diff options
| author | Roger Frank <rfrank@pglaf.org> | 2025-10-14 19:55:57 -0700 |
|---|---|---|
| committer | Roger Frank <rfrank@pglaf.org> | 2025-10-14 19:55:57 -0700 |
| commit | 9e3a32dbd0b87f26339cc796b3d6a9fb6b49ef31 (patch) | |
| tree | 25c50ec5adc62509fcc28ca531aab1985ef13665 /31533-h | |
Diffstat (limited to '31533-h')
| -rw-r--r-- | 31533-h/31533-h.htm | 4236 | ||||
| -rw-r--r-- | 31533-h/images/001.png | bin | 0 -> 7606 bytes |
2 files changed, 4236 insertions, 0 deletions
diff --git a/31533-h/31533-h.htm b/31533-h/31533-h.htm new file mode 100644 index 0000000..207a357 --- /dev/null +++ b/31533-h/31533-h.htm @@ -0,0 +1,4236 @@ +<!DOCTYPE html PUBLIC "-//W3C//DTD XHTML 1.0 Strict//EN" +"http://www.w3.org/TR/xhtml1/DTD/xhtml1-strict.dtd"> +<html xmlns="http://www.w3.org/1999/xhtml"> +<head> +<meta http-equiv="Content-Type" content="text/html;charset=iso-8859-1" /> +<title> +Sockerpullor och Pepparkorn, by Henrik Wranér. A Project Gutenberg eBook. +</title> + +<style type="text/css"> + p {margin-top: 0.5em; text-align: justify; margin-bottom: 0.5em;} + body {margin-left: 11%; margin-right: 10%;} + a {text-decoration: none;} + @media screen { + hr.ppg-pb {margin:30px 0; width:100%; border:none;border-top:thin dashed silver;} + .pagenum {display: inline; font-size: x-small; text-align: right; position: absolute; right: 2%; padding: 1px 3px; font-style: normal; font-variant:normal; font-weight:normal; text-decoration: none; background-color: inherit; border:1px solid #eee;} + .pncolor {color: silver;} + } + @media print { + hr.ppg-pb {border:none;page-break-after: always;} + .pagenum { display:none; } + } + h3 {text-align:center; font-weight: normal; font-size: 1.4em} + .footnote .label {position: absolute; right: 84%; text-align: right;} + .img {border:0;} + .footnote {margin-left: 10%; margin-right: 10%; font-size: 0.9em;} + .figcenter {margin: 2em auto 2em auto; text-align: center;} + .fnanchor {font-size: .8em; text-decoration: none;} + .caption {font-size:.8em} + hr.tb {width: 35%; margin-top: 2.0em; margin-bottom: 2.0em; border:none; border-bottom:1px solid black; clear:both;} + .tn {text-align: center; margin-left: 8%; margin-right: 8%; margin-top: 5%; margin-bottom: 5%; padding: .25em 1em; background: #EEE; background-image: none; color: black; border: solid black 1px; font-size: 96%} + .blockquot {font-family: sans-serif; margin-left:5%; margin-right:5%} + h2 {text-align:center; font-weight: normal; font-size: 1.6em} +</style> + +</head> +<body> + + +<pre> + +The Project Gutenberg EBook of Sockerpullor och Pepparkorn, by Henrik Wranér + +This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with +almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or +re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included +with this eBook or online at www.gutenberg.org + + +Title: Sockerpullor och Pepparkorn + Små bilder ur skånska folklifvet förr och nu + +Author: Henrik Wranér + +Release Date: March 7, 2010 [EBook #31533] + +Language: Swedish + +Character set encoding: ISO-8859-1 + +*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK SOCKERPULLOR OCH PEPPARKORN *** + + + + +Produced by Ronnie Sahlberg and the Online Distributed +Proofreading Team at http://www.pgdp.net (This file was +produced from images generously made available by The +Internet Archive/Million Book Project) + + + + + + +</pre> + + +<div class='tn'> +<br /> +<i> +Tryckfel i originaldokumentet har rättats i denna upplaga.</i> +<br /> +<br /> +</div> + +<hr class='ppg-pb' /> +<p style='text-align: center; font-size: 3.0em; margin-bottom:0.0em'> +SOCKERPULLOR +</p> +<p style='text-align: center; font-size: 1.2em; margin-top:0.0em; margin-bottom:0.0em'> +OCH +</p> +<p style='text-align: center; font-size: 3.0em; margin-top:0.0em'> +PEPPARKORN +</p> +<p style='text-align: center; font-size: 1.4em; margin-top:1.0em; margin-bottom:0.0em'> +SMÅ BILDER UR SKÅNSKA FOLKLIFVET +</p> +<p style='text-align: center; font-size: 1.4em; margin-top:0.0em'> +FÖRR OCH NU +</p> +<p style='text-align: center; font-size: 1.0em; margin-top:2.0em; margin-bottom:2.0em'> +AF +</p> +<p style='text-align: center; font-size: 1.6em; margin-bottom:2.0em'> +HENRIK WRANÉR +</p> +<div class='figcenter'> +<img src='images/001.png' alt='' title='' class='img'/><br /> +</div> + +<p style='text-align: center; font-size: 1.2em; margin-bottom:0.0em'> +STOCKHOLM +</p> +<p style='text-align: center; font-size: 1.0em; margin-top:0.0em'> +<span style='font-variant: small-caps'>Albert Bonniers Förlag</span> +</p> +<hr class='ppg-pb' /> +<p style='text-align: center; font-size: 1.2em; margin-bottom:0.0em'> +STOCKHOLM +</p> +<p style='text-align: center; font-size: 0.8em; margin-top:0.0em'> +ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1907 +</p> +<hr class='ppg-pb' /> +<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'> +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_3' name='page_3'></a>3</span> +<h2>De kostliga fruntimmerna!</h2> +<h3>En sann historia från "den gamla, goda tiden".</h3> + +<h4>I.</h4> +</div> + + +<p> +— Men kan du inte svara ordentligt, Helena +lilla? Det är då bra besynnerligt med fruntimmer: +de ä de kostligaste och obegripligaste människor på +jorden. En kan stå en hel timme och förklara och +lägga ut allting och ge dem in det med tesked och +spörja och fråga, men att få ett svar rentut — nej, +se det är lika omöjligt som att gå på händerna uppför +ett kyrktorn. Nu har jag väl i fem år, hvarenda gång +vi träffats, stått och repat upp den gamla historien +och slutat med den gamla frågan. Inte har jag +kommit längre för det. Säg nu någonting en gång +för alla, snälla Helena! +</p> +<p> +Hon skakade sakta på hufvudet. +</p> +<p> +— Hvad ska jag svara? sa hon. +</p> +<p> +— Du måtte väl åtminstone i Herrans namn +kunna svara <i>ja</i> eller <i>nej</i>, människa! Säger du <i>ja</i> och +tar mig — ja, så är ju saken klar, och säger du <i>nej</i>, +blir det också slag i saken. Tar du inte mig, ska +du väl ha någon annan. Men på hela Guds gröna +jord finns det då ingen människa, som håller tiotusendelen +så mycket af dig som jag, ser du, Helena. +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_4' name='page_4'></a>4</span> +</p> +<p> +— Inte behöfver jag ta någon alls — — — +</p> +<p> +— Prata persilja och kantnagga kaffekoppar är +ingen konst. Men annars vet väl du lika bra som +jag, att det aldrig har funnits och inte finns och inte +i eviga tider kommer att finnas ett fruntimmer, som +inte vill gifta sig, när bara den rätte kommer. +</p> +<p> +— Den rätte, ja! Där sa du ett sant ord. Mor +brukade alltid säga: »En lär aldrig känna en karl i +grund och botten, förrän en är gift med honom, och +då är det jagu så dags!» Hon hade fått försöka det, +stackaren. Mellan far och henne var det så rart, +innan de blefvo gifta, så en kan inte säga hur hett +det var. »Han kunde ätit upp mig,» sa mor ibland. +»Det var nästan synd att han inte gjorde det!» sa +hon och suckade. »Då hade pinan inte blifvit så +lång!» +</p> +<p> +— Ja, det har jag hört hundra gånger nu — — — +</p> +<p> +— På äldre dar bara gnatade och traggade och +kältade han på henne och rände efter andra, så han +gjorde sig till ett spektakel för hela häradet. Och +ändå skötte han sitt arbete, och det kunde gå hela år +som han inte smakte en droppe starkt, så det kunde +han inte skylla på. Men han var alldeles utledsen på +mor och gitte inte se åt henne, därför att hon blef +gammal och ful och vissen af det myckna besväret +med alla oss ungar. +</p> +<p> +— Så tror du, att jag skulle bli likadan? +</p> +<p> +— Inte kan jag veta, hur du skulle kunna bli? +Det första, en minns i lifvet, sitter djupast och fastast +— det går <i>aldrig</i> bort, du Jesper. +</p> +<p> +— Men du vet, att jag håller dig så innerligt kär. +</p> +<p> +— Så sa far också till mor — <i>innan</i> han hade +fått henne. +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_5' name='page_5'></a>5</span> +</p> +<p> +— Om <i>en</i> stjäl, ska man väl inte tro <i>alla</i> om att +vara tjufvar. Alla ä väl inte likadana? +</p> +<p> +— Hvem vet? +</p> +<p> +— Jaja, då tjänar det ju inte till något att tala +med dig om det mer, sa han tungt och långsamt. +Det är likså godt att jag då säger godnatt. +</p> +<p> +— Godnatt, Jesper! +</p> +<p> +Han gick några steg. Så vände han om. +</p> +<p> +— Hör du, Helena. Det är bara en sak till, som +jag skulle vilja spörja dig om. +</p> +<p> +— Nåå? sa hon och stannade. +</p> +<p> +— Finns det någon, som — som står dig närmare? +Någon, som du har fäst dig vid? +</p> +<p> +— Nej, visst inte, snälla du. Om jag skulle våga +försöket med någon i hela världen, skulle det vara +med dig. +</p> +<p> +— En tröst var det ju, fast den inte var mycket +värd. Lofva mig nu bara en sak! +</p> +<p> +— Det skulle vara? +</p> +<p> +— Sök opp mig och säg mig till den dag, du blir +klar med dina egna tankar. Den kan kanske ändå +komma. +</p> +<p> +Hon svarade inte. Han gick. Oupphörligt vände +han sig om. Hon stod kvar på samma ställe i djupa +tankar. Men hon kallade honom inte tillbaka. +</p> +<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 1em; padding-bottom: 0em'> + +<h4>II.</h4> +</div> + +<p> +De voro stadda på vandring hem från en danstillställning +den vackra sommarkvällen. De hade ju +samma väg, efter Helena tjänte i prostgården och +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_6' name='page_6'></a>6</span> +Jesper hos häradsdomarens midt emot. Föröfrigt voro +de ju bekanta »från barnaben», hade gått i skola +samman, plockat ax ihop på storgubbarnas afmejade +sädesfält och läst sig fram på samma gång. +</p> +<p> +Alla trodde, att där fanns någon slags klockarekärlek +dem emellan, fast den då inte syntes, vare sig +i ord, åthäfvor eller gärningar. Men det finns ju som +gamle klockaren sa — folk som kan dölja både +kärlek och procenteri — hårolja är svårare, sa han. +</p> +<p> +Nu hade Jesper emellertid många gånger sagt +sin mening till Helena, när de voro riktigt för sig +själfva. Alltid hade det slutat på samma sätt, och +denna kväll beslöt han, att nu skulle det för hans +del vara slut med frågorna i den vägen. Men han +kände sig mycket nedslagen, när han gick in och kröp +till kojs i sin kammare, nätt och jämnt så stor, att en +människa kunde vända sig där. Hvad är all dans +den vackraste sommarkväll, när en inte har något +för att en håller af en människa så, att man kunde +vilja dö för henne? Det förstås, att helst ville man +ju lefva för och ihop med henne. Men när hon inte +kan ge ett ordentligt svar — — +</p> +<p> +Inte var det just mycket med Helenas humör +heller, sedan hon och Jesper hade skilts åt. Hon +kom å ena sidan ihåg sin moders pinos historia och +gummans många förmaningar, att dottern aldrig skulle +göra sig till skotrasa för en karl. Hennes sista ord +hade ju varit: »Om du är så enfaldig och tror på +någon och tar honom och han gör dig olycklig — och +det gör han — så vänder jag mig i grafven!» Inte +skulle gamla mor behöfva störas i sin griftero för den +sakens skull! +</p> +<p> +Men å andra sidan hade det sina sidor att tjäna. +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_7' name='page_7'></a>7</span> +Så länge hon ännu var ung och kunde ta i med bägge +näfvarna, kunde det nog gå; men när åldern toge till +och krafterna toge af — ja, hvad skulle då bli hennes +lott? Fattighuset, förstås. Nog skulle väl alltid prosten +ha en vrå och en beta bröd åt henne, om han lefde. +Men han hade ju hunnit ut på ålderdomen och kunde +falla ifrån när som helst, och man vet, hur det går, +när »det kommer en ny konung, som ingenting vet +om Josef». Det är inte alla präster, som göra prästgården +eller dess torp till änkesäte åt orkeslösa trotjänarinnor, +hade biskopen en gång sagt om Helenas +prost. Det var nog ett sant ord. +</p> +<p> +Och Jesper var en snäll karl, som alltid visat +henne vänlighet och gått henne till handa med råd +och dåd efter tillfälle och lägenhet samt ställt om +att hennes gamla fattiga mor kom hederligt i grafven. +Helena var minsann skyldig honom tie riksdaler för +den välgärningen än i dag. Men aldrig han hade sagt +så mycket som ett halft ord om det, fast han hade +så liten lön. +</p> +<p> +Om hon skulle våga sig? Inte kunde väl modern +vända sig i grafven, om galet skulle gå och han skulle +bli elak mot henne! Om hon skulle fråga prosten +— — — Men han komme nog att skratta åt henne. +Och så skulle han locka alltihop ur henne: han behöfde +ju bara fråga, hvarför hon kom med ett sådant +spörjsmål. Nej, det dugde inte. +</p> +<p> +Men om nu Jesper skulle vända sin håg till +någon annan? Det vore kanske värre än om modern +vände sig i grafven! +</p> +<p> +Helena blef alldeles het ända ner på ryggen. Om +hon ändå åtminstone hade sagt honom ett vänligt ord +i afskedsstunden! Tänk, om Johanna, som tjänte +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_8' name='page_8'></a>8</span> +samman med honom hos häradsdomarens, skulle börja +lägga ut sina krokar för honom! Hon hade minsann +granna ögon, den apan, och lade all sin lön i kläder +— hade hvita strumpor som en karl, så att alla +glodde på henne, det belätet. Man hade nu aldrig +hört, att Jesper var slamsig med töser eller brukade +stå på tå för dem, men kanske, när han nu gått +förgäfves så länge efter en, skulle han ränna tosing +efter så många flera. +</p> +<p> +Hade Jesper den kvällen gått ut i trädgården i +stället för att ligga och sucka på sitt ensamma läger, +skulle han funnit Helena sitta orolig och förgråten i +prästgårdens löfsal midt emot, färdig att genom en +liten hostning ge sin närvaro tillkänna. Men nu låg +han och läste halfhögt för sig själf ur psalmboken: +</p> +<table summary='poetry'> +<col style='width:5em;' /> +<tr><td></td><td><p style='margin-top:0.0em; margin-bottom:-0.25em'> +»I världen är så mörkt och tungt, +</p></td></tr> +<tr><td></td><td><p style='margin-top:0.0em; margin-bottom:-0.25em'> +hvarthelst jag än må lända. +</p></td></tr> +<tr><td></td><td><p style='margin-top:0.0em; margin-bottom:-0.25em'> +Hur skall mitt hjärta blifva lugnt? +</p></td></tr> +<tr><td></td><td><p style='margin-top:0.0em; margin-bottom:-0.25em'> +Till hvem skall jag mig vända?» +</p></td></tr> +</table> +<p> +Den versen kunde han utantill: den hade sjungits, +när han stod på kyrkogolfvet i världen — — samman +med henne — Helena. +</p> +<p> +Och när den stackars tösen förgäfves suttit i +löfsalen, tills morgonrodnaden började rinna opp i öster, +gick hon också in och lade sig. Och läste samma +vers — hon kom ihåg den alltifrån den dagen, då +hon läste sig fram. Tillsammans med Jesper — — — +</p> +<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 1em; padding-bottom: 0em'> +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_9' name='page_9'></a>9</span> + +<h4>III.</h4> +</div> + +<p> +Två år hade gått. Helena och Jesper sågo som +oftast hvarandra, både i kyrkan och därhemma, hälsade +kort men taltes aldrig närmare vid. Bägge två hade +slutat upp att gå på dans. +</p> +<p> +Så en dag säger prosten till Helena: +</p> +<p> +— Nå, mitt barn! Hur ska vi ha det nästa år? +Blir du kvar? +</p> +<p> +— Ja, vill prosten ha mig, så stannar jag. Åtminstone +har jag inte tänkt annat. +</p> +<p> +— Ser du, jag trodde att du möjligen tänkte på +att gifta dig? +</p> +<p> +Hon blef röd som ett blod. +</p> +<p> +— Som du vet, fortsatte prosten utan att låtsa +om något, så flyttar Magnus, så jag är tvungen att +skaffa mig en annan prästadräng. Kunde jag få en +gift, så vore det bäst på alla vis, och han kunde få +de två rummen i gafveln på loglängan. Hade du nu +haft någon i tankarna, så kunde han och du ha blifvit +ett par och så kunde du hjälpt till lite här i prästgården +efter tid och lägenhet — det kunde ju alltid +varit bra att fylla någon rynka med, hva? +</p> +<p> +Helena bara fingrade på förklädet utan att kunna +få fram ett enda ord. +</p> +<p> +— Jag hade tänkt lite på Jesper här inne hos +häradsdomarens. Det är en dunderpojke. Hur är det? +Har du inte också tänkt på honom någon gång i +världen? Jag tycker, jag har hört en fågel kvittra +om någonting ditåt? +</p> +<p> +— Nog har han frågat mig och det mer än en +gång. +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_10' name='page_10'></a>10</span> +</p> +<p> +— Nåå? +</p> +<p> +— Sista gången sa jag rent <i>nej</i>. +</p> +<p> +— Hvarför det då? +</p> +<p> +— Jag har sett så mycket tråk hemma, när jag +var liten. Far och mor lefde som hund och katt, ja, +det är då inte någon riktig liknelse, för mor bara teg +och led. Men då förstod jag, att se’n en är vigd och +smidd vid någon, är det för sent att ångra sig. +</p> +<p> +— På hur många ställen tror du inte, att enigheten +är för smalt tillklippt? Men det skall väl inte +skrämma alla andra! En får väl lita en smula på Vår +Herre och på hvad hjärtat säger. Där trillade en +tegelpanna från kyrkotaket i fjol och tog döden på +den gamle kyrkvaktaren, som stod nedanför och klippte +buxbomshäcken — skulle nu ingen människa våga +nalkas Guds hus af fruktan, att en panna skulle falla +ner och slå ihjäl alla i församlingen? Skildes ni i +vredesmod? +</p> +<p> +— Nä jösses! Han bad mig låta honom veta, +om jag skulle bli på det klara med mig själf. +</p> +<p> +— Och det har du aldrig gjort? +</p> +<p> +— Bevares väl! Jag skulle skäms ögonen af mig. +</p> +<p> +— Slet du bandet, är det din skyldighet att ta +första steget — förstår du inte det? Och i sådant är +en kvinna alltid »nimmare i nyporna» än en karl. +Ni ä ju båda två bra människor med godt anseende +hos alla. +</p> +<p> +— Jag skulle inte kunna! sa hon sakta. +</p> +<p> +— Håller du inte en smula af honom då? +</p> +<p> +— Visst gör jag det — för prosten kan jag ju +godt erkänna det. Så fort jag hade sagt <i>nej</i>, var jag +på det klara genast. Och hade han frågat en gång +till, hade svaret blifvit helt annorlunda. Jag har legat +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_11' name='page_11'></a>11</span> +och gråtit många nätter för det se — se’n! sa hon +och smålipade. +</p> +<p> +— Ni ä roliga, ni kvinnor! sa prosten och smålog. +</p> +<p> +— Det sa Jesper också — samma kväll, erkände +hon naivt. +</p> +<p> +— Där ä hufvud på skaft på den där — det har +jag alltid sagt. Men då är ju hela saken enkel som +fot i strumpa? +</p> +<p> +Hon bara skakade på hufvudet. +</p> +<p> +— Du kan väl begripa, att ni inte får gå bägge +två och plåga er på hvar sitt håll på detta viset! sa +prosten ifrigt. Det skulle då väl vara ynkligt, om +inte jag, som är både filosofie och teologie doktor, +skulle kunna reda ut den här härfvan. +</p> +<p> +— Aldrig så mycken lärdom hjälper inte i kärlekssaker, +sa hon. +</p> +<p> +— Jag tror där är lika bra hufvud på dig som +på honom — å bevars! Det var jamen ett sant ord, +sa prosten godmodigt. Men nog ska jag finna på +någon utväg. Hör du, Helena! ska jag vara din böneman? +Du ska slippa att ge mig några strumpeband +för besväret. +</p> +<p> +Hon kunde inte låta bli att skratta, fastän tårarna +pärlade på hennes kinder. +</p> +<p> +— Inte skulle väl prosten vilja göra sig besvär +med nåt sådant? sa hon. +</p> +<p> +Men blicken tindrade. +</p> +<p> +— Hvarför skulle inte en gammal präst kunna +försöka på att göra en tjänst mot en sjåpig tösunge, +som ligger och lipar om nätterna och låter en duktig +karl gå och sucka om dagarna? Ska inte människorna +lätta hvarandras bördor? Jag måtte inte ha inplantat +katekesen riktigt hos dig, innan du läste dig fram! +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_12' name='page_12'></a>12</span> +Nu vet jag, hur det ska gå till. Du går ut — nu, i +denna dag, som i dag är — och söker få fatt i honom +och ber honom titta in till mig i kväll. Du kan ju +säga honom, att det är fråga om prästgårdstjänsten, +så att han inte tror, att han skall stå enskild skrift, +om han nu skulle ha något på sitt samvete. Det tror +jag då inte, men du misstänker honom naturligtvis +för allting. +</p> +<p> +— Det gör jag visst inte! sa hon eftertryckligt. +</p> +<p> +— Nå, ge dig då i väg och få honom i vingabenet +och säg till honom! +</p> +<p> +— Det skulle jag väl kunna våga mig på, sa +hon tveksamt. +</p> +<p> +— Så tycker jag med! sa prosten torrt. +</p> +<p> +— Nu är jag tvungen att fråga prosten om +en sak. +</p> +<p> +— Gå på du bara, medan du är i tagen! +</p> +<p> +— Innan mor dog, sa hon, att hon skulle vända sig +i grafven, om jag gifte mig med någon och blefve +olycklig. Inte kan hon väl göra det? +</p> +<p> +— Behöfver du göra den frågan? +</p> +<p> +— Nää, inte precis, men det är ändå tryggare +att ha prostens ord på det. +</p> +<p> +— Vet du hvad jag då svarar? Jo, tag du Jesper +och blif en lycklig maka! Så är du så mycket säkrare +på att gumman får ro i sin graf och fröjd i sin himmel! +Börjar du lipa nu igen? Tvätta ögonen, innan du går +efter Jesper. Annars tror han, att det är för hans +skull du har gråtit. +</p> +<p> +— Ja, är det inte det då? Inte är det för någon +annan. +</p> +<p> +— Raska på nu! +</p> +<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 1em; padding-bottom: 0em'> +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_13' name='page_13'></a>13</span> + +<h4>IV.</h4> +</div> + +<p> +— Du träffade honom? +</p> +<p> +— Ja, det gjorde jag. Han blef så glad, så. +</p> +<p> +— Ska jag städsla dig för nästa år? +</p> +<p> +— Jag tror knappt att det lönar sig, vet prosten. +</p> +<p> +— Jasåå — inte det? Nå, det ena ordet gaf det +andra och så — — — +</p> +<p> +— Ja, så — blef det tal om oss två — — — +</p> +<p> +— Och så började du lipa, förstås? +</p> +<p> +— Jag är rädd, att jag gjorde det! sa hon och +smålog. +</p> +<p> +— Nå, han då? +</p> +<p> +— Han — han frågade om igen — så jag slapp. +</p> +<p> +— Ja, ha inte somliga tur här i världen! Då +slipper jag att uppträda som böneman. +</p> +<p> +— Jaa, det gick utan några doktorshattar. Men +prosten ska ändå ha så oändligt mycket tack, för det +var i alla fall prosten, som hittade på alltihop — — +</p> +<p> +— Nå, det var då åtminstone något! mumlade +prosten och log i sitt gamla hvita skägg. +</p> +<p> +— Han kommer visst redan på gården. +</p> +<p> +— Såå. Han är fermare än du! Nu går du och +sätter på kaffe, och när så han och jag ha snackats +vid, så kommenderar jag honom att gå i köket och +bli undfägnad af dig, förstår du! Och nu hoppas jag, +att du tar emot honom med öppna armar om också +inte med varma serveter! och Gud signe både dig +och honom! Du har varit en trogen tjänarinna — — vid +Moses och profeterna, tar hon till lipen igen! +Spring genast! +</p> +<p> +Jesper trädde in, bredbent och trygg. +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_14' name='page_14'></a>14</span> +</p> +<p> +— God dag, god dag! Sitt ner, Jesper! Hm! +Ja, Helena talte väl om, att jag behöfver en ny dräng +och hade tänkt just på dig? +</p> +<p> +— Jo, det var något sådant. +</p> +<p> +— Nå, sa hon också, att jag helst ville ha en +gift dräng, som har något att lefva och sträfva för +och har glädje af att hålla sig hemma och inte blir +orsak till några historier med kvinnfolk och så’nt där? +</p> +<p> +— Hon sa just inte precis ackurat allt det där, +men jag förstod ju ändå andemeningen. Och Helena +så väl som jag tro, att det skulle där väl kunna bli +råd för, jag menar hvad äktenskap beträffar — — — +</p> +<p> +— Jaså, hon sa det? Du har ju alltid haft ett +godt öga till henne, Jesper? +</p> +<p> +— Nog har jag det — naturligtvis — det förstås. +Men så tänkte hon ju på allt hvad modern hade sagt, +och så var hon tvehågsen. +</p> +<p> +— Jaja, Jesper, det kan en ju inte undra på. +</p> +<p> +— Men så ä ju också fruntimmer inte goda att +bli kloka på: hundingen vete, om de själfva riktigt +ha klart för sig, hvad de vilja! +</p> +<p> +— Åhjo, men det är inte alltid de komma underfund +med det i rättan tid. Nu har Helena sett, att +mor och jag har — skam till sägandes — lefva skäligen +skapligt och kärligt samman, fast vi nu ha varit +gifta i öfver tretti år. Och så har du väl ingenting +sagt sen den där gången, då hon sa <i>nej</i> — så vidt +jag kan förstå? +</p> +<p> +— Det tjänte ju ingenting till att sjunga om den +gamla visan, när hon inte ville sjunga med. +</p> +<p> +— Nej visst. Men så bra det är att tala i sinom +tid med fruntimmer, så är det nästan ändå bättre +att kunna tiga i rätt tid. Nu har hon gått och tänkt +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_15' name='page_15'></a>15</span> +och tänkt och undrat, om du inte snart skulle komma +igen. Och när du inte kom, så blef hon ängslig och +rädd, att någon annan skulle ta dig och så förstod +hon, att hon alltid hållit af dig. Så var äpplet moget +— du bara behöfde rista i stammen och så föll det rakt +i famnen på dig. Det är en gammal historia, Jesper. +Men den går igen i alla tider, ser du. Hm! När jag +i går kom frågan på tal, såg jag ju, hur glad hon +blef. Så ställa vi väl om lysning, tänker jag, så att +ni kan hålla bröllop i flyttningsveckan — där är väl +ingen af er, som ska in och rusta om i sta’n, dit +annars så många tjänstehjons löner gå nu för tiden. +Så börjar du ditt nya tjänsteår som prästens dräng +och Helenas husbonde. Lycka till och när vi nu +ha pratat ut och kommit öfverens om lön och hur vi +skall ställa det för er nere i längan, så ska du gå in +till Helena — jag har sagt, att hon ska bjuda dig +på kaffe. Och så ska du vara öm och snäll mot +henne och inte låta henne umgälla, att hon var tveksam. +Ser du, de bästa hustrurna ä de, som tänka sig för och +inte kyssa till vid första lockton. +</p> +<p> +— Det kan nog vara, det. Prosten är ju en lärd +man och vet hvad han säger. Men nog tar det tid +att komma underfund med fruntimmerna för den, som +är olärd. +</p> +<p> +— För de lärda också! mumlade prosten och log. +</p> +<hr class='ppg-pb' /> +<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'> +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_16' name='page_16'></a>16</span> +<h2>Hur »Fiffens» tös fick fästman.</h2> + +</div> + +<p> +— Det börjar bli på upphällningen med de gamla +riktigt märkliga gubbarna nu nere på Skåneslätten, +sa en af mina gamla vänner i fjor. Folk läser för +mycket och reser för mycket och ser för mycket, och +ingen törs vara annorlunda än alla andra, för då titta +alla på honom. +</p> +<p> +— Nå, är inte det bra, då? frågade jag. +</p> +<p> +— Jo bevars, om alla vore hvarandra lika i hygglighet +och redlighet, men det ser mer ut som om alla +skulle vilja likna hvarandra i illfundighet och djäkerskap. +Nej, förr i tiden hade vi gubbar, som en kunde +visat för pengar nästan, så komiska som de voro. +Jag kommer ihåg ett par, som lefde här i församlingen +för en fyrtio à femtio år se’n. +</p> +<p> +Den ene kallade de för »Fiffen» — han hette +egentligen Filip Fransson och var smålänning född. +Där gick några besynnerliga historier om att han haft +något knep för sig med redskapen i sitt bränneri och +att kontrollören hade varit med om det. Så gick det +hål på ägget. Kontrollören, en sergeant, fick rymma +till Amerika, och Fransson slog sig ned här i Smörlunda +och köpte ett stort hemman. Se, det är nu +som en gammal major sa, som var öfverkontrollör: +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_17' name='page_17'></a>17</span> +»Det som rinner <i>genom</i> rören,» sa han, »det blir dyrt +för tillverkaren, men det som rinner <i>bredvid</i>, det har +han så godt som till skänks; åtminstone slipper han +förarga sig öfver att han ska betala för det han får +koka sina egna potatis.» +</p> +<p> +Den inflyttade fick snart namnet »Fiffen». Och +det var en fiffig karl: med sin talande tunga och sina +galanta fasoner »gick han af folk och i folk med stora +träskor», som det hette förr i världen. Han tjusade +till alla. Isynnerhet när han ville göra affärer med +någon och hade satt sig för att klå honom, kunde han +se så tjyfvingens menlös och oskyldig ut. Det drog +emellertid inte länge om förrän de flesta hade samma +åsikt om honom som prästen. Denne hade »Fiffen» +lurat vid köp af en sugga och det så grundligt, att +prästen sa rent ut, att »Fiffen» var värre än en svart +höna, och att om någon i våra tider kunde vara +»besatt af en oren ande», så skulle det allt vara +»Fiffen». +</p> +<p> +Ursprungligen hade den illmarige gubbarackaren +haft fem flickor, men de fyra hade »gått åt» — tack +vare sin förmögenhet, fadrens knipslughet och tösernas +egen fäderneärfda snackesamhet. Nu var bara +den äldsta kvar. Hon var knepig och klipsk som +far sin, men vidare fager under ögonen var hon inte +och inte just ofvanför heller. Det var lögn, att gubben +kunde bli af med Evangelina — som hon till på köpet +i ett olyckligt ögonblick hade blifvit kallad — och det +grämde både honom och henne. Hur komisk hon såg +ut med sin röda tofviga paryr, sin fräkniga hy, sina +surmjölksblå ögon och formlösa figur, hade hon som +alla andra kvinnor naturligtvis ingenting mot att bli +gift. »Tvärtom!» sa den, som ramlade utför trappan! +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_18' name='page_18'></a>18</span> +Att i all sin tid gå hemma hos gubben var just inte +lockande. +</p> +<p> +Det var den ene af de bägge gubbarna. Den +andre hette Kristoffer Andreasson. Han var rik som +ett troll, men han var också led som ett troll och +halfunken och småsur och utgammal som ett troll. +Han hade ett af byns fetaste hemman, om också +hemmantalet inte var så stort — och det sörjde han +ju inte öfver, när det gällde skatten — gick och påtade +dag ut och dag in i trädgård och hönshus och +gödselstad, men umgicks hvarken med fränder eller +oskylda. Vänner hade han inga — som snåljobar ju +aldrig ha — lånte ut pengar mot blodiga räntor, såg +luggsliten och sjaskig ut, sade sällan ett sött ord: +hvarken <i>konfekt</i> eller <i>sirap</i> och hade svårt att kunna +behålla en tjänare mer än ett halft år i rad. Och +han misstrodde alla. +</p> +<p> +Men i alla fall blef han jämmerligen öfverrumplad +och insatt i äktenskapets bur. För se, ingen är så +värnlös som en ogift karl, och beslutar ett fruntimmer, +att han ska ge sig, så får han ge sig — han +må nu se’n bli aldrig så öfvergifven. +</p> +<p> +Det var en dag på efterhösten som »Fiffen» satt +och åt frukost samman med sin ogifta dotter. Vid +den tiden är det lite att göra, och väderleken är kulen +och mulen, och alla halfgamla töser äro då mulnare +än annars, och så vankas nästan aldrig annat än sill +och potatis till frukost, efter slaktetiden ännu inte har +börjat. Det är en mycket ofröjdsam tid. +</p> +<p> +Därför såg också »Fiffen» på gammaltösen och +riste på hufvudet och sa med oartig rättframhet: +</p> +<p> +— Du börjar allt se en smula vissen ut, du, +Evangelina! +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_19' name='page_19'></a>19</span> +</p> +<p> +— Prschpmm! fräste tösen och blef eldröd i hela +synen. +</p> +<p> +— Nånå! Det kan du ju inte hjälpa, sa gubben +småleende. Gamla bli vi alla — det är så världens +lopp. Men vet du: det vore så godt att du gifte dig! +</p> +<p> +— Tack så mycket! När ingen vill ha mig! Jag +kan då väl inte heller gå ut och öfverfalla någon +heller? Hva?! Det är så lätt att säga: du skulle +— men göra det! +</p> +<p> +— Nä, det förstås. Men du — — du ser alltid +så sur ut. +</p> +<p> +— Säg mig, hvarför skulle jag se söt ut? +</p> +<p> +— Hm — nänä. Vi få lof att fundera ut +något, du. Du känner ju Kristoffer Andreasson på +nummer fyrtioett? +</p> +<p> +— Den gamle gnidaren? +</p> +<p> +— Ja. +</p> +<p> +— Trefligare karlar har jag sett. +</p> +<p> +— Men inte fått. +</p> +<p> +— Ja, det är nägu inte mitt fel. +</p> +<p> +— Vill du ha honom? +</p> +<p> +— Det vore alltid bättre än inte — åtminstone +sluppe man då höra systrarnas speglosor om »förstfödslorätt» +och »glasberg» och allt så’nt. Men vill +han ha mig — han vill nog inte ha någon annan än +sig själf? +</p> +<p> +— Ja, det är det vi ska ta reda på. Vill han +inte, så kan han få göra det ändå. +</p> +<p> +— Inte kunna vi väl tvinga människan? +</p> +<p> +— Han kan tas med konst. +</p> +<p> +— Det begriper jag inte. +</p> +<p> +— Hvad behöfs det också? Gå du bara och +kläd dig i det bästa du har och se inte arg och sur +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_20' name='page_20'></a>20</span> +ut — tänk, att du är säker om honom — ja, dra så +där på munnen! Inte är du så anskrämlig, inte, när +du bara skrattar. Jag ska sköta alltihop, men se +mild ut! Var i ordning om en timme, så resa vi. +</p> +<p> +Evangelina förstod inte far sin, men hon lydde +som ett snällt barn. Och att uppfylla fjärde budet +är något, som löfte med sig hafver. +</p> +<hr class='tb' /> + +<p> +Hon gick in och tvådde sig och gnodde sig och +hon skurade till och med halsen, fast det var midt i +veckan. Och när akten var slutad, sken skinnet och +hårtestarna hade måst foga sig i sitt öde. Fuktade +med sirapsdricka, lågo de släta och fridfulla som en +insjö i sommarkväll, belyst af solens sjunkande röda +strålar. Så tog hon på sig mors gamla utsydda tröja +från 1749, satte ny silkesduk i halsen, tog fin vadmalskjortel +och silkeschalett samt stoppade kyrkenäsduken +och luktvattensflaskan i fickan, sedan hon +gnuggat ett par lavendelkvistar i händerna för att +»lukta som folk om näfvarna». +</p> +<p> +Gubben kom på utsatt tid i full stass: med stor +röd yllehalsduk, som gick upp öfver öronen i trots +af det soliga vädret, i kapuschong, nyköpt piska och +kragstöflar. Och så bar det af. +</p> +<p> +Men den, som glodde och gapade, när den fina +skjutsen körde in på hans gård, det var Kristoffer +Andreasson. Han låg som vanligt och dåsade i kakelugnsbänken, +reste sig då och då upp till hälften +och tog en liten slurk ur toddyn, som påbörjades på +morgonen samt »förfotades» hela dagen. +</p> +<p> +I brådskan fick karlstackaren höger toffla på vänster +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_21' name='page_21'></a>21</span> +fot, och räfskinnskasketten blef satt bakvändt, så att +skärmen fick in plats i nacken. Men i alla fall gick +han ut — »Fiffen» var ju en välbetrodd man. +</p> +<p> +— Hvad i jössu namn vill ni? var hans första +uppriktiga och förbluffade fråga. +</p> +<p> +Evangelina såg förstulet på honom. +</p> +<p> +— Så han ser ut! hviskade hon till sin far. Se! +Tårna sitta på galen sida på fötterna på honom. Vi +vända och resa genast hem igen. +</p> +<p> +— Håll nosen på dig, tös! sa han argt men tyst. +</p> +<p> +— Usch nej, jag kan inte, far! +</p> +<p> +— Tig, unge! God dag, god dag, min käre +Kristoffer! Håhåja, vi ha varit ute och åkt ett slag +och rastat ungföljorna. Och så säger jag till Lina +här: Vi ska en gång köra in och se hur Kristoffer +har det: han ska ju ha gjort stugelängan så fin, fast +den inte är rent ny. Och så är det något som jag +tycker så mycket om hos Kristoffer, säger jag, och det +är det, att han aldrig gör sig till och säger ett och menar +ett annat, utan han är en rätt israelit, i hvilken intet +svek är. Och som han sköter sitt landtbruk! Inga +nymodigheter, men ändå utmärkt, rent. Men vi vilja +inte komma och vålla omak och stanna inte — jag +ville bara köra in och se hur här såg ut nu för tiden +här på gården. +</p> +<p> +— Ååh! Stigen in, när ni ha kommit hit! Gån +in om dörren! +</p> +<p> +— Ja, tack! sa »Fiffen». Att gå genom fönstren +har aldrig varit min sak. +</p> +<p> +Och så fingo gubbarna sig ett godt grin. +</p> +<p> +Kristoffer gick ut och kom igen. Han var ute +både länge och väl, och var gång som han kom tillbaka, +hade han bytt om något nytt plagg. Slutligen +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_22' name='page_22'></a>22</span> +uppenbarade sig något gammalt, torrt och visset, som +skulle föreställa en husförestånderska eller trotjänarinna, +som spände ögonen alldeles otäckt i Evangelina, fräste +och småspottade men till slut kom in med kaffe och +smör och bröd och äggakaka och lammalår och »gök», +fastän det inte var konjak eller ens rom utan endast +»finkelura». +</p> +<p> +Nå, de åto och drucko. Och så småningom töade +de upp — som alla människor brukade göra, när +»Fiffen» hade haft dem om hand en liten taga och +fått mjuka upp deras ytterhud. Han berättade historier +om den och den och talte om deras kärleksroman. +Och han började fumla med knogarna i sina ögon +och sa, att en sådan roman som hans och nu saligen +i Herranom aflidna Kajsa Britas — ja, det hade väl +knappt funnits i Småland förr, fastän där hade funnits +folk, som både förstått sig på kärlek och gjort vers +om det. Sådana som Linné, som hade varit blomsterkonung +och skrifvit »Axel och Maria», och en biskop, +som hade funnit upp en liten blomma, som hette +Linneja och var uppkallad efter den andre, hvarjämte +han hade skrifvit något om en konfirmation i Skatelöf, +där Kristina Nilsson blef född en gång i världen, hon +som kan sjunga som himmelens änglar. +</p> +<p> +Han pratade på, så att stackars Kristoffer fick inte +en syl i vädret. Och när de hade lagt in tillräckligt +med lammalår och »stångjärn» — som brännvinet då +för tiden kallades — steg »Fiffen» upp, gick bort till +gamle Kristoffer, lade kärligt sin arm om hans hals, +kysste honom enligt gammaldags sed ljudligt på kinden +och sa: +</p> +<p> +— Många gånger har jag farit här förbi, men +jag har aldrig kört in — jag visste ju inte så noga, +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_23' name='page_23'></a>23</span> +hurudan du var. Och vi smålänningar se gärna opp +i allting. Men alltid har jag tyckt att det har varit +en hälsickes synd om dig att du ska gå här som en +pelikan i öknen och inte ha någon att luta ditt hufvud +till. Lina och jag ha talt oräkneliga gånger om dig. +Hon är ju blyg annars men för sin gamle far öppnar +hon sitt hjärta. Och så har hon sagt så: en sådan +rask och rustande karl i sitt arbete som han — det +få vi allt leta efter i sju kyrksocknar, och Herren har +välsignat hans arbete — se en sådan massa nötkreatur +han har på bete år efter år. Nu kommer jag in +och ser, hur du har det, Kristoffer; du bor som en +kung, du Kristoffer, men du har ledsamt, Kristoffer. +Det syns: du tar tofflorna galet på dig. Och nu ska +jag säga dig min hjärtans mening: kan hon förljufva +ditt unga lif i din ålders dallrande höst, så har både +hon och du min välsignelse. För detta är en glad, +en välsignad dag. Hennes systrar ha alla flugit ut +ur boet: min välsignelse har följt dem och lagt sig +öfver dem som en molnstod. Hon har ett hjärta. +Ett hjärta för sin far. Hon ville helst bli hemma och +vara mitt allt intill min sista stund — ingen vet hur +ömhjärtad hon är. Men jag har suttit och sett på +henne i dag. Jag har sett hur hennes hjärta smälter, +när hon tänker på din enslighet, Kristoffer, och hon +ska få bli din maka, trösta dig och förljufva dina +dagar. Det hjälper inte du vinkar, tös. Jag förstår, +att du känner dig schönerad, men ser du, mitt +barn, jag är en rättfram man och säger min mening. +Och så är Kristoffer. Och nu tiger du. Ser du så +glad han blef, Lina! Tag honom i famn, tösen min +— tag honom i famn — jag befaller dig det. Och +Herren vare med eder liksom med eder vare ock +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_24' name='page_24'></a>24</span> +Herren! Detta var en härlig, välsignad, lycksalig, oförglömmelig +stund. +</p> +<p> +Som en lydig dotter ägnar och anstår, gick Evangelina +bort och tog Kristoffer om halsen och lade sin +kind mot hans. +</p> +<p> +— Seså, tös! Sitt nu inte och gör dig till, utan ge +honom en kyss! Jag har ju så tidt hört hur mycket +du har tänkt på honom. +</p> +<p> +Hon lydde, förstås. +</p> +<p> +Kristoffer satt som förlamad. Snapsarna, maten +och detta snack, som aldrig stannade af utan var som +ett kvarnfall, hade alldeles bedöfvat honom. Han +hade inte ens hunnit få klart för sig hvad meningen +var med »Fiffens» senaste långa tal, förrän han kände +kyssen på sina läppar. Först höll han på att fråga, +hvad i hundingen det här var för spektakel och om +han inte skulle kunna få vara i fred i sitt eget hus. +Men han fick inte fram ett ord förrän han stod +omsluten af två mycket senfulla kvinnoarmar och med +»Fiffens» hand välsignande på sin kala hufvudskalleplats. +För första gången i sitt lif svimmade han — +lyckligtvis så, att han föll med hufvudet i Evangelinas +knä och kroppen i kakelugnsbänken. +</p> +<p> +— Ser du, hur han håller af dig, barnet mitt! +sa »Fiffen». Han dånade af. Jaja, en sådan öfversvinnelig +glädje är inte så lätt att bära: det finns de, +som ha dött som torskar på fläcken af salighet. +</p> +<p> +Om en stund kryade den lycklige fästmannen till, +vaknade slutligen opp riktigt och stirrade vildt omkring +sig. Men Evangelina lade armarna åter om +hans hals, drog honom intill mormors utsydda tröja +från år 1749 och sa smeksamt: +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_25' name='page_25'></a>25</span> +</p> +<p> +— Din väntans tid ska inte bli lång, och se’n +ska vi aldrig skiljas mer. +</p> +<p> +From som ett lamm, det till slaktning ledes, +lät Kristoffer henne göra med honom som hon ville. +Först efter en lång stund bemannade han sig så pass, +att han kunde ropa: +</p> +<p> +— Eljena! Din hundingens mara! Kommer du +aldrig med toddyvattnet? +</p> +<p> +Det kom, blef glam och glädje. »Fiffen» pratade, +så att Kristoffer visste inte hvarken ut eller in. Och +emellanåt kysste och kelade Evangelina med honom. Så +småningom fattade den gamle enstöringen eld. Innan +»Fiffen» och Evangelina reste, hade Kristoffer blifvit +så uppiggad och varm, att han själf kysst tösen två +gånger och högtidligen lofvat att dagen därpå göra +besök hos sin trolofvade. +</p> +<hr class='tb' /> + +<p> +Där gick nu tösalifvet, klädd i högtidsstass, dagen +efter och bullade opp allt hvad tänkas kunde. Men +den, som inte kom, det var Kristoffer. Han låg hemma +och led af »kopparslagare». Därtill kom, att han inte +hade riktigt klart för sig allt som händt kvällen förut: +han hade en dunkel aning om kyssar och äktenskapslöfte, +men han var inte säker att han inte också gått +i borgen för nå’nting, fast han inte kunde begripa +hvad det kunde ha varit. Han låste portarna, löste +hunden och gjorde ett heligt löfte att aldrig låta främmande +människor — och allraminst kyssalystna töser +— komma in på hans gård mer. Ånej — han skulle +allt veta hvad han gjorde en annan gång. Och +hundingen inte skulle han vara så dum och plocka +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_26' name='page_26'></a>26</span> +fram sin gamla rom — den hade ju gått till de +galater. +</p> +<p> +Så låg han där i dödsens ångest i ett par, tre +dar. Ingen slapp in på gården. Antagligen skulle +där aldrig blifvit något af hela historien, om inte den +där svenska afundsjukan, som gör så mycket ondt, +hade kommit med i historien. +</p> +<p> +Men nu hade Kristoffer en gammal moster, som +inte tålte honom och inte sig själf och inte någon +annan heller. Hon fick reda på giftermålsplanen och +gick ner till Kristoffer och seglade in genom något +torfhus eller på annan bakväg. Och när hon kom in +till den dödskrämde Kristoffer och skällde ut honom +för hans dumhet att på gamla dar gå och låta ett +fruntimmer drifva med sig, bredde hon tjockt med +ovett på. +</p> +<p> +Kristoffer blef himlaarg: han skulle visa dem, +att han inte alls gick på grafvens brädd och han +skulle ta ut lysning och gifta sig och hålla kristnagille +och kyrkogångsgille. Och därmed klädde han +sig i söndagsdräkt och gick upp till »Fiffens». +</p> +<p> +»Fiffen» hade ju genom kunskapare reda på allt. +Han tog mycket kyligt mot Kristoffer. +</p> +<p> +— Nej, lilla bror, sa han. Är det så att du står +under förmynderskap af dina mostrar eller fastrar, så +ska vi inte tala om det där. Vi kunna vara lika goda +vänner, du och jag, men ser du, min dotter gifter sig +inte med en käring utan med en, som är karl för sin +hatt och vet hvad han vill. En vacker dag skulle de +komma och bestämma hur du skulle klä dig och när +ni två finge kyssas och om ni finge köpa för mer än +femtio öre kaffe åt gången. Sådant ligger inte för +hvarken mig eller min tös, ser du! Den som ska in i +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_27' name='page_27'></a>27</span> +vår släkt, han ska inte låta leda sig utan handla som +han själf vill. +</p> +<p> +Nu blef Kristoffer alldeles vild. Han skulle visa, att +han inte krusade gamla käringar. Och nu var det bara +en sak han ville: »Fiffen» och Evangelina skulle just +i dag — genast — på fläcken resa till prästen och +ta ut lysning. +</p> +<p> +— Du får förlåta honom och vedergälla ondt med +godt! sa »Fiffen» till Evangelina. +</p> +<p> +Hon snyftade. +</p> +<p> +— Han blir nog bättre, när ni lefvat samman en +tid! tröstade gubben. Tänk på hvad kvinnan förmår! +</p> +<p> +— Ja, Gud gifve det! sa Lina. +</p> +<p> +— Bara för att förarga dem, ska jag ta dig — +är du nöjd nu? sa Kristoffer. +</p> +<p> +— Kyss honom! sa »Fiffen». Du blir nog +lycklig, Lina. +</p> +<hr class='ppg-pb' /> + +<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 1em; padding-bottom: 0em'> +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_28' name='page_28'></a>28</span> +<h2>»Kluddarens» midsommarsgille.</h2> +<h4>I.</h4> +</div> + +<p> +»Kladdaren» var möllare och hette Strömvall. +Hans kvarn låg djupt nere vid den lilla forsen och +tog sig så poetiskt ut, att folk kommo långa vägar +ifrån för att se den och rita af den. För resten var +Strömvall en kladd i allt: i affärer, i allvar och skämt. +Man kunde aldrig lita på honom, och det mesta han +gjorde här i världen, var att han fattade en massa +stora beslut, som han aldrig verkställde. Han köpte +hem dyra saker för kvarnens drifvande men lät dem +ligga och fördärfvas i ett skjul ute på gården. Han +skref in sig i föreningar och gick aldrig dit, gjorde +inrop på auktioner men betalte inte, förrän länsmannen +kom för att göra utmätning. Han var allmänt +ansedd för en stolle. +</p> +<p> +Och ändå gick det honom ganska väl i handom. +Guds barn har, som bekant, ingen tur i kortspel, men +»kladdaren» hade. Han kunde sitta och spela knack +en hel kväll och gå med »obesedt» och ta hem alla +tre spelen; han kunde köpa »tre friska» och få trumfess. +Dessutom var han af aktad släkt och treflig i +ett gladt lag, hade en snäll kvinna och rara barn. +Så’nt kan hålla en karl uppe bra länge, om han bara +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_29' name='page_29'></a>29</span> +inte gör för stora dumheter eller läser Sveriges rikes +lag bakvändt. +</p> +<p> +Ni såg kanske aldrig »kladdarens» lilla Selma? +Nej, jag kan tro det, och det är synd om er. För +en gladare och rarare unge har då aldrig ränt i mellanblå +strumpor och buteljgrön kjortel. Hon gick för +resten aldrig — hon sväfvade fram lätt som ett sommarmoln: +Till och med den gamle malätne pastorsadjunkten +töade upp, när han såg henne, och sa en +gång till klockaren, att ingen karl med något så när +mänskliga krafter behöfde riskera att begå mened, +om han inför Herrens altare lofvade att bära henne +på sina händer i alla sina lifsdagar, amen. Men när +den gamle enstöringen slutligen liknade henne vid en +ceder på Libanon, ville inte klockaren vara med längre: +hon var ju ganska liten till växten och inte var hon +tvåtusen år gammal som cedrarna på Libanon skulle +vara, efter hvad där stått i en tidning. Det skulle +klockaren för resten hållit inne med, för följden af +hans lösmynthet blef den, att han därefter fick larfva +till annexförsamlingen, efter han inte fick åka med +pastorn, som inte ville ha en gudsförnekare på sin +skjuts, som han sa. »Att fåglarna i luften flyga +öfver ditt hufvud, kan du inte hindra,» sa han, »men +du kan hindra att de bygga bo i ditt hår.» Han +trodde inte klockaren mer än jämt, för denne var god +vän med klockare Nils Lilja i Billinge, han, som skrifvit +en hel del rysliga böcker. Och så höll han »Allehanda för folket». +</p> +<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 1em; padding-bottom: 0em'> +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_30' name='page_30'></a>30</span> + +<h4>II.</h4> +</div> + +<p> +»Kluddaren» var inte liksom »Kladdaren» ett öknamn +utan ett hedersnamn. Så är det ofta nog med +sådana namn, som allmogen ger någon af sin egen +krets. Och hade Emil Ingvarsson kommit att lämna +sin fäderneby, behöft slita för att komma fram och +tagit konsten att »göra gubbar» på rena allvaret, hade +kanske hans namn nu haft lika god klang som Calle +Larssons eller Karl Aspelins, Vicke Andréns eller Jenny +Nyströms. +</p> +<p> +Redan som barnunge visade Emil alldeles utpräglade +anlag för konst så vidt det gällde att med teckning +efterhärma naturen. Drack han mjölk eller kaffe +och därvid spillde på bordet, såsom barn ju ofta nog +för sed hafva, var det hans förtjusning att sitta och +peta med fingret i våttet, tills han fick fram en gris, +en ko, en häst eller en höna, allt efter som det föll +honom in. Helst ritade han fyrbenta djur: de voro +så lätta att skilja åt. Hästar hade yfvig man, kon +horn och grisen knorr på svansen. +</p> +<p> +När pojken var 7—8 år gammal, hade han ritat +af alla byns pojkar och märkligare kreatur med träkol +eller tjära på faderns hvita stugulänga, så långt +den räckte. Stryk fick han i långa banor och ovett +utan all ände, men det var som att slå vatten på +gåsen. +</p> +<p> +I skolan ritade han af »mästers» långa »snushorn» +på svarta taflans framsida och den grannaste +tösen på baksidan. Och det lyckades så bra, att han +snart inte behöfde sätta ut tösens namn. När han +nu fått smörj för den första bilden och glåpord af den afritades +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_31' name='page_31'></a>31</span> +afundsjuka kamrater för den andra, snyltade han +sig vanligen på friminuterna till en kaka eller karamell +af den afbildade tösen. I nödfall höll han till +godo med en kyss. För sådana hade han nämligen +redan tidigt en utpräglad smak. Klockaren, som visste +allt eller åtminstone sökte uppvisa skäl för allt, påstod +att det kom sig däraf, att Emils föräldrar till +en början mest lefde på kärlek och fåglasång, innan +de blefvo rika och olyckliga i sitt äktenskap. +</p> +<p> +Med tiden blef han för resten »mästers» favorit. +När den gamle katekesinpiskaren, som för öfrigt var +barnkär och snäll trots sin bistra min, en dag gick +åstad och fyllde femtio år, var det Emil, som tog +mod till sig och skref följande kväde på svarta taflan +inom en krans af rosor, liljor och lika märkliga som +däjeliga blader: +</p> +<table summary='poetry'> +<col style='width:5em;' /> +<tr><td></td><td><p style='margin-top:0.0em; margin-bottom:-0.25em'> +»Af hjärtat nu vi önska, +</p></td></tr> +<tr><td></td><td><p style='margin-top:0.0em; margin-bottom:-0.25em'> +att läraren måtte grönska. +</p></td></tr> +<tr><td></td><td><p style='margin-top:0.0em; margin-bottom:-0.25em'> +Ty han är vår älskade lärare, +</p></td></tr> +<tr><td></td><td><p style='margin-top:0.0em; margin-bottom:-0.25em'> +och ingen är oss kärare. +</p></td></tr> +<tr><td></td><td><p style='margin-top:0.0em; margin-bottom:-0.25em'> +Må städse han bli rask och frisk +</p></td></tr> +<tr><td></td><td><p style='margin-top:0.0em; margin-bottom:-0.25em'> +och vi vara snälla, så att vi slippa pisk.» +</p></td></tr> +</table> +<p> +Det syns genast att detta kväde gick <i>från</i> hjärtat +eller kanske snarare från ryggtaflan, som hade svårt +att glömma gamla minnen, som tydligen gjort ett +djupt, smärtsamt och outplånligt intryck. Också är +ju sista versen mycket längre och innehållsrikare än +de andra. +</p> +<p> +Men kvädet gick också <i>till</i> hjärtat. I glädjen +och förtjusningen öfver dessa däjliga, rimmade rader +och den väldiga spettkaka, som de andra barnen för +sammanskjutna slantar beställt hos kantor Svenssons +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_32' name='page_32'></a>32</span> +fru, som var konstnärinna i konsten att baka spettkakor, +gick läraren så långt att han vid kafferepet i +skolsalen högtidligen lofvade att låsa in rottingen. +Men han sa också: »Ve den människas barn, för +hvars skull den sedan varder åter framtagen och ve +det barnets ändalykt!» +</p> +<p> +Under konfirmationstiden redde sig Emil mycket +bra. Hans mor hade sytt ihop hans fickor och undersökte +utan barmhärtighet hans kläder, innan han skulle +gå till prästen. Fanns då någon penna eller pappersbit +undangömd ens på de märkvärdigaste ställen, blef +den utan miskund anammad. Hon var nämligen +rädd att pojkarackaren skulle sitta och rita af pastorn +också, bli bortkörd från konfirmationen och utskämd +för alla sina dar i jordelifvet samt evigt fördömd i +det tillkommande. Dag och natt tiggde hon pojken +om att hålla sig i skinnet, och han gjorde så samt +slapp fram. +</p> +<p> +Sedan börjades emellertid en period af tallösa +kludderier och mycken visdiktning. I ett afseende +var Emil Ingvarsson olik alla andra bypoeter: han var +hvarken fruktad, hatad eller afundad, utan jämnåriga +som andra sågo hans framgång med lugn. Hans visor +såväl som hans bilder voro roliga, någon gång lite +»klatschiga» men i alla fall, vare sig det nu gällde +ord eller bild, så hjärtans godmodiga att man ordentligen +slogs om att bli besjungen eller afkonterfejad. +</p> +<p> +— Hvarför kan du aldrig göra en liten vers om +mig? sporde mer än en af byns täcka tärnor. Och +egentligen var Emil aldrig rent omedgörlig, helst om +tösen såg treflig ut och han i förskott fick ut sin skaldelön +uti samma mynt, som han varit van att för sina bilder +på svarta taflans baksida få uppbära under skoltiden. +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_33' name='page_33'></a>33</span> +</p> +<p> +Därför svärmade han också kring alla flickor, yr +som en snurra, bara de sågo bra ut eller voro riktigt +glada. Och därför hade nästan alla töser i byn en +liten versstump af honom eller några kostliga bilder +från dansgillen, lekstugor eller marknader. Han hörde +hemma öfverallt liksom spelmannen, sotaren och tiggaren, +fast mera välkommen än de två sistnämnda. +Han förde solsken med sig, sa klockaren, och gamla +gummor blefvo som unga jäntor, när de sågo och +hörde honom. I prästgården var han som barn i huset +och kallade prosten för farbror. +</p> +<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 1em; padding-bottom: 0em'> + +<h4>III.</h4> +</div> + +<p> +»Kluddarens» fädernehem låg alldeles midtför +»Kladdarens» kvarn. Gubben Ingvar hörde till dessa +gammaldags trygga, säfliga, hjärtesnälla, menlösa slättbor, +som voro så vanliga förr i världen, då sekterism, +fackföreningar och spekulationer ännu voro en saga +blott, då den fäderneärfda tron var för helig att ställas +under debatt, om också den för de allra flesta var mest +ett ord, då en cession väckte ordentligt uppseende +och stämplade den, som gjort den, såsom en människa, +den där visserligen ej förlorat medborgerligt +förtroende, men som ingen kunde hysa förtroende till, +och då en af de gamla släkterna i en by skulle ansett +det som en evig skam att låta stamhemmanet gå +ur släktens händer. Alla nyheter såg gubben med +misstro; den nya tiden ville han inte höra talas om. +Hade Abrahams, Isaks och Jakobs Gud låtit hans fader +och förfäder väl gå, skulle han nog göra så allt framgent +utan både dränering och »säckagödsel», sa Ingvar +och nickade sakta. +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_34' name='page_34'></a>34</span> +</p> +<p> +Naturligtvis hade Emil och Selma ofta träffats +och varit mycket samman under uppväxtåren. +</p> +<p> +Emil sa en gång till sin mor: +</p> +<p> +— Det är någonting särskildt med den flickan. +De andra tösungarna här i byn äro som karameller: +en kan inte låta bli att föra dem till munnen, men +det blir en äcklig smak bakefter. Selma är mer som +de här små sockerpullorna, som de ha i glasägg nere +hos prostens påsktiden: de ä hvita och fina och vackra +och alls inte klistriga, utan innerst sitter där ett kumminkorn, +och det sätter krydda och smak på det hela. +En får alltid gå och tvätta sig om händerna, när en +har ätit karameller, men så är det inte med sockerpullorna. +</p> +<p> +— Hör du, pojke! sa gumman. Kan jag läsa +rätt i dina ögon, så är du ju alldeles förtjust i barnet! +Hm! Nå, har du inte frågat henne? +</p> +<p> +— Inte kysst henne en gång — och hon är väl +nästan den enda af mina skolkamrater, jag kan säga +det om. +</p> +<p> +— Ja, du har då alla dar varit en riktig slickemun! +</p> +<p> +— Därför är jag också led vid konfekt, om den +ligger på en hylla, där jag kan ta den, när jag vill. +</p> +<p> +— Inte har jag något mot Selma — tala du vid +henne! Egentligen har jag just inte tyckt mycket om +din evinnerliga kurtis med töserna här. Men en mor +ser ju igenom fingrarna med en hel hop, när det gäller +hennes egen son, och en sak har jag alltid varit säker +på: att ingen tös skulle behöfva gå och fälla tårar +för din skull. Du kysser alla, liksom en annan pojke +tar dem i hand. Men de äro glada vid dig — inte +för din egen skull utan för de gåfvor, som vår Herre +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_35' name='page_35'></a>35</span> +har gett dig — det ska du aldrig glömma. Och nu +ska jag säga dig något. Majstången ska resas här i +år, och här ska midsommarsgillet firas. Passa på vid +något lämpligt tillfälle, kläm in henne i något hörn +och släpp henne inte, förrän hon har svarat! +</p> +<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 1em; padding-bottom: 0em'> + +<h4>IV.</h4> +</div> + +<p> +Glädjen stod högt öfver takåsen på »Kluddarens» +fädernegård, och majstången likaså. I trädgården i +den allra största bersån var dukadt ett rundt bord, +där toddyvirke, punsch, vin och saft trifdes i idyllisk +endräkt. Hit inbjödos »Kluddarens» bästa vänner och +skolkamrater af båda könen allt emellanåt — ungdomen +i allmänhet hade sina bord med »sammansalad» +välfägnad ute på gården ett stycke från majstången. +Naturligtvis betraktades det som en heder +att bli inbjuden till Emils löfsal, och kringom den +kretsade som kråkor en hel hop icke minst af byns +rikaste och mest firade pojkar och töser från åbohemmanen. +</p> +<p> +Emil var ute och svängde sig i nästan hvarenda +dans. Detta gjorde att hans bekanta gingo ut och +in i bersån och sågo sig till godo »utan krus och suppleanger» +— som barnmorskan sa, hon som alltid ville +vara så fin, eftersom hon gått i »flickskolepensionsanstalt». +Det gjorde, att bersån stundom var smäckfull +och stundom alldeles tom. +</p> +<p> +Och på det viset bar det så till att ut på kvällskvisten, +när sommarsolen redan hade sjunkit och trötta +utdansade ben börjat bli tunga, kom Emil in i löfsalen +och fann lilla Selma sittande där alldeles ensam. +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_36' name='page_36'></a>36</span> +Röd och flämtande efter dansen — det riktigt +ångade af henne. +</p> +<p> +Han trugade i henne ett glas saft och tog själf +ett glas punsch. Och så sutto de där. Det lade sig +med ens den där underliga stämningen öfver dem, +som så ofta griper oss en sommarnatt. Allt gammalt +färglöst är som förgånget, framtiden synes rosenfärgad +men lika fjärran som den morgonrodnad, hvilken redan +kan skymtas i öster. Man tycker det är så härligt +att lefva, att man ovillkorligen måste tänka på döden +— bara för att med tanken och drömmen mäta, hur +mycket af lifvets glädje man skall kunna hinna att +förvärfva, innan liemannen kommer. +</p> +<p> +— Du, Emil! sa Selma om en stund tveksamt. +</p> +<p> +— Nå? +</p> +<p> +— Du, som har satt ihop så många verser om +hvar tös och hvar katt — höll jag på att säga — +fast jag aldrig fått några, har du inte någon gång +skrifvit några kärleksverser? +</p> +<p> +— Nej, du Selma. Det har jag inte. Men jag +tror nästan att jag skulle kunna skrifva några i kväll. +</p> +<p> +— Tror du? +</p> +<p> +-. Ja, om jag får skrifva dem till dig — på riktigt +rena, rama allvaret. +</p> +<p> +— Försök då! sade hon tyst och blidt. +</p> +<p> +— Men då vill jag ha en kyss för dem. +</p> +<p> +— Fy, nu är det slut med glädjen. Du, som +har fått kyssar af hvarenda tös i hela häradet för +dina verser. Det måtte vara gammalt för dig, och +när du skulle skrifva på allvar, som du sa — — — +</p> +<p> +— Aldrig i lifvet har jag kysst dig. +</p> +<p> +— Nej, det har du inte. +</p> +<p> +— Just därför skulle det vara spritter nytt. Men +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_37' name='page_37'></a>37</span> +är det nu så, att du inte vill ge mig en kyss, så ge +mig ditt hjärta och den här lilla solbrända rara tassen +— det har ingen gett mig förr. +</p> +<p> +— Det får bero på hur vackra verserna bli, sa +hon skälmaktigt. +</p> +<p> +Så fick han då fram sin lilla »kluddebok» och sin +blyertspenna. Och så satte de sig fram till bordet. +Jag kan inte förklara hur det kom sig, men de satte +sig tätt intill hvarandra, och han lade vänstra armen +om lifvet på det lilla pyret. Folk, som förstår sig på +det, säger att så går det lättast att skrifva kärleksverser +en midsommarnatt. +</p> +<p> +Alltemellanåt stoppade han pennspetsen i mun +och tuggade på den, men om en stund hade han i +alla fall ett poem färdigt. Och så läste han upp det +för henne. Hon hörde på med strålande ögon och +blossande kinder. +</p> +<p> +— Nåå, Selma lilla? sa han och drog henne +till sig. +</p> +<p> +— Var det första gång, voro nog inte verserna +oäfna, sa hon. Fast jag nu inte förstår mig så mycket +på det, eftersom jag aldrig har fått några verser +förr. +</p> +<p> +— Nå, hjärtat, som jag skulle ha? +</p> +<p> +— Har du ditt kvar riktigt onaggadt? +</p> +<p> +— Jaa, du Selma. +</p> +<p> +— Så får du väl ha mitt, då, och ta mig hel +och hållen. +</p> +<p> +Därmed lade hon armarna omkring hans hals. +</p> +<p> +— Ditt lilla spöke! Nu ska du också kyssa mig. +Med första kyss, som du själf hjärtligt och uppriktigt +och af innersta själ och hjärta ger mig, stryker du +ett streck öfver alla andra, och så ä de glömda. +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_38' name='page_38'></a>38</span> +</p> +<p> +Där gled ett vemodigt leende öfver hennes lilla +täcka anlete. +</p> +<p> +— Tror du? Är du säker att jag glömmer det +lika fort som du? och att du glömmer dem själf? +</p> +<p> +— Ja, om du bara tänker på att du har gett +mig ditt hjärta och din tro och hela ditt lilla väsen +— det har jag aldrig bedt någon annan om eller +fått det. +</p> +<p> +Så kysste hon honom varmt och länge. +</p> +<p> +— Vet du, hvilken vers jag tyckte bäst om? sa +hon se’n. +</p> +<p> +— Nej. +</p> +<p> +— Den sista: +</p> +<table summary='poetry'> +<col style='width:5em;' /> +<tr><td></td><td><p style='margin-top:0.0em; margin-bottom:-0.25em'> +»Dör uti sin knopp +</p></td></tr> +<tr><td></td><td><p style='margin-top:0.0em; margin-bottom:-0.25em'> +det skönsta kärlekshopp, +</p></td></tr> +<tr><td></td><td><p style='margin-top:0.0em; margin-bottom:-0.25em'> +som i hjärtat opp +</p></td></tr> +<tr><td></td><td><p style='margin-top:0.0em; margin-bottom:-0.25em'> +rann under lifvets lopp — +</p></td></tr> +<tr><td></td><td><p style='margin-top:0.0em; margin-bottom:-0.25em'> +samla bladen ömt, +</p></td></tr> +<tr><td></td><td><p style='margin-top:0.0em; margin-bottom:-0.25em'> +ty hvad ditt minne gömt +</p></td></tr> +<tr><td></td><td><p style='margin-top:0.0em; margin-bottom:-0.25em'> +bär alltid sommarfägring, +</p></td></tr> +<tr><td></td><td><p style='margin-top:0.0em; margin-bottom:-0.25em'> +och fagrast är just hvad du drömt.» +</p></td></tr> +</table> +<p> +— Ja, hvad är kärleken annat än en sommardröm? +Och är lifvet annat? +</p> +<p> +— Åjo — där är också höst och vinter — se’n. +</p> +<p> +— Men sommarminnena glömmas aldrig. +</p> +<p> +— Mina begynna nu — låt dem bli så många, +att de räcka! +</p> +<hr class='ppg-pb' /> +<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'> +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_39' name='page_39'></a>39</span> +<h2>Därför var hon blek.</h2> + +</div> + +<p> +— Inte för att det precis kan vara något särskildt +nöje just för en så pass ung spoling som dig +att komma på begrafning och sitta där inklämd i flera +timmar, sa mor. Men eftersom nu den här jordafärden +väl blir den största här har varit här i bygderna +på många år, kan du ju där få se hur det går till ute +i stora världen. Och så är där så godt om mat — +det spar alltid lite här hemma ett par tre dagar efteråt. +Allaredan i går, när jag var där och svepte häradsdomaren, +hade där kommit öfver tretti höns och tuppar +till soppan. Och därför tycker jag, att du gärna +kan gå med; om någon kan behöfva sig ett räfvamätte +är det väl den, som ska proppa skallen full +med all världens kungar och kejsare och påfvar. +</p> +<p> +Jag följde med mor och fick sitta bredvid henne. +Inte ibland de andra pojkarna, och det var det allra +värsta. De kunde då åtminstone få göra gubbar åt +hvarandra, hviska samman eller smånypas i benen. +Men jag måste sitta som en »målad bock». Middagen +drog som vanligt ut i flera timmar, och jag satt där +och hade ledsamt och såg mig omkring bland begrafningsgästerna. +</p> +<p> +— Hvem är hon, som sitter i hörnet under den +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_40' name='page_40'></a>40</span> +stora klockan, den där människan, som är så fasligt +blek? hviskade jag till mor. +</p> +<p> +— Sitt inte och peka, pojke! Jag vet, hvem du +menar. Det är Mårten Espens Kersti. +</p> +<p> +— Hvarför är hon så blek? +</p> +<p> +— Det är af kärlek. +</p> +<p> +Jag måste ha glott stort på mor, för hon drog en +smula på mun. +</p> +<p> +— Kärlek? Är det kärleken till Gud eller kärleken +till nästan? sa jag slutligen. +</p> +<p> +— Tyst nu — det där begriper du inte ännu. +Och när en är på begrafning, ska en sitta tyst och +stilla och allvarlig och bara äta allt hvad man orkar. +</p> +<p> +Hela dagen hade jag ögonen på den där märkvärdigt +bleka kvinnan, tills jag på kvällen somnade, +förtyngd af den myckna maten och den tjocka tobaksröken. +När gästerna långt fram på morgonen bröto +upp och jag var väckt, bjöd Kersti mor och mig på +skjuts. Och glad var jag. Jag hade en massa mat i +mig och en hel hop knyten med kakor, hönsaskrof, +kalfvaben och andra härligheter, som vi skulle smörja +oss med en hel vecka. +</p> +<p> +När vi stannade utanför Kerstis gård, bad hon +oss stiga in, och så satte hon kaffesurran på. +</p> +<p> +— Da’n är i alla fall tillspillogifven, sa hon. Nu +kan Lillen lägga sig här på min säng och sofva en +stund, medan vi prata lite samman, du och jag. Det +är bra många år se’n vi hade en riktigt förtrolig snackestund +ihop. Men först ska han ha en kopp, han också +— ofvanpå så mycken mat kan en inte sofva, om inte +en får lite kaffe. +</p> +<p> +Jag fick min kopp, och det var som med ens all +sömnighet försvunnit. Jag hade ju också tagit mig +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_41' name='page_41'></a>41</span> +en grundlig lur på gillet. Alltså lade jag mig till ro +på dynan och slöt ögonen, men jag hörde hvartenda +ord, de sade. Och jag tror, att om jag så blefve +hundra år, skulle de aldrig gå ur mitt minne. +</p> +<p> +— Nu ska du öppna ditt hjärta! sa mor. Litet +har jag ju reda på, jag som alla andra gamla, och +lite har jag gissat mig till. Du vet, att hvad du säger +kommer inte längre. Du ser så dålig och blek ut +i dag, att till och med pojken såg det och sade det i +örat på mig. Tala nu! Får du inte luft, så kan du +dö af det. +</p> +<p> +— Så du pratar! Inte dör en, för det en är +olycklig! Då skulle jag vara död för länge, länge +se’n. Nej, är en riktigt eländig och förkrossad, så +lefver man minsann nog. Men i alla fall tror jag att +det skall lätta en smula att få tala lite om gamla +tider med en gammal trogen vän. Ta dig nu en kopp +till! Har pysen somnat? +</p> +<p> +— Den sofver som en stock, så fort han kommit +omkull. +</p> +<p> +— Ja, inte trodde jag väl i många år att jag +skulle lefva den dag, jag skulle följa <i>honom</i> till grafven. +Och ändå ha de myllat ner honom i dag. Vi +hade växt upp samman och varit nästan som två syskon. +Hans far och min far hade kommit öfverens att +vi skulle bli ett par en gång, och det hade jag hört +se’n jag var liten. Och var han ena dagen inne hos +oss och lekte med mig och smorde sig med honung, +som han var så galen i, så var jag andra dagen inne +hos dem och åt gåsflott — det var min förtjusning. +</p> +<p> +Esbjörn talte också många gånger om det där att +vi skulle bli ett, både under skoltiden och lästiden +och sedan. Det var det käraste jag kunde höra — +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_42' name='page_42'></a>42</span> +ingen kan tänka eller förstå, hur kär jag höll honom: +Han var ju grann som en solskensdag, stor och härdabred +och väldig som en klippa, öm om alla, folk som +kräk, och alltid glad och munter. Aldrig där hördes +nå’nting ondt om honom: inte en gång byns värsta +sladdermaskor nändes tugga på honom. +</p> +<p> +Så skulle han ut och exera. Det var ju alltid +mästerprofvet för en hygglig pojke förr i tiden och +blir väl så i alla tider. Det var inte heller just så +många, som bestodo det med heder: de flesta voro ju +fulla och galna, när de skulle rycka in — det skulle +vara karlavändt, förstås, och det var så allmänt, så +ingen fäste sig vidare vid det. Värre var det, när de +kommo hem; då hade de alla möjliga ovanor, tuggade +tobak och svuro och voro råa i mun. Det var som +de varit i helvetet de fjorton darna, och det kunde +dra hela år, innan de blefvo hyggliga igen. Somliga +fingo knäcken för hela sin tid. Den exercisen har tagit +hut och hederskänsla af många bra pojkar. +</p> +<p> +Men Esbjörn stod sig — inte ett ondt ord hördes +om honom. Jag var så stolt — han var ju mig +ämnad och skulle nog bli min. Jag tänkte på honom +om dagarna och drömde om honom på nätterna. +</p> +<p> +Så kom han hem, och vi träffades som vanligt. +Ibland när vi voro ensamma något ögonblick, kunde +han ta mig om lifvet, trycka mig tätt intill sig och +kyssa mig. Åh, jag tyckte hjärtat ville sprängas så +glad som jag var. Jag gick bara och längtade efter +att vi skulle gifta oss — vi hade ju ingenting att +vänta på precis, någon af oss. +</p> +<p> +Så kom midsommarafton. +</p> +<p> +Han var hemma hos oss och hade just suttit och +talt riktigt med mor. Hans far skulle flytta in i +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_43' name='page_43'></a>43</span> +undantagslängan och vi skulle ta hemmanet. Mor +var glad, och jag var ännu gladare. Jag skulle kunnat +hoppa öfver taken, som det heter. Och han och +jag sutto ett par timmar ute i trädgården och kysstes, +och han talte så vackert om hur trefligt vi skulle +ha det. +</p> +<p> +Så gick han. Jag vet inte hur det föll mig in +att smyga mig efter honom: jag var rent yr och visste +knappt hvad jag ville eller gjorde. Nere vid den lilla +ekparken ämnade jag ropa på honom och säga: »Gif +mig en midsommarskyss till!» Jag glödde i hela +kroppen. +</p> +<p> +Som han kommer midtför parken och jag just +ämnade ropa honom an, hoppar han öfver diket. Och +där reser sig en kvinna och tar honom om halsen, +och han får henne om lifvet och de satte sig innanför +gärdesgården. Först trodde jag att jag skulle dö +och föll så lång jag var. När jag vaknade till, hörde +jag dem kyssas och fnittra. Jag darrade som ett asplöf +och kröp närmare så att jag både kunde se dem +och höra allt hvad som sades. +</p> +<p> +Det var dragonens Lotta — de hade naturligtvis +blifvit bekanta under exercisen: då brukade hon hvarenda +kväll ränna till lägerplatsen. Det var ett kräk +till tös, och ingen ville tala med henne, om hon kom +på en dans — åtminstone inte någon af de hyggliga +åbosönerna. Nu hade hon träffat Esbjörn och fångat +honom i sina garn, det godtrogna lifvet. Och där satt +hon nu och förtalade mig, och han hjälpte till och sa +fula lögnaktiga ord om mig. Och de voro öfverens +om att vara sams i synd och last, se’n Esbjörn och +jag hade blifvit gifta också. Där finns ingen, som kan +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_44' name='page_44'></a>44</span> +tänka huru usla ord där kan vara i en genomfördärfvad +kvinna. +</p> +<p> +Jag trodde jag skulle gå från förståndet, där jag +låg hopkrupen. Var detta verkligen Esbjörn — min +Esbjörn? Jag måste nypa mig i armen för att få +klart för mig, att jag inte drömde eller gick i sömnen. +Nej, jag var nog vaken — Gud nåde mig så visst! +</p> +<p> +Men gå därifrån kunde jag inte, utan väntade, +tills de bröto upp. Då sprang jag fram, spottade honom +i ansiktet, där han stod blek som ett lik, och +slog henne med knuten hand i synen flera slag, tills +hon rullade rundt. Så sprang jag hem. +</p> +<p> +Det dröjde månader innan jag kom till förnuft +igen, fast det hölls ju tämligen tyst. Esbjörn kom +och gick därhemma gång på gång, men han fick aldrig +se mig hur han tiggde och bad och hur mycket +hans far och min mor lade sig ut för honom och talte +om hur han ångrade sig och hade rent slutat upp att +träffa Lotta, det kreaturet. Mor grät och sa, att jag +skulle förlåta: det ska en kvinna isynnerhet kunna +här i lifvet. En karl är ju inte mer än en fattig syndig +människa, sa hon. Ack, det är inte en stackars +kvinna heller. Hvad hjälper det att hon lofvar förlåtelse, +när hon inte kan glömma? Gud hjälpe hvar +och en, som har stått på lur och fått gift i blodet! +</p> +<p> +Så såg han då slutligen att det tjänte ingenting +till utan att jag var obeveklig. Och så tog han ju +Lotta långt om länge, och hon blef hans kvinna. Och +du minns nog så’nt väsen där blef hemma och hur +fadern hvarken ville se eller tala vid henne utan flyttade +hemifrån och hyrde in sig hos en husman och +steg ner i grafven, tärd af sorg och bekymmer. Och det +blef uppståndelse i hela församlingen och Esbjörn blef +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_45' name='page_45'></a>45</span> +så utskämd bland sina likamän, att knappt någon +brydde sig om att umgås med honom. +</p> +<p> +Nu vet du hur det är, att om inte en kvinna har +andras aktning, mister hon snart sin mans. Och det +finnes ingen kärlek, som varar i längden, om andra +spotta på den. Så gick det med Esbjörn också. Ingen +ville hälsa på honom bara för att slippa tala med +henne, och tog han henne med på ett gille, fick hon +sitta som en pestsmittad. Så började han fara till +sta’n, där ingen brydde sig om hurudan kvinna han +hade hemma, bara han bjöd friskt och gick gladeligen +i borgen. +</p> +<p> +Så begynte hemmanet gå vind för våg, kreaturen +vansköttes och han blef ett kräk, helst sedan det började +glunkas om att Lotta hade besynnerliga historier +för sig än med en och än med en annan och lät bägge +pojkarna både fara illa och dras med smuts och ohyra. +Snart var hatet mot henne riktigt djupt hos alla. Och +han betraktades som en schajas, som inte kunde hålla +henne i tukt. Det var nära att de skulle tagit från +honom nämndemansbefattningen. +</p> +<p> +— Så dog hon i behaglig tid då. +</p> +<p> +— Hon gjorde så, ja, det gjorde hon. Men vet +du, <i>hur</i> hon dog? +</p> +<p> +— Hur hon dog?! Det veta ju alla människor: +hon föll i ån en natt. +</p> +<p> +— Ja, hon gjorde det. Men den, som dref henne +dit — det var jag. +</p> +<p> +— Människa! Hvad säger du? +</p> +<p> +— Spring inte din väg — jag rörde henne inte +med ett finger. Men på bron mötte jag henne en +natt och jag ställde mig framför henne och såg på +henne. Hvad jag så sa, när jag kunde få tungans +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_46' name='page_46'></a>46</span> +bruk, står bara för mig som en dröm. Men jag visade +henne, hvilken eländig varelse hon var och hvilken +helvetesgärning hon hade gjort inte bara mot mig +utan mot den stackars Esbjörn och hur hon nu höll +på att göra honom olycklig för evigheten liksom hon +redan hade gjort det för detta lifvet och hur pojkarna +en dag skulle behöfva blygas, när deras mors namn +nämndes, och tänka på skriftens tydliga dom, att ingen +skökoson skall komma i Herrans församling. Och +slutligen sa jag, att hade hon den minsta gnista af +kärlek till de små eller medlidande med Esbjörn, skulle +hon rymma och det i denna natt, och ville hon, så +skulle jag ge henne respengar, så hon skulle kunna +ge sig af till Amerika eller Köpenhamn eller hvart +som helst, där hon kunde lefva efter sin lust men +utan att göra de sina olyckliga. +</p> +<p> +Hon stod en stund, och ögonen flammade på +henne. +</p> +<p> +— Du har rätt i hvad du säger, sa hon slutligen. +Jag har sagt mig själf det många gånger. Men inte +behöfver jag fara utrikes för att frälsa dem — det +finns kortare väg. +</p> +<p> +Därmed hoppade hon öfver räcket och rakt ned +i ån. +</p> +<p> +Hvad skulle jag göra? Hon var borta och blef +borta. Inte tordes jag ropa på hjälp, och i alla fall +skulle det dröjt så länge innan någon kunnat komma, +att ingen hjälp varit möjlig. Hade någon kommit, +skulle jag blifvit trodd om att ha kastat henne i ån. +Jag ville inte lida mer för hennes skull än jag redan +hade gjort. Men den natten blef mitt hår grått och +se’n är jag så blek. +</p> +<p> +— Men det var ju inte din mening att — — — +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_47' name='page_47'></a>47</span> +</p> +<p> +— Nej, men jag satte mig till domare i Guds +stad och ställe. Jag gjorde det därför att jag allt +fortfarande hade Esbjörn kär, inte som förr, men jag +höll af honom som ett kärt minne, och det gjorde +mig ondt att det skulle befläckas. +</p> +<p> +Nå, han upprättade sig och fick åter allas aktning. +Vi ha aldrig talt ett ord samman, han och jag, +sedan den natten annat än ett »goddag» eller »godnatt» +på ett gille. +</p> +<p> +— Men att ni inte blefven ett efter hennes död? +</p> +<p> +— Åh, jag skulle aldrig kunnat. Och han trodde +att jag alltjämt var lika hatfull och hämndgirig, kan +jag förstå. Men har jag talt om så mycket, kan jag +ju tala om en sak till. Det var ju dåligt med hans +ställning, när hon gick bort, och det dröjde länge innan +han kom på säkra ben igen. Därför är det jag, +som har låtit bägge hans pojkar studera, så att den +ene nu är prästvigd och den andre får sitta ting. Det +har gått genom prosten, och om Esbjörn nå’nsin hade +en aning om hvem det var eller om pojkarna veta +något, känner inte jag. Kanske prosten sa något till +honom, när han var hemma och gaf honom nattvarden +på sotsängen. I alla fall har jag sökt rädda alla +tre, och var jag för hård den natten, så mente jag +väl, och jag tror att jag har försonat det efter bästa +förmåga. Jag tycker jag är inte rädd för domedag +ändå. +</p> +<p> +Nu har jag bara hans pojkar att lefva för. Nu, +se’n han är borta, skall jag tala om alltsammans för +dem, och de skola få ett hem här hos mig — det +gamla göra de sig nog helst af med. Och efter min +död ska de ha allt mitt — mer kan jag inte göra. +</p> +<p> +Nå, tycker du att jag är en mörderska? +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_48' name='page_48'></a>48</span> +</p> +<p> +— Nää — — +</p> +<p> +— Ser du! Du törs inte svara rent kort och godt +<i>nej</i>. Men hur många tusen gånger tror du jag har +gjort mig själf den frågan och inte heller vågat svara +<i>nej</i> på den? Och ändå gjorde jag hvad jag gjorde +af kärlek. Aldrig kunde jag väl heller tänka att hon +skulle hoppa i genast. Jag har talt om allting för +prosten. Han dömde mig inte, och jag tror inte heller, +att Gud skall döma mig. +</p> +<p> +— Stackars Kersti! sa mor och började snyfta. +Ni, som kunde varit så lyckliga! Hvarför skulle en +sådan där maruggla komma till världen som den där +Lotta? +</p> +<p> +— Ja, hvarför? Hur många lugna timmar tror +du jag har haft på tretti år? Nej, nu ska jag väcka +Lillen, så ni kommer i säng innan det blir dager. +Jaså, han tyckte jag är så blek. Ja, han har rätt. +Måtte hans dar bli gladare än mina! +</p> +<p> +Men, nu se’n Esbjörn är nermyllad blir det kanske +lite lättare för mig — jag tror att han på sistone +ångrade sina villors väg och blef en bättre människa. +Och då är det ju som han vore min gamle Esbjörn +igen från ungdomsdar. +</p> +<hr class='ppg-pb' /> +<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'> +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_49' name='page_49'></a>49</span> +<h2>En pojke för sig.</h2> + +</div> + +<p> +— Han har alltid varit så egen den pojken — +aldrig som andra utan en pojke för sig själf. Jag +minns, när han låg i den där farliga febern — han +var väl en elfva, tolf år då. De två äldste hade jag +förlorat, och han var ensam kvar. Jag satt vid hans +säng natt och dag, och jag grät, så jag tyckte mitt +arma modershjärta ville brista. Jag blef tio år äldre +på de två månader som sjukdomen varade. Så sa +jag till honom en kväll: »Bed till Gud, Harald lille, +att Han låter dig bli frisk igen!» Men pojken bara +riste på sitt lilla, svettiga hufvud. »Kan du inte +bedja med barnslig förtröstan?» sa jag. Han svarte +inte på en lång stund. +</p> +<p> +— Inte kan Gud tycka om att jag ligger och +ber att få slippa komma till honom? sa han långt +om länge. +</p> +<p> +Jag blef så förbluffad, att jag fick inte fram +ett ord. +</p> +<p> +— Vill du inte bli frisk och vara hos din mor? +sa jag slutligen. +</p> +<p> +— Jo, visst vill jag det. Mor känner jag från +det jag var mycket liten, men Gud har jag bara hört +talas om. Och så är han så stor, så stor och mäktig, +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_50' name='page_50'></a>50</span> +och jag är bara en liten spenslig stackare. Men mor +kan ju be Gud att få behålla mig: det förstår nog +Gud, att mor vill, eftersom mor inte har någon annan, +och Han har änglarna och alla de saliga. Nog vill +jag gärna lefva lite längre, nej riktigt mycket, se’n +jag börjar på att kunna göra någon nytta och hjälpa +mor någon gång. +</p> +<p> +Ja, nog tiggde och bad jag. Och jag fick också +behålla min Harald. Han har aldrig varit sjuk en +timme se’n — fast han nu är öfver 25. Men han +skötte undan i ett tag — doktorn sa, att han nästan +aldrig hade sett ett barn så inne i dödens käftar. +Glädje har jag af pojken också. Hemmanet sköter +han som han hade gått på landtbruksskola och läser +så mycket böcker och följer med i allting på lediga +stunder. Och på landtbruksmöten och utställningar +har han gärna varit med, om det har burit sig, och +han har haft ögonen med sig och lärt lite här och +lite där. Så han har visst varit »min mandoms glädje +och min ålderdoms tröst», som där står i ordspråket. +Det har han visst och sant. +</p> +<p> +Och ja minsann är det inte han, som har börjat +på att rutscha upp gubbarna här i församlingen, och +det kan behöfvas, sådana »dröslehasar» som här ä. +Det var han som tog ihop med skolan — den låg ju +rent i lägervall. Den gamle skolmästaren var inte +med, när krutet fanns opp, och han är nog bra klen +i sina stycken, säger Harald. Men hurudan ska också +en gammal man bli genom att sitta år ut och år in och +slita och plita med öfver hundra barn? Prosten ville +nog att förbättringar skulle göras, men de gamla +stöttepinnarna höllo på styfvern, sa det var stört omöjligt +att få småskola här. +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_51' name='page_51'></a>51</span> +</p> +<p> +Men så steg Harald fram på en kyrkostämma +och ställde sig på prostens sida, och det blef värre +än kattabaliken i Bender. Men pojken stod på sig, +och nästa år satt han i skolrådet, och så blef här +först småskollärarinna och se’n biträdande lärarinna. +Och gamle »mäster» fick anslag af stämman att fara +in till Lund och vara med i den allraförsta af sommarkurserna. +Gubben blef rent som ung på nytt. +Och sockenbiblioteket är upprustadt och tillökt, en +del gammal bråte är utplockadt, och det är en ren +lust att se, hur ungdomen börjar läsa lite öfverallt +i stället för att bara spela kort och tänka ut +uselhet de långa vinterkvällarna. +</p> +<p> +Hönsskötseln och ägghandeln äro hans lif, och +han har hela trädgården full med bin. I fjol köpte +han upp så många bär, som husmännens kvinnor och +ungar kommo hem med till honom. Inte för det han +precis spann silke det året, för han kunde inte själf +afsätta alla med någon förtjänst. Men de fattiga +lärde sig ta vara på Guds gåfvor, och det var hufvudsaken +för honom. I år finnas här familjer, som ha +förtjänt sina hundra kronor hvar på bärplockning. +Och Harald tror, att det skall komma igen i kakan, +när fattigvårdsutgifterna ska beräknas en gång. +</p> +<p> +Nu är det bara en sak, som jag har gått och +väntat på och längtat efter i flera år — se’n kunde +jag fara i frid som Simeon. Jag skulle ju så gärna +vilja se honom lyckligt gift. Men det tjänte ingenting +till att komma saken på tal: ingen här i bygderna +föll honom i smaken. Han tyckte de voro för +dödbakade och för mycket för grannlåt — klädhängare, +som inte ha vaknat till lif, sa han. Det har nog +kommit ut, så han står just inte så väl hos töserna, +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_52' name='page_52'></a>52</span> +fast naturligtvis hvilken af dem som helst skulle +tagit honom med uppräckta händer, om han bara +sagt ett halft ord. Ja, han har alltid varit en pojke +för sig. +</p> +<p> +Jag minns, när vi voro på bröllopet i Brödåkra +i fjol. Bland många andra rika och fina skulle riksdagsmannens +döttrar också komma dit. Och därför +sa jag till honom, att han skulle kasta ett öga på +dem — där är både utseende och gods och grunkor, +sa jag. Och förstånd ska de väl ha, när deras far +har kunnat bli riksdagsman — äpplet faller väl inte +så långt från trädet, mente jag på mitt vis. +</p> +<p> +Ja, Harald pratade med dem och dansade med +dem, och riksdagsmannen och han blefvo dusbröder +och riktiga mostrar, och Harald blef bjuden att komma +och hälsa på där. +</p> +<p> +När vi så hade kommit hem på ottan, säger jag +till Harald: »Nåå? Hvad tyckte du om dem?» +</p> +<p> +— Tjaa! Hm! Inte slogo de an på mig riktigt. +De ha hört en del ord af gubben, och med dem slå +de omkring sig och åbäka sig liksom när en katt +leker med ett nystan. Men vidare reda på hvad de +orden betyda ha de nog inte. Så är det för resten +nog med gubben också. Mest ord och skryt! Han +går med de stora i vått och torrt! Hela tiden talte +han om sina fina bekantskaper, men bara om adelsmän +och landshöfdingar och borgmästare och brukspatroner. +Han nämnde inte namnet på någon enda +af våra bästa bönder. Han är inte en karl för sig, +den! sa Harald. +</p> +<p> +Och han gjorde aldrig allvar af det där påhälsandet +hos riksdagsmannen. +</p> +<p> +En gång frågade jag honom, hvad han tyckte +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_53' name='page_53'></a>53</span> +om prostens Hilma. Det är en rar tös, och han +kunde nog få henne om han ville — så mycket +vet jag. +</p> +<p> +— Ja, sa han, nätt och godt ser hon ut och +sjunger och spelar bra, både fortepiano och orgel, och +är flink i sina händer och är inte rädd att ta i. Men +hon törs inte tänka själf: då skulle hon känna sig +som ett får på blankis. De ha alltid inpräntat hos +henne hvad hon får tro och tänka, och hon har hela +sitt lif gått och sagt efter andras tankar. +</p> +<p> +— Det kan du då omöjligen veta, sa jag lite +stött, för jag tyckte han var orättvis mot den snälla +flickan. Tankarna kunna väl vara hennes egna, fast +de gå i samma spår som hennes fars. +</p> +<p> +— Nej, mor! sa han. Den, som tänker själf, +har aldrig precis likadana tankar som någon annan. +Det är liksom där aldrig på ett träd finnas två blad, +som ä precis likadana, och aldrig två ögon i två +flickansikten ä riktigt lika hvarandra. När hon talar, +är det ju nästan som hon läste ur ett af faderns +predikokoncept. Därför tycker jag, att jag kan henne +utantill. +</p> +<p> +Men nu har hans timma slagit till sist. Och jag +är så glad, så glad — en börjar ju ändå bli gammal +så smått, och det känns i alla fall bra skönt att veta +honom väl i hamn, när stunden är inne att man ska +skiljas hädan. +</p> +<p> +För en tid sedan voro vi på julkalas hos Mårten +Anders i Stendala. Och där var mycken ungdom +samlad både från fjärran och när. Bland många +andra voro där kyrkovärden Bengt Eskilsson och hans +kvinna och hans bägge döttrar. Modern var i unga +dar den grannaste tös i hela häradet, och döttrarna +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_54' name='page_54'></a>54</span> +brås på henne. Den yngsta, Ingrid, är som en ros +och en lilja i Saron. Och hon dansade lätt som en +solstråle på ett löfverk; det var en lust och glädje +att se henne och Harald svinga om. +</p> +<p> +När så det skulle dukas i salen, spridde sig ungdomen +i rummen, och där blef ett bunkalag här och +ett annat där. Inne där prostinnan och hennes döttrar +och klockarens Amalia och kyrkovärdens flickor +och jag och några andra bastanta gummor hade trängt +ihop oss, kommo vi att prata om nymodiga påfund +och sådant. Alla de gamla och prostens flickor isynnerhet +voro öfverens om att det var en styggelse när +flickor åkte på velociped. En karl — det kunde gå +an men en flicka — usch då! +</p> +<p> +Men Ingrid bara skrattade. +</p> +<p> +— Jag har kommit hit på velociped i dag, sa +hon. Om farmor skulle få plats på vagnen, skulle +jag, som är yngst, antingen sprungit bakefter eller +blifvit hemma, om jag inte satt mig upp på mitt +»rockahjul». Den sommaren, jag gick på folkhögskolan, +for jag hvarenda dag fram och tillbaka på hjulhästen. +Hvarför skulle inte en kvinna kunna spara +tiden och spara sina ben, om hon kan? +</p> +<p> +Prostinnan, som är snäll och rar på alla vis, hör +ändå till den gamla tiden. Hon såg på Ingrid och +vaggade allvarligt med sitt hvita hufvud. +</p> +<p> +— Inte skulle en flicka, på den tiden jag var +ung, velat sitta och visa sina strumpor för hvar enda +själ, som strök landsvägen fram, sa hon. +</p> +<p> +— Ja, är där någon, som är så blyg, att han +inte törs låtsas om, att han vet hur många ben ett +fruntimmer har eller inte för sin själafrid kan se att +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_55' name='page_55'></a>55</span> +de ä två, så kan han ju vända sig åt andra sidan +och se på någon af gässen på fäladen, sa Ingrid. +</p> +<p> +Harald började skratta. Och många med honom. +</p> +<p> +— Men på den tiden, sa Ingrid, gingo ju fruntimren +barhalsade skäligen långt ner, så jag tror inte +blygheten var stort större då än nu. Och ännu i dag +ska ju damerna på festerna på kungens slott vara +fasligt urringade — komme en tös här i bygden i kyrkan +klädd på det viset, skulle hon aldrig kunna visa +sig för folk mer. Det är ju ingen människa, som +stöter sig öfver att vi gå uppskörtade ända till knäna +nere vid bron och tvätta kläder, fast vi ä alldeles +barfota. +</p> +<p> +Det taltes mot och med. Alla, som ingen velociped +hade, höllo naturligtvis med prostinnan, utom +Harald, som öppet tog Ingrids parti. Det nästan förvånade +mig, för själf tyckte han inte om det där +vägaskumpandet och han hade ett par gånger sagt, +att han tyckte, det missklädde fröknarna på herrgården. +Nå, jag vet nu inte hvad som egentligen skulle +klä de där högfärdiga viporna, som tro att de stå +ett trappsteg närmare Vår Herre än vanliga syndiga +människor. +</p> +<p> +Nu tror jag också att många fler än Harald +tyckte, att Ingrid hade rätt, men för prostinnans skull +ville de ju inte säga något. Hur det var taltes +Harald och tösen rätt mycket vid den kvällen, och +när vi reste hem, satt pojken bara och funderade +och sade inte ett ord mer än hvarannan kvart. +</p> +<p> +Jag låtsade ju inte om något, men jag drog på +munnen för mig själf och tänkte, att nu hade han +nog träffat den rätta. Och en hel vecka gick han så +där fundersam och tyst. +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_56' name='page_56'></a>56</span> +</p> +<p> +Och så en dag säger han: +</p> +<p> +— Hvad tyckte mor om henne? +</p> +<p> +— Hvilken? sa jag så oskyldigt. +</p> +<p> +— Åh, gör sig nu inte till, lilla rara gamla mor! +</p> +<p> +— Du menar Ingrid Bengtsson? +</p> +<p> +— Hvem skulle jag annars mena? +</p> +<p> +— Bra. Inte tyckte alla om, att hon sjöng så +rent ut, men — +</p> +<p> +— Just det tyckte jag så bra om. Tar man tolf +åbotöser och ställer dem i en flock, och en gammal +fru eller en rik knase eller en högt uppsatt man säger +att nånting fult är vackert eller något vackert är +fult, så stämma de elfva in eller tiga och samtycka. +Jag har alltid förargat mig öfver den där rädslan +och fegheten hos allmogen — det är den, som gjort +att de förnäma så många och långa tider ha haft +bönderna till apespel och gyckel. För karlarna ha i +allmänhet lika stor tunghäfta som kvinnorna. Jag +har aldrig kunnat lida, när valpar, som inte ä torra +bak öronen, klifva upp och göra sig viktiga och +»blaffa» om hvad de inte begripa. Men det är en +härlig sak att höra en person lugnt och sansadt säga +sin mening och ge skäl för den. Jag skulle aldrig +kunna trifvas ihop med en hustru, som bara vore ett +»mähä» och aldrig sa annat än »Harald lille, naturligtvis» +eller »Ja visst, Harald lille,» »Ja, det är ju +klart, Harald!» Åh, jag skulle leds ihjäl. En kvinna, +som gnatar, måste vara ryslig, men en, som bara +sade <i>javisst</i>, skulle ta lifvet af mig, för jag skulle +begripa, att hon sade så bara därför att hon inte +gitte tänka. +</p> +<p> +— Men hon kunde väl få säga <i>ja</i>, när du friade, +sa jag. +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_57' name='page_57'></a>57</span> +</p> +<p> +— Och tusen gånger till! sa han, bara jag visste +att hon skulle säga <i>nej</i>, när hon menade det. I alla +fall ska jag väl ta och åka ner där en af dagarna +och se, hur de ha det och hur hon tar sig ut, när +hon inte går i gillestass. Jag ska komma tidigt en +morgon och se, hur de då ta mot mig. +</p> +<p> +Han reste. +</p> +<p> +När han kom, såg han rent förtjust ut. +</p> +<p> +— Jag fick syn på henne ute på klöfverfältet. +Hon satt och mjölkade. Jag steg af och gick bort +och pratade med henne. Och se’n gingo vi in i sällskap +bak efter min vagn: jag bar ena mjölkspannen, +och hon den andra. Hon bad mig stiga in, och där +var fint och i ordning, så tidigt det var på dagen. +Jag blef trakterad och vi pratade om en hel del, +både gubben och jag och töserna och kvinnan och +gamla farmor. Och när jag reste, följde hon mig ut, +Ingrid jag menar, och så frågade jag, om jag inte +skulle ha något för jag hade burit mjölkspannen. +Och hon såg så rar ut, skälmungen, när hon sa: +»Du skulle ju haft ’molkedrick’, men jag glömde det +rent. Emellertid har du den till godo till nästa gång!» +Och så sprang hon in. +</p> +<p> +— Nå, du sa ingenting? frågade jag. +</p> +<p> +— Det var ju första gång jag var där, sa han. +</p> +<p> +Se’n har han gjort sig ärende dit många gånger. +Men han har ingenting sagt och jag har inte velat +fråga. +</p> +<p> +Så i förrgår kom hon min lif farande hem till +oss på sitt gumpahjul. Jag visade henne omkring +öfverallt, och hon fick se alla kreatur och kistor, och +hon tyckte vi hade allting så trefligt och bra. +</p> +<p> +Se’n satte hon och Harald sig i trädgården och +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_58' name='page_58'></a>58</span> +snackades vid en lång stund. När de så kommo in, +såg jag, att allt var klart dem emellan. +</p> +<p> +När så Harald gick ut efter en flaska vin, hviskade +jag till henne: »Nåå? Tycker du riktigt om +honom? Han har alltid varit en pojke för sig. Men +när en kommer riktigt underfund med honom, är där +guld på hjärtegrunden.» +</p> +<p> +Då tog hon mig om halsen. Och hennes ögon +tindrade, när hon sa: +</p> +<p> +— Nej, han är en pojke för mig. +</p> +<p> +Så på eftermiddagen kommo kyrkovärden och +hans kvinna och systern. Och så blef allting aftaladt. +</p> +<p> +Men roligt var det att se, hur glad Harald var, +och hur de två unga sågo på hvarandra. +</p> +<p> +När de skulle resa, sa Ingrid: +</p> +<p> +— Nu åker jag hem, och velocipeden kan bli +här. Jag får väl börja på att bli stadig nu ändtligen, +om jag ska bli din lilla gumma. +</p> +<p> +— Det var snällt af dig — jag hade ändå varit +orolig för att du skulle råkat ut för någon olycka: +blifvit öfverkörd eller vält öfver en sten. +</p> +<p> +— Nu törs jag inte heller: jag får väl vara rädd +om min blifvande mans hustru! sa den lilla tjyfungen +och tog Harald om halsen. +</p> +<hr class='ppg-pb' /> +<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'> +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_59' name='page_59'></a>59</span> +<h2>Mörksens gärningar.</h2> + +</div> + +<p> +På skånska slättbygden har man en sägen om +en gammal friherre Bennet. När han låg på sitt +yttersta, frågade han doktorn, hur länge han kunde +ha kvar att lefva, och då doktorn helt kort och torrt +svarade, att det nog vore slut i morgon, sa högvälborne +herr baronen: »Det var mycket obehagligt!» +</p> +<p> +En liknande känsla hade nog Anders Ervastson, +där han låg i den stora sängen i stugan. Han kallsvettades +svårliga, och ögonen stodo alldeles stela i +det vaxgula anletet. Det var klart för både honom +och alla, som sågo honom, att han snart skulle anträda +den sista färden. Och fast han under de senaste +åren inte haft så särdeles mycken glädje af +lifvet, hade han som vi alla ändå lifhanken kär. Och +att mista den föreföll honom lika obehagligt som +gubben Bennet. +</p> +<p> +Som nu Anders Ervastson låg där, gled hans +förflutna lif förbi honom som ett växlande panorama. +</p> +<p> +Barndoms- och ungdomsåren, då han som förkelad +son till en af byns mäktigaste stöttepinnar +gjorde hvad han ville. Gubben betalte ju både böter +och barnuppfostringsbidrag för honom. Så kom hans +äktenskap med en god och blid kvinna, den han +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_60' name='page_60'></a>60</span> +pinade och bedrog, tills hon efter ett långvarigt aftynande +gick bort. Den första änkemannatiden med +vildlif och mörka hemligheter, som knappast någon +vågade hviska bakom den mäktige mannens rygg. +Och så hans nya gifte med »tattarkonan», som hon +kallades, hans slaganfall och sängliggande under ömsom +klart förstånd och pinsamt skarpsinne, ömsom +vilda syner och omtöcknad själ. +</p> +<p> +Han såg henne sitta i halfskymningen därborta +vid stenbordet. Men hon satt inte ensam. Han hörde +hennes hviskningar med Flint, husaren, som skulle +ha uppsikt i huset under husbondens sjukdom, men +som redan länge varit hustruns allt och med hvar +dag tog sig allt pösigare husbondefasoner. +</p> +<p> +Ingen af dem brydde sig ett spår om den sjuke. +De vände inte ens på hufvudet, när han stönade, och +han hörde med vanmäktig ilska hur de kysstes och +fnittrade utan att bry sig om döden, som så att säga +stod på tröskeln. Och de hjärtlösa orden nådde tydligt +den dödsdömdes öra. +</p> +<p> +— När tror du kräket storknar? sa Flint. +</p> +<p> +— Nu skulle han väl snart vara mogen, tycker +jag. Inte kan han väl hålla ut natten öfver! sa hon. +</p> +<p> +Och så begynte de tala om hur de skulle ställa +det efter gamlingens död, och hur hans släkt ingenting +skulle få af kvarlåtenskapen, eftersom det lilla, +som snart skulle komma till världen, ju skulle ärfva +sin far. Och så skrattade de. +</p> +<p> +Mannen på dödslägret led de ohyggligaste kval. +Han skulle velat göra hvad som helst för att hämnas. +</p> +<p> +— Har han alltsammans i det där lilla skrinet? +</p> +<p> +— Ja, både sedlar och reverser och sparbanksböcker. +Det är en idé hos honom att han ska ha +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_61' name='page_61'></a>61</span> +det hos sig i sängen. Och den glädjen kan en ju +unna den gamle skråpuken — han kan ju i alla fall +inte ta det med sig i grafven. Och han kan ju +knappt röra en fena, fast ibland glindra ögonen rent +djäfligt på honom. +</p> +<p> +Anders stönade, och det rosslade hemskt i halsen +på honom. +</p> +<p> +— Nu har han snart legat på det sättet ett halft +år — en borde nästan ha hjälpt honom ett stycke +på väg, sa hon. +</p> +<p> +— Ts, ts! Min hjärtans du! Sådant kommer +alltid surt efter. Hvad gör han oss för ondt, där +han ligger? Kom nu, så gå vi in i kammaren eller +salen — där hör en inte knyst af honom, om han +lefver eller han dör. Så låsa vi dörren — vänta lite: +jag ska ta med en flaska rom. Det är godt med en +tröstetår, när man väntar. +</p> +<p> +Han tog buteljen, och så gingo de. +</p> +<p> +Anders ristes af raseri som han haft frossan. +Bilden af hans första hustru stod med ens så lefvande +och klar för honom. Henne hade han utan hänsyn +bedragit — nu mättes honom med samma mått. Åh, +att han skulle ligga så här hjälplös som ett barn! +Han skulle velat vråla som ett vilddjur, men tungan +vägrade att göra tjänst. Han tyckte han ville kväfvas +— — — +</p> +<p> +Då öppnades dörren sakta. In smög en tarfligt +klädd man med skygg blick och ljudlösa steg. Han +närmade sig sängen och mötte den sjukes glasartade +blick. +</p> +<p> +— Åh, Herre du gode! hviskade han uppskakad. +Så du ser ut, käre Anders! Och så låta de dig ligga +här utan vård och tillsyn! Känner du inte igen mig? +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_62' name='page_62'></a>62</span> +Jag är ju din köttslige bror Stenkil, fast du alltid +varit så hög och stram och inte velat kännas vid +mig. Nu ville jag inte byta med dig, så fattig jag är. +</p> +<p> +Anders började mödosamt röra på ena handen +och kunde slutligen sträcka fram den mot brodern. +Och hans läppar begynte arbeta. Det var länge förgäfves, +men slutligen fick han fram ordet: »hit!» +</p> +<p> +Han höll ögonen riktade på skrinet. +</p> +<p> +Brodern tog detta och gaf honom det. Den sjuke +började röra i det, vände det upp och ner, pekade +på en stor bundt sedlar, såg på brodern med tindrande +ögon. +</p> +<p> +Med tveksam hand tog brodern pengarna, stoppade +dem på sig och strök sedan reverser och sparbanksböcker +ner i skrinet igen. +</p> +<p> +Han följde sedan broderns brinnande blickar. De +voro fästa på ett paket fosfortändstickor, som lågo +på kakelugnshyllan. Stenkil tog dem och lade dem +i skrinet. +</p> +<p> +— Är det mer du vill? hviskade han. +</p> +<p> +— Gå! fick brodern med möda fram. Och Stenkil +smög sig ut som en skugga och drog igen dörren. +</p> +<p> +Det var som om den dödssjuke i sin fruktansvärda +upphetsning fått en smula krafter och rörelseförmåga +igen. Han vred sig så att han kunde stödja +sig på vänstra armen, fick fatt i stickorna i skrinet, +strök och strök — — +</p> +<p> +Svetten pärlade i stora droppar på hans panna +och ögonen trängde ut ur sina hålor, bröstet flämtade +och rosslade — — — +</p> +<p> +Ändtligen tog en sticka, och ur skrinet uppsteg +först en hvitgrå rök och sedan en blå låga; det började +fräsa och knastra i papperen. Med en sista ansträngning +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_63' name='page_63'></a>63</span> +vräkte Anders skrinet i golfvet och drog +hufvudet så långt ner under dynan han kunde. +</p> +<p> +Stugan började alltmer fyllas af rök. Sjuklingen +i sängen rörde sig icke. +</p> +<p> +Om en stund stodo hustrun och Flint i rummet. +Han högg drickeskannan och slog den öfver skrinet, +som stod i ljusan låga. Röken blef svart men elden +släcktes. Hustrun fick opp ett fönster, och röken +strömmade ut. Så rusade hon bort till sängen och +ryckte undan dynan. +</p> +<p> +Hennes ögon mötte mannens stirrande blick; hans +mun var förvriden till ett ohyggligt vidrigt grin. Var +han verkligen död? Det såg snarare ut som han +legat och hånlett mot dem. +</p> +<p> +De stodo där stumma och förstenade. Hade han +varit oppe? Dynan låg snedt i sängen. +</p> +<p> +— Han har haft oss till narrar! skrek Flint darrande +af ilska och blek som liket i sängen. Han har +hört allt hvad vi sagt, och nu har han hämnats. Åh, +hvarför har du inte sett opp bättre, ditt dumma +åsnefä! +</p> +<p> +— Jag! +</p> +<p> +— Ja, just du, som borde känt till hans illmarighet. +Åh, jag skulle kunna lägga upp dig och klå dig, +ditt kreatur! Men det är rätt åt mig. Nu äger du +ingenting, och alla förakta dig — mig med för resten. +</p> +<p> +— Gården är väl värd något! sa hon spakt. +</p> +<p> +— Nog är den värd mer än du, förstås. Men +hvad är det för skräp att sälja heder och sin själs +salighet för? Undras, om han är död. +</p> +<p> +— Se du efter! Jag — jag törs inte. +</p> +<p> +— Nej tack! Jag ger mig ut till folket. Så får +du själf eller pigan titta efter. Låt henne inte komma +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_64' name='page_64'></a>64</span> +in förr än röken har dragit ut — annars kommer +det att heta att vi ha rökat ihjäl honom. Kom ihåg, +att vi i dessa dagarna gå med lifvet i händerna! +</p> +<p> +Och därmed sprang han på dörren. +</p> +<p> +Hon föll handlöst ner på en af stolarna, och där +blef hon sittande en lång stund. Hon kände sig som +lam i kroppen, och benen ville inte bära henne. +</p> +<p> +Så gick hon med dröjande steg fram till sängen +och höll en liten spegel för mannens mun. Nej, inte +ett tecken till imma! Han var således död. Hon +öppnade dörren och vädrade, satte eld på en enegren +»för att få frisk luft» som det heter, när någon dött, +torkade opp fläckarna på golfvet efter drickat, slängde +de kolnade pappersbitarna i kakelugnen, låste in skrinet +i den stora byrån och sprang sedan ut på vången +och viftade mot pigorna. +</p> +<p> +När de kommo hem, låg hon med hufvudet i +händerna på stenbordet och snyftade högljudt. De +nästan undrade att hon tog mannens bortgång så +hårdt: han var ju som en död ting i alla fall, när +han lefde, och måste passas som ett barn, så det +borde ju nästan varit som en lättnad att bli af med +honom. Och nog kunde hon, som hade så mycket +gods, få en annan! Hon borde väl snarare tackat +Vår Herre än satt sig att lipa på det sättet. Men +se det är nu så att många människor inte förstå sitt +eget bästa — — — +</p> +<p> +Ja, hon fick ju också en annan. Ett års tid +efter mannens död gifte hon sig med Flint. Hennes +barn från förra giftet dog snart, och det ärfde hon +ju, så att hon var ett godt parti. +</p> +<p> +Men den gamla sanningen om vedergällningsrätten +fick äfven hon erfara efter hvad som allmänt +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_65' name='page_65'></a>65</span> +påstods. Flint blef elak och hård mot henne redan +strax efter giftermålet, och det sades, att ibland när +han kommit rusig hem från staden, talade han i yrsel +om att röka ihjäl folk och trodde sig se spöken. +</p> +<p> +Där gick också man och man emellan en otäck +historia om att, när hon låg sjuk efter att ha födt +ett barn i andra giftet, satt han en kväll och skämtade +med tjänstflickan och tog denna på sitt knä. +Då skulle den stackars hustrun ha sagt: +</p> +<p> +— Du kunde då väl åtminstone vänta, tills jag +blir död. +</p> +<p> +Då hade han gått bort till henne och sagt med +ett otäckt flin: +</p> +<p> +— Du vet väl själf, att det inte är så godt att +vänta, när det dröjer för länge! +</p> +<p> +Hon svarade inte utan vände sig mot väggen. +</p> +<p> +När de ut på natten sågo på henne, var hon +död. Barnet hade hon tryckt så tätt intill sig, att det +var kväfdt och blåsvart i ansiktet. +</p> +<p> +Hur det nu var, började rysliga rykten att gå +om Flint. Tösen, som han hade haft kurtis med, +blef dödligt förskräckt öfver hustruns och barnets +bortgång och tordes inte stanna i huset. Ingen ville +längre vara i lag med Flint, och han bjöds aldrig +mer på gillen, fast han hade så stort hemmantal. +Så började han förfalla allt mera, blef smått vriden +och folkskygg, låste in sig och kunde ligga eller stappla +omkring dödfull inom fyra väggar hela veckor. +</p> +<p> +Märkligt var, att han aldrig tordes röra vid en +tändsticka. Om ingen tände åt honom, blef han +sittande hela kvällen i mörker. +</p> +<p> +Och ändå fanns han en morgon liggande död i +sin säng, till hälften förbränd. Rummet var fullt med +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_66' name='page_66'></a>66</span> +rök, och elden hade börjat i sänghalmen utan att +dock sprida sig i rummet. Hur det gått till, vet +ingen. +</p> +<p> +Men sägnen om alla dessa ogärningar lefver alltjämt +kvar, och det dröjde länge innan någon ville +flytta in i gården, ty det påstods, att där alltjämt +spökade och att hemska läten, suckar och stönanden +hördes därinne vid midnattstimman. +</p> +<hr class='ppg-pb' /> +<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'> +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_67' name='page_67'></a>67</span> +<h2>När man ska ritas af.</h2> +<h3>Bilder från fotografiens barndomsår.</h3> +</div> + +<p> +— Där hände bra många märkvärdiga ting i slutet +af 1850-talet: först fick Sissa Bengt Mårtens trillingar, +och något sådant hade aldrig händt förr här i Magerdala. +Se’n kom den stora kometen, och om han nu +var ett Guds ris, som prästen sa, eller en stor vilsekommen +stjärna, som andra små vilsekomna stjärnor +rände efter, liksom fruntimmerna ränna efter en vinkelpredikant — som +skolmästaren sa — ett är visst: +den hade nödår i spåren, och på många ställen fick +man vara glad, om man kunde skaffa nog ärtabröd +eller bröd af blandade agnar och potatisskal, berättade +klockaren i Magerdala en gång. +</p> +<p> +Men så en sommar kom någonting, som var vida +märkvärdigare än både kometer och missväxt samt +bragte gummorna att häpna och gapande ängsligt hviska +om den antikristiska nöden eller världens undergång. +Det var ett förfärligt vidunder, som drog fram på +Skåneslättens vägar och skrämde skjutsar i sken. +</p> +<p> +Först kom en häst. Vare det nog sagdt, att han +troligen var stamfar för de sedan så sorgligt beryktade +Ottenbykrakarna! Och i hasorna på hästen rullade +mödosamt och gnisslande en väldig tingest, som liknade +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_68' name='page_68'></a>68</span> +ett litet hus eller godsvagn. På dess ena sida stod: +AUSTRALIA. +</p> +<p> +En kolportör, som händelsevis uppehöll sig på +orten, förklarade, att det måste vara de märkliga djuren +i Uppenbarelseboken: lejon och hvalfiskar, örnar, krokodiler, +pelikaner och kanske Behemoth eller Leviatan, +som stå i Jobs bok. Det blef skräck hos dem, som +hade onda samveten att bära på, och Marna Snickarens +kom in till Karna Toffelmakarens med gråtande tårar +i ögonen och två tjog ägg i en korg, dem hon olofligen +tillägnat sig från Karnas höna, när denna gick och +värpte i grannens potatisland. +</p> +<p> +Fantasien växte: en kom hem och berättade, att +det var Noaks ark, som kommit loss från berget Ararat, +och andra gissade, att det var hin onde själf, som +var ute, sökande hvem han uppsluka månde. Skräcken +var allmänt utbredd på slättbygden. +</p> +<p> +Så kom en alldeles splitter ny uppgift: »Australia» +ägdes af en »fortigraf», som reste omkring och »tog af» +folk. Det var nästan ändå märkligare än Leviatan. Många +hade ju hört talas om »påträck»: prosten hade låtit »rita +af sig», och i Stockholm hade riksdagsmannen gjort +på samma sätt. Men för den skull kunde det då vara +lika galet, för han hade gått in i frimureriet och annan +dålighet också. Men själfva kungens »poträtt» fanns +att köpa i bokhandeln i sta’n, och om båda Herrans +smorde, konungen och prästen, kunde låta »påträckera» +sig, måste det åtminstone inte vara någon stor synd. +</p> +<p> +Hur väl jag minns, när »Australia» stannade +utanför Fader Mårtens gård uppe på backen! Jag +satt just på gåsabänken och smorde mig med siktebröd +och gåsister, när vaktpojken kom på hufvudet in +genom stugudörren och stod på näsan öfver två väldiga +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_69' name='page_69'></a>69</span> +»mullstöflar», som far hade lagat och jag nu nyss +burit hem. +</p> +<p> +— Vilddjuret är här! skrek pojken. +</p> +<p> +— Hvilket vilddjur, ditt vilddjur! skrek Fader +Mårtenskan och tappade hornskeden i filbunken. +</p> +<p> +— Det, som tar af folk! bölade han. +</p> +<p> +»Han hade hört att byn hette snärpa men visste +inte hvar den snärpte hän,» säger ordstäfvet. +</p> +<p> +Småpysarna klämde i att tjuta och hängde sig i +gummans kjortlar. +</p> +<p> +— Prat! Ditt dumma nöt! Han gör ju bara +»påträcker» af folk. +</p> +<p> +Om en stund kom »vilddjuret» in. Ungarna +klämde i en ters högre, och det dröjde en god stund, +innan gumman kunde genom örfilar och luggar få dem +tysta och lugna. +</p> +<p> +Det hördes på den svartmuskige karlens tal, att +han var dansk. Godt snacketyg hade han, som danskarna +gärna ha. Han sporde, om han inte kunde få +fotografera någon. +</p> +<p> +En skånsk husmor skulle inte för allt smör i +Småland svara <i>ja</i> genast på en sådan förfrågan. Hon +upplyste därför, att far var ute på vången, och själf +hade hon förstås inga pengar — det ha ju nästan +aldrig kvinnorna, som hon sa. +</p> +<p> +Men dansken visste hur han skulle knipa sitt +folk. Han tog sig annat snack före, bad att få köpa +mjölk och »smörrebröd» och slog sig ned och låtsade +som det regnade. Och mat fick han. +</p> +<p> +Så dök han ner i sina fickor och plockade upp +en hel hög af fotografier. Svarta och suddiga voro de, +så inte prisade verket mästaren. I stället kunde mästaren +konsten att prisa verket, och snart sutto stora +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_70' name='page_70'></a>70</span> +och små storbligande på hans bilder. Till och med +jag, som smugit mig fram, häpnade öfver karlens +öfvernaturliga konst, när jag fick se en bekant präst. +Jag visade bilden för gumman, och snart vände vinden +sig. Ett ögonblick trodde jag, att hon skulle skicka +Fattigstugu-Sissa åstad med ett par tjog ägg bak +mannens rygg för att få »Lillen» »fortigraferad». +</p> +<p> +Så sporde hon efter priset. +</p> +<p> +Det var tre daler d. v. s. 50 öre för ett kort och +två riksdaler för ett halft dussin. Flera hade aldrig +någon tagit. +</p> +<p> +Gumman började svettas. Ett kort var då öfvervinneligt! +I nödfall finge hon i år neka sig den vanliga +sommarschaletten, som hon brukade köpa af Kalle +Västgöte. +</p> +<p> +Så kommo far och folket från marken för att äta +merafton. Dansken började prata, och det blef nya +frågor och nya svar, upplysningar och uppmaningar. +Först samma obeslutsamhet och sedan samma ifriga +funderingar. +</p> +<p> +Den, som först resolverade sig, var drängen — +Siver Soneson. +</p> +<p> +— Vill du bli »puttegraverad», Malena? sa han. +</p> +<p> +— Du tramsar, sa tösen. Men det syntes på de +röda kinderna hur glad hon blef. +</p> +<p> +— Vill du eller vill du inte? sa Siver bestämdt. +</p> +<p> +— Det skulle justament vara en däjelig kungens +markatta att rita af! sa hon. +</p> +<p> +— Gör dig nu inte till, ditt pjåk! Alla veta ju hur +det är oss emellan i hjärteväg. Om inte förr, så kunna +vi väl nästa år få det så ställdt att vi kunna flytta +samman. Jag tyckte det skulle vara så roligt att ha +ett poträtt af dig nu jag ska ut och exera. Jag är +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_71' name='page_71'></a>71</span> +så van vid att gå och se på dig hvar dag nu här, +så jag ville allt bra gärna ha dig i bröstalomman ute +på heden. Där får jag inte se dig, och lika godt kan +det vara, för de helsefyrs fanjunkarna och schersanterna +ä som de vore galna, bara de få se ett vackert +ansikte. Se så. Jag betalar kortet; vi behöfva inte +mer än ett — det kunna vi ha ihop liksom allt annat. +Stå nu inte och dröna och dröm, utan gå genast och +ta söndagskläderna på dig! +</p> +<p> +Hon vred sig och skrufvade sig förstås för skams +skull en liten taga, men så försvann hon och kom igen +andtruten och varm och blyg och förtjust. +</p> +<p> +Det bar af med oss allihop ut till »Australia». +</p> +<p> +Men nu kom det smolk i mjölken: inte mer en +fick gå in åt gången. Dels var där så trångt, och +dels blef aldrig ett kort bra, om någon stod och såg +på, för den, som skulle porträtteras, kunde då aldrig +sitta stilla, sa dansken. +</p> +<p> +Siver drog öronen åt sig. +</p> +<p> +— Då får det vara sin sak! sa han. Sådana där +landstrykare kan en aldrig lita på! Ensam får du +inte gå in där. Han kan förtrolla dig. +</p> +<p> +Dansken började svära och bedyra. +</p> +<p> +— Jeg skal ikke kysse det Pigebarn — det maa +den söde Gud vide! Jeg vilde ikke kysse henne for +mange Penge! sa han. +</p> +<p> +Siver blef himlaarg, hans husbonde skrattade, och +de andra gjorde likaså utom Malena, som hängde läpp. +Hvad hade hon nu för att hon tvättat och kammat +sig midt i veckan och tagit på sig det bästa, hon hade? +</p> +<p> +— Tror du jag är rädd för den där smalbenade +spetan? sa hon. Jag är allt karl att ge honom på hösen, +så att han inte duger att »poträcka» af på långa tider. +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_72' name='page_72'></a>72</span> +</p> +<p> +— Skrik bara på mig, om du vill jag skall komma! +Så ska jag vända opp och ned på både Europa och +Australia och vilddjur och bur och hela konkarongen, +sa Siver och knöt näfven mot dansken. +</p> +<p> +Så försvunno Malena och »påträckaren». »Det +dröjde en faslig tid, innan hon kom ut, eldande röd och +med svettpärlor på pannan. Det var hög tid, för +Siver hade farit fram och tillbaka som en pendel +utanför vagnen utan att höra ett ljud därinne ifrån. +Hon slog ihop bägge händerna, när hon kom ut. +</p> +<p> +— Å gubevars! sa hon. Jag vill hellre ta råg +upp efter dig, Siver, en hel dag än sitta där inne som +Loths hustru. En får inte röra sig och en ska se på +samma prick. Det går rundt i skallen på en, och +ögonen rinna. Stå nu inte och se sur ut — han kysste +mig inte och försökte inte en gång, din dummerjöns! +</p> +<p> +— Det är hans lycka, det! sa Siver och blängde +argt. +</p> +<p> +— Han bara vände på mina axlar och satte en +stång i nacken på mig. Jaa, blir det likt en mänsklig +varelse, så är det lycka mer än konst, för det var +det rysligaste jag har gått igenom. +</p> +<p> +— Vänta! När du blir gift, så kan du nog få +gå igenom hvad ändå värre är! sa mor Faders och +skrattade. +</p> +<p> +När dansken kom ut, sa han att det hade lyckats +utmärkt, och han log med hela ansiktet. +</p> +<p> +— Kan en få se på’t? undrade Siver. +</p> +<p> +Nej, det gick inte. Ingen förstode sig på det, +förrän det blifvit afkopieradt på papper, och det kunde +inte ske förrän om åtta dagar. +</p> +<p> +— Ja, någon betalning ges inte, förrän kortet fås, +sa Siver bestämdt. +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_73' name='page_73'></a>73</span> +</p> +<p> +Det finge bli sin sak, sa dansken. Men då vore +det nog bäst att vänta i fjorton dar, tills det skulle +bära samma väg tillbaka igen. Om inte någon ville +gå och hämta det i Gåsaberga, där »Australia» skulle +stå stilla en vecka, efter som byn var så stor. Men +det var ju sju fjärdingsväg. +</p> +<p> +Så frågade Fader, hvad det kunde kosta att få +»Lillen» afritad. Han var ju så liten — tre år bara. +Nog ginge han för lite billigare, hva? tyckte gubben. +</p> +<p> +Men dansken sa <i>nej</i>, han. För Vår Herre och +fotografen, sa han, ä människa som människa, hon +må vara stor eller liten. Och alla ä lika välkomna, +bara där inte ä några fläckar, som behöfva tas bort. +</p> +<p> +Nu kom mor fram med ett annat förslag. Den +lille kunde ju i alla fall inte sitta stilla utan att någon +hölle honom. Kunde hon då inte ritas af med pysen +på knä’t? Det kunde då på sin höjd räknas som en +och en half människa — knappt mer än en och en +fjärdedels för resten. Och i så fall kostade naturligtvis +mat och mjölk ingenting. Kanske far till och med +kunde söka fram lite foder åt kraken och en toddy +åt »afritaren» själf. Hva tycktes om det förslaget? +</p> +<p> +Jo, naturligtvis — det enades man strax om. +»Lillen» fick på sig sin dopdräkt, och så försvunno +gumman och han och den svartmuskige dansken i det +inre af »Australia». +</p> +<p> +Ingen kan tänka sig, hur hon jämrade sig, när +hon kom ut. På stackars »Lillen» kunde där då +aldrig bli folkafason: han hade vändt sig minst tre +gånger. Och som gumman själf skulle sitta »styf som +en pinal», hade hon inte vågat öppna munnen och +lugna honom. Nå, det kunde ju inte vara så galet +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_74' name='page_74'></a>74</span> +att ha försökt det en gång — men bevares väl för +att göra om det! +</p> +<p> +Fader trakterade ordentligt och betalte kortet på +förhand och postporto också för att slippa vänta för +länge. Siver sa, att sex skilling för ett frimärke också +va pengar. Han ville hellre gå de tre och en half +milen än bestå sig onödiga utgifter, och om Malena +hade blifvit i ordning, ville han hellre bära henne +själf än låta den gamle snusige brefbäraren gå och +kånka på henne. Och det hade man roligt åt där i +gården flera dagar. +</p> +<p> +En tid efteråt lyckades det mig att få se »Australia»-mannens +mästerverk. Malenas kort var ju ganska +skapligt, men också var då tösen så grann, att dansken +nog skulle gett henne ett helt dussin »puttegrafier» för +en kyss, fast han skulle stå och göra sig grön för +den arge Siver. +</p> +<p> +Mor Faders kort var mycket mörkt, men som hon +hade kolsvart hår, ansågs det som ett ytterligare bevis +för likheten. +</p> +<p> +Lustigast var emellertid »Lillens» konterfej. På +gummans gammaldags randiga förklädes öfra rand +syntes en stor rundad fläck, som inte var randig utan +närmast erinrade om ett hvitkålshufvud. På denna +fläck syntes två små svarta prickar, insatta med en +spetsig blyertspenna och närmast liknande två pepparkorn. +</p> +<p> +— Det blef inte så rysligt olikt ändå, fast han vände +sig om tre gånger. En kan ju inte begära orimligheter +— inte en gång af en dansk. Och för resten kan +hvarenda själ genast se, att det är »Lillen». En sådan +haklapp som hans finns inte i hela bygden: hans farmor +har broderat den och hon var den styfvaste att +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_75' name='page_75'></a>75</span> +brodera som har funnits i sju konungars tid. Och +haklappen är rent utmärkt. Det är i alla fall en förunderlig +konst! sa gumman. Bara en sluppe sitta en +sådan förfaselig tid och stirra på samma prick. Dansken +sa, det var bara tie minuter, men jag tror ändå, att +det var en halftimme. +</p> +<hr class='tb' /> + +<p> +Så småningom blef det en riktig fotograferingsfeber +bland ungdomen i trakten, och dansken höstade +in pengar som gräs. Men så försvann han till andra +nejder, och de, som inte passat på att föreviga sig, +gingo och sågo slokörade ut. +</p> +<p> +När så en dag nämndemannen Elias Fajersson +kom hem från Ystad, där han varit inne och sålt +spannmål, säger han oförhappandes till sin kvinna på +kvällen: +</p> +<p> +— Ni har jämrat er att ni inte togen porträtt +af er, när den danske strykaren kom fram här. I +Ystad bor där en fortigraf, som är mycket finare. Där +hänger en låda vid hans dörr, och där sitta bilder af +både befälspersoner och handelsmän och töser, så +granna, att en kan inte bli mätt af att se på dem. +</p> +<p> +— Då är det väl att där är gästgifvaregård! sa +nämndemanskan skarpt. Det är inte underligt, om +du kommer sent hem, när du har stått och hängt +utanför ett hus och sett på beläten af skapade ting — +</p> +<p> +— Såså, mor! Jag bara stod och längtade efter +att få dig in en gång och ha dig afritad, du, som är +så rar och grann. +</p> +<p> +Nu töade gumman opp. +</p> +<p> +— Hvad heter den »fortigrafen»? +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_76' name='page_76'></a>76</span> +</p> +<p> +— Ja, är det inte underligt? Jag satte mig för +att komma ihåg namnet, för det var lika som på en +af evangelisterna, men ändå är ja inte människa att +dra mig det till minnes. +</p> +<p> +— Det kan väl snart redas ut, far! Var det +Matteus? +</p> +<p> +— Nej, så tyckte jag inte det var. +</p> +<p> +— Lukas, då? +</p> +<p> +— Nää, och inte Johannes heller! Hvad är det han +heter, den där ene, den jag alltid glömmer? Jag +kunde honom inte heller den gång jag läste mig fram. +</p> +<p> +— Marcus! +</p> +<p> +— Javisst, jag är ändå lycklig, som har dig — +du vet allting, mor. +</p> +<p> +En dag följde gumman med. Och hennes kort +blef så ypperligt, att alla förundrade sig. En annan +gång fick Lina följa med, och hon hade samma tur. +Nu taltes det inte om annat än porträtt. Lina fick +fritt hvar söndagskväll, för de andra flickorna lofvade +att mjölka i hennes ställe i tur och ordning hela +sommaren, bara de finge hennes kort. Och det sades +allmänt, att Prästa-Olan, som hade fått ett, bar det +i söndagströjefickan om söndagarna och tog upp det +och såg på det, när församlingen och prästen lågo +nedböjda och läste »Fader Vår» tyst. Lina skulle få +det bra, hon. Ola hade både stuga och ko och gris +och höns — utom sin gamla mor, som kunde bli +rysligt bra till barntös på gamla dar. +</p> +<p> +Så en kväll var Erland i stallet och Ingeborg satt +och mjölkade. De vore de äldsta och bäst betrodda +bland tjänarna. Erland ställde sig hos henne. »Först +teg han en taga, och se’n sa han inte ett ord på en +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_77' name='page_77'></a>77</span> +lång stund» — som det heter i ett gammalt ordstäf. +Slutligen kom det. +</p> +<p> +— Har du aldrig tänkt på att låta »puttegrafera» +dig? +</p> +<p> +— Hvad skulle det tjäna till? Ett så’nt hampaspöke! +</p> +<p> +— Åh, du ser inte sämre ut än andra, när du +är rentvättad och har »hyggat till» ditt rufsiga hår +en smula. +</p> +<p> +— Mm. Kanske du funderar på att gå dit? +</p> +<p> +— Nog har jag tänkt på’t ibland. Jag ska in +till sta’n i morgon efter bräder till det nya svinhuset. +Om du sa till husbond, finge du nog åka med; så +kunde vi följas åt till »påträttaren». Jag tänkte jag +skulle först fråga dig — är det så du inte vill, hör +jag mig väl för med Stina. +</p> +<p> +— Gör du det? Nå, då följer jag väl hellre med. +Men du får lägga ut pengarna för mig, tills vi få ut +årslönen. Du far väl som vanligt klockan sex? Då +ska jag nog vara färdig, och inte tror jag husbonden +nekar mig att få åka med dig. +</p> +<p> +Och dagen efter stodo de utanför Marcus’ atelier +i Ystad. De stego slutligen in i förstugan. +</p> +<p> +— Gå du först, som är karl! hviskade Ingeborg. +</p> +<p> +— Du kan väl gå först — inte bits han, om han är +evangelist. Fruntimmer har han väl åtminstone försyn för. +</p> +<p> +— Nej, det gör jag inte. Du har kommit opp +med det och jag har följt med dig, och du får ta +ansvaret på domedag — — — +</p> +<p> +— Nåå, så! +</p> +<p> +Därmed öppnade han beslutsamt dörren till ateliern +och sköt Ingeborg före in. +</p> +<p> +En karl dök plötsligt fram bak en skärm. +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_78' name='page_78'></a>78</span> +</p> +<p> +— Åh, Herre Je! skrek tösen. +</p> +<p> +— Är det herrn, som ritar af folk i »portergrafi»? +sa Erland. +</p> +<p> +— Ja, det är det! sa karlen och skrattade. Ska +ni sitta? +</p> +<p> +— Tack, annars kunna vi godt stå, för vi ha +åkt till sta’n. +</p> +<p> +— Jag menar, om ni ska fotograferas? +</p> +<p> +— Joo, det vore nog meningen. Hvad kostar det? +</p> +<p> +— Två riksdaler för ett halft dussin. Men sitter +ni båda på ett kort, så är det tre riksdaler bara. +</p> +<p> +— Då bli vi på ett — det vinna vi en riksdaler +på! hviskade Erland till Ingeborg. +</p> +<p> +— Den är rent som hittad! sa Ingeborg sakta. +</p> +<p> +— Vi skulle vara på ett! sa Erland. +</p> +<p> +— Nå, då ska vi göra i ordning här! Varen så +goda och sitten fram på soffan! +</p> +<p> +— Det var ståtligt, du. Lina hade bara suttit +på stol. +</p> +<p> +— Sitten nu så! Vänden er mot hvarandra och +sen glada ut! Ska ni hålla hvarandra i hand?» +</p> +<p> +— Nej för hundingen, Erland! Jag skäms. Det +skulle bli en skön historia. +</p> +<p> +— Det behöfs inte! sa Erland beslutsamt. +</p> +<p> +— Jaja, efter behag. Och nu riktigt stilla! Dra’n +inte andan, förr än ni ä tvungna, och nysen inte! +Vänden inte på ögonen, men blinken gärna! Glada +i synen — sen på den vackra mamsellen där på +väggen. Så ja! +</p> +<p> +Och så tog han en duk öfver hufvudet och begynte +flytta på ett besynnerligt åbäke. +</p> +<p> +— Herre Gud, Erland! Det ser ut som den gamla +kanonen på herrgården! Han måtte väl inte skjuta? +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_79' name='page_79'></a>79</span> +</p> +<p> +— Gör dig inte till ett spektakel — karlen såg +så hygglig ut. +</p> +<p> +— Han kan ju ha krut i fickorna — du är ett +sådant godtroget lif, Erland! +</p> +<p> +— Sitten stilla och praten inte! sa fotografen. +</p> +<p> +— Rätt som det är, smäller det! Herren välsigne +och bevare — — — kved Ingeborg. +</p> +<p> +— Var nu ingen höna, tös! Bry sig inte om +henne, herrn! Hon har aldrig varit »afdagatagen» +förr! sa Erland i hastigheten. +</p> +<p> +Fotografen vred sig för att inte brista i skratt. +Sådant var han vand vid på den tiden. +</p> +<p> +— Sitten nu stilla! Andas först riktigt! <i>Nu</i>: +ett, <i>två</i>, <i><b>tre</b></i> — +</p> +<p> +Det dröjde både länge och väl. Ingeborg såg på +den vackra mamsellen, så att hon till slut såg sju solar. +</p> +<p> +— Seså, tack! Nu är det gjordt, sa karlen och +försvann. +</p> +<p> +— Det var i elfte timmen! stönade Ingeborg. +Hade det dröjt en kvart till, hade jag dånat — usch, +allting vill vända sig i mig. +</p> +<p> +— Det är nog inte bättre med honom därinne, +hviskade Erland. Hör så det plaskar — han badar +nog vatten på pannan. Jojo, så’nt frestar. Hvem vet +hvad han läser för trolldom? +</p> +<p> +— Bara vi inte få igen det på sotsängen! suckade +Ingeborg. +</p> +<p> +Dörren öppnades och karlen kom ut med en glasbit +i handen. +</p> +<p> +— Utmärkt! Fruntimrets krusiga hår står så +stiligt. +</p> +<p> +— Jag kände också, hur det reste sig på hjässan, +sa Ingeborg. +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_80' name='page_80'></a>80</span> +</p> +<p> +— Om ni ser mot min ärm — nej, kom inte +med tassarna! +</p> +<p> +— Jesses, tös! Visst är det din peruk — som +en törnbuske! +</p> +<p> +— Jag kan inte se ett tecken — det är som jag +kikade i en blanksmörjebutelj. Men säger han det +är bra, så är det väl bra — annars är det hans skam. +</p> +<p> +— Lita på mig! Och så var det tre riksdaler! +</p> +<p> +— Ja, när vi få korten, ja. Han kunde ju ta +pengarna, och så kunde vi sitta hemma och slicka +oss om munnen — åhnej, såna dummerjönsar ä vi +inte hemma i vår by. +</p> +<p> +— Vill ni hellre ge en riksdaler särskildt för +profkort, så gärna för mig: då får jag fyra riksdaler +för sju kort. Tror ni jag skulle vara så dum att +lura er? Då skulle ni ju inte rekommendera mig +hos era bekanta. Betala ni de tre riksdalerna och +25 öre till, så skickar jag korten på posten. +</p> +<p> +— Den är så inpiskadt listig, så han är ärlig. Jag +betalar — det blir på min egen risk, hviskade Erland. +Här ä de tre riksdalerna, sa han till fotografen. De +25 örena ger han nog efter, hva? +</p> +<p> +— Får gå. Ja, nu ska de små bli glada, när de +få se mor och far lifslefvande. +</p> +<p> +— De små! Hvilka små? Inte i helsefyr ha vi +några små! +</p> +<p> +— Jaså inte. Det trodde jag. Det är ju bara +förlofvade och gifta, som sitta på ett kort. Och eftersom +ni inte brydde er om att hålla hvarann i hand, +trodde jag att ni voro gifta. Adjö med er! Jo, adressen +skref jag upp — — — adjö — — — +</p> +<p> +När de kommo ner på gatan, stodo de och tittade +en lång stund åt hvar sitt håll. +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_81' name='page_81'></a>81</span> +</p> +<p> +— Det här var ett elände! sa Ingeborg och tog +fram näsduken. +</p> +<p> +— Hvem hade reda på det? Den djäkeln kunde +kläckt fram det i tide. +</p> +<p> +— Vi kunna aldrig visa dem för folk — det blir +bara flin. +</p> +<p> +— Och du, som var så grann — ditt hår stod +som ett skatbo. Du <i>har</i> grant hår, fastän det är lite rödt. +</p> +<p> +— Det är det visst inte — har aldrig varit rödt. +</p> +<p> +— Det enda skulle vara — — +</p> +<p> +— Sa du något? +</p> +<p> +— Nej. +</p> +<p> +Lång tystnad. +</p> +<p> +— Hihihi! +</p> +<p> +— Hvarför fnittrade du — du tänkte bestämdt +detsamma som jag? +</p> +<p> +— Hihi — jag kan inte säga det! Men det skulle +förarga det spöket Stina in i ryggmärgen — hon har +sagt hon kan få dig när hon vill. +</p> +<p> +— Så’nt hår får hon aldrig som du. +</p> +<p> +— Inte en gång, om hon glödgade sockertången, +som hon smusslar undan om lördagskvällarna. +</p> +<p> +— Så drifva vi med dem allihop och säga, att vi +ha varit öfverens länge. Det kanske inte var så dumt, +det här — annars hade det nog aldrig blifvit af, +att vi blifvit ett, om inte annars korten blifvit odugliga. +Jöss, det ska bli ett snatter hemma. Men nu gå +vi och få oss en kopp kaffe och snackas vid — vi ska +hålla förlofningskalas på de 25 örena, som jag snöt +»fortigrafven» på. +</p> +<!-- generated by ppgen.rb version: 2.74 --> +<!-- timestamp: Sun Sep 20 15:54:29 +1000 2009 --> + + + + + + + +<pre> + + + + + +End of Project Gutenberg's Sockerpullor och Pepparkorn, by Henrik Wranér + +*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK SOCKERPULLOR OCH PEPPARKORN *** + +***** This file should be named 31533-h.htm or 31533-h.zip ***** +This and all associated files of various formats will be found in: + http://www.gutenberg.org/3/1/5/3/31533/ + +Produced by Ronnie Sahlberg and the Online Distributed +Proofreading Team at http://www.pgdp.net (This file was +produced from images generously made available by The +Internet Archive/Million Book Project) + + +Updated editions will replace the previous one--the old editions +will be renamed. + +Creating the works from public domain print editions means that no +one owns a United States copyright in these works, so the Foundation +(and you!) can copy and distribute it in the United States without +permission and without paying copyright royalties. Special rules, +set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to +copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to +protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark. Project +Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you +charge for the eBooks, unless you receive specific permission. If you +do not charge anything for copies of this eBook, complying with the +rules is very easy. You may use this eBook for nearly any purpose +such as creation of derivative works, reports, performances and +research. They may be modified and printed and given away--you may do +practically ANYTHING with public domain eBooks. Redistribution is +subject to the trademark license, especially commercial +redistribution. + + + +*** START: FULL LICENSE *** + +THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE +PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK + +To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free +distribution of electronic works, by using or distributing this work +(or any other work associated in any way with the phrase "Project +Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project +Gutenberg-tm License (available with this file or online at +http://gutenberg.org/license). + + +Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm +electronic works + +1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm +electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to +and accept all the terms of this license and intellectual property +(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all +the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy +all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession. +If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project +Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the +terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or +entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8. + +1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be +used on or associated in any way with an electronic work by people who +agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few +things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works +even without complying with the full terms of this agreement. See +paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project +Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement +and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic +works. See paragraph 1.E below. + +1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation" +or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project +Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual works in the +collection are in the public domain in the United States. If an +individual work is in the public domain in the United States and you are +located in the United States, we do not claim a right to prevent you from +copying, distributing, performing, displaying or creating derivative +works based on the work as long as all references to Project Gutenberg +are removed. Of course, we hope that you will support the Project +Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by +freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of +this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with +the work. You can easily comply with the terms of this agreement by +keeping this work in the same format with its attached full Project +Gutenberg-tm License when you share it without charge with others. + +1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern +what you can do with this work. Copyright laws in most countries are in +a constant state of change. If you are outside the United States, check +the laws of your country in addition to the terms of this agreement +before downloading, copying, displaying, performing, distributing or +creating derivative works based on this work or any other Project +Gutenberg-tm work. The Foundation makes no representations concerning +the copyright status of any work in any country outside the United +States. + +1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg: + +1.E.1. The following sentence, with active links to, or other immediate +access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently +whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the +phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project +Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed, +copied or distributed: + +This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with +almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or +re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included +with this eBook or online at www.gutenberg.org + +1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived +from the public domain (does not contain a notice indicating that it is +posted with permission of the copyright holder), the work can be copied +and distributed to anyone in the United States without paying any fees +or charges. If you are redistributing or providing access to a work +with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the +work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1 +through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the +Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or +1.E.9. + +1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted +with the permission of the copyright holder, your use and distribution +must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional +terms imposed by the copyright holder. Additional terms will be linked +to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the +permission of the copyright holder found at the beginning of this work. + +1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm +License terms from this work, or any files containing a part of this +work or any other work associated with Project Gutenberg-tm. + +1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this +electronic work, or any part of this electronic work, without +prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with +active links or immediate access to the full terms of the Project +Gutenberg-tm License. + +1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, +compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any +word processing or hypertext form. However, if you provide access to or +distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than +"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version +posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org), +you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a +copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon +request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other +form. Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm +License as specified in paragraph 1.E.1. + +1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, +performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works +unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. + +1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing +access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided +that + +- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from + the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method + you already use to calculate your applicable taxes. The fee is + owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he + has agreed to donate royalties under this paragraph to the + Project Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments + must be paid within 60 days following each date on which you + prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax + returns. Royalty payments should be clearly marked as such and + sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the + address specified in Section 4, "Information about donations to + the Project Gutenberg Literary Archive Foundation." + +- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies + you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he + does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm + License. You must require such a user to return or + destroy all copies of the works possessed in a physical medium + and discontinue all use of and all access to other copies of + Project Gutenberg-tm works. + +- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any + money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the + electronic work is discovered and reported to you within 90 days + of receipt of the work. + +- You comply with all other terms of this agreement for free + distribution of Project Gutenberg-tm works. + +1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm +electronic work or group of works on different terms than are set +forth in this agreement, you must obtain permission in writing from +both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael +Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark. Contact the +Foundation as set forth in Section 3 below. + +1.F. + +1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable +effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread +public domain works in creating the Project Gutenberg-tm +collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic +works, and the medium on which they may be stored, may contain +"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or +corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual +property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a +computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by +your equipment. + +1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right +of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project +Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project +Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project +Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all +liability to you for damages, costs and expenses, including legal +fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT +LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE +PROVIDED IN PARAGRAPH F3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE +TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE +LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR +INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH +DAMAGE. + +1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a +defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can +receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a +written explanation to the person you received the work from. If you +received the work on a physical medium, you must return the medium with +your written explanation. The person or entity that provided you with +the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a +refund. If you received the work electronically, the person or entity +providing it to you may choose to give you a second opportunity to +receive the work electronically in lieu of a refund. If the second copy +is also defective, you may demand a refund in writing without further +opportunities to fix the problem. + +1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth +in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER +WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO +WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. + +1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied +warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages. +If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the +law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be +interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by +the applicable state law. The invalidity or unenforceability of any +provision of this agreement shall not void the remaining provisions. + +1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the +trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone +providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance +with this agreement, and any volunteers associated with the production, +promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works, +harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees, +that arise directly or indirectly from any of the following which you do +or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm +work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any +Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause. + + +Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm + +Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of +electronic works in formats readable by the widest variety of computers +including obsolete, old, middle-aged and new computers. It exists +because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from +people in all walks of life. + +Volunteers and financial support to provide volunteers with the +assistance they need, are critical to reaching Project Gutenberg-tm's +goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will +remain freely available for generations to come. In 2001, the Project +Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure +and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations. +To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation +and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4 +and the Foundation web page at http://www.pglaf.org. + + +Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive +Foundation + +The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit +501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the +state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal +Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification +number is 64-6221541. Its 501(c)(3) letter is posted at +http://pglaf.org/fundraising. Contributions to the Project Gutenberg +Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent +permitted by U.S. federal laws and your state's laws. + +The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S. +Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered +throughout numerous locations. Its business office is located at +809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email +business@pglaf.org. Email contact links and up to date contact +information can be found at the Foundation's web site and official +page at http://pglaf.org + +For additional contact information: + Dr. Gregory B. Newby + Chief Executive and Director + gbnewby@pglaf.org + + +Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg +Literary Archive Foundation + +Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide +spread public support and donations to carry out its mission of +increasing the number of public domain and licensed works that can be +freely distributed in machine readable form accessible by the widest +array of equipment including outdated equipment. Many small donations +($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt +status with the IRS. + +The Foundation is committed to complying with the laws regulating +charities and charitable donations in all 50 states of the United +States. Compliance requirements are not uniform and it takes a +considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up +with these requirements. We do not solicit donations in locations +where we have not received written confirmation of compliance. To +SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any +particular state visit http://pglaf.org + +While we cannot and do not solicit contributions from states where we +have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition +against accepting unsolicited donations from donors in such states who +approach us with offers to donate. + +International donations are gratefully accepted, but we cannot make +any statements concerning tax treatment of donations received from +outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. + +Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation +methods and addresses. Donations are accepted in a number of other +ways including checks, online payments and credit card donations. +To donate, please visit: http://pglaf.org/donate + + +Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic +works. + +Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm +concept of a library of electronic works that could be freely shared +with anyone. For thirty years, he produced and distributed Project +Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support. + + +Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed +editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S. +unless a copyright notice is included. Thus, we do not necessarily +keep eBooks in compliance with any particular paper edition. + + +Most people start at our Web site which has the main PG search facility: + + http://www.gutenberg.org + +This Web site includes information about Project Gutenberg-tm, +including how to make donations to the Project Gutenberg Literary +Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to +subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks. + + +</pre> + +</body> +</html> diff --git a/31533-h/images/001.png b/31533-h/images/001.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..0a4af7f --- /dev/null +++ b/31533-h/images/001.png |
