16. - -Två drömmar på en natt. - - -Vi lemnade vår vän Erik Stenrot på väg till Ojala, på hvars lilla, -men prydliga gårdsplan vi nu möta honom. Vi böra här anmärka att -Erik aldrig fallit på den tanken att hans kusin möjligtvis hyste -någon böjelse för Birger Ros. Ehuru bekantskapen i Skotland varit -ganska intim och Jenny synbarligen var intresserad af umgänget med -den allvarlige finnen och ofta nog tillbragt flera timmar med honom -utan annat sällskap än den beskedliga tant Agathas, så trodde dock -Erik att det endast var deltagandet för hans, det måste han medgifva, -högsinta planer och varma fosterlandskärlek, som fängslat den unga -flickans eldfängda själ. På tillvaron af en djupare känsla af -alldeles personlig natur kom han, såsom sagdt, icke ens att tänka och -om han tänkt derpå, så ansåg han sin kusin, något som icke vittnade -synnerligt förmånligt om hans menniskokännedom, för alltför -- -_liflig_ att kunna fästa sig vid en sådan man som Ros. Att emellertid -Jenny ur hela djupet af sin rika själ älskade Ros har läsaren sett -och han skall äfven under berättelsens lopp erfara att den ädla -flickans kärlek icke inskränkte sig till en böjelse af det alldagliga -slaget. - -"Ett egendomligt infall af Jenny, det här", mumlade Erik, "att så -der plötsligen utan vidare bosätta sig här i ödemarken, men jag -skall minsann utforska tant och skaffa mig ljus i den här något -besynnerliga..." - -"Godmorgon Erik!" ljöd Jennys morgonfriska röst från den -granrisbeströdda förstuguqvisten, "det var snällt att du kom så -tidigt. Medan tant drar försorg om frukosten kunna vi göra en liten -promenad utåt den här sidan af fallet. Gif mig armen." - -Erik följde uppmaningen och de beträdde en väg som ledde utmed -forsens venstra strand. - -"Kan du tänka dig att dånet är vida svagare på den här sidan än på -den andra; här kan man tala utan att behöfva skrika", sade Jenny. - -"Jaså", sade den tilltalade torrt, men inom sig tänkte han: "Hon -spelar sitt spel förgäfves; jag måste komma sanningen på spåren." - -"Hvad tänker du på, Erik?" frågade Jenny vidare. "Se här ha vi en -liten paviljong, vi också. Tag plats och låt oss prata litet; tänd en -cigarr om du behagar." - -"Minsann, goda Jenny", utbrast nu vår vän, "du tyckes taga vårt -plötsliga sammanträffande såsom en helt vanlig händelse; jag -åtminstone var alldeles oförberedd derpå." - -"Men deremot inte jag, kusin Erik", genmälte vår lilla forsfröken, -"jag visste ganska väl att du skulle komma hit med Ros" -- hon -rodnade litet -- "och hans syster." - -"Huru visste du det då? Aha, ja, af mina dagboksanteckningar, kan jag -förmoda. Men hvad i all verlden vill du göra här?" - -"Gissa, mon cher, kanske har jag samma planer som du -- jag ämnar -måhända i likhet med dig..." - -"Jenny!" afbröt den unge mannen och nu var det hans tur att rodna, -"hvad ämnar du i likhet med mig?" - -"Jag skall till svar citera dina egna ord. Jag vill se huru en ung -nation går till väga då den arbetar uppå att grundlägga sin framtid." - -"Du? Och det här vid Imatra?" utropade Erik. - -"Ja, nästan lika bra som i Helsingfors' salonger, men _de_ finnas -också på min promemoria." - -"Och derföre har du öfvertalat tant Agatha att hyra detta -landtställe? Jenny, goda, snälla Jenny, var nu ett ögonblick -allvarsam och bekänn att det blott var ett underligt infall af dig -att företaga denna resa. Tänk. hvad skola menniskorna i Stockholm -säga derom och vore det roligt om du i skämttidningarne finge läsa -hvarjehanda qvickheter om Jenny Bertram..." - -"Vet du hvad, kusin Erik", afbröt den unga flickan helt allvarsam, -"jag börjar nästan tro att Jenny Bertram inte återvänder till -Stockholm." - -Om Imatra plötsligen stannat i sitt lopp eller dess dån med ens -förstummats, lemnande rum åt en graflik tystnad, hade detta knappast -kunnat till den grad förvåna Erik, som dessa hans kusins ord nu -gjorde. - -"Ämnar du kanske helt och hållet bosätta dig _här?"_ utropade han och -såg helt bestört ut. - -"Det tror jag _inte"_ svarade Jenny lugnt. "Men hvartill dessa -frågor? Jag är här -- och du är ju också här. Jag forskar likväl inte -efter _hvarföre du_ är här." - -"Ja, emedan du känner mina planer..." - -"Dina planer -- vid Imatra, gode Erik? Vet du, till kunskap om dem -kan jag endast drömma mig -- och det har jag gjort i natt. Ja ja, jag -drömde verkligen i natt om dig och att vi voro..." - -Ett muntert skratt afbröt fortsättningen. - -"Vi voro?" upprepade Erik något orolig, "vi voro?" - -"Hvad mer, kusin Erik!" inföll Jenny helt naivt, och stora -svettdroppar af ängslan frampressades på Eriks panna då hon med en -utomordentligt skalkaktig blick på honom fortfor: "Vi voro, hvad -jag länge förutsett skulle inträffa, vi voro, du och jag -- i -Helsingfors." - -"Jaså, inte förlofvade!" sade Erik med lättadt hjerta för sig sjelf -men ansåg dock för tids- och platsenligast att något skarpt tilltala -sin kusin. Dessutom kände han sig i viss mon förnärmad genom det -gyckel Jenny uppenbart tillät sig med honom. Han sade derföre: - -"Jag kan inte gilla dessa tokerier. Du vet att jag menar det -uppriktigt väl med dig och jag fruktar..." - -"Nåväl Erik", föll den unga tärnan honom, plötsligt alldeles -allvarsam, i talet, "nåväl, jag vill då också uppriktigt berätta för -dig min underliga dröm i natt. Tänk sedan om mig hvad du vill." - -"Berätta!" sade Erik icke utan en viss nyfikenhet. - -"Vi voro i Helsingfors, du och jag, kusin", började Jenny, "och vi -befunno oss i ett stort sällskap. Der talades mycket om allehanda -allvarliga ting, om folkets rätt och nationalitet, om gammal och ny -kultur och andra stora lifsfrågor. Jag tyckte, i drömmen förstås, att -det var mycket uppbyggligt, i synnerhet då en af talarne med varm -vältalighet skildrade sitt ur seklerlång dvala uppvaknande folks -stora framtidsförhoppningar och tillika med varnande stämma hotade -med andligt beroende och undergång om detta folk skulle lita på -någonting annat, än sina egna krafter; men han sade att dessa krafter -voro två och att man icke behöfde misströsta om framgång ifall de -inginge en förening med hvarandra. Jag förstod nog att det var fråga -om det finska folket och dess ädla kamp för sitt andliga sjelfbestånd -och jag kände inom mig att den ena af de två verkande krafterna måste -ådagalägga mycken hängifven kärlek för den stora saken, och, väl icke -afsäga sig sina minnen, sin färg och sitt namn, men dock i viss mon -strida under den andres baner. Det var den svenska kraften, medan -det finska elementet deremot i fulla andedrag insöp det nya lifvet -och med väckt hopp gick sin framtid till mötes. Men der uppträdde -en annan talare och sade att bredvid det finska folket fanns, och -det just inom dess eget land, dess allra farligaste fiende. Denne -bar skepnaden af en vän, men var likväl genom hela sin ställning -i samhället så mäktig och framstående att han hotade qväfva det -egentliga folkets utveckling, och denne falske vän var det svenska -elementet i Finland. -- Då, Erik, vredgades jag och såg mig om efter -dig, ty jag hoppades att du skulle uppträda och med ett manligt ord -tillbakavisa beskyllningen om falskhet, men jag såg dig inte, och -då jag gick att söka dig, fann jag dig omsider i en krets af muntra -unga flickor, med hvilka du skämtsamt bytte ord om samma sak, för -hvilken derborta hjertan och hjernor glödde. Jag vände om och, man -är så underligt stark i drömmen, uppträdde sjelf inför den stora -församlingen och sade högt att jag skulle bevisa dem huru hjertligt -och uppriktigt svenskarne menade väl med Finland och att de båda -folken ingått ett evinnerligt fostbrödralag, som beseglats i hundrade -blodiga strider. De församlade männen bugade sig blott artigt leende, -men den förste talaren störtade ut och en underbar, oemotståndlig -makt förmådde mig att följa honom. Då jag kom ut befann jag mig i -en vacker trädgård och der såg jag dig gå arm i arm med ett ungt -fruntimmer. Jag förstod då att I voren förlofvade med hvarandra. Jag -vaknade." - -Erik såg brydd ut, men Jenny fortfor, och vid det hon talade antog -hela hennes väsende ett sällsamt uttryck af inspiration: - -"Jag inslumrade dock snart åter och en annan dröm framställde sig -för mig, helt olik den förra. Det var ett stort haf, på hvilket en -liten farkost sträfvade att uppnå en aflägsen ö. I den vackra slupen -befunno sig en roddare och jag, men vi förföljdes österifrån af ett -stort, hemskt vidunder. Roddaren var en stark man och skötte sina -åror med kraft och ifver, men som han rodde mycket starkare med -den högra än den venstra armen var det lätt att förutse att han, i -stället för att komma till målet, skulle ro förbi detsamma samt till -slut upphinnas af vidundret. Om han nu, för att få kosan ställd rätt -fram, icke ansträngde fulla kraften af sin högra arm, så saktades -åter farten -- och det mörka spöket österifrån var i raskt antågande. -Dystra tvifvel om framgång bemäktigade sig roddaren och jag led med -honom. Men då rann det mig i hågen att jag ju kunde hjelpa till på -den sidan der hjelp behöfdes. Hurtigt fattade jag en åra och gick -till verket. Vår färd gick nu rakt på den efterlängtade ön, hvilken -vi också uppnådde. Här stego vi i land och roddaren vände sig till -mig och sade: 'Stor tack för handräckningen; när två krafter förenas -medför det välsignelse, och som vi arbetat tillsammans i nödens stund -så torde vi väl också framdeles trifvas tillsammans.' Så skedde, och -vi bodde på ön i allsköns endrägt. Medan han plöjde åkern, skötte jag -om blomstergården. Hans kraft tröttnade aldrig, och jag tröttnade -aldrig att bereda honom glädje med mina blommor. Han var lika stolt -öfver mina blommor som jag öfver hans präktiga skördar. Och de -utländingar som besökte oss prisade vårt samlif såsom förnuftigt -och godt. Men vidundret lemnade oss i ro, ty, ehuru det gerna velat -uppsluka våra skördar, så kunde det å andra sidan icke riktigt -uthärda doftet af våra blommor. Likväl måste vi vara på vår vakt för -detsamma. Derföre, när den ena blundade väcktes han genast af den -andra. Det var ett lif, fullt af verksamhet och värde, ett sådant lif -som jag ville lefva för alltid. Och nu, Erik, får du tänka om mig -hvad du vill." - -Så talade Jenny och den unge mannen svarade tankfull: - -"Du har gifvit mig en sträng lexa, Jenny lilla, och du kan vara -öfvertygad derom att jag förstår de två drömmames dubbelmening. Men -säg mig nu", tillade han i något muntrare ton ehuru han dervid icke -kunde undertrycka en viss förlägenhet: "hvem var min vackra drömbrud -och hvem var roddaren, hvars tvifvelsmål om framgång du så lyckligt -häfde?" - -"Bruden, kusin Erik", ljöd Jennys svar, "var inte jag och roddaren -till den aflägsna ön var inte du." - -"Aha", utropade kusinen, som plötsligt fick ljus i saken, "hvad jag -länge varit blind!" - -Med ett leende af det mildaste behag räckte Jenny honom handen och -sade: - -"Låt det nu vara såsom det är och fråga inte vidare." - -Hon steg upp, tog åter hans arm och de två kusinerna gingo under -tystnad hem. - - - - -17. - -Mellanspel. - - -Då Jenny och Erik kommo fram till bostaden stod en ispänd, grönmålad -schäskärra på gården och tant Agatha skyndade emot dem, utropande: - -"Ack, så bra att ni kom, i synnerhet, du Erik, välkommen, välkommen! -Vi ha, såsom du ser, fått alldeles oförväntade främmande, herr -länsman Salamander..." - -"Smilander, om jag får be", inföll en herre som nu vände sig om och -helsade. - -"Min systerson, ingeniör Stenrot", fortfor den gamla damen sin -presentation och tillade artigt: "Var så god och tag en liten -smörgås, sedan kan ju herr Sim... befallningsman för min systerson -utlägga sitt ärende, han förstår sig bättre på sådana saker än vi -fruntimmer." - -"Vi administrativa tjenstemän", sade kronans myndige man, "böra -gå ordentligt tillväga; men", tillade han i en nedlåtande ton, -hvilken på det högsta förargade Erik, "men jag vill inte afslå fruns -inbjudning." - -Fruntimren drogo sig tillbaka och herrarne satte sig till bordet, som -var dukadt i den rymliga förstuguqvisten. - -"Godt bränvin, det här", inledde länsmannen, sedan han tagit sig en -sup, samtalet, "af Imatravärdens bästa kummin. Ja, ja, svenskarne -förstå sig på bränvin, det är bekant." - -"Finnarne jemväl", svarade Erik torrt. "Hvad behagas? Öl eller -porter?" - -"Porter!" utbrast Smilander plumpt. "Det var gentilt, det." - -Frukosten intogs under nästan ömsesidig tystnad. Då den var afslutad -och Erik bjudit länsmannen en cigarr, sporde han höfligt: - -"Och hvad förskaffar min tant äran af ert besök, herr befallningsman?" - -"Ah -- ja -- hm, jag gjorde liksom bekantskap med damerna i går vid -fallet", genmälte Smilander, "och så ville jag i dag aflägga min -visit hos herrskapet. Är den äldre verkligen er tant, herr ingeniör, -eller är det bara såder som på resor brukas? Den yngre..." - -"Herre!" utropade Erik, "säg mig kort och tydligt, hvad är ändamålet -med er visit?" - -"Inte så het, min herre", sade nu den objudne gästen i myndig ton, -"vi administrativa tjenstemän måste ha noga reda uppå de främlingar -som komma hit till orten." - -Erik rodnade af förtrytelse och afvägde just de uttryck, i hvilka -han skulle ge den pållugne mannen en tillrättavisning, då Jenny, som -af den ängsliga tanten fått höra anledningen till besöket, inträdde -från salen och, vändande sig till länsmannen, yttrade: "Är det fråga -om våra pass, så kunna vi dermed inte tjena nu, men vi skola skrifva -efter dem till Wiborg om herr Simlander önskar det?" - -"Simlander", utbrast denne på ett föga höfligt sätt, "jag heter -Smilander och fordrar att herrskapet skall dokumentera sig, eftersom -ni ä' utländingar." - -"Så mycket höfligare borde ni bemöta dem!" föll nu Erik något häftigt -i talet. "Herrn har ju hört att fruntimren äro min tant, fröken -Stråle, och min kusin, fröken Bertram, hvad vill herrn mera?" - -"Stråle, Bertram?" återtog länsmannen förargad. "Och höflig kan jag -nog vara, om man visar mig tillbörlig respekt. Nå, den här saken -börjar se kinkig ut för er, skall jag säga. Är då den yngre inte den -äldres dotter?" - -"Fröken Stråle är fröken Bertrams moster", svarade Erik häftigt och -steg upp. "Jag tycker det kan nu vara nog med förklaringar." - -"Niin se puuhta kahtowa luulis, så den tror som från trädet glor -[finskt ordstäf], men se jag vill se passen, jag", menade länsmannen -och afslutade sin sats med en föga höfvisk hvissling. - -"Jenny, gå in igen, jag ber", sade Erik med knappt återhållen vrede, -"så skall jag nog lära den här herrn litet folkvett." - -"Folkvett?" skrek Smilander. "Jag skall säga munsjörn att vi -administrativa tjenstemän här i Finland inte låta hutla med oss. -Skaffa hit passen eller..." - -"Se så, nu har min kusin lemnat oss och vi äro på tu man hand, -herre", afbröt Erik med bister uppsyn, "säg nu, hvad vill herrn -egentligen ha? Passen skall ni få se när de anländt från Wiborg." - -"Hå, hå, var lagom stursk, herre. Hvar har han då sitt eget pass, hä? -Kan herrn dokumentera sig sjelf?" - -"Jag vet inte med hvilken rättighet ni examinerar mig, herre, -- men -se der kommer, såsom kallad, någon som skall ge er administrativa -myndighet bättre besked än jag i denna sak. Halloh, Birger, stanna -för en liten stund din häst och stig af, jag ber." - -Den sålunda anropade var vår vän Birger Ros. Han steg af hästen -och Erik, som gick honom till mötes, meddelade i korta ordalag det -bryderi, hvaruti fruntimren råkat. Ros log åt länsmannens enfaldiga -tjenstenit, såsom han kallade det, och nalkades med en höflig -helsning denne värdige personage, hvilken under tiden förfogat sig -till grinden och med synbart intresse tycktes betrakta den sist -ankomnes ridhäst. - -"Ädelt kreatur, herr doktor", sade han sedan han besvarat Ros' -helsning. - -"Åhja", menade denne, "men här är nu fråga om något annat." - -"Jaså, hvad då?" sporde länsmannen i det han fortfor att noga -betrakta hästen. - -"Jo", återtog Ros, "var god arrangera den här saken med passen. Jag -känner herrskapet, det är fröken Stråle och hennes systerdotter -fröken Bertram från Stockdolm." - -"Ja, ja, men passen", sade länsmannen, denna gång dock i betydligt -höfligare ton än förut. - -"Dem skall herrn få, så snart de anländt från Wiborg. Se så, var inte -vidlyftig nu, utan lemna herrskapet i fred. Jag känner fruntimren -från Stockholm och..." - -"Hur f-n känner doktorn dem också? Alltså alldeles inte polskor -- -det var dumt -- utan bara svenskor." - -"Vackert så!" inföll Erik. - -"Åhja vackra, men inte farliga, nå strunt då i passbestyret tills -vidare, fastän det var skada att det inte blef litet krångel utaf. -Hvad sägs emellertid om fyrahundra mark för kreaturet der? Skulle tro -att fyrahundra kontant ä' pengar för doktorn i dessa tider?" - -"Hästen är inte till salu", svarade Ros torrt; "men var nu god och -kom med mig, jag har några andra affärer att göra upp med herr -Smilander." - -"Resonabel och gentil, jag är alltid gentil och resonabel. Ber om min -komplimang till damerna. Åh, se der äro de. Adjö, mina damer, tag -inte illa upp besöket, men vi administrativa..." I detta ögonblick -körde drängen fram schäsen och fortsättningen afbröts. Ros, som -lofvat Erik att snart återkomma och redan en stund sutit i sadeln, -helsade vördnadsfullt fruntimren och lät sin muntra springare sätta -af i raskt traf. Länsmannen följde efter. - -"Herr Ros ser bra ut till häst", anmärkte tant Agatha. - -"En fulländad ryttare", menade Erik. - -"Kommer du ihog", frågade Jenny skalkaktigt, "vår äfventyrliga ridt -från Inveloch Castle till Mount Nevis?" - -"Ganska väl", genmälte kusinen muntert, "och jag minnes jemväl -återvägen då vi fingo tillbringa natten i ett bondvärdshus, alla tre -i ett rum, medan tant derborta i staden höll på att dö af ängslan. -Det var egentligen du och Ros, som med edra evinnerliga sidoutflykter -fördröjde hemfärden." - -"Men det var roligt", sade Jenny tankfullt. "Tant glömde snart sin -öfverståndna ängslan och det var vid detta tillfälle vi egentligen -lärde känna Ros. Han var utmärkt intressant då han med sina -skildringar från Finland förkortade de ofrivilliga väntningstimmarne -under den stormiga natten. Och vid Loch Lomonds stränder, Erik, -kommer du ihåg hans djerfva fantasier om Finlands framtid?" - -"Ja visst, Jenny", svarade denne smått ironiskt, "och den höga -klippan, i hvilken Ros, med ögonskenlig fara för sitt lif, högg -in bokstäfverna J.B., tvåhundra fot öfver vattenytan, samt huru -förlägen han blef då jag påstod att hans B på afstånd såg ut som ett -R..." - -"Och ditt melodiska flöjtspel sedan", afbröt Jenny honom, "den der -vackra sommarqvällen!" - -"Jaså, då ni lemnade mig ensam på stranden, medan ni rodde omkring på -sjön. Ja, ja, Jenny", tillade Erik, "jag börjar kunna tyda drömmar, -åtminstone sådana som handla om sjöar och båtar och så vidare." - -En blick af Jenny, en af de der underliga blickarne igen, tystade -talaren och samtalet antog snart en mera likgiltig riktning. Erik -förtäljde om sina reseintryck från sin tur genom Finland. Efter -vid pass två timmar återkom Birger Ros. Men visiten blef endast -kort. Affärer af vigt fordrade hans snara hemkomst, posten måste -expedieras, med mera. Det oaktadt framställdes vördsamt och upptogs -vänligt en inbjudning från Aina och tant Betty (ty äfven Birger och -hans syster hade en gammal tant, det passar så bra i berättelsen) -att tillbringa hela den följande dagen på Muistola, då Erik äfven -skulle medtaga sina saker och tills vidare uppslå sitt högqvarter hos -sin finske vän. Sålunda var allt väl arrangeradt för den närmaste -framtiden. - - - - -18. - -Idylliskt lif. - - -För Birger Ros begynte en tid af mycken verksamhet. Reparationer å -mangård och ladugård samt åkerbruksarbeten utan all ända togo hans -omsorger i fullt anspråk. Icke alltid lätt häfda affärsbekymmer -undanträngde för en tid nästan alla högre flygande tankar -- -en hvila för hans själ som tycktes bekomma honom synnerligen -bra. Åtminstone gaf blekheten på hans kind småningom rum för en -friskare färg och ögat blixtrade åter af lefnadslust och medveten -inre kraft. Huruvida den nästan dagligen återkommande åsynen af -Jenny Bertram jemväl bidrog till denna fördelaktiga förändring i -den unge Muistolaherrns yttre utseende, lemna vi dock osagdt. I -alla fall utöfvade den helsosamma praktiska verksamheten, såsom -vanligtvis hos kraftfulla naturer, ett välgörande inflytande på -honom. För de öfriga medlemmarne i vår lilla krets af bekanta vid -Wuoksens strand antogo förhållandena också rätt angenäma former. -Tant Agatha och den fryntliga tant Betty blefvo mycket snart goda -vänner, och som den tiden var inne då "bär insyltas och safter -beredas", en konst, hvari tant Betty icke hade sin like i hela -trakten, så befann sig den vänliga tant Agatha snart åter försatt -i de tider då hon såsom blomstrande prostdotter skötte hushållet -för sin salig fader, kyrkoherden i N. församling i Jemtland. Lilla -kaffepannan illustrerade för- och eftermiddagar de sträfsamma gamla -damernas köksbestyr, och till ett litet parti "mariage" om qvällen -hade den artige Erik förskaffat kort åt de två tanterna, såväl -den "verkliga", hvilken ibland tog sig friheten att litet "banna -upp" honom för hans pojkstreck, som ock den "präktiga" tant Betty, -hvars förklarade gullgosse den muntre svensken inom ett par dagar -blifvit. De gamla spelade alltså mariage, medan de unga damerna -promenerade och musicerade på Ojala samt musicerade och promenerade -på Muistola, troget biträdde af den outtröttligt beställsamme Erik. -Ros var sällan ledig utom om qvällarne, då han ibland kunde vara -ganska underhållande i sitt samtal, och Jenny företog någon gång om -dagarne långa ridfärder helt allena, troligen, vi förmoda det, för -att begrunda allt hvad hon fått höra så intressant framställt qvällen -förut. En följd häraf blef att Aina och Erik ganska ofta uteslutande -voro hänvisade till hvarandras sällskap, hvilket förhållande alldeles -icke tycktes framkalla någon ledsnad hos dem. - -Sålunda förflöto ett par veckor af Augusti månad i mycken trefnad -och allsköns ro. September månad inträdde och väderleken började -bli ombytlig. Lifvet inom hus fick nu företräde framför det i skog -och mark. Qvällarne blefvo nu längre och promenaderna kortare. Aina -började tala om den instundande skolterminen och Jenny kunde icke -dölja ett visst intresse för den blott två gånger i veckan ankommande -posten. Hon väntade måhända någon underrättelse af vigt, ty äfven -unga flickor kunna någongång föra en innehållsdiger brefvexling. -Erik var i allmänhet densamme som förut, utom att han stundom såg -helt djupsinnig ut, och hans kusin förklarade att han antingen -förde en dagbok eller skref vers. Han delade Jennys otålighet när -postdagen stundade, och man hade anmärkt att han skrifvit flera -bref till Stockholm. Nyss hade han erhållit ett bref derifrån, -hvilket synbarligen bragte honom i det yppersta lynne. Den dag detta -inträffat, var Ojalaherrskapet om qvällen på besök hos den Ros'ka -familjen. Tant Agatha, som fått del af innehållet i Eriks bref, -strålade af förnöjelse och stolthet samt kastade betydelsefulla -blickar på Jenny, hvilka denna icke förstod eller icke låtsade förstå. - -Det lilla sällskapet satt församladt omkring thebordet då Ros, efter -att ha vexlat en leende blick med Erik, hviskade något till tant -Betty, som derefter mycket förvånad lemnade rummet för att dock snart -återkomma, åtföljd af en tjensteflicka som framsatte en bricka med -höga glas och en butelj champagne. Ros ifyllde glasen och uppmanade -vännerna att med honom förena sig uti en välgångsskål för hans vän -Erik Stenrot, som med dagens post fått en glad underrättelse från -Stockholm, den nämligen, att han erhållit ordinarie anställning vid -bergsstaten. Skålen dracks under lifliga lyckönskningar från alla -sidor och de två tanterna voro icke de som minst gladde sig åt vår -unge väns framgång. - -Jenny räckte sin kusin handen och sade leende: - -"Lycka till, nu gifter du dig bestämdt snart, snälle Erik", hvaröfver -denne blef något förlägen och tant Agatha alldeles "perplex", -isynnerhet som hon icke kunde begripa, hvarföre Aina Ros skulle rodna -och Jenny bara skratta. Det var i den gamla damens tycke mycket -opassande å hvardera sidan och hon ämnade just ge sin systerdotter en -vink derom att unga flickor icke brukade fria sjelf, då Erik raskt -uppsteg och, fattande den ännu djupare rodnande Aina vid handen samt -glädtigt nickande åt Birger, med strålande anlete och fri från all -förlägenhet förklarade att Aina och han voro trolofvade. Han utbad -sig de båda tanternas välsignelse, "ty Jenny, den skalken, har gifvit -mig sin välsignelse på förhand." - -Nu följde omfamningar och kyssar i tillbörlig mängd. Tant Betty -tycktes liksom ha förutsett att så ske skulle, men den nog mycket -öfverraskade riktiga tanten utbrast, likväl i den vänligaste ton i -verlden: "Ja, det der hade jag bort förutse, då du i ditt bref till -Jenny ordade så mycket om fennomanskorna." Den goda damen sökte -derefter med sin blick Jenny, men mötte icke sin systerdotters öga. -Hvad tant Agatha deremot såg tillfredsställde henne icke, ehuru hon -ganska väl drog sig till minnes att Jenny för längesedan förklarat -att hon och Erik blott höllo af hvarandra som kusiner. Nu lutade -Jenny tyst sin panna mot Ainas axel: den öfvergifna, såsom tanten -tyckte, stödjande sig på den lyckliga. Men denna bittra föreställning -gaf dock snart rum för hennes hjertas behof att deltaga i det unga -parets sällhet. Icke länge dröjde heller Jenny i Ainas armar utan hon -lyfte åter sitt lilla hufvud, och skakande trotsigt sina mörka lockar -tryckte hon ett ögonblick derefter med en blick full af tro och hopp -Birger Ros' hand och skyndade sedan att muntert lyckönska de två -tanterna. - -Qvällen förflöt under hvarjehanda glädtigt samspråk; blott öfver -Birger Ros' breda panna hvilade ett moln som hans starka vilja -förgäfves sökte förjaga. Han var öfver hufvud taget ganska fåordig -och då hans blick någon gång, liksom af en händelse, mötte Jennys, -kunde den anande flickan, trots alla hans bemödanden att dölja det, -upptäcka att ett djupt vemod åter tyngde på den älskades själ. Intet -ord om kärlek hade sedan det betydelsefulla sammanträffandet vid -Imatra blifvit utbytt dem imellan, och ehuru de ofta i hvarandras -sällskap besökt det ställe der Birgers sinnesnärvaro räddat dens -lif, som utgjorde föremålet för hans lika djupa och passionerade -som stumma och grannlaga kärlek, ehuru de ofta besökt denna för -båda så minnesvärda plats, der naturen af deras ömsesidiga känslor -uppenbarat sig på ett så egendomligt sätt, så hade dock endast -deras blickar talat -- hans om djup sorg och den ödesdigra edens -orygglighet, medan hennes deremot hade belönat hans tysta hyllning -med en lifvande förhoppnings glans i de sköna ögonen. Hvarifrån hon -erhöll kraft till denna förhoppnings upprätthållande var en gåta -för Birger, men att Jenny sjelf trodde på sina ögons löften, derom -var han förvissad. Hennes blickars trösterika evangelium hade för -den unge mannen blifvit ett verkligt själsbehof. -- Han talade ofta -med Jenny om sin framtida verksamhet i fosterländskt syfte. Allt -klarare och klarare framstod för honom öfvertygelsen att blott ett -broderligt arbete hand i hand med den svenska bildningen i Finland, -hvilken för detta land utgjorde dess enda pålitliga föreningslänk med -mensklighetens allmänna framåtskridande i högre frihet och kultur, -var dess framtidsförhoppningars säkraste ankargrund. En utveckling -i denna anda förhindrade, enligt hans åsigt, på intet vis, ja, den -fastmera understödde och påskyndade uppblomstringen af den finska -nationaliteten. Vid sådana tillfallen, då Jennys rika själ med en -älskande qvinnas hela hängifvenhet hängde vid hans läppar, då mötte -ofta hans inspirerade öga det hoppfulla löftet i hennes strålande -blick, det löftet att äfven han skulle blifva en af dem som med gladt -mod lade handen till det goda verket och hon den lyckliga qvinna, vid -hvars barm han finge hvila ut och samla nya krafter till nya strider -i ljusets tjenst. Det var andliga högtidsstunder i bådas lif, kända -och njutna endast af de två invigda. - -Då stunden nalkades att Ojalaherrskapet skulle bryta upp, förklarade -Birger att han till häst ville åtfölja damerna, något som mycket -bidrog att lugna tant Agatha, hvars inbillning blifvit uppskrämd af -tjenstefolkets berättelser om fångar som rymt från Wiborgs häkte -och skulle uppehålla sig i skogarne deromkring, berättelser som för -öfrigt med mera eller mindre skäl hvarje annalkande höst upprepas -i dessa trakter af Wiborgs län. Emellertid anlände tant Agatha och -Jenny lyckligen till sitt provisoriska hem och Birger Ros anträdde -efter ett kort afsked sin återridt till Muistola. Nästan fullständigt -mörker hade nu inträdt, ty dystra moln jagade på himlen och tilläto -månen att blott då och då upplysa landskapet. - - - - -19. - -Nattligt äfventyr. - - -Försjunken i djupa tankar fortsatte emellertid Birger Ros sin -ensliga ridt i den tysta Augustiqvällen. Månen dolde sig bakom moln -och mörkret tilltog isynnerhet då vår ryttare inkom i den alldeles -obebodda skogstrakt af vid pass halfannan fjerdingsvägs längd som -han hade att passera innan han uppnådde Muistolas för öfrigt också -blott glest bebodda egor. Hästen, återhållen af tygeln, tvangs att -hejda sin otålighet medan dess ryttare fortsatte sina betraktelser, -hvilka icke tycktes leda hans sinne på den behagliga stråten till -ett fridomstråladt framtidshem. Birger Ros älskade den andliga kamp -för sitt fäderneslands utveckling, i hvilken han hade för afsigt att -snart åter kasta sig, nu sedan han lyckats att i någon mon utreda -den intrasslade härfvan af sina ekonomiska angelägenheter, hvilkas -tillstånd ovilkorligen hänvisade honom till nödvändigheten att -uppsöka åt sig en annan förvärfskälla än det lilla godsets knappa, -hårdt anlitade inkomster. Han älskade denna kamp emedan han älskade -sitt fosterland varmt och uppriktigt och ansåg det för sin pligt att -deråt egna sina krafter. Hans ekonomiska ställning oroade honom på -långt när icke så mycket som den kinkiga belägenhet, i hvilken han -befann sig gentemot sina bundsförvandter på stridens fält och som -i hans ekonomiska betryck endast sågo en passande förevändning för -honom att på ett skickligt sätt draga sig ur deras leder, ty hans -afundsmän predikade i tal och skrift att han blifvit en affälling -från den _finska_ saken. Ryktet om det afslagna anbudet från -regeringens sida hade i mycket vanställda former blifvit kringspridt. -Det berättades nämligen att han afslagit detsamma hufvudsakligen -blott derföre att det erbjudna honorariet icke tillfredsställde hans -fordringar och i detta afseende påpekade man, såsom sqvallret städse -gör, illvilligt nog, hans ekonomis klena skick såsom den klippa, -emot hvilken hans forna föresatser strandat. It detta lumpna förtal -log Birger stolt, ty han kände med sig sjelf att han innan kort -tydligt skulle ådagalägga sin karakters renhet och sjelfständighet. -Men han log icke åt den afsöndrade ställning i lifvet som nu fallit -på hans lott i följd af brytningen med hans vapenbröder, hvilkas -välmenande men ensidiga ifver dref dem, detta förutsåg han, i en -riktning som ha.ns nu mognade ande icke kunde gilla, emedan denna -riktning ledde förbi, icke till det föresatta målet: den finska -nationalitetens kraftiga höjande. Han var måhända mera finne i -sitt innersta hjerta än mången af de mest öfverspända, så kallade -fennomanerne, men han var icke längre blind för sitt partis brister -och han erkände, emedan han var en högsint ande, tacksamt den -verksamma hjelp som den goda saken rönte af alliansen med dess -naturligaste bundsförvandt i hela verlden, det svenska elementet -i Finland. Han hade på senare tider, ehuru icke utan en svår inre -strid och många återfall i sin förra lidelsefulla och hänsynslösa -ensidighet, kommit till den öfvertygelse att en innerlig förening af -landets andliga krafter är den enda praktiska utväg att med tiden, -bredvid och trots den ryska påtryckningen, kunna i Finland väcka -och underhålla ett sannt folkligt lif. Hvad den svenska talande -delen af befolkningen vidkom var det öfvervägande flertalet af de -densamma till buds stående krafterna villigt att, utan förnekande -af sitt andliga samband med det svenska moderlandets kultur, träda -i det gemensamma fosterlandssträfvandets leder. Ett större motstånd -väntade han sig deremot från den fennomanska sidan, framkallad i -icke obetydlig mon af ofta omedveten, i alla fall obefogad fruktan -för det svenska elementets fortfarande andliga hegemoni, en plats, -från hvars bibehållande denna sidas kanske yppersta män med ädel -hängifvenhet för det allmänna bästa frivilligt afstått, fordrande -blott ett lika berättigande för _sin_ nationalitet som för den finska -i den gemensamma utvecklingen, och en förnuftig, icke brådstörtad -öfvergång till detta nya skede af Suomifolkets lif såsom en egen, -odelbar nation. Det var en sådan ståndpunkt som Birger Ros sträfvade -att göra fullt klar för sig, ty han insåg att hans personliga uppgift -i det förestående arbetet var ganska svårlöst. Det gällde nämligen, -sådan var den vanne fosterlandsvännens åsigt, ingenting mindre än -att öfvertyga såväl massan af det finska talande folket som ock -särskildt, hvad svårare var, det starka fennomanska partiet om den -oafvisliga nödvändigheten att förbinda sig med det i landet förhanden -varande svenska elementet. Med själen helt och hållet upptagen af -detta svåra värf kände Birger Ros dubbelt tyngre omöjligheten att -förverkliga sin egen individuella lycka och behofvet af den själens -styrka som blott tillfredsställandet af denna naturliga önskan kunde -bereda honom, ty hjertats frid är en god skattkammare att i lifvets -strid draga vexel uppå. Hans väns och systers äfven i yttre form -försiggångna kärleksförening kunde naturligtvis icke underlåta att -i ännu bjertare färgton framställa för hans själ mörkret i hans -eget hjertelif. I denna sak såg han ingen möjlighet till en lycklig -utgång. Han längtade derföre å andra sidan till och med efter den -ädla stridens hetta för att i densamma kunna glömma sin personliga -olycka. - -Leka ett blindt öde eller väsenden af en högre naturordning, än den -vi menniskor tillhöra, med händelsernas gång i vårt lif? Sitta andar -af högre rang, än vi äro, vid rodret af den makt vi kalla slump? -Det fromma hjertat har bredt en herrlig slöja öfver vår naturs -bristfällighet i detta afseende och kallar denna sin barnaljufva tro -en gudomlig försyn, som omedelbart ingriper äfven i vårt personliga -lif; men upproriska hjertan finnas som våga, till föga båtnad -för sitt själslugn, tvifla på sanningen af denna allt försonande -föreställning. Då Ros' högtsträfvande ande kommit till denna punkt -i skärskådandet af hans framtidsutsigter sammandrog en känsla af -onämbar sorg hans varma, liffulla hjerta, som derjemte hotades att -krossas under den nästan öfverväldigande tyngden af tanken på det -glädjelösa lif som jemväl förestod den älskade, till lycka och -lefnadsnjutning berättigade, sköna qvinnan. - -Förgäfves sökte han skaka ifrån sig dessa dystra bilder, då -lyckligtvis en yttre omständighet kom hans feberaktigt arbetande själ -till hjelp. Ljudet af ett ovanligt buller ett stycke framför honom -nådde nämligen genom nattens stillhet plötsligt hans öra. Han tyckte -sig förnimma något som liknade en häftig ordvexling, åtföljd af -svordomar och utrop, hvarvid finska och svenska ord vildt blandades -om hvarandra. Påskyndande sin villigt i galopp öfvergående häst -befann sig vår enslige ryttare snart på stället. Vid skenet af den -ur molnen frambrytande månen mötte en besynnerlig syn Birger Ros' -förvånade blickar. - -En vagn låg kullstjelpt vid vägkanten och två karlar höllo på att, -under utösandet af vilda svordomar och hotelser på finska språket, -ur densamma framdraga en häftigt emotstretande mansperson, som -på god svenska bad våldsverkarne "draga åt h-e" samt förgäfves -ropade på hjelp af kusken och skjutsbonden. Dessa lågo nämligen -ett stycke derifrån på marken bevakade af en tredje karl med yxa i -handen. Linorna som hållit hästarne vid vagnen voro afskurna och -tistelstången var afbruten. En fjerde person höll de tre urspända och -uppskrämda hästarne några famnar från stället. - -På vida kortare tid än vi behöft för att beskrifva uppträdet hade -Ros öfverskådat situationen och med ett ljudligt utrop af: "Stå på -er derinne en stund!" red han utan vidare ikull den på vakt stående -karlen samt vred dervid yxan ur dennes hand. - -"Perkele!" röt en af de vid vagnen sysselsatte, öfverraskade röfrarne -på finska, "hvem ha vi der?" - -Ett döfvande slag af yxan fällde honom till marken. Kusken och -skjutsbonden började nu resa sig. - -"Hitåt, hitåt, befallningsman", ropade Ros med thordönsstämma på -finska, "hitåt! och tag röfrarne innan de hinna fly!" - -Denna krigslist och kamratens fall väckte oro hos den andra vid -vagnen sysselsatte våldsverkaren och då Ros nu styrde sin häst mellan -honom och ekipaget, gaf detta den derinom befintlige resanden rådrum -att något hemta sig från sin förvirring. - -"Är ni sårad?" frågade Ros i det han kastade en blick in i det -kullstjelpta åkdonet. - -Han erhöll blott till svar en framräckt revolver och de hastigt -utstötta orden: "Se här, nu har jag den, skjut!" - -Fattande den laddade revolvern såg sig Ros om efter fienderna som, -beväpnade med störar, tycktes vilja upptaga striden. Två skott -ur revolvern hejdade deras framträngande, och då nu kusken och -skjutsbonden, svängande stycken af den brutna tistelstången samt i -förhoppning på den anropade länsmannens ankomst, jemväl nalkades, -drogo sig röfrarne skyndsamt tillbaka. Den karl som hållit hästarne -släppte dessa, hvilka, så godt de kunde med de sårade benen, började -lunka utåt vägen. - -"Mina hästar, mina hästar!" skrek skjutsbonden och ilade efter dem, -medan kusken, på Ros' befallning, hjelpte den resande ur vagnen. -Så snart denne hade fötterna på marken sträckte han på sin lilla, -runda figur och utropade modigt: "Jag har ännu en revolver", samt -aflossade, utan att sigta, två eller tre skott efter de i skogsbrynet -försvinnande röfrarne, som flydde med all hast. - -"Spara edra skott, herre", sade nu Ros, som återvände från en -rundridt omkring vagnen och försökte tygla sin uppskrämda häst, -hvilket omsider lyckades honom. "Är ni sårad eller skadad?" - -"Nej, inte det jag vet; jag fick blott en duktig stöt när vagnen -stjelpte", svarade den resande med genuint svenskt uttal, hvarvid -Ros dock icke vidare fästade sig. Den främmande tillade i det han -försigtigt nalkades Ros: "Men hejda då er ystre Bucephalus så att jag -kan få trycka min räddares hand. Det var, minsann, hjelp i rättan tid --- uff!" - -Ros steg af och öfverlemnade sin häst att hållas åt den resandes -kusk, hvilken såg mycket förlägen ut. Den återvändande skjutsbonden, -släpande efter sig sina ledbrutna hästkrakar, jemrade sig deröfver -att de blifvit skadade vid vagnens stjelpande, och den lille, runde -resanden trädde fram till Ros. Månen utgjöt sitt fullaste sken öfver -denna invid den kullfallne vagnen i den ensliga skogen församlade, -egendomliga grupp. - -Den resande skakade imellertid hjertligt Ros' hand utan att uttömma -sig i ett onödigt ordsvall och denne vände sig snart derefter till -kusken med en fråga huru det gått till att vagnen stjelpt? - -"Jo", svarade den tillsporde, "det var så mörkt att man inte kunde -se handen framför sig och röfrarne höllo väl, såsom de bruka, en -lina spänd tvärs öfver vägen, hästarne stupade och vagnen stjelpte i -landsvägsdiket. Skjutsbonden och jag, som sutit på bocken, slängdes -i skogen och stötte oss så att vi förlorade sansen samt inte kommo -oss före innan månen tittade fram och nådig herrn var rackrarne på -halsen. Det var bestämdt tio karlar." - -"Åh nej", invände Ros, "jag såg blott tre utom den som höll hästarne. -Men min herre", tillade han vändande sig till den resande, "det -klokaste är väl nu att vi söka lyfta upp vagnen och så godt sig göra -låter reparera skadorna samt sedan bege oss till mitt hem, hvilket -inte är så långt härifrån." - -"Tack, tack, min herre", svarade den resande och alla grepo verket -an. Lyckligtvis voro hjulen oskadade och med tillhjelp af yxan och -några repstumpar voro snart ett slags fimmelstänger bragte till stånd -samt Ros' häst spänd framför vagnen. Kusken fattade tömmarne och -följde efter Ros och den resande herrn, som gingo till fots i motsatt -riktning mot den hittills iakttagna; skjutsbonden med sina skadade -hästar slutade tåget. - - - - -20. - -Nya öfverraskningar. - - -Knappast hade den i slutet af förra kapitlet beskrifna karavanen satt -sig i rörelse, innan åter ljudet af menniskoröster hördes. Snart -framkom på en ginväg ur skogen Erik Stenrot med några af gårdens -karlar, som voro beväpnade. Man hade hört skotten och skyndat efter -ljudet i den förmodan att möjligtvis de af ryktet omtalade förlupne -fångarne vågat anfalla någon resande. På qvällen hade man sett en -vagn passera förbi Muistola gård. - -"Jag tror", utropade Erik, icke utan en viss oro då han med blicken -öfverfor det besynnerliga tåget, "att här varit strid å färde? Nå, -gudskelof, att du är helbregda, Birger! Var det verkligen röfvare och -hvem är det som skjutit?" - -"Den herrn", svarade Ros, "hade blifvit öfverfallen af några karlar, -troligen förrymda fångar, och ett par skott lossades." - -"Det vill säga", inföll nu den resande, "den här herrn, hvars namn -jag inte ens ännu efterfrågat, har enligt all sannolikhet räddat -såväl mitt som ock de der två karlarnes lif." - -Erik studsade synbarligen vid ljudet af den resandes röst och närmade -sig honom för att om möjligt i månskenet uppfånga den resandes -anletsdrag. - -"Ert namn, min ädle räddare!" fortfor denne. "Var god säg mig hvem -det är, som jag kanske har att tacka för mitt lif?" - -"Jag heter Ros och har en egendom här nära intill", var Birgers svar. - -"Nåväl, herr Ros", återtog den andre, "ni har gjort mig och dessa -två menniskor en ganska väsentlig tjenst och gamle Jakob Stråle från -Stockholm är eder tacksamme vän." - -"Hvad!" utropade, utom sig af förvåning, Erik och fattade ifrigt den -resandes hand, "morbror Stråle! Hvad i Guds namn för morbror hit?" - -Den gamle herrn, ty Stråle var en äldre man, betraktade med icke -mindre förundran vår vän Erik och utbrast: - -"Och hvad, hvad gör _du_ här, här midt i ödemarken, gunstig herre? -Jag tror minsann att detta Finland är ett förtrolladt land. Men jag -kan gissa, om inte hvad du gör här, så dock ungefär hvem som lockat -dig just hit. Huru fick du reda på Jenny?" - -"Till höger kusk", hördes nu Ros' stämma och en af karlarne skyndade -att öppna grinden. Efter några befallningar till karlarne vände sig -Ros till den resande och sade: - -"Välkommen hos mig, herr Stråle, men ursäkta att jag straxt åter -måste aflägsna mig för att varna mina grannar på Ojala, dit rymmarne -möjligtvis tagit kosan. Min vän Erik, var du värd i mitt ställe. -Farväl, tills i morgon." - -Och i yrande sporrsträck bar det af på vägen till Ojala på den från -vagnen urspända hästen. Två beridna drängar åtföljde Ros, beväpnade -med hvar sin bössa och yxa. - -"Rask karl, den der Ros", sade gamle Stråle, "men Ojala, hvad har han -att skaffa med Ojala?" - -"Stig in, morbror", sade Erik och tillade sedan tveksamt: "Då morbror -befinner sig i denna trakt af verlden, så trodde jag att det var -bekant hvem som bodde på Ojala." - -"Visst vet jag det", menade Stråle, "och jag var just på väg dit -då..." - -I detta ögonblick skyndade emot dem ett ungt fruntimmer. Det var Aina. - -"Ack, Erik!" utropade hon, "hvar är Birger? Tjenstefolket har -alldeles skrämt upp tant Betty, så att..." - -Hon tystnade rodnande då hon nu först bemärkte den främmande herrn. - -"Med Birger har det ingen fara", genmälte Erik, "han har blott ridit -tillbaka till Ojala för att der hålla vakt, och när vi väl kommit in, -skolen I få höra det intressanta äfventyret af den här herrns egen -mun." - -Med dessa ord förde han den främmande till Birgers rum, hvarest herr -Stråle i hast iordningställde sin något illa medfarna drägt. Under -tiden frågade han Erik, hvem det unga fruntimret var som kallat honom -vid namn? - -"Min värds syster", svarade Erik undvikande. "Men se så, morbror, -stig in till fruntimren och tillfredsställ deras och min nyfikenhet -angående den förskräckliga händelsen på landsvägen." - -Vi öfverhoppa presentationerna, hvarvid intet nämdes om förlofningen, -äfvensom herr Stråles berättelse om förloppet vid röfvarnes -anfall samt hans och de två karlarnes räddning genom Ros' modiga -mellankomst. Efter några utrop af förvåning och fasa samt glädje att -"allt slutats så väl" inbjöd tant Betty med landtlig artighet den -ärade gästen att efter så mycken skrämsel och ansträngning hålla -tillgodo ett glas "varmt". Herr Stråle, en jovialisk, gammal ungkarl, -tackade fryntligt för inbjudningen och bryggde sig en rätt stadig -toddy, drack och hade snart så intagit båda damerna till sin fördel -att tant Betty, då hon efter den händelserika dagen ändtligen kom i -säng, sade till Aina: "då alla svenskar jag hittills träffat äro så -hyggliga karlar, så är det väl bara prat hvad pastorsadjunkten (som -sannolikt var fennoman) brukar säga, nämligen att svenskarne 'kuggat' -Finland." Aina åter var rätt belåten dermed att hennes fästmans -morbror varit så vänlig emot henne. Då kunde han väl icke heller ha -något emot deras förlofning. -- Efter intagen landtlig qvällsvard -åtskildes sällskapet och lade sig till hvila icke utan att dock egna -ett visst deltagande åt den frånvarande Birger, som begifvit sig af -för att hålla vakt öfver fruntimrens på Ojala nattro. - -"Den vakten gör han gerna", hade tant Betty yttrat, hvartill herr -Stråle svarat ett menande "jaså". I öfrigt tycktes den främmande -herrn helst undvika att tala om ändamålet med sitt oförväntade besök -hos sin syster och sin myndling Jenny. - - - - -21. - -Vid kaffebordet. - - -Den första menniska som den gladlynte stockholmaren mötte då han -följande morgon efter omsorgsfullt gjord toilett utträdde på husets -lilla balkong var hans räddare från gårdagsqvällen, hvilken redan -återvändt från sin nattliga vaktgöring och nu, gående sin gäst till -mötes, helsade honom välkommen. Ehuru Birger, som af tant Betty -fått höra att deras gäst var en slägting till såväl Erik som ock -Ojalaherrskapet, gerna velat utforska den gamle herrns egentliga -afsigt med detta oväntade besök, hvarom ingenting förljudits i den -förtroliga sällskapskretsen, hade han dock häri vida mindre framgång -än den fintlige juristen i det välbemantlade förhör han lät sin värd -undergå. Understödd af de meddelanden Stråle redan qvällen förut -under samtalets lopp lyckats erhålla, visste han nu att så leda -tråden af deras samspråk att han ganska snart trodde sig vara det -sanna förhållandet på spåren. Den väl öfverståndna nattliga vakten -gaf honom härvid en ypperlig anledning till hvarjehanda spörjsmål. -Stråle tackade varmt men icke utan en liten skymt af skalkaktighet i -blicken den unge doktorn för dennes omsorg om hans systers säkerhet -samt prisade den Stråleska familjen lycklig som i det aflägsna -Finland i en och samma person vunnit en räddare, en beskyddare och -en tvifvelsutan mycket förekommande gästvän. Om Jenny nämde den -gamle herrn intet enda ord. Men då Erik, som med sin närvaro ökat -sällskapet, frågade huruvida det icke vore lämpligt att han skulle -rida ut till Ojala för att förbereda tant Agatha och kusin Jenny på -det oväntade besöket, svarade herr Stråle helt enkelt att då Erik -öfverlemnat den för behöflig ansedda nattvakten öfver slägtingarnes -säkerhet åt en annan, han lika gerna kunde låta morbrodern sjelf -anmäla sitt besök. Arten af det svar, som tycktes sväfva på Eriks -läppar, föranledde honom dock att skämtsamt tillägga: "att det -tvifvelsutan fanns heligare föremål att bevaka än unga kusiner, till -exempel gamla onklar, att icke tala om den frånvarande gästvännens -härd." - -Erik rodnade märkbart men han hjelptes ur sin förlägenhet af den -vackra Ainas inträde, som, efter ett glädtigt och lika hjertligt -"godmorgon" till alla tre herrarne, började servera kaffet. Birger -omtalade nu att han till frukosten ditväntade länsmannen som skulle -anställa polisundersökning angående det nattliga öfverfallet, samt -öfvertaga ledningen af våldsverkarnes efterspanande, om hvilkas -sannolika tillhåll man dessutom redan fått någon kunskap, väggledd af -de spår de vid sin flykt lemnat efter sig. - -"Stackars karlar", sade herr Stråle, "jag skulle nästan önska dem -friheten, redan derföre att deras misslyckade anfall beredt mig en så -öfverraskande angenäm bekantskap som min räddares och fröken Ainas." - -"Säg lika gerna blott Aina, snälla morbror", inföll Erik, "ty jag -säger det genast rent ut. Aina är min fästmö." - -"Då säger jag med synnerlig glädje 'Aina' till den älskvärdaste af -mina finska vänner," utropade den gamle herrn muntert och fattade med -en anstrykning af galanteri Ainas hand för att kyssa densamma, men -den rodnande unga flickan slog sina vackra armar omkring onkelns hals -och tryckte en kyss på den gamle ungkarlens ingalunda motsträfviga -mun. - -"Bra gjordt, Aina lilla!" sade den upprymde juristen; "men blif icke -svartsjuk på mig, Erik, ehuru jag är ungkarl", tillade han med en -komisk suck. -- Han ökade den allmänna sinnesstämningens munterhet, -då han med utsökt belefvenhet och gammaldags sirlig artighet -framträdde till tant Betty, som tillkommit under tiden, och vördsamt -anhöll att i betraktande af det blifvande intima förhållandet emellan -deras familjer, nu redan få kalla fröken Ros för "kusin", hvartill -den fryntliga gamla damen rodnande gaf sitt samtycke. Med Birger -utbytte Stråle ett hjertligt handslag i det han menade: att det var -mycket roligare att kalla sin räddare du än herr doktor, hvilken -titel ovilkorligen påminte honom om läkare, menniskor som han väl -i allmänhet högaktade, men af hvilka han hittills icke behöft och -hoppades att icke så snart heller behöfva någon "räddning". - -Ett bud från länsmannen anlände emellertid och aflemnade ett bref. -Detta gaf anledning till uppbrott från kaffebordet. Det högvigtiga -brefvets innehåll skola vi meddela i nästa kapitel. - - - - -22. - -Länsmans-diplomati. - - -Den värde herr Smilander hade af ryktet förnummit att den -öfverfallne, men räddade utländingen var en mäkta förnäm man, hvilken -kommit hit för att från Ojala afhemta de der boende utländska damerna -samt återföra dem till deras i hemlighet öfvergifna hemland. Genast -vaknade underliga tankar i hans hjerna. Kanske var det sjelfve -polismästaren i Stockholm, den berömde Wallenberg, som tillika med -egna ögon här vid Imatra ville studera de naturliga vattnens kraft. -Inom sig hade derföre den förtänksamme länsman Smilander beslutit -att på allt möjligt sätt gå den förnäme främlingens önskningar till -mötes, och till och med Ros steg i hans aktning i följd deraf att han -varit försynens redskap att verkställa räddningen. Då han erfarit att -den resande under titel och namn af "häradshöfding Stråle" hedrade -hans aflägsna födelsebygd med sitt besök, stadfästades inom honom -den en gång fattade föreställningen att denne var en mycket förnäm -man, som allrahelst, för att väcka mindre uppseende, "inkognito" -gjorde sin resa. Den främmande hade tvifvelsutan antagit namnet -Stråle blott för att låtsa vara en slägting till den gamla damen på -Ojala. Smilander ville derföre på ett försigtigt sätt låta honom -förstå, att han, Smilander, var en alltför routinerad administrativ -tjenstemän för att icke genast ha genomskådat den resandes högre -samhällsställning. I enlighet härmed ville han ock från första -början inrätta hela sitt uppträdande. Wallenberg-Stråle skulle då -med sitt vana öga genast se hvars andas barn han hade framför sig, -och man kunde icke veta hvilken utländsk utmärkelse möjligtvis -blefve en följd af det nit Smilander skulle ådagalägga vid röfrarnes -förföljande och gripande. Han ansåg det derföre vara klokare att -icke besöka Ros till frukosten, utan medelst ett skickligt och -i högre juridisk stil uppsatt bref inbjuda främlingen till den -polisundersökning han ernade hålla på sjelfva stället der öfverfallet -egt rum. Detta bref, som saknade adress, sände han med ett bud till -Muistola. Det skulle öfverlemnas till den "främmande öfverfallne -herrn". Stråle tog brefvet och läste icke utan förvåning följande -löjliga aktstycke: - - "Min herre! - - I brist på adress som jag saknar vill jag icke tro på ryktet om - min herres namn hvilket, såsom måhända varande falskt, kunde - inverka kränkande; men till saken, såsom vi administrativa - tjenstemän säga. - - Min herre har natten emot i dag, den 16:de hujus, genom herr - doktor Ros' förvållande lupit fara att blifva räddad, eller - fastmera af doktor Ros blifvit räddad ur en fara som min - herre bemälde natt lupit genom ett ännu okändt antal röfvares - förvållande, hvadan jag i min egenskap af kronobefallningsman - i den af denna olycka hemsökta socknen, på anmodan af sagde - Ros, bosatt å Muistola, funnit mig föranlåten att dels medelst - utsändande af spejare, äfvensom prolimitär polisundersökning på - platsen, dels ock genom hållandet i förvar, dock icke i jern, - af sistlidne nattens skjutsbonde, såsom skäligen misstänkt att - ha varit med i komplotten beträffande sina hästar, som icke - blifvit honom frånstulna och derföre skola afföras till mitt - stall för att besigtigas af vid slika försök till rån vane - personer, som skola fastställa huruvida hästarne blifvit med - flit skonade, -- så och i betraktande nu af allt detta och dessa - åtgärders vidtagande, får jag härmedelst förständiga, det vill - säga ödmjukast anhålla det min herre ville infinna sig å den - plats der det tillämnade brottet lyckligtvis icke föröfvats - genom meranämnde Ros' föregifna mellankomst och såsom af vittnen - vidhandengifvits, fem med välberådt mod ur min herres revolvrar - aflossade skott, för att jag på stället i behörig form måtte få - anställa polisförhör och undersökning med alla vid tillfället - utom röfrarne närvarande personer samt likaså den kullstjelpta - vagnens besigtigande för att utröna huruvida våldsverkarne - medelst inbrott försökt någonting; och ehuru smärtsamt det är - att innan röfrarne genom gripande och häktande befordras till - laga straff, dermed se mig tvungen att besvära min herre och - afgifva berättelse om hela förloppet, ithy att vi administrativa - tjenstemän i Finland, i likhet med hvad i Sverge plägar ske, - måste gå summariskt tillväga då det är fråga om rackare och - förlupna personer, bedjande tillika om ursäkt för besväret, men - utlofvande min herre att med all behöflig handräckning bistå min - herre i den der andra saken, hvilken längesedan icke blott väckt - min nyfikenhet såsom varande oloflig, utan derhos föranledt ett - för mig illa aflupet besök på ett ställe, som må vara onämdt - oss emellan, och hvilket min herre ämnade besöka redan i går - men nu måste uppskjuta till i dag, men der enligt egen uppgift - inga dokumenterande handlingar finnas, hvilket jag vill till min - herres tjenst och upplysning meddela, ehuru jag tror mig kunna - framtvinga riktiga pass om icke falska sådana redan anskaffats, - och förblir jag med högaktning och i förbidan på min herres - ankomst till det olyckliga räddningsstället men der ingen fara - finns om dagen och derföre att jag är der, min herres ödmjukaste - tjenare. - - _Johan Smilander_, - Kronobefallningsman i orten." - -Efter genomläsandet af denna sorglustiga skrifvelse öfverlemnade herr -Stråle densamma skrattande åt Ros, i det han sade sig tro meningen -vara en kallelse att infinna sig vid en preliminär polisundersökning -på stället. "Men slutet förstår jag inte riktigt", tillade den gamle -juristen, "dock förmodar jag att det har afseende på någonting som -rör min syster." Ros genomläste leende brefvet men då han kom till -frågan om passen blef han allvarsam. Under tiden hade Stråle följt -"kusin Bettys" inbjudning till frukostbordet. Nu erhöll ändtligen -Erik papperet. Han försökte uppläsa detsamma högt men afbröts som -oftast af en skrattlust, den han icke kunde qväfva; dock upphörde -äfven hans munterhet då han kom till det ställe der passen voro -omnämda. Men hans oro yppade sig på annat sätt än finnens, som blott -eftersinnade hvilka obehag fruntimren kunde ha att befara af den -påhängsne länsmannen. Erik gick denna gång längre i sina farhågor än -vännen. - -"Gubben Stråle är Jennys förmyndare", hviskade han till Ros och -detta var en nyhet som tycktes börja oroa denne, isynnerhet då han -sammanställde densamma med hvad tant Betty meddelat honom om kuskens -vinkar angående ändamålet med den främmande herrns besök på Ojala. -Sedan emellertid frukosten intagits begåfvo sig herrarne på väg till -platsen för föregående qvällens äfventyr. - - - - -23. - -Polisundersökning i skogen. - - -Men derborta i den nu åter fredliga skogen, hvarest ännu för tolf -timmar sedan hästar störtat, vagnar blifvit kullstjelpta och -resande anfallits, der yxor svängts i månskenet och den krigiska -knalleffekten af amerikanaren Colts uppfinning, revolvern, injagat -skräck hos den europeiska nordens landtligt beväpnade banditer, -der satt nu den administrativa maktens representant i den finska -socknen Ruokolaks, kronobefällningsman Johan Smilander, på en sten -vid landsvägskanten. Han satt der omgifven af två nämdemän samt -bro- och skallfogde, föreställande hans myndighets armar och ben, hans -handtlangare och adjutanter. De rådplägade sinsemellan med vigtiga -miner i de välmående ansigtena, och en liten skara af ortens allmoge, -män, qvinnor och barn, stod gapande rundt omkring dem. Då syntes ett -dammoln på vägen från Muistola och herr Stråle i vagn samt Birger -och Erik till häst anlände. Herr Smilander steg upp och förberedde -sig att med en viss högtidlighet emottaga de ankommande, som i en -ståtlig procession närmade sig. Han "harklade" och hostade, fick -strupen ändtligen klar och skulle just börja sitt tillämnade tal, -då den raske gamle Stråle, sedan han återvunnit sin jemnvigt efter -nedstigandet ur vännen Ros' gammalmodiga och något höga vagn, med -en oefterhärmlig komisk grandezza tilltalade den vördsamt helsande -sålunda: - -"God morgon! Ackurat på sin post, det ser man! Edert nit i tjensten, -herr befallningsman, är öfver mitt beröm." - -"Tackar ödmjukast", svarade Smilander och fattade mod då Stråle -räckte honom handen till helsning. Han tillade derefter: "Vi -administrativa tjenstemän i Finland äro mycket påpasslige." - -"Ja, och tiden är dyrbar", återtog herr Stråle, "jag borde om en -timme eller så vara på Ojala." - -"Vi kunna genast skrida till verket", inföll länsmannen, "ursäkta att -jag sätter mig." - -På länsmannens fråga huruvida den öfverfallne hyste misstanke till -någon särskild person -- han blinkade dervid med ögonen -- om att -ha varit i komplott med röfrarne, svarade Stråle "nej" och afgaf -derefter i korthet en berättelse om förloppet. Ros gjorde likaså om -hvad som timat efter hans inblandning i saken. Nu uppropades den -pratsjuke kusken. På dennes vittnesmål hade länsmannen synbarligen -räknat för att såsom ransakare lysa inför den förmente höge -polismannen. - -"Kurikka", började länsmannen, "ni är från Wiborg, inte sannt? Jag -tror mig känna er?" - -"Isvoschtschik (åkare) Kurikka n:o 6", svarade denne på dålig -svenska. "Jag kände herr befallningsman mycket bra då herrn var i -kansliet i Wiborg. Mången gång om natten..." - -"Det hör inte hit!" afbröt den förhörande. "Huru kom Kurikka i den -här herrns tjenst?" Smilander bugade sig härvid för Stråle. - -"Jo si, för det att jag är gammal kusk och kan 'rata venska' (prata -svenska), så gaf polismästaren mig åt herrn här, som jag följer på -resan och tillbaka för sex mark (4 rdr) om dagen." - -"Polismästaren och sex mark om dagen", sade Smilander för sig sjelf, -"det är _han_ och ingen annan. Tillåt mig", han vände sig nu till -Stråle, "att förhöra vittnet på finska. Doktor Ros kan ju vara er -tolk?" - -"Alltför gerna", blef svaret. Nu tilltalade Smilander kusken med hög -röst sålunda: - -"Tala rent ut, Kurikka, hvad du har att säga. Jag vill att lag och -rätt skola vördas i mitt distrikt" -- härvid kastade han en sträng -blick på de församlade bönderna -- "tala rent ut allt hvad du vet om -den här saken och hvarföre röfrarne just anföllo den här herrn?" - -Efter erhållen tillåtelse att få begagna sig af sitt modersmål, afgaf -Kurikka en vidlyftig berättelse, den vi, med förbigående af en mängd -biomständigheter, här återgifva betydligt förkortad. Emellertid satte -sig herr Stråle och hans följeslagare på ett par stenar för att höra -på. - -"Jo, si, det var så", började vittnet, "att jag blef den rike -herrns kusk fast Järvinen, min granne, rände andan ur halsen på sig -för att få den platsen, men polismästaren sa', att jag var mera -'skicklig i ett och annat'. Och majoren, polismästaren ni vet, herr -befallningsman och 'höga rättvisa' ('korkia oikeus'), är mycket gemen -när han talar med simpelt folk, och han sade till mig, att djefvulen -och, med respekt till sägandes, alla länsmän i landet skulle ta mig, -om jag inte skulle föra den herrn helbregda tillbaka till Wiborg. -Och såsom ni ser, höge herr befäliningsman och domare, så tyckes ju -den främmande herrn vara kry och rask hittills, så att jag ärligen -förtjenat min lön." - -"Till saken", afbröt länsmannen, "berätta, huru kom det till att ni -råkade ut för den här rysligheten?" - -"Jo, si", började kusken åter, "det var så, att vi skulle fara till -två ohyggligt rika fruntimmer, som lära ha rymt från..." - -"Ursäkta, herr befallningsman", afbröt Stråle, "kanske vi lemna -fruntimren åsido, alldenstund denna sak alldeles inte angår dem." - -"Riktigt", anmärkte ransakaren till vittnet, "berätta hvad som händt, -inte hvad som kan komma att hända." - -"Nåja", fortfor den sålunda tillrättavisade, "vi skulle till Imatra, -och derifrån med fyra hästar till Lauritsala (första slussen vid -Saima kanal) och så till Wiborg igen. Nåväl, resan gick bra ända till -Jäskis färja, och medan herrn drack kaffe inne i gästgifvargården, -frågade folket, som stod omkring mig, hvad det var för en herre, som -jag skjutsade, och jag sa' sanningen, att det var en rik man från -utlandet, som reste till Ojala och derifrån tillbaka till Wiborg. Och -som jag fått respengarna om hand, gaf jag skjutsbonden från Rautanen -en mark (70 öre) i drickspengar, för si så hade herrn befallt. Och -der talades ett och hvarje om Ojala-herrskapet och att de också voro -från utlandet och hade mycket pengar samt att Muistolaherrn (härvid -rodnade Ros starkt då han öfversatte vittnets ord) blifvit mycket -god vän med dem, och att han hade hos sig en herre, som var från -samma land som fruntimren, och att de sällskapade med hvarandra såsom -slägtingar. Nåväl, det var allehanda folk vid färjan och vår nye -skjutsbonde hörde också uppå, men herrn derinne dröjde så länge, att -färjan gjorde två resor innan vi kommo att fara öfver elfven. Flera -karlar hade före oss begifvit sig till andra sidan. Det var mycket -bråk med vagnen, men vi kommo dock i skymningen öfver. Orsaken var -den, att herrn i Wiborg spisat middag med polismästarn, borgmästarn -och många andra, så att, ehuru vi körde fort, det likväl blifvit sent -på dagen. Så bar det åter i väg, men det var mörkt när vi kommo till -den här f-e skogen, och huru det var, så skyggade venstra sidohästen -och vi lågo här i diket, vagn och hästar och allt, just der. Jag och -skjutsbonden fingo en så duktig knuff i fallet, att vi voro sanslösa, -kan jag tro, ty när vi vaknade igen var det månsken och ett hiskligt -svärjande och skrikande och huggande, och herrarne skjöto, jag tror, -fem skott. Röfrarne, hvilkas antal jag inte räknat, flydde till -skogs, och hästarne, som de spännt ifrån vagnen för att stjäla dem -med, rymde, men skjutskarlen fångade dem åter, ty de hade skadat sig -i benen då de stupade på repet, som röfrarne spännt öfver vägen, och -hvilket Muistola-herrn tog upp från landsvägen; det låg så här, just -midt öfver vägen." - -Sedan kusken slutat sin långa berättelse framfördes skjutsbonden, -hvars utsago öfverensstämde med den förres. Han tillade blott, att -kusken i mycket skrytsamma ordalag talat om den resandes rikedom och -många kappsäckar med dyrbart innehåll samt en låda med välinpackade -vinbuteljer som de hade bakbunden på vagnen. - -"Kände du", sporde länsmannen, "någon af de karlar, som åhörde detta -tal?" - -"Jo några, och det är hederligt folk, men så voro der också två -zigenare (tattare) och de foro öfver första gången färjan gick, det -mins jag väl." - -Sålunda fortgick förhöret ännu en stund. Derefter undersöktes -platsen, och Ros utpekade ett träd på den ena af vägkanterna, vid -hvilket det ödesdigra repet varit fästadt, medan det på andra -sidan sannolikt hållits af karlarne. Då hästarne stupat emot den -blott qvartstums tjocka linan, hade den häftiga ryckningen i -densamma lemnat tydliga spår efter sig i trädets bark. Några mindre -blodfläckar utvisade platserna der striden stått och i hvilken -riktning våldsverkarne flytt. Stråle och herrarne togo nu afsked -af länsmannen, som skulle bege sig på spaning efter röfrarne. Den -stackars skjutsbonden sattes emellertid på fri fot och Stråle gaf -honom en riklig gåfva för att påkosta hästarnes återställande. - -"Välkommen i qväll till Ojala på en liten toddy, herr -befallningsman!" sade herr Stråle artigt. "Jag hoppas min syster -inte skall ha något deremot, när det är jag som bjuder, och inte min -vackra systerdotter heller." - -I detta ögonblick och innan Stråle ännu hunnit klifva upp i vagnen, -framstälde sig inför den icke litet öfverraskade församlingens -blickar en ny, lika vacker som i dessa trakter i allmänhet sällspord -syn. På vägen från Ojala nalkades, styrande med behag sin lifliga -häst, gestalten af en ung ryttarinna. Hon parerade skickligt sin -muntra springare i det hon helsade den förvånade församlingen och -vände sig till Erik, som var den förste hon kände igen, med den något -hastiga frågan: - -"Hvad har händt, kusin Erik? Folket på Ojala är alldeles uppskrämdt -och tant lät mig inte bege mig af utan den der beväpnade drabanten." - -Hon pekade på en med bössa utrustad karl, som ridande barbacka på en -arbetskamp, följde efter henne med andan i halsen. Men då hon härvid -gjorde en vändning åt sidan, blef hon varse gubben Stråle, som med -utropet: "Men der har jag, minsann, henne sjelf, min yra, präktiga -amazon!" skyndade henne till mötes. Ros, som sutit af, räckte Jenny -artigt sin hand och hon hoppade muntert i den glade herr Stråles -armar och gaf honom, oombedd, en hjertlig kyss på hans mysande mun. - -"Välkommen, snälla morbror, välkommen ändtligen!" utropade den vackra -ryttarinnan och tillade sedan: "Och det är kanske morbror som haft -det der äfventyret i natt?" - -"Jo du, min sprittande Jenny d'Ojala", svarade Stråle glädtigt, "och -der ser du min räddare ur en den allra sannolikaste dödsfara jag -hittills i mitt lif lupit; det är just din nyaste stallmästare." - -"Herr Ros!" sade Jenny med en blick, omöjlig att beskrifva, men så -full af den renaste, mest oförstälda glädje, att dess uttryck icke -kunde undgå morbrodren, och han tillade derför i allvarligare ton: - -"Ja, Jenny, vill du tacka den ynglingen för mitt lif och kanske två -andra menniskors till, så gif den finske riddaren ett hjertligt -handslag, du min lilla svenska affälling." - -Djupt rodnande räckte Jenny sin hand åt den stumme Ros. - -"Se så, nu kan det vara nog, till en början åtminstone", återtog -Stråle; "stig upp till mig i vagnen, så åka vi tillsammans till -Ojala. Jag hoppas Agatha mår väl? Kom ihåg bjudningen, herr -befallningsman, och du, broder Ros, tag dina fruntimmer med dig! Jag -skall genast sända vagnen tillbaka. Erik följer med oss." - -Så ordnade den gamle herrn allt för den dagens afton. - -Men Smilander kastade en tacksam blick på de afresande och mumlade: -"Han vill mig väl, jag måste, ta mig f-n, ha reda på de der -rackrarne." - -Vi lemna nu länsmannen och hans följe, der de satte sig i rörelse -till en enslig skogsäng, hvarest man förmodade att våldsverkarne i en -gammal lada hade sitt tillhåll. - - - - -24. - -Hvarför Jenny kom till skogen. - - -"Det stundar främmande, kära du", sade tant Agatha till skön -Jenny på morgonen af den dag som följde efter Eriks och Ainas -trolofningsafton, "jag försäkrar, att det har stundat långväga -främmande hela morgonen. Nå, Erik kommer visst ut med sin fästmö. Ja, -den Erik, den Erik", fortfor den gamla damen, "att så der ge dig på -båten, Jenny lilla, det var ändå styggt." - -"Det var snällt och klokt gjordt af Erik att inte äflas med att fria -till mig, tant lilla, ty jag hade varit tvungen att ge honom korgen", -svarade Jenny med den naturligaste ton i verlden. - -"Ja, Gud blott förstår sig på flickhjertan nu för tiden!" återtog -tanten. "Och jag som trodde, att du tyckte om honom, efter han alltid -skulle följa med på våra resor?" - -"Det var just för det jag inte alls var kär i kusin Erik, som han -var en passande och kär reskamrat för mig -- men", afbröt hon det -grannlaga ämnet, "hvad kommer åt vår Thilda? Hon ser ju alldeles blek -och förskrämd ut. Hvad fattas dig, Thilda?" - -"Ack, kära hjertandes fröken!" ropade tjenstflickan, der hon med -förfärad uppsyn ilade från drängstugan till de i förstuguqvisten -stående damerna, "rysliga saker ha händt i natt, vet herrskapet." - -Tant Agatha och Jenny sågo förvånade på den andfådda flickan. - -"Jo", fortfor denna, "i natt har en rysligt rik resande herre blifvit -öfverfallen af röfvare på landsvägen häremellan och Muistola och -röfrarne höllo just på att slå ihjel honom, men så kom der en lång, -stark karl på en svart häst och red öfver dem och slog dem och der -skjöts och den svarte ryttaren dref bort röfrarne och försvann, men -den gamle resande herrn, ty han var gammal och från ett främmande -land, fördes till Muistola och doktorn..." Thilda hemtade andan ett -ögonblick. - -"Och doktorn?" frågade Jenny ifrigt. - -"Jo, han har visst bedt oss tiga för att inte oroa herrskapet", sade -Thilda, "men si, det kan jag inte. Jo, doktorn, han kom hit om natten -med två drängar, som hade bössor, och han höll vakt hela natten, men -om morgonen sände han bud till länsman och så red han hem och bad mig -tiga med alltsammans, men si, det kan jag inte, och den ene drängen -är ännu med sin bössa qvar i stugan -- herre Gud, huru rysligt!" - -Jenny lät genast kalla den omnämde drängen för att af honom erhålla -litet bättre besked om hvad som händt; men som samtalet fördes med -den uppskrämda Thilda till tolk, så kom der icke mycket ljus i saken. -Den främmande resandens kusk hade, enligt drängens utsago, berättat -att en mörk ryttare kommit fram i månskenet och liksom från himlen -samt jagat bort röfrarne. - -"Var det doktorn?" frågade Jenny med klappande hjerta, "och blef den -resande sårad?" - -"Ne-ej", ljöd svaret, "doktorn, Pelle och jag ha vakat här hela -natten och i morgse red Pelle till länsman." - -"Och är den främmande herrn sårad?" - -"Det vet jag inte, men nu är han på Muistola och nog kom han dit till -fots, det såg jag sjelf." - -Jenny befalte att hennes häst genast skulle sadlas. Hon ville och -måste höra åt i Muistola hvad som timat, ty hon var så orolig för den -"främmande gamle herrns öde", sade hon. - -Tant Agathas föreställningar hjelpte till ingenting. Jenny bad henne -blott för all del vara lugn, något som hon sjelf imellertid förgäfves -bemödade sig att synas. Slutligen förmådde tanten henne att såsom -beskyddare medtaga den beväpnade drängen från Muistola. På Ojala -qvarstannade landbonden och hans två söner hemma. - -Med hjertat uppfyldt af oro och ängsliga aningar anträdde Jenny -sin ridt, och vi ha sett, att dessa aningar på sätt och vis icke -bedragit henne, ehuru allt aflupit lyckligt nog. Sålunda kom det att -Jenny plötsligt uppenbarade sig för de i skogen församlade männen, -och mången gammal bondkäring spådde af allt detta, att någon stor -förändring skulle hända Muistola-herrn. - -Men huru förhöll det sig dermed, att vår raska hjeltinna, som -icke det ringaste brukade vara besvärad af aningar och oroande -inbillningar, just denna gång vid tanken på den "gamle främmande -herrns öde" blifvit ett rof för en så utomordentlig oro? Hade Jenny -måhända några skäl att emotse ett besök af sin gamle, älskade -förmyndare? Derom skola vi väl i det följande få veta något mera. - - - - -25. - -Gäster på Ojala. - - -Tant Agatha, som till en början blifvit något "perplex" öfver sin -broder häradshöfdingens plötsliga ankomst och äfventyr, lugnades dock -snart åter af de förklaringar, som han gifvit henne. "Men det bästa, -mina vänner", hade gubben Stråle sagt, "sparar jag till aftonen; -spara alltså också ni er nyfikenhet till dess." Erik återvände -med vagnen till Muistola och morbrodren hade på eftermiddagen ett -allvarsamt samtal på tu man hand med sin sjelfmyndiga älskling, såsom -han kallade Jenny. - -Då qvällen stundade blef der lif och rörelse på det lilla Ojala. -Gästerna från Muistola anlände, och äfven länsmannen kom, efter lätt -och väl förrättadt ärende, pösande i sin nya uniform med stickert -vid sidan och kokarden i mössan, som blänkte i aftonsolens sken, -och nådigt besvarande de mötande böndernas ödmjuka helsningar. Han -blickade dock ibland med ett egendomligt uttryck af saknad på den -venstra sidan af sitt bröst, liksom skulle hans hjerta längta efter -någon betäckning utanpå uniformsrocken. Och i sanning, nu efter de -fyra rymmarnes gripande, öfver hvilken tilldragelse han ämnade anmoda -Erik Stenrot att, såsom "skicklig i svenskan", hjelpa honom uppsätta -en omständlig berättelse, nu kunde han ha skäl att emotse en sådan -utmärkelse. - -Äfven den beskedlige "kommissionären" Pettersson från Imatra -hade erhållit en bjudning till Ojala och anlände i sin "trilla", -uppsträckt i frack och hvit väst, tacksam för den honom visade -artigheten. Han blef litet stött då han, kort efter sin ankomst, i -mystiska ordalag erhöll en vink af Smilander, att i afton icke kalla -denne herre "bror", "ty", hade länsmannen sagt, "vi administrativa -tjenstemän och isynnerhet polisembetsmän få inte stå på alltför -förtrolig fot med allmänheten, allraminst i närvaro af utländska -högre dignitärer", hvarpå Pettersson bugat sig och frågat: "om kanske -denne Stråles namn klingade mera adligt än systerns?" Med en blick -af medömkan öfver den andres bristande förmåga att bedömma förnämt -folks verkliga "karakter", trädde länsmannen stolt förbi honom in i -salongen, der tant Agatha serverade théet. - -Ehuru Smilander ingalunda var en synnerligen angenäm gäst för henne, -bemötte dock den goda damen honom med all artighet, och Jenny lät -åtminstone bli att skratta åt hans nästan krypande sätt emot morbror -Stråle, för hvilket hon förgäfves sökte en förklaringsgrund. Jenny -var öfver hufvud taget i qväll mindre munter än vanligtvis, men fäste -dock Eriks uppmärksamhet vid Smilander, och denne beslöt att drifva -ett litet oskyldigt gyckel med den administrativa tjenstemannens -fåfänga, i loflig liqvid för den brutalitet han fått röna vid frågan -om fruntimrens pass. Han egnade honom derföre vida mera uppmärksamhet -än han i annat fall brytt sig om att göra. Emot Pettersson var Jenny -vänligheten sjelf, och tant Betty afhandlade med honom allehanda -intressanta frågor i landtbruket. Aina sysslade mycket omkring tant -Agatha, hvilken hon erbjöd sig att hjelpa i hushållsbestyren, icke -utan att härtill måhända föranledas af en viss, ganska naturlig -önskan att ännu högre stiga i gunst hos den gamla damen. Stråle -talade politik med Ros och kunde icke nog förvåna sig öfver den unge -mannens skarpa omdöme och det egendomliga och nya ljus, i hvilket -denne framställde den finska nationalitetsfrågan för honom. Men då -théet var drucket vände sig den gamle herrn till Jenny och yttrade i -synnerligen godlynt ton: - -"Och nu, sedan du blifvit en finsk förtrollerska, kunde du just åt -din gamle svenske morbror och hans gäster i all hast frambesvärja en -liten toddy." - -"Skall ske såsom herr processrådet befaller", svarade Jenny -skrattande för att dölja en plötslig rodnad. De behöriga reqvisita -voro snart framsatte i ett sidorum, der herrarne slogo sig ned, tände -sina cigarrer och bryggde sina glas. - -"Nå", menade den jovialiske värden när detta vigtiga värf -var undangjordt och man smakat på drycken, "nu få vi be herr -befallningsman att omtala för oss huru det gick till vid fångandet -af de stackars landsvägsriddarne, som i går qväll gjorde så dåliga -affärer?" - -Herr Smilander tog sig en ny styrkdryck ur glaset och beredde sig att -tala. Med händerna på sina knän satt herr Pettersson och lyssnade och -Stråle, med sin runda lekamen behagligt placerad i en beqväm fåtölj, -tycktes också vara idel öra, medan deremot de unga männen, först -Erik och sedan äfven Ros, sakta lemnade rummet. Ros dröjde borta en -längre tid, men Erik återkom om en stund, just lagom att få höra -berättelsens slut. - -"Och", fortfor herr Smilander, i det han fattade sitt glas och -med värdighet liksom drack sig sjelf till, "och sedan vi utställt -tio vakter, inträngde andra tio man modigt i ladan, sålunda att -skallfogden, sitt embete likmätigt, gick främst och sedan brofogden -med karlarne. Derefter kom jag ensam, utgörande liksom en påtryckning -å hela anfallskolonnen, hvilket också i sanning var af nöden, ty i -annat fall hade rackrarne möjligtvis kunnat rymma sin kos. Men se, -den som från början ställde sig vid ingången, det var jag, färdig -att vid ringaste tecken till tvekan å mina mäns eller kronovidrigt -motstånd å fiendens sida beslutsamt skynda ut och jämväl, just i -rättan tid, sända nämdemännen med reservmanskapet i elden. Men detta -behöfdes inte. De sluga skälmarne låtsade gifva sig på nåd och onåd -samt föllo på knä och bådo om förskoning och mat, hvilket jag genast -insåg var en krigslist, ty man skall veta att en sådan der rymmare, -rätt så utsvulten han är, i sig förenar fem mans styrka då det för -honom gäller att vinna den der förbjudna frukten, friheten. Jag -lät derföre genast basta och binda de skälmarne, och sedan de, väl -bundne och liggande på golfvet, åter kunde anses som myndigheternas -säkra och välförvärfvade egendom, skyndade jag att medelst några -passande tecken å deras ryggar och hufvuden påminna dem om min -närvaro i egen person samt dymedelst förmå dem till bekännelse af -hvart de 'andra rymmarne' tagit vägen, ehuru jag, hi hi hi, aldrig -af landshöfdingeembetet fått underrättelse om flera än fyra af den -sorten -- och de lågo der. Sålunda räddade jag vårt samhälle från -den öfverhängande faran att bli offer för dessa illgerningsmäns -lagstridiga framfart. Som de voro något illa medfarne af föregående -nattens strid samt antagligen ganska hungriga, förbjöd jag att gifva -dem någon annan torplägning än stryk för att få dem rätt spaka." - -"Nedrig grymhet!" mumlade Erik för sig sjelf, men gamle Stråle -frågade lugnt om skallfogden åtföljt länsmannen till Ojala? - -"O, hvilken förutseende blick!" utropade Smilander, "ja visst, han är -här!" - -"Var god, herr befallningsman", sade Stråle med egendomlig tonvigt, -"och gif order att fångarne genast skola få sig en extra forplägning; -jag betalar det." - -"Mycket gerna", svarade Smilander något tveksamt, "men jag vet inte -om jag just har rättighet att ännu mera än redan skett..." - -"Erik!" afbröt Stråle otåligt, "bed din fästmö genast sända något bud -till fångarnes bevakningsställe med lämpliga förfriskningar åt de -stackrarne." - -"Aha", tänkte Smilander, "han menade _sådan_ forplägning", och -tillade derefter högt: "Vid Gud, en ädel hämnd!" - -"Skynda dig Erik", bad Stråle. - -Erik skyndade ut men Smilander började begrunda hvad det der ordet -"fästmö" skulle betyda och om det gällde den spottska svenska fröken -eller doktorns syster. I alla fall beslöt han att passa på tillfälle -och närmare taga reda på denna sak samt tillika rycka fram med -anhållan om uppsättandet af berättelsen angående röfrarnes gripande. - -Erik återkom snart och meddelade att Aina dragit försorg om att -morbroderns önskan skulle uppfyllas. Derefter visste han att -skickligt gifva samtalet den vändning att Pettersson och onkel Stråle -kommo i samspråk om laxfänget i forsen, ett ämne som intresserade den -gamle ungkarlen. Under tiden egnade sig Stenrot helt och hållet åt -Smilander och uppmanade denne slutligen att i sin "rapport" infläta -en antydning derom att han, Smilander, gjort staten en väsentlig -tjenst genom att visa sig så nitisk i en sak som rörde en utländing -af herr Stråles karakter. - -"Och skål derpå!" tillade skalken, "får herrn inte en rysk orden, -så kan ta' mig böfveln nog gubben Stråle göra er till medlem af en -svensk orden." - -"Hvilken?" frågade befallningsmannen i hviskande ton och rodnande i -försmaken af tillfredsställd fåfänga. - -"Hertigar och grefvar bära dess tecken", sade Erik, "skål!" - -"Dess namn, dess namn!" bad Smilander och klingade med Eriks glas. - -"Tala närmare om saken med herr Stråle -- han är kommendör", blef -svaret. - -Till Smilanders harm tillkännagaf nu tant Agatha att aftonvarden var -färdig. - - - - -26. - -Skuggan viker. - - -Medan de andra herrarne voro sålunda sysselsatte, en hvar på sitt -håll, företog vår vän Ros en promenad utåt forsen. Flera af de -yttranden som under dagens lopp undfallit gamle Stråle, hade i den -unge mannens bröst återväckt tankar af samma natur med dem hvilka -uppfyllt hans själ under gårdagens nattliga ridt. I smärtsamt lifliga -färger stod framför honom bilden af den älskades gestalt, men den -mörka skuggan af det oblidkeliga olycksödet lade sin iskalla dödshand -på det liffulla hjertats skönaste förhoppningar. Dyster i hogen, -ett rof för de mest omvexlande känslor, som än ryckte honom med sig -till en besvarad kärleks svindlande höjd, än störtade hans arma -själ i hopplöshetens kaos, vandrade han fram sin ensliga väg utmed -den dånande forsens klippbrädd. Han stannade, aftog hatten och lät -den friska, af fina vattendunster mättade aftonflägten svalka hans -panna, omkring hvars hvita, fasta hvälfning det mörka håret bildade -en dunkel ram. Hvem hade kunnat tolka de tankar som nu rörde sig -inom densamma, der han stirrade ned i den brusande afgrunden? Så -stod han länge, men på fästets mörkblå grund försvunno småningom -äfven de sista molnen och Septembermånens blanka sken utgjöt sig i -underbar fullhet öfver det vilda landskapet. Så stod han der den -sörjande menniskosonen med armarne korslagda öfver det stolta men -qvaluppfyllda bröstet. Han stod med sin andes öga förfarande klart -fästadt på en pligtuppfylld, men fröjdlös framtid: ofvanom sig den -lugne himmelske väktaren och nedanföre forsens eviga brus. - -Lätt lades två små händer på hans skuldror och i det försilfrande -månskenet stod emellan honom och fallet, just på klippans brant, -en liten elfva, hvilken, höjande sig på tåspetsarne, sänkte sina -blickars ljus genom tviflarens egna ögon djupt, djupt till dess det -nådde till bottnen af den älskades själ. - -"Kom, Birger", hviskade hon, "jag har sökt dig." - -De trädde ett steg tillbaka från branten och i det hon blygt lade sin -ena arm om ynglingens hals, fattade hon med den andra hans hand och -sade: - -"Du har inte kunnat tala, Birger, jag vet ju hvarför, men skuggan har -vikit och jag kan nu tala mitt hjertas språk och få lyssna till ditt. -Hvad du varit för mig, det skall du alltid förblifva, men jag är _nu_ -inför dig och verlden -- en Finlands dotter. _Den_ underrättelsen -medförde morbror Stråle; jag har så velat det." - -Ett djupt andetag höjde Birger Ros' bröst och han sade sakta: - -"Och denna uppoffring har du hemburit mig!" - -"Ingen uppoffring", svarade Jenny och rodnade varmt, "jag var väl -förut din svenska syster men nu ar jag din finska brud." - -Och hon gömde sina ögon, i hvilka kärlekens perlor lyste, vid den -älskade mannens bröst. Men snart höjde hon åter sitt lockiga hufvud -och blickade förtröstansfullt leende upp till honom. Hans läppar -rördes ännu liksom i stilla bön och sedan -- i nästa ögonblick -- -tryckte han den ljufliga flickan till sitt bröst och en helig kyss -förenade de två ädla menniskorna för evigt med hvarandra. - -Men i det klara månskenet svingade alla Imatras elfvor vid forsens -dånande jubelmusik i en glädtig dans och sjöngo dertill, för dem -hvilka förstodo orden, en sång om den sanna kärleken som "icke tror -på ett oblidkeligt olycksöde." - - - - -27. - -Den vackra adoptivdottern. - - -Efter qvällsvarden, när vinet perlade i de fyllda glasen, höll -morbror Stråle ett kort tal i följande ordalag: - -"Han, såsom Jennys förmyndare, hade på hennes allvarligt förklarade -beslut att för alltid flytta till Finland, enligt hennes plan och -egen vilja, i hennes namn vidtagit följande åtgärder: - -"Han hade till Finland förflyttat och i Föreningsbanken deponerat -Jenny Bertrams hela förmögenhet samt dessutom inköpt landtstället -Ojala, hvarest med ett kapital af etthundratusen mark till grundfond, -den första finska folkhögskola skulle inrättas. Vidare hade hans -myndling anslagit en summa af etthundratusen mark till grundkapital -för uppsättandet af en större tidning på finska språket, hvars -hufvudredaktör, vald för fem år, städse skulle utses af den -studerande ungdomen vid Helsingfors universitet. Sålunda hade Jenny -Bertram tillfört sitt nya fosterland ett ansenligt kapital, hvilket -han hoppades skulle blifva rikligt fruktbärande. I den förening, -som skulle bli en sannolik följd af detta hans myndlings steg, -älskade han att se en framtidshägring af det finska och det svenska -elementets sammansmältande, ty om _de_ tu varda _ett_, då bygger -Finland sin framtid på en ömsesidigt bepröfvad kärleks grundval, -- -och liksom han nu frivilligt nedlade sitt förmyndarembete, så har -ock moderlandet förtröstansfullt nedlagt sitt ledarekall såsom en -gärd af aktning för det unga samhällets sjelfbestämmelserätt och -framtidsförhoppningar. Med denna liknelse till utgångspunkt tog sig -derföre talaren friheten att föreslå en välgångsskål för den svenska -fröken Jenny Bertram, Finlands vackra adoptivdotter!" - -Och härmed slutar vår lilla sommarsaga från de tusen sjöarnes land. - - - - -Efterskrift. - - -Vår uppgift har icke varit att skrifva Finlands kulturhistoria. Vi ha -blott velat lemna ett ringa bidrag dertill, en liten tafla ur detta -med Guds hjelp och på grund af egen kraft blifvande framtidsfolks -historia för dagen. Och det är sannt: Finland har sig anvisad en -ganska egendomlig roll i den europeiska nordens historia. Om vi -äfven icke kunna hylla aflidne Hwassers (se hans bekanta skrift om -Borgå landtdag) mera snillrika uppfattning af hvad Finland _kunde_ -blifva, än praktiskt taget möjliga bestämmelse, så kan man dock i -alla fall inrymma en stor betydelse åt detta lilla folk. Tron att -Finland skulle bli den brygga på hvilken vesterländsk civilisation -skulle bana sig väg till Orienten, måste anses såsom en öfvervunnen -ståndpunkt. Deremot är dess betydelse för "vesterlandet" i följd -häraf icke mindre. Frågan gäller nämligen icke _Finlands inflytande -på östern_, utan tvärtom dess förmåga att motstå tyngden af Orientens -påtryckning. Skall denna af den vesterländska bildningen till -_europeiskt_ kulturlif väckta nation nu, sedan densamma på sätt -och vis blifvit sjelfständig, af uteslutande egna krafter kunna -häfda dess under svensk egid vunna rykte om "finsk ihärdighet" -- -ett verkligen historiskt hedrande namn? Vi för vår del vilja tro -detta, nämligen i fall de finska förhållandena gestalta sig sålunda -att folket får begagna sig af sina _båda_ axlar för att lyfta den -i sanning icke ringa börda af kulturhistorisk bestämmelse, som -verldshistorien pålagt det goda Suomifolket. Gud har gifvit finnarne -uthållighetens oskattbara förmåga, och detta i hög grad, men hvad -Finlands europeiska betydelse vidkommer beror värdet af denna -egenskap helt och hållet uppå den riktning som denna uthållighet -behagar taga. Vi nämde här nyss förut att Finland, det "unga Finland" -ville jag säga, i likhet med alla andra välskapade _barn_, äfven -då dessa framträda på politikens fält, har _två_ axlar. Nu gäller -det, såsom vi redan i vår lilla berättelse liknelsevis påpekat, -huruvida icke den ena armen, den ursprungligt starkare armen, det -finska folket i fennomansk mening, den "finska massan" på det sättet -söker att styra sin båt i hamn att den venstra armens, det svenska -elementets, verksamhet blir af jemförelsevis ringa båtnad. Men just -denna andra axel i det "nya Finlands" (sit venia verbo) lif är den -del af dess statskropp som historiskt ovedersägligen, och för alla -kommande tider, utgör den förbindande länken emellan Suomifolket och -vesterlandet. - -Finland kan visserligen numera, derigenom att en del af dess -söner förnekar sina andligen svenska anor, till och med inom en -jemförelsevis kort tidrymd framställa taflan af en "finsk-finsk" -kulturform. Svårt vore dock för hvarje fördomsfri att säga hvari -egentligen denna specielt finska kulturform skulle skilja sig ifrån -samma banor som folkets utveckling hittills följt. Eller skulle -Finland vilja afsäga sig sin från vesterlandet ärfda politiska -konstitution och skulle dess religiösa lif vilja gå samma väg? Vi -tro det icke. Återstår således _språkfrågan_, uppdrifven till sin -spets af de så kallade fennomanerne. Men hvad återstår _numera_ -att önska i denna väg? Kanske en egen finsk-finsk litteratur? -Intet annat förhindrar ju uppkomsten af en sådan än möjligtvis den -ryska politiken; men denna verkar i ännu vida högre grad hämmande -på det svensk-finska skriftställeriets utveckling. Eller ligger -härinunder måhända en annan orsak? Det är ju icke språket som _"gör"_ -litteraturen, fastmera återverkar en högre utbildad andlig verksamhet -på språkets förädling. Deri ha vi således icke heller roten till "det -onda", hvilket härvidlag är svårigheten för den finska litteraturen -att arbeta sig fram till en sjelfständig betydelse. Orsaken bör -således sökas antingen hos den finska folkmassans oförmåga att -uppbära ett vittert lif i högre mening, eller ock i bristen på -skapande förmågor. Men hvar skall anledningen till denna sistnämda -fattigdom sökas om icke i folkets oförmåga att producera dessa -behöfliga litteratur-representanter? - -Såsom bekant saknar den svensk-finska litteraturen ingalunda namn, -som i vida kretsar klinga smickrande för det folk de tillhöra. Och -dessa namns uppbärare äro finnar till själ och hjerta. Eller vågar -måhända någon af herrar fennomaner verkligen säga att så icke är -fallet. Detta tro vi icke. - -Men liksom det finnes vissa ganska ädla växtarter som, trots alla -de goda egenskaper de utveckla efter befruktningen, emellertid af -naturen -- eller kalla det hellre försynen -- i detta afseende -hänvisats till behofvet af medverkan från medlemmar af till och med -andra naturriken, -- hvarför skulle man icke häruti kunna se en -fingervisning att äfven de skilda nationerna behöfva hvarandra och -hvartill skulle då öfver hufvud taget en verldshistoria tjena? - -Nåväl: den svenska nationaliteten har trädt i beröring med den -finska. Från hvilkendera sidan ha nu anledningarne till ett högre -andligt lif utgått, det är en fråga, som hvarje öfver denna sak -tänkande menniska har lätt att besvara. Om nu finska folket tror -att timmen slagit för detsamma att utan all vexelverkan med sin -naturligaste bundsförvandt framdeles dana sin egen historia -- så -kommer väl Sverge att sörja öfver detta misstag, det är visst och -sannt, och svårast blir de hundratusentals svensk-finnars ställning, -som bygga och bo i Suomilandet, men det oaktadt torde icke ens den -djerfvaste nationalfåfänga i denna sorg kunna se annat än den äldre -broderns grämelse öfver den yngres _förhastade_ beslut att vända -ryggen åt sin egen bildningskälla. Hvad Sverge _fordrar_ af Finland -är icke annat än att Finland, i de förlåtliga utbrotten af sin -vaknande nationalkänsla, icke skall förgå sig emot sig sjelf, att -icke den ena af dess armar skall höja sig emot den andra, som så -villigt blifvit framräckt för att förenas till ett gemensamt arbete -för andligt sjelfbestånd. - -Några af de företeelser som egt rum vid den senaste finska -landtdagen (vi skrifva nu Maj år 1872) måste ovilkorligen framkalla -betraktelser af detta slag i hvarje sinne, öppet för rättvisa och -hvars verldsåskådning icke ensidigt riktats åt parti-intressen. Visst -önskar Sverge fästa Finland vid sig, men detta i den mening att -de band hvarmed detta skulle ske icke äro maktens eller styrkans, -icke heller den andliga öfverlägsenhetens, icke ens tacksamhetens -och de gemensamma minnenas i alla fall vackra och här erkända -begrepp -- utan det band, medelst hvilket den skandinaviska norden -vill och önskar fästa Finlands kultur vid sig och sin utveckling, -är öfvertygelsen derom att Suomifolkets enda utväg att bevara sig -åt sig sjelf förenas med det höga uppdraget att derjemte utgöra -ett vesterländskt skyddsvärn emot orientaliskt våld. Finnarne, de -nämligen som bo emellan Ladoga och Bottniska viken, äro enligt -vår oförgripliga åsigt _numera_ europeer -- och ha i följd deraf -ovilkorligen samma pligter i och för den vesterländska kulturens -upprätthållande sig ålagde som vår verldsdels öfriga nationer. Att -den finska nationen i politiskt afseende ännu är ung, veta vi, men -vi hoppas dock att denne vår yngste broder i kulturlifvets led just -i och genom sin nu vunna sjelfständighet (isynnerhet sådan denna de -fakto är) påminnes derom att: en fullvuxen yngling bör kunna utveckla -så mycken omdömesförmåga att han icke, såsom det heter, "uppbränner -skeppen bakom sig". - - - - - - - - -End of Project Gutenberg's En sommarsaga från Finland, by Johannes Alfthan - -*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK EN SOMMARSAGA FRÅN FINLAND *** - -***** This file should be named 55044-8.txt or 55044-8.zip ***** -This and all associated files of various formats will be found in: - http://www.gutenberg.org/5/5/0/4/55044/ - -Produced by Helvi Ollikainen and Tapio Riikonen - -Updated editions will replace the previous one--the old editions -will be renamed. - -Creating the works from public domain print editions means that no -one owns a United States copyright in these works, so the Foundation -(and you!) can copy and distribute it in the United States without -permission and without paying copyright royalties. Special rules, -set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to -copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to -protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark. Project -Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you -charge for the eBooks, unless you receive specific permission. If you -do not charge anything for copies of this eBook, complying with the -rules is very easy. You may use this eBook for nearly any purpose -such as creation of derivative works, reports, performances and -research. They may be modified and printed and given away--you may do -practically ANYTHING with public domain eBooks. Redistribution is -subject to the trademark license, especially commercial -redistribution. - - - -*** START: FULL LICENSE *** - -THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE -PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK - -To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free -distribution of electronic works, by using or distributing this work -(or any other work associated in any way with the phrase "Project -Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project -Gutenberg-tm License (available with this file or online at -http://gutenberg.org/license). - - -Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm -electronic works - -1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm -electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to -and accept all the terms of this license and intellectual property -(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all -the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy -all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession. -If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project -Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the -terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or -entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8. - -1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be -used on or associated in any way with an electronic work by people who -agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few -things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works -even without complying with the full terms of this agreement. See -paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project -Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement -and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic -works. See paragraph 1.E below. - -1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation" -or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project -Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual works in the -collection are in the public domain in the United States. If an -individual work is in the public domain in the United States and you are -located in the United States, we do not claim a right to prevent you from -copying, distributing, performing, displaying or creating derivative -works based on the work as long as all references to Project Gutenberg -are removed. Of course, we hope that you will support the Project -Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by -freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of -this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with -the work. You can easily comply with the terms of this agreement by -keeping this work in the same format with its attached full Project -Gutenberg-tm License when you share it without charge with others. - -1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern -what you can do with this work. Copyright laws in most countries are in -a constant state of change. If you are outside the United States, check -the laws of your country in addition to the terms of this agreement -before downloading, copying, displaying, performing, distributing or -creating derivative works based on this work or any other Project -Gutenberg-tm work. The Foundation makes no representations concerning -the copyright status of any work in any country outside the United -States. - -1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg: - -1.E.1. The following sentence, with active links to, or other immediate -access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently -whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the -phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project -Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed, -copied or distributed: - -This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with -almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or -re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included -with this eBook or online at www.gutenberg.org/license - -1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived -from the public domain (does not contain a notice indicating that it is -posted with permission of the copyright holder), the work can be copied -and distributed to anyone in the United States without paying any fees -or charges. If you are redistributing or providing access to a work -with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the -work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1 -through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the -Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or -1.E.9. - -1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted -with the permission of the copyright holder, your use and distribution -must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional -terms imposed by the copyright holder. Additional terms will be linked -to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the -permission of the copyright holder found at the beginning of this work. - -1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm -License terms from this work, or any files containing a part of this -work or any other work associated with Project Gutenberg-tm. - -1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this -electronic work, or any part of this electronic work, without -prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with -active links or immediate access to the full terms of the Project -Gutenberg-tm License. - -1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, -compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any -word processing or hypertext form. However, if you provide access to or -distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than -"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version -posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org), -you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a -copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon -request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other -form. Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm -License as specified in paragraph 1.E.1. - -1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, -performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works -unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. - -1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing -access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided -that - -- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from - the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method - you already use to calculate your applicable taxes. The fee is - owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he - has agreed to donate royalties under this paragraph to the - Project Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments - must be paid within 60 days following each date on which you - prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax - returns. Royalty payments should be clearly marked as such and - sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the - address specified in Section 4, "Information about donations to - the Project Gutenberg Literary Archive Foundation." - -- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies - you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he - does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm - License. You must require such a user to return or - destroy all copies of the works possessed in a physical medium - and discontinue all use of and all access to other copies of - Project Gutenberg-tm works. - -- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any - money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the - electronic work is discovered and reported to you within 90 days - of receipt of the work. - -- You comply with all other terms of this agreement for free - distribution of Project Gutenberg-tm works. - -1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm -electronic work or group of works on different terms than are set -forth in this agreement, you must obtain permission in writing from -both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael -Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark. Contact the -Foundation as set forth in Section 3 below. - -1.F. - -1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable -effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread -public domain works in creating the Project Gutenberg-tm -collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic -works, and the medium on which they may be stored, may contain -"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or -corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual -property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a -computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by -your equipment. - -1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right -of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project -Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project -Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all -liability to you for damages, costs and expenses, including legal -fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT -LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE -PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE -TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE -LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR -INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH -DAMAGE. - -1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a -defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can -receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a -written explanation to the person you received the work from. If you -received the work on a physical medium, you must return the medium with -your written explanation. The person or entity that provided you with -the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a -refund. If you received the work electronically, the person or entity -providing it to you may choose to give you a second opportunity to -receive the work electronically in lieu of a refund. If the second copy -is also defective, you may demand a refund in writing without further -opportunities to fix the problem. - -1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth -in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER -WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO -WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. - -1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied -warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages. -If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the -law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be -interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by -the applicable state law. The invalidity or unenforceability of any -provision of this agreement shall not void the remaining provisions. - -1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the -trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone -providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance -with this agreement, and any volunteers associated with the production, -promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works, -harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees, -that arise directly or indirectly from any of the following which you do -or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm -work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any -Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause. - - -Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm - -Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of -electronic works in formats readable by the widest variety of computers -including obsolete, old, middle-aged and new computers. It exists -because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from -people in all walks of life. - -Volunteers and financial support to provide volunteers with the -assistance they need, are critical to reaching Project Gutenberg-tm's -goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will -remain freely available for generations to come. In 2001, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure -and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations. -To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation -and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4 -and the Foundation web page at http://www.pglaf.org. - - -Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive -Foundation - -The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit -501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the -state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal -Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification -number is 64-6221541. Its 501(c)(3) letter is posted at -http://pglaf.org/fundraising. Contributions to the Project Gutenberg -Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent -permitted by U.S. federal laws and your state's laws. - -The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S. -Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered -throughout numerous locations. Its business office is located at -809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email -business@pglaf.org. Email contact links and up to date contact -information can be found at the Foundation's web site and official -page at http://pglaf.org - -For additional contact information: - Dr. Gregory B. Newby - Chief Executive and Director - gbnewby@pglaf.org - - -Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg -Literary Archive Foundation - -Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide -spread public support and donations to carry out its mission of -increasing the number of public domain and licensed works that can be -freely distributed in machine readable form accessible by the widest -array of equipment including outdated equipment. Many small donations -($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt -status with the IRS. - -The Foundation is committed to complying with the laws regulating -charities and charitable donations in all 50 states of the United -States. Compliance requirements are not uniform and it takes a -considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up -with these requirements. We do not solicit donations in locations -where we have not received written confirmation of compliance. To -SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any -particular state visit http://pglaf.org - -While we cannot and do not solicit contributions from states where we -have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition -against accepting unsolicited donations from donors in such states who -approach us with offers to donate. - -International donations are gratefully accepted, but we cannot make -any statements concerning tax treatment of donations received from -outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. - -Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation -methods and addresses. Donations are accepted in a number of other -ways including checks, online payments and credit card donations. -To donate, please visit: http://pglaf.org/donate - - -Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic -works. - -Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm -concept of a library of electronic works that could be freely shared -with anyone. For thirty years, he produced and distributed Project -Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support. - - -Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed -editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S. -unless a copyright notice is included. Thus, we do not necessarily -keep eBooks in compliance with any particular paper edition. - - -Most people start at our Web site which has the main PG search facility: - - http://www.gutenberg.org - -This Web site includes information about Project Gutenberg-tm, -including how to make donations to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to -subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks. diff --git a/old/55044-8.zip b/old/55044-8.zip Binary files differdeleted file mode 100644 index 4a73d9d..0000000 --- a/old/55044-8.zip +++ /dev/null |