NormalizeHEADmain

5 files changed, 17 insertions, 1776 deletions

diff --git a/.gitattributes b/.gitattributes
new file mode 100644
index 0000000..d7b82bc
--- /dev/null
+++ b/.gitattributes
@@ -0,0 +1,4 @@
+*.txt text eol=lf
+*.htm text eol=lf
+*.html text eol=lf
+*.md text eol=lf
diff --git a/LICENSE.txt b/LICENSE.txt
new file mode 100644
index 0000000..6312041
--- /dev/null
+++ b/LICENSE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+This eBook, including all associated images, markup, improvements,
+metadata, and any other content or labor, has been confirmed to be
+in the PUBLIC DOMAIN IN THE UNITED STATES.
+
+Procedures for determining public domain status are described in
+the "Copyright How-To" at https://www.gutenberg.org.
+
+No investigation has been made concerning possible copyrights in
+jurisdictions other than the United States. Anyone seeking to utilize
+this eBook outside of the United States should confirm copyright
+status under the laws that apply to them.
diff --git a/README.md b/README.md
new file mode 100644
index 0000000..6b197e8
--- /dev/null
+++ b/README.md
@@ -0,0 +1,2 @@
+Project Gutenberg (https://www.gutenberg.org) public repository for
+eBook #52671 (https://www.gutenberg.org/ebooks/52671)
diff --git a/old/52671-8.txt b/old/52671-8.txt
deleted file mode 100644
index 3eda59a..0000000
--- a/old/52671-8.txt
+++ /dev/null
@@ -1,1776 +0,0 @@
-The Project Gutenberg eBook, Förrädarens lön, by J. O. (John Olof) Åberg
-
-
-This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most
-other parts of the world at no cost and with almost no restrictions 
-whatsoever.  You may copy it, give it away or re-use it under the terms of
-the Project Gutenberg License included with this eBook or online at 
-www.gutenberg.org.  If you are not located in the United States, you'll have
-to check the laws of the country where you are located before using this ebook.
-
-
-
-
-Title: Förrädarens lön
-       Berättelse från sista finska kriget
-
-
-Author: J. O. (John Olof) Åberg
-
-
-
-Release Date: July 29, 2016  [eBook #52671]
-
-Language: Swedish
-
-Character set encoding: ISO-8859-1
-
-
-***START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK FÖRRÄDARENS LÖN***
-
-
-E-text prepared by Tapio Riikonen
-
-
-
-FÖRRÄDARENS LÖN
-
-Berättelse frän sista finska kriget
-
-Af
-
-J. O. ÅBERG
-
-
-
-
-
-
-Stockholm,
-F. & G. Beijers förlag
-1891.
-
-
-
-
-
-      "Sveko vi vid Siikajokis, när det ändligt gälde se'n?"
-
-                      RUNEBERG, Fänrikens Marknadsminne.
-
-
-
-INNEHÅLL:
-
-
-    I. Inledning. Hjertestrider.
-   II. Branden.
-  III. Under drabbningen.
-   IV. På fädernehemmets ruiner.
-
-
-
-
-I.
-
-Inledning. Hjertestrider.
-
-
-Ehuru ganska svåra strider utkämpats under det finska hären långsamt
-drog sig norr ut, hade ingenting vunnits med dessa blodsutgjutelser,
-annat än att den tro på ryssarnes öfverlägsenhet, som börjat göra sig
-allt mera gällande bland gemenskapen, blef starkare för hvarje dag. De
-exempel på feghet, som fältmarskalk Klingspor dag ut och dag in gaf
-sina underlydande, kunde icke annat än uppväcka misstroende mot honom
-och en dyster modstulenhet i soldaternas hjertan. De fingo ej, såsom de
-önskat, och ännu önskade, på fullt allvar taga itu med den hatade
-fienden; kom det någon gång till affär, och finnarne vunno någon
-framgång, strax kom fältmarskalkens order om återtåg. Förbittringen och
-afskyn mot Klingspor gaf sig också luft i mångahanda utgjutelser, men
-hvad bekymrade det denne "kommissariatets man"; han såg endast på sin
-egen fördel, och vid sitt rikligt försedda bord klagade han ändå öfver,
-att han måhända skulle svälta ihjäl i Finland. Och hans soldater då,
-hur lefde väl de? Illa klädda och med knapp föda måste de, genomtågande
-sina fäders land såsom flyktingar, i oafbrutna strider kämpa mot en
-öfvermodig, hånande fiende. Och ändå sveko de icke sina fanor. Tvärtom
-strömmade nya skaror till hufvudhären, och icke nog dermed, på
-landsorten erbjödo sig bönderna sjelfmant, mot det att de undfingo
-gevär och ammunition, att i de vidsträckta skogarne göra fienderna allt
-möjligt afbräck. Och denna glödande fosterlandskärlek, hur upptogs den
-väl af "mannen med två hakor och ett öga", och af den svenska
-regeringen? Det är sorgligt att påminna sig denna dystra tid, men för
-att bilda sig ett rätt begrepp om detta på nederlag och härliga segrar
-så rika fälttåg, måste man också se skuggsidorna.
-
-Bönderna fingo icke de vapen, som de begärde; de blefvo tvärtom ofta
-utsatta för de förnämares hån; deras ädla sjelfuppoffring betraktades
-från vissa håll såsom vansinne, och om bönderna, såsom ganska ofta
-inträffade, öfverraskade och nedgjorde smärre fiendtliga afdelningar,
-sågs detta med visst icke blida ögon.
-
-Siikajokiån, Sikån -- icke Sikajokiån Svinån, såsom man ibland får se
-namnet stafvadt -- är omkring 400 alnar bred. Den södra stranden, på
-hvilken kyrkan, prestgården, klockargården, Gerthela gästgifveri och
-flere torp af betydenhet ligga, är betydligt högre än den motsatta, och
-bar vid tiden för denna berättelse en ymnig skog. Ungefär 1,000 alnar
-söder om kyrkan fanns en ganska djup dalgång, som man antager har
-utgjort den gamla flodbädden. Bakom denna dalgång hade andra brigaden,
-anförd af Georg Karl von Döbeln, intagit en fast position. På båda
-sidor om vägen hade han förlagt en bataljon björneborgare, bakom midten
-Österbottens södra bataljon, och bakom venstra flygeln återstoden af
-björneborgarne. Vid Gerthela stodo tvenne sexpundiga kanoner. Tredje
-brigaden, som utgjorde venstra flygeln af hären, hade fått sin plats på
-elfvens norra strand. Andra brigaden hade redan förut blifvit afskickad
-för att bemäktiga sig Carlo, en högst vigtig punkt, under närvarande
-omständigheter. Adlercreutz återkallade genast denna sist nämde brigad.
-Trossen, som mest varit utsatt för ryssarnes angrepp, fördes
-oförtöfvadt fram på vintervägen till Sumijoki, för att alltid vara i
-säkerhet.
-
-Det var den adertonde april 1808, annandag påsk, som drabbningen vid
-Siikajoki utkämpades.
-
-Vi skrifva en af de första dagarne i april månad. Det var på
-eftermiddagen, och skymningen började redan kasta sina slöjor öfver den
-här och der bländhvita jorden, öfver trädens gungande snöfransar och
-öfver Siikajokielfvens samt det bundna hafvets ismassa. Kölden, som de
-föregående dagarne icke varit särdeles stark, hade den nämde dagen
-tilltagit, hvarjemte den svaga nordanvind, som böjde trädens tunga
-toppar, också bidrog till att öka kölden. Så långt blickarne kunde nå
-utefter hafvet, var isfältet ödsligt, endast de der och hvar till en
-ansenlig höjd upptornade islagren samt den långt i vester sig höjande
-Garlön bidrogo till att något minska den enformighet, som annars skulle
-vidlådt vintertaflan. Lät man blickarne deremot halka öfver den frusna
-elfven, kunde det hända, att man då och då såg en enslig vandrare
-skynda öfver från den ena stranden till den andra. Den tafla, som åt
-detta håll upprullades för betraktarens blickar, hade icke den förras
-enformighet, men öfver den låg äfven vinterns stillhet som en kylande
-boja.
-
-Vid Siikajokielfvens mynning och på dess norra strand låg ett hemman,
-som vi vilja kalla Pirrtis. Det var ett af de vackraste och på samma
-gång bästa som fanns i trakten, samt egdes af den högdragne bonden
-Pekka Pirrtiainen. Ingen i hela trakten kunde mäta sig med honom i
-egodelar; ingen kunde heller uppvisa en så väl tillredd jord som Pekka.
-Detta bidrog också till att öka hans högmod, som tidt och ofta skaffade
-honom stort obehag, ty de andra hemmansegarne läto icke kufva sig af
-den rytande Pirrtiainen, hur väldig stämma han än hade. När denna
-ovänskap först började, trodde likväl alla, att den snart skulle
-upphöra och ett godt förhållande inträffa, men deruti misstogo de sig,
-ty Pekka, som egentligen till sin födsel var från södra Österbotten,
-och således hade dessa inbyggares olater, ville icke på några vilkor
-taga första steget till försoning. Det var en styfhet utan like. Skulle
-den böjas eller ej?
-
-Det var halfmörkt i Pekka Pirrtiainens hvardagsstuga, öfver hvars här
-och der bristfälliga golf han vandrade med stora steg och under det han
-tidt och ofta fäktade med armarne, Pekka var mäkta upprörd, det syntes
-tydligt på honom; hans små, mörka ögon glänste oftast som glimrande
-eldkol, och de tunna, hopbitna läpparne tillkännagåfvo mer än tydligt,
-att den kalla beräkningen, som så ofta förändrar en menniska, också
-låtit honom komma på andra tankar.
-
-"Elli tycker om honom och han om henne", mumlade Pekka och ökade
-stegen. "Ja, nog är Rietu [Fredrik] bra, men han är för mycket lugn.
-Ingenting förmår skrämma honom, och om faran nalkas, skrattar han henne
-rakt i ansigtet. Det der retar mig, ty pojken blyges icke att skratta
-äfven åt mig. _Åt mig_", fortfor han med eftertryck och knöt de
-senfulla händerna. "Skratta åt mig! Nej, det skall han då inte ha gjort
-ostraffadt. Rietus' far är en rysshatare af första sorten; ja, nog
-hatar jag den förbannade ryssen, jag också, men", och vid dessa ord
-glänste hans blickar af en besynnerlig eld, "det gör mig en ganska stor
-vinst att helst vara overksam. Hvad är det för ett fördömdt påhitt, som
-Rietus' far kommit upp med, att beväpna folket och i skogarne göra
-fienden så mycket afbräck som möjligt! Det der lyckas aldrig, så mycket
-kan jag säga, åtminstone skall jag..."
-
-Hans monolog afbröts i detsamma, derigenom att dörren öppnades och en
-ung flicka vid pass aderton år trädde in. Det var Pekka Pirrtiainens
-täcka dotter, Elli, afhållen af alla och bekant för sin skönhet, äfven
-långt utom Siikajoki. I det ögonblick den unga flickan trädde in, låg
-ett djupt vemodigt uttryck öfver hennes drag.
-
-"Hyvää ilta (god afton), fader", hviskade hon med en stämma, lindrigt
-darrande. "Har ni hört den stora nyheten?"
-
-"Nej, hvilken nyhet", frågade Pekka.
-
-"Att de våra nalkas hitåt, förföljda af ryssarne?"
-
-Hur modig Pekka än var, kunde han icke betvinga en obehaglig känsla,
-som intog honom vid Ellis ord: förföljda af ryssarne. Den inre stämma,
-som ropade efter mera guld, och som döfvade alla betänkligheter hos
-honom, nedtystades för några ögonblick. Ellis ord kommo honom att i
-dessa sekunder skåda allt det namnlösa elände, som hotade hans
-fädernebygd. Men, såsom vanligt händer, de goda rörelserna voro allt
-för svaga för att vinna stadigt fäste; de verldsliga bestyren togo
-snart öfverhanden.
-
-"Bah", utbrast han efter en stunds begrundande och började åter sin
-vandring öfver golfvet. "Om ryssen kommer, så skall han nog uppföra sig
-skonsamt; jag är säker derpå."
-
-"Ja, lika skonsamt som öfverallt i landet, der han tågat fram", inföll
-Elli, icke utan en viss bitterhet, som djupt skakade Pirrtiainen. Men
-denne slog å nyo "döförat" till för det varnande i dotterns ord, och
-sade i stället med allvarlig stämma:
-
-"Du tycker om Rietu, jag vet det."
-
-Elli spratt till. Dessa ord hade hon icke väntat sig få höra.
-
-"Nå", sade Pekka och drog Elli fram till fönstret, på det att han
-bättre skulle kunna observera uttrycket i hennes anlete, "har jag inte
-rätt?"
-
-"Jo, fader", svarade Elli sakta och lät hufvudet sjunka ned mot
-bröstet. "Men", fortfor hon och upplyfte det snart, liksom insåge hon
-genast, att hennes unga kärlek till Rietu icke var någonting att blygas
-för, "hvarför gör ni mig denna fråga och det på ett så besynnerligt
-sätt?"
-
-"Derför, att jag icke gillar din kärlek till _honom_", svarade Pekka
-med tonvigt på sista ordet.
-
-"Hvarför då, fader?"
-
-"Derför... derför... ah, hvad tjenar det till att upprepa det", sade
-Pirrtiainen med en viss oro.
-
-"Jo, fader, jag vill veta det", utropade Elli och omfattade lifligt
-faderns arm. "Ni _måste_ säga det."
-
-"Jaså, _måste_ jag säga det?"
-
-"Ja."
-
-"Nåväl då", inföll Pekka med dyster stämma, och återtog sin häftiga
-gång, "Rietu och hans far stå i vägen för mina planer. Du känner dem",
-fortfor han och grep Elli våldsamt i armen, "och förbannad vare du, om
-du yppar ett halft ord om dem."
-
-Elli sprang tillbaka, hennes hjerta bultade våldsamt; hon lade båda
-händerna öfver bröstet liksom för att hämma de oroliga slagen.
-
-"Nåå", utbrast Pekka dystert, "inser du inte nu, hvarför jag ogillar
-din kärlek?"
-
-"Jag kan ej upphöra att älska honom", sade Elli, icke utan
-ansträngning.
-
-"Du måste", röt Pekka till och stampade i golfvet.
-
-"Nej, fader, jag kan icke."
-
-"Då förskjuter jag dig och..."
-
-"Håll", ropade Elli och sprang fram till den gamle, som dyster stod
-framför henne, "vid minnet af min moder, som ni älskade så högt, besvär
-jag er, att ni tager edra ord tillbaka."
-
-"Aldrig" svarade Pekka hotande, och hans mörka ögon glödde af en hatets
-eld. "Aldrig återtager jag mina ord."
-
-En hård strid utkämpades inom Elli; det var striden om kärleken till
-fadern eller till Rietu. Det blef för en stund tyst i stugan; till och
-med Pekka hade slagit sig ned på en stol och öfvertänkte, med ansigtet
-doldt i båda händerna, sina planer.
-
-"Fader", sade ändtligen Elli och hennes stämma var nu fastare, "jag kan
-ej svika min kärlek till Rietu, hellre..."
-
-"Tyst, flicka", dundrade Pirrtiainen och sprang upp. "Icke ett enda ord
-mer om den saken. Tyst."
-
-Elli drog sig darrande tillbaka, ty hon visste allt för väl, att fadern
-icke var att leka med, då han blef ond. Sedan hon förblifvit stum några
-minuter, ämnade hon just å nyo tilltala fadern, när dörren åter rycktes
-upp och en högväxt yngling inträdde.
-
-"God afton, fader Pekka", sade Rietu, i det han skakade snön ifrån sig,
-"jag har en helsning från far att tillföra eder."
-
-Pekka mumlade för sig sjelf några ord, hvilka ej kunde förnimmas af de
-andra. Härunder tog Rietu tillfället i akt att närma sig Elli och
-tillhviska henne några kärlekens ord.
-
-"Nå, hvad är det för en helsning du medför?" sade ändtligen Pekka,
-sedan han en stund med kufvad harm betraktat de unga, som tycktes helt
-och hållet hängifva sig åt sin kärlek. "Säg ut fort och stå inte och
-prata dumheter med flickan."
-
-En fin rodnad af förtrytelse uppsteg vid dessa Pirrtiainens skarpa ord
-på Rietus kinder. Han återhöll likväl de hårda ord, som han hade på
-tungan, och sade i stället:
-
-"Ryssen nalkas. Han bränner och härjar hvar han går fram. Det är nu
-fars och många andras önskan, att ni följer med, för att göra fienden
-afbräck annars..."
-
-Rietu tystnade och kastade en blick, full af smärta, på Elli, hvilkens
-hjerta bultade med hårdare slag vid afhörandet af Rietus ord.
-
-"Annars", upprepade Pekka försmädligt och satte båda händerna i
-sidorna, "hvad menar du med det der ordet?"
-
-Rietu teg en stund. Pekka upprepade sin fråga, och det nu i hotande
-ton.
-
-"Jo, annars blir ni ansedd som en förrädare." Dessa ord uttalade Rietu
-lågt och med sväfvande stämma. Fruktade han måhända, att någon obehörig
-lyssnare skulle finnas?
-
-Pekka teg en stund; han kämpade synbarligen med sig sjelf en hård kamp.
-Slutligen sade han med stränghet:
-
-"Helsa du din far och alla de andra, att Pekka Pirrtiainen går sin bana
-fram utan att bry sig om hvad andra tycka och göra. Du har mitt besked,
-och det är att jag _icke_ följer er."
-
-"Far, far", utbrast Elli och störtade fram till den gamle, "betänk..."
-
-Den gamle gjorde en afvärjande rörelse med handen.
-
-"Betänk du sjelf hvad _jag_ har sagt", afbröt han strängt.
-
-"Ja, det har jag betänkt", svarade Elli modigt.
-
-"Och det är?"
-
-"Att jag följer Rietu", utbrast den unga flickan och kastade sig i
-ynglingens armar. "Gud skall nog förlåta mig denna olydnad."
-
-Uttrycket i Pekkas ansigte var hotande, och han hade den förfärliga
-förbannelsen på sina läppar, men blef helt och hållet förstummad af
-öfverraskning, då Rietu och Elli, utan att bekymra sig om Pekkas vrede,
-störtade ut. En lång stund förgick, utan att han kunde tänka en enda
-redig tanke, men slutligen återfick hans själ den spänstighet, som den
-saknat under de förflutna ögonblicken.
-
-"De ha hotat mig", utbrast han och stampade i golfvet, "men jag skall
-visa dem, att Pekka Pirrtiainen alls icke fruktar deras hotelser."
-
-Det blef nu tyst i Pekkas stuga; ingen vänlig qvinnohand ordnade såsom
-förut, ty Elli hade begifvit sig till Rietus far. Hennes kärlek till
-Rietu var allt för stark, att den skulle kunna rubbas. Väl tyckte hon
-ibland, att hon gjorde orätt, då hon öfvergaf fadern, men hon hyste
-ändock den föreställningen, att hon, på den plats hon nu var, skulle
-kunna verka mera till faderns fördel, än om hon stannade qvar i hemmet,
-och detta var egentligen orsaken till, att hon för ögonblicket
-åsidosatte sina pligter såsom dotter. Om hon lyckades i sina ädla
-bemödanden att rädda fadern, eller icke, det tillhör just denna
-berättelse att lösa.
-
-
-
-
-II.
-
-Branden.
-
-
-Det var påskdagsaftonen den 17 april 1808. I Siikajoki kyrkby och der
-omkring rådde stor liflighet, ity att de finska bataljonerna kommit
-dit. Skulle väl återtåget fortsättas längre norr ut, så frågade sig en
-hvar, men han, som på denna fråga skulle svara, nemligen Klingspor, han
-fanns icke vid hären. Feg som han var, hade han redan afrest mot
-norden, lemnande åt Adlercreutz, som efter drabbningen vid Pyhäjoki
-blifvit generaladjutant, att leda händelsernas gång. Ett hade
-Klingspor, sin vana trogen, dock förständigat Adlercreutz, och det var
-att genast retirera, så fort fienden envist trängde på. Det är
-sorgligt, men sant: dagens lösen var detta enahanda: tillbaka! Skulle
-äfven nu denna lösen utdelas?
-
-Vi förflytta oss till en sprakande lägereld invid Siikajoki kyrkmur.
-Vid elden, som flitigt underhölls, lågo tvenne björneborgska soldater
-och samtalade ifrigt. Ett litet stycke ifrån dem fanns en annan bivuak,
-der några officerare af olika regementen samspråkade. Och hvilket ämne
-skulle väl afhandlas, om icke just kriget.
-
-"Du, Jussi", sade den äldre soldaten och upplyfte hufvudet samt
-betraktade skarpt kamraten, "har du hört, att fältmarskalken vägrat
-bönderna gevär?"
-
-"Ja, nog har jag det", svarade den, som kallades Jussi, "men jag har
-också förnummit, att Siikajokis byamän sjelfve skaffat sig sådana och
-för några dagar sedan tågat ut, under anförande af en bonde vid namn
-Ollola. Det är käckt folk, skall jag säga."
-
-"Ja, om det är sant."
-
-"Jo, det är sant", inföll en underofficer, som nu trädde fram till
-bivuaken; "jag hörde det för en stund sedan af dem der borta." Vid
-dessa ord pekade han på officerarnes lägereld, hvarifrån ett högljudt
-sorl började höras.
-
-"Men", fortfor den gamle soldaten och reste sig upp, "det är väl inte
-tänkbart, att vi få slås på allvar ännu."
-
-"Jo, det torde allt hända", inföll underofficeren. "Både Adlercreutz
-och Döbeln ha beslutat att göra skarpare motstånd här än annorstädes."
-
-Ett tviflande leende visade sig kring den unge soldatens läppar, då han
-sade:
-
-"Deras vilja är icke gällande, såsom vi nogsamt känna till. Det är ju
-Klingspor, som för befälet."
-
-"Och som är den förste på flykten, ja", inföll underofficeren, i det
-han harmfullt bet ihop tänderna.
-
-I detsamma hördes sorlet starkare från officerarnes lägereld, och
-åtskilliga utrop, sådana som "lefve Adlercreutz, lefve Döbeln",
-förnummos tydligt. Inom kort var platsen mellan de båda lägereldarne
-uppfyld af officerare och soldater, som uppmärksamt lyssnade till
-hvad än den ene, än den andre sade. Allmänna samtalsämnet var
-Siikajokiböndernas utmarsch. Jemväl spårades en tydlig oro hos alla
-öfver de käcka böndernas öde, ty de hade, oaktadt fyra dagar gått till
-ända, ännu icke afhörts. Hade de månne dukat under för de öfverlägsna
-fienderna?
-
-Det led allt längre och längre fram på qvällen. Skymningen öfvergick
-till mörker och bivuakeldarne lyste i följd deraf klarare. Det var en
-lugn och stjernklar afton, en sådan, då jorden, svept i sin hvita
-oskuldsmantel, tyckes ligga försänkt i heliga böner inför all tings
-upphofsman. Det var en afton egnad helt och hållet åt friden. Täflande
-i hvithet med snön, låg der det åldriga templet; dess spira pekade,
-såsom ännu i dag, manande upp till himmelen, och från dess torn ljöd
-aftonklockans klingande toner. De manade också till frid och hvila. Men
-hvad hvila kunde förunnas den på återtåg stadda hären? Kringsvärmade af
-Kulneffs vaksamma kosacker, måste soldaterna i sina qvarter sofva på
-geväret, beredda hvarje minut att bryta upp och genom snödrifvor och
-öfver oländiga marker fortsätta det nesliga återtåget. Hvem kan då
-undra på, om harmen bröt ut i ord, och det skarpa ändå; i tillmålen,
-som i andra fall icke blifvit ostraffade.
-
-Aftonklockans toner hade nyss förklingat, då en liten trupp marscherade
-fram längs åns södra strand. Det syntes tydligt, att det icke var
-reguliera trupper. Kanske att det var fångar.
-
-"Der ha vi bönderna", utropade Jussi så högt, att alla kunde höra det
-"Jag är säker på det."
-
-Ett sorl af förvåning genomlopp soldathopen, ty hvar och en kunde nu
-öfvertyga sig om riktigheten af den unge soldatens utsago.
-
-Med Ollola i spetsen tågade Siikajokibönderna fram till officerarnes
-bivuak. De förde med sig tio fångar, deribland en officer. Denne blef
-väl mottagen och under bevakning afförd till högqvarteret.
-
-"Ryssen är oss i hälarne", ropade Ollola.
-
-"Det känna vi nog till", svarade en starkt byggd nyländsk jägare.
-
-"Ja, Gud låte honom bara komma inom skotthåll", inföll en björneborgare
-med stridslysten min, "nog ska vi märka honom."
-
-"Nu till Pekka Pirrtiainen", fortfor Ollola. "Det är en förrädare och
-förtjenar derför en sådans öde. Framåt, kamrater!"
-
-"Till Pekka, till landsförrädaren Pirrtiainen!" ropade soldaterna och
-bönderna om hvarandra, och öfver det döfvande larmet förnams tydligt
-detta utrop:
-
-"Tänd eld på den skurkens näste! Det förtjenar ej bättre öde."
-
-"Ja, till Pekka!" ropade alla om hvarandra, "och låtom oss först som
-sist bränna upp den skurken."
-
-När den stora massan blir retad, är den fruktansvärd i sin vrede; den
-skyr inga hinder för att nå sitt mål; den är oemotståndlig likasom
-hafvets våg, som bryter öfver det redlösa fartyget.
-
-Pekka Pirrtiainen var, såsom förut blifvit nämdt, mycket hatad af
-befolkningen, icke blott i Siikajoki, utan äfven i närgränsande
-socknar, och det för sin ryssvänlighets skull. Och det var naturligt,
-att i denna tid, då hvarje redlig finne med gladt sinne offrade lif och
-blod för fädernejordens befrielse, ett förräderi, sådant som
-Pirrtiainens, icke skulle förblifva ostraffadt.
-
-"Till Pirrtis!" ropade gamle Ollola och svängde musköten öfver sitt
-hufvud.
-
-"Till Pirrtis, till Pirrtis", skränade soldater och bönder om
-hvarandra. "Död åt förrädaren!"
-
-Det fanns en, som icke tog del i skränet, men som ovilkorligen rycktes
-med strömmen. Det var Rietu. Dyster och fåordig, följde han motvilligt
-bönderna; han tänkte på Elli. Ack, hur gerna skulle han icke velat
-träffa henne, ty nu, då faran var öfverhängande, kände han sig manad
-att bistå den skyldige, och det ehuru han var en förrädare. Rietu
-tänkte icke på något annat, än att det var _Ellis_ far, som hotades af
-olyckan, och att afvända denna skulle nu blifva hans förnämsta omsorg.
-Men på hvad sätt skulle det gå till? Jo, endast genom att vinna tid; ty
-Rietu insåg nog, att bland de församlade det allt skulle finnas någon,
-som skulle underrätta Pekka om den fara, som sväfvade öfver hans
-hufvud. Han sade för den skull med en stämma, som tydligt hördes af
-alla:
-
-"Låt oss vänta en stund, kanske..."
-
-Han fick ej tala till punkt, ty en grof stämma inföll:
-
-"Jaså, Rietu vill uppehålla oss, på det att förrädaren må kunna varnas.
-Ja ja, det är inte alls underligt, när han och Elli tycka om hvarandra.
-Slägten framför allt."
-
-Rietu bleknade märkbart, och skulle just svara, då fadern utbrast:
-
-"Perkele! Icke trodde jag mig få höra dylika ord af min son. Men är du
-förrädare, pojke, du också, så känner jag dig inte, så mycket du vet
-det."
-
-Ett doft mummel genomlopp hopen vid dessa Ollolas ord, men ingen stämma
-tog Rietus parti. Fanns det tilläfventyrs någon, som hyste medlidande
-med den redan till döden dömde Pirrtiainen, så vågade han icke
-uppträda, af fruktan för lifvet.
-
-"Rietu håller med Pekka", hördes en stämma; "han är kanske med om
-förräderiet."
-
-"Låt oss undersöka den saken", utbrast mannen.
-
-Då Ollola såg, att faran verkligen sväfvade öfver sonens hufvud, tog
-han raskt sitt parti.
-
-"Stilla", ropade han med dundrande stämma och höjde geväret. "Den
-förste, som vågar lägga sin hand på min son, får smaka denna kula.
-Rietu är ej förrädare, derpå sätter jag mitt hufvud i pant. Hvad hans
-kärlek till Pirrtiainens dotter anbelangar, så är det ju en sak, som
-inte rör någon af er. Framåt, kamrater! Till Pirrtis, till förrädarens
-bostad!"
-
-"Ja, ja, till Pirrtis!" ropade alla med en mun. Rietu var nu glömd;
-begäret efter hämd på Pekka höll allas hjertan fängslade.
-
-I samma ögonblick de hämdlystne bönderna och soldaterna försvunno
-i skogen på norra åstranden, ilade en ung flicka, som under
-öfverläggningen hållit sig dold bakom kyrkmuren och från detta
-gömställe hört allt, med skyndsamma steg ned på isen. Hon tvekade några
-ögonblick, om hon skulle vända om, eller icke, men slutligen tog hon
-mod till sig och fortsatte sin snabba gång mot åns mynning.
-
-"Gud låte mig ej komma för sent", flämtade hon och stannade en stund
-för att hemta andan. "Gud gifve mig styrka och krafter."
-
-Denna flicka var Elli. Målet för hennes färd gissar nog läsaren.
-
-       *       *       *       *       *
-
-"Far, far", ropade den unga flickan och störtade andfådd in i stugan,
-"fly för Guds skull. Bönderna..."
-
-"Hvad pratar du för dumheter", utbrast Pekka Pirrtiainen vresigt. "Lägg
-dig, jag vill sofva."
-
-"Men bönderna då", klagade Elli. "De skola mörda er, det har jag sjelf
-hört."
-
-"Hvad säger du?" sporde Pekka oroligt och reste sig till hälften upp i
-sängen.
-
-Elli omtalade i korthet hvad som förefallit vid kyrkan, och skälfvande
-lyssnade Pirrtiainen derpå, ty såsom alla lömska naturer var han feg
-och bar en djup förskräckelse för döden. Benen ville knappt bära honom;
-hela hans kropp skälfde, som om den varit behäftad med frossan.
-
-"Hvad säger du?" utbrast han ändtligen. "Talar du verkligen sanning?"
-
-Elli ämnade just svara, då ett döfvande larm förnams från skogen. Far
-och dotter sprungo till fönstret.
-
-"Ja, du har rätt", mumlade Pirrtiainen med dyster stämma. "Men hvad är
-att göra?" fortfor han med tydlig ångest i sina anletsdrag.
-
-"Ni måste genast fly, fader", sade Elli brådskande.
-
-"Och du?"
-
-"Jag blir qvar, hvem skulle väl göra mig något illa."
-
-"Du har rätt."
-
-Med dessa ord grep Pekka hatten och käppen och störtade ut, följd af
-Elli. Men knappt hade han tagit några steg utom dörren, då han
-upptäcktes af de antågande.
-
-"Han flyr, han flyr den skurken, den förrädaren", skreko tjogtals
-röster; "hindra honom från att komma undan."
-
-Kärleken till lifvet gaf Pekka krafter; han såg ingenting, han hörde
-ingenting, utom kulorna, som hveno kring hans öron. Utåt hafvet styrde
-han kosan; bland dess snöberg ville han gömma sig. Sedan jagten
-fortsatts en stund, återvände bönderna med oförrättadt ärende, och
-deras harm gaf sig luft i åtskilliga hårda tillmålen.
-
-"Det är du, som hjelpt din far på flykten", sade Ollola med hotande
-stämma till Elli, som i yttre dörren, till utseendet lugn, inväntade
-truppen.
-
-"Ja, det har jag", svarade Elli utan den ringaste tvekan. "Skulle ni
-öfvergifvit er far, om han varit i samma belägenhet som min?"
-
-Ollola blef svaret skyldig.
-
-"Ja, då får flickan lida i faderns ställe", utbrast en af soldaterna.
-"Hon är naturligtvis ryssvänlig, hon också."
-
-Elli darrade. Hennes irrande blickar föllo slutligen på Rietu, hvilken,
-ett rof för de djupaste sinnesrörelser, nästan vanmäktig stödde sig på
-geväret. Han var nu den ende, af hvilken hon kunde hoppas hjelp.
-
-"Nej, hon är ingen förräderska", utropade slutligen Rietu och såg sig
-omkring med stadiga blickar, "och den, som vågar bära hand på henne,
-han får med mig att göra. Perkele! Den som en gång till kallar henne
-för ryssvänlig, han må stå sitt kast."
-
-Med dessa ord rätade ynglingen ut sin smärta, om styrka och vighet
-vittnande gestalt och intog en utmanande ställning framför Elli. Ingen
-svarade på en lång stund. Ändtligen bröt gamle Ollola tystnaden med
-dessa ord:
-
-"Vi kriga ej mot värnlösa qvinnor och barn. Men Pirrtiainens stuga
-skall jemnas med jorden, så mycket är säkert. Fort, gossar, tänd eld på
-förrädarens näste."
-
-Det behöfdes icke en uppmaning till. Tjogtals händer framburo
-välvilligt allt, som behöfdes för att tutta på, och det dröjde icke
-länge, förrän Pekka Pirrtiainens vackra gård var omgifven af ris och
-qvistar.
-
-Elli hade flytt till Rietu och snyftande hvilade hon i hans famn. Ett
-svagt anskri bröt fram öfver hennes läppar, när de första eldtungorna
-girigt började slicka väggarna. Snart skulle det blott återstå en
-glödande askhög af det kära hemmet. Ellis mod var tillintetgjordt; hon
-var å nyo den svaga qvinnan.
-
-"Var lugn, käraste vän", tröstade Rietu och smekte den unga flickans
-kinder, "det kommer väl en bättre tid."
-
-"Men far, far", snyftade Elli. "Tänk för hvilka faror han är utsatt.
-Kanske skall han frysa ihjäl, kanske blifva tagen af de otäcka
-kosackerna! O, min Gud, om blott detta vore väl öfverståndet!"
-
-Bönderna och soldaterna jublade i kapp, när eldens häftighet allt mera
-tilltog. Men långt ute på hafsisen, mellan ett par väldiga snöberg,
-icke långt från Carlöns strand, låg Pekka väl gömd. Han såg, att det
-var hans gård, som gick upp i lågor, och hans förbittring kände inga
-gränser. Men hvad ville han göra? Han måste tiga och lida och se till
-på hvad sätt han skulle kunna undgå faran att falla i sina landsmäns
-händer.
-
-När Pekkas gård var något mer än till hälften nedbrunnen, dånade
-larmtrumman från Pietola, och i det obestämda ljus, som snön kastade
-öfver alla föremål, kunde man upptäcka mörka massor, som från det
-bundna hafvet närmade sig stranden.
-
-Det var kosackerna, som nu å nyo började den blodiga leken.
-
-
-
-
-III.
-
-Under drabbningen, i.
-
-
-1.
-
-Det var annandag påsk den 18 april 1808, som finska härens öde skulle
-afgöras. Från alla håll och kanter stormade de ryska kolonnerna in på
-finnarne, som enligt befallning till en början försvarade sig ganska
-lamt. Adlercreutz var betänkt på att återtåga, hellre än att riskera
-hären. Med dyster blick stod han på en höjd invid kyrkan, och hans ögon
-öfverforo spanande allt, hvad som kom i hans väg, så väl de finska som
-de ryska anstalterna. Det var vid middagstiden. Vid Pietola, der
-trossen befann sig, hade Nylands jägare och dragoner mycket att göra,
-och det var endast de förres ihärdiga eld, som kunde tvinga Kulneffs
-kosacker att stanna. Så fortgick striden utefter hela linien, och
-klockan blef ändtligen fyra på eftermiddagen. Då, sedan första och
-tredje brigaden gått öfver elfven, fick Döbeln befallning att retirera.
-Han gjorde det ogerna, ty den ställning, han intagit bakom den förut
-nämda dalgången, gjorde, att han ansåg sig ännu längre kunna hålla
-stånd. Men han måste lyda order. I den allra bästa ordning öfvergick
-han för den skull isen, och stälde marschen till Karinkarda. I och med
-andra brigadens återtåg fingo ryssarne större spelrum, och de ansågo
-sig redan såsom herrar på platsen. En allmän stormning mot norra
-stranden företogs; det såg mörkt ut för den adlercreutzska hären, ty
-fienderna hade vid Grytila hemman gått öfver ån till Sadinperä, samt
-hade lyckats fatta posto vid sjelfva elfvens mynning, i närheten af
-Gerttula gästgifvaregård. Vi förflytta oss fram till klockan 6 på
-aftonen. Den lätta skymningen hade redan inbrutit. På elfvens is och
-uppför den norra stranden krälade ryssarne som i en myrstack, allt
-under det finnarne med harmen i hjertat långsamt drogo norr ut. Det var
-ett dystert skådespel. Mången ärrig kämpe sedan Gustaf III:s krig grät
-raseriets tårar, mången tvang tåren ned igen och svor ve och
-förbannelse öfver upphofsmannen till detta nesliga återtåg. Men alla
-lydde, ingen vägrade att gå.
-
-Från en liten snöhöljd kulle helt nära den plats, der von Herzen stod
-med sina nyländingar, tog Adlercreutz en ytterligare öfverblick af
-ställningen. Det ena smärtsamma uttrycket efter det andra vexlade i
-hans manliga anlete, och mången gång frammumlade han stympade meningar,
-dem ingen mer än han förstod. Han var finne till lif och själ och född
-i Nyland. Det var också derför som han särdeles omhuldade krigarne från
-detta landskap. Framför honom låg det öfvergifna Finland, prisgifvet åt
-den härjande fienden; bakom honom den höga, kalla norden med sin is och
-sin snö; omkring honom hans pröfvade soldater, färdiga att lida,
-färdiga att kämpa till sista man. Hvad skulle han icke tänka i dessa
-ögonblick; hur smärtsamt skulle icke hjertat krympa tillsammans vid
-tanken på det kommande! Adlercreutz for med afviga handen öfver den
-svettiga pannan, och en djup suck banade sig väg ur hans bröst. Hans
-blickar föllo på nyländingarne, och de ljusnade en smula. Hans
-forskande öga mötte von Herzens. Var det måhända denna blick som med
-ens förändrade stridens gång?
-
-Ryssarne trängde på, och minut efter minut blef finnarnes trångmål
-större. Då sprängde Adlercreutz på sin eldiga springare fram till von
-Herzen. Hans öga brann af feberns glöd och hans stämma darrade
-lindrigt, då han utropade: "Tillbaka!"
-
-Von Herzen rörde sig ej; hans soldater stodo likaledes orörliga som
-bildstoder.
-
-Adlercreutz studsade; detta hade han icke väntat sig. En skär rodnad
-sprang upp på hans kinder, och han var nära att förifra sig.
-
-"Tillbaka", ropade han med stränghet, och det blanka svärdet blänkte i
-hans hand.
-
-Von Herzen kastade en pröfvande blick öfver sina tätt sammanslutna led.
-Det brann äfven i hans ögon en flammande eld; hans hjerta bultade
-våldsamt och hans senfulla hand omfattade konvulsiviskt svärdfästet.
-
-"Tillbaka, tillbaka", dundrade Adlercreutz med hotfull stämma.
-
-Då sprang von Herzen fram i têten af sin kolonn; hans kinder brunno som
-af feberns eld, hans blickar tycktes genomborra hvarje soldat, och hans
-väldiga stämma lät som åskan, då han, höjande svärdet öfver sitt
-hufvud, ropade:
-
-"Framåt! fäll bajonett!"
-
-Nu blef det lif i den förut till utseendet stendöda kolonnen; ett
-enstämmigt utrop af glädje förnams; bajonetterna fäldes så fort som de
-kanske aldrig förut blifvit fälda; den jemna marschen ökades med hvarje
-sekund, och många minuter hade icke gått till ända, då kolonnen med
-stormsteg rusade nedför stranden, öfverändakastande allt i sin väg.
-
-Adlercreutz visste knappt till sig, han rycktes med i strömmen; hans
-entusiasm lågade å nyo upp; hans springare var som af eld, och sjelf i
-spetsen för de modiga nyländingarne, högg han in på de ryska
-kolonnerna, som vacklade, dels krossades, dels förströddes som agnar
-för vinden.
-
-"Löjtnant", ropade han till sin adjutant under sjelfva stormningen af
-södra stranden, "spräng å stad; kalla de andra brigaderna tillbaka. Vår
-är segern!"
-
-Herzens bataljon hade, lik en lavin, med oemotståndlig makt sprängt
-ryska centern. Blod och död betecknade dess väg. Nu blef det annat af.
-Från alla håll återkommo de finska afdelningarna. Trögt hade de tågat
-tillbaka; nästan i språngmarsch vände de åter. Ack, deras heligaste
-önskan, att få på fullt allvar mäta sig med den hatade fienden, den
-skulle nu uppfyllas, de skulle få visa, att de hade mod i bröstet och
-kraft i armen. Hvilket ändlöst jubel, när de vikande massorna kastade
-sig öfver fienden; hvilken ryslig förvirring; hur stolt och segerglad
-ljöd icke björneborgsmarschen öfver stridsbullret; det var ett helt
-folk, smädadt, tillbakasatt, jagadt nära nog ur dess landamären, som nu
-i ett ögonblick fick vakna upp till en annan verklighet, i hvilken
-segerns krona vinkade så skön; det var en berusning, som var omätlig;
-om mångdubbel styrka stått emot dem, skulle finnarne ändå vunnit seger.
-
-Då centern så oförmodadt genombröts, måste de båda ryska flyglarne, som
-just höllo på att förfölja den finska hären, retirera, för att icke i
-sin ordning blifva öfverflyglade. Det dröjde icke länge, förrän striden
-å nyo utspann sig längs hela norra stranden, upp på hvilken ryssarne
-blifvit jagade, snart sagdt i en handvändning.
-
-       *       *       *       *       *
-
-Dyster och ett rof för de gräsligaste lidanden vandrade Pekka
-Pirrtiainen mellan de kylande snöbergen. Fram till Siikajoki tordes han
-icke. Förrädarens samvetsförebråelser hopade sig öfver honom och tyngde
-hans sinne; hvart han såg, tyckte han sig upptäcka armar, som ville
-gripa honom, krossa honom. Under det Pirrtiainen fridlös irrade
-omkring, hade Rietu slutit sig till en ströfkår, som blifvit utsänd för
-att undersöka isen. Den unge mannen brann af begär lika mycket att
-utmärka sig, som att få reda på Pekkas spår. Och detta för Ellis skull.
-
-Det var stark skymning, då den trupp, till hvilken Rietu hörde, tågade
-ut i riktning mot Carlön. Truppen var sammansatt af nyländingar och
-björneborgare; hvar och en täflade att göra sitt bästa; här och der
-skingrades en trupp ryssar, här och der tillfångatogs en annan. Elden
-från handgevärssalvorna upplyste de kala snödrifvorna och spred ett
-magiskt, fastän minutligt sken öfver det vidsträckta, ödsliga fältet.
-Ljudet från kanonerna och musköterna vid Siikajoki hördes än doft, än
-klart och tydligt.
-
-Plötsligt spratt Rietu, som gick i främsta ledet, till. Hvad kunde
-orsaken vara? Jo, mellan ett par höga snödrifvor hade hans skarpa öga
-upptäckt en manlig varelse, som bemödade sig om att så fort som möjligt
-fly undan. Väl kunde han icke upptäcka den flyendes anletsdrag, men en
-inre stämma sade honom, att det var Pekka, och han uppbjöd allt, hvad i
-hans förmåga stod, att följa hans spår.
-
-Äfven Pekka hade igenkänt finnarne. Hade det varit ryssar, skulle han
-icke ett enda ögonblick tvekat hvad han borde göra: bättre att
-öfverlemna sig åt fienden, än åt de förbittrade socknemännen, ty i
-senare fallet visste han nog, att hans död var gifven.
-
-Den starka kölden hade ännu icke förmått att stelna hans lemmar; det
-var den inre starka spänningen, som höll hans lifliga själ i en orolig
-verksamhet, som gjorde, att han icke så snart erfor köldens inverkan.
-
-Från drifva till drifva ilade han undan allt hvad han kunde, men
-finnarne voro honom städse i hälarne. Seg som en äkta österbottning,
-höll han ut i det längsta, men det var dock tydligt, att, huru härdade
-hans senor än voro, han ändtligen skulle duka under för tröttheten. Med
-förfäran tänkte Pekka på det ögonblick, då han måste gifva sig fången.
-Han gaf till ett ilsket vrålande och de senfulla händerna knöto sig
-konvulsiviskt om skaftet på en bredbladig, skarpslipad knif, hvilken
-han i brådskan icke glömt att taga med sig. Skulle han ännu göra ett
-försök att fly undan, eller skulle han försvara sig. Han var en stund
-riktigt obeslutsam om hvad han skulle företaga. Men då han ändtligen
-hade beslutat sig för något och skulle begifva sig af mellan ett par
-drifvor, hejdades han plötsligt af en person, som stängde hans väg.
-
-"Ha, fader Pekka", sade Rietu och uträckte sin hand, "ändtligen har jag
-funnit er. Nu skall ni icke irra omkring här längre. Döden skulle hinna
-er förr eller senare."
-
-"Låt mig gå, Rietu", bad Pirrtiainen med ångestfull stämma.
-
-"Nej, fader Pekka, ni måste stanna."
-
-"Du får alla mina egodelar, ja, du får Elli på köpet."
-
-"Ni får ej gå", svarade Rietu å nyo med allvarsam stämma.
-
-"Nej", utbrast Pekka och hans ögon glödde af en hemsk eld, "hellre
-stupar jag här."
-
-Med dessa ord svingade Pekka den skarpslipade knifven öfver sitt
-hufvud. Han syntes beslutsam.
-
-Rietu sprang fram, just som Pekka Pirrtiainen slungade en björneborgare
-till marken. Utan att länge betänka sig rusade han på den gamle bonden
-och slog sina armar kring hans kropp. Förgäfves ansträngde sig den
-gamle af alla krafter för att slippa lös; han satt som i ett skrufstäd.
-
-"Släpp mig", ropade han med vansinne, "jag måste blifva fri."
-
-"Nej", svarade Rietu allvarligt; "ni måste följa mig. Jag ansvarar för
-er säkerhet."
-
-Pekka såg en stund tvinande på Rietu; dennes förklaring, att han skulle
-ansvara för honom (Pekka) susade så besynnerligt i hans öron. Skulle
-han, som var stämplad såsom förrädare, kunna hoppas på tillgift! Det
-såg åtminstone i det närvarande mörkt ut.
-
-"Ni måste foga er i ert öde", sade Rietu, när de öfriga finnarne
-omringade dem.
-
-"Hvar är Elli?"
-
-"Ah, hon är i godt förvar; på henne går det rakt ingen nöd."
-
-Detta tycktes någorlunda återgifva Pekka det lugn, han så väl behöfde.
-Med en djup suck fogade han sig i det närvarande oundvikliga.
-
-Sedan recognosceringen var fullbordad, återvände den lilla truppen till
-Siikajoki och hann fram under det striden ännu pågick som bäst.
-
-
-2.
-
-Ellis sinnesstämning kan hvar och en med lätthet fatta. Visserligen
-omhuldades hon på det omsorgsfullaste af Rietus mor, men det var ändå
-icke detsamma: hon saknade allt för mycket den älskade, hvarjemte oron
-öfver faderns öde ständigt höll hennes själ i spänning. Men Elli var en
-modig och förståndig flicka, som, efter ett kort resonnemang med sig
-sjelf, kom till den förnuftiga slutsatsen, att det alls icke tjenade
-till någonting att sörja i otid, utan fastmera handla så långt
-omständigheterna det medgåfvo. Det första, hon då bråkade sin hjerna
-med, var att utfundera ett sätt att rädda fadern, i fall han, såsom hon
-förmodade, skulle blifva tillfångatagen. Väl tänkte hon i vissa
-ögonblick på att uppdaga allt för Adlercreutz, och hon var nära deran,
-då hon en gång mötte honom, men inom hennes bröst fanns det ändock
-_något_, som höll henne tillbaka. Detta något, som obevekligt stälde
-sig emellan henne och lyckan, det var den omständigheten, att fadern
-var en fosterlandsförrädare. Så modig Elli än var, skälfde likväl
-hennes kropp af fruktan, då hon tänkte derpå.
-
-Nu, då striden rasade som värst, skulle hon då gitta i overksamhet och
-åse huru hennes bröder lemlästades? Nej, dertill var hon för mycket
-qvinna, för mycket finska. Hon begaf sig ut. Visserligen studsade hon
-för några ögonblick tillbaka, när kulorna började hvina omkring öronen,
-men hon tog snart mod till sig, och det varade icke länge, förrän hon
-var ifrigt sysselsatt med att förbinda de sårade och skaffa nödig
-hjelp, så väl åt vän som fiende. Den unga flickans modiga uppträdande
-aftvådde icke allenast den mörka fläck, som faderns nedriga handling
-satt på henne -- hennes älskliga och milda väsende, detsamma äfven i
-faran, uppväckte allas beundran, både officerares och manskaps.
-
-"Bra gjordt, flicka", ropade en högre officer, då Elli med anlitande af
-alla sina krafter drog en sårad krigare till ett af dikena och der
-började bispringa honom med all den hjelp, hon för närvarande kunde
-åstadkomma.
-
-"Bra, bra", ropade flere röster bredvid den unga flickan, som,
-uppmuntrad af bifallen, arbetade med den mest spända ifver. "Om alla
-vore så modiga som du, skulle inte så många dö undan."
-
-När ingenting mer var att göra på norra stranden, sprang Elli fram till
-den södra, der Herzens bataljon som bäst höll på att storma. Här tyckte
-den unga flickan visserligen, att det kändes ännu värre än på den andra
-stranden, men begäret att utmärka sig hade så intagit henne, att det
-tycktes henne vara en af de största njutningar att nu å nyo få kasta
-sig in i stridsbullret. Utan betänkande följde hon de eftersta leden af
-Nylands infanteri, men plötsligt stannade hon och hela hennes kropp
-skälfde. Hvad såg hon månne, som så upprörde henne?
-
-Icke så särdeles många alnar ifrån henne hade Adlercreutz för några
-minuter hållit stilla och betraktade från sin farliga ståndpunkt den
-sig allt mera utspinnande striden. Omkring sig hade han nu endast några
-få soldater och en adjutant. Elli kunde icke taga sina vackra blickar
-ifrån befälhafvaren, som satt der på sin eldiga springare, till
-utseendet fullkomligt lugn, men till sitt inre ej olik en glödande
-vulkan. Hvad beundrade hon hos honom? Var det väl hans uttrycksfulla
-ansigte, hans väl växta kropp? Nej, hon beundrade det mod, som han
-ådagalade, när han tvärt emot order bjöd fienden spetsen.
-
-Plötsligt höjdes ett gemensamt rop af de omkring befälhafvaren varande
-soldaterna, och det var äfven hög tid för Adlercreutz att sätta sig i
-försvarstillstånd, ty i sporrstreck närmade sig nu en liten kosacktrupp
-med dragna sablar; den styrde kosan mot Adlercreutz. Snart kom striden
-äfven här i gång, och den blef ytterst hårdnackad.
-
-Adlercreutz och hans män kämpade med verkligt dödsförakt, ty i förstone
-såg det verkligen mörkt ut för dem att komma undan, alldenstund
-fiendernas antal efter hand ökades, hvaremot finnarnes minskades. Kalla
-till sig förstärkning ville han icke, ty då skulle måhända slagets öde
-berott derpå.
-
-"Låtom oss genombryta fiendernas led", ropade han i stället och
-sporrade hästen mot den till utseendet svagaste punkten. Men då han här
-mötte ett det ihärdigaste motstånd, såg han sig tvungen att afstå från
-hvarje försök.
-
-"Detta ser ut att blifva vår sista strid här på jorden", sade han till
-sin adjutant, löjtnant Lange. Men denne svarade frimodigt:
-
-"Åhnej, herr general, ännu skola vi lägga i dagen vår kärlek till vår
-födelsebygd."
-
-"Det skola vi, om vi också skola stupa derför", sade en annan af
-officerarne och uppträdde vid dessa ord en svartmuskig kosack på sin
-värja som en stek på ett spett.
-
-Från Herzens bataljon hördes dånande hurrarop; den hade fullständigt
-sprängt ryssarnes center; icke långt derifrån slogos björneborgarne med
-ursinnig tapperhet, och lik en mörk, med en oundviklig död hotande
-lavin skred den tavastländska bataljonen med Gripenberg i spetsen södra
-stranden utför. Öfver Siikajokiån och de närmaste skogspartierna
-simmade den qväfvande krutröken och gjorde tillsammans med skymningen
-det till slut ganska svårt att igenkänna hvarandra.
-
-Utan att Elli visste af det, hade hon, tillika med ett par andra lika
-behjertade qvinnor, blifvit indragen i den hvirfvel, som omslöt den
-stridande Adlercreutz. Hennes hjerta bultade våldsamt, och hennes späda
-fingrar omfattade konvulsiviskt kolfven på en skarpladdad ryttarpistol,
-tillhörande en fallen kosack, att döma af inskriften, hvilken den unga
-flickan icke förmådde tyda. Skärande kontrast! Med ena handen höll hon
-pistolen, i hvarje minut färdig att utsända den dödande kulan; med den
-andra handen aftorkade hon varsamt det ymniga blod, som flöt ur en
-soldats genomstungna bröst. Hon såg en kosack rikta lansen mot
-Adlercreutz's bröst, musklerna i hennes arm spändes hårdare; sakta
-reste hon sig från den knäböjande ställning hon intagit; i det döfvande
-vimlet, der hästar, menniskor och döda föremål syntes som ett enda
-kaos, en fantastisk sammangyttring, såg Elli, den modiga bondflickan
-från Siikajoki, endast den fara, som sväfvade öfver generalens hufvud.
-Hon bekymrade sig icke om de stridandes buller, om de sårades och
-döendes qväfda utrop. Modigt och utan att darra utsträckte hon högra
-armen, under det hon stödde den venstra mot en döende hästs länd. I
-detta ögonblick rörde sig ingen muskel i hennes täcka anlete.
-
-Kosacken kom närmare; de omkring Adlercreutz varande slöto sig tätare
-tillsammans, hvar och en beredd att offra ända till sista blodsdroppen
-för befälhafvarens räddning. Då, just i det kritiska ögonblicket,
-smälde ett skott från sidan; kosacken släppte lansen; fötterna, med
-hvilka han, enligt detta steppfolks vana, styrt springaren, släppte
-sitt fäste; armarne beskrefvo några våglinier i tomma luften, liksom
-ville de åter gripa efter vapnet; ett svagt stönande hördes från
-steppsonens läppar, derpå föll han tungt till marken. De öfriga
-kosackerna studsade, och detta gaf finnarne tid att å nyo samla sig och
-anfalla med fördubblade krafter. Deras angrepp blef nu oemotståndligt,
-och de skyndade sig undan så mycket fortare, som Kulneffs ryttarskaror
-ute på hafvet nu måste jaga tillbaka, medan de finska brigaderna
-erhållit befallning att vända om. Det var ett egendomligt och tillika
-fängslande skådespel, att i den lätta skymningen se de ryska
-kavalleriskarorna spränga öfver isen och det bländhvita snötäcket. Hade
-ej kanondundret, handgevärssalvorna och de stridandes döfvande larm
-tryckt sin verklighetsstämpel på taflan, skulle man trott, att allt
-endast var ett fantasispel.
-
-När de ryska massorna allmänt veko tillbaka och segern ansågs med
-säkerhet vunnen, kom general Adlercreutz fram till Elli, som ännu
-outtröttligt höll på att egna sårade vänner och fiender sina ömma
-omsorger. Generalens ögon uttryckte en allt för tydlig beundran, och
-han sade, i det han vänligt klappade den djupt rodnande Elli, som vid
-hans ankomst stigit upp:
-
-"Du har räddat mitt lif, flicka. Hvad heter du, och hvarifrån är du?"
-
-Elli sade sitt namn och boningsort.
-
-"Således husvill i detta krigets elände och i denna köld", mumlade
-Adlercreutz halfhögt för sig sjelf. "Stackars flicka!"
-
-Elli hade, utan att hon behöfde anstränga sina hörselorganer, förnummit
-generalens ord.
-
-"Ah, med mig är det alls ingen fara", utbrast hon och såg sig omkring.
-"Jag har nog i kyrkbyn vänner, som inte skola neka mig tak öfver
-hufvudet." Och med dessa ord lät hon sina blickar öfverfara några
-qvinnor, hvilka, liksom hon, voro ifrigt sysselsatta med de sårade.
-Dessa qvinnor förstodo mer än tydligt Ellis blickar, och i deras tysta
-nickningar kunde man läsa detta: Vi äro beredda att uppoffra allt för
-dig.
-
-Detta tysta, men vältaliga språk förstod synbarligen äfven Adlercreutz,
-ty han sade till Elli, i det han åter steg till häst:
-
-"Jag ser, att du är i goda händer. Vill du utbedja dig någonting af
-mig, så uppsök mig och jag skall göra allt hvad jag kan för dig."
-
-Med dessa ord gaf talaren hästen sporrarne och försvann i stridsvimlet.
-
-"Ja, det torde kanske snart behöfvas, att jag anlitar hans hjelp",
-tänkte Elli för sig sjelf. "Det beror på, huru det går med far. Ah, nu
-skall det allt gå bra", utbrast hon med inre hänförelse; "han såg ju så
-mildt på mig, då han sade, att jag skulle uppsöka honom. Ja, far skall
-blifva räddad, och det genom mitt lyckliga skott."
-
-Hur lätt hoppas icke barnet och ynglingen, att allt skall utfalla efter
-deras önskan; och om detta lifliga hopp ej funnes, hvad skulle då
-verlden vara? Ett hemvist för själar, utan detta aningens och hoppets
-sälla rosenskimmer, som mången gång förmår att nedbryta det oblida
-ödets skrankor.
-
-Då Adlercreutz lemnade Elli, hördes de första svaga tonerna från
-björneborgsmarschen i södra strandens skog. Dessa toner kommo närmare;
-de brusade mäktiga som åskor, och de hänförde äfven de redan i striden
-stående. Den trötte kände ny kraft tillströmma armen, den sårade
-ansträngde sig för att resa sig upp en smula, och kring de läppar, som
-redan började skälfva af dödens kalla kyss, spred sig ett sekundlikt
-leende. Ack, hvad skulle icke dessa käcka krigare känna i dessa
-stunder, på denna deras första högtidsdag! Dödens smärta blef ljuf, ty
-de visste att segern var deras.
-
-Adlercreutz sprängde emot Döbeln; deras blickar möttes, deras händer
-slöto sig i hvarandra. Hvad skulle icke _de_ känna i denna stund! När
-de sist sågo hvarandra, fördystrade tanken på det hopplösa återtåget
-deras blickar; nu deremot, nu vinkade något helt annat: den första
-härliga segern.
-
-Björneborgarne störtade som rasande lejon utför södra stranden, öfver
-isen och uppför den norra stranden. Hvad de förut gående skarorna icke
-kunnat drifva undan, det mejades nu som säd till marken, så vida det
-icke flydde. Förgäfves förde Rajewsky och Kulneff sina skaror i elden;
-de kastades öfver ända snart sagdt i en handvändning; allt måste fly,
-och allt flydde.
-
-Sådan var aftonen af annandag påsk 1808. Den utmattade här, som
-tillförne måst draga sig tillbaka, hade nu rest sig upp och aftvått
-skammen med en lysande seger -- en seger, som återgaf den förtröstan
-till nya framgångar och gjorde fiendens tro, att han var oemotståndlig,
-om intet.
-
-Och han, som egentligen var satt till öfverbefälhafvare för den
-svensk-finska hären, var han, _fältmarskalken_ Klingspor, månne
-närvarande vid drabbningen och ledde dess gång? Nej; redan långt förr
-än de första skotten föllo, hade han i en beqväm släde skyndat norr ut.
-Han var för mycket rädd om sin värda person, att han skulle gifva den
-till pris i en kamp på lif och död.
-
-Och åt en sådan fältherre, om hvilken den genomhederlige gamle Lode i
-Franzila hade det mustiga yttrandet, att
-
-    "det är skam att tappre männer
-    täckas tala om en sådan",
-
-hade Sveriges konung och råd anförtrott försvaret af brödralandet öster
-om Bottnen. Man kan icke, vid kännedomen härom, annat än erfara djupt
-vemodiga känslor af en harm, som utgången af fälttåget visade vara
-fullt berättigade.
-
-En lycka var, att hären egde så dugliga och beslutsamma
-underbefälhafvare som Adlercreutz, Döbeln och Sandels, annars hade
-armén väl icke fått stanna förr än vid nordpolen.
-
-
-
-
-IV.
-
-På fädernehemmets ruiner.
-
-
-Det var ett par timmar efter det striden ändat; finnarnes segersånger
-hördes då och då genomtona luften, alla försakelser voro nu förgätna,
-framför Finlands käcka söner låg nu fosterlandet å nyo öppet; den
-första segern var vunnen, och långt i söder ströfvade de ryska
-bataljonerna för att hinna undan i tid. Den finne, som kunde öfverlemna
-sig åt sömnen, han gjorde det nu med all trygghet; den som icke kunde
-det, och många voro de, ströfvade omkring på det af tusendes blod
-fuktade bataljfältet, kanske för att söka en kamrat, måhända också för
-att i ensamheten påminna sig de näst föregående timmarnes faror och
-värma sin själ vid hågkomsten af de utkämpade bragderna.
-
-Bland dem, som med skyndsamma steg ilade vester ut, finna vi Elli
-alldeles ensam. När striden afstannat, blef det henne för trångt inom
-Ollolas stuga; hon måste hemta frisk luft; hon måste, kosta hvad som
-helst, ännu en gång återse det brända fädernehemmet, der hon lidit så
-mycket, njutit så mycket. Det dröjde icke länge, förrän hon var framme
-vid Pirrtis ruiner, från hvilka ännu en svag hvitgrå rök uppsteg mot
-vårhimmelen. En dyster bäfvan genomfor den unga flickans kropp, när hon
-satte foten på en af de kolade bjelkarne; hon ville ännu icke riktigt
-tro, att det hon såg var den nakna verkligheten; hon gnuggade sig
-häftigt i ögonen. Kanske att allt var en sorglig dröm, påskickad henne
-till pröfning! Ack, nej; verkligheten var allt för sann; den kolade
-bjelken knastrade under Ellis fötter, och hur mycket hon än gnuggade
-ögonen, såg hon ändock, att röken alls icke var någon bedräglig
-synvilla.
-
-"O, min Gud, min Gud", suckade hon och knäppte händerna bedjande
-tillsammans öfver bröstet, "det är då en ryslig sanning, att jag ej
-mera har något fädernehem! Och du, min stackars far, hvar är du nu?
-Kanske irrar du omkring ute på det vida hafvet och vågar dig ej fram
-till bebyggda ställen!"
-
-Vid dessa ord sprang hon upp från sin ödmjukt knäböjande ställning;
-hennes ögon voro fuktiga, hennes barm häfde sig med våldsamma slag. Hon
-tänkte öfver, antingen hon skulle vända om till Ollolas gård eller
-begifva sig ut på isen, för att uppsöka fadern. Men nu kunde hon icke
-besluta sig så fort som hon annars brukade; det var inom henne
-någonting, som alltid höll tillbaka, då hon trodde sig ha fattat
-beslutet.
-
-De tunga skyarne delade sig efter hand, och Elli hade icke lång stund
-varit på ruinerna, då hon omgöts af månens klara strålar. På strid
-följer frid. Lugnet i naturen återgaf den unga flickan också i viss mån
-lugnet i själen. Hon gick med varsamma steg öfverallt i det nedbrända
-hemmet; hon undersökte allt hvad som kunde vidröras utan att falla till
-stoft, och hon hade just slutat sin vandring, samt öfvertänkte nu på
-nytt, hvart hon skulle styra sina steg, då ett buller, som med hvarje
-minut tilltog, tog hennes uppmärksamhet i anspråk.
-
-"Kan det vara ryssar", tänkte hon och darrade. "Nej, de äro ju slagna.
-Då är det finnar. Tänk om..."
-
-Hon fick ej tala till punkt, ty en liten trupp, som med långsamma steg
-bröt fram ur strandskogen och satte marschen på Pirrtis, hejdade henne.
-Truppen närmade sig; Elli gaf till ett anskri af smärta, ty i första
-ledet igenkände hon fadern med bakbundna armar. Nästan medvetslös
-vacklade hon fram, men hade icke uttagit många steg, förrän hon sjönk i
-Rietus armar. Hennes kinder hade snöns färg, hennes läppar voro som
-förseglade; hon kunde i detta ögonblick icke ens tänka redigt; en kort
-vanmakt öfverföll henne. -- -- --
-
-       *       *       *       *       *
-
-"Mine herrar", sade Adlercrentz ungefär vid samma tid som mötet på
-hemmets ruiner egde rum, till sina underbefälhafvare, och gick med
-häftiga steg fram och tillbaka i det rum han tagit i besittning, "vår
-ställning är nu så mycket bättre, att vi kunna gå anfallsvis till väga.
-Och vi skola ej lemna tillfället obegagnadt; det återkommer måhända
-aldrig mera. Nästa dust blifver..."
-
-Ett buller utanför dörren gjorde, att han afbröt sitt tal. Han syntes
-en smula missnöjd.
-
-"Hvem är det", sporde han posten, som nu inträdde.
-
-"En ung flicka, herr general, en ung..."
-
-"Har synbarligen förvridit hjernan på dig", afbröt Adlercreutz tvärt
-den stammande soldaten, och det med en viss skämtsam ton. "För in
-flickan!"
-
-När dörren öppnades för andra gången, var det Elli som trädde in. Snöns
-blekhet hvilade ännu öfver kinderna, blickarne stirrade utan återvändo
-åt alla sidor.
-
-"Hvad vill du, flicka?" sporde Adlercreutz medlidsamt och tog Ellis
-händer mellan sina. "Du är så upprörd."
-
-Det vänliga tilltalet hade ett afgörande inflytande på Elli. Hon
-lösryckte händerna, for med dem öfver pannan och tycktes en stund
-öfvertänka hvad hon skulle säga.
-
-"Tala fritt", sade generalen med en stämma så mild, att Elli spratt upp
-ur sina drömmar och med ett lätt, ett gladt utrop kastade sig till hans
-fötter, under det hon utropade:
-
-"Ni förlåter ju ett brott! O, ja, jag ser det på er, general! Min far
-är brottslig; han hålles för en förrädare derför, att han icke ville
-följa bönderna på deras ströftåg. Vårt hem är uppbrändt, och nu vilja
-Siikajoki byamän taga lifvet af min far, som lyckats fly undan, men
-blifvit fångad nära Carlön. General", fortfor den vackra flickan och
-sträckte bedjande sina händer mot Adlercreutz, som, sjelf ett rof för
-de mest olikartade sinnesrörelser, knappast visste hvad han skulle
-tänka, "ni lofvade, att jag skulle få utbedja mig någonting af eder
-derför att jag räddat _ert_ lif; nu beder jag om _min fars_ lif. O,
-skynda er, annars kommer ni för sent! Skynda er!"
-
-Adlercreutz lät sina blickar en stund hvila på krigskamraterna. I
-somligas ögon läste han det obevekliga svaret: "låt förrädaren undfå
-sin förtjenta lön", i andras deremot, och, vi tillstå det, i de
-flestas: "låt denna gång nåd gå för rätt."
-
-"Din far skall blifva fri", sade ändtligen generalen och tecknade några
-ord på en papperslapp, gaf den åt en af sina adjutanter och befalde
-honom att följa Elli.
-
-Den unga flickans glädje var outsäglig. Hon hade ju räddat sin far, och
-hon var säker på, att han efter den dagen skulle börja ett annat lif.
-Adjutanten kunde endast med ansträngning följa henne; lik en jagad hind
-ilade hon öfver snöfälten mot fädernehemmets ruiner.
-
-Knappt hade hon försvunnit från generalens bostad, när Adlercreutz
-vände sig till de församlade, i det han sade:
-
-"Mine herrar, det lyster mig högligen att se utgången på denna sak. Det
-torde hända, att bönderna här tillämpa den grymma lynchlagen. Viljen I
-följa mig?"
-
-Alla voro genast färdiga, helst som natten var obeskrifligt härlig, och
-snart voro de på väg till Pirrtis.
-
-       *       *       *       *       *
-
-Läsaren fattar nogsamt orsaken till Ellis plötsliga uppträdande hos
-Adlercreutz. Bönderna svuro enhälligt, och med dem soldaterna, att
-landsförrädaren, hända hvad som hända ville, skulle hänga i det
-närmaste trädet invid sin egen sköflade gård. Förgäfves bad Elli om
-tillgift för fadern, förgäfves lofvade denne att bättra sig, och lika
-förgäfves tiggde Rietu om Pekka Pirrtiainens lif.
-
-"Han måste dö", skränade bönderna och soldaterna om hvarandra.
-
-En djup suck höjde Pekkas bröst. Han ville tala, men orden fastnade i
-halsen. Det var förfärliga stunder för den fordom så högmodige bonden.
-Döden gapade mot honom; endast ett underverk kunde rädda honom, det
-insåg han mer än väl. Men Pekka Pirrtiainen trodde icke på några
-underverk, derför underkastade han sig, åtminstone till utseendet, det
-öde, som väntade honom. I hans bröst stormade dock de våldsammaste
-lidelser; han måste anlita hela sin själsstyrka för att visa sig
-någorlunda lugn, ty han visste, att endast detta kunde stämma hans
-fiender till hans förmån.
-
-När Elli märkte det fåfänga i att slösa med böner, delgaf hon Rietu
-sitt fasta beslut att skynda till Adlercreutz, samt omtalade orsaken
-till de gynsamma förhoppningar hon hyste.
-
-"Gå du, käraste vän", hviskade Rietu; "jag skall emellertid försöka att
-uppehålla bönderna och soldaterna i det längsta."
-
-En tacksam, kärleksfull blick, och Elli var försvunnen.
-
-Det blef en stund tyst vid ruinerna, öfver hvilka månen göt sitt bleka,
-dallrande sken. Stunden var icke utan sin stora högtidlighet. Man såg
-här ett folk i beredskap att hämnas på den, som med stolt förakt
-trampat fosterlandskärleken under fötterna. Det var grymt, men
-rättvist. Ren och stark lågade denna kärlek i österbottningarnes bröst;
-de kunde icke ens tåla _höra_ namnet landsförrädare, och när dertill
-kom, att den brottslige var från samma provins, ja, till och med var
-bosatt i samma socken, blef hatet mot honom ännu mera uppjagadt.
-
-En half timme hade gått till ända, och ännu hade ingen arm höjt sig för
-att verkställa den redan afkunnade domen. Ville Pekkas domare grymt
-leka med honom, såsom katten med råttan? Det är svårt att säga, men
-skenet hade det likväl för sig.
-
-Plötsligt utbrast en af soldaterna så högt, att det hördes öfver hela
-samlingen:
-
-"Nu tycker jag det är tid att gifva förrädaren Pekka Pirrtiainen den
-lön han förtjenat."
-
-Bönderna och soldaterna rusade upp. Äfven Rietu, som redan från början
-tagit plats bredvid den lifdömde, reste sig upp och intog en hotande
-ställning framför Pirrtiainen. Ynglingens ansigte var dödsblekt, och
-beslutsamheten stod tydligt att läsa så väl i hans ögon som i alla hans
-drag.
-
-"Gå bort ifrån honom", röt en jättelik bonde och armbågade sig fram.
-"Vi måste taga hans lif."
-
-"Nej", utbrast Rietu med styrka, "jag lemnar icke Pekka, förrän ni
-lofvat mig att ej göra honom något ondt."
-
-"Men, betänk då, Rietu", frampustade Pirrtiainen, under det
-ångestsvetten rann utför hans panna, "du utsätter ju äfven dig för
-misstankar, och hvem vet hvilken hämd som..."
-
-"Tyst, fader Pekka", afbröt den käcke Rietu beslutsamt; "endast öfver
-mitt lik skola de komma er på lifvet."
-
-"Vettvilling", skrek en medelålders bonde och sprang fram till Rietu
-samt grep honom i armen, "ser du då inte, att äfven du går din
-undergång till mötes, om du längre envisas att försvara förrädaren!"
-
-"Tillgif honom då hans brott, såsom en rättvis och barmhertig Gud också
-skall tillgifva honom det", bad Rietu bevekande.
-
-"Nej", ropade alla med en mun. "Häng förrädaren!"
-
-Pekka Pirrtiainens kropp skakades som af en frossa. Han såg nu, att
-något medlidande icke stod att erhålla.
-
-"Nåd, nåd!" stönade Pekka med skälfvande stämma.
-
-"Nej", skreko alla om hvarandra, "upp i trädet med honom!"
-
-"Tillbaka", dundrade Rietu och kastade en bonde till marken, samt gaf
-en annan ett så häftigt knytnäfslag för bröstet, att han ryggade
-tillbaka. "Endast öfver mitt lik skola ni komma till Pekka."
-
-Det var ett egendomligt skådespel, som nu uppfördes vid Pirrtis ruiner.
-Hufvudfiguren, Pekka Pirrtiainen, med dödsångsten tecknad i sina mörka
-drag och skälfvande son om han legat i frossa; Rietu stående framför
-honom och med de senfulla händerna höjda till slag, samt den fasta
-beslutsamhet, som icke låter rubba sig af någonting, i hvarje drag i
-sitt uttrycksfulla ansigte. Vidare de kolade bjelkarne, de larmande
-soldaterna och bönderna, och öfver hela denna tafla månen med dess
-bleka, dallrande sken -- allt detta bildade, säga vi, en högst
-egendomlig tafla, tyvärr alls icke främmande för kriget.
-
-"Pojke, du är alldeles galen", ropade Ollola och ämnade just springa
-fram, för att, om så behöfdes, med våld rycka sonen från Pekkas sida.
-Men han hade knappt tagit ut ett par steg, förrän han såg Rietu,
-träffad i bakre delen af hufvudet af en kolfstöt, störta till marken.
-Ollola ilade fram och kastade sig på knä vid sonens till utseendet
-liflösa kropp.
-
-"Var lugn, gamle Ollola", sade en af bönderna, "slaget var inte så
-farligt; pojken kommer sig nog. Den der dufningen gjorde honom godt."
-
-I och med Rietus fall förlorade Pekka helt och hållet det smula mod han
-kunnat tilltvinga sig. Men såsom det ofta händer med dylika naturer som
-Pekkas, de slå lätt öfver från den ena ytterligheten till den andra. Så
-här också. När Pekka nu såg, att han stod ensam och öfvergifven af
-alla, brann raseriet i hans själ, och han försökte med all makt att
-slita sina bojor, men detta var förgäfves.
-
-"Gå bort, gå bort!" skrek han, när ett par soldater kommo med en snara,
-och ögonen voro nära att tränga ut ur sina hålor. "Jag _vill_ inte dö
-nu! Tag allt hvad jag eger, men låt mig lefva. Jag ber er derom... Ha,
-ni skratta åt min bön. Sätt er bara sjelfva i min ställning, så få ni
-väl känna huru det smakar... Nej, tag bort snaran! Hu-u! Tag bort den!"
-
-"Nej, du usle förrädare", dundrade ett par stämmor, "du skall bums in i
-evigheten. Gör din bön nu! Fem minuter har du på dig."
-
-Men hurudan var väl den bön, som gick öfver Pirrtiainens skälfvande
-läppar? Icke var den sådan, som den borde vara. Han _kunde_ icke bedja
-rätt, ty raseriet och den hopplösa förtviflan hade helt och hållet
-bemäktigat sig honom.
-
-Innan han visste ordet af, var han kullslagen. En förfärlig ed bröt
-fram öfver hans läppar; snaran drogs till och i ett af de högsta träden
-på Pirrtiainens gård hängde nu den fordom så högmodige Pekka. Blott ett
-par konvulsiviska ryckningar, och allt var slut.
-
-"Vi komma för sent", utbrast Adlercreutz, som med sitt följe nu kom
-till ruinerna på samma gång som Elli från sidan störtade fram. "Det var
-det jag fruktade, att bönderna skulle tillämpa lynchlagen."
-
-Ett anskri bröt fram öfver den arma Ellis läppar, när hon upptäckte
-faderns kropp. Hennes förfäran ökades ännu mera, då hon varseblef
-Rietu. Det var nu slut med hennes krafter. Sakta sjönk hon ned öfver
-den älskades kropp och förlorade sansen.
-
-"Det var ett allt för hårdt straff", sade Adlercreutz till bönderna.
-
-"Nej, det var alls inte för hårdt", svarade Ollola frimodigt. "Han var
-en förrädare, och de äro inte värda någon annan lön."
-
-Generalen teg, ty sanningen i gamle Ollolas ord var obestridlig.
-
-Snart randades en ny tid för Finland. Det blef ryckt ifrån oss, men
-friden hägnar nu dessa bygder. Pirrtis uppbyggdes af Rietu, som med sin
-hustru Elli der framlefde ett lyckligt lif. Men aldrig glömde Rietu att
-för sina barn omtala det sorgliga öde, som drabbat Pekka Pirrtiainen.
-
-"Barn", sade han och pekade på det stora trädet, i hvilket Pekka
-blifvit hängd, och som länge stod qvar, "när I sen detta väldiga träd,
-så bed Gud bevara er från att blifva fosterlandsförrädare, _ty en sådan
-är värd icke blott sina medmenniskors förakt, utan äfven det svåraste
-timliga straff man kan upptänka_."
-
-
-
-***END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK FÖRRÄDARENS LÖN***
-
-
-******* This file should be named 52671-8.txt or 52671-8.zip *******
-
-
-This and all associated files of various formats will be found in:
-http://www.gutenberg.org/dirs/5/2/6/7/52671
-
-
-Updated editions will replace the previous one--the old editions will
-be renamed.
-
-Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright
-law means that no one owns a United States copyright in these works,
-so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United
-States without permission and without paying copyright
-royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part
-of this license, apply to copying and distributing Project
-Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm
-concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,
-and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive
-specific permission. If you do not charge anything for copies of this
-eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook
-for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports,
-performances and research. They may be modified and printed and given
-away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks
-not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the
-trademark license, especially commercial redistribution.
-
-START: FULL LICENSE
-
-THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
-PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
-
-To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
-distribution of electronic works, by using or distributing this work
-(or any other work associated in any way with the phrase "Project
-Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full
-Project Gutenberg-tm License available with this file or online at
-www.gutenberg.org/license.
-
-Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project
-Gutenberg-tm electronic works
-
-1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
-electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
-and accept all the terms of this license and intellectual property
-(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
-the terms of this agreement, you must cease using and return or
-destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your
-possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a
-Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound
-by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the
-person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph
-1.E.8.
-
-1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be
-used on or associated in any way with an electronic work by people who
-agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
-things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
-even without complying with the full terms of this agreement. See
-paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
-Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this
-agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm
-electronic works. See paragraph 1.E below.
-
-1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the
-Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection
-of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual
-works in the collection are in the public domain in the United
-States. If an individual work is unprotected by copyright law in the
-United States and you are located in the United States, we do not
-claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,
-displaying or creating derivative works based on the work as long as
-all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope
-that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting
-free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm
-works in compliance with the terms of this agreement for keeping the
-Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily
-comply with the terms of this agreement by keeping this work in the
-same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when
-you share it without charge with others.
-
-1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
-what you can do with this work. Copyright laws in most countries are
-in a constant state of change. If you are outside the United States,
-check the laws of your country in addition to the terms of this
-agreement before downloading, copying, displaying, performing,
-distributing or creating derivative works based on this work or any
-other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no
-representations concerning the copyright status of any work in any
-country outside the United States.
-
-1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
-
-1.E.1. The following sentence, with active links to, or other
-immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear
-prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work
-on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the
-phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed,
-performed, viewed, copied or distributed:
-
-  This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
-  most other parts of the world at no cost and with almost no
-  restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it
-  under the terms of the Project Gutenberg License included with this
-  eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the
-  United States, you'll have to check the laws of the country where you
-  are located before using this ebook.
-
-1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is
-derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not
-contain a notice indicating that it is posted with permission of the
-copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in
-the United States without paying any fees or charges. If you are
-redistributing or providing access to a work with the phrase "Project
-Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply
-either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or
-obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm
-trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.
-
-1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
-with the permission of the copyright holder, your use and distribution
-must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any
-additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms
-will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works
-posted with the permission of the copyright holder found at the
-beginning of this work.
-
-1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
-License terms from this work, or any files containing a part of this
-work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
-
-1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
-electronic work, or any part of this electronic work, without
-prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
-active links or immediate access to the full terms of the Project
-Gutenberg-tm License.
-
-1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
-compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including
-any word processing or hypertext form. However, if you provide access
-to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format
-other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official
-version posted on the official Project Gutenberg-tm web site
-(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense
-to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means
-of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain
-Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the
-full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.
-
-1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
-performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
-unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
-
-1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing
-access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works
-provided that
-
-* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
-  the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
-  you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed
-  to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has
-  agreed to donate royalties under this paragraph to the Project
-  Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid
-  within 60 days following each date on which you prepare (or are
-  legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty
-  payments should be clearly marked as such and sent to the Project
-  Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in
-  Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg
-  Literary Archive Foundation."
-
-* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
-  you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
-  does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
-  License. You must require such a user to return or destroy all
-  copies of the works possessed in a physical medium and discontinue
-  all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm
-  works.
-
-* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of
-  any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
-  electronic work is discovered and reported to you within 90 days of
-  receipt of the work.
-
-* You comply with all other terms of this agreement for free
-  distribution of Project Gutenberg-tm works.
-
-1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project
-Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than
-are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing
-from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The
-Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm
-trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.
-
-1.F.
-
-1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
-effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
-works not protected by U.S. copyright law in creating the Project
-Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm
-electronic works, and the medium on which they may be stored, may
-contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate
-or corrupt data, transcription errors, a copyright or other
-intellectual property infringement, a defective or damaged disk or
-other medium, a computer virus, or computer codes that damage or
-cannot be read by your equipment.
-
-1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
-of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
-Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
-Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
-Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
-liability to you for damages, costs and expenses, including legal
-fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
-LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
-PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
-TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
-LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
-INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
-DAMAGE.
-
-1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
-defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
-receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
-written explanation to the person you received the work from. If you
-received the work on a physical medium, you must return the medium
-with your written explanation. The person or entity that provided you
-with the defective work may elect to provide a replacement copy in
-lieu of a refund. If you received the work electronically, the person
-or entity providing it to you may choose to give you a second
-opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If
-the second copy is also defective, you may demand a refund in writing
-without further opportunities to fix the problem.
-
-1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
-in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO
-OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT
-LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
-
-1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied
-warranties or the exclusion or limitation of certain types of
-damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement
-violates the law of the state applicable to this agreement, the
-agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or
-limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or
-unenforceability of any provision of this agreement shall not void the
-remaining provisions.
-
-1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
-trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
-providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in
-accordance with this agreement, and any volunteers associated with the
-production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm
-electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,
-including legal fees, that arise directly or indirectly from any of
-the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this
-or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or
-additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any
-Defect you cause.
-
-Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
-
-Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
-electronic works in formats readable by the widest variety of
-computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It
-exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations
-from people in all walks of life.
-
-Volunteers and financial support to provide volunteers with the
-assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
-goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
-remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
-Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
-and permanent future for Project Gutenberg-tm and future
-generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary
-Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see
-Sections 3 and 4 and the Foundation information page at
-www.gutenberg.org 
-
-Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary 
-Archive Foundation
-
-The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
-501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
-state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
-Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
-number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary
-Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by
-U.S. federal laws and your state's laws.
-
-The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the
-mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its
-volunteers and employees are scattered throughout numerous
-locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt
-Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to
-date contact information can be found at the Foundation's web site and
-official page at www.gutenberg.org/contact
-
-For additional contact information:
-
-    Dr. Gregory B. Newby
-    Chief Executive and Director
-    gbnewby@pglaf.org
-
-Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg
-Literary Archive Foundation
-
-Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
-spread public support and donations to carry out its mission of
-increasing the number of public domain and licensed works that can be
-freely distributed in machine readable form accessible by the widest
-array of equipment including outdated equipment. Many small donations
-($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
-status with the IRS.
-
-The Foundation is committed to complying with the laws regulating
-charities and charitable donations in all 50 states of the United
-States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
-considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
-with these requirements. We do not solicit donations in locations
-where we have not received written confirmation of compliance. To SEND
-DONATIONS or determine the status of compliance for any particular
-state visit www.gutenberg.org/donate
-
-While we cannot and do not solicit contributions from states where we
-have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
-against accepting unsolicited donations from donors in such states who
-approach us with offers to donate.
-
-International donations are gratefully accepted, but we cannot make
-any statements concerning tax treatment of donations received from
-outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.
-
-Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
-methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
-ways including checks, online payments and credit card donations. To
-donate, please visit: www.gutenberg.org/donate
-
-Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.
-
-Professor Michael S. Hart was the originator of the Project
-Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be
-freely shared with anyone. For forty years, he produced and
-distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of
-volunteer support.
-
-Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
-editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in
-the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not
-necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper
-edition.
-
-Most people start at our Web site which has the main PG search
-facility: www.gutenberg.org
-
-This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
-including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
-Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
-subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
-
diff --git a/old/52671-8.zip b/old/52671-8.zip
deleted file mode 100644
index 9298cf9..0000000
--- a/old/52671-8.zip
+++ /dev/null