diff options
Diffstat (limited to '39213-8.txt')
| -rw-r--r-- | 39213-8.txt | 1899 |
1 files changed, 1899 insertions, 0 deletions
diff --git a/39213-8.txt b/39213-8.txt new file mode 100644 index 0000000..4434682 --- /dev/null +++ b/39213-8.txt @@ -0,0 +1,1899 @@ +The Project Gutenberg EBook of Skönhet för alla, by Ellen Key + +This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with +almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or +re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included +with this eBook or online at www.gutenberg.org + + +Title: Skönhet för alla + Fyra uppsatser + +Author: Ellen Key + +Release Date: March 21, 2012 [EBook #39213] + +Language: Swedish + +Character set encoding: ISO-8859-1 + +*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK SKÖNHET FÖR ALLA *** + + + + +Produced by Tor Martin Kristiansen, Eva Eriksson and the +Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net + + + + + + + + + +Transkriberarens anteckningar + + +KVARSTÅENDE + +Gammalstavning har bibehållits. + + +ÄNDRINGAR + +Prickarna över stora 'Ä' är ofta otydliga och saknas ibland helt. 'Ar' är +ändrat till 'Är', 'Aro' är ändrat till 'Äro', 'Andå' är ändrat till 'Ändå' +och 'Annu' är ändrat till 'Ännu', i de fall prickarna har fallit bort. + + +- sida 13: 'Karl' ändrat till 'Carl' (Karl Larssons uppe i Sunborn) + +- sida 22: 'fallet,"' ändrat till 'fallet",' (bättre i första fallet,") +(kommatecken flyttat) + +- sida 25: 'Häftad 1: 50.' ändrat till 'Häftad 1:50.' (mellanslag +borttaget) + +- sida 30: 'ty värr' ändrat till 'tyvärr' (Hos oss anse ty värr) + +- sida 31: 'omtanka' ändrat till 'omtanke' (ehuru de med omtanka) + +- sida 33: 'ty värr' ändrat till 'tyvärr' (en stämning som ty värr) + + + + + _STUDENTFÖRENINGEN VERDANDIS SMÅSKRIFTER. 77._ + + SKÖNHET FÖR ALLA + + FYRA UPPSATSER + AF + ELLEN KEY, + författarinna. + + (_Första tusendet._) + + + [Illustration] + + STOCKHOLM + ALBERT BONNIERS FÖRLAG. + + + + + Innehåll. + + Skönhet för alla. + + + 1. Skönhet i hemmen 3 + + 2. Hvardagsskönhet 27 + + 3. Fästvanor 32 + + 4. Skymningsbrasan 36 + + * * * * * + +Af de här meddelade uppsatserna har den nu omarbetade och tillökade +_Skönhet i hemmen_ varit offentliggjord i Iduns julnummer 1897; +_Hvardagsskönhet_ i Julbloss 1891; _Fästvanor_ i Iduns julnummer 1896 +och _Skymningsbrasan_ -- skrifven 1870 -- offentliggjordes +därsammastädes 1895. + +Före tryckningen har _Skönhet i hemmen_ blifvit uppläst i en +konstnärskrets, hvilken godkänt uppsatsen och, genom några påpekanden, +bidragit att fullständiga den. + + * * * * * + + STOCKHOLM. + ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1899. + + + + +1. Skönhet i hemmen. + +Några utläggningar till Ehrensvärds text.[A] + + +I. + +Det är, säger Ehrensvärd, _människans behof, som sätta människan i +rörelse_. Sedan hon tillfredsställt sitt behof af föda och af skydd -- +genom kläder och bostad -- börjar hon snart tänka på att tillfredsställa +sina _glada behof_, de, hvilka på ett eller annat sätt väckas genom +skönhetssinnet. Redan vilden önskar uttrycka sitt skönhetssinne. Ty +hvarje människa har någon form af skönhetslängtan, ehuru den hos de +flästa ännu blott yttrar sig i smaken för grannlåt att bära på sig eller +att se omkring sig. Men grannlåt -- särskilt nutidens grannlåt -- är +ofta raka motsatsen till det sköna. Grannlåten göres nu fabriksmässigt +och vanligen af oäkta material, som härmar något äkta. Och redan detta +är i strid mot skönhetens första villkor, det att den ej får innehålla +någon flärd. _Flärd är saken ditåt, ett stort sken af saken, men ej +saken själf. Den nöjer sig med falska uttryck, som antingen ersätta sin +brist genom ett onödigt behag eller genom en viss öfverdrift ..._ + + [A] De ej alltid ordagranna citaten efter Ehrensvärd äro med kursiv + stil. + +Men, undra många, huru skall man kunna veta hvad som är flärd eller +äkta, hvad som är fult eller skönt? Ehrensvärd svarar: _Man ser det +sköna i den mån, man själf är väl danad och väl uppfostrad._ Och denna +uppfostran bör gå ut på _att finna hufvudlagen_ för den sak, om hvilken +det är frågan. Har man funnit den, utvecklar man lätt sin förmåga att +_välja det vackra_, eller med ett ord sin smak. + +_Smak är känslan af naturens allra hemligaste, allra finaste sanningar._ +Och om vi iakttaga naturen, finna vi att en af dessa dess finaste +sanningar är: att _den rena naturen värkar på ett enkelt sätt_. Den +stora smaken blir således _den, som väljer den fullkomliga, den friska +naturen_. Sålunda finner man _det sköna, som är det fullkomliga_. + +Om man tillämpar dessa satser på våra hem, så blir den första regeln +den: att vi alltid, för hvar sak, vi till dem förvärfva, böra fråga oss +om den fyller _hufvudlagens_ fordringar? Och denna lag är: att hvar sak +skall motsvara det ändamål, för hvilket den är till! På en stol skall +man kunna sitta bra, vid ett bord skall man lugnt kunna arbeta eller +äta, i en säng skall man kunna hvila väl. Den obekväma stolen, det +rankiga bordet, den smala sängen äro således redan därför fula. Men det +är dock ej visst att den bekväma stolen, det stadiga bordet, den breda +sängen äro vackra. Saken måste, liksom hvarje föremål i naturen gör det, +fylla sitt ändamål med enkla och uttrycksfulla medel, annars har den ej +uppnått skönheten, oaktat den motsvarar nyttans kraf. Ett hem måste ju +ordnas mycket olika, allt efter som man bor i norr eller söder, i stad +och på land, i en vinter- eller blott en sommarbostad. Framför allt +måste det blifva olika, allt efter de personers behof, som skola bebo +hemmet. Det största felet med de flästa byggnader är att de icke +uttrycka värkliga behof eller sitt värkliga ändamål. Därför bli de fula +och stillösa. De gamla enkla rödmålade bondstugorna hafva en viss stil. +Men de nya stationssamhällena, där en mängd dåliga, ljusa trähus växa +upp omkring stationen, äro afskyvärdt fula. Det behöfdes emellertid +blott att själfva stationshusen vid en bana vore vackra, för att detta +småningom skulle invärka också på de byggnader, hvilka uppstode rundt +omkring dem. + +På landet bygger och inreder man ofta själf sitt hem. I staden är man +däremot beroende af byggmästarna. Och den smak, som hos dem på +70--90-talet gjort sig gällande har varit den mäst grant tarfliga tyska; +ej blott i det yttre utan äfven i det inre. Mörka tapeter med +meningslösa ornament, bjärt målade och i gips dekorerade tak, brokiga +kakelugnar med speglar och krimskrams ha varit regeln. Den enda +möjligheten att få mera smak i stadsrummen, är att man från alla håll +börjar fordra att dessa ej utstyras med denna fula och meningslösa +grannlåt, utan att de förenklas i riktning af en sund och ädel smak. Och +den enda möjligheten att alla värkligen för billigt pris skola kunna +erhålla vackra saker, det är att fabrikanterna -- särskilt af möbler, +tapeter, tyger, glas, porslin och metallsaker -- sätta sig i förbindelse +med konstnärer, så att dessa åt allt, från och med det enklaste och +minsta -- såsom tändstickslådan -- och till det största, gifva vackra +former och lämpliga prydnader. Först då intet fult finnes att få köpa; +då det vackra är lika billigt som det fula nu är, kan skönhet för alla +bli en full värklighet. Nu är det tyvärr ännu så, att det mörka möbel- +och gardintyget, den mörka tapeten, med sina meningslösa fasoner, de +fula möblerna och granna, klumpiga husgeråden ofta äro billigare än de +ljusa, vackra och stilfulla; att konstnärernas arbeten för hemmen ännu +endast kommit de rika hemmen till godo. + +Här blir i det följande således endast fråga om hvad man redan under de +nuvarande förhållandena i enkla, svenska hem -- i hem med ett enda rum +eller i hem med tre, fyra -- kan göra för att undvika det fula och med +lätta, billiga medel omgifva sig med det vackra. + +Naturligtvis måste den personliga smaken i dessa afseenden vara den i +främsta rummet afgörande. Intet vore oklokare än att göra om mitt hem +efter vissa regler för det vackra, ifall jag därigenom måste offra de +saker, hvilka redan äro inpassade i sin omgifning, och hvilka jag funnit +bekväma och ändamålsenliga, eller sådana saker, som äro mig dyrbara, +emedan de äro minnen från mitt barndomshem eller mig kära människor. +Intet hvad jag senare kommer att säga afser därför att utdöma någonting +af möbler eller prydnader, som för oss fått värde på grund af vana eller +tillgifvenhet. Det är här endast fråga om anvisningar för det nya hem, +man kan inreda åt sig, de nya saker man köper, de nya prydnader man +väljer. Och på landet har man, som jag ofvan framhöll, ofta tillfälle +att själf bygga och ordna sitt hem. I staden måste man oftast taga mot +sin bostad sådan hyresvärden gjort den. Men ibland kan man dock få vara +med om att bestämma tak, tapeter och målning. Och i fråga om möbler och +prydnader kan man ju alltid i någon mån göra hemmet till ett uttryck af +sin smak. Men tyvärr är de flästa människors smak icke utvecklad. Och +därför tillfredsställa de -- huru motsägande än detta låter -- sitt +skönhetssinne på ett fult sätt. + + +II. + +Att det nyttiga är aktningsvärdt, inse alla kvinnor, att det sköna är +älskvärdt inse många, men att harmonien mellan det nyttiga och sköna är +det enda eftersträfvansvärda -- hur mången inser det? Och äfven hos de +få, som värkligen förstå detta, finner man sällan ett klart begrepp om +huru de skola förvärkliga denna harmoni. Än mer sällan finnes den fasta +vilja att skapa skönhet omkring sig, som nu onekligen behöfves för att +besegra de praktiska svårigheterna. + +Ännu är det mycket vanligt att äfven den estetiskt vakna kvinnan +betraktar sträfvan efter det sköna som ett behag i lifvet, men icke som +en plikt. Skönheten anses som ett öfverflöd, hvilket somliga hafva råd +till, andra icke. Men det är alldeles visst att en hvar, som har +skönhetssinne, kan åstadkomma en viss harmoni mellan det nyttiga och det +sköna, ifall man icke förväxlar det senare med lyx, hvilken tvärt om är +ett hinder för det värkligt vackra. Detta senare kan vinnas med enkla +medel och för billigt pris. Och genom att eftersträfva skönheten, på +samma gång som hon tillgodoser nyttan, tillfredsställer kvinnan icke +blott ett berättigat kraf i sin egen natur: hon öfvar äfven ett djupt +inflytande på medlemmarna i det hem, där hon är själen. Barnens sinnen +uppfostras och förfinas genom de vackra intrycken; de vuxna erfara en ro +och en glädje, som alltid gör dem älskvärdare, ofta ädlare, och kvinnan +själf blir lyckligare genom den skapandets glädje, som utöfningen af en +konst städse medför. + +Ett stort framsteg i smak har hos oss ägt rum på de sista tjugo åren. +Den rörelse, som fru Sofi Adlersparre började genom att på svenska +meddela Jakob Falbes _Konsten i hemmet_ samt genom att grundlägga +_Handarbetets vänner_, har gripit allt mer omkring sig. Och genom den +nyssnämda föreningen, genom Selma Giöbel, genom Tora och Jakob Kulle +samt genom den tekniska skolan i Stockholm har äfven landsorten blifvit +starkt påvärkad af den nya smakriktningen. Man begår numera sällan forna +tiders oerhörda smaklösheter, såsom att låta oss hvila mot eller trampa +på hästar, lejon och fåglar, broderade på kuddar och pallar; att vandra +omkring med turkhufvuden på våra tofflor eller klifva i herdestycken på +våra golfmattor. Vi slippa nu se blomtaflor på nattsäckar, landskap på +eldskärmar, ruiner på skrifbordsmattor eller någon af Thorvaldsens +basreliefer sydd i pärlor på kappan till en hörnhylla! Man gör ej +tofflor till urhållare, ej dockor till penntorkare! Med andra ord; man +lär sig att icke bruka som prydnader sådana ting, hvilka icke hafva det +allra minsta med det ifrågavarande ändamålet att göra, ja, som ofta göra +det sålunda prydda föremålet obekvämt att bruka. Man har också börjat +inse att stickade och virkade saker sällan äro vackra, framför allt att +det är afskyvärdt att ge våra rum likhet med torkvindar genom att fylla +dem med döda hvita fläckar i form af öfverdrag, borddukar och +antimakassar, hvilka, då de äro virkade, dessutom fastna i allt och +därigenom bli dubbelt afskyvärda. Man ser allt mer sällan dessa arbeten +af hår, kork, vax, pärlor, fjädrar, snäckor, kottar med mera dylikt, där +materialets art och bräcklighet gjorde föremålen till lika oanvändbara +som fula dammgömmor! Men tyvärr finnes nu en annan afart af handarbeten, +den genom hvilken man sträfvar att "använda" allt -- från cakeslådor +till tändsticksaskar, från gamla hattar till buteljer -- genom att af +sådant skräp göra prydnadssaker, med hvilka man tror sig försköna +hemmet! En kvinna skulle i stället gagna och gläda världen mera, om hon +sofve bort de timmar, hon nu på detta rysliga svagsinne använder -- för +att icke tala om huru mycket bättre hon skulle bruka den genom att +promenera eller läsa en bok. Och det samma gäller ännu om nio tiondelar +af alla de små tingestar, af plysch, kläde, stramalj, dem man broderar +med silken, guldtråd och påläggsbitar, eller de flästa små trä- och +lädersaker, dem man nu glödritar eller målar, skär ut eller prässar. De +bli visserligen vackrare än de gamla skräpsakerna, men inte ett grand +mer nyttiga. Och de äro således också ägnade att förfula och öfverfylla, +men icke försköna hemmet, efter som de hvarken hafva den värkliga +konstsakens eller den värkliga nödvändighetssakens berättigande. + +Men, som sagt, i det stora hela har dock en förbättring inträdt. Man +upptäckte först hela rikedomar af vackra dekorativa motiv och arbetssätt +i allmogens gamla väfnader, sniderier och konstsömnader. Och småningom +utvecklades intrycken af allt detta till den nuvarande, högt stående +kvinnliga svenska konstslöjden. Äfven i landsortens hem eller +slöjdskolor kan man nu få se värkligt konstnärliga handarbeten. Men den +myckna vackra konstslöjden är ännu långt ifrån sammansmält med hemmets +alla anordningar, utan afsticker ofta mot en smaklös omgifning. Ty få +kvinnor förstå ännu att behandla ett rum som en helhet, där intet bör +finnas såsom blott enstaka vackert, utan där allt, färger som former, +bör värka i samklang; där hufvudsaken bör framhäfvas och bisakerna, om +än så vackra, underordnas; där alla enskildheter böra samvärka +harmoniskt; där man ena gången förstår att uppnå en värkan genom att +fylla ett tomrum, en annan gång genom att icke fylla det. + +Det är ett af Ehrensvärds visdomsord, att _man i norden brukar prakt, +där behofven lika väl kunde tillfredsställas utan densamma_. Detta +bekräftar sig både i det offentliga och i det enskilda lifvet. Sällan +förstår man i norden att den äkta skönheten blott finnes hos det, som är +utan flärd, det som _är gjort rätt för saken, ländande till fyllnad för +de rena behofven i människans friska natur_. Detta är en af orsakerna +hvarför, som jag nyss framhöll, den meningslösa lyxen inger en känsla af +obehaglig beklämning: skönhetssinnet finner endast _ett sant behag i +lagom och måtta_. Konstvärken, som hopas i dylika af flärd fyllda rum, +göra sig icke gällande, emedan de ej äga en förnäm omgifning. De för +nyttan beräknade föremålen äro så tillkrånglade, att de ej röja orsaken +för sin tillvaro; de bli sålunda fula, medan de enklaste ting kunna visa +sanningen af Ehrensvärds ord: + +_Det är otroligt hvad en sak blir vacker, när man ser en sannskyldig +orsak till allting._ + +Det är den dåliga smaken, som inbillar sig att det nyttiga blir vackert, +genom att prydnader dölja dess ändamål. Men intet husgeråd blir vackert, +som icke först och främst ger vissheten af ändamålsenlighet och sedan af +en prydlighet, hvilken står i full öfverensstämmelse med ändamålet. I +stugorna på Skansen erhåller man sålunda vackra, stilfulla intryck, +emedan hvarje husgeråd där fyller ett behof och dessutom har fått en +lämplig och måttfull dekorativ behandling. Dessa hvardagsting +tillmötesgå både de praktiska krafven och _de glada behofven_, ty de stå +alla i harmoni med hvarandra och med sitt ändamål, de äga med ett ord +stil och äro sålunda inom sin sfär vackra. Man kan till exempel knappt +se någon enklare och dock trefligare inredning än Morastugans med sin +väggfasta säng, bänk, bord och hylla, sin hängstång i taket, sina enkelt +sirade trä- och lerkärl, sina långhanddukar och järnljusstakar. Men allt +är ändamålsenligt, varaktigt och smakfullt; intet är onödigt och intet +är vårdslösat. Stugan ger ett enhetligt intryck, emedan människor här +fyllt sina värkliga behof på ett sätt, som öfverensstämt med deras egna +tycken och dessa tycken ha varit äkta och vackra. + +Den nya tiden har ju många nya behof och många nya medel att +tillfredsställa dem. Det skulle därför vara lika stillöst som dumt att +härma de gamla stugorna på Skansen. Men man kan där lära sig med hvilka +enkla medel, man kan nå det vackra. Och man kan för öfrigt lära detta +öfverallt på landsbygden, där man inte ännu infört den nya tidens +billiga stadsvaror. Huru genomtrefligt och vackert är till exempel icke +ett gammalt förmak i en prästgård, där möblerna äro pärlfärgade, där +golfvet skiner bländhvitt och trasmattor bilda vägar på golfvet; där +hvita, hemgjorda gardiner släppa in solen på de väl skötta blomkrukorna; +en blå- och hvitrutig, hemväfd bordduk ligger på bordet, och en gammal +blå och hvit kakelugn står i vrån -- och där man inte brytt sig om de +ledsamma hvita öfverdragen på möblerna, utan låtit dessa visa sig i en +enkel, hemväfd beklädnad! Eller också den enkla bondstugan med sina +hemmasnickrade, rödmålade möbler -- fällbänk, fällbord, dragkista och +stolar -- med den stora väggklockan, som pickar i vrån; med golfvet +enrisstrött, och den hvitlimmade spiseln med sin stora brasa om vintern +och sitt eklöf om sommaren! + +Det är sammanhanget, öfverensstämmelsen, som först och främst gör dessa +rum vackra. Och sedan att de värka så hederliga, rena och gedigna. Inte +några dammgömmor, inte någon billig trasgrannlåt; icke något härmat +eller oäkta. De äro raka motsatsen till de fula rum, hvilka man nu +finner i hundratusental i vårt land, dem där man ser en dammig turkisk +divan med brokigt möbeltyg, en tunn, sladdrig, storrosig köpt duk på +bordet; jutetygsgardiner -- med sina hårda veck, sträfva fransar och +fula gulgrå färger, med tryck i blått, rödt och brunt -- som utestänga +dagern; där stolarna med obekväma, svängda ryggstöd i ögelform och +stoppad sits äro af imiterad mahogny; bordet med sina dumt svängda +fötter af imiterad valnöt och byrån af imiterad ek; där en grann lampa i +bjärtgul brons hänger i taket; brokiga oljetryckstaflor i förgyllda +ramar och målade terracottarundelar med figurer hänga på väggarna; där +ett rödt plyschalbum och ett himmelsblått glasfat till visitkort stå på +bordet och ett par målade porslinsvaser med konstgjorda blommor "pryda" +byrån! + +Det är detta fabriksbilliga, oäkta, granna och från alla håll +sammanplockade, hvilket gör den nyare tidens allra flästa hem så +stillösa. + +Huru falsk den föreställningen är, att skönhet i hemmet vinnes blott +genom rikedom, det ser man bland annat i de många, af meningslösa +lyxföremål och konstsaker öfverlastade hem, där intet djupt +skönhetsbehof, ingen personlig smak gjort sitt urval eller gifvit +föremålen den plats, från hvilken de kunna värka; där de mäst +sammanhangslösa ting äro hopförda och -- af tapetseraren ordnade! I +sådana rum, fulla af draperier och braskuddar, skärmar och mattor, +porslinmålningar och glödritningar, statyetter och taflor, gripes den +skönhetsälskande af en lidelsefull längtan till raka motsatsen, till +exempel enheten och enkelheten i ett gammaldags landtrum, med stela, +uppradade möbler, hvita nättelduksgardiner och tomma väggar! Men han vet +att sådana rum icke mera finnas; att äfven i de mäst aflägsna bygder det +meningslösa skall möta honom i form af Makart-buketter, japanska +solfjädrar, målade tallrikar, prässade brons- eller mässingsgrannlåter, +skära och himmelsblå glasvaser och mera dylikt. De flästa kvinnor ha ej +ens så mycket smak, att de vörda ett stilfullt, gammaldags hem, ifall de +ärft ett sådant, eller förstå att omdana det för den nya tidens kraf +utan att alldeles förstöra dess egendomlighet. Men dessa vanstälda rum +skulle kunnat se behagliga ut, ifall man endast med häftstift fäst +några träsnitt eller goda fotografier på väggen; ifall man i en enkel +gulbrun eller grönbrun lerskål -- af dem man får för tjugufem öre på +torget -- ordnat några gröna friska grenar; ifall allt krimskrams vore +borta och några enkla hvita glas med blommor stode på byrån, några +böcker låge på bordet; ifall rummets färger samstämde, ej skreko mot +hvarandra och alla fula handarbeten vore utbytta mot enkla, hemmaväfda +dukar, mattor och gardiner. + +En amerikansk författarinna omtalar att hon en gång kom till ett +blockhus i västern och vid inträdet i rummet genast greps af den lika +oväntade som behagliga känslan, att hon befann sig i ett hem, ordnat af +en kvinna med smak. Väggarna voro endast af stockar, borden af omålat +trä, sittplatserna af packlårar. Men dessa voro klädda med nankin, i en +varm gulbrun färg och prydda med en enkel bård af blå band; gardiner och +bordduk voro likadana. En enkel halmmatta låg på golfvet; en vas med +vildblommor och några böcker voro de enda prydnaderna. Med dessa enkla +medel gaf rummet -- så långt borta från alla kulturens hjälpmedel -- +dock ett intryck af bildning och harmoni. + +Ett ungt konstnärspar, med små tillgångar, gjorde nyligen själfva af +packlårar hela möbleringen till sitt hvardags- och matrum. Matbordet och +fruns sybord utgjordes af en större och en mindre packlår, hvilkas +bottnar man behållit, men utsågat sidorna så, att endast fyra ben voro +kvar. En annan lår blef, endast genom att vändas med botten upp, +serveringsbord eller "buffet". Vägghyllor erhöllos genom att man på ett +par mindre lådor behöll botten och ena kortsidan eller långsidan och +skar ut de andra sidorna, så att de endast bildade en kant med kraftiga +linier. Taburetter erhöllos af fyrkantiga packlådor, hvilkas mot golfvet +stående sidor nedtill utskuros i halfcirkel. Allt detta målades nu i +rödt eller hvitt, med dekorativa blommor här och där; på bord och +"buffet" lades hemväfda, hvita, fransade dukar, på vägghyllorna sattes +gamla ler- och träkärl. Två andra packlårar ställdes i vinkel mot +hvarandra i ett hörn och på dem breddes bondväfnader och bänkadynor, så +att däraf blef den trefligaste lilla hörnsoffa. Genom några veckors eget +arbete hade detta unga par således fått ett stilfullt, hemtrefligt rum, +hvilket i ören kostade dem hvad andra ge ut i kronor -- ja i tiotal af +kronor, ofta utan att nå samma behagliga värkan. + +Med lika enkla medel kunna vackra förhängen, gardiner och borddukar +snabbt, billigt och konstnärligt åstadkommas. Man kan till exempel få +vackra gardiner endast genom att sy fast ylleband i några geometriska +figurer som bård på ett tyg i en annan, med banden passande, färg. Eller +man kan klippa ut tjocka yllelappar i fantastiska former och med +sefirgarn i andra färger sy ned dem på ett ylle i annan färg: ett mycket +snabbt arbetssätt, hvilket, då man har smak i formandet af figurerna och +i färgvalet, ger öfverraskande vackra resultat. Ett dörrförhänge med +orkidéliknande blommor samt fjärilar, sländor och snäckor i rätt stora, +starkt stiliserade former -- med blekblått, djupblått och blekrödt till +hufvudfärger på en guldbrun grund -- syddes sålunda på några dagar och +var af den vackraste dekorativa värkan. Ändå snabbare och enklare gjorda +äro ett slags gardiner af tunt, hvitt tyg, vare sig halftunt, hemmaväft +entändt gardintyg eller så kallat kaffepåstyg (= oappreterad kalikå). Så +köper man enfärgad satin, till exempel i grönt, och tar naturliga blad, +såsom kastanjeblad, större och mindre, efter hvilka man ritar och +klipper ut satinet. Dessa blad klistrar man sedan som bård på det hvita +tyget, en liten bit från hvarandra, och syr sedan fast dem med enkel +langett och silke i samma gröna färg. På samma sätt uppritas efter +naturen till exempel näckrosblad, med stjälkar och blommor, hvilka man +bildar af några hvita eller gula lappar. Vackra bli också +nyponroskvistar, med fyra skära blad till rosor, ett till knoppen och +ett grågrönt satin till bladen. Ty det skulle borttaga färgvärkans +finhet, om man till det blekröda toge samma klargröna färgton som man +brukat i näckrosbladen. Med rödt tyg kan man göra vallmor, med gult +vissnade lönnblad och så vidare. Satinet kan utbytas mot enfärgadt +bomullstyg, hvilket är ännu billigare. Värkan är fullkomligt artistisk +och slående vacker, ifall man med omsorg klippt ut blad och blommor och +med smak ordnat dem på sin gardin eller duk. Och till smaken hör att +bladen äro lagom stora, liksom att färgerna passa för den sak och den +plats man vill pryda. Näckrosblad duga sålunda ej på en liten bordduk; +törnroskvistarna passa däremot på en sådan, men värka för smått på en +inramning omkring en dörr eller ett fönster. Att de nyss beskrifna +gardinerna sättas upp alldeles utan veck, endast förenade med ett på +samma sätt prydt tvärstycke, hör oafvisligt till det vackra intrycket. + +Om man vill se ett hem, hvilket med enkla medel nått det hemtrefligaste +och originellaste artistiska intryck, då bör man besöka målaren Carl +Larssons uppe i Sunborn i Dalarna. Där äro sofrummens möbler endast de +allra vanligaste träsängar, trästolar och träbord. De äro i ena rummet +målade gröna; där är då taket också grönt, väggen är hvitlimmad och på +den äro målade enkla ornament i gult, rödt och grönt. I ett annat sofrum +är väggen helt hvitmenad, alla möblerna hvita, och endast litet rödt här +och där lifvar upp hvitheten. Sålunda går rundt omkring rummet en smal, +rödmålad bokhylla, som hvilar på pelarlika konsoler, hvilka sitta tätt, +och mellan hvar sådan röd konsol är insatt ett stycke papper i djupblå +färg. Med detta medel är den trefligaste dekorativa värkan uppnådd och +en hvar måste bli glad som vaknar i detta rum! Äfven de allra enklaste +rummen, med bara, naturliga träväggar, med grön- eller rödmålade möbler, +med ett litet, grönt eller rödt, dekorativt streck här och där, värka +idel hemtrefnad, luftig friskhet och färgglädje. De här nämda +anordningarna äro så enkla, att en hvar kan åstadkomma liknande intryck +med liknande medel, ifall man nämligen har en konstnärligt vaken blick +och en van hand, ty annars blir det naturligtvis icke vackert. Exempel +på en enkelt smakfull inredning ger också Kungsholms läsestuga i +Stockholm. + +För den, som ännu är osäker i sin smak, är det ett godt råd att låta +allt så mycket som möjligt behålla den af materialet själf betingade, +naturliga formen och färgen. En omålad eller betsad stol är vackrare än +en svängd och polerad af oäkta material. Men den helröda eller helgröna +eller pärlhvita stolen är vackrare än den omålade. Däremot är det ej +vackert, som man ofta ser i bondhem, att sitsen målas svart. Ty svart +värkar dystert och dessutom ger den svarta sitsen intryck af ett mörkt +tomrum, icke af en säker hviloplats. + +Man kan, om man har smak, nå mycket vacker värkan med rediga, kraftiga, +klara, väl sammansatta färger, till exempel gult och blått, grönt och +rödt, rödt och djupblått. Äfven rödt och hvitt eller blått och hvitt +och ännu andra sammansättningar bilda ett behagligt färgintryck. Som +bekant erhåller man, då det hvita solljuset går genom en prisma, det så +kallade spektrum, med färgerna rödt, orange, gult, grönt, blått, indigo, +violett. Hvitt ljus uppkommer genom en blandning af rödt och blågrönt; +af orange och cyanblått; af gult och indigoblått; af gröngult och +violett. Dessa färger, hvilka sålunda parvis ge hvitt ljus, kallas +komplementfärger och genom att sammanställa dessa komplementfärger når +man lättast en vacker färgvärkan. + +För dem, som ej själfva hafva säker smak, är det bästa rådet att undvika +vridna och tillkrånglade former eller granna, mångbrokiga och skrikande +färger, och välja enkla former och entoniga färger, när de köpa något. +Detta är ett säkert medel att göra äfven det fattigaste vindsrum +vackrare. Och ha dess invånare håg för böcker och blommor, då ger en +hylla med goda och snyggt hållna böcker, några väl skötta bladväxter +genast ett intryck af trefnad och förfining, om än bohaget är aldrig så +tarfligt och slitet! Har man sedan lyckan att få sol in i rummet och +släpper in den i fulla floder, då är ett sådant rum mycket vackrare än +många rikas praktgemak. + +För dem, som själfva i stad eller på land hafva tillfälle att inreda sin +lilla våning eller sitt rum, vill jag framhålla några goda regler. + +Den första är att knappt något värkar stilfullare än den norska seden, +att göra väggar och tak af trä, som antingen behåller sin färg och +endast betsas, eller också målas i några toner. Jag har i Norge sett en +vacker ljusblå vägg med röda tulpaner upptill som bård, en röd vägg med +grönt och hvitt liljeornament upptill och så vidare. Vill man däremot +hafva tapeter, då bör man lika noga, som man aktar sig för sjukdom eller +skulder, akta sig för de mörka tapeterna, med meningslösa ornament, +rödbruna eller svartgröna eller brungrå pladaskor, dem man stundom sökt +försköna genom sirater i guld. Af sådana tapeter blir man, i synnerhet i +ett land som vårt, med en lång, mörk tid, alldeles mjältsjuk. Framför +allt är en ljus, lugn tapet med mild färg i sofrummet af värklig vikt +för hälsan. Det är farligt, ej blott för ens närver utan ock för ens +ögon, att mötas af det fula, röriga och meningslösa! Och sådana tapeter +slå dessutom skoningslöst ihjäl allt, som hänges på dem eller ställes +emot dem! + +Man kan nu, för en ganska billig pänning, erhålla de vackra, ljusa, +glada engelska tapeterna med deras stiliserade växt- och djurmönster. +Dessa passa bra i rum, där man inte har mycket att hänga på väggarna. +För konstvärk bilda dessa tapeter däremot sällan en riktigt god +bakgrund. En sådan får man allra bäst genom en tapet, hvars mönster +endast helt obetydligt skiljer sig från tapetens botten eller allra +hälst genom en helt enfärgad vägg. Enfärgade tapeter äro dyra. Men man +gjorde förr på landet sina enfärgade tapeter själf: man målade med +limfärg -- blekrödt eller blekblått eller grönt -- på papp, eller +"marmorerade" tapeten med att sedan stänka ett par andra färger mot +grundfärgen. Nu kan man mycket enkelt skaffa sig en enfärgad vägg genom +att köpa tapeter för tjugufem öre rullen. Ty just dessa, de allra +billigaste tapeterna, hafva en mildgul eller grågrön eller blekröd ton +på afvigsidan. Och det blir därför afvigsidan, man skall vända utåt. +Sålunda har man för tre, fyra kronor erhållit vackra väggar, mot hvilka +allt tager sig väl ut! + +I monumentala byggnader -- såsom slott, museer, kyrkor, offentliga +samlingssalar och dylikt -- äro vägg- och takmålningar på sin plats. Men +däremot alls icke i boningsrum. Där äro till exempel alla sådana tapeter +eller målningar, hvilka härma byggnader och landskap, stillösa. Ty +väggarnas ändamål är att omsluta oss, icke att inbilla oss att vi äro +ute i fria luften. Och lika olämpligt är det, ifall de äro fyllda med +figurer. Dessa bli stympade af det, som ställes emot dem; de värka +oroligt och bilda en dålig bakgrund för allt, som hänges på dem. Äfven +om målningarna i och för sig äro utmärkta, är därför ett sålunda prydt +rum som boningsrum stillöst. Ty vi vilja icke bo i konstvärk, men i rum, +dem vi pryda med konstvärk! Endast på en gobelin i matta färger störa +mänskliga figurer föga. Och i en barnkammartapet, där de roa barnen och +där man i allmänhet har helt få möbler som skyla den, kan en vacker +figurtapet vara på sin plats. + +Men alltid är i ett boningsrum den vägg vackrast, som endast är en +enkelt prydd yta, hvilken aldrig söker dölja sin egenskap af att vara +vägg i ett slutet rum, väggen, hvilken enligt Morris regel, bör "värka +färg icke färger". Detta är hufvudvillkoret för att väggen skall bilda +en god bakgrund till allt, man vill ställa mot den eller hänga på den. + +Trävärket i rummet -- panel, dörrar och fönster -- är alltid stilfullt, +ifall det behåller sin naturliga färg och endast betsas. Vill man måla +det, bör man välja en komplementfärg till väggens färg eller en mörkare +eller ljusare skiftning af denna. Till blått äro t. ex. gula och +gulbruna toner vackra; till en grön vägg ett rödmålat trävärk, och +omvändt gröngrått eller grönt till röda väggar. Det orena gulgrå eller +brungrå, som nu så mycket brukas på trävärk, är i de flästa fall +förkastligt. Äro tapeterna ljusblommiga, är i regeln det hvitmålade +trävärket det vackraste, ifall det hårda hvita dämpas af en ton, som +passar hop med tapetens hufvudfärg. + +Det är vackrare, när färgskalan ljusnar uppåt än nedåt, ty det förra +värkar lättare och gladare. En vacker bård mot taket, eller åtminstone +en bred kant, som öfvergång till detta, är oundviklig, ifall väggen +skall ge ett afslutat intryck och motsatsen till taket vackert +förmedlas. Taken böra vara ljusa, lätta och tomma eller, ifall de +prydas, bör detta endast ske med några stiliserade, obetydligt +framträdande ornament. Ehuru de största mästare målat i tak, är detta +dock i grunden stillöst. Äro målningarna mästervärk, pinas man af att ej +fullt och lätt kunna se dem. Och att i boningsrum hafva människor och +djur öfver hufvudet på sig, borttager all lugn trefnad! Stuckornamenten +äro äfven meningslösa. Det värkligt vackra är det måttligt prydda eller +helt släta trä- eller tapettaket och -- i brist på detta -- ett alldeles +slätt hvitt tak, dämpadt af en ton, som passar till rummets färg. + +De flästa nyare stadsrum vanprydas af granna kakelugnar. Det bästa är, +när man alls inte lägger märke till kakelugnen. För den skull bör den +vara ljus i ljusa rum och mörk i mörkare rum. Hårdt och kallt värkar en +hvit kakelugn bland fina, dämpade färgtoner. Och har vårt rum i öfrigt +sådana toner, då bör man hälst själf måla öfver sin kakelugn i någon +färg, som smälter samman med hela rummets ton. + +Är rummet hållet ljust, passa också hvita golf till detsamma. På golfvet +måste man då i regeln begagna gångmattor. Och för detta ändamål äro de +gamla "trasmattorna" såväl de starkaste som de vackraste, ifall man +färgar trasorna och låter dem bilda ett smårutigt eller smårandigt +mönster. Vacker är också den gamla seden att strö gran- eller enris på +de skinande hvita, nyskurade golfven. Men i rum med möbler och väggar i +mörkare toner, värkar de hvita golfvens färg kall och hård. Man kan +visserligen mildra den med mattbitar. Men bättre är att fernissa +golfven. Detta låter sig bäst göra på nya eller omlagda golf. På gamla +golf måste springorna tätas, för att ej dricka för mycket olja och för +att golfven skola bli snygga. + +På ett nytt golf sker däremot denna fernissning mycket lätt. Man köper +för detta ändamål kokt linolja, en styf borste och hos en färghandlare +ett kärl s. k. _Flatting varnish_. Man stryker sedan golfven (tunt) med +linoljan, 2 à 3 gånger, och låter dem för hvar gång torka väl. Sedan +behandlar man dem på alldeles samma sätt med flatting varnish. Hälst bör +detta ske om sommaren, då torkningen går fortast. Man får sålunda -- för +5--6 kronor till ett mycket stort rum eller ett par mindre -- en vacker +gulbrun färgton på sina golf. Dessutom slipper man den ohälsosamma +skurningen: man endast tvättar af golfven. Och -- ifall icke mycket +barntramp nöter dem -- behöfver man endast hvart fjärde eller femte år +förnya denna behandling, om den göres fast och grundlig första gången. + +Behöfver man, för värmens skull, mattor, då böra dessa aldrig spikas +fast -- en af äldre tiders mäst hälsofarliga vanor. De böra läggas lösa, +endast om så behöfves vara fästa med ringar på storhufvade nubbar, så +att de lätt kunna tagas af och piskas. Mattor böra alltid vara dämpade i +färgen, hälst enfärgade i rummets hufvudfärg eller i en komplementfärg +till denna. Tycker man att det enfärgade allt för lätt blir solkigt +eller att det värkar enformigt, då bör man i alla händelser endast välja +mycket småmönstriga mattor. De yppersta exemplen på god stil i mattor +äro de orientaliska, med sina ej ens klart tecknade, geometriska +mönster, hvilka ge ett smältande rikt färgintryck, men intet intryck af +figurer. Att det är lika obehagligt att nödgas trampa på landskap, +människor och djur, som att se dem öfver sitt hufvud, faller af sig +själft! Golfvet liksom taket skall värka alldeles lugnt och ingendera +får i något afseende draga uppmärksamheten till sig. + +Detsamma gäller om möbeltyget. Enfärgade eller på sin höjd småmönstriga +äro de enda möbeltyger, man ej ledsnar vid; de enda, mot hvilka vackra +handarbeten och människorna själfva taga sig riktigt väl ut, liksom +dessa äfven "stå bäst" -- som det heter på konstnärsspråket -- mot den +lugna, entoniga tapeten. Denna borde därför få en bundsförvant i +kvinnans lust att behaga, ifall den icke redan äger en i hennes +skönhetssinne! + +Svårast är det för dem, hvilka hafva håg för det vackra, men ej mycket +råd att tillfredsställa denna håg, att erhålla någorlunda stilfulla +möbler. Ty de äldre, stilfulla och bekväma möblerna äro dyra. De äldre, +stillösa, från 1840--1870-talet, med sina lösa, svängda former, sina +meningslösa, ofta påsatta utskärningar, äro stundom bekväma men +afskyvärdt fula. De helt modärna, jämförelsevis billiga möblerna -- +järnsängen, inventionssoffan, lavoiren, matbordet -- äro bekväma, men +ofta lika fula. Särskilt vidrig är den inventionssoffa, som kallas +turkisk divan, en dammgömma om dagen, en usel liggplats om natten; den +fulaste klumpighet -- i synnerhet med den vanliga klädseln af dåligt, +mörkfasonerat möbeltyg -- hvilken kan vanpryda ett rum! + +Men med litet omtanke, litet möda kan man dock lyckas erhålla ganska +vackra möbler för billigt pris. Sålunda har man i de flästa hem några +reservmadrasser och kuddar för gäster. Om man af omålat trä gör en +ställning t. ex. 2 meter lång, 80 centimeter bred och 35 centimeter hög; +spikar en sadelgjordsbotten ofvanpå denna, därpå lägger sina +öfverloppsmadrasser och kuddar, öfver alltsamman breder ett skynke af +boj, fris, eller hemmaväft tyg samt ställer det hela med ena sidan mot +en vägg, utmed hvilken man staplar kuddar -- då har man en vacker +"divan", bekväm att sitta i, härlig att hvila på om dagen och i en +handvändning förvandlad till bädd för någon familjemedlem eller gäst. +Ett målat öppet bord -- på hvilket står ett _stort_ handfat och dito +kanna -- är den bästa och renligaste lavoir. + +Köper man enkla djupa korgstolar, i en dämpad, grågul färg, och syr +några kuddar till dem af de stilfulla och billiga engelska +kretontygerna, har man ett par bekväma och ganska vackra länstolar. + +Om man, i stället för de vanliga dyra matborden med utdragning, hvilka +kommit i stället för de runda borden med sina besvärliga ben, beställer +ett enkelt fyrkantigt bord med stadiga ben, samt ej belastar det med +mycket saker, då har man ett bord, som familjen bekvämt kan samlas vid +för sina arbeten och lätt afröja för sina måltider, ifall man har +hvardagsrum och matrum i ett. Men äfven ifall man har en särskild sal, +borde man aldrig ha ett större matbord än ett fyrkantigt, med plats för +högst tre vid hvar sida. Ty för ett värkligen innehållsrikt samkväm +gäller den gamla lukulliska regeln: att man icke bör vara färre än +gracernas antal -- d. v. s. tre -- och ej fler än musernas -- d. v. s. +nio. På sin höjd kan man addera gracernas tal med musernas och sålunda +bli tolf. Men att gå öfver talet tretton är olyckligt -- icke för +vidskepelsens men för sällskaplighetens skull! + +Hvad möblerna för öfrigt angår, så kunde man skaffa sig värkligt vackra +sådana för ytterst billigt pris, om man vid sin bosättning följde en ung +flickas exempel, hvilken själf -- med den gamla pinnsoffan och +pinnstolen till utgångspunkt -- ritade upp en hel, stilfull möbel, den +hon lät en landssnickare göra och sedan själf målade i grönt samt sydde +kuddar till af bondväfnader. + +Den mäst fullkomliga stolen är den från sextonhundratalet med den raka, +breda, lagom höga, djupa, tunt stoppade sitsen, de raka, breda, lagom +höga armstöden och det fyrkantiga, äfven stoppade, ryggstödet. Och denna +modell är mycket enkel samt lätt att i billigt material eftergöra. Denna +länstol är fullkomlig, emedan den på ett vackert, värkligt och varaktigt +sätt fyller ändamålet med en stol, i hvilken man vill kunna på en gång +hvila och arbeta, hvilken bör vara lätt flyttbar och dock ej rankig. + +Den obemedlade har icke samma fara som den rike, hvilken, då han vill +ordna sitt hem smakfullt, ofta ger det prägeln af en utställning i +konstindustri, med rum i renässans och rococo, gustaviansk- och +empirestil. Eller också öfverfyller han, som ofvan sades, rummen med +möbler och prydnadssaker. I sådana hem får man intrycket att människorna +äro till för möblernas och rummens skull, icke dessa för människornas. +Äfven sådana "stilfulla" rum sakna sålunda, för en djupare estetisk +blick, värklig stil. Ty rum böra ej värka som vore de tillkomna för sin +egen skull. De böra vara ett uttryck af invånarnas personliga behof och +smak, af deras minnen och känslor, af deras historia. Mormors +gustavianska byrå kan mycket väl finnas bland nyare möbler, men man bör +blott icke störa dess ädla enkelhet genom att sätta modärnt småplock på +densamma. Farfars tunga länstol behöfver alls icke flyttas upp på +vinden, endast skjutas in i ett hörn, där den icke står i vägen eller än +hällre: där den inbjuder till hvila för att betrakta en vacker utsikt +eller tafla. De små 1700-tals-taburetterna kunna gärna passas in mellan +modärna möbler, men bara inte klädas med ett möbeltyg, som hör till en +alldeles annan stil, utan t. ex. med något småblommigt eller randigt i +ljusa färger. Hvitmålade möbler kunna godt blandas med mahogny- eller +valnötsmöbler, men däremot borde man hälst undvika alla imiterade +träslag. En afdelningsskärm är nyttig i sängkammaren, men står oftast +blott i vägen i förmaket. Det är icke nödvändigt att hvar byst erhåller +en piedestal, men ytterst viktigt att ingen byst ställes på något af +plysch omlindat föremål, ty det mjuka tyget ger intet intryck af bärande +kraft. Det är sådana och tusen andra ting, en kvinna lär sig inse, när +hon vid valet af hvarje sak frågar sig om den har stil, d. v. s. ej +blott motsvarar sin uppgift, utan klart och fulländat uttrycker den, +genom att ändamål, form och dekoration harmoniera med hvarandra. Hvarför +är t. ex. den korta och tjockhalsade vinflaskan fulare än en långsmal +och finhalsad? Först och främst emedan man mindre lätt häller ur den +förra. Hvarför är en tallrik vacker, när dess kant prydes med väl +stiliserade blommor, men däremot ful, när den har en dalkulla eller ett +landskap i bottnen? Emedan det är löjligt att äta på en dalkulla eller +ett landskap! Hvarför är det enfärgade blomglaset vackrare än det med +blommor målade? Emedan de målade blommorna blanda bort blomglasets +mening, som är att anspråkslöst framhäfva men ej att täfla med de +lefvande blommorna. Och samma sak gäller om målade frukter på +frukttallrikar. Både de målade frukterna och blommorna värka dödt +bredvid de lefvande. Men en frukttallrik prydes däremot vackert t. ex. +genom blommor i kanten. Allt porslin att äta på bör endast vara +dekorerat i kanten, och på sin höjd upplifvat genom något lätt +bottenornament. Mycket vridna eller öfverlastat slipade glas äro, de +förra för sköra, de senare för tunga att vara riktigt vackra. Ju enklare +formen på ett glas är, desto vackrare är det i regeln, och pokalformen +förblir troligen den vackraste. + +Hvarför misshaga konstgjorda blommor och färgade gräs? Emedan dessa +härma den _friskhetens lycksalighet_ som blomman i värkligheten +meddelar. Om det också blott är en kvist med höströda blad, ett +sparrisgräs med sina bär, en tistel, som man om vintern kan sticka ned i +sina vaser, så äro dessa vackrare än de konstgjorda blommorna. Hvarför +är det japanska sättet att i en vas ledigt ordna blommor af endast ett +slag, i de flästa fall vackrare än hvarje annat sätt? Emedan detta just +ger intrycket af "friskhetens lycksalighet", af att blomman ännu växer. +Hvarför är det smaklöst att sätta fast vackra tallrikar på väggen, men +smakfullt att med dem pryda panelhyllan i en matsal? Emedan de i det +senare fallet pryda, på samma gång som de äro färdiga att tjäna sitt +ändamål, hvilket de däremot i förra fallet ej göra. Hvarför är en med +broderi fylld bordduk mindre tilltalande än en slät duk med endast en +bård? Emedan dukens ändamål -- att skydda bordet -- ej bör dölja bordets +ändamål att bära saker. Och detta ändamål framträder bättre genom den +släta dukens jämna yta än genom den af ornament fyllda duken, ornament +hvilkas linier dessutom stympas genom de saker, som ställas på bordet. +Detsamma gäller äfven om lampmattor och pallar. Hvarför är ett ljust, +lätt draperi omkring ett fönster vackrare än ett tungt och mörkt? Emedan +det senare strider mot afsikten med fönster, som är att släppa in ljus. +Och för att nå denna afsikt -- att kunna dämpa, släppa in och äfven +tillfälligtvis utestänga ljuset eller ljudet -- böra hälst hvarken +gardiner eller förhängen sättas fast, utan löpa lätt, på ringar eller +breda fållar, öfver en rund stång, vare sig en dyrare af trä eller en +billigare af metall. Om gardiner och förhängen gäller äfven att de böra +vara småmönstriga; äro de randiga, böra ej ränderna vara mycket breda. +Vackrast äro de enfärgade draperierna med bårder. Storblommiga eller +storfasonerade gardiner och draperier äro olämpliga, emedan deras +mönster förlora sig då de afbrytas af vecken, som ju måste bildas, och +dessutom värkar det stormönstriga oroligt. Fastsatta draperier äro +meningslösa, såvida de icke afse att endast bilda en inramning kring en +dörr eller ett fönster. + +Om vi fortsatte våra frågor, så kunde vi t. ex. undra hvarför en spegel +sitter väl mellan fönstren, men illa midt emot dem? "Emedan man speglar +sig bättre i första fallet", svara strax alla kvinnor. Ja, men dessutom +därför, att spegeln midt emot fönstren skapar det kalla och otrefliga +intrycket att man bor i ett glashus! Hvarför är det hvita duktyget +vackrast? Emedan endast detta ger det bländande intryck af renlighet, +som är en viktig del af behaget vid en måltid. Men det är god smak att +lifva det hvita med kulörta bårder i fina färger, med en bordlöpare, men +framför allt med blommor! Låga skålar med blommor, ett tenn-, ler- eller +porslinsfat med frukter äro de vackraste bordsprydnaderna. Men alla +bordsuppsatser med klippor, palmer, strutsar, hjortar äro löjliga, ty +dessa ting ha ej på ett bord att göra och alla höga bordsprydnader äro +olämpliga, emedan de skymma. + +Tusen andra _hvarför?_ lär man sig själf besvara, i den mån man erhåller +eller själf ger sig den ögats och tankens uppfostran, hvars resultat är +en god smak. Ju mer denna smak öfvas, ju finare blir urvalet, ju säkrare +omdömet, ju större ifvern, när det gäller att förena det nyttiga och det +sköna inom hemmet och att sålunda äfven i yttre afseenden där +lyckliggöra genom att skapa harmoni. + +Och ju mer man därvid själf är värksam, ju bättre. Den återupplifvade +hemväfnaden, med det hemmaspunna och i naturfärger färgade ullgarnet kan +t. ex. blifva ett ypperligt medel för en kvinna att på ett personligt +sätt pryda sitt hem. Som vägledning för smaken finnes bland annat den +rikhaltiga mönstersamling, som Handarbetets vänner utgifvit. Kvinnorna +borde äfven värka hvar inom sin ort för att man ej längre skulle +bortslumpa eller bortskänka de gamla stilfulla möbler, träkärl, +tennstop, lertallrikar och dylikt, hvilka hafva ett mycket större +tillgifvenhets- och prydnadsvärde i det hem, dit de af ålder höra, än +hvad de hos en samlare erhålla. Och därjämte vore det önskligt om +kvinnan allt mer förlorade smaken för de små onyttiga prydnadshandarbetena, +med hvilka jag förut framhållit att hemmen nu öfverfyllas. +Vi böra i hela vår ästetiska sträfvan söka förena det enkla +med det vackra, det vackra med det nyttiga. Och den skönhet, som nås +med den minsta möjliga tidsförlust och kostnad, är för de enkla hem, om +hvilka jag här talar, den mäst värdefulla skönheten. Om man blott följer +denna hufvudregel, kan sedan den personliga smaken taga sig mångfaldigt +olika uttryck, ju fler, ju bättre. Hem, som ordnas efter ett visst +skönhetsrecept, äro det ledsammaste af allt. Det är vanan att tanklöst +följa modet, som på de nuvarande hemmen satt likformighetens prägel +jämte smaklöshetens. Hvad som passar i ett visst rum, för vissa vanor, +vissa förhållanden, det passar ju ej i ett annat. Och den värkliga +smaken är den, som förstår att skapa ett tilltalande helhetsintryck ur +de mäst olika förhållanden och med de mäst skilda medel. Den värkliga +smaken är äfven den ädla smaken, den som vet att måtta och enkelhet äro +villkor för skönheten, såväl i hemmet som i det konstnärliga skapandet. + +Af stor betydelse vore mer smak och färgglädje i ordnandet af +skolrummen, i synnerhet i landsorten. Stockholmsbarnen hafva ju andra +medel att utveckla skönhetssinnet, men i landsorten är det framför allt +af vikt att göra skolan till ett åskådningsmateriel för vackra +anordningar och värkliga konstföremål. Det vore därför i hög grad +önskvärdt att landsorten ifrigt anslöte sig till den i Stockholm +stiftade _Föreningen för skolornas prydande med konstvärk_, så att denna +rörelse kunde komma att småningom omfatta hela landet. Vid valen af +konstvärk böra emellertid icke främst historiska eller religiösa, utan +konstnärliga synpunkter göra sig gällande och konstnärer, icke lärare, +måste vara de afgörande. Framför allt får konsten icke bli ett nytt +pluggämne för de stackars barnen, utan endast helt enkelt omgifva dem, +så att de osökt och naturligt insupa intrycken af vackra byggvärk, af +ädel, kvinnlig och manlig skönhet, af den stora konstens sätt att +återgifva människan eller landskapet. Om skolan och skönheten sålunda +närmade sig hvarandra, skulle detta mer än något annat bidraga till att +barnen som vuxna sedan i sina hem -- i original eller åtminstone i +efterbildning -- ville hafva några konstvärk. Och goda efterbildningar +kan man nu få för några kronor. Äfven människor med mycket små +tillgångar skulle därför hafva råd att gläda sina egna och sina gästers +ögon genom en och annan god reproduktion af ett konstvärk, ifall de i +sin gästfrihet behjärtade Ehrensvärds sats: + +_Om man ej i norden lockades af mat, skulle man kunna glädja hvarandra +med de ädla och varaktiga fostren af nöjen._ + +Har man lyckats erhålla några konstnärliga efterbildningar, då måste man +framhäfva dem genom att väl välja både plats och bakgrund. Till +kopparstick, träsnitt, fotografier passa släta, mörka ramar och en +någorlunda ljus tapet; blågrått är t. ex. utmärkt för kopparstick. Till +oljefärgstaflor äro mycket enkla guldramar eller de billiga, släta +träramar, man själf kan bronsera, ofta att föredraga. De flästa +oljefärgstaflor taga sig bäst ut på en röd eller -- än bättre -- en +grågrön vägg. Men äfven fina blågrå och varmt brungrå toner kunna väl +framhäfva vissa taflor. Efterbildningar af skulpturer i hvitt eller +terracotta, i svart eller brons passa ungefär mot samma bakgrund som +oljefärgstaflor utom att terracotta icke står väl mot en röd bakgrund. + +Det är emellertid mycket sällan som den obemedlade har tillfälle att få +en god oljefärgstafla. Han bör därför hälst hålla sig till goda +reproduktioner. Men för oljetrycket bör han akta sig. Hvarför är +oljetrycket fult men den goda fotografien vacker? Emedan den senare +anspråkslöst och ärligt ger en värklig, ehuru svag föreställning om +konstvärket, medan oljetrycket på ett dåligt sätt söker härma det. Är +ett oljetryck värkligt godt, då är det också dyrbart. Däremot finnas nu +fina, akvarelliknande färgtryck, stundom t. o. m. som bilagor till vissa +jultidningar; det finnes utmärkta ljustryck, träsnitt, fotografier till +billigt pris, och äfven en del kopparstick och raderingar äro +jämförelsevis billiga i förhållande till sitt konstvärde. Vid valet af +dylika konstsaker måste jag naturligtvis taga hvad jag själf finner +vackert, ej hvad jag vet att andra finna vackert! Ty det är mina egna +ögon, icke mina bekantas, jag med dessa ting skall gläda. Och det är +dessutom endast genom att värkligt älska en konstsak, icke genom att +köpa den, som jag äger den. En rik person, med väggarna fulla af taflor, +dem han skaffat sig emedan det anses fint att ha taflor, är mycket +fattigare än arbetaren, hvilken om söndagen på museum uppsöker de +taflor, han lärt sig älska eller i sitt hem dagligen fröjdas åt en enda +värkligt vacker afbildning af ett stort konstföremål. Den personliga +smaken utbildas bäst genom att man rundt omkring sig ser det konstsköna +och lär sig att uppskatta det. Men de i landsorten boende hafva i detta +afseende icke mycket tillfälle att utbilda sin smak. En vacker domkyrka, +ett gammalt slott, en och annan staty, ett och annat nytt hus är -- om +man undantager Visby, universitetsstäderna och Göteborg -- allt hvad man +i ett tiotal af våra landsortsstäder har att se med afseende å byggnader +och skulptur! I de öfriga finnes intet. I fråga om taflor är man i +landsorten ännu fattigare. Stockholm har ett par härliga byggnader: +slottet och riddarhuset. Där finnas judiska synagogan, Katarina kyrkas +kupol och några kyrkspiror att gläda sig åt bland tempelbyggnaderna. Där +finnas några få bevarade äldre palats och några nyare, hvilka kunna ge +en föreställning om vacker byggnadsstil. Där finnas t. ex. _Gustaf +III:s_ och _Karl XIV Johans_ statyer, _Olaus Petri_ och _Axel +Oxenstjerna_, _Fosterbröderna_ och _Farfadern_, hvilka gifva +konstnärliga intryck. Där finnas alla nationalmusei konstslöjdssamlingar, +Skansen och Nordiska muséet, i hvilka man kan lära känna +både enklare och dyrbarare konstslöjdsföremål och olika tiders +stilar. Där finnes nationalmuseums tafvel- och skulpturafdelningar. Men +det tar tid och behöfver vägledning, innan man bland allt detta myckna +värkligen lär sig urskilja.[B] + + [B] En god hjälp är Eichhorns lilla, illustrerade bok öfver _De bildande + konsternas historia_, häftad 2 kr. En utmärkt samling af afbildningar + från konstens olika perioder finnes i det billiga arbetet: _Europeisk + kulturhistoria_ af Bang. Pris häftad 8 kr. För den, som vill studera + olika stilar, anbefalles ett arbete om _Konststilar_, bearbetat af E. + Wrangel. Med 250 illustrationer. Häftad 1:50. + +Genom flitiga besök i museerna och genom en öppen blick för allt, som +möter oss af vackert eller fult på gator och torg, lära vi oss dock +småningom upptäcka orsakerna hvarför den ena byggnaden -- som t. ex. +Petersénska huset vid Munkbron, eller adelsklubbens hus vid +Kungsträdgården, Hallwylska palatset vid Berzelii park, Bünsowska huset +vid Strandvägen, teknologiska institutet i Kungsbacken, Adelsköldska +villan på Villagatan, elektricitetshuset vid Smålandsgatan -- behaga oss +så oändligt mycket mer än de hus, som omgifva dem. Eller hvarför t. ex. +den ena statyn ger oss intryck af lif, den andra af död och därför +lämnar oss alldeles kalla. Eller hvarför den ena taflan för hvar gång +ger oss en ökad glädje, medan vi ledsna på den andra, hvars ämne kanske +först tilltalat oss så, att vi föredragit den framför andra, i själfva +värket värdefullare. + +Villkoret för att finna skönheten är att söka den; villkoret att lära +förstå den är att älska den! Då tränga vi med hvarje dag allt mer in i +dess väsen, lära oss finna de äkta skönhetsvärdena och erhålla sålunda +också möjligheten att åt vårt enda, lilla fattiga rum gifva en sådan +prägel, att den som där inträder, skall känna att dess väggar omsluta en +människa, hvars lif blifvit lyckligare genom att hon kan njuta och välja +det sköna. + +På landet är det ibland herregården och kyrkan, men dock mäst naturen, +hvilken understöder och utvecklar skönhetssinnet. Där är det blommor och +grönt, som bäst pryda hemmen; där är det alla årstidernas skiftande +taflor man måste lära sig uppfatta och älska. Från och med vårens +tindrande ljus öfver den ännu kala jorden till höstens grå himmel, mot +hvilken träden så fint eller kraftigt teckna sig; från vinterns +rimfrosthöljda hvita björkar till sommarens strålande färgprakt kan den +seende ständigt finna nya taflor att njuta. Och om man än på landet har +mindre tillfälle än i staden att för billigt pris kunna skaffa sig +vackra föremål till hemmet, så har man däremot på landsbygden mera tid +och råd att genom vacker hemslöjd -- väfnader, snideri och konstsöm -- +pryda det. Hvarken land eller stad äro således lottlösa när det gäller +skönheten! Denna kan öfverallt komma att meddela sitt glädjande, +förädlande inflytande, endast människorna börja att öppna sina ögon och +hjärtan för allt det vackra. Men först och främst måste de lära sig inse +att det vackra alls icke hör till lifvets öfverflöd, utan att man +arbetar bättre, mår bättre, blir vänligare och gladare, ifall man i sitt +hem, det må vara hur litet som hälst, möter vackra former och färger på +de ting, med hvilka man omgifver sig. Förstår man att uppsöka det sköna +i konsten och naturen, då inser man snart af egen erfarenhet att +skönheten ger hjälp och lyftning äfven under det tyngsta arbetssläp. + +Men ingen konst, ingen lyx kunna gifva skönhet åt det rika hem, där den +värkliga skönhetskänslan och skönhetsglädjen saknas. Det är förgäfves, +som man söker ersätta dem genom prakt. Dessa antydningar -- om de enkla +medel med hvilka man kan nå skönhet i de enklaste hem -- afslutas därför +bäst med Ehrensvärds gyllene ord: + +_Tingens skönheter fly mer och mer, som de blifva sammansatta och för +människans natur onyttiga._ + + + + +2. Hvardagsskönhet. + + +Invid mitt barndomshem fanns en lång hag-väg, tätt bevuxen med kort +gräs, så att den såg ut som täckt med en gångmatta af grön sammet. Men +så fort man började gå på vägen, fann man vid hvarje steg att också här +funnos stickor och vissna löf, småsten och gropar: det var blott när man +såg tillbaka och framåt, som vägen syntes alldeles grön och sammetslen. +I synnerhet när man såg framåt! + +För ungdomen ser framtiden ut som denna gröna stig. Snart får man dock +erfara huru mycket mindre jämn lifvets väg är, än den ter sig för det +framåtblickande ögat. Det står icke inom människoviljans makt att helt +omdana lifsförhållandena, och därför ligger lyckan, som de gamle sade, +"i gudarnas knän", icke i svaga människohänder. + +Men ehuru det således endast till en del beror på oss själfva, om lifvet +blir lyckligt, kunna vi själfva afgöra om det skall bli rikt och skönt. + +Detta senare beror på om vi lära oss se, höra, gå ... + +Många röster afbryta: "Vi äro lyckligtvis hvarken blinda, lama eller +döfva!" Men för att veta om vi värkligen kunna se, höra o. s. v. måste +vi kunna svara nej på en fråga: + +Ha ni aldrig någonsin tråkigt? + +De flästa medgifva då helt visst, att de ofta känna ledsnadens blyhätta +öfver sitt hufvud, den, som gör allt tungt, grått och olustigt. + +Men nu är det så att de, som värkligen kunna höra och se, för dem kan +ledsnaden visserligen skymta förbi, men vågar ej närma sig dem annat än +på höfligt afstånd. + +Det skulle således finnas olika sätt att se, att gå och att höra? + +Helt visst. + +Den ena människan ser till exempel att där står ett hus, där en +träddunge och att där ligger en oslagen äng. + +Den andra människan ser också huru täckt huset ligger inbäddat i det +gröna; huru vackert solljuset glimmar på trädens löfvärk; huru +mångskiftande ängsblommornas färger blandas med hvarandra. + +Den förstnämda människan märker väl att stormen viner och att fåglarna +sjunga. Men den andra förstår hvad stormen talar, och fågelkvittret ger +återklang i hennes hjärta. Den ena ser på taflor med öfverhalkande ögon; +taflorna säga honom intet, han känner sig ej rikare eller gladare genom +att gå och tänka på de djupa färgerna, det själfulla uttrycket i ett +konstvärk. Han läser en bok för att få tiden att gå; ej för att få +näring åt sin tanke, sin inbillning, sin känsla. Men den andra människan +går omkring i sitt arbete med konstvärkets, med bokens lif i sin själ. + +Den förstnämda människan kan nog se andra människors yttre företeelser, +men märker ej ens om de äro värkligt vackra eller icke, ty hon söker ej +själen i dragen, ej lifshistorien i uttrycket. Tusende ting, som röra +andras sorg eller glädje, arbete eller hänförelse, äro för en sådan +människa dolda. När hon talar, blir det därför också blott om +ytligheter, pängar eller nöjen, mat eller kläder, vind eller väder -- +ingen blir vare sig klokare, bättre eller gladare därigenom. Och hör hon +andra tala innehållsrika ord, då gå dessa som moln högt öfver hennes +hufvud, falla icke som fruktbringande rägn öfver hennes själs marker. + +Man finner således, att det icke är alla som se, hvilka ha två ögon i +hufvudet; icke alla som lefva, hvilka gå omkring på ett par friska ben. + +En af de största andar, som mänskligheten ägt, är, som de flästa veta, +den tyske diktaren Göthe, hvilken föddes 1749 och dog 1832. Han hade +således haft ett ovanligt långt lif, men ej blott detta, utan äfven ett +ovanligt rikt. Ej genom en mångfald af yttre öden, utan därigenom att +han ända från sin tidiga barndom förstod att lefva, förstod att med +vakna sinnen och öppen själ tillägna sig konstens, naturens och +människolifvets rikedomar. + +Bland de otaliga visa ord han yttrat om konsten att lefva är också +detta: + +"_Man borde hvarje dag se en vacker tafla, höra någon god musik, läsa i +en värdefull bok och göra åtminstone en god gärning._" + +Genom att vi följa denna Göthes lefnadsregel kunna tider, hvilka äljes +skulle förflyta tomma och tråkiga, för oss erhålla ett rikt värde, +liksom den grå vadmalsvåden, hvilken sägnen låter Sigrid den fagras make +pryda med pärlor och ädelstenar. + +"Men för oss är det alldeles omöjligt att följa den regeln", invända +några röster. "Vi ha inga taflor hemma; på museum kan man ju inte gå +hvar dag. Och hur ofta bjudes man på opera eller konsert eller ens +vacker musik i sällskapslifvet? Böcker -- ja, dem kan man lättare få. +Men har man boken, finnes ofta inte tid att läsa den. Och goda +gärningar! Jag undrar just hur mycket godt man kan göra med sin veckolön +-- som skall räcka till allt möjligt annat också!" + +Och dock är det alldeles säkert, att äfven den, som bor där hvarken +museer eller musiknöjen finnas, som sällan ser en ny bok och som kanske +ej ens kan lefva på sin veckolön -- hon eller han kan i alla fall följa +Göthes visa råd för att ge lifvet innehåll! + +En del af dem, som läsa detta, se i sina hem, om icke riktiga konstvärk, +så dock en eller annan afbildning af dylika, men de ha vant sig att +betrakta dem ungefär som möblerna: som något hvilket hör till och man ej +vidare tänker på. Börja nu värkligen se på dem; söken upptäcka +konstnärens tanke och känsla i dem -- och dessa afbildningar skola för +er bli lefvande, ge er daglig glädje genom sin åsyn! + +Och, om ej ens sådana afbildningar finnas i hemmet, så har man i alla +fall bilder och taflor rundt omkring sig, i hemmet och utom det: de +vackert blommande växterna i fönstret; det lilla rödkindade, klarögda +barnet; en gummas fina, gråa hufvud; här midt emot en ung arbeterska, +som med behagfulla, lätta och mjuka rörelser sköter sin syssla; där far +en landtman till torget: han ger en präktig bild af kraft och hälsa, då +han med fast hand tyglar sina hästar. Äro ej träden här borta en tafla, +där de stå med sin rimfrost på de fina grenarna? Är ej kyrkspiran eller +bärgstoppen vacker, där den tecknar sig mot himlens aftonguld? + +Den, som är nog lycklig att bo på landet, kan i naturens skiftningar, +vid landtlifvets sysslor, dagligen finna nya taflor. Äfven där naturen +icke är i vanlig mening vacker, kunna seende ögon upptäcka så mycket att +glädjas åt: hedens röda ljung, eller åkerns gula vågor, skogens gröna +djup, eller aftonhimlens färger. + +Men musiken? Ja, också den kan man i viss mån skaffa sig själf. Har man +ej öra för skogens och böljans melodier, för fågelkvittret och biens +surr, för pärlande skratt och ömma tonfall -- då blir man nog ofta utan +sitt dagliga musiknummer! Men har man icke öra för alla dessa toner från +lifvets stora strängaspel, då är man nog inte häller bland dem, som +skulle kunnat helt öppna själen ens för de största mästares toner! + +Böcker finnas sällan godt om i svenska hem. Hos oss anse tyvärr äfven de +rika, att de i allra främsta rummet böra spara på böcker och läsa blott +hvad de kunna få låna -- ehuru i ett värkligt bildat hem möbler och +kläder hällre borde vara enklare och böckerna flera! Dock finnes det +nästan alltid någon utväg för den, som allvarligt vill nå fram till +världslitteraturens haf. Baden där kunna ha sina faror, liksom baden i +det öppna hafvet. Men man kommer upp ur dem friskare, starkare, vackrare +än förut -- vackrare, emedan en rikare själ ger oss ett själfullare +anlete! + +För den, som endast har några få goda böcker inom sitt räckhåll, +återstår det att dess mer fördjupa sig i dem man har. Och så kan man ju +än flitigare vända bladen i naturens och människolifvets båda väldiga +värk! Ofta kan man genom att följa en enda plantas utveckling lära mer, +än af en afhandling; från en arbetarhustru får man kanske höra en +lifshistoria, mer gripande än en roman; hos en gammal backstugusittare +kan man finna en lefnadsvishet, djupare än hos mången lärd. Ty visheten +och poesien finnas icke blott inom bokpärmarna, det kommer man snart att +upptäcka! + +De goda gärningarna slutligen? + +Ungdomen vet icke, att den öfvar en god gärning endast därigenom att -- +i hälsa och glädje, i godhet och oskuld -- finnas till! En sådan ungdom +är helt enkelt tillvarons största skönhet och största välgärning för de +åldrande, de af lifvets sorg och möda brutna. + +Men både ung och gammal ha dessutom möjligheten att äfven på annat sätt +göra godt, och icke en utan många gånger om dagen. Räcka våra pänningar +ej så långt -- ehuru de med omtanke räcka icke så kort -- så finnes vår +arbetskraft, som kan förmå en del. Och alltid finnes den finkänsliga +vänligheten mot de lidande, med hvilken vi kunna göra godt, om också +både pänningar och tid fattas oss. + +Och dessutom finnes det inom hemmet så många goda gärningar att öfva! +Där kunna familjens medlemmar på mångfaldigt sätt lätta arbetet eller +spara stegen för hvarandra; där finnas tillfällen att försvara den +oskyldigt angripna; att ställa till rätta en oordning, som annars skulle +vållat ledsamheter; att uppmuntra eller trösta med ord, blick, leende; +att dämpa tvister eller häjda förtal och tomt prat, genom att föra något +bättre på tal. Vid arbetet, i kamratkretsen, i lifvet skall vanan att gå +vår väg fram i värksam välvilja göra lifvet ljusare, rikare, skönare för +vår omgifning och därigenom för oss själfva. + +Alla inse nog nu, att det icke var öfverdrift i mitt påstående att man +-- om också under enformigt arbete, tunga sorger, tryckta förhållanden +-- förmår lefva ett rikt lif! Den fattigaste skall kunna äga mer af +tillvarons värkliga skönhet och rikedom än den, som synes besitta allt +världens goda, men som icke har en lefvande själ att omfatta det med. + +Ty konsten, naturen, böckerna, människorna äro våra, blott i den mån vi +själfva älska dem. Hängifvenhet är villkoret för all tillägnelse, vare +sig af kärlek, godhet, vishet eller skönhet. Endast den, som ger, äger +något ... + +Detta är en af lifvets skönt allvarliga sanningar, hvilken vi +visserligen kunna meddela hvarandra som ett råd, men hvilken hvarje +människa hvar dag af sitt lif själf måste efterlefva för att värkligen +inse. + + + + +3. Fästvanor. + + +När Verner von Heidenstam i sin geniala studie öfver _Svenskarnas lynne_ +framhöll vår brist på sund konservatism, träffade han därmed äfven +grundorsaken till den poesilöshet, som blifvit följden af vårt +hänsynslösa handhafvande af gamla minnen och gamla seder. + +Kvinnorna, hemlifvets och sedens skaparinnor, hafva framför allt skuld i +att den vackra, starka konservatismen dör ut, att hemlifvet allt mer +saknar den fasthet och skönhet, hvilka gifva djup åt hemkänslorna och åt +fosterlandskärleken. + +Jag vill här endast uppehålla mig vid en enda sida af den nämda +hänsynslöshetens utplattande invärkan, nämligen den, som yttrar sig i +utplånandet af de gamla fästseder, hvilka fordom voro orubbliga +grundlagar i hemmen. + +Att en del gamla seder måste komma att öfvergifvas, sammanhänger med nya +lifsåskådningar, ändrade produktionsförhållanden, lifligare samfärdsel +och andra tidens drag. Att hvarje hem kommer att fira sina fäster mer +individuellt, är äfven en naturlig följd af utvecklingen. Men många af +de gamla bruken äro icke afskaffade genom något annat inflytande, än +slapp likgiltighet och bristande sinne för den glädje och stämning, +dessa bruk medföra. Framför allt ha hållningslöshet och poesilöshet +efterträdt den gamla innehållsrikedomen, emedan man försummat att gifva +fasthet och följdriktighet åt de nya bruk, dem man i hvarje särskilt hem +gör gällande. Ena året firar man till exempel julen på ett sätt och +andra året på ett annat; den ena anordningen finner husmodern besvärlig, +den andra finner husfadern onödig, och så öfverger man dem och det +uppstår i fästvanorna en rörlighet, under hvilken barnen medvetet lida. +"Hvarför få vi inte detta i år? Vi hade det ju så i fjol? Ack, låt oss +få det så, som vi förr brukat!" hör man ofta barnen bedja. Och de röja +genom denna sin konservatism en djup etisk och estetisk +själfbevarelseinstinkt! Ty det är upprepandet, vanorna, hvilka på alla +hemlifvets områden bestämma känslornas djup och innehållsrikedom. Illa +sköter därför den uppfostrare sitt värf, som icke förstår att bruka +årets fäster, liksom alla dess andra naturliga glädjeämnen, för att +utveckla barnets känslolif, för att poetiskt fördjupa så väl dess +ömhets- som dess skönhetsintryck. + +Hemmet i staden har i detta fall färre hjälpmedel än hemmet på landet, +men hvarje hem har dock någon möjlighet att göra afbrotten i årets +hvardagsgång rika på färg, en färg, som ger en glödande glans ännu åt +gubbens minnen, och som tårar främlingens ögon när han, i andras hem, +ser några af de små drag, hvilka voro fästens kännetecken äfven i hans +barndomshem. + +I staden som på landet har man ju i regeln julgranar, och barnen själfva +vaka så godt de förmå öfver att granen skall blifva prydd alldeles på +samma sätt år efter år. Och öfver julmatens häfdvunna art vakar den +manliga konservatismen! + +Men annars består julens firande numera egentligen i hopandet af nya +läckerheter och i massor af julklappar. Ingendera delen främjar den +poetiska julstämningen! Men den gammaldags julfirningen med grenljus och +stora högar af julbullar; med kärfve åt fåglarna och dopp i grytan; med +julbock, julkrubba och julkubbe; på landet med den hänryckande färden +vid bloss till julottan; med de gamla jullekarna ända till tjugondag +Knut, då julen dansades ut -- alla dessa och andra gamla seder fyllde +barnets sinne med hälgens säregna stämning, en stämning, som tyvärr allt +mer förflyktigas genom det nutida julfirandet: fråssandet i ett +öfverflöd af presenter, godsaker och stora barnkalas. Här och hvar +uppehållas ju ännu en och annan af de gamla julsederna, men i det stora +hela blifva dessa seder allt mer tillfälliga och höra icke till det +ovillkorliga, det genom hvilket fästminnena bli djupa och skilda från +allt annat. + +Nyåret har länge saknat en särskild fästprägel, ty nyårsvakan är nästan +alldeles fallen ur bruket. Men därför borde hemmen skapa hvar sin sed, +enligt hvilken de unga -- i allvar och i glädje -- på ett vackert sätt +sade det gamla året farväl och hälsade det nya. Trettondagen har numera +endast kvar sin böna i gröten, sedan den fröjd, som stjärngossarna +beredde barnen, äfven hör till det försvunna. Som folksed kan +stjärngossarnas vandring ju icke återkomma, men som hemnöje för barnen +kunde seden helt visst ännu bli långlifvad, i synnerhet sedan Skansen +-- till hvars skapare den sunda konservatismen i vårt land står i +outplånlig tacksamhetsskuld -- åter upptagit densamma, liksom Lucia med +hennes brinnande ljuskrona. + +Påsken har ju ännu på västkusten kvar sina påskeldar och öfver allt sina +ägg, med målning och med inskrifter. Den glädjen kunde bli ännu +stämningsfullare för barnen, om man följde den tyska seden att -- då man +så kan -- utomhus, i det nyss bara gräset och bland de ännu nakna +buskarna, göra fågelbon, i hvilka barnen sedan själfva söka och finna +sina brokiga ägg -- den ännu kala markens första frukt för året! Endast +i få bygder ser man nu vid Valborgsmässan eldarna flamma i den ljusa +kvällen. Inte heller firas första maj som förr med våfflor och mjöd, af +hvilket man drack sig märg i benen! Om hemmen åter upplifvade denna sed +och -- i en tidsenlig form -- den gamla leken mellan de utklädda vinter- +och vårkungarna, skulle barnen erhålla ett oförgätligt minne af vårens +återkomst. + +Allt hvad våren hunnit gifva af blommor och grönt sattes fordom vid +pingsten i spisel, i ljuskronor och stakar -- liksom för att fira vårens +seger öfver allt, där elden kämpat mot vinterns köld och mörker! Och +huru "klädde" man icke hvar vrå vid midsommaren; huru kär var ej dess +fäst med sin "majstång", sin dans och sin musik i sommarnatten! Men på +många ställen i vårt land är nu också majstången tyvärr endast ett +minne! + +Alla dessa och andra enkla bruk, som sammanhängde med lifsuppfattningen +och med årets tider, voro emellertid fulla af just det enkla bildspråk, +den naiva skönhet, som lämpa sig för barnets behof och gifva poesi åt +barnets stämningar. + +Hvarje hem har ju äfven sina särskilda fästdagar, åt hvilka man dock nu +mera ofta på samma sätt försummar att gifva denna särskilda fästprägel, +som från en kär vana blir ett kärt, rörande minne. Födelsedagarnas och +andra bemärkelsedagars traditionella blommor, fästrätter och "firningar" +-- än med "utklädsel" eller knäckkokning eller plättkalas och dylika +enkla nöjen -- kunna emellertid icke ersättas af några mer storartade, +för hvar gång nya fästligheter. + +Hvarje hem har plikten att göra äfven hvardagen och söndagen +innehållsrika för barnen, genom små nöjen efter slutat arbete: om +vintern sagostunder vid brasan, med äpplen och nötter vid särskilda +anledningar; eller sång kring pianot eller läsning af en ny "rolig bok" +eller förevisning af ett planschvärk. En mor, som är artist i hemlifvets +konst, skapar för aftonens samvaro det lugn, som redan ger barnen en +fästlig känsla; hon förstår att med några blommor i en vas eller andra +enkla små anordningar för trefnaden fylla barnens sinne med omedveten +skönhetsglädje, medan den mor, som saknar hemlifvets konstsinne, däremot +dagligen pinar barnen genom den oro, den fulhet, den hållningslöshet, +hon kring sig utbreder. Under gemensamma vandringar -- särskilt när +hemmet är på landet -- öfverflöda glädjekällorna för den, hvilken +förstår att lära barnen se hela naturen som en fäst, från framträdandet +af sälgens luddiga "gåsungar", blåsipporna och lärkan, till den första +hvita snön! Det är kunskap och poesi på en gång att låta barnet följa +kornet fram till den gröna brådden, det lena axet och det fina mjölet; +honungen från klöfverängen och lindblomman till den hvita vaxcellen; +fågeln från det spräckliga ägget i boet till flyttfåglarnas färd genom +den klara höstluften; äpplet från den rosiga blomman till den fyllda +fruktkorgen! + +Genom att de vuxna sålunda lära barnet se och förstå naturen, blir hela +året för barnet fylldt af lefvande skönhet. Barnen räkna tiden efter det +första gökropet, det första axet, den första linnéan, det första +smultronet och de första nötterna! De lära sig älska all skönhet omkring +sig, som konstnären älskar den. Och äfven den hvardagliga enformigheten +genomtränges för dem af innehållsrikedom, när de vänja sig att med alla +sinnen lefva, med alla sinnen njuta skönheten, först på barnasätt, i det +lilla och enskilda, sedan -- då blicken vidgats -- i det stora och hela. + +Mången kvinna, som själf är känslig för skönheten och naturen, som +känner stämningens makt att ge färg åt tillvaron, som genomglödes af +minnenas poesi, försummar dock nu ofta att för barnen rikta hemlifvet +och söckendagen, liksom fäststunden och hälgen, med denna färg, denna +poesi. Men när hemlifvet åter blir en konst, till hvars utöfning +kvinnorna erhålla ro och tid, då kommer en af de uppgifter, åt hvilka de +med djup skaparglädje skola ägna sig, att blifva den att, genom enkla +och naturliga medel, fylla hemmet och barnasinnet med dagliga glädje- +och skönhetskänslor. + + + + +4. Skymningsbrasan. + + +Om allt mellan himmel och jord finnas olika meningar. Enstämmiga äro +emellertid tankarna om solen och om brasan; åtminstone äro alla nordbor +rättrogna sol- och eldsdyrkare! + +Men man lefver ej efter denna sin religion. På många sätt beröfvar man +sig själf solen -- till exempel genom att täppa fönstren med gardiner +eller sofva långt in på förmiddagen! Och år från år uttränges brasan af +bränslesparande uppfinningar. + +Det är icke mera den blossande julbrasan, som ger julaftonen dess +ljusskimmer. De väldiga stockeldarna flamma icke längre i de stora öppna +spisarna på herregårdarna, ty spisarna hafva måst ge vika för +kakelugnarna, som nu i sin ordning ofta stå kalla. Just i vår tid, när +man icke längre har ro att hålla skymning eller råd att elda med ved, +har man börjat brodera braskuddar, inbjudande till långa pratstunder +framför elden i skumrasket, kuddar, hvilkas oföränderligt prydliga skick +emellertid visar, att brasan sällan brinner. Som andra gudomligheter +före henne är hon förjagad af den prosaiska nyttan, denna gång i gestalt +af patenterade kaminer och värmeledningar! + +Men med brasan förlorar vårt folk mer poesi och skönhet än om tre +fjärdedelar af alla våra skalders och målares värk ginge upp i rök! + +Finnes det något äkta nordens barn, som ej först började drömma under +stirrandet i den lekande, lockande elden, hvilken omöjligt kunde vara så +stygg, som mamma sade? Bar drömmaren äfven gryet till en tviflare i sig, +då blef en dag hågen att pröfva eldens egenskaper oemotståndlig: man +brände under jubel den ena saken efter den andra, tills pappas tidning +eller mormors stickstrumpa blifvit underkastade eldprofvet, eller de små +händerna illa tilltygade under något försök att ta fatt den trolska +elden. Men hvarken bannor eller brännblåsor kunde minska kärleken till +elden: den skälfvande vördnad, hvilken utgör en så stor del af barnets +kärlek -- liksom af all stor kärlek -- blef endast ökad och med den +tjusningen. + +Och när man blifvit några år äldre, då äro de växlande bilder, glöden +dana, barnens käraste tafvelbok, en där de själfva äro de skapande +konstnärerna. + +"Hvad ser _du_?" frågar man hvarandra. "En jätte med ett glödande gap." +"Jag ser en prinsessa på knä i en skog." "Ser du där, ett lejon, med +eldögon?" "Ja, ja, och bakom en riddare med hjälm!" + +Hvar och en i syskonringen -- ifall man har lyckan att vara flere syskon +-- väljer i glöden sitt palats. Och många ramlade luftslott under senare +år hafva framkallat mindre häftiga sorgeutbrott än det torn, som först +instörtade, mången ståtlig villa mindre äkta glädje än det slott, som +längst stod upprätt i den falnande glöden. + +Och huru många hemska och rörande sagor hafva icke fått sina belysningar +af brasan, när barnjungfrun berättat "mera", "bara mera", med +barnaflocken lägrad omkring barnkammarelden, som lyst i tårarna på +deras, af harm eller hänförelse blossande, kinder! När sedan sagorna +tystnade, emedan småsyskonen skulle i säng, då afhandlades det hörda vid +en brasa i salen; jättehufvuden knäcktes och troll stektes i +inbillningen, medan nötterna och äpplena undergingo detsamma i +värkligheten. Man täflade om att visa sig duktig genom att -- sedan man +först brandförsäkrat fingrarna i munnen -- nappa de kol, som sprakade +ut, och kasta in dem igen. Stundom lyckades det så väl, att en hel brand +föll ned och måste in igen med hjälp af eldgaffel och en fyndighet, lik +Tummelitens i dennes svåra lägen! När man lyckades med branden växte +modet, och man undrade ifall man ej själf genom list och bragd kunnat +bortsnappa sjumilastöflarna och hämta prinsessan ur jättens våld? + +Allt detta afhandlades, medan falaskan föll öfver glöden, skuggorna +djupnade i salens hörn och den döende brasans röda strimmor blefvo så +hemska, att man kröp tätt intill hvarandra i tjusad skräck öfver dessa +drömda faror. + +När så den tiden kom, att man kunde läsa sagor själf, huru många förbud +utfärdades icke mot att läsa vid eldsken för ögonens skull; förbud dem +man gjorde väl i att öfverträda! Ty om än ögonen ledo en smula -- hvad +vann icke fantasien af denna läsning framstupa vid brasan, hvars flammor +lekte öfver Andersens Eventyr eller folksagorna eller Snorre Sturlason; +hvars röda glöd manade fram syner af de blodiga böljorna vid Svoldern +och Hjörungavåg! + +Intet landtbarn glömmer väl någonsin den stora dag, då man för första +gången fick elda i barnkammaren: huru man sprang till själfva vedbacken +efter veden; huru man tiggde de torraste spingstickor; huru man tillgrep +en hel bunt svafvelstickor, njutande af syskonens häpnad, de som ännu +strängt förmanades att icke leka med elden! Ingen minister har med mera +oro motsett voteringen om en kabinettsfråga, än en dylik sexåring +afvaktat om den nytända brasan skulle ta sig! + +Och när sedan den ålder kommit, då man icke längre är liten, men ännu +ung, huru drömmas ej just vid brasan de finaste, skäraste drömmar om +lyckan vid egen härd! Och huru ofta hafva ej under alla åldrar tårar +torkats i brasans sken; huru klart har man icke vid dess ljus blickat in +i de dolda gömslena af sin egen eller en annans själ! Huru många rika +minnen hafva ej genom brasans trollmakt blifvit frambesvurna! + +Man vet icke riktigt hvad en brasa är, om man ej firat skymning invid en +dylik, som flammat ur spiseln i någon gammal bondstuga eller +prästgårdssal eller kanske allra hälst i en herregårdssalong, en brasa, +hvars sken fladdrande lekt öfver de träpanelade väggarna, belyst de +mörknade familjeporträtten, glindrat i ljuskronornas prismer, kallat +fram ur halfskymningen alla röda färgstänk i de gamla broderierna, all +förgyllning på de antika stolarna och uppfört fantastiska dansar i det +höga taket. Under tiden måste en kvinnlig familjemedlem af en föregående +generation berätta -- på det äkta konstnärliga, stilla sätt, där +berättaren själf försvinner -- och göra alla de romantiska släkt- och +ortkrönikorna samtida, lefvande, förfärande och förförande. Medan man, +under stirrande på eldens lekande tungor, lyssnade till den lugna, +lidelsefria stämman, då vaknade kanske för första gången aningen om +lifvets tragik: om lidelser, förtärande som eldslågor, om känslor, +hvilka icke af stora vattuströmmar kunna utsläckas. + +Brasan glöder aldrig så gyllenröd som i sådana skymningsstunder, utom +när två människor i ett nytt hem blicka in i den, under drömmen att bli +lyckliga genom hvarandra, och när den flammar som glädjebloss från +härden i ett återfunnet hem. + +Den religiösa kult, fäderna ägnade härden lika väl som altaret, har +egentligen aldrig upphört i våra nordliga bygder, där elden under en +stor del af året ersätter solens värme och ljus. Spåren af denna +religiösa dyrkan lefva ännu i månget folkord, mången folksed ända från +de tider, när vikingar, under af stockelden sotad ås, samlades till +sagoförtäljande dryckeslag. + +Hvad brasan dag ut och dag in är för fattigman på svenska landsbygden, +det anar den, som en höstafton farit förbi bygdens små stugor och i +brasans fladdrande ljus sett barnen samlade kring mor, som kokar gröten +eller spinner på sin rock, medan barnen med hög röst läsa sin läxa i +eldskenet, hvilket breder en stunds glans och skönhet öfver den +tarfligaste omgifning. Och far ökar farten af sina nyss så trötta steg, +när han ser det vänliga eldskenet lysa ur de små rutorna! + +Det är en ännu återstående rikedom för landsbygdens fattiga att, huru +stora deras umbäranden än annars äro, de mera sällan än deras likar i +staden behöfva sakna eldens lifgifvande inflytande. I fattig mans stuga +ersätter den från spiselhällen sprakande tallvedsbrasan delvis varma +kläder och närande rätter, lampor och ljus, taflor, musik och poesi. Det +var detta den franske diktare visste, som svarade sin dotter, då hon +sporde om de båda glimmande punkterna vid synranden: + + Tvänne världar, mitt barn, tvänne världar, + fattigmans eld är en, den andra en stjärna ... + +Men också i fråga om de burgna hemmen finnas de, som tro att hemkärleken +står i så oupplösligt samband med eldstaden, att den aftager med denna +och alldeles upphör i de land, där elden endast brukas att koka vid! Så +mycket sanning ligger väl i denna paradox, att arten af hemkänslan helt +visst blir en annan hos de folk, där inga brasor behöfvas. + +Men dessa folk äga då en ersättning i rikare solflöden och i allt det +myckna, som därmed sammanhänger. De nordbor åter, hvilka ej bland sina +käraste barndomsintryck hafva brasan -- och dessa stackars människor +blifva i kaminernas dagar allt flera -- dessa nordbor hafva ingen +ersättning. De blifva, om icke sämre, så dock alldeles afgjort fattigare +än de, hvilka äga denna heliga eld bland sina minnen. Och därför bör +hvar och en, som kan det, låta sina barn växa upp med brasans glädje. + + * * * * * + +Under dessa funderingar öfver brasan hade jag nästan glömt min egen, +hvilken föranledt dem. + +Skörnade lågo träden i kakelugnen, färdiga att vid den lättaste beröring +falla i sär med rödglödande kol, hvilka snart skulle kallna till en +handfull aska, enda återstoden af hvad som en gång var den fina +resningen af en glänsande, hvit björk, som speglat sin mjälla vårgrönska +i en insjös yta; öfver hvars vajande grenar sommarmånskenets ljusa +floder runnit; som på ängens höstdäfna tufvor strött skurar af +gyllengula löf; på hvars fina, af rimfrostens silfver omspunna, kvistar +vinternattens stjärnor hängt som blåblixtrande juveler. + +Stackars björk! All din fägring, all din kraft, all din rikedom, +hindrade icke att yxan sattes till din rot, att sågen gjorde dig till +ved! + +Du blef "värderad" och du blef "samhällsnyttig". Men det kostade dig +ditt lif ... + +Den sista glöden mörknade. Under falaskans gråhvita flagor blänkte dock +ännu några kol, ett par heta, glimmande ögon, hvilka tycktes spörja: + +"Är då människornas öde annorlunda?" + +Ja, svarade det inom mig, människornas öde är annorlunda men ej sällan +ringare. Äfven vi ryckas ofta ur den sfär, i hvilken vi lefvat vårt +värkliga lif, bort till nyttans värld. Men där bli vi icke, som trädet, +lifvande, värmande skönhets- och glädjebringare. Vi förtorka, vi +förbränna icke. Men först när vi inse att vi måste förbrinna, ifall vi +skola lyckas göra lifvet varmare och skönare för oss själfva och för +andra -- först då skola våra människoöden i innehållsrikedom kunna +jämföras med trädets, hvilket falnar på vår härd! + + + + + +End of the Project Gutenberg EBook of Skönhet för alla, by Ellen Key + +*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK SKÖNHET FÖR ALLA *** + +***** This file should be named 39213-8.txt or 39213-8.zip ***** +This and all associated files of various formats will be found in: + http://www.gutenberg.org/3/9/2/1/39213/ + +Produced by Tor Martin Kristiansen, Eva Eriksson and the +Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net + + +Updated editions will replace the previous one--the old editions +will be renamed. + +Creating the works from public domain print editions means that no +one owns a United States copyright in these works, so the Foundation +(and you!) can copy and distribute it in the United States without +permission and without paying copyright royalties. Special rules, +set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to +copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to +protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark. Project +Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you +charge for the eBooks, unless you receive specific permission. If you +do not charge anything for copies of this eBook, complying with the +rules is very easy. You may use this eBook for nearly any purpose +such as creation of derivative works, reports, performances and +research. They may be modified and printed and given away--you may do +practically ANYTHING with public domain eBooks. Redistribution is +subject to the trademark license, especially commercial +redistribution. + + + +*** START: FULL LICENSE *** + +THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE +PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK + +To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free +distribution of electronic works, by using or distributing this work +(or any other work associated in any way with the phrase "Project +Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project +Gutenberg-tm License (available with this file or online at +http://gutenberg.org/license). + + +Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm +electronic works + +1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm +electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to +and accept all the terms of this license and intellectual property +(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all +the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy +all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession. +If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project +Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the +terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or +entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8. + +1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be +used on or associated in any way with an electronic work by people who +agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few +things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works +even without complying with the full terms of this agreement. See +paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project +Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement +and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic +works. See paragraph 1.E below. + +1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation" +or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project +Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual works in the +collection are in the public domain in the United States. If an +individual work is in the public domain in the United States and you are +located in the United States, we do not claim a right to prevent you from +copying, distributing, performing, displaying or creating derivative +works based on the work as long as all references to Project Gutenberg +are removed. Of course, we hope that you will support the Project +Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by +freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of +this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with +the work. You can easily comply with the terms of this agreement by +keeping this work in the same format with its attached full Project +Gutenberg-tm License when you share it without charge with others. + +1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern +what you can do with this work. Copyright laws in most countries are in +a constant state of change. If you are outside the United States, check +the laws of your country in addition to the terms of this agreement +before downloading, copying, displaying, performing, distributing or +creating derivative works based on this work or any other Project +Gutenberg-tm work. The Foundation makes no representations concerning +the copyright status of any work in any country outside the United +States. + +1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg: + +1.E.1. The following sentence, with active links to, or other immediate +access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently +whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the +phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project +Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed, +copied or distributed: + +This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with +almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or +re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included +with this eBook or online at www.gutenberg.org + +1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived +from the public domain (does not contain a notice indicating that it is +posted with permission of the copyright holder), the work can be copied +and distributed to anyone in the United States without paying any fees +or charges. If you are redistributing or providing access to a work +with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the +work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1 +through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the +Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or +1.E.9. + +1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted +with the permission of the copyright holder, your use and distribution +must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional +terms imposed by the copyright holder. Additional terms will be linked +to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the +permission of the copyright holder found at the beginning of this work. + +1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm +License terms from this work, or any files containing a part of this +work or any other work associated with Project Gutenberg-tm. + +1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this +electronic work, or any part of this electronic work, without +prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with +active links or immediate access to the full terms of the Project +Gutenberg-tm License. + +1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, +compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any +word processing or hypertext form. However, if you provide access to or +distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than +"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version +posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org), +you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a +copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon +request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other +form. Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm +License as specified in paragraph 1.E.1. + +1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, +performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works +unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. + +1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing +access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided +that + +- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from + the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method + you already use to calculate your applicable taxes. The fee is + owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he + has agreed to donate royalties under this paragraph to the + Project Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments + must be paid within 60 days following each date on which you + prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax + returns. Royalty payments should be clearly marked as such and + sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the + address specified in Section 4, "Information about donations to + the Project Gutenberg Literary Archive Foundation." + +- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies + you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he + does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm + License. You must require such a user to return or + destroy all copies of the works possessed in a physical medium + and discontinue all use of and all access to other copies of + Project Gutenberg-tm works. + +- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any + money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the + electronic work is discovered and reported to you within 90 days + of receipt of the work. + +- You comply with all other terms of this agreement for free + distribution of Project Gutenberg-tm works. + +1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm +electronic work or group of works on different terms than are set +forth in this agreement, you must obtain permission in writing from +both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael +Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark. Contact the +Foundation as set forth in Section 3 below. + +1.F. + +1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable +effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread +public domain works in creating the Project Gutenberg-tm +collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic +works, and the medium on which they may be stored, may contain +"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or +corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual +property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a +computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by +your equipment. + +1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right +of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project +Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project +Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project +Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all +liability to you for damages, costs and expenses, including legal +fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT +LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE +PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE +TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE +LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR +INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH +DAMAGE. + +1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a +defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can +receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a +written explanation to the person you received the work from. If you +received the work on a physical medium, you must return the medium with +your written explanation. The person or entity that provided you with +the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a +refund. If you received the work electronically, the person or entity +providing it to you may choose to give you a second opportunity to +receive the work electronically in lieu of a refund. If the second copy +is also defective, you may demand a refund in writing without further +opportunities to fix the problem. + +1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth +in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER +WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO +WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. + +1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied +warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages. +If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the +law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be +interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by +the applicable state law. The invalidity or unenforceability of any +provision of this agreement shall not void the remaining provisions. + +1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the +trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone +providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance +with this agreement, and any volunteers associated with the production, +promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works, +harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees, +that arise directly or indirectly from any of the following which you do +or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm +work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any +Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause. + + +Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm + +Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of +electronic works in formats readable by the widest variety of computers +including obsolete, old, middle-aged and new computers. It exists +because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from +people in all walks of life. + +Volunteers and financial support to provide volunteers with the +assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's +goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will +remain freely available for generations to come. In 2001, the Project +Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure +and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations. +To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation +and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4 +and the Foundation web page at http://www.pglaf.org. + + +Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive +Foundation + +The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit +501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the +state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal +Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification +number is 64-6221541. Its 501(c)(3) letter is posted at +http://pglaf.org/fundraising. Contributions to the Project Gutenberg +Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent +permitted by U.S. federal laws and your state's laws. + +The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S. +Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered +throughout numerous locations. Its business office is located at +809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email +business@pglaf.org. Email contact links and up to date contact +information can be found at the Foundation's web site and official +page at http://pglaf.org + +For additional contact information: + Dr. Gregory B. Newby + Chief Executive and Director + gbnewby@pglaf.org + + +Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg +Literary Archive Foundation + +Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide +spread public support and donations to carry out its mission of +increasing the number of public domain and licensed works that can be +freely distributed in machine readable form accessible by the widest +array of equipment including outdated equipment. Many small donations +($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt +status with the IRS. + +The Foundation is committed to complying with the laws regulating +charities and charitable donations in all 50 states of the United +States. Compliance requirements are not uniform and it takes a +considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up +with these requirements. We do not solicit donations in locations +where we have not received written confirmation of compliance. To +SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any +particular state visit http://pglaf.org + +While we cannot and do not solicit contributions from states where we +have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition +against accepting unsolicited donations from donors in such states who +approach us with offers to donate. + +International donations are gratefully accepted, but we cannot make +any statements concerning tax treatment of donations received from +outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. + +Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation +methods and addresses. Donations are accepted in a number of other +ways including checks, online payments and credit card donations. +To donate, please visit: http://pglaf.org/donate + + +Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic +works. + +Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm +concept of a library of electronic works that could be freely shared +with anyone. For thirty years, he produced and distributed Project +Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support. + + +Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed +editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S. +unless a copyright notice is included. Thus, we do not necessarily +keep eBooks in compliance with any particular paper edition. + + +Most people start at our Web site which has the main PG search facility: + + http://www.gutenberg.org + +This Web site includes information about Project Gutenberg-tm, +including how to make donations to the Project Gutenberg Literary +Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to +subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks. |