As captured February 6, 2025

3 files changed, 3156 insertions, 1776 deletions

diff --git a/52671-0.txt b/52671-0.txt
new file mode 100644
index 0000000..b6a8dbd
--- /dev/null
+++ b/52671-0.txt
@@ -0,0 +1,1380 @@
+*** START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK 52671 ***
+
+FÖRRÄDARENS LÖN
+
+Berättelse frän sista finska kriget
+
+Af
+
+J. O. Ã…BERG
+
+
+
+
+
+
+Stockholm,
+F. & G. Beijers förlag
+1891.
+
+
+
+
+
+      "Sveko vi vid Siikajokis, när det ändligt gälde se'n?"
+
+                      RUNEBERG, Fänrikens Marknadsminne.
+
+
+
+INNEHÃ…LL:
+
+
+    I. Inledning. Hjertestrider.
+   II. Branden.
+  III. Under drabbningen.
+   IV. På fädernehemmets ruiner.
+
+
+
+
+I.
+
+Inledning. Hjertestrider.
+
+
+Ehuru ganska svåra strider utkämpats under det finska hären långsamt
+drog sig norr ut, hade ingenting vunnits med dessa blodsutgjutelser,
+annat än att den tro på ryssarnes öfverlägsenhet, som börjat göra sig
+allt mera gällande bland gemenskapen, blef starkare för hvarje dag. De
+exempel på feghet, som fältmarskalk Klingspor dag ut och dag in gaf
+sina underlydande, kunde icke annat än uppväcka misstroende mot honom
+och en dyster modstulenhet i soldaternas hjertan. De fingo ej, såsom de
+önskat, och ännu önskade, på fullt allvar taga itu med den hatade
+fienden; kom det någon gång till affär, och finnarne vunno någon
+framgång, strax kom fältmarskalkens order om återtåg. Förbittringen och
+afskyn mot Klingspor gaf sig också luft i mångahanda utgjutelser, men
+hvad bekymrade det denne "kommissariatets man"; han såg endast på sin
+egen fördel, och vid sitt rikligt försedda bord klagade han ändå öfver,
+att han måhända skulle svälta ihjäl i Finland. Och hans soldater då,
+hur lefde väl de? Illa klädda och med knapp föda måste de, genomtågande
+sina fäders land såsom flyktingar, i oafbrutna strider kämpa mot en
+öfvermodig, hånande fiende. Och ändå sveko de icke sina fanor. Tvärtom
+strömmade nya skaror till hufvudhären, och icke nog dermed, på
+landsorten erbjödo sig bönderna sjelfmant, mot det att de undfingo
+gevär och ammunition, att i de vidsträckta skogarne göra fienderna allt
+möjligt afbräck. Och denna glödande fosterlandskärlek, hur upptogs den
+väl af "mannen med två hakor och ett öga", och af den svenska
+regeringen? Det är sorgligt att påminna sig denna dystra tid, men för
+att bilda sig ett rätt begrepp om detta på nederlag och härliga segrar
+så rika fälttåg, måste man också se skuggsidorna.
+
+Bönderna fingo icke de vapen, som de begärde; de blefvo tvärtom ofta
+utsatta för de förnämares hån; deras ädla sjelfuppoffring betraktades
+från vissa håll såsom vansinne, och om bönderna, såsom ganska ofta
+inträffade, öfverraskade och nedgjorde smärre fiendtliga afdelningar,
+sågs detta med visst icke blida ögon.
+
+Siikajokiån, Sikån -- icke Sikajokiån Svinån, såsom man ibland får se
+namnet stafvadt -- är omkring 400 alnar bred. Den södra stranden, på
+hvilken kyrkan, prestgården, klockargården, Gerthela gästgifveri och
+flere torp af betydenhet ligga, är betydligt högre än den motsatta, och
+bar vid tiden för denna berättelse en ymnig skog. Ungefär 1,000 alnar
+söder om kyrkan fanns en ganska djup dalgång, som man antager har
+utgjort den gamla flodbädden. Bakom denna dalgång hade andra brigaden,
+anförd af Georg Karl von Döbeln, intagit en fast position. På båda
+sidor om vägen hade han förlagt en bataljon björneborgare, bakom midten
+Österbottens södra bataljon, och bakom venstra flygeln återstoden af
+björneborgarne. Vid Gerthela stodo tvenne sexpundiga kanoner. Tredje
+brigaden, som utgjorde venstra flygeln af hären, hade fått sin plats på
+elfvens norra strand. Andra brigaden hade redan förut blifvit afskickad
+för att bemäktiga sig Carlo, en högst vigtig punkt, under närvarande
+omständigheter. Adlercreutz återkallade genast denna sist nämde brigad.
+Trossen, som mest varit utsatt för ryssarnes angrepp, fördes
+oförtöfvadt fram på vintervägen till Sumijoki, för att alltid vara i
+säkerhet.
+
+Det var den adertonde april 1808, annandag påsk, som drabbningen vid
+Siikajoki utkämpades.
+
+Vi skrifva en af de första dagarne i april månad. Det var på
+eftermiddagen, och skymningen började redan kasta sina slöjor öfver den
+här och der bländhvita jorden, öfver trädens gungande snöfransar och
+öfver Siikajokielfvens samt det bundna hafvets ismassa. Kölden, som de
+föregående dagarne icke varit särdeles stark, hade den nämde dagen
+tilltagit, hvarjemte den svaga nordanvind, som böjde trädens tunga
+toppar, också bidrog till att öka kölden. Så långt blickarne kunde nå
+utefter hafvet, var isfältet ödsligt, endast de der och hvar till en
+ansenlig höjd upptornade islagren samt den långt i vester sig höjande
+Garlön bidrogo till att något minska den enformighet, som annars skulle
+vidlådt vintertaflan. Lät man blickarne deremot halka öfver den frusna
+elfven, kunde det hända, att man då och då såg en enslig vandrare
+skynda öfver från den ena stranden till den andra. Den tafla, som åt
+detta håll upprullades för betraktarens blickar, hade icke den förras
+enformighet, men öfver den låg äfven vinterns stillhet som en kylande
+boja.
+
+Vid Siikajokielfvens mynning och på dess norra strand låg ett hemman,
+som vi vilja kalla Pirrtis. Det var ett af de vackraste och på samma
+gång bästa som fanns i trakten, samt egdes af den högdragne bonden
+Pekka Pirrtiainen. Ingen i hela trakten kunde mäta sig med honom i
+egodelar; ingen kunde heller uppvisa en så väl tillredd jord som Pekka.
+Detta bidrog också till att öka hans högmod, som tidt och ofta skaffade
+honom stort obehag, ty de andra hemmansegarne läto icke kufva sig af
+den rytande Pirrtiainen, hur väldig stämma han än hade. När denna
+ovänskap först började, trodde likväl alla, att den snart skulle
+upphöra och ett godt förhållande inträffa, men deruti misstogo de sig,
+ty Pekka, som egentligen till sin födsel var från södra Österbotten,
+och således hade dessa inbyggares olater, ville icke på några vilkor
+taga första steget till försoning. Det var en styfhet utan like. Skulle
+den böjas eller ej?
+
+Det var halfmörkt i Pekka Pirrtiainens hvardagsstuga, öfver hvars här
+och der bristfälliga golf han vandrade med stora steg och under det han
+tidt och ofta fäktade med armarne, Pekka var mäkta upprörd, det syntes
+tydligt på honom; hans små, mörka ögon glänste oftast som glimrande
+eldkol, och de tunna, hopbitna läpparne tillkännagåfvo mer än tydligt,
+att den kalla beräkningen, som så ofta förändrar en menniska, också
+låtit honom komma på andra tankar.
+
+"Elli tycker om honom och han om henne", mumlade Pekka och ökade
+stegen. "Ja, nog är Rietu [Fredrik] bra, men han är för mycket lugn.
+Ingenting förmår skrämma honom, och om faran nalkas, skrattar han henne
+rakt i ansigtet. Det der retar mig, ty pojken blyges icke att skratta
+äfven åt mig. _Åt mig_", fortfor han med eftertryck och knöt de
+senfulla händerna. "Skratta åt mig! Nej, det skall han då inte ha gjort
+ostraffadt. Rietus' far är en rysshatare af första sorten; ja, nog
+hatar jag den förbannade ryssen, jag också, men", och vid dessa ord
+glänste hans blickar af en besynnerlig eld, "det gör mig en ganska stor
+vinst att helst vara overksam. Hvad är det för ett fördömdt påhitt, som
+Rietus' far kommit upp med, att beväpna folket och i skogarne göra
+fienden så mycket afbräck som möjligt! Det der lyckas aldrig, så mycket
+kan jag säga, åtminstone skall jag..."
+
+Hans monolog afbröts i detsamma, derigenom att dörren öppnades och en
+ung flicka vid pass aderton år trädde in. Det var Pekka Pirrtiainens
+täcka dotter, Elli, afhållen af alla och bekant för sin skönhet, äfven
+långt utom Siikajoki. I det ögonblick den unga flickan trädde in, låg
+ett djupt vemodigt uttryck öfver hennes drag.
+
+"Hyvää ilta (god afton), fader", hviskade hon med en stämma, lindrigt
+darrande. "Har ni hört den stora nyheten?"
+
+"Nej, hvilken nyhet", frågade Pekka.
+
+"Att de våra nalkas hitåt, förföljda af ryssarne?"
+
+Hur modig Pekka än var, kunde han icke betvinga en obehaglig känsla,
+som intog honom vid Ellis ord: förföljda af ryssarne. Den inre stämma,
+som ropade efter mera guld, och som döfvade alla betänkligheter hos
+honom, nedtystades för några ögonblick. Ellis ord kommo honom att i
+dessa sekunder skåda allt det namnlösa elände, som hotade hans
+fädernebygd. Men, såsom vanligt händer, de goda rörelserna voro allt
+för svaga för att vinna stadigt fäste; de verldsliga bestyren togo
+snart öfverhanden.
+
+"Bah", utbrast han efter en stunds begrundande och började åter sin
+vandring öfver golfvet. "Om ryssen kommer, så skall han nog uppföra sig
+skonsamt; jag är säker derpå."
+
+"Ja, lika skonsamt som öfverallt i landet, der han tågat fram", inföll
+Elli, icke utan en viss bitterhet, som djupt skakade Pirrtiainen. Men
+denne slog å nyo "döförat" till för det varnande i dotterns ord, och
+sade i stället med allvarlig stämma:
+
+"Du tycker om Rietu, jag vet det."
+
+Elli spratt till. Dessa ord hade hon icke väntat sig få höra.
+
+"Nå", sade Pekka och drog Elli fram till fönstret, på det att han
+bättre skulle kunna observera uttrycket i hennes anlete, "har jag inte
+rätt?"
+
+"Jo, fader", svarade Elli sakta och lät hufvudet sjunka ned mot
+bröstet. "Men", fortfor hon och upplyfte det snart, liksom insåge hon
+genast, att hennes unga kärlek till Rietu icke var någonting att blygas
+för, "hvarför gör ni mig denna fråga och det på ett så besynnerligt
+sätt?"
+
+"Derför, att jag icke gillar din kärlek till _honom_", svarade Pekka
+med tonvigt på sista ordet.
+
+"Hvarför då, fader?"
+
+"Derför... derför... ah, hvad tjenar det till att upprepa det", sade
+Pirrtiainen med en viss oro.
+
+"Jo, fader, jag vill veta det", utropade Elli och omfattade lifligt
+faderns arm. "Ni _måste_ säga det."
+
+"Jaså, _måste_ jag säga det?"
+
+"Ja."
+
+"Nåväl då", inföll Pekka med dyster stämma, och återtog sin häftiga
+gång, "Rietu och hans far stå i vägen för mina planer. Du känner dem",
+fortfor han och grep Elli våldsamt i armen, "och förbannad vare du, om
+du yppar ett halft ord om dem."
+
+Elli sprang tillbaka, hennes hjerta bultade våldsamt; hon lade båda
+händerna öfver bröstet liksom för att hämma de oroliga slagen.
+
+"Nåå", utbrast Pekka dystert, "inser du inte nu, hvarför jag ogillar
+din kärlek?"
+
+"Jag kan ej upphöra att älska honom", sade Elli, icke utan
+ansträngning.
+
+"Du måste", röt Pekka till och stampade i golfvet.
+
+"Nej, fader, jag kan icke."
+
+"Då förskjuter jag dig och..."
+
+"HÃ¥ll", ropade Elli och sprang fram till den gamle, som dyster stod
+framför henne, "vid minnet af min moder, som ni älskade så högt, besvär
+jag er, att ni tager edra ord tillbaka."
+
+"Aldrig" svarade Pekka hotande, och hans mörka ögon glödde af en hatets
+eld. "Aldrig återtager jag mina ord."
+
+En hård strid utkämpades inom Elli; det var striden om kärleken till
+fadern eller till Rietu. Det blef för en stund tyst i stugan; till och
+med Pekka hade slagit sig ned på en stol och öfvertänkte, med ansigtet
+doldt i båda händerna, sina planer.
+
+"Fader", sade ändtligen Elli och hennes stämma var nu fastare, "jag kan
+ej svika min kärlek till Rietu, hellre..."
+
+"Tyst, flicka", dundrade Pirrtiainen och sprang upp. "Icke ett enda ord
+mer om den saken. Tyst."
+
+Elli drog sig darrande tillbaka, ty hon visste allt för väl, att fadern
+icke var att leka med, då han blef ond. Sedan hon förblifvit stum några
+minuter, ämnade hon just å nyo tilltala fadern, när dörren åter rycktes
+upp och en högväxt yngling inträdde.
+
+"God afton, fader Pekka", sade Rietu, i det han skakade snön ifrån sig,
+"jag har en helsning från far att tillföra eder."
+
+Pekka mumlade för sig sjelf några ord, hvilka ej kunde förnimmas af de
+andra. Härunder tog Rietu tillfället i akt att närma sig Elli och
+tillhviska henne några kärlekens ord.
+
+"Nå, hvad är det för en helsning du medför?" sade ändtligen Pekka,
+sedan han en stund med kufvad harm betraktat de unga, som tycktes helt
+och hållet hängifva sig åt sin kärlek. "Säg ut fort och stå inte och
+prata dumheter med flickan."
+
+En fin rodnad af förtrytelse uppsteg vid dessa Pirrtiainens skarpa ord
+på Rietus kinder. Han återhöll likväl de hårda ord, som han hade på
+tungan, och sade i stället:
+
+"Ryssen nalkas. Han bränner och härjar hvar han går fram. Det är nu
+fars och många andras önskan, att ni följer med, för att göra fienden
+afbräck annars..."
+
+Rietu tystnade och kastade en blick, full af smärta, på Elli, hvilkens
+hjerta bultade med hårdare slag vid afhörandet af Rietus ord.
+
+"Annars", upprepade Pekka försmädligt och satte båda händerna i
+sidorna, "hvad menar du med det der ordet?"
+
+Rietu teg en stund. Pekka upprepade sin fråga, och det nu i hotande
+ton.
+
+"Jo, annars blir ni ansedd som en förrädare." Dessa ord uttalade Rietu
+lågt och med sväfvande stämma. Fruktade han måhända, att någon obehörig
+lyssnare skulle finnas?
+
+Pekka teg en stund; han kämpade synbarligen med sig sjelf en hård kamp.
+Slutligen sade han med stränghet:
+
+"Helsa du din far och alla de andra, att Pekka Pirrtiainen går sin bana
+fram utan att bry sig om hvad andra tycka och göra. Du har mitt besked,
+och det är att jag _icke_ följer er."
+
+"Far, far", utbrast Elli och störtade fram till den gamle, "betänk..."
+
+Den gamle gjorde en afvärjande rörelse med handen.
+
+"Betänk du sjelf hvad _jag_ har sagt", afbröt han strängt.
+
+"Ja, det har jag betänkt", svarade Elli modigt.
+
+"Och det är?"
+
+"Att jag följer Rietu", utbrast den unga flickan och kastade sig i
+ynglingens armar. "Gud skall nog förlåta mig denna olydnad."
+
+Uttrycket i Pekkas ansigte var hotande, och han hade den förfärliga
+förbannelsen på sina läppar, men blef helt och hållet förstummad af
+öfverraskning, då Rietu och Elli, utan att bekymra sig om Pekkas vrede,
+störtade ut. En lång stund förgick, utan att han kunde tänka en enda
+redig tanke, men slutligen återfick hans själ den spänstighet, som den
+saknat under de förflutna ögonblicken.
+
+"De ha hotat mig", utbrast han och stampade i golfvet, "men jag skall
+visa dem, att Pekka Pirrtiainen alls icke fruktar deras hotelser."
+
+Det blef nu tyst i Pekkas stuga; ingen vänlig qvinnohand ordnade såsom
+förut, ty Elli hade begifvit sig till Rietus far. Hennes kärlek till
+Rietu var allt för stark, att den skulle kunna rubbas. Väl tyckte hon
+ibland, att hon gjorde orätt, då hon öfvergaf fadern, men hon hyste
+ändock den föreställningen, att hon, på den plats hon nu var, skulle
+kunna verka mera till faderns fördel, än om hon stannade qvar i hemmet,
+och detta var egentligen orsaken till, att hon för ögonblicket
+åsidosatte sina pligter såsom dotter. Om hon lyckades i sina ädla
+bemödanden att rädda fadern, eller icke, det tillhör just denna
+berättelse att lösa.
+
+
+
+
+II.
+
+Branden.
+
+
+Det var påskdagsaftonen den 17 april 1808. I Siikajoki kyrkby och der
+omkring rådde stor liflighet, ity att de finska bataljonerna kommit
+dit. Skulle väl återtåget fortsättas längre norr ut, så frågade sig en
+hvar, men han, som på denna fråga skulle svara, nemligen Klingspor, han
+fanns icke vid hären. Feg som han var, hade han redan afrest mot
+norden, lemnande åt Adlercreutz, som efter drabbningen vid Pyhäjoki
+blifvit generaladjutant, att leda händelsernas gång. Ett hade
+Klingspor, sin vana trogen, dock förständigat Adlercreutz, och det var
+att genast retirera, så fort fienden envist trängde på. Det är
+sorgligt, men sant: dagens lösen var detta enahanda: tillbaka! Skulle
+äfven nu denna lösen utdelas?
+
+Vi förflytta oss till en sprakande lägereld invid Siikajoki kyrkmur.
+Vid elden, som flitigt underhölls, lågo tvenne björneborgska soldater
+och samtalade ifrigt. Ett litet stycke ifrån dem fanns en annan bivuak,
+der några officerare af olika regementen samspråkade. Och hvilket ämne
+skulle väl afhandlas, om icke just kriget.
+
+"Du, Jussi", sade den äldre soldaten och upplyfte hufvudet samt
+betraktade skarpt kamraten, "har du hört, att fältmarskalken vägrat
+bönderna gevär?"
+
+"Ja, nog har jag det", svarade den, som kallades Jussi, "men jag har
+också förnummit, att Siikajokis byamän sjelfve skaffat sig sådana och
+för några dagar sedan tågat ut, under anförande af en bonde vid namn
+Ollola. Det är käckt folk, skall jag säga."
+
+"Ja, om det är sant."
+
+"Jo, det är sant", inföll en underofficer, som nu trädde fram till
+bivuaken; "jag hörde det för en stund sedan af dem der borta." Vid
+dessa ord pekade han på officerarnes lägereld, hvarifrån ett högljudt
+sorl började höras.
+
+"Men", fortfor den gamle soldaten och reste sig upp, "det är väl inte
+tänkbart, att vi få slås på allvar ännu."
+
+"Jo, det torde allt hända", inföll underofficeren. "Både Adlercreutz
+och Döbeln ha beslutat att göra skarpare motstånd här än annorstädes."
+
+Ett tviflande leende visade sig kring den unge soldatens läppar, då han
+sade:
+
+"Deras vilja är icke gällande, såsom vi nogsamt känna till. Det är ju
+Klingspor, som för befälet."
+
+"Och som är den förste på flykten, ja", inföll underofficeren, i det
+han harmfullt bet ihop tänderna.
+
+I detsamma hördes sorlet starkare från officerarnes lägereld, och
+åtskilliga utrop, sådana som "lefve Adlercreutz, lefve Döbeln",
+förnummos tydligt. Inom kort var platsen mellan de båda lägereldarne
+uppfyld af officerare och soldater, som uppmärksamt lyssnade till
+hvad än den ene, än den andre sade. Allmänna samtalsämnet var
+Siikajokiböndernas utmarsch. Jemväl spårades en tydlig oro hos alla
+öfver de käcka böndernas öde, ty de hade, oaktadt fyra dagar gått till
+ända, ännu icke afhörts. Hade de månne dukat under för de öfverlägsna
+fienderna?
+
+Det led allt längre och längre fram på qvällen. Skymningen öfvergick
+till mörker och bivuakeldarne lyste i följd deraf klarare. Det var en
+lugn och stjernklar afton, en sådan, då jorden, svept i sin hvita
+oskuldsmantel, tyckes ligga försänkt i heliga böner inför all tings
+upphofsman. Det var en afton egnad helt och hållet åt friden. Täflande
+i hvithet med snön, låg der det åldriga templet; dess spira pekade,
+såsom ännu i dag, manande upp till himmelen, och från dess torn ljöd
+aftonklockans klingande toner. De manade också till frid och hvila. Men
+hvad hvila kunde förunnas den på återtåg stadda hären? Kringsvärmade af
+Kulneffs vaksamma kosacker, måste soldaterna i sina qvarter sofva på
+geväret, beredda hvarje minut att bryta upp och genom snödrifvor och
+öfver oländiga marker fortsätta det nesliga återtåget. Hvem kan då
+undra på, om harmen bröt ut i ord, och det skarpa ändå; i tillmålen,
+som i andra fall icke blifvit ostraffade.
+
+Aftonklockans toner hade nyss förklingat, då en liten trupp marscherade
+fram längs åns södra strand. Det syntes tydligt, att det icke var
+reguliera trupper. Kanske att det var fångar.
+
+"Der ha vi bönderna", utropade Jussi så högt, att alla kunde höra det
+"Jag är säker på det."
+
+Ett sorl af förvåning genomlopp soldathopen, ty hvar och en kunde nu
+öfvertyga sig om riktigheten af den unge soldatens utsago.
+
+Med Ollola i spetsen tågade Siikajokibönderna fram till officerarnes
+bivuak. De förde med sig tio fångar, deribland en officer. Denne blef
+väl mottagen och under bevakning afförd till högqvarteret.
+
+"Ryssen är oss i hälarne", ropade Ollola.
+
+"Det känna vi nog till", svarade en starkt byggd nyländsk jägare.
+
+"Ja, Gud låte honom bara komma inom skotthåll", inföll en björneborgare
+med stridslysten min, "nog ska vi märka honom."
+
+"Nu till Pekka Pirrtiainen", fortfor Ollola. "Det är en förrädare och
+förtjenar derför en sådans öde. Framåt, kamrater!"
+
+"Till Pekka, till landsförrädaren Pirrtiainen!" ropade soldaterna och
+bönderna om hvarandra, och öfver det döfvande larmet förnams tydligt
+detta utrop:
+
+"Tänd eld på den skurkens näste! Det förtjenar ej bättre öde."
+
+"Ja, till Pekka!" ropade alla om hvarandra, "och låtom oss först som
+sist bränna upp den skurken."
+
+När den stora massan blir retad, är den fruktansvärd i sin vrede; den
+skyr inga hinder för att nå sitt mål; den är oemotståndlig likasom
+hafvets våg, som bryter öfver det redlösa fartyget.
+
+Pekka Pirrtiainen var, såsom förut blifvit nämdt, mycket hatad af
+befolkningen, icke blott i Siikajoki, utan äfven i närgränsande
+socknar, och det för sin ryssvänlighets skull. Och det var naturligt,
+att i denna tid, då hvarje redlig finne med gladt sinne offrade lif och
+blod för fädernejordens befrielse, ett förräderi, sådant som
+Pirrtiainens, icke skulle förblifva ostraffadt.
+
+"Till Pirrtis!" ropade gamle Ollola och svängde musköten öfver sitt
+hufvud.
+
+"Till Pirrtis, till Pirrtis", skränade soldater och bönder om
+hvarandra. "Död åt förrädaren!"
+
+Det fanns en, som icke tog del i skränet, men som ovilkorligen rycktes
+med strömmen. Det var Rietu. Dyster och fåordig, följde han motvilligt
+bönderna; han tänkte på Elli. Ack, hur gerna skulle han icke velat
+träffa henne, ty nu, då faran var öfverhängande, kände han sig manad
+att bistå den skyldige, och det ehuru han var en förrädare. Rietu
+tänkte icke på något annat, än att det var _Ellis_ far, som hotades af
+olyckan, och att afvända denna skulle nu blifva hans förnämsta omsorg.
+Men på hvad sätt skulle det gå till? Jo, endast genom att vinna tid; ty
+Rietu insåg nog, att bland de församlade det allt skulle finnas någon,
+som skulle underrätta Pekka om den fara, som sväfvade öfver hans
+hufvud. Han sade för den skull med en stämma, som tydligt hördes af
+alla:
+
+"Låt oss vänta en stund, kanske..."
+
+Han fick ej tala till punkt, ty en grof stämma inföll:
+
+"Jaså, Rietu vill uppehålla oss, på det att förrädaren må kunna varnas.
+Ja ja, det är inte alls underligt, när han och Elli tycka om hvarandra.
+Slägten framför allt."
+
+Rietu bleknade märkbart, och skulle just svara, då fadern utbrast:
+
+"Perkele! Icke trodde jag mig få höra dylika ord af min son. Men är du
+förrädare, pojke, du också, så känner jag dig inte, så mycket du vet
+det."
+
+Ett doft mummel genomlopp hopen vid dessa Ollolas ord, men ingen stämma
+tog Rietus parti. Fanns det tilläfventyrs någon, som hyste medlidande
+med den redan till döden dömde Pirrtiainen, så vågade han icke
+uppträda, af fruktan för lifvet.
+
+"Rietu håller med Pekka", hördes en stämma; "han är kanske med om
+förräderiet."
+
+"Låt oss undersöka den saken", utbrast mannen.
+
+Då Ollola såg, att faran verkligen sväfvade öfver sonens hufvud, tog
+han raskt sitt parti.
+
+"Stilla", ropade han med dundrande stämma och höjde geväret. "Den
+förste, som vågar lägga sin hand på min son, får smaka denna kula.
+Rietu är ej förrädare, derpå sätter jag mitt hufvud i pant. Hvad hans
+kärlek till Pirrtiainens dotter anbelangar, så är det ju en sak, som
+inte rör någon af er. Framåt, kamrater! Till Pirrtis, till förrädarens
+bostad!"
+
+"Ja, ja, till Pirrtis!" ropade alla med en mun. Rietu var nu glömd;
+begäret efter hämd på Pekka höll allas hjertan fängslade.
+
+I samma ögonblick de hämdlystne bönderna och soldaterna försvunno
+i skogen på norra åstranden, ilade en ung flicka, som under
+öfverläggningen hållit sig dold bakom kyrkmuren och från detta
+gömställe hört allt, med skyndsamma steg ned på isen. Hon tvekade några
+ögonblick, om hon skulle vända om, eller icke, men slutligen tog hon
+mod till sig och fortsatte sin snabba gång mot åns mynning.
+
+"Gud låte mig ej komma för sent", flämtade hon och stannade en stund
+för att hemta andan. "Gud gifve mig styrka och krafter."
+
+Denna flicka var Elli. Målet för hennes färd gissar nog läsaren.
+
+       *       *       *       *       *
+
+"Far, far", ropade den unga flickan och störtade andfådd in i stugan,
+"fly för Guds skull. Bönderna..."
+
+"Hvad pratar du för dumheter", utbrast Pekka Pirrtiainen vresigt. "Lägg
+dig, jag vill sofva."
+
+"Men bönderna då", klagade Elli. "De skola mörda er, det har jag sjelf
+hört."
+
+"Hvad säger du?" sporde Pekka oroligt och reste sig till hälften upp i
+sängen.
+
+Elli omtalade i korthet hvad som förefallit vid kyrkan, och skälfvande
+lyssnade Pirrtiainen derpå, ty såsom alla lömska naturer var han feg
+och bar en djup förskräckelse för döden. Benen ville knappt bära honom;
+hela hans kropp skälfde, som om den varit behäftad med frossan.
+
+"Hvad säger du?" utbrast han ändtligen. "Talar du verkligen sanning?"
+
+Elli ämnade just svara, då ett döfvande larm förnams från skogen. Far
+och dotter sprungo till fönstret.
+
+"Ja, du har rätt", mumlade Pirrtiainen med dyster stämma. "Men hvad är
+att göra?" fortfor han med tydlig ångest i sina anletsdrag.
+
+"Ni måste genast fly, fader", sade Elli brådskande.
+
+"Och du?"
+
+"Jag blir qvar, hvem skulle väl göra mig något illa."
+
+"Du har rätt."
+
+Med dessa ord grep Pekka hatten och käppen och störtade ut, följd af
+Elli. Men knappt hade han tagit några steg utom dörren, då han
+upptäcktes af de antågande.
+
+"Han flyr, han flyr den skurken, den förrädaren", skreko tjogtals
+röster; "hindra honom från att komma undan."
+
+Kärleken till lifvet gaf Pekka krafter; han såg ingenting, han hörde
+ingenting, utom kulorna, som hveno kring hans öron. Utåt hafvet styrde
+han kosan; bland dess snöberg ville han gömma sig. Sedan jagten
+fortsatts en stund, återvände bönderna med oförrättadt ärende, och
+deras harm gaf sig luft i åtskilliga hårda tillmålen.
+
+"Det är du, som hjelpt din far på flykten", sade Ollola med hotande
+stämma till Elli, som i yttre dörren, till utseendet lugn, inväntade
+truppen.
+
+"Ja, det har jag", svarade Elli utan den ringaste tvekan. "Skulle ni
+öfvergifvit er far, om han varit i samma belägenhet som min?"
+
+Ollola blef svaret skyldig.
+
+"Ja, då får flickan lida i faderns ställe", utbrast en af soldaterna.
+"Hon är naturligtvis ryssvänlig, hon också."
+
+Elli darrade. Hennes irrande blickar föllo slutligen på Rietu, hvilken,
+ett rof för de djupaste sinnesrörelser, nästan vanmäktig stödde sig på
+geväret. Han var nu den ende, af hvilken hon kunde hoppas hjelp.
+
+"Nej, hon är ingen förräderska", utropade slutligen Rietu och såg sig
+omkring med stadiga blickar, "och den, som vågar bära hand på henne,
+han får med mig att göra. Perkele! Den som en gång till kallar henne
+för ryssvänlig, han må stå sitt kast."
+
+Med dessa ord rätade ynglingen ut sin smärta, om styrka och vighet
+vittnande gestalt och intog en utmanande ställning framför Elli. Ingen
+svarade på en lång stund. Ändtligen bröt gamle Ollola tystnaden med
+dessa ord:
+
+"Vi kriga ej mot värnlösa qvinnor och barn. Men Pirrtiainens stuga
+skall jemnas med jorden, så mycket är säkert. Fort, gossar, tänd eld på
+förrädarens näste."
+
+Det behöfdes icke en uppmaning till. Tjogtals händer framburo
+välvilligt allt, som behöfdes för att tutta på, och det dröjde icke
+länge, förrän Pekka Pirrtiainens vackra gård var omgifven af ris och
+qvistar.
+
+Elli hade flytt till Rietu och snyftande hvilade hon i hans famn. Ett
+svagt anskri bröt fram öfver hennes läppar, när de första eldtungorna
+girigt började slicka väggarna. Snart skulle det blott återstå en
+glödande askhög af det kära hemmet. Ellis mod var tillintetgjordt; hon
+var å nyo den svaga qvinnan.
+
+"Var lugn, käraste vän", tröstade Rietu och smekte den unga flickans
+kinder, "det kommer väl en bättre tid."
+
+"Men far, far", snyftade Elli. "Tänk för hvilka faror han är utsatt.
+Kanske skall han frysa ihjäl, kanske blifva tagen af de otäcka
+kosackerna! O, min Gud, om blott detta vore väl öfverståndet!"
+
+Bönderna och soldaterna jublade i kapp, när eldens häftighet allt mera
+tilltog. Men långt ute på hafsisen, mellan ett par väldiga snöberg,
+icke långt från Carlöns strand, låg Pekka väl gömd. Han såg, att det
+var hans gård, som gick upp i lågor, och hans förbittring kände inga
+gränser. Men hvad ville han göra? Han måste tiga och lida och se till
+på hvad sätt han skulle kunna undgå faran att falla i sina landsmäns
+händer.
+
+När Pekkas gård var något mer än till hälften nedbrunnen, dånade
+larmtrumman från Pietola, och i det obestämda ljus, som snön kastade
+öfver alla föremål, kunde man upptäcka mörka massor, som från det
+bundna hafvet närmade sig stranden.
+
+Det var kosackerna, som nu å nyo började den blodiga leken.
+
+
+
+
+III.
+
+Under drabbningen, i.
+
+
+1.
+
+Det var annandag påsk den 18 april 1808, som finska härens öde skulle
+afgöras. Från alla håll och kanter stormade de ryska kolonnerna in på
+finnarne, som enligt befallning till en början försvarade sig ganska
+lamt. Adlercreutz var betänkt på att återtåga, hellre än att riskera
+hären. Med dyster blick stod han på en höjd invid kyrkan, och hans ögon
+öfverforo spanande allt, hvad som kom i hans väg, så väl de finska som
+de ryska anstalterna. Det var vid middagstiden. Vid Pietola, der
+trossen befann sig, hade Nylands jägare och dragoner mycket att göra,
+och det var endast de förres ihärdiga eld, som kunde tvinga Kulneffs
+kosacker att stanna. SÃ¥ fortgick striden utefter hela linien, och
+klockan blef ändtligen fyra på eftermiddagen. Då, sedan första och
+tredje brigaden gått öfver elfven, fick Döbeln befallning att retirera.
+Han gjorde det ogerna, ty den ställning, han intagit bakom den förut
+nämda dalgången, gjorde, att han ansåg sig ännu längre kunna hålla
+stånd. Men han måste lyda order. I den allra bästa ordning öfvergick
+han för den skull isen, och stälde marschen till Karinkarda. I och med
+andra brigadens återtåg fingo ryssarne större spelrum, och de ansågo
+sig redan såsom herrar på platsen. En allmän stormning mot norra
+stranden företogs; det såg mörkt ut för den adlercreutzska hären, ty
+fienderna hade vid Grytila hemman gått öfver ån till Sadinperä, samt
+hade lyckats fatta posto vid sjelfva elfvens mynning, i närheten af
+Gerttula gästgifvaregård. Vi förflytta oss fram till klockan 6 på
+aftonen. Den lätta skymningen hade redan inbrutit. På elfvens is och
+uppför den norra stranden krälade ryssarne som i en myrstack, allt
+under det finnarne med harmen i hjertat långsamt drogo norr ut. Det var
+ett dystert skådespel. Mången ärrig kämpe sedan Gustaf III:s krig grät
+raseriets tårar, mången tvang tåren ned igen och svor ve och
+förbannelse öfver upphofsmannen till detta nesliga återtåg. Men alla
+lydde, ingen vägrade att gå.
+
+Från en liten snöhöljd kulle helt nära den plats, der von Herzen stod
+med sina nyländingar, tog Adlercreutz en ytterligare öfverblick af
+ställningen. Det ena smärtsamma uttrycket efter det andra vexlade i
+hans manliga anlete, och mången gång frammumlade han stympade meningar,
+dem ingen mer än han förstod. Han var finne till lif och själ och född
+i Nyland. Det var också derför som han särdeles omhuldade krigarne från
+detta landskap. Framför honom låg det öfvergifna Finland, prisgifvet åt
+den härjande fienden; bakom honom den höga, kalla norden med sin is och
+sin snö; omkring honom hans pröfvade soldater, färdiga att lida,
+färdiga att kämpa till sista man. Hvad skulle han icke tänka i dessa
+ögonblick; hur smärtsamt skulle icke hjertat krympa tillsammans vid
+tanken på det kommande! Adlercreutz for med afviga handen öfver den
+svettiga pannan, och en djup suck banade sig väg ur hans bröst. Hans
+blickar föllo på nyländingarne, och de ljusnade en smula. Hans
+forskande öga mötte von Herzens. Var det måhända denna blick som med
+ens förändrade stridens gång?
+
+Ryssarne trängde på, och minut efter minut blef finnarnes trångmål
+större. Då sprängde Adlercreutz på sin eldiga springare fram till von
+Herzen. Hans öga brann af feberns glöd och hans stämma darrade
+lindrigt, då han utropade: "Tillbaka!"
+
+Von Herzen rörde sig ej; hans soldater stodo likaledes orörliga som
+bildstoder.
+
+Adlercreutz studsade; detta hade han icke väntat sig. En skär rodnad
+sprang upp på hans kinder, och han var nära att förifra sig.
+
+"Tillbaka", ropade han med stränghet, och det blanka svärdet blänkte i
+hans hand.
+
+Von Herzen kastade en pröfvande blick öfver sina tätt sammanslutna led.
+Det brann äfven i hans ögon en flammande eld; hans hjerta bultade
+våldsamt och hans senfulla hand omfattade konvulsiviskt svärdfästet.
+
+"Tillbaka, tillbaka", dundrade Adlercreutz med hotfull stämma.
+
+Då sprang von Herzen fram i têten af sin kolonn; hans kinder brunno som
+af feberns eld, hans blickar tycktes genomborra hvarje soldat, och hans
+väldiga stämma lät som åskan, då han, höjande svärdet öfver sitt
+hufvud, ropade:
+
+"Framåt! fäll bajonett!"
+
+Nu blef det lif i den förut till utseendet stendöda kolonnen; ett
+enstämmigt utrop af glädje förnams; bajonetterna fäldes så fort som de
+kanske aldrig förut blifvit fälda; den jemna marschen ökades med hvarje
+sekund, och många minuter hade icke gått till ända, då kolonnen med
+stormsteg rusade nedför stranden, öfverändakastande allt i sin väg.
+
+Adlercreutz visste knappt till sig, han rycktes med i strömmen; hans
+entusiasm lågade å nyo upp; hans springare var som af eld, och sjelf i
+spetsen för de modiga nyländingarne, högg han in på de ryska
+kolonnerna, som vacklade, dels krossades, dels förströddes som agnar
+för vinden.
+
+"Löjtnant", ropade han till sin adjutant under sjelfva stormningen af
+södra stranden, "spräng å stad; kalla de andra brigaderna tillbaka. Vår
+är segern!"
+
+Herzens bataljon hade, lik en lavin, med oemotståndlig makt sprängt
+ryska centern. Blod och död betecknade dess väg. Nu blef det annat af.
+Från alla håll återkommo de finska afdelningarna. Trögt hade de tågat
+tillbaka; nästan i språngmarsch vände de åter. Ack, deras heligaste
+önskan, att få på fullt allvar mäta sig med den hatade fienden, den
+skulle nu uppfyllas, de skulle få visa, att de hade mod i bröstet och
+kraft i armen. Hvilket ändlöst jubel, när de vikande massorna kastade
+sig öfver fienden; hvilken ryslig förvirring; hur stolt och segerglad
+ljöd icke björneborgsmarschen öfver stridsbullret; det var ett helt
+folk, smädadt, tillbakasatt, jagadt nära nog ur dess landamären, som nu
+i ett ögonblick fick vakna upp till en annan verklighet, i hvilken
+segerns krona vinkade så skön; det var en berusning, som var omätlig;
+om mångdubbel styrka stått emot dem, skulle finnarne ändå vunnit seger.
+
+Då centern så oförmodadt genombröts, måste de båda ryska flyglarne, som
+just höllo på att förfölja den finska hären, retirera, för att icke i
+sin ordning blifva öfverflyglade. Det dröjde icke länge, förrän striden
+å nyo utspann sig längs hela norra stranden, upp på hvilken ryssarne
+blifvit jagade, snart sagdt i en handvändning.
+
+       *       *       *       *       *
+
+Dyster och ett rof för de gräsligaste lidanden vandrade Pekka
+Pirrtiainen mellan de kylande snöbergen. Fram till Siikajoki tordes han
+icke. Förrädarens samvetsförebråelser hopade sig öfver honom och tyngde
+hans sinne; hvart han såg, tyckte han sig upptäcka armar, som ville
+gripa honom, krossa honom. Under det Pirrtiainen fridlös irrade
+omkring, hade Rietu slutit sig till en ströfkår, som blifvit utsänd för
+att undersöka isen. Den unge mannen brann af begär lika mycket att
+utmärka sig, som att få reda på Pekkas spår. Och detta för Ellis skull.
+
+Det var stark skymning, då den trupp, till hvilken Rietu hörde, tågade
+ut i riktning mot Carlön. Truppen var sammansatt af nyländingar och
+björneborgare; hvar och en täflade att göra sitt bästa; här och der
+skingrades en trupp ryssar, här och der tillfångatogs en annan. Elden
+från handgevärssalvorna upplyste de kala snödrifvorna och spred ett
+magiskt, fastän minutligt sken öfver det vidsträckta, ödsliga fältet.
+Ljudet från kanonerna och musköterna vid Siikajoki hördes än doft, än
+klart och tydligt.
+
+Plötsligt spratt Rietu, som gick i främsta ledet, till. Hvad kunde
+orsaken vara? Jo, mellan ett par höga snödrifvor hade hans skarpa öga
+upptäckt en manlig varelse, som bemödade sig om att så fort som möjligt
+fly undan. Väl kunde han icke upptäcka den flyendes anletsdrag, men en
+inre stämma sade honom, att det var Pekka, och han uppbjöd allt, hvad i
+hans förmåga stod, att följa hans spår.
+
+Äfven Pekka hade igenkänt finnarne. Hade det varit ryssar, skulle han
+icke ett enda ögonblick tvekat hvad han borde göra: bättre att
+öfverlemna sig åt fienden, än åt de förbittrade socknemännen, ty i
+senare fallet visste han nog, att hans död var gifven.
+
+Den starka kölden hade ännu icke förmått att stelna hans lemmar; det
+var den inre starka spänningen, som höll hans lifliga själ i en orolig
+verksamhet, som gjorde, att han icke så snart erfor köldens inverkan.
+
+Från drifva till drifva ilade han undan allt hvad han kunde, men
+finnarne voro honom städse i hälarne. Seg som en äkta österbottning,
+höll han ut i det längsta, men det var dock tydligt, att, huru härdade
+hans senor än voro, han ändtligen skulle duka under för tröttheten. Med
+förfäran tänkte Pekka på det ögonblick, då han måste gifva sig fången.
+Han gaf till ett ilsket vrålande och de senfulla händerna knöto sig
+konvulsiviskt om skaftet på en bredbladig, skarpslipad knif, hvilken
+han i brådskan icke glömt att taga med sig. Skulle han ännu göra ett
+försök att fly undan, eller skulle han försvara sig. Han var en stund
+riktigt obeslutsam om hvad han skulle företaga. Men då han ändtligen
+hade beslutat sig för något och skulle begifva sig af mellan ett par
+drifvor, hejdades han plötsligt af en person, som stängde hans väg.
+
+"Ha, fader Pekka", sade Rietu och uträckte sin hand, "ändtligen har jag
+funnit er. Nu skall ni icke irra omkring här längre. Döden skulle hinna
+er förr eller senare."
+
+"Låt mig gå, Rietu", bad Pirrtiainen med ångestfull stämma.
+
+"Nej, fader Pekka, ni måste stanna."
+
+"Du får alla mina egodelar, ja, du får Elli på köpet."
+
+"Ni får ej gå", svarade Rietu å nyo med allvarsam stämma.
+
+"Nej", utbrast Pekka och hans ögon glödde af en hemsk eld, "hellre
+stupar jag här."
+
+Med dessa ord svingade Pekka den skarpslipade knifven öfver sitt
+hufvud. Han syntes beslutsam.
+
+Rietu sprang fram, just som Pekka Pirrtiainen slungade en björneborgare
+till marken. Utan att länge betänka sig rusade han på den gamle bonden
+och slog sina armar kring hans kropp. Förgäfves ansträngde sig den
+gamle af alla krafter för att slippa lös; han satt som i ett skrufstäd.
+
+"Släpp mig", ropade han med vansinne, "jag måste blifva fri."
+
+"Nej", svarade Rietu allvarligt; "ni måste följa mig. Jag ansvarar för
+er säkerhet."
+
+Pekka såg en stund tvinande på Rietu; dennes förklaring, att han skulle
+ansvara för honom (Pekka) susade så besynnerligt i hans öron. Skulle
+han, som var stämplad såsom förrädare, kunna hoppas på tillgift! Det
+såg åtminstone i det närvarande mörkt ut.
+
+"Ni måste foga er i ert öde", sade Rietu, när de öfriga finnarne
+omringade dem.
+
+"Hvar är Elli?"
+
+"Ah, hon är i godt förvar; på henne går det rakt ingen nöd."
+
+Detta tycktes någorlunda återgifva Pekka det lugn, han så väl behöfde.
+Med en djup suck fogade han sig i det närvarande oundvikliga.
+
+Sedan recognosceringen var fullbordad, återvände den lilla truppen till
+Siikajoki och hann fram under det striden ännu pågick som bäst.
+
+
+2.
+
+Ellis sinnesstämning kan hvar och en med lätthet fatta. Visserligen
+omhuldades hon på det omsorgsfullaste af Rietus mor, men det var ändå
+icke detsamma: hon saknade allt för mycket den älskade, hvarjemte oron
+öfver faderns öde ständigt höll hennes själ i spänning. Men Elli var en
+modig och förståndig flicka, som, efter ett kort resonnemang med sig
+sjelf, kom till den förnuftiga slutsatsen, att det alls icke tjenade
+till någonting att sörja i otid, utan fastmera handla så långt
+omständigheterna det medgåfvo. Det första, hon då bråkade sin hjerna
+med, var att utfundera ett sätt att rädda fadern, i fall han, såsom hon
+förmodade, skulle blifva tillfångatagen. Väl tänkte hon i vissa
+ögonblick på att uppdaga allt för Adlercreutz, och hon var nära deran,
+då hon en gång mötte honom, men inom hennes bröst fanns det ändock
+_något_, som höll henne tillbaka. Detta något, som obevekligt stälde
+sig emellan henne och lyckan, det var den omständigheten, att fadern
+var en fosterlandsförrädare. Så modig Elli än var, skälfde likväl
+hennes kropp af fruktan, då hon tänkte derpå.
+
+Nu, då striden rasade som värst, skulle hon då gitta i overksamhet och
+åse huru hennes bröder lemlästades? Nej, dertill var hon för mycket
+qvinna, för mycket finska. Hon begaf sig ut. Visserligen studsade hon
+för några ögonblick tillbaka, när kulorna började hvina omkring öronen,
+men hon tog snart mod till sig, och det varade icke länge, förrän hon
+var ifrigt sysselsatt med att förbinda de sårade och skaffa nödig
+hjelp, så väl åt vän som fiende. Den unga flickans modiga uppträdande
+aftvådde icke allenast den mörka fläck, som faderns nedriga handling
+satt på henne -- hennes älskliga och milda väsende, detsamma äfven i
+faran, uppväckte allas beundran, både officerares och manskaps.
+
+"Bra gjordt, flicka", ropade en högre officer, då Elli med anlitande af
+alla sina krafter drog en sårad krigare till ett af dikena och der
+började bispringa honom med all den hjelp, hon för närvarande kunde
+Ã¥stadkomma.
+
+"Bra, bra", ropade flere röster bredvid den unga flickan, som,
+uppmuntrad af bifallen, arbetade med den mest spända ifver. "Om alla
+vore så modiga som du, skulle inte så många dö undan."
+
+När ingenting mer var att göra på norra stranden, sprang Elli fram till
+den södra, der Herzens bataljon som bäst höll på att storma. Här tyckte
+den unga flickan visserligen, att det kändes ännu värre än på den andra
+stranden, men begäret att utmärka sig hade så intagit henne, att det
+tycktes henne vara en af de största njutningar att nu å nyo få kasta
+sig in i stridsbullret. Utan betänkande följde hon de eftersta leden af
+Nylands infanteri, men plötsligt stannade hon och hela hennes kropp
+skälfde. Hvad såg hon månne, som så upprörde henne?
+
+Icke så särdeles många alnar ifrån henne hade Adlercreutz för några
+minuter hållit stilla och betraktade från sin farliga ståndpunkt den
+sig allt mera utspinnande striden. Omkring sig hade han nu endast några
+få soldater och en adjutant. Elli kunde icke taga sina vackra blickar
+ifrån befälhafvaren, som satt der på sin eldiga springare, till
+utseendet fullkomligt lugn, men till sitt inre ej olik en glödande
+vulkan. Hvad beundrade hon hos honom? Var det väl hans uttrycksfulla
+ansigte, hans väl växta kropp? Nej, hon beundrade det mod, som han
+ådagalade, när han tvärt emot order bjöd fienden spetsen.
+
+Plötsligt höjdes ett gemensamt rop af de omkring befälhafvaren varande
+soldaterna, och det var äfven hög tid för Adlercreutz att sätta sig i
+försvarstillstånd, ty i sporrstreck närmade sig nu en liten kosacktrupp
+med dragna sablar; den styrde kosan mot Adlercreutz. Snart kom striden
+äfven här i gång, och den blef ytterst hårdnackad.
+
+Adlercreutz och hans män kämpade med verkligt dödsförakt, ty i förstone
+såg det verkligen mörkt ut för dem att komma undan, alldenstund
+fiendernas antal efter hand ökades, hvaremot finnarnes minskades. Kalla
+till sig förstärkning ville han icke, ty då skulle måhända slagets öde
+berott derpå.
+
+"Låtom oss genombryta fiendernas led", ropade han i stället och
+sporrade hästen mot den till utseendet svagaste punkten. Men då han här
+mötte ett det ihärdigaste motstånd, såg han sig tvungen att afstå från
+hvarje försök.
+
+"Detta ser ut att blifva vår sista strid här på jorden", sade han till
+sin adjutant, löjtnant Lange. Men denne svarade frimodigt:
+
+"Åhnej, herr general, ännu skola vi lägga i dagen vår kärlek till vår
+födelsebygd."
+
+"Det skola vi, om vi också skola stupa derför", sade en annan af
+officerarne och uppträdde vid dessa ord en svartmuskig kosack på sin
+värja som en stek på ett spett.
+
+Från Herzens bataljon hördes dånande hurrarop; den hade fullständigt
+sprängt ryssarnes center; icke långt derifrån slogos björneborgarne med
+ursinnig tapperhet, och lik en mörk, med en oundviklig död hotande
+lavin skred den tavastländska bataljonen med Gripenberg i spetsen södra
+stranden utför. Öfver Siikajokiån och de närmaste skogspartierna
+simmade den qväfvande krutröken och gjorde tillsammans med skymningen
+det till slut ganska svårt att igenkänna hvarandra.
+
+Utan att Elli visste af det, hade hon, tillika med ett par andra lika
+behjertade qvinnor, blifvit indragen i den hvirfvel, som omslöt den
+stridande Adlercreutz. Hennes hjerta bultade våldsamt, och hennes späda
+fingrar omfattade konvulsiviskt kolfven på en skarpladdad ryttarpistol,
+tillhörande en fallen kosack, att döma af inskriften, hvilken den unga
+flickan icke förmådde tyda. Skärande kontrast! Med ena handen höll hon
+pistolen, i hvarje minut färdig att utsända den dödande kulan; med den
+andra handen aftorkade hon varsamt det ymniga blod, som flöt ur en
+soldats genomstungna bröst. Hon såg en kosack rikta lansen mot
+Adlercreutz's bröst, musklerna i hennes arm spändes hårdare; sakta
+reste hon sig från den knäböjande ställning hon intagit; i det döfvande
+vimlet, der hästar, menniskor och döda föremål syntes som ett enda
+kaos, en fantastisk sammangyttring, såg Elli, den modiga bondflickan
+från Siikajoki, endast den fara, som sväfvade öfver generalens hufvud.
+Hon bekymrade sig icke om de stridandes buller, om de sårades och
+döendes qväfda utrop. Modigt och utan att darra utsträckte hon högra
+armen, under det hon stödde den venstra mot en döende hästs länd. I
+detta ögonblick rörde sig ingen muskel i hennes täcka anlete.
+
+Kosacken kom närmare; de omkring Adlercreutz varande slöto sig tätare
+tillsammans, hvar och en beredd att offra ända till sista blodsdroppen
+för befälhafvarens räddning. Då, just i det kritiska ögonblicket,
+smälde ett skott från sidan; kosacken släppte lansen; fötterna, med
+hvilka han, enligt detta steppfolks vana, styrt springaren, släppte
+sitt fäste; armarne beskrefvo några våglinier i tomma luften, liksom
+ville de åter gripa efter vapnet; ett svagt stönande hördes från
+steppsonens läppar, derpå föll han tungt till marken. De öfriga
+kosackerna studsade, och detta gaf finnarne tid att å nyo samla sig och
+anfalla med fördubblade krafter. Deras angrepp blef nu oemotståndligt,
+och de skyndade sig undan så mycket fortare, som Kulneffs ryttarskaror
+ute på hafvet nu måste jaga tillbaka, medan de finska brigaderna
+erhållit befallning att vända om. Det var ett egendomligt och tillika
+fängslande skådespel, att i den lätta skymningen se de ryska
+kavalleriskarorna spränga öfver isen och det bländhvita snötäcket. Hade
+ej kanondundret, handgevärssalvorna och de stridandes döfvande larm
+tryckt sin verklighetsstämpel på taflan, skulle man trott, att allt
+endast var ett fantasispel.
+
+När de ryska massorna allmänt veko tillbaka och segern ansågs med
+säkerhet vunnen, kom general Adlercreutz fram till Elli, som ännu
+outtröttligt höll på att egna sårade vänner och fiender sina ömma
+omsorger. Generalens ögon uttryckte en allt för tydlig beundran, och
+han sade, i det han vänligt klappade den djupt rodnande Elli, som vid
+hans ankomst stigit upp:
+
+"Du har räddat mitt lif, flicka. Hvad heter du, och hvarifrån är du?"
+
+Elli sade sitt namn och boningsort.
+
+"Således husvill i detta krigets elände och i denna köld", mumlade
+Adlercreutz halfhögt för sig sjelf. "Stackars flicka!"
+
+Elli hade, utan att hon behöfde anstränga sina hörselorganer, förnummit
+generalens ord.
+
+"Ah, med mig är det alls ingen fara", utbrast hon och såg sig omkring.
+"Jag har nog i kyrkbyn vänner, som inte skola neka mig tak öfver
+hufvudet." Och med dessa ord lät hon sina blickar öfverfara några
+qvinnor, hvilka, liksom hon, voro ifrigt sysselsatta med de sårade.
+Dessa qvinnor förstodo mer än tydligt Ellis blickar, och i deras tysta
+nickningar kunde man läsa detta: Vi äro beredda att uppoffra allt för
+dig.
+
+Detta tysta, men vältaliga språk förstod synbarligen äfven Adlercreutz,
+ty han sade till Elli, i det han åter steg till häst:
+
+"Jag ser, att du är i goda händer. Vill du utbedja dig någonting af
+mig, så uppsök mig och jag skall göra allt hvad jag kan för dig."
+
+Med dessa ord gaf talaren hästen sporrarne och försvann i stridsvimlet.
+
+"Ja, det torde kanske snart behöfvas, att jag anlitar hans hjelp",
+tänkte Elli för sig sjelf. "Det beror på, huru det går med far. Ah, nu
+skall det allt gå bra", utbrast hon med inre hänförelse; "han såg ju så
+mildt på mig, då han sade, att jag skulle uppsöka honom. Ja, far skall
+blifva räddad, och det genom mitt lyckliga skott."
+
+Hur lätt hoppas icke barnet och ynglingen, att allt skall utfalla efter
+deras önskan; och om detta lifliga hopp ej funnes, hvad skulle då
+verlden vara? Ett hemvist för själar, utan detta aningens och hoppets
+sälla rosenskimmer, som mången gång förmår att nedbryta det oblida
+ödets skrankor.
+
+Då Adlercreutz lemnade Elli, hördes de första svaga tonerna från
+björneborgsmarschen i södra strandens skog. Dessa toner kommo närmare;
+de brusade mäktiga som åskor, och de hänförde äfven de redan i striden
+stående. Den trötte kände ny kraft tillströmma armen, den sårade
+ansträngde sig för att resa sig upp en smula, och kring de läppar, som
+redan började skälfva af dödens kalla kyss, spred sig ett sekundlikt
+leende. Ack, hvad skulle icke dessa käcka krigare känna i dessa
+stunder, på denna deras första högtidsdag! Dödens smärta blef ljuf, ty
+de visste att segern var deras.
+
+Adlercreutz sprängde emot Döbeln; deras blickar möttes, deras händer
+slöto sig i hvarandra. Hvad skulle icke _de_ känna i denna stund! När
+de sist sågo hvarandra, fördystrade tanken på det hopplösa återtåget
+deras blickar; nu deremot, nu vinkade något helt annat: den första
+härliga segern.
+
+Björneborgarne störtade som rasande lejon utför södra stranden, öfver
+isen och uppför den norra stranden. Hvad de förut gående skarorna icke
+kunnat drifva undan, det mejades nu som säd till marken, så vida det
+icke flydde. Förgäfves förde Rajewsky och Kulneff sina skaror i elden;
+de kastades öfver ända snart sagdt i en handvändning; allt måste fly,
+och allt flydde.
+
+Sådan var aftonen af annandag påsk 1808. Den utmattade här, som
+tillförne måst draga sig tillbaka, hade nu rest sig upp och aftvått
+skammen med en lysande seger -- en seger, som återgaf den förtröstan
+till nya framgångar och gjorde fiendens tro, att han var oemotståndlig,
+om intet.
+
+Och han, som egentligen var satt till öfverbefälhafvare för den
+svensk-finska hären, var han, _fältmarskalken_ Klingspor, månne
+närvarande vid drabbningen och ledde dess gång? Nej; redan långt förr
+än de första skotten föllo, hade han i en beqväm släde skyndat norr ut.
+Han var för mycket rädd om sin värda person, att han skulle gifva den
+till pris i en kamp på lif och död.
+
+Och åt en sådan fältherre, om hvilken den genomhederlige gamle Lode i
+Franzila hade det mustiga yttrandet, att
+
+    "det är skam att tappre männer
+    täckas tala om en sådan",
+
+hade Sveriges konung och råd anförtrott försvaret af brödralandet öster
+om Bottnen. Man kan icke, vid kännedomen härom, annat än erfara djupt
+vemodiga känslor af en harm, som utgången af fälttåget visade vara
+fullt berättigade.
+
+En lycka var, att hären egde så dugliga och beslutsamma
+underbefälhafvare som Adlercreutz, Döbeln och Sandels, annars hade
+armén väl icke fått stanna förr än vid nordpolen.
+
+
+
+
+IV.
+
+På fädernehemmets ruiner.
+
+
+Det var ett par timmar efter det striden ändat; finnarnes segersånger
+hördes då och då genomtona luften, alla försakelser voro nu förgätna,
+framför Finlands käcka söner låg nu fosterlandet å nyo öppet; den
+första segern var vunnen, och långt i söder ströfvade de ryska
+bataljonerna för att hinna undan i tid. Den finne, som kunde öfverlemna
+sig åt sömnen, han gjorde det nu med all trygghet; den som icke kunde
+det, och många voro de, ströfvade omkring på det af tusendes blod
+fuktade bataljfältet, kanske för att söka en kamrat, måhända också för
+att i ensamheten påminna sig de näst föregående timmarnes faror och
+värma sin själ vid hågkomsten af de utkämpade bragderna.
+
+Bland dem, som med skyndsamma steg ilade vester ut, finna vi Elli
+alldeles ensam. När striden afstannat, blef det henne för trångt inom
+Ollolas stuga; hon måste hemta frisk luft; hon måste, kosta hvad som
+helst, ännu en gång återse det brända fädernehemmet, der hon lidit så
+mycket, njutit så mycket. Det dröjde icke länge, förrän hon var framme
+vid Pirrtis ruiner, från hvilka ännu en svag hvitgrå rök uppsteg mot
+vårhimmelen. En dyster bäfvan genomfor den unga flickans kropp, när hon
+satte foten på en af de kolade bjelkarne; hon ville ännu icke riktigt
+tro, att det hon såg var den nakna verkligheten; hon gnuggade sig
+häftigt i ögonen. Kanske att allt var en sorglig dröm, påskickad henne
+till pröfning! Ack, nej; verkligheten var allt för sann; den kolade
+bjelken knastrade under Ellis fötter, och hur mycket hon än gnuggade
+ögonen, såg hon ändock, att röken alls icke var någon bedräglig
+synvilla.
+
+"O, min Gud, min Gud", suckade hon och knäppte händerna bedjande
+tillsammans öfver bröstet, "det är då en ryslig sanning, att jag ej
+mera har något fädernehem! Och du, min stackars far, hvar är du nu?
+Kanske irrar du omkring ute på det vida hafvet och vågar dig ej fram
+till bebyggda ställen!"
+
+Vid dessa ord sprang hon upp från sin ödmjukt knäböjande ställning;
+hennes ögon voro fuktiga, hennes barm häfde sig med våldsamma slag. Hon
+tänkte öfver, antingen hon skulle vända om till Ollolas gård eller
+begifva sig ut på isen, för att uppsöka fadern. Men nu kunde hon icke
+besluta sig så fort som hon annars brukade; det var inom henne
+någonting, som alltid höll tillbaka, då hon trodde sig ha fattat
+beslutet.
+
+De tunga skyarne delade sig efter hand, och Elli hade icke lång stund
+varit på ruinerna, då hon omgöts af månens klara strålar. På strid
+följer frid. Lugnet i naturen återgaf den unga flickan också i viss mån
+lugnet i själen. Hon gick med varsamma steg öfverallt i det nedbrända
+hemmet; hon undersökte allt hvad som kunde vidröras utan att falla till
+stoft, och hon hade just slutat sin vandring, samt öfvertänkte nu på
+nytt, hvart hon skulle styra sina steg, då ett buller, som med hvarje
+minut tilltog, tog hennes uppmärksamhet i anspråk.
+
+"Kan det vara ryssar", tänkte hon och darrade. "Nej, de äro ju slagna.
+Då är det finnar. Tänk om..."
+
+Hon fick ej tala till punkt, ty en liten trupp, som med långsamma steg
+bröt fram ur strandskogen och satte marschen på Pirrtis, hejdade henne.
+Truppen närmade sig; Elli gaf till ett anskri af smärta, ty i första
+ledet igenkände hon fadern med bakbundna armar. Nästan medvetslös
+vacklade hon fram, men hade icke uttagit många steg, förrän hon sjönk i
+Rietus armar. Hennes kinder hade snöns färg, hennes läppar voro som
+förseglade; hon kunde i detta ögonblick icke ens tänka redigt; en kort
+vanmakt öfverföll henne. -- -- --
+
+       *       *       *       *       *
+
+"Mine herrar", sade Adlercrentz ungefär vid samma tid som mötet på
+hemmets ruiner egde rum, till sina underbefälhafvare, och gick med
+häftiga steg fram och tillbaka i det rum han tagit i besittning, "vår
+ställning är nu så mycket bättre, att vi kunna gå anfallsvis till väga.
+Och vi skola ej lemna tillfället obegagnadt; det återkommer måhända
+aldrig mera. Nästa dust blifver..."
+
+Ett buller utanför dörren gjorde, att han afbröt sitt tal. Han syntes
+en smula missnöjd.
+
+"Hvem är det", sporde han posten, som nu inträdde.
+
+"En ung flicka, herr general, en ung..."
+
+"Har synbarligen förvridit hjernan på dig", afbröt Adlercreutz tvärt
+den stammande soldaten, och det med en viss skämtsam ton. "För in
+flickan!"
+
+När dörren öppnades för andra gången, var det Elli som trädde in. Snöns
+blekhet hvilade ännu öfver kinderna, blickarne stirrade utan återvändo
+Ã¥t alla sidor.
+
+"Hvad vill du, flicka?" sporde Adlercreutz medlidsamt och tog Ellis
+händer mellan sina. "Du är så upprörd."
+
+Det vänliga tilltalet hade ett afgörande inflytande på Elli. Hon
+lösryckte händerna, for med dem öfver pannan och tycktes en stund
+öfvertänka hvad hon skulle säga.
+
+"Tala fritt", sade generalen med en stämma så mild, att Elli spratt upp
+ur sina drömmar och med ett lätt, ett gladt utrop kastade sig till hans
+fötter, under det hon utropade:
+
+"Ni förlåter ju ett brott! O, ja, jag ser det på er, general! Min far
+är brottslig; han hålles för en förrädare derför, att han icke ville
+följa bönderna på deras ströftåg. Vårt hem är uppbrändt, och nu vilja
+Siikajoki byamän taga lifvet af min far, som lyckats fly undan, men
+blifvit fångad nära Carlön. General", fortfor den vackra flickan och
+sträckte bedjande sina händer mot Adlercreutz, som, sjelf ett rof för
+de mest olikartade sinnesrörelser, knappast visste hvad han skulle
+tänka, "ni lofvade, att jag skulle få utbedja mig någonting af eder
+derför att jag räddat _ert_ lif; nu beder jag om _min fars_ lif. O,
+skynda er, annars kommer ni för sent! Skynda er!"
+
+Adlercreutz lät sina blickar en stund hvila på krigskamraterna. I
+somligas ögon läste han det obevekliga svaret: "låt förrädaren undfå
+sin förtjenta lön", i andras deremot, och, vi tillstå det, i de
+flestas: "låt denna gång nåd gå för rätt."
+
+"Din far skall blifva fri", sade ändtligen generalen och tecknade några
+ord på en papperslapp, gaf den åt en af sina adjutanter och befalde
+honom att följa Elli.
+
+Den unga flickans glädje var outsäglig. Hon hade ju räddat sin far, och
+hon var säker på, att han efter den dagen skulle börja ett annat lif.
+Adjutanten kunde endast med ansträngning följa henne; lik en jagad hind
+ilade hon öfver snöfälten mot fädernehemmets ruiner.
+
+Knappt hade hon försvunnit från generalens bostad, när Adlercreutz
+vände sig till de församlade, i det han sade:
+
+"Mine herrar, det lyster mig högligen att se utgången på denna sak. Det
+torde hända, att bönderna här tillämpa den grymma lynchlagen. Viljen I
+följa mig?"
+
+Alla voro genast färdiga, helst som natten var obeskrifligt härlig, och
+snart voro de på väg till Pirrtis.
+
+       *       *       *       *       *
+
+Läsaren fattar nogsamt orsaken till Ellis plötsliga uppträdande hos
+Adlercreutz. Bönderna svuro enhälligt, och med dem soldaterna, att
+landsförrädaren, hända hvad som hända ville, skulle hänga i det
+närmaste trädet invid sin egen sköflade gård. Förgäfves bad Elli om
+tillgift för fadern, förgäfves lofvade denne att bättra sig, och lika
+förgäfves tiggde Rietu om Pekka Pirrtiainens lif.
+
+"Han måste dö", skränade bönderna och soldaterna om hvarandra.
+
+En djup suck höjde Pekkas bröst. Han ville tala, men orden fastnade i
+halsen. Det var förfärliga stunder för den fordom så högmodige bonden.
+Döden gapade mot honom; endast ett underverk kunde rädda honom, det
+insåg han mer än väl. Men Pekka Pirrtiainen trodde icke på några
+underverk, derför underkastade han sig, åtminstone till utseendet, det
+öde, som väntade honom. I hans bröst stormade dock de våldsammaste
+lidelser; han måste anlita hela sin själsstyrka för att visa sig
+någorlunda lugn, ty han visste, att endast detta kunde stämma hans
+fiender till hans förmån.
+
+När Elli märkte det fåfänga i att slösa med böner, delgaf hon Rietu
+sitt fasta beslut att skynda till Adlercreutz, samt omtalade orsaken
+till de gynsamma förhoppningar hon hyste.
+
+"Gå du, käraste vän", hviskade Rietu; "jag skall emellertid försöka att
+uppehålla bönderna och soldaterna i det längsta."
+
+En tacksam, kärleksfull blick, och Elli var försvunnen.
+
+Det blef en stund tyst vid ruinerna, öfver hvilka månen göt sitt bleka,
+dallrande sken. Stunden var icke utan sin stora högtidlighet. Man såg
+här ett folk i beredskap att hämnas på den, som med stolt förakt
+trampat fosterlandskärleken under fötterna. Det var grymt, men
+rättvist. Ren och stark lågade denna kärlek i österbottningarnes bröst;
+de kunde icke ens tåla _höra_ namnet landsförrädare, och när dertill
+kom, att den brottslige var från samma provins, ja, till och med var
+bosatt i samma socken, blef hatet mot honom ännu mera uppjagadt.
+
+En half timme hade gått till ända, och ännu hade ingen arm höjt sig för
+att verkställa den redan afkunnade domen. Ville Pekkas domare grymt
+leka med honom, såsom katten med råttan? Det är svårt att säga, men
+skenet hade det likväl för sig.
+
+Plötsligt utbrast en af soldaterna så högt, att det hördes öfver hela
+samlingen:
+
+"Nu tycker jag det är tid att gifva förrädaren Pekka Pirrtiainen den
+lön han förtjenat."
+
+Bönderna och soldaterna rusade upp. Äfven Rietu, som redan från början
+tagit plats bredvid den lifdömde, reste sig upp och intog en hotande
+ställning framför Pirrtiainen. Ynglingens ansigte var dödsblekt, och
+beslutsamheten stod tydligt att läsa så väl i hans ögon som i alla hans
+drag.
+
+"Gå bort ifrån honom", röt en jättelik bonde och armbågade sig fram.
+"Vi måste taga hans lif."
+
+"Nej", utbrast Rietu med styrka, "jag lemnar icke Pekka, förrän ni
+lofvat mig att ej göra honom något ondt."
+
+"Men, betänk då, Rietu", frampustade Pirrtiainen, under det
+ångestsvetten rann utför hans panna, "du utsätter ju äfven dig för
+misstankar, och hvem vet hvilken hämd som..."
+
+"Tyst, fader Pekka", afbröt den käcke Rietu beslutsamt; "endast öfver
+mitt lik skola de komma er på lifvet."
+
+"Vettvilling", skrek en medelålders bonde och sprang fram till Rietu
+samt grep honom i armen, "ser du då inte, att äfven du går din
+undergång till mötes, om du längre envisas att försvara förrädaren!"
+
+"Tillgif honom då hans brott, såsom en rättvis och barmhertig Gud också
+skall tillgifva honom det", bad Rietu bevekande.
+
+"Nej", ropade alla med en mun. "Häng förrädaren!"
+
+Pekka Pirrtiainens kropp skakades som af en frossa. Han såg nu, att
+något medlidande icke stod att erhålla.
+
+"Nåd, nåd!" stönade Pekka med skälfvande stämma.
+
+"Nej", skreko alla om hvarandra, "upp i trädet med honom!"
+
+"Tillbaka", dundrade Rietu och kastade en bonde till marken, samt gaf
+en annan ett så häftigt knytnäfslag för bröstet, att han ryggade
+tillbaka. "Endast öfver mitt lik skola ni komma till Pekka."
+
+Det var ett egendomligt skådespel, som nu uppfördes vid Pirrtis ruiner.
+Hufvudfiguren, Pekka Pirrtiainen, med dödsångsten tecknad i sina mörka
+drag och skälfvande son om han legat i frossa; Rietu stående framför
+honom och med de senfulla händerna höjda till slag, samt den fasta
+beslutsamhet, som icke låter rubba sig af någonting, i hvarje drag i
+sitt uttrycksfulla ansigte. Vidare de kolade bjelkarne, de larmande
+soldaterna och bönderna, och öfver hela denna tafla månen med dess
+bleka, dallrande sken -- allt detta bildade, säga vi, en högst
+egendomlig tafla, tyvärr alls icke främmande för kriget.
+
+"Pojke, du är alldeles galen", ropade Ollola och ämnade just springa
+fram, för att, om så behöfdes, med våld rycka sonen från Pekkas sida.
+Men han hade knappt tagit ut ett par steg, förrän han såg Rietu,
+träffad i bakre delen af hufvudet af en kolfstöt, störta till marken.
+Ollola ilade fram och kastade sig på knä vid sonens till utseendet
+liflösa kropp.
+
+"Var lugn, gamle Ollola", sade en af bönderna, "slaget var inte så
+farligt; pojken kommer sig nog. Den der dufningen gjorde honom godt."
+
+I och med Rietus fall förlorade Pekka helt och hållet det smula mod han
+kunnat tilltvinga sig. Men såsom det ofta händer med dylika naturer som
+Pekkas, de slå lätt öfver från den ena ytterligheten till den andra. Så
+här också. När Pekka nu såg, att han stod ensam och öfvergifven af
+alla, brann raseriet i hans själ, och han försökte med all makt att
+slita sina bojor, men detta var förgäfves.
+
+"Gå bort, gå bort!" skrek han, när ett par soldater kommo med en snara,
+och ögonen voro nära att tränga ut ur sina hålor. "Jag _vill_ inte dö
+nu! Tag allt hvad jag eger, men låt mig lefva. Jag ber er derom... Ha,
+ni skratta åt min bön. Sätt er bara sjelfva i min ställning, så få ni
+väl känna huru det smakar... Nej, tag bort snaran! Hu-u! Tag bort den!"
+
+"Nej, du usle förrädare", dundrade ett par stämmor, "du skall bums in i
+evigheten. Gör din bön nu! Fem minuter har du på dig."
+
+Men hurudan var väl den bön, som gick öfver Pirrtiainens skälfvande
+läppar? Icke var den sådan, som den borde vara. Han _kunde_ icke bedja
+rätt, ty raseriet och den hopplösa förtviflan hade helt och hållet
+bemäktigat sig honom.
+
+Innan han visste ordet af, var han kullslagen. En förfärlig ed bröt
+fram öfver hans läppar; snaran drogs till och i ett af de högsta träden
+på Pirrtiainens gård hängde nu den fordom så högmodige Pekka. Blott ett
+par konvulsiviska ryckningar, och allt var slut.
+
+"Vi komma för sent", utbrast Adlercreutz, som med sitt följe nu kom
+till ruinerna på samma gång som Elli från sidan störtade fram. "Det var
+det jag fruktade, att bönderna skulle tillämpa lynchlagen."
+
+Ett anskri bröt fram öfver den arma Ellis läppar, när hon upptäckte
+faderns kropp. Hennes förfäran ökades ännu mera, då hon varseblef
+Rietu. Det var nu slut med hennes krafter. Sakta sjönk hon ned öfver
+den älskades kropp och förlorade sansen.
+
+"Det var ett allt för hårdt straff", sade Adlercreutz till bönderna.
+
+"Nej, det var alls inte för hårdt", svarade Ollola frimodigt. "Han var
+en förrädare, och de äro inte värda någon annan lön."
+
+Generalen teg, ty sanningen i gamle Ollolas ord var obestridlig.
+
+Snart randades en ny tid för Finland. Det blef ryckt ifrån oss, men
+friden hägnar nu dessa bygder. Pirrtis uppbyggdes af Rietu, som med sin
+hustru Elli der framlefde ett lyckligt lif. Men aldrig glömde Rietu att
+för sina barn omtala det sorgliga öde, som drabbat Pekka Pirrtiainen.
+
+"Barn", sade han och pekade på det stora trädet, i hvilket Pekka
+blifvit hängd, och som länge stod qvar, "när I sen detta väldiga träd,
+så bed Gud bevara er från att blifva fosterlandsförrädare, _ty en sådan
+är värd icke blott sina medmenniskors förakt, utan äfven det svåraste
+timliga straff man kan upptänka_."
+
+*** END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK 52671 ***
diff --git a/52671-8.txt b/old/52671-8.txt
index 238aee8..3eda59a 100644
--- a/52671-8.txt
+++ b/old/52671-8.txt
@@ -1,1776 +1,1776 @@
-The Project Gutenberg eBook, Förrädarens lön, by J. O. (John Olof) Åberg

-

-

-This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most

-other parts of the world at no cost and with almost no restrictions 

-whatsoever.  You may copy it, give it away or re-use it under the terms of

-the Project Gutenberg License included with this eBook or online at 

-www.gutenberg.org.  If you are not located in the United States, you'll have

-to check the laws of the country where you are located before using this ebook.

-

-

-

-

-Title: Förrädarens lön

-       Berättelse från sista finska kriget

-

-

-Author: J. O. (John Olof) Åberg

-

-

-

-Release Date: July 29, 2016  [eBook #52671]

-

-Language: Swedish

-

-Character set encoding: ISO-8859-1

-

-

-***START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK FÖRRÄDARENS LÖN***

-

-

-E-text prepared by Tapio Riikonen

-

-

-

-FÖRRÄDARENS LÖN

-

-Berättelse frän sista finska kriget

-

-Af

-

-J. O. ÅBERG

-

-

-

-

-

-

-Stockholm,

-F. & G. Beijers förlag

-1891.

-

-

-

-

-

-      "Sveko vi vid Siikajokis, när det ändligt gälde se'n?"

-

-                      RUNEBERG, Fänrikens Marknadsminne.

-

-

-

-INNEHÅLL:

-

-

-    I. Inledning. Hjertestrider.

-   II. Branden.

-  III. Under drabbningen.

-   IV. På fädernehemmets ruiner.

-

-

-

-

-I.

-

-Inledning. Hjertestrider.

-

-

-Ehuru ganska svåra strider utkämpats under det finska hären långsamt

-drog sig norr ut, hade ingenting vunnits med dessa blodsutgjutelser,

-annat än att den tro på ryssarnes öfverlägsenhet, som börjat göra sig

-allt mera gällande bland gemenskapen, blef starkare för hvarje dag. De

-exempel på feghet, som fältmarskalk Klingspor dag ut och dag in gaf

-sina underlydande, kunde icke annat än uppväcka misstroende mot honom

-och en dyster modstulenhet i soldaternas hjertan. De fingo ej, såsom de

-önskat, och ännu önskade, på fullt allvar taga itu med den hatade

-fienden; kom det någon gång till affär, och finnarne vunno någon

-framgång, strax kom fältmarskalkens order om återtåg. Förbittringen och

-afskyn mot Klingspor gaf sig också luft i mångahanda utgjutelser, men

-hvad bekymrade det denne "kommissariatets man"; han såg endast på sin

-egen fördel, och vid sitt rikligt försedda bord klagade han ändå öfver,

-att han måhända skulle svälta ihjäl i Finland. Och hans soldater då,

-hur lefde väl de? Illa klädda och med knapp föda måste de, genomtågande

-sina fäders land såsom flyktingar, i oafbrutna strider kämpa mot en

-öfvermodig, hånande fiende. Och ändå sveko de icke sina fanor. Tvärtom

-strömmade nya skaror till hufvudhären, och icke nog dermed, på

-landsorten erbjödo sig bönderna sjelfmant, mot det att de undfingo

-gevär och ammunition, att i de vidsträckta skogarne göra fienderna allt

-möjligt afbräck. Och denna glödande fosterlandskärlek, hur upptogs den

-väl af "mannen med två hakor och ett öga", och af den svenska

-regeringen? Det är sorgligt att påminna sig denna dystra tid, men för

-att bilda sig ett rätt begrepp om detta på nederlag och härliga segrar

-så rika fälttåg, måste man också se skuggsidorna.

-

-Bönderna fingo icke de vapen, som de begärde; de blefvo tvärtom ofta

-utsatta för de förnämares hån; deras ädla sjelfuppoffring betraktades

-från vissa håll såsom vansinne, och om bönderna, såsom ganska ofta

-inträffade, öfverraskade och nedgjorde smärre fiendtliga afdelningar,

-sågs detta med visst icke blida ögon.

-

-Siikajokiån, Sikån -- icke Sikajokiån Svinån, såsom man ibland får se

-namnet stafvadt -- är omkring 400 alnar bred. Den södra stranden, på

-hvilken kyrkan, prestgården, klockargården, Gerthela gästgifveri och

-flere torp af betydenhet ligga, är betydligt högre än den motsatta, och

-bar vid tiden för denna berättelse en ymnig skog. Ungefär 1,000 alnar

-söder om kyrkan fanns en ganska djup dalgång, som man antager har

-utgjort den gamla flodbädden. Bakom denna dalgång hade andra brigaden,

-anförd af Georg Karl von Döbeln, intagit en fast position. På båda

-sidor om vägen hade han förlagt en bataljon björneborgare, bakom midten

-Österbottens södra bataljon, och bakom venstra flygeln återstoden af

-björneborgarne. Vid Gerthela stodo tvenne sexpundiga kanoner. Tredje

-brigaden, som utgjorde venstra flygeln af hären, hade fått sin plats på

-elfvens norra strand. Andra brigaden hade redan förut blifvit afskickad

-för att bemäktiga sig Carlo, en högst vigtig punkt, under närvarande

-omständigheter. Adlercreutz återkallade genast denna sist nämde brigad.

-Trossen, som mest varit utsatt för ryssarnes angrepp, fördes

-oförtöfvadt fram på vintervägen till Sumijoki, för att alltid vara i

-säkerhet.

-

-Det var den adertonde april 1808, annandag påsk, som drabbningen vid

-Siikajoki utkämpades.

-

-Vi skrifva en af de första dagarne i april månad. Det var på

-eftermiddagen, och skymningen började redan kasta sina slöjor öfver den

-här och der bländhvita jorden, öfver trädens gungande snöfransar och

-öfver Siikajokielfvens samt det bundna hafvets ismassa. Kölden, som de

-föregående dagarne icke varit särdeles stark, hade den nämde dagen

-tilltagit, hvarjemte den svaga nordanvind, som böjde trädens tunga

-toppar, också bidrog till att öka kölden. Så långt blickarne kunde nå

-utefter hafvet, var isfältet ödsligt, endast de der och hvar till en

-ansenlig höjd upptornade islagren samt den långt i vester sig höjande

-Garlön bidrogo till att något minska den enformighet, som annars skulle

-vidlådt vintertaflan. Lät man blickarne deremot halka öfver den frusna

-elfven, kunde det hända, att man då och då såg en enslig vandrare

-skynda öfver från den ena stranden till den andra. Den tafla, som åt

-detta håll upprullades för betraktarens blickar, hade icke den förras

-enformighet, men öfver den låg äfven vinterns stillhet som en kylande

-boja.

-

-Vid Siikajokielfvens mynning och på dess norra strand låg ett hemman,

-som vi vilja kalla Pirrtis. Det var ett af de vackraste och på samma

-gång bästa som fanns i trakten, samt egdes af den högdragne bonden

-Pekka Pirrtiainen. Ingen i hela trakten kunde mäta sig med honom i

-egodelar; ingen kunde heller uppvisa en så väl tillredd jord som Pekka.

-Detta bidrog också till att öka hans högmod, som tidt och ofta skaffade

-honom stort obehag, ty de andra hemmansegarne läto icke kufva sig af

-den rytande Pirrtiainen, hur väldig stämma han än hade. När denna

-ovänskap först började, trodde likväl alla, att den snart skulle

-upphöra och ett godt förhållande inträffa, men deruti misstogo de sig,

-ty Pekka, som egentligen till sin födsel var från södra Österbotten,

-och således hade dessa inbyggares olater, ville icke på några vilkor

-taga första steget till försoning. Det var en styfhet utan like. Skulle

-den böjas eller ej?

-

-Det var halfmörkt i Pekka Pirrtiainens hvardagsstuga, öfver hvars här

-och der bristfälliga golf han vandrade med stora steg och under det han

-tidt och ofta fäktade med armarne, Pekka var mäkta upprörd, det syntes

-tydligt på honom; hans små, mörka ögon glänste oftast som glimrande

-eldkol, och de tunna, hopbitna läpparne tillkännagåfvo mer än tydligt,

-att den kalla beräkningen, som så ofta förändrar en menniska, också

-låtit honom komma på andra tankar.

-

-"Elli tycker om honom och han om henne", mumlade Pekka och ökade

-stegen. "Ja, nog är Rietu [Fredrik] bra, men han är för mycket lugn.

-Ingenting förmår skrämma honom, och om faran nalkas, skrattar han henne

-rakt i ansigtet. Det der retar mig, ty pojken blyges icke att skratta

-äfven åt mig. _Åt mig_", fortfor han med eftertryck och knöt de

-senfulla händerna. "Skratta åt mig! Nej, det skall han då inte ha gjort

-ostraffadt. Rietus' far är en rysshatare af första sorten; ja, nog

-hatar jag den förbannade ryssen, jag också, men", och vid dessa ord

-glänste hans blickar af en besynnerlig eld, "det gör mig en ganska stor

-vinst att helst vara overksam. Hvad är det för ett fördömdt påhitt, som

-Rietus' far kommit upp med, att beväpna folket och i skogarne göra

-fienden så mycket afbräck som möjligt! Det der lyckas aldrig, så mycket

-kan jag säga, åtminstone skall jag..."

-

-Hans monolog afbröts i detsamma, derigenom att dörren öppnades och en

-ung flicka vid pass aderton år trädde in. Det var Pekka Pirrtiainens

-täcka dotter, Elli, afhållen af alla och bekant för sin skönhet, äfven

-långt utom Siikajoki. I det ögonblick den unga flickan trädde in, låg

-ett djupt vemodigt uttryck öfver hennes drag.

-

-"Hyvää ilta (god afton), fader", hviskade hon med en stämma, lindrigt

-darrande. "Har ni hört den stora nyheten?"

-

-"Nej, hvilken nyhet", frågade Pekka.

-

-"Att de våra nalkas hitåt, förföljda af ryssarne?"

-

-Hur modig Pekka än var, kunde han icke betvinga en obehaglig känsla,

-som intog honom vid Ellis ord: förföljda af ryssarne. Den inre stämma,

-som ropade efter mera guld, och som döfvade alla betänkligheter hos

-honom, nedtystades för några ögonblick. Ellis ord kommo honom att i

-dessa sekunder skåda allt det namnlösa elände, som hotade hans

-fädernebygd. Men, såsom vanligt händer, de goda rörelserna voro allt

-för svaga för att vinna stadigt fäste; de verldsliga bestyren togo

-snart öfverhanden.

-

-"Bah", utbrast han efter en stunds begrundande och började åter sin

-vandring öfver golfvet. "Om ryssen kommer, så skall han nog uppföra sig

-skonsamt; jag är säker derpå."

-

-"Ja, lika skonsamt som öfverallt i landet, der han tågat fram", inföll

-Elli, icke utan en viss bitterhet, som djupt skakade Pirrtiainen. Men

-denne slog å nyo "döförat" till för det varnande i dotterns ord, och

-sade i stället med allvarlig stämma:

-

-"Du tycker om Rietu, jag vet det."

-

-Elli spratt till. Dessa ord hade hon icke väntat sig få höra.

-

-"Nå", sade Pekka och drog Elli fram till fönstret, på det att han

-bättre skulle kunna observera uttrycket i hennes anlete, "har jag inte

-rätt?"

-

-"Jo, fader", svarade Elli sakta och lät hufvudet sjunka ned mot

-bröstet. "Men", fortfor hon och upplyfte det snart, liksom insåge hon

-genast, att hennes unga kärlek till Rietu icke var någonting att blygas

-för, "hvarför gör ni mig denna fråga och det på ett så besynnerligt

-sätt?"

-

-"Derför, att jag icke gillar din kärlek till _honom_", svarade Pekka

-med tonvigt på sista ordet.

-

-"Hvarför då, fader?"

-

-"Derför... derför... ah, hvad tjenar det till att upprepa det", sade

-Pirrtiainen med en viss oro.

-

-"Jo, fader, jag vill veta det", utropade Elli och omfattade lifligt

-faderns arm. "Ni _måste_ säga det."

-

-"Jaså, _måste_ jag säga det?"

-

-"Ja."

-

-"Nåväl då", inföll Pekka med dyster stämma, och återtog sin häftiga

-gång, "Rietu och hans far stå i vägen för mina planer. Du känner dem",

-fortfor han och grep Elli våldsamt i armen, "och förbannad vare du, om

-du yppar ett halft ord om dem."

-

-Elli sprang tillbaka, hennes hjerta bultade våldsamt; hon lade båda

-händerna öfver bröstet liksom för att hämma de oroliga slagen.

-

-"Nåå", utbrast Pekka dystert, "inser du inte nu, hvarför jag ogillar

-din kärlek?"

-

-"Jag kan ej upphöra att älska honom", sade Elli, icke utan

-ansträngning.

-

-"Du måste", röt Pekka till och stampade i golfvet.

-

-"Nej, fader, jag kan icke."

-

-"Då förskjuter jag dig och..."

-

-"Håll", ropade Elli och sprang fram till den gamle, som dyster stod

-framför henne, "vid minnet af min moder, som ni älskade så högt, besvär

-jag er, att ni tager edra ord tillbaka."

-

-"Aldrig" svarade Pekka hotande, och hans mörka ögon glödde af en hatets

-eld. "Aldrig återtager jag mina ord."

-

-En hård strid utkämpades inom Elli; det var striden om kärleken till

-fadern eller till Rietu. Det blef för en stund tyst i stugan; till och

-med Pekka hade slagit sig ned på en stol och öfvertänkte, med ansigtet

-doldt i båda händerna, sina planer.

-

-"Fader", sade ändtligen Elli och hennes stämma var nu fastare, "jag kan

-ej svika min kärlek till Rietu, hellre..."

-

-"Tyst, flicka", dundrade Pirrtiainen och sprang upp. "Icke ett enda ord

-mer om den saken. Tyst."

-

-Elli drog sig darrande tillbaka, ty hon visste allt för väl, att fadern

-icke var att leka med, då han blef ond. Sedan hon förblifvit stum några

-minuter, ämnade hon just å nyo tilltala fadern, när dörren åter rycktes

-upp och en högväxt yngling inträdde.

-

-"God afton, fader Pekka", sade Rietu, i det han skakade snön ifrån sig,

-"jag har en helsning från far att tillföra eder."

-

-Pekka mumlade för sig sjelf några ord, hvilka ej kunde förnimmas af de

-andra. Härunder tog Rietu tillfället i akt att närma sig Elli och

-tillhviska henne några kärlekens ord.

-

-"Nå, hvad är det för en helsning du medför?" sade ändtligen Pekka,

-sedan han en stund med kufvad harm betraktat de unga, som tycktes helt

-och hållet hängifva sig åt sin kärlek. "Säg ut fort och stå inte och

-prata dumheter med flickan."

-

-En fin rodnad af förtrytelse uppsteg vid dessa Pirrtiainens skarpa ord

-på Rietus kinder. Han återhöll likväl de hårda ord, som han hade på

-tungan, och sade i stället:

-

-"Ryssen nalkas. Han bränner och härjar hvar han går fram. Det är nu

-fars och många andras önskan, att ni följer med, för att göra fienden

-afbräck annars..."

-

-Rietu tystnade och kastade en blick, full af smärta, på Elli, hvilkens

-hjerta bultade med hårdare slag vid afhörandet af Rietus ord.

-

-"Annars", upprepade Pekka försmädligt och satte båda händerna i

-sidorna, "hvad menar du med det der ordet?"

-

-Rietu teg en stund. Pekka upprepade sin fråga, och det nu i hotande

-ton.

-

-"Jo, annars blir ni ansedd som en förrädare." Dessa ord uttalade Rietu

-lågt och med sväfvande stämma. Fruktade han måhända, att någon obehörig

-lyssnare skulle finnas?

-

-Pekka teg en stund; han kämpade synbarligen med sig sjelf en hård kamp.

-Slutligen sade han med stränghet:

-

-"Helsa du din far och alla de andra, att Pekka Pirrtiainen går sin bana

-fram utan att bry sig om hvad andra tycka och göra. Du har mitt besked,

-och det är att jag _icke_ följer er."

-

-"Far, far", utbrast Elli och störtade fram till den gamle, "betänk..."

-

-Den gamle gjorde en afvärjande rörelse med handen.

-

-"Betänk du sjelf hvad _jag_ har sagt", afbröt han strängt.

-

-"Ja, det har jag betänkt", svarade Elli modigt.

-

-"Och det är?"

-

-"Att jag följer Rietu", utbrast den unga flickan och kastade sig i

-ynglingens armar. "Gud skall nog förlåta mig denna olydnad."

-

-Uttrycket i Pekkas ansigte var hotande, och han hade den förfärliga

-förbannelsen på sina läppar, men blef helt och hållet förstummad af

-öfverraskning, då Rietu och Elli, utan att bekymra sig om Pekkas vrede,

-störtade ut. En lång stund förgick, utan att han kunde tänka en enda

-redig tanke, men slutligen återfick hans själ den spänstighet, som den

-saknat under de förflutna ögonblicken.

-

-"De ha hotat mig", utbrast han och stampade i golfvet, "men jag skall

-visa dem, att Pekka Pirrtiainen alls icke fruktar deras hotelser."

-

-Det blef nu tyst i Pekkas stuga; ingen vänlig qvinnohand ordnade såsom

-förut, ty Elli hade begifvit sig till Rietus far. Hennes kärlek till

-Rietu var allt för stark, att den skulle kunna rubbas. Väl tyckte hon

-ibland, att hon gjorde orätt, då hon öfvergaf fadern, men hon hyste

-ändock den föreställningen, att hon, på den plats hon nu var, skulle

-kunna verka mera till faderns fördel, än om hon stannade qvar i hemmet,

-och detta var egentligen orsaken till, att hon för ögonblicket

-åsidosatte sina pligter såsom dotter. Om hon lyckades i sina ädla

-bemödanden att rädda fadern, eller icke, det tillhör just denna

-berättelse att lösa.

-

-

-

-

-II.

-

-Branden.

-

-

-Det var påskdagsaftonen den 17 april 1808. I Siikajoki kyrkby och der

-omkring rådde stor liflighet, ity att de finska bataljonerna kommit

-dit. Skulle väl återtåget fortsättas längre norr ut, så frågade sig en

-hvar, men han, som på denna fråga skulle svara, nemligen Klingspor, han

-fanns icke vid hären. Feg som han var, hade han redan afrest mot

-norden, lemnande åt Adlercreutz, som efter drabbningen vid Pyhäjoki

-blifvit generaladjutant, att leda händelsernas gång. Ett hade

-Klingspor, sin vana trogen, dock förständigat Adlercreutz, och det var

-att genast retirera, så fort fienden envist trängde på. Det är

-sorgligt, men sant: dagens lösen var detta enahanda: tillbaka! Skulle

-äfven nu denna lösen utdelas?

-

-Vi förflytta oss till en sprakande lägereld invid Siikajoki kyrkmur.

-Vid elden, som flitigt underhölls, lågo tvenne björneborgska soldater

-och samtalade ifrigt. Ett litet stycke ifrån dem fanns en annan bivuak,

-der några officerare af olika regementen samspråkade. Och hvilket ämne

-skulle väl afhandlas, om icke just kriget.

-

-"Du, Jussi", sade den äldre soldaten och upplyfte hufvudet samt

-betraktade skarpt kamraten, "har du hört, att fältmarskalken vägrat

-bönderna gevär?"

-

-"Ja, nog har jag det", svarade den, som kallades Jussi, "men jag har

-också förnummit, att Siikajokis byamän sjelfve skaffat sig sådana och

-för några dagar sedan tågat ut, under anförande af en bonde vid namn

-Ollola. Det är käckt folk, skall jag säga."

-

-"Ja, om det är sant."

-

-"Jo, det är sant", inföll en underofficer, som nu trädde fram till

-bivuaken; "jag hörde det för en stund sedan af dem der borta." Vid

-dessa ord pekade han på officerarnes lägereld, hvarifrån ett högljudt

-sorl började höras.

-

-"Men", fortfor den gamle soldaten och reste sig upp, "det är väl inte

-tänkbart, att vi få slås på allvar ännu."

-

-"Jo, det torde allt hända", inföll underofficeren. "Både Adlercreutz

-och Döbeln ha beslutat att göra skarpare motstånd här än annorstädes."

-

-Ett tviflande leende visade sig kring den unge soldatens läppar, då han

-sade:

-

-"Deras vilja är icke gällande, såsom vi nogsamt känna till. Det är ju

-Klingspor, som för befälet."

-

-"Och som är den förste på flykten, ja", inföll underofficeren, i det

-han harmfullt bet ihop tänderna.

-

-I detsamma hördes sorlet starkare från officerarnes lägereld, och

-åtskilliga utrop, sådana som "lefve Adlercreutz, lefve Döbeln",

-förnummos tydligt. Inom kort var platsen mellan de båda lägereldarne

-uppfyld af officerare och soldater, som uppmärksamt lyssnade till

-hvad än den ene, än den andre sade. Allmänna samtalsämnet var

-Siikajokiböndernas utmarsch. Jemväl spårades en tydlig oro hos alla

-öfver de käcka böndernas öde, ty de hade, oaktadt fyra dagar gått till

-ända, ännu icke afhörts. Hade de månne dukat under för de öfverlägsna

-fienderna?

-

-Det led allt längre och längre fram på qvällen. Skymningen öfvergick

-till mörker och bivuakeldarne lyste i följd deraf klarare. Det var en

-lugn och stjernklar afton, en sådan, då jorden, svept i sin hvita

-oskuldsmantel, tyckes ligga försänkt i heliga böner inför all tings

-upphofsman. Det var en afton egnad helt och hållet åt friden. Täflande

-i hvithet med snön, låg der det åldriga templet; dess spira pekade,

-såsom ännu i dag, manande upp till himmelen, och från dess torn ljöd

-aftonklockans klingande toner. De manade också till frid och hvila. Men

-hvad hvila kunde förunnas den på återtåg stadda hären? Kringsvärmade af

-Kulneffs vaksamma kosacker, måste soldaterna i sina qvarter sofva på

-geväret, beredda hvarje minut att bryta upp och genom snödrifvor och

-öfver oländiga marker fortsätta det nesliga återtåget. Hvem kan då

-undra på, om harmen bröt ut i ord, och det skarpa ändå; i tillmålen,

-som i andra fall icke blifvit ostraffade.

-

-Aftonklockans toner hade nyss förklingat, då en liten trupp marscherade

-fram längs åns södra strand. Det syntes tydligt, att det icke var

-reguliera trupper. Kanske att det var fångar.

-

-"Der ha vi bönderna", utropade Jussi så högt, att alla kunde höra det

-"Jag är säker på det."

-

-Ett sorl af förvåning genomlopp soldathopen, ty hvar och en kunde nu

-öfvertyga sig om riktigheten af den unge soldatens utsago.

-

-Med Ollola i spetsen tågade Siikajokibönderna fram till officerarnes

-bivuak. De förde med sig tio fångar, deribland en officer. Denne blef

-väl mottagen och under bevakning afförd till högqvarteret.

-

-"Ryssen är oss i hälarne", ropade Ollola.

-

-"Det känna vi nog till", svarade en starkt byggd nyländsk jägare.

-

-"Ja, Gud låte honom bara komma inom skotthåll", inföll en björneborgare

-med stridslysten min, "nog ska vi märka honom."

-

-"Nu till Pekka Pirrtiainen", fortfor Ollola. "Det är en förrädare och

-förtjenar derför en sådans öde. Framåt, kamrater!"

-

-"Till Pekka, till landsförrädaren Pirrtiainen!" ropade soldaterna och

-bönderna om hvarandra, och öfver det döfvande larmet förnams tydligt

-detta utrop:

-

-"Tänd eld på den skurkens näste! Det förtjenar ej bättre öde."

-

-"Ja, till Pekka!" ropade alla om hvarandra, "och låtom oss först som

-sist bränna upp den skurken."

-

-När den stora massan blir retad, är den fruktansvärd i sin vrede; den

-skyr inga hinder för att nå sitt mål; den är oemotståndlig likasom

-hafvets våg, som bryter öfver det redlösa fartyget.

-

-Pekka Pirrtiainen var, såsom förut blifvit nämdt, mycket hatad af

-befolkningen, icke blott i Siikajoki, utan äfven i närgränsande

-socknar, och det för sin ryssvänlighets skull. Och det var naturligt,

-att i denna tid, då hvarje redlig finne med gladt sinne offrade lif och

-blod för fädernejordens befrielse, ett förräderi, sådant som

-Pirrtiainens, icke skulle förblifva ostraffadt.

-

-"Till Pirrtis!" ropade gamle Ollola och svängde musköten öfver sitt

-hufvud.

-

-"Till Pirrtis, till Pirrtis", skränade soldater och bönder om

-hvarandra. "Död åt förrädaren!"

-

-Det fanns en, som icke tog del i skränet, men som ovilkorligen rycktes

-med strömmen. Det var Rietu. Dyster och fåordig, följde han motvilligt

-bönderna; han tänkte på Elli. Ack, hur gerna skulle han icke velat

-träffa henne, ty nu, då faran var öfverhängande, kände han sig manad

-att bistå den skyldige, och det ehuru han var en förrädare. Rietu

-tänkte icke på något annat, än att det var _Ellis_ far, som hotades af

-olyckan, och att afvända denna skulle nu blifva hans förnämsta omsorg.

-Men på hvad sätt skulle det gå till? Jo, endast genom att vinna tid; ty

-Rietu insåg nog, att bland de församlade det allt skulle finnas någon,

-som skulle underrätta Pekka om den fara, som sväfvade öfver hans

-hufvud. Han sade för den skull med en stämma, som tydligt hördes af

-alla:

-

-"Låt oss vänta en stund, kanske..."

-

-Han fick ej tala till punkt, ty en grof stämma inföll:

-

-"Jaså, Rietu vill uppehålla oss, på det att förrädaren må kunna varnas.

-Ja ja, det är inte alls underligt, när han och Elli tycka om hvarandra.

-Slägten framför allt."

-

-Rietu bleknade märkbart, och skulle just svara, då fadern utbrast:

-

-"Perkele! Icke trodde jag mig få höra dylika ord af min son. Men är du

-förrädare, pojke, du också, så känner jag dig inte, så mycket du vet

-det."

-

-Ett doft mummel genomlopp hopen vid dessa Ollolas ord, men ingen stämma

-tog Rietus parti. Fanns det tilläfventyrs någon, som hyste medlidande

-med den redan till döden dömde Pirrtiainen, så vågade han icke

-uppträda, af fruktan för lifvet.

-

-"Rietu håller med Pekka", hördes en stämma; "han är kanske med om

-förräderiet."

-

-"Låt oss undersöka den saken", utbrast mannen.

-

-Då Ollola såg, att faran verkligen sväfvade öfver sonens hufvud, tog

-han raskt sitt parti.

-

-"Stilla", ropade han med dundrande stämma och höjde geväret. "Den

-förste, som vågar lägga sin hand på min son, får smaka denna kula.

-Rietu är ej förrädare, derpå sätter jag mitt hufvud i pant. Hvad hans

-kärlek till Pirrtiainens dotter anbelangar, så är det ju en sak, som

-inte rör någon af er. Framåt, kamrater! Till Pirrtis, till förrädarens

-bostad!"

-

-"Ja, ja, till Pirrtis!" ropade alla med en mun. Rietu var nu glömd;

-begäret efter hämd på Pekka höll allas hjertan fängslade.

-

-I samma ögonblick de hämdlystne bönderna och soldaterna försvunno

-i skogen på norra åstranden, ilade en ung flicka, som under

-öfverläggningen hållit sig dold bakom kyrkmuren och från detta

-gömställe hört allt, med skyndsamma steg ned på isen. Hon tvekade några

-ögonblick, om hon skulle vända om, eller icke, men slutligen tog hon

-mod till sig och fortsatte sin snabba gång mot åns mynning.

-

-"Gud låte mig ej komma för sent", flämtade hon och stannade en stund

-för att hemta andan. "Gud gifve mig styrka och krafter."

-

-Denna flicka var Elli. Målet för hennes färd gissar nog läsaren.

-

-       *       *       *       *       *

-

-"Far, far", ropade den unga flickan och störtade andfådd in i stugan,

-"fly för Guds skull. Bönderna..."

-

-"Hvad pratar du för dumheter", utbrast Pekka Pirrtiainen vresigt. "Lägg

-dig, jag vill sofva."

-

-"Men bönderna då", klagade Elli. "De skola mörda er, det har jag sjelf

-hört."

-

-"Hvad säger du?" sporde Pekka oroligt och reste sig till hälften upp i

-sängen.

-

-Elli omtalade i korthet hvad som förefallit vid kyrkan, och skälfvande

-lyssnade Pirrtiainen derpå, ty såsom alla lömska naturer var han feg

-och bar en djup förskräckelse för döden. Benen ville knappt bära honom;

-hela hans kropp skälfde, som om den varit behäftad med frossan.

-

-"Hvad säger du?" utbrast han ändtligen. "Talar du verkligen sanning?"

-

-Elli ämnade just svara, då ett döfvande larm förnams från skogen. Far

-och dotter sprungo till fönstret.

-

-"Ja, du har rätt", mumlade Pirrtiainen med dyster stämma. "Men hvad är

-att göra?" fortfor han med tydlig ångest i sina anletsdrag.

-

-"Ni måste genast fly, fader", sade Elli brådskande.

-

-"Och du?"

-

-"Jag blir qvar, hvem skulle väl göra mig något illa."

-

-"Du har rätt."

-

-Med dessa ord grep Pekka hatten och käppen och störtade ut, följd af

-Elli. Men knappt hade han tagit några steg utom dörren, då han

-upptäcktes af de antågande.

-

-"Han flyr, han flyr den skurken, den förrädaren", skreko tjogtals

-röster; "hindra honom från att komma undan."

-

-Kärleken till lifvet gaf Pekka krafter; han såg ingenting, han hörde

-ingenting, utom kulorna, som hveno kring hans öron. Utåt hafvet styrde

-han kosan; bland dess snöberg ville han gömma sig. Sedan jagten

-fortsatts en stund, återvände bönderna med oförrättadt ärende, och

-deras harm gaf sig luft i åtskilliga hårda tillmålen.

-

-"Det är du, som hjelpt din far på flykten", sade Ollola med hotande

-stämma till Elli, som i yttre dörren, till utseendet lugn, inväntade

-truppen.

-

-"Ja, det har jag", svarade Elli utan den ringaste tvekan. "Skulle ni

-öfvergifvit er far, om han varit i samma belägenhet som min?"

-

-Ollola blef svaret skyldig.

-

-"Ja, då får flickan lida i faderns ställe", utbrast en af soldaterna.

-"Hon är naturligtvis ryssvänlig, hon också."

-

-Elli darrade. Hennes irrande blickar föllo slutligen på Rietu, hvilken,

-ett rof för de djupaste sinnesrörelser, nästan vanmäktig stödde sig på

-geväret. Han var nu den ende, af hvilken hon kunde hoppas hjelp.

-

-"Nej, hon är ingen förräderska", utropade slutligen Rietu och såg sig

-omkring med stadiga blickar, "och den, som vågar bära hand på henne,

-han får med mig att göra. Perkele! Den som en gång till kallar henne

-för ryssvänlig, han må stå sitt kast."

-

-Med dessa ord rätade ynglingen ut sin smärta, om styrka och vighet

-vittnande gestalt och intog en utmanande ställning framför Elli. Ingen

-svarade på en lång stund. Ändtligen bröt gamle Ollola tystnaden med

-dessa ord:

-

-"Vi kriga ej mot värnlösa qvinnor och barn. Men Pirrtiainens stuga

-skall jemnas med jorden, så mycket är säkert. Fort, gossar, tänd eld på

-förrädarens näste."

-

-Det behöfdes icke en uppmaning till. Tjogtals händer framburo

-välvilligt allt, som behöfdes för att tutta på, och det dröjde icke

-länge, förrän Pekka Pirrtiainens vackra gård var omgifven af ris och

-qvistar.

-

-Elli hade flytt till Rietu och snyftande hvilade hon i hans famn. Ett

-svagt anskri bröt fram öfver hennes läppar, när de första eldtungorna

-girigt började slicka väggarna. Snart skulle det blott återstå en

-glödande askhög af det kära hemmet. Ellis mod var tillintetgjordt; hon

-var å nyo den svaga qvinnan.

-

-"Var lugn, käraste vän", tröstade Rietu och smekte den unga flickans

-kinder, "det kommer väl en bättre tid."

-

-"Men far, far", snyftade Elli. "Tänk för hvilka faror han är utsatt.

-Kanske skall han frysa ihjäl, kanske blifva tagen af de otäcka

-kosackerna! O, min Gud, om blott detta vore väl öfverståndet!"

-

-Bönderna och soldaterna jublade i kapp, när eldens häftighet allt mera

-tilltog. Men långt ute på hafsisen, mellan ett par väldiga snöberg,

-icke långt från Carlöns strand, låg Pekka väl gömd. Han såg, att det

-var hans gård, som gick upp i lågor, och hans förbittring kände inga

-gränser. Men hvad ville han göra? Han måste tiga och lida och se till

-på hvad sätt han skulle kunna undgå faran att falla i sina landsmäns

-händer.

-

-När Pekkas gård var något mer än till hälften nedbrunnen, dånade

-larmtrumman från Pietola, och i det obestämda ljus, som snön kastade

-öfver alla föremål, kunde man upptäcka mörka massor, som från det

-bundna hafvet närmade sig stranden.

-

-Det var kosackerna, som nu å nyo började den blodiga leken.

-

-

-

-

-III.

-

-Under drabbningen, i.

-

-

-1.

-

-Det var annandag påsk den 18 april 1808, som finska härens öde skulle

-afgöras. Från alla håll och kanter stormade de ryska kolonnerna in på

-finnarne, som enligt befallning till en början försvarade sig ganska

-lamt. Adlercreutz var betänkt på att återtåga, hellre än att riskera

-hären. Med dyster blick stod han på en höjd invid kyrkan, och hans ögon

-öfverforo spanande allt, hvad som kom i hans väg, så väl de finska som

-de ryska anstalterna. Det var vid middagstiden. Vid Pietola, der

-trossen befann sig, hade Nylands jägare och dragoner mycket att göra,

-och det var endast de förres ihärdiga eld, som kunde tvinga Kulneffs

-kosacker att stanna. Så fortgick striden utefter hela linien, och

-klockan blef ändtligen fyra på eftermiddagen. Då, sedan första och

-tredje brigaden gått öfver elfven, fick Döbeln befallning att retirera.

-Han gjorde det ogerna, ty den ställning, han intagit bakom den förut

-nämda dalgången, gjorde, att han ansåg sig ännu längre kunna hålla

-stånd. Men han måste lyda order. I den allra bästa ordning öfvergick

-han för den skull isen, och stälde marschen till Karinkarda. I och med

-andra brigadens återtåg fingo ryssarne större spelrum, och de ansågo

-sig redan såsom herrar på platsen. En allmän stormning mot norra

-stranden företogs; det såg mörkt ut för den adlercreutzska hären, ty

-fienderna hade vid Grytila hemman gått öfver ån till Sadinperä, samt

-hade lyckats fatta posto vid sjelfva elfvens mynning, i närheten af

-Gerttula gästgifvaregård. Vi förflytta oss fram till klockan 6 på

-aftonen. Den lätta skymningen hade redan inbrutit. På elfvens is och

-uppför den norra stranden krälade ryssarne som i en myrstack, allt

-under det finnarne med harmen i hjertat långsamt drogo norr ut. Det var

-ett dystert skådespel. Mången ärrig kämpe sedan Gustaf III:s krig grät

-raseriets tårar, mången tvang tåren ned igen och svor ve och

-förbannelse öfver upphofsmannen till detta nesliga återtåg. Men alla

-lydde, ingen vägrade att gå.

-

-Från en liten snöhöljd kulle helt nära den plats, der von Herzen stod

-med sina nyländingar, tog Adlercreutz en ytterligare öfverblick af

-ställningen. Det ena smärtsamma uttrycket efter det andra vexlade i

-hans manliga anlete, och mången gång frammumlade han stympade meningar,

-dem ingen mer än han förstod. Han var finne till lif och själ och född

-i Nyland. Det var också derför som han särdeles omhuldade krigarne från

-detta landskap. Framför honom låg det öfvergifna Finland, prisgifvet åt

-den härjande fienden; bakom honom den höga, kalla norden med sin is och

-sin snö; omkring honom hans pröfvade soldater, färdiga att lida,

-färdiga att kämpa till sista man. Hvad skulle han icke tänka i dessa

-ögonblick; hur smärtsamt skulle icke hjertat krympa tillsammans vid

-tanken på det kommande! Adlercreutz for med afviga handen öfver den

-svettiga pannan, och en djup suck banade sig väg ur hans bröst. Hans

-blickar föllo på nyländingarne, och de ljusnade en smula. Hans

-forskande öga mötte von Herzens. Var det måhända denna blick som med

-ens förändrade stridens gång?

-

-Ryssarne trängde på, och minut efter minut blef finnarnes trångmål

-större. Då sprängde Adlercreutz på sin eldiga springare fram till von

-Herzen. Hans öga brann af feberns glöd och hans stämma darrade

-lindrigt, då han utropade: "Tillbaka!"

-

-Von Herzen rörde sig ej; hans soldater stodo likaledes orörliga som

-bildstoder.

-

-Adlercreutz studsade; detta hade han icke väntat sig. En skär rodnad

-sprang upp på hans kinder, och han var nära att förifra sig.

-

-"Tillbaka", ropade han med stränghet, och det blanka svärdet blänkte i

-hans hand.

-

-Von Herzen kastade en pröfvande blick öfver sina tätt sammanslutna led.

-Det brann äfven i hans ögon en flammande eld; hans hjerta bultade

-våldsamt och hans senfulla hand omfattade konvulsiviskt svärdfästet.

-

-"Tillbaka, tillbaka", dundrade Adlercreutz med hotfull stämma.

-

-Då sprang von Herzen fram i têten af sin kolonn; hans kinder brunno som

-af feberns eld, hans blickar tycktes genomborra hvarje soldat, och hans

-väldiga stämma lät som åskan, då han, höjande svärdet öfver sitt

-hufvud, ropade:

-

-"Framåt! fäll bajonett!"

-

-Nu blef det lif i den förut till utseendet stendöda kolonnen; ett

-enstämmigt utrop af glädje förnams; bajonetterna fäldes så fort som de

-kanske aldrig förut blifvit fälda; den jemna marschen ökades med hvarje

-sekund, och många minuter hade icke gått till ända, då kolonnen med

-stormsteg rusade nedför stranden, öfverändakastande allt i sin väg.

-

-Adlercreutz visste knappt till sig, han rycktes med i strömmen; hans

-entusiasm lågade å nyo upp; hans springare var som af eld, och sjelf i

-spetsen för de modiga nyländingarne, högg han in på de ryska

-kolonnerna, som vacklade, dels krossades, dels förströddes som agnar

-för vinden.

-

-"Löjtnant", ropade han till sin adjutant under sjelfva stormningen af

-södra stranden, "spräng å stad; kalla de andra brigaderna tillbaka. Vår

-är segern!"

-

-Herzens bataljon hade, lik en lavin, med oemotståndlig makt sprängt

-ryska centern. Blod och död betecknade dess väg. Nu blef det annat af.

-Från alla håll återkommo de finska afdelningarna. Trögt hade de tågat

-tillbaka; nästan i språngmarsch vände de åter. Ack, deras heligaste

-önskan, att få på fullt allvar mäta sig med den hatade fienden, den

-skulle nu uppfyllas, de skulle få visa, att de hade mod i bröstet och

-kraft i armen. Hvilket ändlöst jubel, när de vikande massorna kastade

-sig öfver fienden; hvilken ryslig förvirring; hur stolt och segerglad

-ljöd icke björneborgsmarschen öfver stridsbullret; det var ett helt

-folk, smädadt, tillbakasatt, jagadt nära nog ur dess landamären, som nu

-i ett ögonblick fick vakna upp till en annan verklighet, i hvilken

-segerns krona vinkade så skön; det var en berusning, som var omätlig;

-om mångdubbel styrka stått emot dem, skulle finnarne ändå vunnit seger.

-

-Då centern så oförmodadt genombröts, måste de båda ryska flyglarne, som

-just höllo på att förfölja den finska hären, retirera, för att icke i

-sin ordning blifva öfverflyglade. Det dröjde icke länge, förrän striden

-å nyo utspann sig längs hela norra stranden, upp på hvilken ryssarne

-blifvit jagade, snart sagdt i en handvändning.

-

-       *       *       *       *       *

-

-Dyster och ett rof för de gräsligaste lidanden vandrade Pekka

-Pirrtiainen mellan de kylande snöbergen. Fram till Siikajoki tordes han

-icke. Förrädarens samvetsförebråelser hopade sig öfver honom och tyngde

-hans sinne; hvart han såg, tyckte han sig upptäcka armar, som ville

-gripa honom, krossa honom. Under det Pirrtiainen fridlös irrade

-omkring, hade Rietu slutit sig till en ströfkår, som blifvit utsänd för

-att undersöka isen. Den unge mannen brann af begär lika mycket att

-utmärka sig, som att få reda på Pekkas spår. Och detta för Ellis skull.

-

-Det var stark skymning, då den trupp, till hvilken Rietu hörde, tågade

-ut i riktning mot Carlön. Truppen var sammansatt af nyländingar och

-björneborgare; hvar och en täflade att göra sitt bästa; här och der

-skingrades en trupp ryssar, här och der tillfångatogs en annan. Elden

-från handgevärssalvorna upplyste de kala snödrifvorna och spred ett

-magiskt, fastän minutligt sken öfver det vidsträckta, ödsliga fältet.

-Ljudet från kanonerna och musköterna vid Siikajoki hördes än doft, än

-klart och tydligt.

-

-Plötsligt spratt Rietu, som gick i främsta ledet, till. Hvad kunde

-orsaken vara? Jo, mellan ett par höga snödrifvor hade hans skarpa öga

-upptäckt en manlig varelse, som bemödade sig om att så fort som möjligt

-fly undan. Väl kunde han icke upptäcka den flyendes anletsdrag, men en

-inre stämma sade honom, att det var Pekka, och han uppbjöd allt, hvad i

-hans förmåga stod, att följa hans spår.

-

-Äfven Pekka hade igenkänt finnarne. Hade det varit ryssar, skulle han

-icke ett enda ögonblick tvekat hvad han borde göra: bättre att

-öfverlemna sig åt fienden, än åt de förbittrade socknemännen, ty i

-senare fallet visste han nog, att hans död var gifven.

-

-Den starka kölden hade ännu icke förmått att stelna hans lemmar; det

-var den inre starka spänningen, som höll hans lifliga själ i en orolig

-verksamhet, som gjorde, att han icke så snart erfor köldens inverkan.

-

-Från drifva till drifva ilade han undan allt hvad han kunde, men

-finnarne voro honom städse i hälarne. Seg som en äkta österbottning,

-höll han ut i det längsta, men det var dock tydligt, att, huru härdade

-hans senor än voro, han ändtligen skulle duka under för tröttheten. Med

-förfäran tänkte Pekka på det ögonblick, då han måste gifva sig fången.

-Han gaf till ett ilsket vrålande och de senfulla händerna knöto sig

-konvulsiviskt om skaftet på en bredbladig, skarpslipad knif, hvilken

-han i brådskan icke glömt att taga med sig. Skulle han ännu göra ett

-försök att fly undan, eller skulle han försvara sig. Han var en stund

-riktigt obeslutsam om hvad han skulle företaga. Men då han ändtligen

-hade beslutat sig för något och skulle begifva sig af mellan ett par

-drifvor, hejdades han plötsligt af en person, som stängde hans väg.

-

-"Ha, fader Pekka", sade Rietu och uträckte sin hand, "ändtligen har jag

-funnit er. Nu skall ni icke irra omkring här längre. Döden skulle hinna

-er förr eller senare."

-

-"Låt mig gå, Rietu", bad Pirrtiainen med ångestfull stämma.

-

-"Nej, fader Pekka, ni måste stanna."

-

-"Du får alla mina egodelar, ja, du får Elli på köpet."

-

-"Ni får ej gå", svarade Rietu å nyo med allvarsam stämma.

-

-"Nej", utbrast Pekka och hans ögon glödde af en hemsk eld, "hellre

-stupar jag här."

-

-Med dessa ord svingade Pekka den skarpslipade knifven öfver sitt

-hufvud. Han syntes beslutsam.

-

-Rietu sprang fram, just som Pekka Pirrtiainen slungade en björneborgare

-till marken. Utan att länge betänka sig rusade han på den gamle bonden

-och slog sina armar kring hans kropp. Förgäfves ansträngde sig den

-gamle af alla krafter för att slippa lös; han satt som i ett skrufstäd.

-

-"Släpp mig", ropade han med vansinne, "jag måste blifva fri."

-

-"Nej", svarade Rietu allvarligt; "ni måste följa mig. Jag ansvarar för

-er säkerhet."

-

-Pekka såg en stund tvinande på Rietu; dennes förklaring, att han skulle

-ansvara för honom (Pekka) susade så besynnerligt i hans öron. Skulle

-han, som var stämplad såsom förrädare, kunna hoppas på tillgift! Det

-såg åtminstone i det närvarande mörkt ut.

-

-"Ni måste foga er i ert öde", sade Rietu, när de öfriga finnarne

-omringade dem.

-

-"Hvar är Elli?"

-

-"Ah, hon är i godt förvar; på henne går det rakt ingen nöd."

-

-Detta tycktes någorlunda återgifva Pekka det lugn, han så väl behöfde.

-Med en djup suck fogade han sig i det närvarande oundvikliga.

-

-Sedan recognosceringen var fullbordad, återvände den lilla truppen till

-Siikajoki och hann fram under det striden ännu pågick som bäst.

-

-

-2.

-

-Ellis sinnesstämning kan hvar och en med lätthet fatta. Visserligen

-omhuldades hon på det omsorgsfullaste af Rietus mor, men det var ändå

-icke detsamma: hon saknade allt för mycket den älskade, hvarjemte oron

-öfver faderns öde ständigt höll hennes själ i spänning. Men Elli var en

-modig och förståndig flicka, som, efter ett kort resonnemang med sig

-sjelf, kom till den förnuftiga slutsatsen, att det alls icke tjenade

-till någonting att sörja i otid, utan fastmera handla så långt

-omständigheterna det medgåfvo. Det första, hon då bråkade sin hjerna

-med, var att utfundera ett sätt att rädda fadern, i fall han, såsom hon

-förmodade, skulle blifva tillfångatagen. Väl tänkte hon i vissa

-ögonblick på att uppdaga allt för Adlercreutz, och hon var nära deran,

-då hon en gång mötte honom, men inom hennes bröst fanns det ändock

-_något_, som höll henne tillbaka. Detta något, som obevekligt stälde

-sig emellan henne och lyckan, det var den omständigheten, att fadern

-var en fosterlandsförrädare. Så modig Elli än var, skälfde likväl

-hennes kropp af fruktan, då hon tänkte derpå.

-

-Nu, då striden rasade som värst, skulle hon då gitta i overksamhet och

-åse huru hennes bröder lemlästades? Nej, dertill var hon för mycket

-qvinna, för mycket finska. Hon begaf sig ut. Visserligen studsade hon

-för några ögonblick tillbaka, när kulorna började hvina omkring öronen,

-men hon tog snart mod till sig, och det varade icke länge, förrän hon

-var ifrigt sysselsatt med att förbinda de sårade och skaffa nödig

-hjelp, så väl åt vän som fiende. Den unga flickans modiga uppträdande

-aftvådde icke allenast den mörka fläck, som faderns nedriga handling

-satt på henne -- hennes älskliga och milda väsende, detsamma äfven i

-faran, uppväckte allas beundran, både officerares och manskaps.

-

-"Bra gjordt, flicka", ropade en högre officer, då Elli med anlitande af

-alla sina krafter drog en sårad krigare till ett af dikena och der

-började bispringa honom med all den hjelp, hon för närvarande kunde

-åstadkomma.

-

-"Bra, bra", ropade flere röster bredvid den unga flickan, som,

-uppmuntrad af bifallen, arbetade med den mest spända ifver. "Om alla

-vore så modiga som du, skulle inte så många dö undan."

-

-När ingenting mer var att göra på norra stranden, sprang Elli fram till

-den södra, der Herzens bataljon som bäst höll på att storma. Här tyckte

-den unga flickan visserligen, att det kändes ännu värre än på den andra

-stranden, men begäret att utmärka sig hade så intagit henne, att det

-tycktes henne vara en af de största njutningar att nu å nyo få kasta

-sig in i stridsbullret. Utan betänkande följde hon de eftersta leden af

-Nylands infanteri, men plötsligt stannade hon och hela hennes kropp

-skälfde. Hvad såg hon månne, som så upprörde henne?

-

-Icke så särdeles många alnar ifrån henne hade Adlercreutz för några

-minuter hållit stilla och betraktade från sin farliga ståndpunkt den

-sig allt mera utspinnande striden. Omkring sig hade han nu endast några

-få soldater och en adjutant. Elli kunde icke taga sina vackra blickar

-ifrån befälhafvaren, som satt der på sin eldiga springare, till

-utseendet fullkomligt lugn, men till sitt inre ej olik en glödande

-vulkan. Hvad beundrade hon hos honom? Var det väl hans uttrycksfulla

-ansigte, hans väl växta kropp? Nej, hon beundrade det mod, som han

-ådagalade, när han tvärt emot order bjöd fienden spetsen.

-

-Plötsligt höjdes ett gemensamt rop af de omkring befälhafvaren varande

-soldaterna, och det var äfven hög tid för Adlercreutz att sätta sig i

-försvarstillstånd, ty i sporrstreck närmade sig nu en liten kosacktrupp

-med dragna sablar; den styrde kosan mot Adlercreutz. Snart kom striden

-äfven här i gång, och den blef ytterst hårdnackad.

-

-Adlercreutz och hans män kämpade med verkligt dödsförakt, ty i förstone

-såg det verkligen mörkt ut för dem att komma undan, alldenstund

-fiendernas antal efter hand ökades, hvaremot finnarnes minskades. Kalla

-till sig förstärkning ville han icke, ty då skulle måhända slagets öde

-berott derpå.

-

-"Låtom oss genombryta fiendernas led", ropade han i stället och

-sporrade hästen mot den till utseendet svagaste punkten. Men då han här

-mötte ett det ihärdigaste motstånd, såg han sig tvungen att afstå från

-hvarje försök.

-

-"Detta ser ut att blifva vår sista strid här på jorden", sade han till

-sin adjutant, löjtnant Lange. Men denne svarade frimodigt:

-

-"Åhnej, herr general, ännu skola vi lägga i dagen vår kärlek till vår

-födelsebygd."

-

-"Det skola vi, om vi också skola stupa derför", sade en annan af

-officerarne och uppträdde vid dessa ord en svartmuskig kosack på sin

-värja som en stek på ett spett.

-

-Från Herzens bataljon hördes dånande hurrarop; den hade fullständigt

-sprängt ryssarnes center; icke långt derifrån slogos björneborgarne med

-ursinnig tapperhet, och lik en mörk, med en oundviklig död hotande

-lavin skred den tavastländska bataljonen med Gripenberg i spetsen södra

-stranden utför. Öfver Siikajokiån och de närmaste skogspartierna

-simmade den qväfvande krutröken och gjorde tillsammans med skymningen

-det till slut ganska svårt att igenkänna hvarandra.

-

-Utan att Elli visste af det, hade hon, tillika med ett par andra lika

-behjertade qvinnor, blifvit indragen i den hvirfvel, som omslöt den

-stridande Adlercreutz. Hennes hjerta bultade våldsamt, och hennes späda

-fingrar omfattade konvulsiviskt kolfven på en skarpladdad ryttarpistol,

-tillhörande en fallen kosack, att döma af inskriften, hvilken den unga

-flickan icke förmådde tyda. Skärande kontrast! Med ena handen höll hon

-pistolen, i hvarje minut färdig att utsända den dödande kulan; med den

-andra handen aftorkade hon varsamt det ymniga blod, som flöt ur en

-soldats genomstungna bröst. Hon såg en kosack rikta lansen mot

-Adlercreutz's bröst, musklerna i hennes arm spändes hårdare; sakta

-reste hon sig från den knäböjande ställning hon intagit; i det döfvande

-vimlet, der hästar, menniskor och döda föremål syntes som ett enda

-kaos, en fantastisk sammangyttring, såg Elli, den modiga bondflickan

-från Siikajoki, endast den fara, som sväfvade öfver generalens hufvud.

-Hon bekymrade sig icke om de stridandes buller, om de sårades och

-döendes qväfda utrop. Modigt och utan att darra utsträckte hon högra

-armen, under det hon stödde den venstra mot en döende hästs länd. I

-detta ögonblick rörde sig ingen muskel i hennes täcka anlete.

-

-Kosacken kom närmare; de omkring Adlercreutz varande slöto sig tätare

-tillsammans, hvar och en beredd att offra ända till sista blodsdroppen

-för befälhafvarens räddning. Då, just i det kritiska ögonblicket,

-smälde ett skott från sidan; kosacken släppte lansen; fötterna, med

-hvilka han, enligt detta steppfolks vana, styrt springaren, släppte

-sitt fäste; armarne beskrefvo några våglinier i tomma luften, liksom

-ville de åter gripa efter vapnet; ett svagt stönande hördes från

-steppsonens läppar, derpå föll han tungt till marken. De öfriga

-kosackerna studsade, och detta gaf finnarne tid att å nyo samla sig och

-anfalla med fördubblade krafter. Deras angrepp blef nu oemotståndligt,

-och de skyndade sig undan så mycket fortare, som Kulneffs ryttarskaror

-ute på hafvet nu måste jaga tillbaka, medan de finska brigaderna

-erhållit befallning att vända om. Det var ett egendomligt och tillika

-fängslande skådespel, att i den lätta skymningen se de ryska

-kavalleriskarorna spränga öfver isen och det bländhvita snötäcket. Hade

-ej kanondundret, handgevärssalvorna och de stridandes döfvande larm

-tryckt sin verklighetsstämpel på taflan, skulle man trott, att allt

-endast var ett fantasispel.

-

-När de ryska massorna allmänt veko tillbaka och segern ansågs med

-säkerhet vunnen, kom general Adlercreutz fram till Elli, som ännu

-outtröttligt höll på att egna sårade vänner och fiender sina ömma

-omsorger. Generalens ögon uttryckte en allt för tydlig beundran, och

-han sade, i det han vänligt klappade den djupt rodnande Elli, som vid

-hans ankomst stigit upp:

-

-"Du har räddat mitt lif, flicka. Hvad heter du, och hvarifrån är du?"

-

-Elli sade sitt namn och boningsort.

-

-"Således husvill i detta krigets elände och i denna köld", mumlade

-Adlercreutz halfhögt för sig sjelf. "Stackars flicka!"

-

-Elli hade, utan att hon behöfde anstränga sina hörselorganer, förnummit

-generalens ord.

-

-"Ah, med mig är det alls ingen fara", utbrast hon och såg sig omkring.

-"Jag har nog i kyrkbyn vänner, som inte skola neka mig tak öfver

-hufvudet." Och med dessa ord lät hon sina blickar öfverfara några

-qvinnor, hvilka, liksom hon, voro ifrigt sysselsatta med de sårade.

-Dessa qvinnor förstodo mer än tydligt Ellis blickar, och i deras tysta

-nickningar kunde man läsa detta: Vi äro beredda att uppoffra allt för

-dig.

-

-Detta tysta, men vältaliga språk förstod synbarligen äfven Adlercreutz,

-ty han sade till Elli, i det han åter steg till häst:

-

-"Jag ser, att du är i goda händer. Vill du utbedja dig någonting af

-mig, så uppsök mig och jag skall göra allt hvad jag kan för dig."

-

-Med dessa ord gaf talaren hästen sporrarne och försvann i stridsvimlet.

-

-"Ja, det torde kanske snart behöfvas, att jag anlitar hans hjelp",

-tänkte Elli för sig sjelf. "Det beror på, huru det går med far. Ah, nu

-skall det allt gå bra", utbrast hon med inre hänförelse; "han såg ju så

-mildt på mig, då han sade, att jag skulle uppsöka honom. Ja, far skall

-blifva räddad, och det genom mitt lyckliga skott."

-

-Hur lätt hoppas icke barnet och ynglingen, att allt skall utfalla efter

-deras önskan; och om detta lifliga hopp ej funnes, hvad skulle då

-verlden vara? Ett hemvist för själar, utan detta aningens och hoppets

-sälla rosenskimmer, som mången gång förmår att nedbryta det oblida

-ödets skrankor.

-

-Då Adlercreutz lemnade Elli, hördes de första svaga tonerna från

-björneborgsmarschen i södra strandens skog. Dessa toner kommo närmare;

-de brusade mäktiga som åskor, och de hänförde äfven de redan i striden

-stående. Den trötte kände ny kraft tillströmma armen, den sårade

-ansträngde sig för att resa sig upp en smula, och kring de läppar, som

-redan började skälfva af dödens kalla kyss, spred sig ett sekundlikt

-leende. Ack, hvad skulle icke dessa käcka krigare känna i dessa

-stunder, på denna deras första högtidsdag! Dödens smärta blef ljuf, ty

-de visste att segern var deras.

-

-Adlercreutz sprängde emot Döbeln; deras blickar möttes, deras händer

-slöto sig i hvarandra. Hvad skulle icke _de_ känna i denna stund! När

-de sist sågo hvarandra, fördystrade tanken på det hopplösa återtåget

-deras blickar; nu deremot, nu vinkade något helt annat: den första

-härliga segern.

-

-Björneborgarne störtade som rasande lejon utför södra stranden, öfver

-isen och uppför den norra stranden. Hvad de förut gående skarorna icke

-kunnat drifva undan, det mejades nu som säd till marken, så vida det

-icke flydde. Förgäfves förde Rajewsky och Kulneff sina skaror i elden;

-de kastades öfver ända snart sagdt i en handvändning; allt måste fly,

-och allt flydde.

-

-Sådan var aftonen af annandag påsk 1808. Den utmattade här, som

-tillförne måst draga sig tillbaka, hade nu rest sig upp och aftvått

-skammen med en lysande seger -- en seger, som återgaf den förtröstan

-till nya framgångar och gjorde fiendens tro, att han var oemotståndlig,

-om intet.

-

-Och han, som egentligen var satt till öfverbefälhafvare för den

-svensk-finska hären, var han, _fältmarskalken_ Klingspor, månne

-närvarande vid drabbningen och ledde dess gång? Nej; redan långt förr

-än de första skotten föllo, hade han i en beqväm släde skyndat norr ut.

-Han var för mycket rädd om sin värda person, att han skulle gifva den

-till pris i en kamp på lif och död.

-

-Och åt en sådan fältherre, om hvilken den genomhederlige gamle Lode i

-Franzila hade det mustiga yttrandet, att

-

-    "det är skam att tappre männer

-    täckas tala om en sådan",

-

-hade Sveriges konung och råd anförtrott försvaret af brödralandet öster

-om Bottnen. Man kan icke, vid kännedomen härom, annat än erfara djupt

-vemodiga känslor af en harm, som utgången af fälttåget visade vara

-fullt berättigade.

-

-En lycka var, att hären egde så dugliga och beslutsamma

-underbefälhafvare som Adlercreutz, Döbeln och Sandels, annars hade

-armén väl icke fått stanna förr än vid nordpolen.

-

-

-

-

-IV.

-

-På fädernehemmets ruiner.

-

-

-Det var ett par timmar efter det striden ändat; finnarnes segersånger

-hördes då och då genomtona luften, alla försakelser voro nu förgätna,

-framför Finlands käcka söner låg nu fosterlandet å nyo öppet; den

-första segern var vunnen, och långt i söder ströfvade de ryska

-bataljonerna för att hinna undan i tid. Den finne, som kunde öfverlemna

-sig åt sömnen, han gjorde det nu med all trygghet; den som icke kunde

-det, och många voro de, ströfvade omkring på det af tusendes blod

-fuktade bataljfältet, kanske för att söka en kamrat, måhända också för

-att i ensamheten påminna sig de näst föregående timmarnes faror och

-värma sin själ vid hågkomsten af de utkämpade bragderna.

-

-Bland dem, som med skyndsamma steg ilade vester ut, finna vi Elli

-alldeles ensam. När striden afstannat, blef det henne för trångt inom

-Ollolas stuga; hon måste hemta frisk luft; hon måste, kosta hvad som

-helst, ännu en gång återse det brända fädernehemmet, der hon lidit så

-mycket, njutit så mycket. Det dröjde icke länge, förrän hon var framme

-vid Pirrtis ruiner, från hvilka ännu en svag hvitgrå rök uppsteg mot

-vårhimmelen. En dyster bäfvan genomfor den unga flickans kropp, när hon

-satte foten på en af de kolade bjelkarne; hon ville ännu icke riktigt

-tro, att det hon såg var den nakna verkligheten; hon gnuggade sig

-häftigt i ögonen. Kanske att allt var en sorglig dröm, påskickad henne

-till pröfning! Ack, nej; verkligheten var allt för sann; den kolade

-bjelken knastrade under Ellis fötter, och hur mycket hon än gnuggade

-ögonen, såg hon ändock, att röken alls icke var någon bedräglig

-synvilla.

-

-"O, min Gud, min Gud", suckade hon och knäppte händerna bedjande

-tillsammans öfver bröstet, "det är då en ryslig sanning, att jag ej

-mera har något fädernehem! Och du, min stackars far, hvar är du nu?

-Kanske irrar du omkring ute på det vida hafvet och vågar dig ej fram

-till bebyggda ställen!"

-

-Vid dessa ord sprang hon upp från sin ödmjukt knäböjande ställning;

-hennes ögon voro fuktiga, hennes barm häfde sig med våldsamma slag. Hon

-tänkte öfver, antingen hon skulle vända om till Ollolas gård eller

-begifva sig ut på isen, för att uppsöka fadern. Men nu kunde hon icke

-besluta sig så fort som hon annars brukade; det var inom henne

-någonting, som alltid höll tillbaka, då hon trodde sig ha fattat

-beslutet.

-

-De tunga skyarne delade sig efter hand, och Elli hade icke lång stund

-varit på ruinerna, då hon omgöts af månens klara strålar. På strid

-följer frid. Lugnet i naturen återgaf den unga flickan också i viss mån

-lugnet i själen. Hon gick med varsamma steg öfverallt i det nedbrända

-hemmet; hon undersökte allt hvad som kunde vidröras utan att falla till

-stoft, och hon hade just slutat sin vandring, samt öfvertänkte nu på

-nytt, hvart hon skulle styra sina steg, då ett buller, som med hvarje

-minut tilltog, tog hennes uppmärksamhet i anspråk.

-

-"Kan det vara ryssar", tänkte hon och darrade. "Nej, de äro ju slagna.

-Då är det finnar. Tänk om..."

-

-Hon fick ej tala till punkt, ty en liten trupp, som med långsamma steg

-bröt fram ur strandskogen och satte marschen på Pirrtis, hejdade henne.

-Truppen närmade sig; Elli gaf till ett anskri af smärta, ty i första

-ledet igenkände hon fadern med bakbundna armar. Nästan medvetslös

-vacklade hon fram, men hade icke uttagit många steg, förrän hon sjönk i

-Rietus armar. Hennes kinder hade snöns färg, hennes läppar voro som

-förseglade; hon kunde i detta ögonblick icke ens tänka redigt; en kort

-vanmakt öfverföll henne. -- -- --

-

-       *       *       *       *       *

-

-"Mine herrar", sade Adlercrentz ungefär vid samma tid som mötet på

-hemmets ruiner egde rum, till sina underbefälhafvare, och gick med

-häftiga steg fram och tillbaka i det rum han tagit i besittning, "vår

-ställning är nu så mycket bättre, att vi kunna gå anfallsvis till väga.

-Och vi skola ej lemna tillfället obegagnadt; det återkommer måhända

-aldrig mera. Nästa dust blifver..."

-

-Ett buller utanför dörren gjorde, att han afbröt sitt tal. Han syntes

-en smula missnöjd.

-

-"Hvem är det", sporde han posten, som nu inträdde.

-

-"En ung flicka, herr general, en ung..."

-

-"Har synbarligen förvridit hjernan på dig", afbröt Adlercreutz tvärt

-den stammande soldaten, och det med en viss skämtsam ton. "För in

-flickan!"

-

-När dörren öppnades för andra gången, var det Elli som trädde in. Snöns

-blekhet hvilade ännu öfver kinderna, blickarne stirrade utan återvändo

-åt alla sidor.

-

-"Hvad vill du, flicka?" sporde Adlercreutz medlidsamt och tog Ellis

-händer mellan sina. "Du är så upprörd."

-

-Det vänliga tilltalet hade ett afgörande inflytande på Elli. Hon

-lösryckte händerna, for med dem öfver pannan och tycktes en stund

-öfvertänka hvad hon skulle säga.

-

-"Tala fritt", sade generalen med en stämma så mild, att Elli spratt upp

-ur sina drömmar och med ett lätt, ett gladt utrop kastade sig till hans

-fötter, under det hon utropade:

-

-"Ni förlåter ju ett brott! O, ja, jag ser det på er, general! Min far

-är brottslig; han hålles för en förrädare derför, att han icke ville

-följa bönderna på deras ströftåg. Vårt hem är uppbrändt, och nu vilja

-Siikajoki byamän taga lifvet af min far, som lyckats fly undan, men

-blifvit fångad nära Carlön. General", fortfor den vackra flickan och

-sträckte bedjande sina händer mot Adlercreutz, som, sjelf ett rof för

-de mest olikartade sinnesrörelser, knappast visste hvad han skulle

-tänka, "ni lofvade, att jag skulle få utbedja mig någonting af eder

-derför att jag räddat _ert_ lif; nu beder jag om _min fars_ lif. O,

-skynda er, annars kommer ni för sent! Skynda er!"

-

-Adlercreutz lät sina blickar en stund hvila på krigskamraterna. I

-somligas ögon läste han det obevekliga svaret: "låt förrädaren undfå

-sin förtjenta lön", i andras deremot, och, vi tillstå det, i de

-flestas: "låt denna gång nåd gå för rätt."

-

-"Din far skall blifva fri", sade ändtligen generalen och tecknade några

-ord på en papperslapp, gaf den åt en af sina adjutanter och befalde

-honom att följa Elli.

-

-Den unga flickans glädje var outsäglig. Hon hade ju räddat sin far, och

-hon var säker på, att han efter den dagen skulle börja ett annat lif.

-Adjutanten kunde endast med ansträngning följa henne; lik en jagad hind

-ilade hon öfver snöfälten mot fädernehemmets ruiner.

-

-Knappt hade hon försvunnit från generalens bostad, när Adlercreutz

-vände sig till de församlade, i det han sade:

-

-"Mine herrar, det lyster mig högligen att se utgången på denna sak. Det

-torde hända, att bönderna här tillämpa den grymma lynchlagen. Viljen I

-följa mig?"

-

-Alla voro genast färdiga, helst som natten var obeskrifligt härlig, och

-snart voro de på väg till Pirrtis.

-

-       *       *       *       *       *

-

-Läsaren fattar nogsamt orsaken till Ellis plötsliga uppträdande hos

-Adlercreutz. Bönderna svuro enhälligt, och med dem soldaterna, att

-landsförrädaren, hända hvad som hända ville, skulle hänga i det

-närmaste trädet invid sin egen sköflade gård. Förgäfves bad Elli om

-tillgift för fadern, förgäfves lofvade denne att bättra sig, och lika

-förgäfves tiggde Rietu om Pekka Pirrtiainens lif.

-

-"Han måste dö", skränade bönderna och soldaterna om hvarandra.

-

-En djup suck höjde Pekkas bröst. Han ville tala, men orden fastnade i

-halsen. Det var förfärliga stunder för den fordom så högmodige bonden.

-Döden gapade mot honom; endast ett underverk kunde rädda honom, det

-insåg han mer än väl. Men Pekka Pirrtiainen trodde icke på några

-underverk, derför underkastade han sig, åtminstone till utseendet, det

-öde, som väntade honom. I hans bröst stormade dock de våldsammaste

-lidelser; han måste anlita hela sin själsstyrka för att visa sig

-någorlunda lugn, ty han visste, att endast detta kunde stämma hans

-fiender till hans förmån.

-

-När Elli märkte det fåfänga i att slösa med böner, delgaf hon Rietu

-sitt fasta beslut att skynda till Adlercreutz, samt omtalade orsaken

-till de gynsamma förhoppningar hon hyste.

-

-"Gå du, käraste vän", hviskade Rietu; "jag skall emellertid försöka att

-uppehålla bönderna och soldaterna i det längsta."

-

-En tacksam, kärleksfull blick, och Elli var försvunnen.

-

-Det blef en stund tyst vid ruinerna, öfver hvilka månen göt sitt bleka,

-dallrande sken. Stunden var icke utan sin stora högtidlighet. Man såg

-här ett folk i beredskap att hämnas på den, som med stolt förakt

-trampat fosterlandskärleken under fötterna. Det var grymt, men

-rättvist. Ren och stark lågade denna kärlek i österbottningarnes bröst;

-de kunde icke ens tåla _höra_ namnet landsförrädare, och när dertill

-kom, att den brottslige var från samma provins, ja, till och med var

-bosatt i samma socken, blef hatet mot honom ännu mera uppjagadt.

-

-En half timme hade gått till ända, och ännu hade ingen arm höjt sig för

-att verkställa den redan afkunnade domen. Ville Pekkas domare grymt

-leka med honom, såsom katten med råttan? Det är svårt att säga, men

-skenet hade det likväl för sig.

-

-Plötsligt utbrast en af soldaterna så högt, att det hördes öfver hela

-samlingen:

-

-"Nu tycker jag det är tid att gifva förrädaren Pekka Pirrtiainen den

-lön han förtjenat."

-

-Bönderna och soldaterna rusade upp. Äfven Rietu, som redan från början

-tagit plats bredvid den lifdömde, reste sig upp och intog en hotande

-ställning framför Pirrtiainen. Ynglingens ansigte var dödsblekt, och

-beslutsamheten stod tydligt att läsa så väl i hans ögon som i alla hans

-drag.

-

-"Gå bort ifrån honom", röt en jättelik bonde och armbågade sig fram.

-"Vi måste taga hans lif."

-

-"Nej", utbrast Rietu med styrka, "jag lemnar icke Pekka, förrän ni

-lofvat mig att ej göra honom något ondt."

-

-"Men, betänk då, Rietu", frampustade Pirrtiainen, under det

-ångestsvetten rann utför hans panna, "du utsätter ju äfven dig för

-misstankar, och hvem vet hvilken hämd som..."

-

-"Tyst, fader Pekka", afbröt den käcke Rietu beslutsamt; "endast öfver

-mitt lik skola de komma er på lifvet."

-

-"Vettvilling", skrek en medelålders bonde och sprang fram till Rietu

-samt grep honom i armen, "ser du då inte, att äfven du går din

-undergång till mötes, om du längre envisas att försvara förrädaren!"

-

-"Tillgif honom då hans brott, såsom en rättvis och barmhertig Gud också

-skall tillgifva honom det", bad Rietu bevekande.

-

-"Nej", ropade alla med en mun. "Häng förrädaren!"

-

-Pekka Pirrtiainens kropp skakades som af en frossa. Han såg nu, att

-något medlidande icke stod att erhålla.

-

-"Nåd, nåd!" stönade Pekka med skälfvande stämma.

-

-"Nej", skreko alla om hvarandra, "upp i trädet med honom!"

-

-"Tillbaka", dundrade Rietu och kastade en bonde till marken, samt gaf

-en annan ett så häftigt knytnäfslag för bröstet, att han ryggade

-tillbaka. "Endast öfver mitt lik skola ni komma till Pekka."

-

-Det var ett egendomligt skådespel, som nu uppfördes vid Pirrtis ruiner.

-Hufvudfiguren, Pekka Pirrtiainen, med dödsångsten tecknad i sina mörka

-drag och skälfvande son om han legat i frossa; Rietu stående framför

-honom och med de senfulla händerna höjda till slag, samt den fasta

-beslutsamhet, som icke låter rubba sig af någonting, i hvarje drag i

-sitt uttrycksfulla ansigte. Vidare de kolade bjelkarne, de larmande

-soldaterna och bönderna, och öfver hela denna tafla månen med dess

-bleka, dallrande sken -- allt detta bildade, säga vi, en högst

-egendomlig tafla, tyvärr alls icke främmande för kriget.

-

-"Pojke, du är alldeles galen", ropade Ollola och ämnade just springa

-fram, för att, om så behöfdes, med våld rycka sonen från Pekkas sida.

-Men han hade knappt tagit ut ett par steg, förrän han såg Rietu,

-träffad i bakre delen af hufvudet af en kolfstöt, störta till marken.

-Ollola ilade fram och kastade sig på knä vid sonens till utseendet

-liflösa kropp.

-

-"Var lugn, gamle Ollola", sade en af bönderna, "slaget var inte så

-farligt; pojken kommer sig nog. Den der dufningen gjorde honom godt."

-

-I och med Rietus fall förlorade Pekka helt och hållet det smula mod han

-kunnat tilltvinga sig. Men såsom det ofta händer med dylika naturer som

-Pekkas, de slå lätt öfver från den ena ytterligheten till den andra. Så

-här också. När Pekka nu såg, att han stod ensam och öfvergifven af

-alla, brann raseriet i hans själ, och han försökte med all makt att

-slita sina bojor, men detta var förgäfves.

-

-"Gå bort, gå bort!" skrek han, när ett par soldater kommo med en snara,

-och ögonen voro nära att tränga ut ur sina hålor. "Jag _vill_ inte dö

-nu! Tag allt hvad jag eger, men låt mig lefva. Jag ber er derom... Ha,

-ni skratta åt min bön. Sätt er bara sjelfva i min ställning, så få ni

-väl känna huru det smakar... Nej, tag bort snaran! Hu-u! Tag bort den!"

-

-"Nej, du usle förrädare", dundrade ett par stämmor, "du skall bums in i

-evigheten. Gör din bön nu! Fem minuter har du på dig."

-

-Men hurudan var väl den bön, som gick öfver Pirrtiainens skälfvande

-läppar? Icke var den sådan, som den borde vara. Han _kunde_ icke bedja

-rätt, ty raseriet och den hopplösa förtviflan hade helt och hållet

-bemäktigat sig honom.

-

-Innan han visste ordet af, var han kullslagen. En förfärlig ed bröt

-fram öfver hans läppar; snaran drogs till och i ett af de högsta träden

-på Pirrtiainens gård hängde nu den fordom så högmodige Pekka. Blott ett

-par konvulsiviska ryckningar, och allt var slut.

-

-"Vi komma för sent", utbrast Adlercreutz, som med sitt följe nu kom

-till ruinerna på samma gång som Elli från sidan störtade fram. "Det var

-det jag fruktade, att bönderna skulle tillämpa lynchlagen."

-

-Ett anskri bröt fram öfver den arma Ellis läppar, när hon upptäckte

-faderns kropp. Hennes förfäran ökades ännu mera, då hon varseblef

-Rietu. Det var nu slut med hennes krafter. Sakta sjönk hon ned öfver

-den älskades kropp och förlorade sansen.

-

-"Det var ett allt för hårdt straff", sade Adlercreutz till bönderna.

-

-"Nej, det var alls inte för hårdt", svarade Ollola frimodigt. "Han var

-en förrädare, och de äro inte värda någon annan lön."

-

-Generalen teg, ty sanningen i gamle Ollolas ord var obestridlig.

-

-Snart randades en ny tid för Finland. Det blef ryckt ifrån oss, men

-friden hägnar nu dessa bygder. Pirrtis uppbyggdes af Rietu, som med sin

-hustru Elli der framlefde ett lyckligt lif. Men aldrig glömde Rietu att

-för sina barn omtala det sorgliga öde, som drabbat Pekka Pirrtiainen.

-

-"Barn", sade han och pekade på det stora trädet, i hvilket Pekka

-blifvit hängd, och som länge stod qvar, "när I sen detta väldiga träd,

-så bed Gud bevara er från att blifva fosterlandsförrädare, _ty en sådan

-är värd icke blott sina medmenniskors förakt, utan äfven det svåraste

-timliga straff man kan upptänka_."

-

-

-

-***END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK FÖRRÄDARENS LÖN***

-

-

-******* This file should be named 52671-8.txt or 52671-8.zip *******

-

-

-This and all associated files of various formats will be found in:

-http://www.gutenberg.org/dirs/5/2/6/7/52671

-

-

-Updated editions will replace the previous one--the old editions will

-be renamed.

-

-Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright

-law means that no one owns a United States copyright in these works,

-so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United

-States without permission and without paying copyright

-royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part

-of this license, apply to copying and distributing Project

-Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm

-concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,

-and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive

-specific permission. If you do not charge anything for copies of this

-eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook

-for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports,

-performances and research. They may be modified and printed and given

-away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks

-not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the

-trademark license, especially commercial redistribution.

-

-START: FULL LICENSE

-

-THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE

-PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

-

-To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free

-distribution of electronic works, by using or distributing this work

-(or any other work associated in any way with the phrase "Project

-Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full

-Project Gutenberg-tm License available with this file or online at

-www.gutenberg.org/license.

-

-Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project

-Gutenberg-tm electronic works

-

-1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm

-electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to

-and accept all the terms of this license and intellectual property

-(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all

-the terms of this agreement, you must cease using and return or

-destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your

-possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a

-Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound

-by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the

-person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph

-1.E.8.

-

-1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be

-used on or associated in any way with an electronic work by people who

-agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few

-things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works

-even without complying with the full terms of this agreement. See

-paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project

-Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this

-agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm

-electronic works. See paragraph 1.E below.

-

-1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the

-Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection

-of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual

-works in the collection are in the public domain in the United

-States. If an individual work is unprotected by copyright law in the

-United States and you are located in the United States, we do not

-claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,

-displaying or creating derivative works based on the work as long as

-all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope

-that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting

-free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm

-works in compliance with the terms of this agreement for keeping the

-Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily

-comply with the terms of this agreement by keeping this work in the

-same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when

-you share it without charge with others.

-

-1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern

-what you can do with this work. Copyright laws in most countries are

-in a constant state of change. If you are outside the United States,

-check the laws of your country in addition to the terms of this

-agreement before downloading, copying, displaying, performing,

-distributing or creating derivative works based on this work or any

-other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no

-representations concerning the copyright status of any work in any

-country outside the United States.

-

-1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

-

-1.E.1. The following sentence, with active links to, or other

-immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear

-prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work

-on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the

-phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed,

-performed, viewed, copied or distributed:

-

-  This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and

-  most other parts of the world at no cost and with almost no

-  restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it

-  under the terms of the Project Gutenberg License included with this

-  eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the

-  United States, you'll have to check the laws of the country where you

-  are located before using this ebook.

-

-1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is

-derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not

-contain a notice indicating that it is posted with permission of the

-copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in

-the United States without paying any fees or charges. If you are

-redistributing or providing access to a work with the phrase "Project

-Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply

-either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or

-obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm

-trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.

-

-1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted

-with the permission of the copyright holder, your use and distribution

-must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any

-additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms

-will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works

-posted with the permission of the copyright holder found at the

-beginning of this work.

-

-1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm

-License terms from this work, or any files containing a part of this

-work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

-

-1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this

-electronic work, or any part of this electronic work, without

-prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with

-active links or immediate access to the full terms of the Project

-Gutenberg-tm License.

-

-1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,

-compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including

-any word processing or hypertext form. However, if you provide access

-to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format

-other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official

-version posted on the official Project Gutenberg-tm web site

-(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense

-to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means

-of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain

-Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the

-full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.

-

-1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,

-performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works

-unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

-

-1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing

-access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works

-provided that

-

-* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from

-  the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method

-  you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed

-  to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has

-  agreed to donate royalties under this paragraph to the Project

-  Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid

-  within 60 days following each date on which you prepare (or are

-  legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty

-  payments should be clearly marked as such and sent to the Project

-  Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in

-  Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg

-  Literary Archive Foundation."

-

-* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies

-  you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he

-  does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm

-  License. You must require such a user to return or destroy all

-  copies of the works possessed in a physical medium and discontinue

-  all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm

-  works.

-

-* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of

-  any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the

-  electronic work is discovered and reported to you within 90 days of

-  receipt of the work.

-

-* You comply with all other terms of this agreement for free

-  distribution of Project Gutenberg-tm works.

-

-1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project

-Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than

-are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing

-from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The

-Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm

-trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.

-

-1.F.

-

-1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable

-effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread

-works not protected by U.S. copyright law in creating the Project

-Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm

-electronic works, and the medium on which they may be stored, may

-contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate

-or corrupt data, transcription errors, a copyright or other

-intellectual property infringement, a defective or damaged disk or

-other medium, a computer virus, or computer codes that damage or

-cannot be read by your equipment.

-

-1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right

-of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project

-Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project

-Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project

-Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all

-liability to you for damages, costs and expenses, including legal

-fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT

-LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE

-PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE

-TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE

-LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR

-INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH

-DAMAGE.

-

-1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a

-defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can

-receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a

-written explanation to the person you received the work from. If you

-received the work on a physical medium, you must return the medium

-with your written explanation. The person or entity that provided you

-with the defective work may elect to provide a replacement copy in

-lieu of a refund. If you received the work electronically, the person

-or entity providing it to you may choose to give you a second

-opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If

-the second copy is also defective, you may demand a refund in writing

-without further opportunities to fix the problem.

-

-1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth

-in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO

-OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT

-LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

-

-1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied

-warranties or the exclusion or limitation of certain types of

-damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement

-violates the law of the state applicable to this agreement, the

-agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or

-limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or

-unenforceability of any provision of this agreement shall not void the

-remaining provisions.

-

-1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the

-trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone

-providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in

-accordance with this agreement, and any volunteers associated with the

-production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm

-electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,

-including legal fees, that arise directly or indirectly from any of

-the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this

-or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or

-additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any

-Defect you cause.

-

-Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

-

-Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of

-electronic works in formats readable by the widest variety of

-computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It

-exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations

-from people in all walks of life.

-

-Volunteers and financial support to provide volunteers with the

-assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's

-goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will

-remain freely available for generations to come. In 2001, the Project

-Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure

-and permanent future for Project Gutenberg-tm and future

-generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary

-Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see

-Sections 3 and 4 and the Foundation information page at

-www.gutenberg.org 

-

-Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary 

-Archive Foundation

-

-The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit

-501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the

-state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal

-Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification

-number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary

-Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by

-U.S. federal laws and your state's laws.

-

-The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the

-mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its

-volunteers and employees are scattered throughout numerous

-locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt

-Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to

-date contact information can be found at the Foundation's web site and

-official page at www.gutenberg.org/contact

-

-For additional contact information:

-

-    Dr. Gregory B. Newby

-    Chief Executive and Director

-    gbnewby@pglaf.org

-

-Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg

-Literary Archive Foundation

-

-Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide

-spread public support and donations to carry out its mission of

-increasing the number of public domain and licensed works that can be

-freely distributed in machine readable form accessible by the widest

-array of equipment including outdated equipment. Many small donations

-($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt

-status with the IRS.

-

-The Foundation is committed to complying with the laws regulating

-charities and charitable donations in all 50 states of the United

-States. Compliance requirements are not uniform and it takes a

-considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up

-with these requirements. We do not solicit donations in locations

-where we have not received written confirmation of compliance. To SEND

-DONATIONS or determine the status of compliance for any particular

-state visit www.gutenberg.org/donate

-

-While we cannot and do not solicit contributions from states where we

-have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition

-against accepting unsolicited donations from donors in such states who

-approach us with offers to donate.

-

-International donations are gratefully accepted, but we cannot make

-any statements concerning tax treatment of donations received from

-outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.

-

-Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation

-methods and addresses. Donations are accepted in a number of other

-ways including checks, online payments and credit card donations. To

-donate, please visit: www.gutenberg.org/donate

-

-Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.

-

-Professor Michael S. Hart was the originator of the Project

-Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be

-freely shared with anyone. For forty years, he produced and

-distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of

-volunteer support.

-

-Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed

-editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in

-the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not

-necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper

-edition.

-

-Most people start at our Web site which has the main PG search

-facility: www.gutenberg.org

-

-This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,

-including how to make donations to the Project Gutenberg Literary

-Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to

-subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.

-

+The Project Gutenberg eBook, Förrädarens lön, by J. O. (John Olof) Åberg
+
+
+This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most
+other parts of the world at no cost and with almost no restrictions 
+whatsoever.  You may copy it, give it away or re-use it under the terms of
+the Project Gutenberg License included with this eBook or online at 
+www.gutenberg.org.  If you are not located in the United States, you'll have
+to check the laws of the country where you are located before using this ebook.
+
+
+
+
+Title: Förrädarens lön
+       Berättelse från sista finska kriget
+
+
+Author: J. O. (John Olof) Åberg
+
+
+
+Release Date: July 29, 2016  [eBook #52671]
+
+Language: Swedish
+
+Character set encoding: ISO-8859-1
+
+
+***START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK FÖRRÄDARENS LÖN***
+
+
+E-text prepared by Tapio Riikonen
+
+
+
+FÖRRÄDARENS LÖN
+
+Berättelse frän sista finska kriget
+
+Af
+
+J. O. ÅBERG
+
+
+
+
+
+
+Stockholm,
+F. & G. Beijers förlag
+1891.
+
+
+
+
+
+      "Sveko vi vid Siikajokis, när det ändligt gälde se'n?"
+
+                      RUNEBERG, Fänrikens Marknadsminne.
+
+
+
+INNEHÅLL:
+
+
+    I. Inledning. Hjertestrider.
+   II. Branden.
+  III. Under drabbningen.
+   IV. På fädernehemmets ruiner.
+
+
+
+
+I.
+
+Inledning. Hjertestrider.
+
+
+Ehuru ganska svåra strider utkämpats under det finska hären långsamt
+drog sig norr ut, hade ingenting vunnits med dessa blodsutgjutelser,
+annat än att den tro på ryssarnes öfverlägsenhet, som börjat göra sig
+allt mera gällande bland gemenskapen, blef starkare för hvarje dag. De
+exempel på feghet, som fältmarskalk Klingspor dag ut och dag in gaf
+sina underlydande, kunde icke annat än uppväcka misstroende mot honom
+och en dyster modstulenhet i soldaternas hjertan. De fingo ej, såsom de
+önskat, och ännu önskade, på fullt allvar taga itu med den hatade
+fienden; kom det någon gång till affär, och finnarne vunno någon
+framgång, strax kom fältmarskalkens order om återtåg. Förbittringen och
+afskyn mot Klingspor gaf sig också luft i mångahanda utgjutelser, men
+hvad bekymrade det denne "kommissariatets man"; han såg endast på sin
+egen fördel, och vid sitt rikligt försedda bord klagade han ändå öfver,
+att han måhända skulle svälta ihjäl i Finland. Och hans soldater då,
+hur lefde väl de? Illa klädda och med knapp föda måste de, genomtågande
+sina fäders land såsom flyktingar, i oafbrutna strider kämpa mot en
+öfvermodig, hånande fiende. Och ändå sveko de icke sina fanor. Tvärtom
+strömmade nya skaror till hufvudhären, och icke nog dermed, på
+landsorten erbjödo sig bönderna sjelfmant, mot det att de undfingo
+gevär och ammunition, att i de vidsträckta skogarne göra fienderna allt
+möjligt afbräck. Och denna glödande fosterlandskärlek, hur upptogs den
+väl af "mannen med två hakor och ett öga", och af den svenska
+regeringen? Det är sorgligt att påminna sig denna dystra tid, men för
+att bilda sig ett rätt begrepp om detta på nederlag och härliga segrar
+så rika fälttåg, måste man också se skuggsidorna.
+
+Bönderna fingo icke de vapen, som de begärde; de blefvo tvärtom ofta
+utsatta för de förnämares hån; deras ädla sjelfuppoffring betraktades
+från vissa håll såsom vansinne, och om bönderna, såsom ganska ofta
+inträffade, öfverraskade och nedgjorde smärre fiendtliga afdelningar,
+sågs detta med visst icke blida ögon.
+
+Siikajokiån, Sikån -- icke Sikajokiån Svinån, såsom man ibland får se
+namnet stafvadt -- är omkring 400 alnar bred. Den södra stranden, på
+hvilken kyrkan, prestgården, klockargården, Gerthela gästgifveri och
+flere torp af betydenhet ligga, är betydligt högre än den motsatta, och
+bar vid tiden för denna berättelse en ymnig skog. Ungefär 1,000 alnar
+söder om kyrkan fanns en ganska djup dalgång, som man antager har
+utgjort den gamla flodbädden. Bakom denna dalgång hade andra brigaden,
+anförd af Georg Karl von Döbeln, intagit en fast position. På båda
+sidor om vägen hade han förlagt en bataljon björneborgare, bakom midten
+Österbottens södra bataljon, och bakom venstra flygeln återstoden af
+björneborgarne. Vid Gerthela stodo tvenne sexpundiga kanoner. Tredje
+brigaden, som utgjorde venstra flygeln af hären, hade fått sin plats på
+elfvens norra strand. Andra brigaden hade redan förut blifvit afskickad
+för att bemäktiga sig Carlo, en högst vigtig punkt, under närvarande
+omständigheter. Adlercreutz återkallade genast denna sist nämde brigad.
+Trossen, som mest varit utsatt för ryssarnes angrepp, fördes
+oförtöfvadt fram på vintervägen till Sumijoki, för att alltid vara i
+säkerhet.
+
+Det var den adertonde april 1808, annandag påsk, som drabbningen vid
+Siikajoki utkämpades.
+
+Vi skrifva en af de första dagarne i april månad. Det var på
+eftermiddagen, och skymningen började redan kasta sina slöjor öfver den
+här och der bländhvita jorden, öfver trädens gungande snöfransar och
+öfver Siikajokielfvens samt det bundna hafvets ismassa. Kölden, som de
+föregående dagarne icke varit särdeles stark, hade den nämde dagen
+tilltagit, hvarjemte den svaga nordanvind, som böjde trädens tunga
+toppar, också bidrog till att öka kölden. Så långt blickarne kunde nå
+utefter hafvet, var isfältet ödsligt, endast de der och hvar till en
+ansenlig höjd upptornade islagren samt den långt i vester sig höjande
+Garlön bidrogo till att något minska den enformighet, som annars skulle
+vidlådt vintertaflan. Lät man blickarne deremot halka öfver den frusna
+elfven, kunde det hända, att man då och då såg en enslig vandrare
+skynda öfver från den ena stranden till den andra. Den tafla, som åt
+detta håll upprullades för betraktarens blickar, hade icke den förras
+enformighet, men öfver den låg äfven vinterns stillhet som en kylande
+boja.
+
+Vid Siikajokielfvens mynning och på dess norra strand låg ett hemman,
+som vi vilja kalla Pirrtis. Det var ett af de vackraste och på samma
+gång bästa som fanns i trakten, samt egdes af den högdragne bonden
+Pekka Pirrtiainen. Ingen i hela trakten kunde mäta sig med honom i
+egodelar; ingen kunde heller uppvisa en så väl tillredd jord som Pekka.
+Detta bidrog också till att öka hans högmod, som tidt och ofta skaffade
+honom stort obehag, ty de andra hemmansegarne läto icke kufva sig af
+den rytande Pirrtiainen, hur väldig stämma han än hade. När denna
+ovänskap först började, trodde likväl alla, att den snart skulle
+upphöra och ett godt förhållande inträffa, men deruti misstogo de sig,
+ty Pekka, som egentligen till sin födsel var från södra Österbotten,
+och således hade dessa inbyggares olater, ville icke på några vilkor
+taga första steget till försoning. Det var en styfhet utan like. Skulle
+den böjas eller ej?
+
+Det var halfmörkt i Pekka Pirrtiainens hvardagsstuga, öfver hvars här
+och der bristfälliga golf han vandrade med stora steg och under det han
+tidt och ofta fäktade med armarne, Pekka var mäkta upprörd, det syntes
+tydligt på honom; hans små, mörka ögon glänste oftast som glimrande
+eldkol, och de tunna, hopbitna läpparne tillkännagåfvo mer än tydligt,
+att den kalla beräkningen, som så ofta förändrar en menniska, också
+låtit honom komma på andra tankar.
+
+"Elli tycker om honom och han om henne", mumlade Pekka och ökade
+stegen. "Ja, nog är Rietu [Fredrik] bra, men han är för mycket lugn.
+Ingenting förmår skrämma honom, och om faran nalkas, skrattar han henne
+rakt i ansigtet. Det der retar mig, ty pojken blyges icke att skratta
+äfven åt mig. _Åt mig_", fortfor han med eftertryck och knöt de
+senfulla händerna. "Skratta åt mig! Nej, det skall han då inte ha gjort
+ostraffadt. Rietus' far är en rysshatare af första sorten; ja, nog
+hatar jag den förbannade ryssen, jag också, men", och vid dessa ord
+glänste hans blickar af en besynnerlig eld, "det gör mig en ganska stor
+vinst att helst vara overksam. Hvad är det för ett fördömdt påhitt, som
+Rietus' far kommit upp med, att beväpna folket och i skogarne göra
+fienden så mycket afbräck som möjligt! Det der lyckas aldrig, så mycket
+kan jag säga, åtminstone skall jag..."
+
+Hans monolog afbröts i detsamma, derigenom att dörren öppnades och en
+ung flicka vid pass aderton år trädde in. Det var Pekka Pirrtiainens
+täcka dotter, Elli, afhållen af alla och bekant för sin skönhet, äfven
+långt utom Siikajoki. I det ögonblick den unga flickan trädde in, låg
+ett djupt vemodigt uttryck öfver hennes drag.
+
+"Hyvää ilta (god afton), fader", hviskade hon med en stämma, lindrigt
+darrande. "Har ni hört den stora nyheten?"
+
+"Nej, hvilken nyhet", frågade Pekka.
+
+"Att de våra nalkas hitåt, förföljda af ryssarne?"
+
+Hur modig Pekka än var, kunde han icke betvinga en obehaglig känsla,
+som intog honom vid Ellis ord: förföljda af ryssarne. Den inre stämma,
+som ropade efter mera guld, och som döfvade alla betänkligheter hos
+honom, nedtystades för några ögonblick. Ellis ord kommo honom att i
+dessa sekunder skåda allt det namnlösa elände, som hotade hans
+fädernebygd. Men, såsom vanligt händer, de goda rörelserna voro allt
+för svaga för att vinna stadigt fäste; de verldsliga bestyren togo
+snart öfverhanden.
+
+"Bah", utbrast han efter en stunds begrundande och började åter sin
+vandring öfver golfvet. "Om ryssen kommer, så skall han nog uppföra sig
+skonsamt; jag är säker derpå."
+
+"Ja, lika skonsamt som öfverallt i landet, der han tågat fram", inföll
+Elli, icke utan en viss bitterhet, som djupt skakade Pirrtiainen. Men
+denne slog å nyo "döförat" till för det varnande i dotterns ord, och
+sade i stället med allvarlig stämma:
+
+"Du tycker om Rietu, jag vet det."
+
+Elli spratt till. Dessa ord hade hon icke väntat sig få höra.
+
+"Nå", sade Pekka och drog Elli fram till fönstret, på det att han
+bättre skulle kunna observera uttrycket i hennes anlete, "har jag inte
+rätt?"
+
+"Jo, fader", svarade Elli sakta och lät hufvudet sjunka ned mot
+bröstet. "Men", fortfor hon och upplyfte det snart, liksom insåge hon
+genast, att hennes unga kärlek till Rietu icke var någonting att blygas
+för, "hvarför gör ni mig denna fråga och det på ett så besynnerligt
+sätt?"
+
+"Derför, att jag icke gillar din kärlek till _honom_", svarade Pekka
+med tonvigt på sista ordet.
+
+"Hvarför då, fader?"
+
+"Derför... derför... ah, hvad tjenar det till att upprepa det", sade
+Pirrtiainen med en viss oro.
+
+"Jo, fader, jag vill veta det", utropade Elli och omfattade lifligt
+faderns arm. "Ni _måste_ säga det."
+
+"Jaså, _måste_ jag säga det?"
+
+"Ja."
+
+"Nåväl då", inföll Pekka med dyster stämma, och återtog sin häftiga
+gång, "Rietu och hans far stå i vägen för mina planer. Du känner dem",
+fortfor han och grep Elli våldsamt i armen, "och förbannad vare du, om
+du yppar ett halft ord om dem."
+
+Elli sprang tillbaka, hennes hjerta bultade våldsamt; hon lade båda
+händerna öfver bröstet liksom för att hämma de oroliga slagen.
+
+"Nåå", utbrast Pekka dystert, "inser du inte nu, hvarför jag ogillar
+din kärlek?"
+
+"Jag kan ej upphöra att älska honom", sade Elli, icke utan
+ansträngning.
+
+"Du måste", röt Pekka till och stampade i golfvet.
+
+"Nej, fader, jag kan icke."
+
+"Då förskjuter jag dig och..."
+
+"Håll", ropade Elli och sprang fram till den gamle, som dyster stod
+framför henne, "vid minnet af min moder, som ni älskade så högt, besvär
+jag er, att ni tager edra ord tillbaka."
+
+"Aldrig" svarade Pekka hotande, och hans mörka ögon glödde af en hatets
+eld. "Aldrig återtager jag mina ord."
+
+En hård strid utkämpades inom Elli; det var striden om kärleken till
+fadern eller till Rietu. Det blef för en stund tyst i stugan; till och
+med Pekka hade slagit sig ned på en stol och öfvertänkte, med ansigtet
+doldt i båda händerna, sina planer.
+
+"Fader", sade ändtligen Elli och hennes stämma var nu fastare, "jag kan
+ej svika min kärlek till Rietu, hellre..."
+
+"Tyst, flicka", dundrade Pirrtiainen och sprang upp. "Icke ett enda ord
+mer om den saken. Tyst."
+
+Elli drog sig darrande tillbaka, ty hon visste allt för väl, att fadern
+icke var att leka med, då han blef ond. Sedan hon förblifvit stum några
+minuter, ämnade hon just å nyo tilltala fadern, när dörren åter rycktes
+upp och en högväxt yngling inträdde.
+
+"God afton, fader Pekka", sade Rietu, i det han skakade snön ifrån sig,
+"jag har en helsning från far att tillföra eder."
+
+Pekka mumlade för sig sjelf några ord, hvilka ej kunde förnimmas af de
+andra. Härunder tog Rietu tillfället i akt att närma sig Elli och
+tillhviska henne några kärlekens ord.
+
+"Nå, hvad är det för en helsning du medför?" sade ändtligen Pekka,
+sedan han en stund med kufvad harm betraktat de unga, som tycktes helt
+och hållet hängifva sig åt sin kärlek. "Säg ut fort och stå inte och
+prata dumheter med flickan."
+
+En fin rodnad af förtrytelse uppsteg vid dessa Pirrtiainens skarpa ord
+på Rietus kinder. Han återhöll likväl de hårda ord, som han hade på
+tungan, och sade i stället:
+
+"Ryssen nalkas. Han bränner och härjar hvar han går fram. Det är nu
+fars och många andras önskan, att ni följer med, för att göra fienden
+afbräck annars..."
+
+Rietu tystnade och kastade en blick, full af smärta, på Elli, hvilkens
+hjerta bultade med hårdare slag vid afhörandet af Rietus ord.
+
+"Annars", upprepade Pekka försmädligt och satte båda händerna i
+sidorna, "hvad menar du med det der ordet?"
+
+Rietu teg en stund. Pekka upprepade sin fråga, och det nu i hotande
+ton.
+
+"Jo, annars blir ni ansedd som en förrädare." Dessa ord uttalade Rietu
+lågt och med sväfvande stämma. Fruktade han måhända, att någon obehörig
+lyssnare skulle finnas?
+
+Pekka teg en stund; han kämpade synbarligen med sig sjelf en hård kamp.
+Slutligen sade han med stränghet:
+
+"Helsa du din far och alla de andra, att Pekka Pirrtiainen går sin bana
+fram utan att bry sig om hvad andra tycka och göra. Du har mitt besked,
+och det är att jag _icke_ följer er."
+
+"Far, far", utbrast Elli och störtade fram till den gamle, "betänk..."
+
+Den gamle gjorde en afvärjande rörelse med handen.
+
+"Betänk du sjelf hvad _jag_ har sagt", afbröt han strängt.
+
+"Ja, det har jag betänkt", svarade Elli modigt.
+
+"Och det är?"
+
+"Att jag följer Rietu", utbrast den unga flickan och kastade sig i
+ynglingens armar. "Gud skall nog förlåta mig denna olydnad."
+
+Uttrycket i Pekkas ansigte var hotande, och han hade den förfärliga
+förbannelsen på sina läppar, men blef helt och hållet förstummad af
+öfverraskning, då Rietu och Elli, utan att bekymra sig om Pekkas vrede,
+störtade ut. En lång stund förgick, utan att han kunde tänka en enda
+redig tanke, men slutligen återfick hans själ den spänstighet, som den
+saknat under de förflutna ögonblicken.
+
+"De ha hotat mig", utbrast han och stampade i golfvet, "men jag skall
+visa dem, att Pekka Pirrtiainen alls icke fruktar deras hotelser."
+
+Det blef nu tyst i Pekkas stuga; ingen vänlig qvinnohand ordnade såsom
+förut, ty Elli hade begifvit sig till Rietus far. Hennes kärlek till
+Rietu var allt för stark, att den skulle kunna rubbas. Väl tyckte hon
+ibland, att hon gjorde orätt, då hon öfvergaf fadern, men hon hyste
+ändock den föreställningen, att hon, på den plats hon nu var, skulle
+kunna verka mera till faderns fördel, än om hon stannade qvar i hemmet,
+och detta var egentligen orsaken till, att hon för ögonblicket
+åsidosatte sina pligter såsom dotter. Om hon lyckades i sina ädla
+bemödanden att rädda fadern, eller icke, det tillhör just denna
+berättelse att lösa.
+
+
+
+
+II.
+
+Branden.
+
+
+Det var påskdagsaftonen den 17 april 1808. I Siikajoki kyrkby och der
+omkring rådde stor liflighet, ity att de finska bataljonerna kommit
+dit. Skulle väl återtåget fortsättas längre norr ut, så frågade sig en
+hvar, men han, som på denna fråga skulle svara, nemligen Klingspor, han
+fanns icke vid hären. Feg som han var, hade han redan afrest mot
+norden, lemnande åt Adlercreutz, som efter drabbningen vid Pyhäjoki
+blifvit generaladjutant, att leda händelsernas gång. Ett hade
+Klingspor, sin vana trogen, dock förständigat Adlercreutz, och det var
+att genast retirera, så fort fienden envist trängde på. Det är
+sorgligt, men sant: dagens lösen var detta enahanda: tillbaka! Skulle
+äfven nu denna lösen utdelas?
+
+Vi förflytta oss till en sprakande lägereld invid Siikajoki kyrkmur.
+Vid elden, som flitigt underhölls, lågo tvenne björneborgska soldater
+och samtalade ifrigt. Ett litet stycke ifrån dem fanns en annan bivuak,
+der några officerare af olika regementen samspråkade. Och hvilket ämne
+skulle väl afhandlas, om icke just kriget.
+
+"Du, Jussi", sade den äldre soldaten och upplyfte hufvudet samt
+betraktade skarpt kamraten, "har du hört, att fältmarskalken vägrat
+bönderna gevär?"
+
+"Ja, nog har jag det", svarade den, som kallades Jussi, "men jag har
+också förnummit, att Siikajokis byamän sjelfve skaffat sig sådana och
+för några dagar sedan tågat ut, under anförande af en bonde vid namn
+Ollola. Det är käckt folk, skall jag säga."
+
+"Ja, om det är sant."
+
+"Jo, det är sant", inföll en underofficer, som nu trädde fram till
+bivuaken; "jag hörde det för en stund sedan af dem der borta." Vid
+dessa ord pekade han på officerarnes lägereld, hvarifrån ett högljudt
+sorl började höras.
+
+"Men", fortfor den gamle soldaten och reste sig upp, "det är väl inte
+tänkbart, att vi få slås på allvar ännu."
+
+"Jo, det torde allt hända", inföll underofficeren. "Både Adlercreutz
+och Döbeln ha beslutat att göra skarpare motstånd här än annorstädes."
+
+Ett tviflande leende visade sig kring den unge soldatens läppar, då han
+sade:
+
+"Deras vilja är icke gällande, såsom vi nogsamt känna till. Det är ju
+Klingspor, som för befälet."
+
+"Och som är den förste på flykten, ja", inföll underofficeren, i det
+han harmfullt bet ihop tänderna.
+
+I detsamma hördes sorlet starkare från officerarnes lägereld, och
+åtskilliga utrop, sådana som "lefve Adlercreutz, lefve Döbeln",
+förnummos tydligt. Inom kort var platsen mellan de båda lägereldarne
+uppfyld af officerare och soldater, som uppmärksamt lyssnade till
+hvad än den ene, än den andre sade. Allmänna samtalsämnet var
+Siikajokiböndernas utmarsch. Jemväl spårades en tydlig oro hos alla
+öfver de käcka böndernas öde, ty de hade, oaktadt fyra dagar gått till
+ända, ännu icke afhörts. Hade de månne dukat under för de öfverlägsna
+fienderna?
+
+Det led allt längre och längre fram på qvällen. Skymningen öfvergick
+till mörker och bivuakeldarne lyste i följd deraf klarare. Det var en
+lugn och stjernklar afton, en sådan, då jorden, svept i sin hvita
+oskuldsmantel, tyckes ligga försänkt i heliga böner inför all tings
+upphofsman. Det var en afton egnad helt och hållet åt friden. Täflande
+i hvithet med snön, låg der det åldriga templet; dess spira pekade,
+såsom ännu i dag, manande upp till himmelen, och från dess torn ljöd
+aftonklockans klingande toner. De manade också till frid och hvila. Men
+hvad hvila kunde förunnas den på återtåg stadda hären? Kringsvärmade af
+Kulneffs vaksamma kosacker, måste soldaterna i sina qvarter sofva på
+geväret, beredda hvarje minut att bryta upp och genom snödrifvor och
+öfver oländiga marker fortsätta det nesliga återtåget. Hvem kan då
+undra på, om harmen bröt ut i ord, och det skarpa ändå; i tillmålen,
+som i andra fall icke blifvit ostraffade.
+
+Aftonklockans toner hade nyss förklingat, då en liten trupp marscherade
+fram längs åns södra strand. Det syntes tydligt, att det icke var
+reguliera trupper. Kanske att det var fångar.
+
+"Der ha vi bönderna", utropade Jussi så högt, att alla kunde höra det
+"Jag är säker på det."
+
+Ett sorl af förvåning genomlopp soldathopen, ty hvar och en kunde nu
+öfvertyga sig om riktigheten af den unge soldatens utsago.
+
+Med Ollola i spetsen tågade Siikajokibönderna fram till officerarnes
+bivuak. De förde med sig tio fångar, deribland en officer. Denne blef
+väl mottagen och under bevakning afförd till högqvarteret.
+
+"Ryssen är oss i hälarne", ropade Ollola.
+
+"Det känna vi nog till", svarade en starkt byggd nyländsk jägare.
+
+"Ja, Gud låte honom bara komma inom skotthåll", inföll en björneborgare
+med stridslysten min, "nog ska vi märka honom."
+
+"Nu till Pekka Pirrtiainen", fortfor Ollola. "Det är en förrädare och
+förtjenar derför en sådans öde. Framåt, kamrater!"
+
+"Till Pekka, till landsförrädaren Pirrtiainen!" ropade soldaterna och
+bönderna om hvarandra, och öfver det döfvande larmet förnams tydligt
+detta utrop:
+
+"Tänd eld på den skurkens näste! Det förtjenar ej bättre öde."
+
+"Ja, till Pekka!" ropade alla om hvarandra, "och låtom oss först som
+sist bränna upp den skurken."
+
+När den stora massan blir retad, är den fruktansvärd i sin vrede; den
+skyr inga hinder för att nå sitt mål; den är oemotståndlig likasom
+hafvets våg, som bryter öfver det redlösa fartyget.
+
+Pekka Pirrtiainen var, såsom förut blifvit nämdt, mycket hatad af
+befolkningen, icke blott i Siikajoki, utan äfven i närgränsande
+socknar, och det för sin ryssvänlighets skull. Och det var naturligt,
+att i denna tid, då hvarje redlig finne med gladt sinne offrade lif och
+blod för fädernejordens befrielse, ett förräderi, sådant som
+Pirrtiainens, icke skulle förblifva ostraffadt.
+
+"Till Pirrtis!" ropade gamle Ollola och svängde musköten öfver sitt
+hufvud.
+
+"Till Pirrtis, till Pirrtis", skränade soldater och bönder om
+hvarandra. "Död åt förrädaren!"
+
+Det fanns en, som icke tog del i skränet, men som ovilkorligen rycktes
+med strömmen. Det var Rietu. Dyster och fåordig, följde han motvilligt
+bönderna; han tänkte på Elli. Ack, hur gerna skulle han icke velat
+träffa henne, ty nu, då faran var öfverhängande, kände han sig manad
+att bistå den skyldige, och det ehuru han var en förrädare. Rietu
+tänkte icke på något annat, än att det var _Ellis_ far, som hotades af
+olyckan, och att afvända denna skulle nu blifva hans förnämsta omsorg.
+Men på hvad sätt skulle det gå till? Jo, endast genom att vinna tid; ty
+Rietu insåg nog, att bland de församlade det allt skulle finnas någon,
+som skulle underrätta Pekka om den fara, som sväfvade öfver hans
+hufvud. Han sade för den skull med en stämma, som tydligt hördes af
+alla:
+
+"Låt oss vänta en stund, kanske..."
+
+Han fick ej tala till punkt, ty en grof stämma inföll:
+
+"Jaså, Rietu vill uppehålla oss, på det att förrädaren må kunna varnas.
+Ja ja, det är inte alls underligt, när han och Elli tycka om hvarandra.
+Slägten framför allt."
+
+Rietu bleknade märkbart, och skulle just svara, då fadern utbrast:
+
+"Perkele! Icke trodde jag mig få höra dylika ord af min son. Men är du
+förrädare, pojke, du också, så känner jag dig inte, så mycket du vet
+det."
+
+Ett doft mummel genomlopp hopen vid dessa Ollolas ord, men ingen stämma
+tog Rietus parti. Fanns det tilläfventyrs någon, som hyste medlidande
+med den redan till döden dömde Pirrtiainen, så vågade han icke
+uppträda, af fruktan för lifvet.
+
+"Rietu håller med Pekka", hördes en stämma; "han är kanske med om
+förräderiet."
+
+"Låt oss undersöka den saken", utbrast mannen.
+
+Då Ollola såg, att faran verkligen sväfvade öfver sonens hufvud, tog
+han raskt sitt parti.
+
+"Stilla", ropade han med dundrande stämma och höjde geväret. "Den
+förste, som vågar lägga sin hand på min son, får smaka denna kula.
+Rietu är ej förrädare, derpå sätter jag mitt hufvud i pant. Hvad hans
+kärlek till Pirrtiainens dotter anbelangar, så är det ju en sak, som
+inte rör någon af er. Framåt, kamrater! Till Pirrtis, till förrädarens
+bostad!"
+
+"Ja, ja, till Pirrtis!" ropade alla med en mun. Rietu var nu glömd;
+begäret efter hämd på Pekka höll allas hjertan fängslade.
+
+I samma ögonblick de hämdlystne bönderna och soldaterna försvunno
+i skogen på norra åstranden, ilade en ung flicka, som under
+öfverläggningen hållit sig dold bakom kyrkmuren och från detta
+gömställe hört allt, med skyndsamma steg ned på isen. Hon tvekade några
+ögonblick, om hon skulle vända om, eller icke, men slutligen tog hon
+mod till sig och fortsatte sin snabba gång mot åns mynning.
+
+"Gud låte mig ej komma för sent", flämtade hon och stannade en stund
+för att hemta andan. "Gud gifve mig styrka och krafter."
+
+Denna flicka var Elli. Målet för hennes färd gissar nog läsaren.
+
+       *       *       *       *       *
+
+"Far, far", ropade den unga flickan och störtade andfådd in i stugan,
+"fly för Guds skull. Bönderna..."
+
+"Hvad pratar du för dumheter", utbrast Pekka Pirrtiainen vresigt. "Lägg
+dig, jag vill sofva."
+
+"Men bönderna då", klagade Elli. "De skola mörda er, det har jag sjelf
+hört."
+
+"Hvad säger du?" sporde Pekka oroligt och reste sig till hälften upp i
+sängen.
+
+Elli omtalade i korthet hvad som förefallit vid kyrkan, och skälfvande
+lyssnade Pirrtiainen derpå, ty såsom alla lömska naturer var han feg
+och bar en djup förskräckelse för döden. Benen ville knappt bära honom;
+hela hans kropp skälfde, som om den varit behäftad med frossan.
+
+"Hvad säger du?" utbrast han ändtligen. "Talar du verkligen sanning?"
+
+Elli ämnade just svara, då ett döfvande larm förnams från skogen. Far
+och dotter sprungo till fönstret.
+
+"Ja, du har rätt", mumlade Pirrtiainen med dyster stämma. "Men hvad är
+att göra?" fortfor han med tydlig ångest i sina anletsdrag.
+
+"Ni måste genast fly, fader", sade Elli brådskande.
+
+"Och du?"
+
+"Jag blir qvar, hvem skulle väl göra mig något illa."
+
+"Du har rätt."
+
+Med dessa ord grep Pekka hatten och käppen och störtade ut, följd af
+Elli. Men knappt hade han tagit några steg utom dörren, då han
+upptäcktes af de antågande.
+
+"Han flyr, han flyr den skurken, den förrädaren", skreko tjogtals
+röster; "hindra honom från att komma undan."
+
+Kärleken till lifvet gaf Pekka krafter; han såg ingenting, han hörde
+ingenting, utom kulorna, som hveno kring hans öron. Utåt hafvet styrde
+han kosan; bland dess snöberg ville han gömma sig. Sedan jagten
+fortsatts en stund, återvände bönderna med oförrättadt ärende, och
+deras harm gaf sig luft i åtskilliga hårda tillmålen.
+
+"Det är du, som hjelpt din far på flykten", sade Ollola med hotande
+stämma till Elli, som i yttre dörren, till utseendet lugn, inväntade
+truppen.
+
+"Ja, det har jag", svarade Elli utan den ringaste tvekan. "Skulle ni
+öfvergifvit er far, om han varit i samma belägenhet som min?"
+
+Ollola blef svaret skyldig.
+
+"Ja, då får flickan lida i faderns ställe", utbrast en af soldaterna.
+"Hon är naturligtvis ryssvänlig, hon också."
+
+Elli darrade. Hennes irrande blickar föllo slutligen på Rietu, hvilken,
+ett rof för de djupaste sinnesrörelser, nästan vanmäktig stödde sig på
+geväret. Han var nu den ende, af hvilken hon kunde hoppas hjelp.
+
+"Nej, hon är ingen förräderska", utropade slutligen Rietu och såg sig
+omkring med stadiga blickar, "och den, som vågar bära hand på henne,
+han får med mig att göra. Perkele! Den som en gång till kallar henne
+för ryssvänlig, han må stå sitt kast."
+
+Med dessa ord rätade ynglingen ut sin smärta, om styrka och vighet
+vittnande gestalt och intog en utmanande ställning framför Elli. Ingen
+svarade på en lång stund. Ändtligen bröt gamle Ollola tystnaden med
+dessa ord:
+
+"Vi kriga ej mot värnlösa qvinnor och barn. Men Pirrtiainens stuga
+skall jemnas med jorden, så mycket är säkert. Fort, gossar, tänd eld på
+förrädarens näste."
+
+Det behöfdes icke en uppmaning till. Tjogtals händer framburo
+välvilligt allt, som behöfdes för att tutta på, och det dröjde icke
+länge, förrän Pekka Pirrtiainens vackra gård var omgifven af ris och
+qvistar.
+
+Elli hade flytt till Rietu och snyftande hvilade hon i hans famn. Ett
+svagt anskri bröt fram öfver hennes läppar, när de första eldtungorna
+girigt började slicka väggarna. Snart skulle det blott återstå en
+glödande askhög af det kära hemmet. Ellis mod var tillintetgjordt; hon
+var å nyo den svaga qvinnan.
+
+"Var lugn, käraste vän", tröstade Rietu och smekte den unga flickans
+kinder, "det kommer väl en bättre tid."
+
+"Men far, far", snyftade Elli. "Tänk för hvilka faror han är utsatt.
+Kanske skall han frysa ihjäl, kanske blifva tagen af de otäcka
+kosackerna! O, min Gud, om blott detta vore väl öfverståndet!"
+
+Bönderna och soldaterna jublade i kapp, när eldens häftighet allt mera
+tilltog. Men långt ute på hafsisen, mellan ett par väldiga snöberg,
+icke långt från Carlöns strand, låg Pekka väl gömd. Han såg, att det
+var hans gård, som gick upp i lågor, och hans förbittring kände inga
+gränser. Men hvad ville han göra? Han måste tiga och lida och se till
+på hvad sätt han skulle kunna undgå faran att falla i sina landsmäns
+händer.
+
+När Pekkas gård var något mer än till hälften nedbrunnen, dånade
+larmtrumman från Pietola, och i det obestämda ljus, som snön kastade
+öfver alla föremål, kunde man upptäcka mörka massor, som från det
+bundna hafvet närmade sig stranden.
+
+Det var kosackerna, som nu å nyo började den blodiga leken.
+
+
+
+
+III.
+
+Under drabbningen, i.
+
+
+1.
+
+Det var annandag påsk den 18 april 1808, som finska härens öde skulle
+afgöras. Från alla håll och kanter stormade de ryska kolonnerna in på
+finnarne, som enligt befallning till en början försvarade sig ganska
+lamt. Adlercreutz var betänkt på att återtåga, hellre än att riskera
+hären. Med dyster blick stod han på en höjd invid kyrkan, och hans ögon
+öfverforo spanande allt, hvad som kom i hans väg, så väl de finska som
+de ryska anstalterna. Det var vid middagstiden. Vid Pietola, der
+trossen befann sig, hade Nylands jägare och dragoner mycket att göra,
+och det var endast de förres ihärdiga eld, som kunde tvinga Kulneffs
+kosacker att stanna. Så fortgick striden utefter hela linien, och
+klockan blef ändtligen fyra på eftermiddagen. Då, sedan första och
+tredje brigaden gått öfver elfven, fick Döbeln befallning att retirera.
+Han gjorde det ogerna, ty den ställning, han intagit bakom den förut
+nämda dalgången, gjorde, att han ansåg sig ännu längre kunna hålla
+stånd. Men han måste lyda order. I den allra bästa ordning öfvergick
+han för den skull isen, och stälde marschen till Karinkarda. I och med
+andra brigadens återtåg fingo ryssarne större spelrum, och de ansågo
+sig redan såsom herrar på platsen. En allmän stormning mot norra
+stranden företogs; det såg mörkt ut för den adlercreutzska hären, ty
+fienderna hade vid Grytila hemman gått öfver ån till Sadinperä, samt
+hade lyckats fatta posto vid sjelfva elfvens mynning, i närheten af
+Gerttula gästgifvaregård. Vi förflytta oss fram till klockan 6 på
+aftonen. Den lätta skymningen hade redan inbrutit. På elfvens is och
+uppför den norra stranden krälade ryssarne som i en myrstack, allt
+under det finnarne med harmen i hjertat långsamt drogo norr ut. Det var
+ett dystert skådespel. Mången ärrig kämpe sedan Gustaf III:s krig grät
+raseriets tårar, mången tvang tåren ned igen och svor ve och
+förbannelse öfver upphofsmannen till detta nesliga återtåg. Men alla
+lydde, ingen vägrade att gå.
+
+Från en liten snöhöljd kulle helt nära den plats, der von Herzen stod
+med sina nyländingar, tog Adlercreutz en ytterligare öfverblick af
+ställningen. Det ena smärtsamma uttrycket efter det andra vexlade i
+hans manliga anlete, och mången gång frammumlade han stympade meningar,
+dem ingen mer än han förstod. Han var finne till lif och själ och född
+i Nyland. Det var också derför som han särdeles omhuldade krigarne från
+detta landskap. Framför honom låg det öfvergifna Finland, prisgifvet åt
+den härjande fienden; bakom honom den höga, kalla norden med sin is och
+sin snö; omkring honom hans pröfvade soldater, färdiga att lida,
+färdiga att kämpa till sista man. Hvad skulle han icke tänka i dessa
+ögonblick; hur smärtsamt skulle icke hjertat krympa tillsammans vid
+tanken på det kommande! Adlercreutz for med afviga handen öfver den
+svettiga pannan, och en djup suck banade sig väg ur hans bröst. Hans
+blickar föllo på nyländingarne, och de ljusnade en smula. Hans
+forskande öga mötte von Herzens. Var det måhända denna blick som med
+ens förändrade stridens gång?
+
+Ryssarne trängde på, och minut efter minut blef finnarnes trångmål
+större. Då sprängde Adlercreutz på sin eldiga springare fram till von
+Herzen. Hans öga brann af feberns glöd och hans stämma darrade
+lindrigt, då han utropade: "Tillbaka!"
+
+Von Herzen rörde sig ej; hans soldater stodo likaledes orörliga som
+bildstoder.
+
+Adlercreutz studsade; detta hade han icke väntat sig. En skär rodnad
+sprang upp på hans kinder, och han var nära att förifra sig.
+
+"Tillbaka", ropade han med stränghet, och det blanka svärdet blänkte i
+hans hand.
+
+Von Herzen kastade en pröfvande blick öfver sina tätt sammanslutna led.
+Det brann äfven i hans ögon en flammande eld; hans hjerta bultade
+våldsamt och hans senfulla hand omfattade konvulsiviskt svärdfästet.
+
+"Tillbaka, tillbaka", dundrade Adlercreutz med hotfull stämma.
+
+Då sprang von Herzen fram i têten af sin kolonn; hans kinder brunno som
+af feberns eld, hans blickar tycktes genomborra hvarje soldat, och hans
+väldiga stämma lät som åskan, då han, höjande svärdet öfver sitt
+hufvud, ropade:
+
+"Framåt! fäll bajonett!"
+
+Nu blef det lif i den förut till utseendet stendöda kolonnen; ett
+enstämmigt utrop af glädje förnams; bajonetterna fäldes så fort som de
+kanske aldrig förut blifvit fälda; den jemna marschen ökades med hvarje
+sekund, och många minuter hade icke gått till ända, då kolonnen med
+stormsteg rusade nedför stranden, öfverändakastande allt i sin väg.
+
+Adlercreutz visste knappt till sig, han rycktes med i strömmen; hans
+entusiasm lågade å nyo upp; hans springare var som af eld, och sjelf i
+spetsen för de modiga nyländingarne, högg han in på de ryska
+kolonnerna, som vacklade, dels krossades, dels förströddes som agnar
+för vinden.
+
+"Löjtnant", ropade han till sin adjutant under sjelfva stormningen af
+södra stranden, "spräng å stad; kalla de andra brigaderna tillbaka. Vår
+är segern!"
+
+Herzens bataljon hade, lik en lavin, med oemotståndlig makt sprängt
+ryska centern. Blod och död betecknade dess väg. Nu blef det annat af.
+Från alla håll återkommo de finska afdelningarna. Trögt hade de tågat
+tillbaka; nästan i språngmarsch vände de åter. Ack, deras heligaste
+önskan, att få på fullt allvar mäta sig med den hatade fienden, den
+skulle nu uppfyllas, de skulle få visa, att de hade mod i bröstet och
+kraft i armen. Hvilket ändlöst jubel, när de vikande massorna kastade
+sig öfver fienden; hvilken ryslig förvirring; hur stolt och segerglad
+ljöd icke björneborgsmarschen öfver stridsbullret; det var ett helt
+folk, smädadt, tillbakasatt, jagadt nära nog ur dess landamären, som nu
+i ett ögonblick fick vakna upp till en annan verklighet, i hvilken
+segerns krona vinkade så skön; det var en berusning, som var omätlig;
+om mångdubbel styrka stått emot dem, skulle finnarne ändå vunnit seger.
+
+Då centern så oförmodadt genombröts, måste de båda ryska flyglarne, som
+just höllo på att förfölja den finska hären, retirera, för att icke i
+sin ordning blifva öfverflyglade. Det dröjde icke länge, förrän striden
+å nyo utspann sig längs hela norra stranden, upp på hvilken ryssarne
+blifvit jagade, snart sagdt i en handvändning.
+
+       *       *       *       *       *
+
+Dyster och ett rof för de gräsligaste lidanden vandrade Pekka
+Pirrtiainen mellan de kylande snöbergen. Fram till Siikajoki tordes han
+icke. Förrädarens samvetsförebråelser hopade sig öfver honom och tyngde
+hans sinne; hvart han såg, tyckte han sig upptäcka armar, som ville
+gripa honom, krossa honom. Under det Pirrtiainen fridlös irrade
+omkring, hade Rietu slutit sig till en ströfkår, som blifvit utsänd för
+att undersöka isen. Den unge mannen brann af begär lika mycket att
+utmärka sig, som att få reda på Pekkas spår. Och detta för Ellis skull.
+
+Det var stark skymning, då den trupp, till hvilken Rietu hörde, tågade
+ut i riktning mot Carlön. Truppen var sammansatt af nyländingar och
+björneborgare; hvar och en täflade att göra sitt bästa; här och der
+skingrades en trupp ryssar, här och der tillfångatogs en annan. Elden
+från handgevärssalvorna upplyste de kala snödrifvorna och spred ett
+magiskt, fastän minutligt sken öfver det vidsträckta, ödsliga fältet.
+Ljudet från kanonerna och musköterna vid Siikajoki hördes än doft, än
+klart och tydligt.
+
+Plötsligt spratt Rietu, som gick i främsta ledet, till. Hvad kunde
+orsaken vara? Jo, mellan ett par höga snödrifvor hade hans skarpa öga
+upptäckt en manlig varelse, som bemödade sig om att så fort som möjligt
+fly undan. Väl kunde han icke upptäcka den flyendes anletsdrag, men en
+inre stämma sade honom, att det var Pekka, och han uppbjöd allt, hvad i
+hans förmåga stod, att följa hans spår.
+
+Äfven Pekka hade igenkänt finnarne. Hade det varit ryssar, skulle han
+icke ett enda ögonblick tvekat hvad han borde göra: bättre att
+öfverlemna sig åt fienden, än åt de förbittrade socknemännen, ty i
+senare fallet visste han nog, att hans död var gifven.
+
+Den starka kölden hade ännu icke förmått att stelna hans lemmar; det
+var den inre starka spänningen, som höll hans lifliga själ i en orolig
+verksamhet, som gjorde, att han icke så snart erfor köldens inverkan.
+
+Från drifva till drifva ilade han undan allt hvad han kunde, men
+finnarne voro honom städse i hälarne. Seg som en äkta österbottning,
+höll han ut i det längsta, men det var dock tydligt, att, huru härdade
+hans senor än voro, han ändtligen skulle duka under för tröttheten. Med
+förfäran tänkte Pekka på det ögonblick, då han måste gifva sig fången.
+Han gaf till ett ilsket vrålande och de senfulla händerna knöto sig
+konvulsiviskt om skaftet på en bredbladig, skarpslipad knif, hvilken
+han i brådskan icke glömt att taga med sig. Skulle han ännu göra ett
+försök att fly undan, eller skulle han försvara sig. Han var en stund
+riktigt obeslutsam om hvad han skulle företaga. Men då han ändtligen
+hade beslutat sig för något och skulle begifva sig af mellan ett par
+drifvor, hejdades han plötsligt af en person, som stängde hans väg.
+
+"Ha, fader Pekka", sade Rietu och uträckte sin hand, "ändtligen har jag
+funnit er. Nu skall ni icke irra omkring här längre. Döden skulle hinna
+er förr eller senare."
+
+"Låt mig gå, Rietu", bad Pirrtiainen med ångestfull stämma.
+
+"Nej, fader Pekka, ni måste stanna."
+
+"Du får alla mina egodelar, ja, du får Elli på köpet."
+
+"Ni får ej gå", svarade Rietu å nyo med allvarsam stämma.
+
+"Nej", utbrast Pekka och hans ögon glödde af en hemsk eld, "hellre
+stupar jag här."
+
+Med dessa ord svingade Pekka den skarpslipade knifven öfver sitt
+hufvud. Han syntes beslutsam.
+
+Rietu sprang fram, just som Pekka Pirrtiainen slungade en björneborgare
+till marken. Utan att länge betänka sig rusade han på den gamle bonden
+och slog sina armar kring hans kropp. Förgäfves ansträngde sig den
+gamle af alla krafter för att slippa lös; han satt som i ett skrufstäd.
+
+"Släpp mig", ropade han med vansinne, "jag måste blifva fri."
+
+"Nej", svarade Rietu allvarligt; "ni måste följa mig. Jag ansvarar för
+er säkerhet."
+
+Pekka såg en stund tvinande på Rietu; dennes förklaring, att han skulle
+ansvara för honom (Pekka) susade så besynnerligt i hans öron. Skulle
+han, som var stämplad såsom förrädare, kunna hoppas på tillgift! Det
+såg åtminstone i det närvarande mörkt ut.
+
+"Ni måste foga er i ert öde", sade Rietu, när de öfriga finnarne
+omringade dem.
+
+"Hvar är Elli?"
+
+"Ah, hon är i godt förvar; på henne går det rakt ingen nöd."
+
+Detta tycktes någorlunda återgifva Pekka det lugn, han så väl behöfde.
+Med en djup suck fogade han sig i det närvarande oundvikliga.
+
+Sedan recognosceringen var fullbordad, återvände den lilla truppen till
+Siikajoki och hann fram under det striden ännu pågick som bäst.
+
+
+2.
+
+Ellis sinnesstämning kan hvar och en med lätthet fatta. Visserligen
+omhuldades hon på det omsorgsfullaste af Rietus mor, men det var ändå
+icke detsamma: hon saknade allt för mycket den älskade, hvarjemte oron
+öfver faderns öde ständigt höll hennes själ i spänning. Men Elli var en
+modig och förståndig flicka, som, efter ett kort resonnemang med sig
+sjelf, kom till den förnuftiga slutsatsen, att det alls icke tjenade
+till någonting att sörja i otid, utan fastmera handla så långt
+omständigheterna det medgåfvo. Det första, hon då bråkade sin hjerna
+med, var att utfundera ett sätt att rädda fadern, i fall han, såsom hon
+förmodade, skulle blifva tillfångatagen. Väl tänkte hon i vissa
+ögonblick på att uppdaga allt för Adlercreutz, och hon var nära deran,
+då hon en gång mötte honom, men inom hennes bröst fanns det ändock
+_något_, som höll henne tillbaka. Detta något, som obevekligt stälde
+sig emellan henne och lyckan, det var den omständigheten, att fadern
+var en fosterlandsförrädare. Så modig Elli än var, skälfde likväl
+hennes kropp af fruktan, då hon tänkte derpå.
+
+Nu, då striden rasade som värst, skulle hon då gitta i overksamhet och
+åse huru hennes bröder lemlästades? Nej, dertill var hon för mycket
+qvinna, för mycket finska. Hon begaf sig ut. Visserligen studsade hon
+för några ögonblick tillbaka, när kulorna började hvina omkring öronen,
+men hon tog snart mod till sig, och det varade icke länge, förrän hon
+var ifrigt sysselsatt med att förbinda de sårade och skaffa nödig
+hjelp, så väl åt vän som fiende. Den unga flickans modiga uppträdande
+aftvådde icke allenast den mörka fläck, som faderns nedriga handling
+satt på henne -- hennes älskliga och milda väsende, detsamma äfven i
+faran, uppväckte allas beundran, både officerares och manskaps.
+
+"Bra gjordt, flicka", ropade en högre officer, då Elli med anlitande af
+alla sina krafter drog en sårad krigare till ett af dikena och der
+började bispringa honom med all den hjelp, hon för närvarande kunde
+åstadkomma.
+
+"Bra, bra", ropade flere röster bredvid den unga flickan, som,
+uppmuntrad af bifallen, arbetade med den mest spända ifver. "Om alla
+vore så modiga som du, skulle inte så många dö undan."
+
+När ingenting mer var att göra på norra stranden, sprang Elli fram till
+den södra, der Herzens bataljon som bäst höll på att storma. Här tyckte
+den unga flickan visserligen, att det kändes ännu värre än på den andra
+stranden, men begäret att utmärka sig hade så intagit henne, att det
+tycktes henne vara en af de största njutningar att nu å nyo få kasta
+sig in i stridsbullret. Utan betänkande följde hon de eftersta leden af
+Nylands infanteri, men plötsligt stannade hon och hela hennes kropp
+skälfde. Hvad såg hon månne, som så upprörde henne?
+
+Icke så särdeles många alnar ifrån henne hade Adlercreutz för några
+minuter hållit stilla och betraktade från sin farliga ståndpunkt den
+sig allt mera utspinnande striden. Omkring sig hade han nu endast några
+få soldater och en adjutant. Elli kunde icke taga sina vackra blickar
+ifrån befälhafvaren, som satt der på sin eldiga springare, till
+utseendet fullkomligt lugn, men till sitt inre ej olik en glödande
+vulkan. Hvad beundrade hon hos honom? Var det väl hans uttrycksfulla
+ansigte, hans väl växta kropp? Nej, hon beundrade det mod, som han
+ådagalade, när han tvärt emot order bjöd fienden spetsen.
+
+Plötsligt höjdes ett gemensamt rop af de omkring befälhafvaren varande
+soldaterna, och det var äfven hög tid för Adlercreutz att sätta sig i
+försvarstillstånd, ty i sporrstreck närmade sig nu en liten kosacktrupp
+med dragna sablar; den styrde kosan mot Adlercreutz. Snart kom striden
+äfven här i gång, och den blef ytterst hårdnackad.
+
+Adlercreutz och hans män kämpade med verkligt dödsförakt, ty i förstone
+såg det verkligen mörkt ut för dem att komma undan, alldenstund
+fiendernas antal efter hand ökades, hvaremot finnarnes minskades. Kalla
+till sig förstärkning ville han icke, ty då skulle måhända slagets öde
+berott derpå.
+
+"Låtom oss genombryta fiendernas led", ropade han i stället och
+sporrade hästen mot den till utseendet svagaste punkten. Men då han här
+mötte ett det ihärdigaste motstånd, såg han sig tvungen att afstå från
+hvarje försök.
+
+"Detta ser ut att blifva vår sista strid här på jorden", sade han till
+sin adjutant, löjtnant Lange. Men denne svarade frimodigt:
+
+"Åhnej, herr general, ännu skola vi lägga i dagen vår kärlek till vår
+födelsebygd."
+
+"Det skola vi, om vi också skola stupa derför", sade en annan af
+officerarne och uppträdde vid dessa ord en svartmuskig kosack på sin
+värja som en stek på ett spett.
+
+Från Herzens bataljon hördes dånande hurrarop; den hade fullständigt
+sprängt ryssarnes center; icke långt derifrån slogos björneborgarne med
+ursinnig tapperhet, och lik en mörk, med en oundviklig död hotande
+lavin skred den tavastländska bataljonen med Gripenberg i spetsen södra
+stranden utför. Öfver Siikajokiån och de närmaste skogspartierna
+simmade den qväfvande krutröken och gjorde tillsammans med skymningen
+det till slut ganska svårt att igenkänna hvarandra.
+
+Utan att Elli visste af det, hade hon, tillika med ett par andra lika
+behjertade qvinnor, blifvit indragen i den hvirfvel, som omslöt den
+stridande Adlercreutz. Hennes hjerta bultade våldsamt, och hennes späda
+fingrar omfattade konvulsiviskt kolfven på en skarpladdad ryttarpistol,
+tillhörande en fallen kosack, att döma af inskriften, hvilken den unga
+flickan icke förmådde tyda. Skärande kontrast! Med ena handen höll hon
+pistolen, i hvarje minut färdig att utsända den dödande kulan; med den
+andra handen aftorkade hon varsamt det ymniga blod, som flöt ur en
+soldats genomstungna bröst. Hon såg en kosack rikta lansen mot
+Adlercreutz's bröst, musklerna i hennes arm spändes hårdare; sakta
+reste hon sig från den knäböjande ställning hon intagit; i det döfvande
+vimlet, der hästar, menniskor och döda föremål syntes som ett enda
+kaos, en fantastisk sammangyttring, såg Elli, den modiga bondflickan
+från Siikajoki, endast den fara, som sväfvade öfver generalens hufvud.
+Hon bekymrade sig icke om de stridandes buller, om de sårades och
+döendes qväfda utrop. Modigt och utan att darra utsträckte hon högra
+armen, under det hon stödde den venstra mot en döende hästs länd. I
+detta ögonblick rörde sig ingen muskel i hennes täcka anlete.
+
+Kosacken kom närmare; de omkring Adlercreutz varande slöto sig tätare
+tillsammans, hvar och en beredd att offra ända till sista blodsdroppen
+för befälhafvarens räddning. Då, just i det kritiska ögonblicket,
+smälde ett skott från sidan; kosacken släppte lansen; fötterna, med
+hvilka han, enligt detta steppfolks vana, styrt springaren, släppte
+sitt fäste; armarne beskrefvo några våglinier i tomma luften, liksom
+ville de åter gripa efter vapnet; ett svagt stönande hördes från
+steppsonens läppar, derpå föll han tungt till marken. De öfriga
+kosackerna studsade, och detta gaf finnarne tid att å nyo samla sig och
+anfalla med fördubblade krafter. Deras angrepp blef nu oemotståndligt,
+och de skyndade sig undan så mycket fortare, som Kulneffs ryttarskaror
+ute på hafvet nu måste jaga tillbaka, medan de finska brigaderna
+erhållit befallning att vända om. Det var ett egendomligt och tillika
+fängslande skådespel, att i den lätta skymningen se de ryska
+kavalleriskarorna spränga öfver isen och det bländhvita snötäcket. Hade
+ej kanondundret, handgevärssalvorna och de stridandes döfvande larm
+tryckt sin verklighetsstämpel på taflan, skulle man trott, att allt
+endast var ett fantasispel.
+
+När de ryska massorna allmänt veko tillbaka och segern ansågs med
+säkerhet vunnen, kom general Adlercreutz fram till Elli, som ännu
+outtröttligt höll på att egna sårade vänner och fiender sina ömma
+omsorger. Generalens ögon uttryckte en allt för tydlig beundran, och
+han sade, i det han vänligt klappade den djupt rodnande Elli, som vid
+hans ankomst stigit upp:
+
+"Du har räddat mitt lif, flicka. Hvad heter du, och hvarifrån är du?"
+
+Elli sade sitt namn och boningsort.
+
+"Således husvill i detta krigets elände och i denna köld", mumlade
+Adlercreutz halfhögt för sig sjelf. "Stackars flicka!"
+
+Elli hade, utan att hon behöfde anstränga sina hörselorganer, förnummit
+generalens ord.
+
+"Ah, med mig är det alls ingen fara", utbrast hon och såg sig omkring.
+"Jag har nog i kyrkbyn vänner, som inte skola neka mig tak öfver
+hufvudet." Och med dessa ord lät hon sina blickar öfverfara några
+qvinnor, hvilka, liksom hon, voro ifrigt sysselsatta med de sårade.
+Dessa qvinnor förstodo mer än tydligt Ellis blickar, och i deras tysta
+nickningar kunde man läsa detta: Vi äro beredda att uppoffra allt för
+dig.
+
+Detta tysta, men vältaliga språk förstod synbarligen äfven Adlercreutz,
+ty han sade till Elli, i det han åter steg till häst:
+
+"Jag ser, att du är i goda händer. Vill du utbedja dig någonting af
+mig, så uppsök mig och jag skall göra allt hvad jag kan för dig."
+
+Med dessa ord gaf talaren hästen sporrarne och försvann i stridsvimlet.
+
+"Ja, det torde kanske snart behöfvas, att jag anlitar hans hjelp",
+tänkte Elli för sig sjelf. "Det beror på, huru det går med far. Ah, nu
+skall det allt gå bra", utbrast hon med inre hänförelse; "han såg ju så
+mildt på mig, då han sade, att jag skulle uppsöka honom. Ja, far skall
+blifva räddad, och det genom mitt lyckliga skott."
+
+Hur lätt hoppas icke barnet och ynglingen, att allt skall utfalla efter
+deras önskan; och om detta lifliga hopp ej funnes, hvad skulle då
+verlden vara? Ett hemvist för själar, utan detta aningens och hoppets
+sälla rosenskimmer, som mången gång förmår att nedbryta det oblida
+ödets skrankor.
+
+Då Adlercreutz lemnade Elli, hördes de första svaga tonerna från
+björneborgsmarschen i södra strandens skog. Dessa toner kommo närmare;
+de brusade mäktiga som åskor, och de hänförde äfven de redan i striden
+stående. Den trötte kände ny kraft tillströmma armen, den sårade
+ansträngde sig för att resa sig upp en smula, och kring de läppar, som
+redan började skälfva af dödens kalla kyss, spred sig ett sekundlikt
+leende. Ack, hvad skulle icke dessa käcka krigare känna i dessa
+stunder, på denna deras första högtidsdag! Dödens smärta blef ljuf, ty
+de visste att segern var deras.
+
+Adlercreutz sprängde emot Döbeln; deras blickar möttes, deras händer
+slöto sig i hvarandra. Hvad skulle icke _de_ känna i denna stund! När
+de sist sågo hvarandra, fördystrade tanken på det hopplösa återtåget
+deras blickar; nu deremot, nu vinkade något helt annat: den första
+härliga segern.
+
+Björneborgarne störtade som rasande lejon utför södra stranden, öfver
+isen och uppför den norra stranden. Hvad de förut gående skarorna icke
+kunnat drifva undan, det mejades nu som säd till marken, så vida det
+icke flydde. Förgäfves förde Rajewsky och Kulneff sina skaror i elden;
+de kastades öfver ända snart sagdt i en handvändning; allt måste fly,
+och allt flydde.
+
+Sådan var aftonen af annandag påsk 1808. Den utmattade här, som
+tillförne måst draga sig tillbaka, hade nu rest sig upp och aftvått
+skammen med en lysande seger -- en seger, som återgaf den förtröstan
+till nya framgångar och gjorde fiendens tro, att han var oemotståndlig,
+om intet.
+
+Och han, som egentligen var satt till öfverbefälhafvare för den
+svensk-finska hären, var han, _fältmarskalken_ Klingspor, månne
+närvarande vid drabbningen och ledde dess gång? Nej; redan långt förr
+än de första skotten föllo, hade han i en beqväm släde skyndat norr ut.
+Han var för mycket rädd om sin värda person, att han skulle gifva den
+till pris i en kamp på lif och död.
+
+Och åt en sådan fältherre, om hvilken den genomhederlige gamle Lode i
+Franzila hade det mustiga yttrandet, att
+
+    "det är skam att tappre männer
+    täckas tala om en sådan",
+
+hade Sveriges konung och råd anförtrott försvaret af brödralandet öster
+om Bottnen. Man kan icke, vid kännedomen härom, annat än erfara djupt
+vemodiga känslor af en harm, som utgången af fälttåget visade vara
+fullt berättigade.
+
+En lycka var, att hären egde så dugliga och beslutsamma
+underbefälhafvare som Adlercreutz, Döbeln och Sandels, annars hade
+armén väl icke fått stanna förr än vid nordpolen.
+
+
+
+
+IV.
+
+På fädernehemmets ruiner.
+
+
+Det var ett par timmar efter det striden ändat; finnarnes segersånger
+hördes då och då genomtona luften, alla försakelser voro nu förgätna,
+framför Finlands käcka söner låg nu fosterlandet å nyo öppet; den
+första segern var vunnen, och långt i söder ströfvade de ryska
+bataljonerna för att hinna undan i tid. Den finne, som kunde öfverlemna
+sig åt sömnen, han gjorde det nu med all trygghet; den som icke kunde
+det, och många voro de, ströfvade omkring på det af tusendes blod
+fuktade bataljfältet, kanske för att söka en kamrat, måhända också för
+att i ensamheten påminna sig de näst föregående timmarnes faror och
+värma sin själ vid hågkomsten af de utkämpade bragderna.
+
+Bland dem, som med skyndsamma steg ilade vester ut, finna vi Elli
+alldeles ensam. När striden afstannat, blef det henne för trångt inom
+Ollolas stuga; hon måste hemta frisk luft; hon måste, kosta hvad som
+helst, ännu en gång återse det brända fädernehemmet, der hon lidit så
+mycket, njutit så mycket. Det dröjde icke länge, förrän hon var framme
+vid Pirrtis ruiner, från hvilka ännu en svag hvitgrå rök uppsteg mot
+vårhimmelen. En dyster bäfvan genomfor den unga flickans kropp, när hon
+satte foten på en af de kolade bjelkarne; hon ville ännu icke riktigt
+tro, att det hon såg var den nakna verkligheten; hon gnuggade sig
+häftigt i ögonen. Kanske att allt var en sorglig dröm, påskickad henne
+till pröfning! Ack, nej; verkligheten var allt för sann; den kolade
+bjelken knastrade under Ellis fötter, och hur mycket hon än gnuggade
+ögonen, såg hon ändock, att röken alls icke var någon bedräglig
+synvilla.
+
+"O, min Gud, min Gud", suckade hon och knäppte händerna bedjande
+tillsammans öfver bröstet, "det är då en ryslig sanning, att jag ej
+mera har något fädernehem! Och du, min stackars far, hvar är du nu?
+Kanske irrar du omkring ute på det vida hafvet och vågar dig ej fram
+till bebyggda ställen!"
+
+Vid dessa ord sprang hon upp från sin ödmjukt knäböjande ställning;
+hennes ögon voro fuktiga, hennes barm häfde sig med våldsamma slag. Hon
+tänkte öfver, antingen hon skulle vända om till Ollolas gård eller
+begifva sig ut på isen, för att uppsöka fadern. Men nu kunde hon icke
+besluta sig så fort som hon annars brukade; det var inom henne
+någonting, som alltid höll tillbaka, då hon trodde sig ha fattat
+beslutet.
+
+De tunga skyarne delade sig efter hand, och Elli hade icke lång stund
+varit på ruinerna, då hon omgöts af månens klara strålar. På strid
+följer frid. Lugnet i naturen återgaf den unga flickan också i viss mån
+lugnet i själen. Hon gick med varsamma steg öfverallt i det nedbrända
+hemmet; hon undersökte allt hvad som kunde vidröras utan att falla till
+stoft, och hon hade just slutat sin vandring, samt öfvertänkte nu på
+nytt, hvart hon skulle styra sina steg, då ett buller, som med hvarje
+minut tilltog, tog hennes uppmärksamhet i anspråk.
+
+"Kan det vara ryssar", tänkte hon och darrade. "Nej, de äro ju slagna.
+Då är det finnar. Tänk om..."
+
+Hon fick ej tala till punkt, ty en liten trupp, som med långsamma steg
+bröt fram ur strandskogen och satte marschen på Pirrtis, hejdade henne.
+Truppen närmade sig; Elli gaf till ett anskri af smärta, ty i första
+ledet igenkände hon fadern med bakbundna armar. Nästan medvetslös
+vacklade hon fram, men hade icke uttagit många steg, förrän hon sjönk i
+Rietus armar. Hennes kinder hade snöns färg, hennes läppar voro som
+förseglade; hon kunde i detta ögonblick icke ens tänka redigt; en kort
+vanmakt öfverföll henne. -- -- --
+
+       *       *       *       *       *
+
+"Mine herrar", sade Adlercrentz ungefär vid samma tid som mötet på
+hemmets ruiner egde rum, till sina underbefälhafvare, och gick med
+häftiga steg fram och tillbaka i det rum han tagit i besittning, "vår
+ställning är nu så mycket bättre, att vi kunna gå anfallsvis till väga.
+Och vi skola ej lemna tillfället obegagnadt; det återkommer måhända
+aldrig mera. Nästa dust blifver..."
+
+Ett buller utanför dörren gjorde, att han afbröt sitt tal. Han syntes
+en smula missnöjd.
+
+"Hvem är det", sporde han posten, som nu inträdde.
+
+"En ung flicka, herr general, en ung..."
+
+"Har synbarligen förvridit hjernan på dig", afbröt Adlercreutz tvärt
+den stammande soldaten, och det med en viss skämtsam ton. "För in
+flickan!"
+
+När dörren öppnades för andra gången, var det Elli som trädde in. Snöns
+blekhet hvilade ännu öfver kinderna, blickarne stirrade utan återvändo
+åt alla sidor.
+
+"Hvad vill du, flicka?" sporde Adlercreutz medlidsamt och tog Ellis
+händer mellan sina. "Du är så upprörd."
+
+Det vänliga tilltalet hade ett afgörande inflytande på Elli. Hon
+lösryckte händerna, for med dem öfver pannan och tycktes en stund
+öfvertänka hvad hon skulle säga.
+
+"Tala fritt", sade generalen med en stämma så mild, att Elli spratt upp
+ur sina drömmar och med ett lätt, ett gladt utrop kastade sig till hans
+fötter, under det hon utropade:
+
+"Ni förlåter ju ett brott! O, ja, jag ser det på er, general! Min far
+är brottslig; han hålles för en förrädare derför, att han icke ville
+följa bönderna på deras ströftåg. Vårt hem är uppbrändt, och nu vilja
+Siikajoki byamän taga lifvet af min far, som lyckats fly undan, men
+blifvit fångad nära Carlön. General", fortfor den vackra flickan och
+sträckte bedjande sina händer mot Adlercreutz, som, sjelf ett rof för
+de mest olikartade sinnesrörelser, knappast visste hvad han skulle
+tänka, "ni lofvade, att jag skulle få utbedja mig någonting af eder
+derför att jag räddat _ert_ lif; nu beder jag om _min fars_ lif. O,
+skynda er, annars kommer ni för sent! Skynda er!"
+
+Adlercreutz lät sina blickar en stund hvila på krigskamraterna. I
+somligas ögon läste han det obevekliga svaret: "låt förrädaren undfå
+sin förtjenta lön", i andras deremot, och, vi tillstå det, i de
+flestas: "låt denna gång nåd gå för rätt."
+
+"Din far skall blifva fri", sade ändtligen generalen och tecknade några
+ord på en papperslapp, gaf den åt en af sina adjutanter och befalde
+honom att följa Elli.
+
+Den unga flickans glädje var outsäglig. Hon hade ju räddat sin far, och
+hon var säker på, att han efter den dagen skulle börja ett annat lif.
+Adjutanten kunde endast med ansträngning följa henne; lik en jagad hind
+ilade hon öfver snöfälten mot fädernehemmets ruiner.
+
+Knappt hade hon försvunnit från generalens bostad, när Adlercreutz
+vände sig till de församlade, i det han sade:
+
+"Mine herrar, det lyster mig högligen att se utgången på denna sak. Det
+torde hända, att bönderna här tillämpa den grymma lynchlagen. Viljen I
+följa mig?"
+
+Alla voro genast färdiga, helst som natten var obeskrifligt härlig, och
+snart voro de på väg till Pirrtis.
+
+       *       *       *       *       *
+
+Läsaren fattar nogsamt orsaken till Ellis plötsliga uppträdande hos
+Adlercreutz. Bönderna svuro enhälligt, och med dem soldaterna, att
+landsförrädaren, hända hvad som hända ville, skulle hänga i det
+närmaste trädet invid sin egen sköflade gård. Förgäfves bad Elli om
+tillgift för fadern, förgäfves lofvade denne att bättra sig, och lika
+förgäfves tiggde Rietu om Pekka Pirrtiainens lif.
+
+"Han måste dö", skränade bönderna och soldaterna om hvarandra.
+
+En djup suck höjde Pekkas bröst. Han ville tala, men orden fastnade i
+halsen. Det var förfärliga stunder för den fordom så högmodige bonden.
+Döden gapade mot honom; endast ett underverk kunde rädda honom, det
+insåg han mer än väl. Men Pekka Pirrtiainen trodde icke på några
+underverk, derför underkastade han sig, åtminstone till utseendet, det
+öde, som väntade honom. I hans bröst stormade dock de våldsammaste
+lidelser; han måste anlita hela sin själsstyrka för att visa sig
+någorlunda lugn, ty han visste, att endast detta kunde stämma hans
+fiender till hans förmån.
+
+När Elli märkte det fåfänga i att slösa med böner, delgaf hon Rietu
+sitt fasta beslut att skynda till Adlercreutz, samt omtalade orsaken
+till de gynsamma förhoppningar hon hyste.
+
+"Gå du, käraste vän", hviskade Rietu; "jag skall emellertid försöka att
+uppehålla bönderna och soldaterna i det längsta."
+
+En tacksam, kärleksfull blick, och Elli var försvunnen.
+
+Det blef en stund tyst vid ruinerna, öfver hvilka månen göt sitt bleka,
+dallrande sken. Stunden var icke utan sin stora högtidlighet. Man såg
+här ett folk i beredskap att hämnas på den, som med stolt förakt
+trampat fosterlandskärleken under fötterna. Det var grymt, men
+rättvist. Ren och stark lågade denna kärlek i österbottningarnes bröst;
+de kunde icke ens tåla _höra_ namnet landsförrädare, och när dertill
+kom, att den brottslige var från samma provins, ja, till och med var
+bosatt i samma socken, blef hatet mot honom ännu mera uppjagadt.
+
+En half timme hade gått till ända, och ännu hade ingen arm höjt sig för
+att verkställa den redan afkunnade domen. Ville Pekkas domare grymt
+leka med honom, såsom katten med råttan? Det är svårt att säga, men
+skenet hade det likväl för sig.
+
+Plötsligt utbrast en af soldaterna så högt, att det hördes öfver hela
+samlingen:
+
+"Nu tycker jag det är tid att gifva förrädaren Pekka Pirrtiainen den
+lön han förtjenat."
+
+Bönderna och soldaterna rusade upp. Äfven Rietu, som redan från början
+tagit plats bredvid den lifdömde, reste sig upp och intog en hotande
+ställning framför Pirrtiainen. Ynglingens ansigte var dödsblekt, och
+beslutsamheten stod tydligt att läsa så väl i hans ögon som i alla hans
+drag.
+
+"Gå bort ifrån honom", röt en jättelik bonde och armbågade sig fram.
+"Vi måste taga hans lif."
+
+"Nej", utbrast Rietu med styrka, "jag lemnar icke Pekka, förrän ni
+lofvat mig att ej göra honom något ondt."
+
+"Men, betänk då, Rietu", frampustade Pirrtiainen, under det
+ångestsvetten rann utför hans panna, "du utsätter ju äfven dig för
+misstankar, och hvem vet hvilken hämd som..."
+
+"Tyst, fader Pekka", afbröt den käcke Rietu beslutsamt; "endast öfver
+mitt lik skola de komma er på lifvet."
+
+"Vettvilling", skrek en medelålders bonde och sprang fram till Rietu
+samt grep honom i armen, "ser du då inte, att äfven du går din
+undergång till mötes, om du längre envisas att försvara förrädaren!"
+
+"Tillgif honom då hans brott, såsom en rättvis och barmhertig Gud också
+skall tillgifva honom det", bad Rietu bevekande.
+
+"Nej", ropade alla med en mun. "Häng förrädaren!"
+
+Pekka Pirrtiainens kropp skakades som af en frossa. Han såg nu, att
+något medlidande icke stod att erhålla.
+
+"Nåd, nåd!" stönade Pekka med skälfvande stämma.
+
+"Nej", skreko alla om hvarandra, "upp i trädet med honom!"
+
+"Tillbaka", dundrade Rietu och kastade en bonde till marken, samt gaf
+en annan ett så häftigt knytnäfslag för bröstet, att han ryggade
+tillbaka. "Endast öfver mitt lik skola ni komma till Pekka."
+
+Det var ett egendomligt skådespel, som nu uppfördes vid Pirrtis ruiner.
+Hufvudfiguren, Pekka Pirrtiainen, med dödsångsten tecknad i sina mörka
+drag och skälfvande son om han legat i frossa; Rietu stående framför
+honom och med de senfulla händerna höjda till slag, samt den fasta
+beslutsamhet, som icke låter rubba sig af någonting, i hvarje drag i
+sitt uttrycksfulla ansigte. Vidare de kolade bjelkarne, de larmande
+soldaterna och bönderna, och öfver hela denna tafla månen med dess
+bleka, dallrande sken -- allt detta bildade, säga vi, en högst
+egendomlig tafla, tyvärr alls icke främmande för kriget.
+
+"Pojke, du är alldeles galen", ropade Ollola och ämnade just springa
+fram, för att, om så behöfdes, med våld rycka sonen från Pekkas sida.
+Men han hade knappt tagit ut ett par steg, förrän han såg Rietu,
+träffad i bakre delen af hufvudet af en kolfstöt, störta till marken.
+Ollola ilade fram och kastade sig på knä vid sonens till utseendet
+liflösa kropp.
+
+"Var lugn, gamle Ollola", sade en af bönderna, "slaget var inte så
+farligt; pojken kommer sig nog. Den der dufningen gjorde honom godt."
+
+I och med Rietus fall förlorade Pekka helt och hållet det smula mod han
+kunnat tilltvinga sig. Men såsom det ofta händer med dylika naturer som
+Pekkas, de slå lätt öfver från den ena ytterligheten till den andra. Så
+här också. När Pekka nu såg, att han stod ensam och öfvergifven af
+alla, brann raseriet i hans själ, och han försökte med all makt att
+slita sina bojor, men detta var förgäfves.
+
+"Gå bort, gå bort!" skrek han, när ett par soldater kommo med en snara,
+och ögonen voro nära att tränga ut ur sina hålor. "Jag _vill_ inte dö
+nu! Tag allt hvad jag eger, men låt mig lefva. Jag ber er derom... Ha,
+ni skratta åt min bön. Sätt er bara sjelfva i min ställning, så få ni
+väl känna huru det smakar... Nej, tag bort snaran! Hu-u! Tag bort den!"
+
+"Nej, du usle förrädare", dundrade ett par stämmor, "du skall bums in i
+evigheten. Gör din bön nu! Fem minuter har du på dig."
+
+Men hurudan var väl den bön, som gick öfver Pirrtiainens skälfvande
+läppar? Icke var den sådan, som den borde vara. Han _kunde_ icke bedja
+rätt, ty raseriet och den hopplösa förtviflan hade helt och hållet
+bemäktigat sig honom.
+
+Innan han visste ordet af, var han kullslagen. En förfärlig ed bröt
+fram öfver hans läppar; snaran drogs till och i ett af de högsta träden
+på Pirrtiainens gård hängde nu den fordom så högmodige Pekka. Blott ett
+par konvulsiviska ryckningar, och allt var slut.
+
+"Vi komma för sent", utbrast Adlercreutz, som med sitt följe nu kom
+till ruinerna på samma gång som Elli från sidan störtade fram. "Det var
+det jag fruktade, att bönderna skulle tillämpa lynchlagen."
+
+Ett anskri bröt fram öfver den arma Ellis läppar, när hon upptäckte
+faderns kropp. Hennes förfäran ökades ännu mera, då hon varseblef
+Rietu. Det var nu slut med hennes krafter. Sakta sjönk hon ned öfver
+den älskades kropp och förlorade sansen.
+
+"Det var ett allt för hårdt straff", sade Adlercreutz till bönderna.
+
+"Nej, det var alls inte för hårdt", svarade Ollola frimodigt. "Han var
+en förrädare, och de äro inte värda någon annan lön."
+
+Generalen teg, ty sanningen i gamle Ollolas ord var obestridlig.
+
+Snart randades en ny tid för Finland. Det blef ryckt ifrån oss, men
+friden hägnar nu dessa bygder. Pirrtis uppbyggdes af Rietu, som med sin
+hustru Elli der framlefde ett lyckligt lif. Men aldrig glömde Rietu att
+för sina barn omtala det sorgliga öde, som drabbat Pekka Pirrtiainen.
+
+"Barn", sade han och pekade på det stora trädet, i hvilket Pekka
+blifvit hängd, och som länge stod qvar, "när I sen detta väldiga träd,
+så bed Gud bevara er från att blifva fosterlandsförrädare, _ty en sådan
+är värd icke blott sina medmenniskors förakt, utan äfven det svåraste
+timliga straff man kan upptänka_."
+
+
+
+***END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK FÖRRÄDARENS LÖN***
+
+
+******* This file should be named 52671-8.txt or 52671-8.zip *******
+
+
+This and all associated files of various formats will be found in:
+http://www.gutenberg.org/dirs/5/2/6/7/52671
+
+
+Updated editions will replace the previous one--the old editions will
+be renamed.
+
+Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright
+law means that no one owns a United States copyright in these works,
+so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United
+States without permission and without paying copyright
+royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part
+of this license, apply to copying and distributing Project
+Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm
+concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,
+and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive
+specific permission. If you do not charge anything for copies of this
+eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook
+for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports,
+performances and research. They may be modified and printed and given
+away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks
+not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the
+trademark license, especially commercial redistribution.
+
+START: FULL LICENSE
+
+THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
+PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
+
+To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
+distribution of electronic works, by using or distributing this work
+(or any other work associated in any way with the phrase "Project
+Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full
+Project Gutenberg-tm License available with this file or online at
+www.gutenberg.org/license.
+
+Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project
+Gutenberg-tm electronic works
+
+1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
+electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
+and accept all the terms of this license and intellectual property
+(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
+the terms of this agreement, you must cease using and return or
+destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your
+possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a
+Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound
+by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the
+person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph
+1.E.8.
+
+1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be
+used on or associated in any way with an electronic work by people who
+agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
+things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
+even without complying with the full terms of this agreement. See
+paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
+Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this
+agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm
+electronic works. See paragraph 1.E below.
+
+1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the
+Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection
+of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual
+works in the collection are in the public domain in the United
+States. If an individual work is unprotected by copyright law in the
+United States and you are located in the United States, we do not
+claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,
+displaying or creating derivative works based on the work as long as
+all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope
+that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting
+free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm
+works in compliance with the terms of this agreement for keeping the
+Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily
+comply with the terms of this agreement by keeping this work in the
+same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when
+you share it without charge with others.
+
+1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
+what you can do with this work. Copyright laws in most countries are
+in a constant state of change. If you are outside the United States,
+check the laws of your country in addition to the terms of this
+agreement before downloading, copying, displaying, performing,
+distributing or creating derivative works based on this work or any
+other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no
+representations concerning the copyright status of any work in any
+country outside the United States.
+
+1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
+
+1.E.1. The following sentence, with active links to, or other
+immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear
+prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work
+on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the
+phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed,
+performed, viewed, copied or distributed:
+
+  This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
+  most other parts of the world at no cost and with almost no
+  restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it
+  under the terms of the Project Gutenberg License included with this
+  eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the
+  United States, you'll have to check the laws of the country where you
+  are located before using this ebook.
+
+1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is
+derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not
+contain a notice indicating that it is posted with permission of the
+copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in
+the United States without paying any fees or charges. If you are
+redistributing or providing access to a work with the phrase "Project
+Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply
+either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or
+obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm
+trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.
+
+1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
+with the permission of the copyright holder, your use and distribution
+must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any
+additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms
+will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works
+posted with the permission of the copyright holder found at the
+beginning of this work.
+
+1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
+License terms from this work, or any files containing a part of this
+work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
+
+1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
+electronic work, or any part of this electronic work, without
+prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
+active links or immediate access to the full terms of the Project
+Gutenberg-tm License.
+
+1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
+compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including
+any word processing or hypertext form. However, if you provide access
+to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format
+other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official
+version posted on the official Project Gutenberg-tm web site
+(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense
+to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means
+of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain
+Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the
+full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.
+
+1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
+performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
+unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
+
+1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing
+access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works
+provided that
+
+* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
+  the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
+  you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed
+  to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has
+  agreed to donate royalties under this paragraph to the Project
+  Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid
+  within 60 days following each date on which you prepare (or are
+  legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty
+  payments should be clearly marked as such and sent to the Project
+  Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in
+  Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg
+  Literary Archive Foundation."
+
+* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
+  you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
+  does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
+  License. You must require such a user to return or destroy all
+  copies of the works possessed in a physical medium and discontinue
+  all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm
+  works.
+
+* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of
+  any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
+  electronic work is discovered and reported to you within 90 days of
+  receipt of the work.
+
+* You comply with all other terms of this agreement for free
+  distribution of Project Gutenberg-tm works.
+
+1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project
+Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than
+are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing
+from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The
+Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm
+trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.
+
+1.F.
+
+1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
+effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
+works not protected by U.S. copyright law in creating the Project
+Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm
+electronic works, and the medium on which they may be stored, may
+contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate
+or corrupt data, transcription errors, a copyright or other
+intellectual property infringement, a defective or damaged disk or
+other medium, a computer virus, or computer codes that damage or
+cannot be read by your equipment.
+
+1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
+of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
+Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
+Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
+liability to you for damages, costs and expenses, including legal
+fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
+LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
+PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
+TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
+LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
+INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
+DAMAGE.
+
+1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
+defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
+receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
+written explanation to the person you received the work from. If you
+received the work on a physical medium, you must return the medium
+with your written explanation. The person or entity that provided you
+with the defective work may elect to provide a replacement copy in
+lieu of a refund. If you received the work electronically, the person
+or entity providing it to you may choose to give you a second
+opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If
+the second copy is also defective, you may demand a refund in writing
+without further opportunities to fix the problem.
+
+1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
+in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO
+OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT
+LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
+
+1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied
+warranties or the exclusion or limitation of certain types of
+damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement
+violates the law of the state applicable to this agreement, the
+agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or
+limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or
+unenforceability of any provision of this agreement shall not void the
+remaining provisions.
+
+1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
+trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
+providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in
+accordance with this agreement, and any volunteers associated with the
+production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm
+electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,
+including legal fees, that arise directly or indirectly from any of
+the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this
+or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or
+additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any
+Defect you cause.
+
+Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
+
+Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
+electronic works in formats readable by the widest variety of
+computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It
+exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations
+from people in all walks of life.
+
+Volunteers and financial support to provide volunteers with the
+assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
+goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
+remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
+and permanent future for Project Gutenberg-tm and future
+generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary
+Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see
+Sections 3 and 4 and the Foundation information page at
+www.gutenberg.org 
+
+Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary 
+Archive Foundation
+
+The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
+501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
+state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
+Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
+number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary
+Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by
+U.S. federal laws and your state's laws.
+
+The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the
+mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its
+volunteers and employees are scattered throughout numerous
+locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt
+Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to
+date contact information can be found at the Foundation's web site and
+official page at www.gutenberg.org/contact
+
+For additional contact information:
+
+    Dr. Gregory B. Newby
+    Chief Executive and Director
+    gbnewby@pglaf.org
+
+Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation
+
+Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
+spread public support and donations to carry out its mission of
+increasing the number of public domain and licensed works that can be
+freely distributed in machine readable form accessible by the widest
+array of equipment including outdated equipment. Many small donations
+($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
+status with the IRS.
+
+The Foundation is committed to complying with the laws regulating
+charities and charitable donations in all 50 states of the United
+States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
+considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
+with these requirements. We do not solicit donations in locations
+where we have not received written confirmation of compliance. To SEND
+DONATIONS or determine the status of compliance for any particular
+state visit www.gutenberg.org/donate
+
+While we cannot and do not solicit contributions from states where we
+have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
+against accepting unsolicited donations from donors in such states who
+approach us with offers to donate.
+
+International donations are gratefully accepted, but we cannot make
+any statements concerning tax treatment of donations received from
+outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.
+
+Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
+methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
+ways including checks, online payments and credit card donations. To
+donate, please visit: www.gutenberg.org/donate
+
+Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.
+
+Professor Michael S. Hart was the originator of the Project
+Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be
+freely shared with anyone. For forty years, he produced and
+distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of
+volunteer support.
+
+Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
+editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in
+the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not
+necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper
+edition.
+
+Most people start at our Web site which has the main PG search
+facility: www.gutenberg.org
+
+This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
+including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
+Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
+subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
+
diff --git a/52671-8.zip b/old/52671-8.zip
index 9298cf9..9298cf9 100644
--- a/52671-8.zip
+++ b/old/52671-8.zip