diff options
| author | nfenwick <nfenwick@pglaf.org> | 2025-02-07 08:02:34 -0800 |
|---|---|---|
| committer | nfenwick <nfenwick@pglaf.org> | 2025-02-07 08:02:34 -0800 |
| commit | a5f298f958b0e36e65dc3f16144914f7912e368e (patch) | |
| tree | e3b95db21e44e36effc92a91d202ba509c21b558 | |
| parent | 5e3d1cbcfcc90f255e4c04bc8797e7a8e6bf37cb (diff) | |
| -rw-r--r-- | .gitattributes | 4 | ||||
| -rw-r--r-- | LICENSE.txt | 11 | ||||
| -rw-r--r-- | README.md | 2 | ||||
| -rw-r--r-- | old/54651-0.txt | 3293 | ||||
| -rw-r--r-- | old/54651-0.zip | bin | 60719 -> 0 bytes | |||
| -rw-r--r-- | old/54651-h.zip | bin | 174116 -> 0 bytes | |||
| -rw-r--r-- | old/54651-h/54651-h.htm | 4768 | ||||
| -rw-r--r-- | old/54651-h/images/aa.jpg | bin | 5376 -> 0 bytes | |||
| -rw-r--r-- | old/54651-h/images/cover.jpg | bin | 99777 -> 0 bytes | |||
| -rw-r--r-- | old/54651-h/images/i103.jpg | bin | 3088 -> 0 bytes |
10 files changed, 17 insertions, 8061 deletions
diff --git a/.gitattributes b/.gitattributes new file mode 100644 index 0000000..d7b82bc --- /dev/null +++ b/.gitattributes @@ -0,0 +1,4 @@ +*.txt text eol=lf +*.htm text eol=lf +*.html text eol=lf +*.md text eol=lf diff --git a/LICENSE.txt b/LICENSE.txt new file mode 100644 index 0000000..6312041 --- /dev/null +++ b/LICENSE.txt @@ -0,0 +1,11 @@ +This eBook, including all associated images, markup, improvements, +metadata, and any other content or labor, has been confirmed to be +in the PUBLIC DOMAIN IN THE UNITED STATES. + +Procedures for determining public domain status are described in +the "Copyright How-To" at https://www.gutenberg.org. + +No investigation has been made concerning possible copyrights in +jurisdictions other than the United States. Anyone seeking to utilize +this eBook outside of the United States should confirm copyright +status under the laws that apply to them. diff --git a/README.md b/README.md new file mode 100644 index 0000000..7ca4924 --- /dev/null +++ b/README.md @@ -0,0 +1,2 @@ +Project Gutenberg (https://www.gutenberg.org) public repository for +eBook #54651 (https://www.gutenberg.org/ebooks/54651) diff --git a/old/54651-0.txt b/old/54651-0.txt deleted file mode 100644 index 1476842..0000000 --- a/old/54651-0.txt +++ /dev/null @@ -1,3293 +0,0 @@ -Project Gutenberg's Fågelskytten och andra berättelser, by Olof Högberg - -This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most -other parts of the world at no cost and with almost no restrictions -whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of -the Project Gutenberg License included with this eBook or online at -www.gutenberg.org. If you are not located in the United States, you'll have -to check the laws of the country where you are located before using this ebook. - -Title: Fågelskytten och andra berättelser - -Author: Olof Högberg - -Release Date: May 2, 2017 [EBook #54651] - -Language: Swedish - -Character set encoding: UTF-8 - -*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK FÅGELSKYTTEN OCH ANDRA BERÄTTELSER *** - - - - -Produced by Gun-Britt Carlsson, Eva Eriksson and the Online -Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net - - - - - - - - - - -_OLOF HÖGBERG_ - -FÅGELSKYTTEN - - - - - FÅGELSKYTTEN - OCH - ANDRA BERÄTTELSER - - AF - OLOF HÖGBERG - - [Illustration] - - GÖTEBORG 1912 - ÅHLÉN & ÅKERLUNDS FÖRLAG - - Pappersleverantör: - GRANSHOLMS AKTIEBOLAG, GEMLA - - GÖTEBORG 1912 - ELANDERS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG - - - - -FÅGELSKYTTEN - -TRE BESATTA ÄFVENTYRSHISTORIER - - - - -FÖRSTA ÄFVENTYRET: - -_Larslund, profet och hämnare._ - - - - -I. - -Larslund presenteras. - -Andligen vacker, lekamligen den värsta fuling. - - -Du vill veta hvad Larslund var för en? Jo, jag minns Larslund mycket väl. -Han var en duktig fågelkarl och äfvenså en rejäl nykterhetskarl, bärgad -och välaktad, till allt detta äfven troende, sålunda också andeligen -vacker, fast Larslund, om jag skall vara uppriktig, lekamligen var den -värste fuling du såg. - -På höst- och vårvintern höll han sig uppe i Lappmarken för att fågla -ripor. På sommarn och kring jultiden ville han helst ha sin vistelse -neremot gränsen till Hälsingland, just på skillnaden mot Medelpad. Si han -ville bo så till, att han kunde ligga i håll med hälsingarne i och för -sin fågelhandel. Och hälsingarne de’ var Larslunds rätta folk, för han -hade alltid haft en märkvärdig tur med dem. - -Sedan frågte du huru Larslund såg ut? Ja, när som du detta får veta, så -falla byxorna af dig med detsamma. Det minsta jag kan säga är, att den -obekante, som var en smula skrockfull, lätteligen kunde förväxla honom -med den jag inte vill nämna. Larslund var alldeles förskräckligt lång och -tunn och smal och gänglig till den grad. Det hade visst från början varit -ämnadt till två karlar, men så hade det på något vis bytt om sinnelag och -klibbat ihop dessa två ämnen, så att det vardt bara denne förskräckligt -långa drasuten Larslund, då det annars skulle ha blifvit både Larslund -och en bror åt honom, fast bägge två något kortare. - -Lång och smal var Larslund i kroppen, lång och smal i ansiktet; ett -helt hästhufvud i längd, utom hvad han kunde vara däröfver. Under den -långa och smala pannan med den framstickande hårtappen satt Larslunds -långa, smala och skarpa näsa, lagom till förskärare att stycka upp en -fläskskinka med. Långt var det mellan näsan och munnen, alldeles för -mycket långt, och likaså mellan munnen och hakspetsen. Larslund brukade -raka sig så långt han nådde under hakan; sedan återstod skäggkransen -hans, och lång var äfven den allt neröfver bröstet. - -Det var en gång som jag riktigt betraktade Larslund, då han stod och -såg på världen allt bortöfver skogstopparne, oändligen vida mot södern. -Solen sken rakt in i ögonen på honom och han stod där så erbarmligt lång -och tunn och ödelig som en ann Jeremias med den kvarterslånga munplysen -mellan dessa långa fåror ned till mungiporna. Då tyckte jag, att det -brann som en outsäglig längtan i Larslunds ögon. Och när han i och med -detsamma började kafva litet smått med händerna, så trodde jag att han -rent ut skulle flyga i väg från denna världen, dit han rätteligen icke -hörde. Hade han bara tagit i riktigt, så skulle det säkert ha burit i väg -med honom, så tunn och smal som Larslund var. - -Det säger sig själft, att icke ens ett sådant skrälle som Larslund -behöfde gå genom lifvet utan all kvinnotur, men i regeln bemötte det -andra könet hans blygförskrämda åtrå med hjärtlöst begabberi. Larslund -var sålunda i det stora hela taget tämligen väl frälst för kvinnan. -För dansen hade han ingen fallenhet, kunde ha gått af på midten vid -en starkare sväng, om händelsevis en mö velat anförtro sig åt honom. -Brännvinet smakade bittert och vedervärdigt, supandet som en oförfalskad -Gethsemane-ört. Ingen kunde heller säga, att Larslund någonsin syndat -i ord eller gärningar på något i ögonen fallande vis. Det var nog -egentligen så, att den gröfre verksynden ej hade någon riktig ankarbotten -hos Larslund. Därför hörde han också lite’ smått till dessa rättfärdige, -som svänga straffdomens ris. Han bar ett andeligt horn i sidan till -vårt världsliga prästerskap, han hackade gärna lite’ smått på oss andra -syndare gunås, i synnerhet då de dricka detta förskräckliga brännvinet. -Larslund hade liksom en dragning åt något sektartadt, så att han, i sin -tacknämlighet för hvad han själf var, dömde som en sträng domare öfver -denna världen, som visserligen är en slem och dårlig värld. Och sådant -skrälle Larslund än såg ut för, så var det ändå liksom att han gick här -ibland oss och trodde att domen och förvaltningen öfver denna världens -barn tillhörde honom och de andra enfaldige jämte makten, äran och -härligheten i evighet, amen. Grymt rangsjuk och högfärdig var Larslund i -sin ande. - -»På den yttersta dagen får en tocken där en stiga åt sig för meg,» sa’ -Larslund om kungen i landet på hans eriksgata, och sedan hade vi detta -till ordstäf ibland oss. - -En gång trodde baptisterna alldeles för säkert, att Larslund var fullt -omvänd till deras lära. Det var bara frågan om att döpa karln, och hela -hopen annars skulle också döpas i kapellet den gången på deras vis. En -hvar af de andra klädde af sig och kröp in i dopskjortan, Larslund stod -bara och såg på. Prästen förde ned den ene efter den andre i dopkaret -och slog omkull dem i vattnet, karlar och kvinnfolk, gamla och unga, så -många de voro. Sist skulle han dit med Larslund, men si det var tusen -slut. Rocken gick det någon väg att få af honom, men att ta af sig -byxorna, det sade Larslund bums ifrån. - -»Si jag vill inte hafva munnen min, där hela hopen strax förut har haft -alla andra delar,» sa’ Larslund, och därmed blef det, huru mycket än de -snodde och vände med honom. - -Likväl, detta tilldrog sig först sedan baptisterna inkommit i landet -med sin förkunnelse. Långt förut hade Larslund haft känning af ett ännu -skarpare egendomsfolk och därom skall nu berättas. - - - - -II. - -“Tjäderprästen“. - -Larslund predikar på torget. - - -Hopviken som en lång fällknif satt fågelskytten Larslund på sin stora -spjälkorg och sålde tjäder å det folkrika torget till en af de ogudaktiga -städerna vid Bottenhafvets fjärdar. - -Och detta var på köpet en mycket ogudaktig stad. Borgmästarn, vrång -och orättfärdig som han var, gaf alltid stadsbon hans oskäliga rätt -emot främlingen. Fiskalen var jämnt en kitslig hund i hälarna på den -beskedlige landsbon, när denne kom att rikta den usla stadsöknen med sina -pengar och tillföra dess tärande munnar en välsignad näring ur Guds jord -och marker. Stadens invånare i öfrigt, ja, hurudana de voro, kommer -strax till synes! - -Nu var det första dagen i åttonde månaden af tredje året efter -gudsbarnens nya tidsskifte. Detta var påbörjadt, invigdt, förkunnadt, -inblåst och påbjudet af den väldige Hälsinge-profeten Erik Jansson just -i den märkesstund, då han i de otaliga vännernas närvaro och under deras -jubel, tack- och lofsånger brände upp »afgudarne i Babel», det vill säga -lutherska katkesen, kyrkopsalmboken, bibliskan, postillan och annan -läsning af Beelzebub. Nu skulle folket hålla sig till anden och Erik -Jansson allena! Erik Jansson var, såsom man märker, en rätt amper profet, -vännerna föga mindre, när andens raseri föll på dem. - -Och så är tillsägandes, att i denna stund var det ganska långt mellan -Erik Jansson och Larslund, minst sina fyrtio mil, utom hvad det kunde -vara därutöfver. Det oaktadt känner Larslund hastigt med sig på en gång, -att Erik Janssons ande kom öfver honom alldeles oförhappandes, så att -fågelkarlen i densamma stunden finner sig väckter och omvänder rakt som -i ett enda andeskott. I blinken var andens raseri såsom en eld öfver -Larslund, så att han kände hjärtat brinnande i sig, när han såg alla -dessa hedningar och villfarande, som köpte och sålde på torget utan den -aflägsnaste tanke på den tillkommande vreden. Hvarför han stiger upp och -ropar åt dem att kasta ifrån sig allt världsligt lapperi och lyssna till -anden allena. Och så slog Larslund ut armarne på torget, vred munnen på -sned, stampade i marken, hoppade upp och begynte predika, så att det -skrällde genom örhinnor, märg och ben: - -»Jag skall leda dig ut på en grön ängd och vattna dig och dig skall intet -fattas, säger jag!» - -Mer hann Larslund inte säga, då alla dessa hedningar och villfarande -brusto ut i allmänt skamskratt och begabberi. Rundt omkring blef så -ett hårdt tillopp af gatpojkar, som bespottade Larslund, trampade hans -fötter, slogo, knuffade och nöpo honom. Vid hvarje ofog sade dessa -okynneshundar hångycklande, att han skulle gissa hvem det var, så att -det, som läses i skrifterna, i allo fullbordades. - -Kom så jämväl fiskalen och kastade honom i tre dygns häktelse. Sist -fördes Larslund inför den orättfärdige domarn, som efter långvarigt -begabberi dömde honom att utgifva mycket pengar. För öfrigt säger det -sig själft, att all den fågel, som Larslund fick lämna utan tillsyn på -torget, blef bortstulen af dessa ogudaktiga stadstjufvar. - - - - -III. - -Efterkast. - -Larslund förbannar och tillspillogifver staden. - - -I dessa dagar hördes en röst utanför, bredvid och öfver Larslund. Det var -anden, förmodligen Erik Janssons ande, som talade och sade: - -»Du skall stiga upp på ett ganska högt berg, det som närmast är, för att -öfverskåda, förbanna och tillspillogifva denna staden, som trampar och -bespottar profeterna!» - -»Huru skall detta ske, herre?» undrade Larslund, ty han förstod genast, -hvem den talande var. - -»Det skall jag ingifva dig, när du kommer upp,» svarade anden. »Tag en -dags matsäck på din rygg, ty det blifver dig ett göromål för hela dagen.» - -Såsom bjudet var, kom Larslund med sin matsäck i tidiga morgonstunden -upp på högsta berget, det som närmast var, och steg än vidare upp öfver -högklinten fram till stupet mot öster, där två martallar hängde öfver -branten i starka rötter. - -Solen var redan uppe ett godt stycke, men ännu låg allting i markerna -dränkt i lättaste mist. Bortanför otaliga, nedsjunkande topprader, i -skiftande skogsgrönska kring blågråa bergskullar allt neröfver, varsnade -Larslunds giriga ögon denna stad vid en flik af den blåa fjärden. - -Likt den skökan Sidon låg denna stad och vräkte sig ganska däjlig i -soldiset mot sin blåa strand i brokig klädnad af hvitt, grönt och rödt. -Bortanför syntes ett af skogsgrönt finväfdt täcke, som denna sköka i sin -lättjas vårdslösa flärd vräkt från sig i böljande flikar för att än mer -frossa i solens oförtjänta nåd. Än längre bort stego landtuddar, skär och -holmar jämte hafvets blågråa mur upp mot den skarptecknade vattenlinjen, -där himlen mötte. På denna linje sväfvade en knappt skönjbar insekt med -en lång rök efter sig. - -Och den dagen låg nu Larslund mellan martallarne öfverst på klinten allt -intill aftonen och förbannade och tillspillogaf denna stad åt ofärden -med all eftertrycklig ifver och nitälskan. Han hade rent af lagt sig -ned på hällen för att ha det rätta kastet och äfvenså icke utan en viss -räddhåga, att de skulle varsna hans långa och slankiga skepnad under -detta fruktansvärda göromål. Och där han nu låg vid branten, lång och -smal och slankbuktig som en orm, stod fradga för hans mun och från hans -ögon utgick en stickande gul eldslåga såsom på den sannskyldige, lurande -ormen eller ulfven, när han ligger på huk efter sitt rof. - -Till sist hof Larslund upp sin blick på vattenlinjen och varsnade den -lilla, röksläpande insekten. Larslund förbannade jämväl honom, ty han -hörde säkerligen till samma kompani, han gick för öfrigt med hjul och -eld, han var korteligen ett påfund af den onde världsfursten. Detta gick -för ett ut, när som Larslund en gång var i farten med att förbanna och -tillspillogifva. Han tänkte ju inte taga någonting särskildt för detta -påök i dagens arbete. - -När allt sålunda var uträttadt, kraflade han sig upp på kännbart matta -ben och raskade sig i väg västöfver klinten, slankbuktigt nerhukad, ty -han var ännu rädd för deras ögon. På sina armt sviktande ben vacklade han -ned som en orm i en liten skrefva, där han kände sig fullständigt betäckt -för all spaning. Nu först erfor han riktigt huru dessa förbannelser tagit -ut krafterna. Jojo, andens verk, om det bedrifves med rätta ifvern, -medför alltid en stark påkänning. Larslund undrade, om han kunnat vara -värre medtagen, ifall han förts upp på detta berg till att rent ut -frestas af Djäfvulen -- och ho vet, huru det var med brodren Larslund -denna gång? - -I alla fall var matsäcken god att lösa nu. Först sedan den utslappade -arbetaren i andens vingård stoppat i sig en half tolft mjukkakor och ett -skålpund spicket fläsk, fick han andrum att draga en lättnadens suck. - - - - -IV. - -Från ord till handling. - -Larslund samlar tuktorisen i sin hand. - - -Vidare gick Larslund bort genom de ändlösa markerna upp till Lapplands -lågfjällsvidder, där han på hösten och förvintern låg på fångst efter den -listiga, hånskrattande ripan. Och liksom Jona var nyfiken att erfara, -huru det skulle gå med Nineve, sedan han förkunnat stadens undergång, -så undrade äfven Larslund, hvad öde som kunde vänta denna stad nere vid -hafsbandet efter ett så kraftigt tillspillogifvande. Dock, efter allt -hvad han hörde af när- och långväga folk, fram genom åren, lät det icke -annorlunda än allting väl, med framgång, lycka och stor förkofran i alla -företag, så att invånarne endast yfdes öfver sin visdom i världsliga -ting och blefvo än mer förhärdade. - -Då blef Larslunds hjärta slutligen starkt brinnande i honom. Och -anden öfver hans hufvud sade, att han själf måste gå åstad och utföra -straffdomens verk. Då grufvade sig Larslund, men anden sade åter: - -»Larslund, grufva dig intet! Gör dig allenast en ganska väldig och stark -skruck med lock ofvan och lock nedan. Och begge locken skall du fästa med -hänglås. Gå så med den skrucken upp på den närmaste stora bergklinten -i söder. Och när du kommer dit, skall jag undervisa dig, hvad du skall -beställa där med skrucken.» Larslund gjorde som bjudet var och kom upp på -klinten med sin starka, väldiga skruck med dubbla lock och hänglås. - -»Här är jag nu, herre!» anmälde han och anden svarade: - -»Ja, du må allenast infånga den gamla, ondsinta och bistra jätteufven, -som bygger i högsta martallen på detta berg.» - -»Huru skall detta tillgå?» undrade Larslund. - -»Gack åstad till stället och jag skall undervisa dig,» lät anden otålig -vid det myckna frågandet. - -Och huru nu Larslund vidare gick till väga efter andens fortsatta -undervisning, så var saken den, att han en dag kom stäfvande ned mot den -ogudaktiga staden, dragande med vidjerep öfver axeln en lång skikälke. På -flaken varsnades en korg med ripor och en stor igenlåst skruck, belamrad -med fasthängande dun. Alla, som sågo skrucken, togo för gifvet att den -innehöll fågel och naturligtvis tjufskjuten. - -»Här framme på storskogen får du fatt i en skara öfverträdare. Och så -skall du tillspillogifva staden i deras händer till att sköflas af dem,» -undervisade andens röst öfver hufvudet på Larslund. - -Mycket riktigt, då Larslund tågade genom skogen och skulle förbi en -utmarkslada på sidan, kom en skara lustiga trasvargar ylande, flaxande -och jumpande på stigen därifrån. Detta var deras sätt och sed att morska -upp sig till de gärningar, som hörde hemma i yrket. Under haglande inpass -af sitt skämtlynne slogo tjufvarne en ring om Larslund, som stannat på -vägen i all förvåning, och nafsade utan vidare åt sig riporna ur korgen. -Och så bar det åter till med deras jump och flax, alldeles som hela -sällskapet varit en kull roffåglar. - -»Tack och heder, käre far!» ylade en af tjufvarne i hesa växeltoner. »Si -dem här rosta vi och det kommer allt att smaka fågel i mun på en fattig -stackare!» - -»Och så har possessionaten mer fågel i skrucken,» trodde en annan. »Vill -possessionaten vara så full af fanken och öppna den bara, men raskt!» -Larslund hade öppnat munnen på vid gafvel af förvåning. - -»I män och bröder!» började han långsamt och allvarligt. »Jag hör och ser -på all ställning, att I ären sådana, som bedrifva tjufveri. Så förgripen -eder ingalunda på Herrans profeter och hvad som hörer sådana till, ty -detta båtar eder icke väl på ändalykten.» - -»Nej, hör på den!» sorlade hela bandet. »Hör ni, pojkar, så där ser en -profet ut!» jubelskrattade en. »Stopp för håken, de’ ä’ ju tjäderprästen, -som predikte på torget i sta’n!» upptäckte en annan, och detta funno -bröderna öfvermåttan lustigt. - -»Ja, lägg nu beskedligen tillbaka riporna mina och hör på ett godt -råd, som jag kan ge er till skänks,» manade Larslund. »Si staden är -tillspillogifven i edra händer. Där mågen I plundra och stjäla allt hvad -er lyster. Passa bara på, så snart jag sätter mig ner på torget med -fågelhandeln, ty då löpa stadens alla syndare från sina bodar, hus och -gärningar för att skamskratta och begabba mig.» - -Detta funno tjufvarne inte så oäfvet och den ene skrockade öfver den -andre: - -»Kör i kylan, far! Det var ett bra påhitt, possessionaten! Och se’n så -dela vi fångsten!» - -»Ingalunda så, I män och bröder!» afböjde Larslund. »Min hand kommer icke -vid det, som orent är, men I ären liks tjufvar i eder syndasäkerhet och -fördömelse, och i alla fall är staden tillspillogifven åt straffdomen -genom edra händer.» - -Allt detta föll brödraskapet från ladan väl i smaken. Och som här kunde -finnas godt rådrum för ett större band, så ville dessa bröder gärna unna -flere att vara med om förtjänsten. För att träffa nödiga förberedelser -aftalades, att Larslund skulle göra sitt intåg nästa torgdag något -inpå lördagseftermiddagen mot mörkningen. Under tiden skulle dessa män -från ladans närhet fäkta ihop och sammansluta omnejdens alla yrkesmän, -luffertar och lösingar till gemensam kupp, likaså traktens alla körande -skojare med hästar och skrindor i och för tjufgodsets raska bortförande, -ty här skulle stjälas lasstals alldeles grymt. Dessa tjufvar fröjdades -alldeles omåttligt i sin synd och Larslund fröjdades i anden, ty detta -allt var ju bara straffdomen öfver den tillspillogifna staden. Till sist, -när allting var kringspråkadt och planlagdt, lades riporna tillbaka i all -rättsinnighet. - - - - -V. - -Tjufbandets högkvarter. - -Larslund återser två gammalfästmör. - - -På detta ville tjufvarne, att Larslund skulle följa dem inåt skogen och -dricka kaffe. - -Nå, hvad hade sådana för kaffetraktering att bjuda främmande på? undrade -Larslund. - -Åjo, man skulle inte förakta små sår och fattiga vänner, utan nu skulle -han ta kälken och komma med bara. Larslund så gjorde. - -Till slut hade dessa varelser gjort sig en vid och mångrummig snökula -djupt i skogen, en riktig våning, kunde man säga. Deras kvinnfolk, två -brunögda och svarthåriga skojerskor, som bägge sågo bra ut, höllo just -på att koka kaffe i hvar sin snöspisel. De sågo storögda på Larslund -och han föga mindre på dem. Bägge voro rent ut gammalfästmör åt honom. -Och egentligen var Larslund själf af skojarsläkt, fast han alltid sökt -hålla sig uppe ur skojareländet. Victoria Albertina hette den ena efter -drottningen och tronföljaren af England. Ferdinanda Alexandra Carolina -Desideria Napoleana var den andra döpt till efter konungen af Spanien, -kejsaren af Ryssland, konungen och drottningen af Sverige samt kejsaren -af Frankrike. - -Och det förstås, att både Victoria Albertina och Desideria Napoleana nego -bägge två, rakt som för en länsman. Ty Larslund var ganska patronaktig -den tiden, med blanklädersmössa, blå halsduk under bruna sämskvästen, och -åtsvängd om lifvet var han i en kommis-skörtrock med blanka knappar. Den -hade han löst in på en auktion. Och se’n gick han ända upp öfver knäna -i stora rysse-stöflar med hältrens på herremännens vis. Så att dessa -vackra skojerskor rakt höllo på att bliga ögonen ur hufvudet på sig. Hur -i alla syndens dagar hade Larslund blifvit en sådan patron? - -Rätt i rappet var Larslund som hemma hos sig, alla voro höfligt och -trefligt folk, dessa gammalfästmör icke minst. Det kunde väl så vara, att -gästen, så lång som han var, fann våningen väl låg under detta snötak, -som var uppskottadt på afkvistade granstänger. Men så hade ju Larslund -varit ute i vintermarkerna och själf pröfvat på, hvad snökulor ville -säga. Likväl hade karln aldrig funnit dem så inbjudande som här. En -hvar hade sitt eget krypin, och liggplatser voro redda med granris och -hö ur ladan, som tillhörde allas gode vän och broder, skojaren Bryngel -Gabrielsson. - -Den inbjudne gästen fick sätta sig ned på en bänk af granstänger framför -lågande eld i den gemensamma köksstugan och bjöds kaffe å bricka af den -nigande Victoria Albertina, medan den icke mindre nigande Desideria -Napoleana bjöd doppbröd ur en rotkorg, som också var stulen likt hela -bohaget. De ville också ha honom att göra sig en kask ur bjuden flaska, -men då sade Larslund bestämdt ifrån: - -»Jag brukar aldrig den orätta varan, men ni andra ä’ ju liks öfverträdare -i er syndasäkerhet och fördömelse. Så att huru ni gör för egen del, det -öfverlämnar jag,» tyckte han. - -Detta funno tjufvarne bara roligt, men de måste förstås bliga åt -Larslunds gammalfästmör att hålla snattran vid de allvarliga orden. -Victoria Albertina och Desideria Napoleana bligade på Larslund, på -hvarandra och hela sällskapet. Hvad i syndens alla dagar nu då? Det lät -ju rakt som Larslund hade blifvit någonting prästerligt? - -Under fortsatt samspråk fick Larslund reda på, att två stycken i -sällskapet voro ett par riktiga storkarlar, bland tjufvar räknadt. Den -ene, en man med godt och vederhäftigt utseende, när han skickade sig som -folk, var ingen mindre än mästertjufven Lilja. Den andre gick ej för -någon sämre än kyrktjufven Nimrod, såsom han själf älskade att kalla -sig. Han hade från början varit en duktig jägare, men äfven numera, då -han var ute i stöld och tjufveri, kallade han detta för jakt, hvilket var -en lustighet tjufvar emellan. Annars hade mannen pröfvat alla möjliga -yrken bredvid det nuvarande och visat en märkvärdig fallenhet i allt. -Äfven Nimrod kunde tas för en mycket hygglig karl, när han ville folka -sig och lade bort den gastaktighet, som var öflig tjufvar emellan. Och -hvad sedan beträffar Larslund, som satt och hörde på, hvad de voro för -ena, så brydde han sig inte om att bestraffa vare sig den ene eller den -andre, då så var, att hela sällskapet var öfverlämnadt. Den som en gång -för alla är hemfallen åt fördömelsen, är sedan fritagen från allt hvad -bannor heter. - -»Hvar ha ni riporna där, som vi skulle få till soppkoket?» sporde på en -gång Victoria Albertina och Desideria Napoleana. - -Tjufvarne bligade på hvarandra både skojigt och skamset. - -»Ja ursäkta oss, Larslund,» vidtog mästertjufven Lilja efter någon -tvekan. »Si vi hade nog reda på, att en fågelkarl skulle komma tågande -öfver skogen, men att det var en sådan karlakarl som Larslund, det hade -vi rakt ingen kunskap om. Och nu stå vi där, förstås, utan riporna där, -som vi lofte hushållerskorna våra.» - -Håhå, Larslund förstod piken och var inte den, som lät sig förtryta. De -skulle ta för sig ur ripkorgen så mycket som behöfdes för ett ordentligt -helgdagskok, inbjöd han, eftersom nu en gång hände, att Larslund själf -var hos dem på kaffedopp. Dessa skojarejäntor voro, förstås, inte sena af -sig och alla, som voro hemma i snökulan, mente tro på, att nog skulle den -gården få vänta länge på en karlakarl med jämförliga spendersbyxor. - -»Men så har väl den här karln något kvar i skrucken med?» antog -kyrktjufven Nimrod med en räf i hvardera ögonvrån. - -»Ja, äfvenså där har jag nog en fågel, men ingalunda en sådan, som en får -något helgdagskok på,» upplyste Larslund och såg riktigt inpiskad ut. - -»Bara en fågel i hela skrucken?» undrade mästertjufven Lilja med en -nyfiken glimt i sina trygga brunögon. »Det måtte väl vara en svår häjare -de’?» - -Och så fick Larslund anledning omtala, hvem som fanns i skrucken, huru -han kom dit och hela uträkningen med den bistre klofulingen. Jo, det vore -just ett både lustigt och välförtjänt kap åt dessa kitsliga hundar till -stadsbrackor, tyckte hela karlsällskapet, och dessa skojerskor, som redde -fågeln, tyckte alldeles likt. - -»Ja du ja, som alltid är framme och gör dig för,» fnyste Victoria -Albertina mot den andra. - -»Och du som alltid går bakom och gör dig mör,» fnyste Desideria -Napoleana. Och så blef det inte mer svartsjuka för den gången, men hon -låg ända på djupet och grodde till sig. - -»Vänta lite’, go vänner, så ska’ ni få höra,» utbrast kyrktjufven Nimrod -och sken som solen i Karlstad. »Si nog kunde vi hjälpa Larslund med att -rusta ut den, som är i skrucken, så att stadsbrackorna skulle kunna ta’n -för hornfulingen själf, när det bär till. Hälst då Larslund vill vara så -hjälpsam mot oss, stackare!» - -»Ingen hjälpsamhet att nämna,» tillrättavisade Larslund. »Staden är -tillspillogifven i edra händer till att tuktas, ty I ären tjufvar i eran -syndasäkerhet och fördömelse. I ären tuktoriset, men kom äfvenså ihåg att -förbannadt är allt ris, hvarmed Herren tuktar!» - -»Jaja, det förstås,» biföll kyrktjufven Nimrod sackande och så var det -ny bligning åt kamraterna. »Jaja, jaja, Larslund är profet på sitt vis, -han, och vi ä’ bara tjufstackare på vårt usla vis. Så att dessa två -delar ska’ inte röras ihop och blandas samman liksom ärter och fårskinn, -förstås. Men si nu har jag i min lifsdag också fuskat som fyrverkare. Och -om vi sloge oss ihop allesammans, så skulle vi kunna rusta ut fulingen i -skrucken med en hejdundrande rumpa, glödande röd och gnistersprakande, -så fort han kommer upp ur skrucken.» - -Och detta vore bara en ringa sak, blott man finge hem vissa smågrejor -från apoteket, kruthandlarn och färgboden. Man skulle öppna nedra -locket på skrucken, åt den sida där ufvafulingen hade klorna, och kring -hans bogar fästa upp en tio famnar lång stubinraket. Omkring raketen -skulle vidare den illistige Nimrod foga en ännu längre, väl hoplaskad -spiralskruf af näfver med starka skoningar och ledigt centrumhål för -raketlinan. Näfverspiralen skulle fästas vid linan här och där på två -famnars afstånd och målas eldröd i cinober. - -Raketen och spiralen skulle till slut läggas ihop på botten af skrucken. -Så att när ufvafulingen komme ut, skulle hela rumpan komma efter i sin -ändlösa längd, vidunderligt djuptaggig, gnistrande och rykande som ett -eldglödande fanders. - -Kyrktjufven Nimrod sken som en fullmåne, där han satt med kaskblandningen -i de grofva näfvarne. Hans åhörare syntes också belåtna, Larslund icke -minst. - -»På sådant vis få dessa syndare skåda en liknelse af den de tjänat -hafver,» tyckte han. - -»Och människan bör väl också ha någonting roligt här i världen,» mente -stortjufven Lilja. - -»Jag far alldeles som Larslund, jag är också led på stadsbrackorna,» -återkom kyrktjufven Nimrod. »Nå hvad tycker ni? Ska vi skicka efter -grejorna? Ska’ vi ta’ på oss trygorna och fäkta ihop en tre, fyra bördor -näfver på skogen? Gabrielssons lof ha vi på förhand.» - -Sagdt som gjordt. Här skulle bli ett torgdagskalas, som komme att stå i -mannaminne. - -Larslund stannade som gäst hos bandet i dagarne tre. Vid första -tillfälle, då han gick ut, ville skojerskorna veta, huru det var, att -Larslund talte så prästerligt. Joho, svarade tjufvarne öfver hvarandra, -Larslund var liksom vriden i det profetiska nu för tiden. - -»Men för död och pina, jäntor, håll snattran bara, annars är hela -stadskalaset bortskämdt för oss. Larslund är nu andens högste profet, hör -ni det!» inplantade Nimrod och Lilja om hvarandra. - -»Håja, inte går Larslund af för era hackor!» fnyste Victoria Albertina -och vippade rodret. - -»Ja, inte för din hacka heller!» fnyste Desideria Napoleana och slängde -än värre med stylet. - -»Och inte för din heller!» vippade och fnyste den andra tillbaks. - -Så skulle du bara ha sett, huru de möttes i hvassa ögonbett! Två trutar, -två par ilskna ögon stodo rätt inpå hvarandra. Och Larslund, som just nu -kom in igen, tyckte nästan, att håret steg upp som en borst på dem. Så -följde en gäll skojarträta mellan dessa två, som alldeles hade glömt bort -fågelredningen. En ljungande träta i ord och inga visor, så att Larslund -själf fick sitta och höra af deras egna munnars motsatta vittnesbörd, -hvilka ogudaktiga skamstycken de voro, dessa hans gammalfästmör i det -framfarna och frånskilda. Larslund rent af knäppte händerna samman -och tackade i all tysthet, för att han icke var lik dessa syndatroll, -öfverträdare och utbölingar i deras stygga åthäfvelser. - -»Jojo, där skall en få se, att gammal kärlek rostar inte,» trodde en -af karlarna, som bara hörde på och hade lustigt åt allt. Larslund sade -ingenting utan behöll sina tankar inom sig. För öfrigt tänkte han mest på -ett och samma: huru tillspillogifvelsen, så kraftig som möjligt, skulle -gå hem öfver denna stad. - - - - -VI. - -Tillspillogifvelsen. - -Dem enom till straff, dem androm till varnagel. - - -Tillspillogifvelsen, denna minnesvärda händelse, inleddes därmed, -att Larslund å aftalad tid, med skikälken i vidjerepet öfver axeln, -kom tågande inåt torget helt beskedligt och sjönk ned på flaken med -oskyldigaste min att sälja fågel, den månginbundna skalken! - -»Nej, se på tjäderprästen! Tjäderprästen! Tjäderprästen!» - -Det var genast ljud och genljud från alla håll. Lång stund gick ej om, -innan så godt som alla människor öfvergåfvo sina gärningar för att -beskåda och skamskratta tjäderprästen. De fröjdades åt tjäderprästen, -så att mungiporna drogos upp åt öronen. De föreslogo under ändlös -skrattfägnad, att man skulle taga af tjäderprästen på midten och göra -två nödårspräster af honom. Och där satt Larslund som ett menlöst får, -med någon förmaning till en eller annan, som var för grymt ogudaktig mot -honom. Under tiden voro tjufvarne framme i första varpet, men här skulle -varpen blifva flere. - -Borgmästarn och fiskalen med stadsvaktmästarna hade varsnat skockningen å -torget och kommo undrande tillstädes. - -»Hå, är tjäderprofeten ute igen!» utbrast borgmästarn under rungande -skrattsalfva och utfor strängt: - -»Du är en gammal poliskund! Sitta här och ställa till folkskockning... -Det här ska’ du få böta för!» - -»Hvad har du i skrucken, som är så väl låst?» ansatte fiskalen. - -»Käre hjärtanes, beskedliga, goa herre, fråg’ mig inte, för jag törs int’ -svara,» skälfde Larslund till ny skrattfägnad. - -»Tjufskjuten fågel, förstås!» afbrände fiskalen. - -»Kluck, kluck, kluck!» kom nu en grof skrockning från klofulingen, som -också ville ha ett ord i laget. - -»Han har lefvande fågel där!» sorlade massan enstämmigt. - -»Således ett oförsvarligt djurplågeri på köpet! Du öppnar skrucken -genast, karl!» befallde borgmästarfar. - -»Har ingen nyckel, käre goa herre!» klagade Larslund. - -»Upp med skrucken, karl, annars låter jag bräcka upp låset!» hotade -fiskalen. - -»Nej, käre hjärtanes, beskedliga goa herre, släpp inte ut densamme, som -är där!» bad Larslund som för lifvet. »Käre hjärtanes, låt’n för Guds -skull vara där han är!» - -»Du tar kälken, skrucken och hela konkarången och följer med bara till -vaktkontoret!» befallde öfverheten under hela stadens bifallssorl. - -Här var ingen annan råd än lyda. - -En stund senare var den växande massan packad vid rådstugan med ögonen -på vaktkontorets upplysta fönster. Och nu, medan tjufvarna hade fria -händer för andra varpet, följde raskt på hvarandra en rad förskräckliga -händelser, som bokstafligen inbrändes i ett helt mannaminne framåt. - -Inne på kontoret hördes oförmodadt vilda tjut och oläten, flaxande af -tunga vingslag, ett våldsamt strul, en ohejdad uppstakelse, förskrämda -rop. Lamporna släcktes men något eldrödt blossade hastigt upp öfver -spjälgardinerna. En vidunderlig, flaxande fuling varsnades uppe mot taket -i detta eldröda. Borgmästarn, fiskalen, vaktmästarna kommo som utkastade -på gatan i all bestörtning, sönderklösta och blödande, och sist kom -Larslund. - -»Jag har ju så innerligen bedt och förmanat dem att inte släppa ut’n,» -skar Larslund igenom, erbarmligen jämmerylande. »Om jag inte bedt och -förmanat dem så träget att ta’ sig till vara!» - -»Hvad är det? Hvad i guds namn är det?» sorlade frågorna i den ryggande -hopen. - -»Jag tror rakt, att karln hade själfvaste fan i skrucken!» utbrast -borgmästarn ända öfver sig i all uppriktighet, och räddhågan minskades -icke häraf. - -I detsamma varsnades detta eldröda i öfra våningens farstufönster och -illvrålet hördes taga vägen uppåt vinden. - -Alla ögon riktades hemskt spörjande upp genom kvällsmörkret åt takåsen. -Jo mycket riktigt, eldglödande, sprakande, stormtjutande, flaxade -fulingen upp genom takluckan, som sotarslarfven lämnat öppen. Släpande -efter sig en gnistrande röd, skiftaggig rent outsäglig svans i vågrät -ställning styrde han nordvart öfver berget och dalade långsamt bakom -skogskammen. - -Jojo, i denna stad hade nog lefvats ett alldeles för syndigt lif, -framsorlade kvinnfolken under eftertänksam tystnad hos dessa gudsris till -karlar, som skulle ha’et. Nånå, det var väl ändå någon vån, att en tocken -där stygge flög i väg! Men huru i all världens tider var det belefvadt, -då en sådan som tjäderprästen kunde komma med en dylik i skrucken? Och -så en annan ingifvelse: Hvar höll tjäderprästen hus? - -»Tjäderprästen! Tjäderprästen!» ekade ropet genom massan. - -Nej, den skälmen hade visst passat tillfället och smitit i väg med kälken -midt under djupaste andakten, men härom hann ej mycket grubblas. - -»Elden är lös på vinden!» ljöd åter ett rop, som inledde -tillspillogifvelsens egentliga hufvudskede och det sista, afgörande -varpet för tjufvarna. - -Jojo, man hade ej förgäfves haft påhälsning af elddjäfvulen! Alle man -måste nu gripa till vapen mot röda hanen, en långvarig dust, som slöt -omsider på sena natten med bärgning af den skamfilade rådstugan. - -Till sist, när en hvar återsåg husliga härden, sporde han med alltmer -förlängdt ansikte, att körande bärgningsmanskap varit tillstädes -öfverallt i husen och lasstals mottagit familjernas dyrbaraste -tillhörigheter i den ena bortkörande karavanen efter den andra. De -förskrämda kvinnorna hade i all trohjärtenhet öfverlämnat allt utan -tvekan på enkel uppfordran af två vackra, genomärliga ansikten, som gått -omkring och ordnat det hela med välbestälda förtroendemäns lugn och -trygga värdighet. - -Körande bärgningsmanskap? - -Jo, det var just en härlig upptäckt! - -Här hade stulits, stulits utan återhåll, utan skam, utan hejd, utan hut, -utan återvändo! - -Här fick man riktigt smaka på andens straffdom, ja åtminstone Erik -Janssons andes. - -Hvar skulle man nu få tag i denna fördömda tjäderpräst, som kommit hela -eländet åstad? De ovärdiga stadsbrackornas första tanke var gifvet att -taga den skuldlöse landsbon för hufvudet! Men tjäderprästen var och -förblef osynlig. - -Då kom frågan strax på rätta spåret. - -Hvar hade man dessa vettvillingar, som ställde sig i omak med -tjäderprästen och löste hans skruck i onödan, ty man ville brygga deras -påsköl! - -Här märker du, käre läsare, straffdomens fortgång i det förtärande -kif, som blef de ogudaktiges sannskyldiga gissel, till dess himmelen -förbarmade sig öfver detta samhälle och lät omvändelsen slå rot i den -djupa skräck, som eldfulingen hade inbrännt. - -Larslund, Larslund, när hände, att illfundigare skalk än du trampade -Bothniens land? - -Och nu på köpet trifdes anden ej längre hos dig för ditt högmod, men du, -affälling, trifdes dess bättre med de vackra skojerskorna i snökulan, -illflinade åt svartsjukan, njöt med välbehag deras kaskar, yfdes åt deras -smicker! - -Larslund! Larslund! - -Icke brydde du dig om, att dessa bröder, som du förde mot staden, jagades -som vilda djur, förströddes som agnar åt alla väderstreck. - -Nej, det var ju detta, som gjorde, att du fick dväljas ensam med de rara -skojerskorna såsom deras uppburna hedersgäst i välförsedt hus... - - - - -ANDRA ÄFVENTYRET: - -_Larslund smusslar med brännvin._ - - - - -I. - -Larslund samvetsöm. - -En välsignelserik brännvinsstöld. - - -Nu är att berätta, huruledes Larslund vid ett gynsamt tillfälle -skamsägandes stal en ankare julbrännvin med sådan lycka, att han icke -blott hade största vinst och förkofran af sin stöld utan jämväl skördade -gudsvälsignelsens innerliga tack och stora hedersgåfvor för sin bedrift. -Gå någon annan åstad och stjäl brännvin med sådan framgång som Larslund! - - * * * * * - -På goda grunder påstods att en son efter Larslund ledde sitt upphof från -snökulan, en son, som blef den yngre Larslund och for till sjöss. Men -huru mycket fadern än fåglade och lade ihop förtjänsten, så kom han sig -aldrig i något giftesbestyr utan förblef gammelpojke. Han skulle reda sig -själf och hade förstås ovåligt stäldt med mat och annat, där han bodde -som en annan bosshumla i farstukammarn. - -En tid tyckte nog folket synd om Larslund, så att både en och annan -bjöd karln på mat och julgäste ibland. Sedan hade han länge hört dem -skälla öfver att han legat inpå annat folk och gästat och ätit, utan -att någon sett så mycket som en skatefjär i gengäld, huru mycken fågel -den snålhunden än sålde. Ledast i truten voro pigorna, särskildt -bolagspigorna hos arrendatorn, som skulle vara förmer än den öfriga -pigstaten. - -När så denna försmädelse af världen aldrig tog slut, vardt Larslund -liksom brinnande i sitt hjärta och tänkte väl en gång för alla stoppa -igen smädemunnen på dessa öfverträdare. Så att han gick ut i byn -gårdmellan och bad dem att få låna sig en tunnsäck. Och det var kort före -jul. - -»Hvad skall Larslund ha den tunnsäcken till nu då?» ville pighåren veta. - -»Jag skulle försöka få ut bosset ur kammarn min nu till jul,» svarte -Larslund och såg alldeles uppriktig ut. - -»Ja det blir väl träget göra till nästa jul, det, Larslund? Jaså, -Larslund skall ut med bosset? Och vi, som trodde att Larslund skulle -handla till jul och bjuda oss till något hejdundrande kalas så där i -efterjulshälgen?» - -»Nej, d’är nog inte sådana tider nu!» tyckte Larslund och såg aldrig så -uppriktig ut som då. - -Ja så där lät det nu i gårdarne, när han skulle låna tunnsäcken. -Ändtligen fick han tag i en och gaf sig i väg öfver ån till handelsmannen -på mon. - -Just som han lyfte foten för att stiga in på boden, ser han hela långa -skaran Hälsingebönder komma körande med en hop smörbyttor, fårkroppar, -hudar, fläsksidor och andra nyttiga sportler. De skulle in åt Sundsvall -och handla till jul, för den sta’n låg närmast i hugget för dem på -gränsen. Det vardt stagnation vid bodarne. Spiknyktert och regält folk -syntes de vara. - -Nästan i samma stund kom nu från andra sidan en hel karavan -Medelpadsbönder, som också stannade, Larslund såg att det var socknens -eget folk till det meriga. Kyrkvärdarne kände han särskildt igen, bägge -litet påstrukna, men inte så, att någon var ovettig på något vis. På de -andras skryt och bragderingar hördes alltför väl, att de hade handlat hem -julbrännvin i stan. Det var inte nog med att de smakat varan själfva, -utan då det nu var så nära jul, så ville de äfven hålla sig framme och -bjuda en hvar på supen ur matsäckskaggen sin. - -»Här finns varan!» skröto medelpadingarne. »Drick den som hågas och -tag riktiga julsupar! Jul bara en gång om året! Vi ha ändå hela -75-kanns-kaggen osprättad i skrindlådan. Och den, som inte detta tror, -kan gå dit och titta på’n för all säkerhet, sedermera!» - -»Ja, just här i skrindlådan ligger han,» sade den, som körde kaggen, och -gjorde sig besväret att äfven öppna locket. - -Larslund, där han stod och hörde på allt detta vid bron, tog nogsamt -ögonfäste på den särskilde syndaren, som förde detta förskräckliga -brännvinet. Sedan var det liksom att hans ögon aldrig ville släppa den -skrindlådan. Och Larslund kände hjärtat brinnande uti sig... - -Emellertid söpo hälsingarne såsom bjudet var och sade tack, tack. - -»Vi ha nog ännu en bit till stan och vårt julbrännvin är ohandladt, så -att detta var nog en tacknämlig sak,» tyckte de. - -Larslund blef också bjuden, men tackade för godt bud. - -»Si jag är nog inte af de drinkare,» tyckte Larslund med hjärtat -brinnande uti sig. - -»Är du någon slags baptist eller läsare annars då?» ville de veta. - -»Han frågade så räfven ock, när som han hade ätit ut nådåret sitt,» -svarade Larslund undvikande. - -Han ville ej inlåta sig i allvarligare ordation med dessa öfverträdare i -den omständighet, hvari de nu foro och voro. Sedan var han fågelkarl och -sådana prata aldrig mycket i onödan. - -Hela sällskapet stadsresande bönder, hälsingar såväl som medelpadingar, -hade sig nu in till handelsmannens fru för att köpa kaffe och smaka på en -kaskblandning, medan hästarne pustade ifrån sig. Och Larslund, som inte -söp, kunde gärna stå där och se om kräken, tyckte de alle man. - -Och då nu Larslund stod där i ensamheten med sitt brinnande hjärta ute på -backen, så betänkte han all den stora syndaonöda och medfart, som skulle -drabba dessa bönder, sockenbor och medkristne, om de nu i hälgen skulle -genomgå den svåra omständigheten att supa upp allt detta förskräckliga -brännvinet. Icke nog med att de själfva fore illa till kropp och själ, -skulle de äfven misshandla hästarne på kyrkvägen, handtera kvinnfolken -sina som hedningar och förstöra all gudsfrid i hus och hem för sig -och husfolket. Ja, det skulle blifva en förödelse, om de finge ha kvar -detta förskräckliga brännvinet, tyckte Larslund i sitt brinnande hjärta. -Hvarför han så kvickt som aldrig det slänger upp brännvinskaggen deras ur -skrindlådan och ner i säcken sin, knyter för bandet fort och breder till -höet i skrindlådan, så att allt skulle se gillt ut, och har sig sedan -bakom knuten med detta förskräckliga brännvinet i säcken. - -Det var väl och vackert gjordt och Larslund stod återigen och såg efter -hästarne så uppriktig som aldrig det. Hela sällskapet kom ut med kasken -nerom kragen. Så bar det först i väg med sockenborna och då drog Larslund -på mun en smula i sitt brinnande hjärta, tills sista skrindan var ett par -hjärpflug borta. - -Då gick Larslund till hälsingarne, som just ämnade köra vidare, och ville -veta hvad de hade för pris på smöret. - -»Det beror ju på, huru mycket du vill köpa,» tyckte de. »Tar du hela -byttan, så är vi billig.» - -Nu sänker Larslund rösten och säger så här, medan en liten räf liksom -glindrar och plirar bra nog djupt i ögonen på honom: - -»Jag hörde nyss helt knapphändigt, att ni skulle till stan efter en -särskild del. Och det är en stor orätt att köpa och dricka sådant slag, -men jag förstår nog, att jag inte förmår vika er. Ni ska ju liks den -orätta varan ha? Jag har också en 75-kanns-kagge af den sortens dricka, -som inte fryser. Då kunde ni så gärna göra en kristelig byteshandel med -mig?» - -Mer behöfde Larslund inte säga. Hälsingarne öfverlade en stund enskildt -och därpå sade alle man: - -»Det må vara händt! Hvar har du din drickeskagge?» - -»Kom bakom knuten, så kan vi profva’n där i det enskilda,» tyckte -Larslund och de följde honom. - -Kaggen var full, varan befanns god och allting gillt. - -»Ja, hvad skall du ha för kaggen nu då?» undrade hälsingarne. - -»Jag får väl en af de större smörbyttorna?» tyckte Larslund. - -»Annat slag, andra doner! Du får gärna två, gosse! Vi äro inga skojare -och tänkte inte skinna ut dig, fast du hörs bra oförståndig i handeln,» -mente hälsingarne tro på, den ene öfver den andre. - -Här blef inget bråk om mått och vikt, utan rejält och trohjärtadt folk -var det å ömse sidor. Kaggen togs om hand af hälsingarne och smörmåtten -stufvades i säcken åt Larslund utan att den obehörige fick minsta nys om -den ena eller andra varan. - -»Och så skall du ha din hederliga godvilja inpå handeln,» tyckte nu -dessa, som köpt brännvinet. - -Ja, nu må man veta, att Larslund blef så storögd som aldrig förr i sin -lefnadsdag. Det blef först ett stort knyte, som stoppades i säcken så -stinnt som det var, innehållande hvarjehanda okändt. Sedan langades -fram en fårkropp åt Larslund och det var ej nog med allt detta. -Hälsinggubbarna hviskade något sinsemellan och kommo så fram med ännu -ett bylte. Där fanns en stor fläskskinka, grann och fet som aldrig det. - -»Den här skall du också ta hem och på samma gång vi gästa ur kaggen, -skall du steka af det här,» tyckte dessa tacknämlige brännvinsköpare. - -Larslund blef alldeles öfver sig gifven för så många sportler och sade så -tacknämligt han kunde: - -»Si detta kan jag då kalla att råka ut för riktigt hedersfolk. Tack -och tusen tack ska’ ni ha. Och jag vill inte förhålla er att d’är inte -riktigt rätt att bruka den varan, men då jag nog förstår, att jag inte -kan vika er... ja, som sagdt var: tack och tusen tack i alla fall!» - -»Ja, d’är väl rätteligen vi, som måste tacka,» tyckte hälsingarne på -sitt vis. »Si du har gjort oss en alldeles ovärderlig tjänst, gosse! På -det här viset slapp en fara fram åt stan och komma sig ut för fyllan -och polisen och allt hvad illt är. Och skulle vi ha kört fram så mången -man med alla våra hästar, så kunde en knappast ha tagit hem mindre än -6o-kannsfatet. Nu går det lika bra med fjärndelen och bättre, till det -meriga. En har hela hopen af sina nyttiga varor kvar. - -Med den här skvätten kan en lefva som folket i hälgen, då den delas på så -mången man, och så mår en bättre efteråt. Du skall ha gudsvälsignelsen -och mycken tack gosse!» - -Det var med ett ord en riktig fägnad för hälsingarne öfver att de sluppo -ifrån stadsresan. - -Ett och annat nyttigt som de behöfde för hälgen såsom lutfisk, risgryn, -peppar, kanel och julkusar, fanns gudinog hos handelsmannen där på mon. - -Så vände hälsingarne sina kampar och spände af till sitt land igen. Då -Larslund det såg, drog han åter på mun i sitt brinnande hjärta. - -Och här varseblef han ju tydeligen, att hvad som är synd för den -orättfärdige, det är en rättfärdighet för den rättfärdige, ty denne har -sin tillåtna frihet i de saker, där syndaren är bunden af sin lag. Hade -en syndare tagit och sålt denna kagge, så hade det visserligen varit -stöld och syndig handel, men när som nu Larslund själf gjorde detta, så -var det ju en tydlig välsignelse på alla möjliga vis! - - - - -II. - -Fortsatt byteshandel. - -Än mer flödande välsignelse. - - -Jaha, nu kunde Larslund först afyttra ena smörbyttan för alla de julvaror -han behöfde. Och sedan var hufvudsaken den, att han kom öfver ån med två -säckfyllor julgods jämte fårkroppen, alltsammans ett ordentligt draglass, -så att han måst låna både kälken och en ny säck hos handelsmannen. - -Och detta var samme Larslund, som gett sig öfver ån med bara en stackars -tomsäck och icke lagt ut ett kronans öre. När Larslund länge och väl -betraktat detta undret, så insåg han granneligen, att han hela tiden -vandrat på den rätta vägen, så att därom icke fanns det minsta tvifvel -mer. - -Just ungefär midt på ån möter så Larslund en käring, som räknades för -hans moster. Och hon ville förstås ha reda på hvad han drog. - -»Jag har varit öfver och handlat till hälgen,» svarade Larslund. »Si jag -hade ändtligen tänkt stoppa igen munnen på dem, som gå här och försmäda -mig.» - -»Det gör du riktigt rätt i, gosse!» tyckte mosterkäringen. »Jo, dom har -nog skällt, så att det förslår. Tag nu och dräm igen smädetruten på dem -riktigt en gång, så att det står i mantal!» - -Så kunde käringkroppen inte hålla sig, utan måste dit och lösa upp -säckarne för att rannsaka allt hvad där kunde vara. - -»Förbarme sig, förbarme sig!» hojtade käringtrollet ända utöfver sig. -»Joho, nog syns det på all din handel, att du har fåglat som en riktig -karl i år. Jo, så här går det, när människan är rättskaffens.» Och nu -hörde Larslund detta vittnesbörd äfven af den blinda världsmänniskan... - -Till slut löste hon upp knytet också. Där funnos två stora ostar, en -hel binga julkakor och åtskilliga dussin ägg. Så fick käringspöket tag i -skinkan... - -»Den där skall stekas nu på julkvällen,» tyckte Larslund. - -»Är du alldeles tokig, gosse?» hojtade mosterkäringen. »Detta här kan -vara fläsk nog för hela året, om stycket kommer i den hand, som förstår -att hushållera. Nå, hocken har du tänkt ska’ reda julkalaset åt dig nu -då?» - -»Ja si d’är nog så, att jag har ingen om mig...» Längre hann ej Larslund, -då mosterkäringen skar in och tyckte som så: - -»Jag skall ta hand om dig och julköpet och alltihop. Och så flyttar -du till mig, om det så vore denna dag. Jag har ju hus och hem och ved -och värme. Ingen är du utför och inte far du i fyllan. Gå nu efter -flyttsakerna dina, hvad du kan ha, så att vi få allt i ordning till jul. -Och om du så vill, så skall jag laga i ordning tre rediga kalas för att -stoppa i dem, så att de’ ska’ stå under i mantal!» - -Och allting skedde nu efterhand såsom mosterkäringen hade funderat. -Pigorna, som hade skällt värst, fingo första julgästningen, och den blef -så häftig, att de hade en efterkänning, som stod under i tre månader. -Andra gästningen vederfors byns käringar, som hade grasserat något -mindre, och detta så att den stod under i två månader. Sist inbjöds -karlstaten, som hade varit minst svår i skällningen. Denna gästning stod -under en hel månad. - -Maken till dessa kalas hade ingen sport i mannaminne, för det vardt ett -sådant springande öfver gårdarne, ett kattrackande och löpande fram och -åter för dem i hela byn. På sådant sätt fingo de alla sina gärningars -lön. Larslund, som hade bespisat så många hedningar af intet, insåg nu -ännu fastare, att han var på den rättfärdiges väg. - - - - -III. - -Bäst af allt. - -Larslund får gratifikationer för brännvinsstölden. - - -Så hände sig att denna rediga mosterkäring åt Larslund hade varit öfver -till handelsmannen på mon en dag och kom hem till Larslund med en -besynnerlig rallsaga. - -Kort före jul hade någon beställsam person kommit till prästgårn och -inbillat den stränge kyrkherren, som var en svår nykterhetspräst, att en -del sockenbor, däribland bägge kyrkvärdarne, hade tänkt ta hem hela 80 -kannor brännvin på salning sinsemellan. Hvarför prästen mycket riktigt -hade ställt sig i håll för dem i vägkroken när hela bröten kom hem från -sta’n. Alle man nekte i sten för brännvinsköpet, men så tog prästen sig -för att rannsaka skrindorna deras i vittnens närvaro. Kyrkvärdarne hade -bägge två sett ut som räfven, när han just har ätit ut nådåret sitt, -bönderna hade också synts mycket slagna, men summan var att prästen -ingenting fann. Och han tyckte nog så innerligen väl om, att folket var -oskyldigt till detta rykte, helst då han nu kunde frisäga kyrkvärdarne, -som annars hade måst afskedas på grått papper. Så hade kyrkherren hållit -ett strafftal öfver lögnen, som så bedrabbat de oskyldiga, och bedt dem -ej illa upptaga att han som själasörjare träffat nödig anstalt att bevisa -deras redliga oskuld. Att en del smakat brännvin nu på stadsresan, finge -väl vara opåtaldt för denna gång, tyckte han till slut. - -Dessa bönder hade emellertid synts som fallne ur skyarne och bligat så -erbarmligen stinnt på hvarandra. Det var väl därför, att de i sin oskuld -inte kunde begripa, hvilken som kunnat skambeljuga dem så inför prästen, -trodde mosterkäringen. - -»Det där tör väl vara nå’n lögnsaga ändå!» sade Larslund och såg så -uppriktig ut som aldrig det. - -En dag längre fram under hälgen gick han på en stor nykterhetsfäst, -där prästen var med och äfvenså bägge kyrkvärdarne, men nu som riktiga -nykterhetsprofeter utan allt svek. De gingo omkring och talade om den -stora oliklighet, som följer med brännvinslifvet, och skulle nu ha alla -människor på sin lista. Till slut kom den ene till Larslund och skulle ha -honom med. - -Då var det liksom att en liten räf började flina djupt inne i ögonen på -Larslund. - -»Nåmen, var inte kyrkvärden själf en med bland dessa öfverträdare, som -hade tagit hem en brännvinsankare till helgen?» undrade han så varligen. - -Den här andre såg förbi honom rakt ut i vädret såsom de ljugande skalkar -bruka, och sade så högt och morskt han kunde: - -»Nej, hör du, gosse, detta är då bara folkprat och lögner. Och si det -kan ju intygas af själfvaste kyrkherren, som undersökte slädarne våra i -vittnens närvaro.» - -»Detta äger fullkomligt sin riktighet,» intygade också prästen, som hörde -hvarom fråga var. »Människorna voro dess bättre alldeles oskyldiga till -detta förtal.» - -»Ja när som då kyrkvärden var oskyldig, så var det ju alldeles bra då,» -tyckte Larslund så uppriktigt. - -Men så steg han litet närmare och sade helt sakta åt den ende, som skulle -höra hvad han nu yttrade: - -»Si nog kan jag tala om för kyrkvärden huru det egentligen bars till, -att inte prästen fick tag i 75-kanns-kaggen eran i skrindlådan, där ni -hade’n.» - -Den andre stod och klippte med ögonen och visste rakt inte, hvad han nu -skulle dra till med. - -»Si om kyrkvärden så vill, så står här densamme, som kan tala om, huru ni -kom undan denna bedröfvelse med prästen,» tyckte Larslund ännu en gång. - -Den andre såg sig om försiktigt, besinnade sig och sade omsider helt lågt: - -»Kom och följ mig bort till vrån, så får jag tala med dig i det enskilda!» - -Och när som de nu stodo mot hvarandra i vrån, så var det också två -räfvar, som grinade rätt besynnerligt mot hvarandra. Det var kyrkvärdens -groft världsliga bonderäf, som bekymrad och nyfiken tittade in i ögonvrån -på Larslund efter dennes lilla andliga räf, där den låg hopkrupen, så att -inte ens hvitfläcken på rumpan syntes fullt ut. - -»Jaha, huru var det nu då?» undrade kyrkvärden lågt. - -»Jo si jag visste nog, att prästen var till hands vid vägkroken för att -rannsaka era skrindor, men si jag ville inte unna prästen så godt, att -han skulle få tag i ankarn eran. Hvarför jag var till hands vid bodarne, -där jag förstod, att ni skulle stanna, och lyfte kaggen ur lådan och -vräkte’n hastigt på sidan om vägen, medan ni var inne och drack kasken. -Så förstås, att jag sparkade öfver kaggen lite’ snö, där han låg. -Förmodligen ligger han kvar på samma ställe, men huru därmed är, så har -jag visserligen inte sett efter. Sak samma om också kaggen skulle vara -borta, för det är nog som en stor synd och oliklighet med brännvinet, det -kyrkvärden sade så sannt till desse drinkare nyss på stund. Så att här -står nu densamme, som hjälpte er ifrån denna bedröfvelse med prästen,» -sade Larslund. - -Kyrkvärden stod och besinnade sig en stund. - -»Jaså, det var ändtligen du, som hjälpte oss på sidan med kaggen?» -sade han till slut och tog Larslund tacknämligt i handen med en varm -tryckning. »Ja, om du visste, karl, hvad vi ha grubliserat och funderat -öfver denna oförborgerliga händelse! Vi ha grubliserat så, att en -tid trodde vi att det skulle bära till dårhuset med både mig och -ämbetsbrodern. En gång begynnte jag tro, att det kanske var en Herrans -ängel, som hjälpte oss. Jaså, det var du? Ja, någon ovärderligare tjänst -kunde du aldrig ha gjort oss, för den harmen hade jag och ämbetsbrodern -inte velat ha för tusen riksdaler. Du är väl så beskedlig att du tiger?» - -»Behöfver inte nämnas!» tyckte Larslund, ty han såg, att den andre kom -upp ur byxsäcken med två hopvikta 10-riksdalrar. - -Larslund tyckte förstås, att detta var väl mycket hedersamt. Till slut -tog han emot hackan ändå, ty den var ju ett tydligt bevis på, att Herran -handlar redliga med den rättfärdige, tänkte Larslund i sitt brinnande -hjärta. - -Längre fram kom äfven den andre kyrkvärden stickande med sin godvilja. -Och för all säkerhet ville gemene bönderna icke heller sämre vara, utan -kommo, äfven de, med en vacker kollekt, som Larslund tacknämligt höll -till godo för det han stal ifrån dem julbrännvinet, efter världsligt -språk taladt. - -Dock begriper ju världen ej hvad som hör anden till. När Larslund rätt -betänkte det märkliga under, som nu vederfarits honom på allt vis, -började ett allt mäktigare styng i hjärtat säga honom, huru orätt det -var, att han kvarstod i de otroendes samfund. Han tillhörde tydligen det -folk, åt hvilket domen och förvaltningen öfver de orättfärdige blifvit -öfverlåten. Flitiga öfverläggningar hade han en tid med de troende och -tidigt på våren, så fort isen bröt upp vid sjöstranden, döpte de Larslund -under åkallan, bön och sång och tack och lof. - - - - -TREDJE ÄFVENTYRET: - -_Larslund som fåratjuf._ - - - - -I. - -Ovälkommet besök. - -Larslund störes i sin julefrid. - - -»Guds fred, Larslund!» - -»Och god jul, Larslund!» - -Den ensamme gamlingen i stugan såg upp från Skriften, som han satt och -läste vid linoljelampan och en klick månljus genom rutan. Såg upp med ett -par plirande glasögon på de två inträdande främlingarna, som hade hälsat -vid dörren och stodo där i skumrasket. Den store smulgråten Larslund blef -ängslig för någon gästmottagning nu på julaftonen och såg bekymrad bort -till den lågande spiseln, där lutfisken hans stod i kokande. - -»Hocken är sådan kännare med mig, utan att jag känner honom?» smågnällde -karln i huset halfsnäft. - -»Åjo, d’är nog ingen fler än Larslund som håller den längden, och han är -nog för den skull vida bekant,» svarade den ene främlingen, en reslig och -väl muskelsatt karl. Han sade strax hvilka de voro. - -Han själf var björnskytten Walther och kamraten, en trindlagd, brunögd -och jovialisk person, var baptisten Strandman. Bägge två voro ute för -att se till, att folk efterlefde lag och rätt i allmänhet och särskildt -ställde sig konungens befallningshafvandes höga order till åtlydnad. De -tjänstgjorde med andra ord som länsdetektiver, men detta namn var ännu -ej uppfunnet nu på höstvintern mot olycksåret 1867. För öfrigt kommo -dessa förtroendemän nordvart från Hälsingland och hade under dagens lopp -i storstigande sträcktåg lagt tillrygga närmaste landsvägssträckan inåt -Medelpad, en stelfrusen, snölös och kruttorr landsväg, som all mark var -denna höstvinter. - -»Och nu är det bara på det viset, att Larslund, som bor närmast till, -får ta’ vara på en herrekarl, som ligger här utanför i dikeskanten, -alldeles redlöst öfverlastad?» angaf jägaren som ärende. - -»En herrkarl... nu på julafton?» kom det långsamt ur Larslund, med fasa -för en sådan syndare och fasa för besväret. - -»Ja, en liten tapp till karl i bäfverpäls. Kanske Larslund har nå’n -känning om hocken det kan vara här i socknen?» - -Larslund förstod genast, att det var länsmannen, men vågade icke -genera en sådan öfverhetsperson med namngifning för konungens höga -befallningshafvandes utskickade, så att han endast skakade på hufvudet. -För öfrigt sade han nej och nionde nej till det ovälkomna bestyret nu -på julaftonen. Till sist, när jägaren hotade att anmäla honom för höga -öfverheten, blef Larslund het om öronen och äfvenså ganska kvick i -vändningarna. - -Därute i månskenet öfver den rimfrostiga marken synades den redlöst -druckne. »Hå, det var ju bara handlarn västpå moa,» flinade nu den -skalken Larslund och ansåg för den skull bäst att dra hem honom på -vinkkärran med några fårskinn öfver. - -En stund senare stod han inom skalmarna till kärran, med den druckne -pålassad och täckt af fårskinn, som böljade uppåt med hårsidan så att -det i tvärhasten nästan såg ut som fårkroppar vid månljuset, anmärkte de -andra två. Då nu allt var i ordning som sig borde, sträckte jägaren och -baptisten vidare efter landsvägen. Larslund kom sakta knegande efter med -sin kärra. - - - - -II. - -Ett litet knep. - -Larslund förkortar sitt besvär. - - -Nu hade gamle lurifaxen Larslund ingalunda tänkt underkasta sig ett -sådant besvär som att draga länsmannen all väg hem till dennes gård nu -på julaftonen. Först och främst ville han icke, att lutfisken skulle stå -där och förkokas i grytan. För det andra var Larslund nästan rädd, att -länsmannen skulle blifva en ännu kitsligare hund i hälarna på honom, -ifall en sådan storkarl finge veta, att Larslund skaffat hem honom på -vinkkärran i slik belägenhet. Åh nej, Larslund var gammal och bekant med -den onda, margfaldiga världen, hade för resten varit ute en dags morgon -förut! - -Kärran knekade fram öfver den stelfrusna vägen; månens sken silade -fläckvis ned öfver den omgifvande, rimfrostiga mon mellan resliga, -glesa furustammar. Redan då Larslund hunnit fram till vägkroken, där -skogslåttern och utmarksladan syntes till vänster i månens fulla sken, -stannade han kärran och släppte ner skalmarna i en fläck halfskugga från -skogskanten. Själf lade han skyndsamt i väg inåt slåttern för att se, -om ladan var öppen, ty där tänkte lufvern hans instufva länsmannen för -natten. - -Två bönder, Gullik Persson och Hindrik Andreasson, hade emellertid kommit -hart efter, tämligen plägade med julbrännvin och lastade med julköp för -hemmen. De hade sett den långe, slankbuktige Larslund springa i väg från -kärran, med en lång skefvande skugga öfver den rimfrostklädda skogslägdan. - -»Det var då en förskräcklig brådska den där fick från kärran på eviga -rappet!» tyckte Gullik Persson, en liten torr och grinig karl med tunn -röst. - -»Vänta lite’, vi ska’ se hvad skorfven där har i kärran! Fördömme mig, är -det inte fårkroppar! Se så där, ja! Nu vet en då, hocken har varit framme -som fårtjuf hos’n Stor-Elias i natt,» mullrade Hindrik Andreasson, en -fyllig, stor och dum karl. - -Nog af, saken var så pass uppenbar, att de skulle sticka in till -länsmannen i förbigående och ange sig som vittnen mot fårtjufven. Hvarpå -Gullik och Hindrik togo sig en sup och stäfvade vidare på hemvägen, glada -i hågen att ha fått ett tag på den skorfven Larslund, som aldrig varit -riktigt utaf den rena evangeliska läran utan farit med alla möjliga -lärdomsväder och tokheter hit och dit. Då de gått en sträcka, så föll dem -likväl in att stanna litet och se efter, hvad karlen vidare toge sig för. - -Emellertid hade Larslund funnit ladan öppen, redt till en rejäl höbädd -för länsmannens räkning och återvände till kärran utan aning om ondt. Han -vickade på flaken, så att den medvetslöse skyddslingen sakta gled ned på -marken, tog så den lilla karltappen mödosamt på sin gängliga rygg och -stapplade i väg med bördan bort till laddörren. Då länsmannen ändtligen -var nedbäddad i höet med all kristlig omsorg, återvände Larslund med en -suck af lättnad. Och ej synnerligen lång stund senare satt han vid sin -goda lutfisk, lagade sig en julgröt, tände sedan det tregrenade ljuset på -sitt bord, satte i sig gröten och njöt sedan under hela kvällens lopp det -härliga gudsordet uti Skriften, allt under tack och lof för att han själf -ingalunda var som länsman och andra syndare. - -Här må läsaren icke glömma, att detta tilldrog sig nära nog en mansålder -tillbaka, med helt andra folk- och tjänstemannatyper samt mycket -skiljaktiga fordringar på lefvernet mot nu. Minst af allt afser denna -historia att chikanera dem, som i våra dagar bära ordningsmaktens tunga -och betydelsefulla ansvar! - - - - -III. - -Fårtjufven angifves. - -Ett fasans bryderi för åklagaren. - - -När Gullik och Hindrik stego in hos länsmans, mötte i farstun den tunga -och rödrultiga hushållerskan, som fåfängt sporde, om de hade sett eller -hört något skapande spår efter kommissarien. Han hade, som läsaren vet, -sitt laga förfall och kunde ju ej vara hemma. Ja, där hade hon i timtal -gått och hållit middagen i väntan, visste inte, om hon skulle duka af -eller hvad! - -»Ja, ja säger väl, en sådan ställning!» åjade hon och slog sig med den -feta handen neröfver förklädet. »Är detta en julafton, sedan en har -armats och släpat allt omkring med ett som hvarje! Och nu så kanske -ligger han där i något hål alldeles stupfull igen!» - -Bönderna måste hålla tillgodo med hennes vidare utgjutelser i väntan -på tillfälle att sticka in något ord om det märkvärdiga ärende, som -de själfva voro ute i. Och så fingo de ändtligen öppna sina hjärtans -slussar. Hon såg stort på dem med trinda ögon och utbrast: - -»Nej, hvad säger ni? Har Larslund...? Nej, en skulle väl inte höra på -en sådan snålhund! Och så ge sig att skamsäjande gå och stjäla får! En -skulle väl inte värre ha hört! Gamla karln, som hets vara så omvänd på -alla vis!» - -Bönderna gingo, efter anmodan att komma igen en annan gång. - -Under juldagens högmässa blef kommissarien åter synlig på hemvägen, -otroligt ruggig, nerbossad, kulen och olustig, därtill också grubblande -och skygg. Utan att säga ett ord mottog han genast en skål varm buljong, -tillsatte konjak och svepte i sig det hela med strykande begärlighet. -Sade därpå till om sex helor öl och stängde in sig med dem i grubbel å -kontoret. - -Om en människovarelse så visst kunde begripa, huru detta gick till, att -han hamnat i höladan, omstoppad med hö och allt? Skulle han möjligen -själf ha sökt detta nattkvarter i fyllan och villan? Otänkbart, ty den, -som varit så pass nykter, skulle väl också ha behållit ett spår till -minne af inkvarteringen! Var det kanske någon spelorre bland gårdagens -Bacchi-bröder? Hå, han kunde inte minnas annat, än att de varit lika -galna allihop och den ene inte ett spår mera förmögen än den andre. Till -slut stannade grubblaren, sanningen tämligen nära, vid den slutsatsen, -att någon illmarig bondkanalje bestyrt om denna härbärgering. Och då -skulle det alltid spörjas tyvärr! Skälmstycke eller välvilja blefve det -alltid för tungt att tiga med, när själfvaste länsman varit ute. - -Annandag jul på hemvägen från kyrkan kommo de två vittnena in på kontoret -och anmälde fallet. - -»Håhå, jag hade ju redan misstänkt skorfven där!» utbrast åklagarn och -satte sig vid ämbetsbordet för att upptaga vittnesangifvelsen till -memorialet. - -»Alltså lade ni märke till, att han hade fårkroppar i vinkkärran?» - -»Jaa då, nog var det fårkroppar så riktigt alltid!» - -»Kunde ni märka, om något lamm fanns där? Si Stor-Elias miste två lamm -och tre större får.» - -»Neej, inte precis det,» drog Gullik så tunt. - -»Jag tyckte mest, att det skulle vara storfår allihop och det, som låg -i midten, var då nästan för ohofligt stort,» tillade Hindrik i sin -bullerton. - -»Jaja, och sedan lade vi märke till, att han smet ifrån alltihop åt ladan -till?» - -»Jaa för all del! Nog igenkände vi Larslund alltid.» - -»Hvarför tro ni, att han smet då?» - -»Han hörde väl, att vi kom på vägen och var rädd att nå’n skulle få -si’en.» - -»Mycket troligt! Nå, ni stannade väl och såg efter, hvad han sedan tog -sig för?» - -»Jaa, och si det var nog detta, att karln kom tillbaka och bar bort -nå’nting på ryggen åt ladan, nå’nting som var långt och hängde -neröfver’n.» - -»Kunde ni anse, att detta var ett får?» - -»Ja, förmodligen!» - -Här föll kommissarien i grubbel, hastigt slagen för pannan af sväfvande -aningar. Således hade denna Larslund också haft något bestyr i ladan -samma julaftonkväll. Måntro icke detta stod i något sammanhang med den -mystiska inkvarteringen? Och i så fall hvilket? - -»Ni ha kanske tid att följa mig bort till ladan, så ska’ vi visitera -den?» föreslog han. - -»Åja, det borde väl snart stå på,» tyckte Gullik och Hindrik med någon -tvekan. - -Framkomna till ort och ställe, anmärkte bönderna genast det djupt -nergräfda rede, där kommissarien själf hade tillbringat sin ödesdigra -julnatt. - -»Här har nog skorfven där haft fårkropparna ändå!» kom det på en gång ur -dem med all tvärsäkerhet. - -Kommissarien hade sin gifna tanke för sig men förteg den visligen. - -Här syntes tydeligen, att någonting kullrigt hade legat; det kunde alltså -ej vara något tvifvel, ansågo bönderna. Men hvart hade nu den skorfven -flyttat bort dem? Ladan undersöktes noga, men där fanns märkbarligen ej -något annat gömställe för tjufgodset, ty höet låg alldeles orördt. Dock, -när synemännen voro på väg att lämna ladan, hittade Gullik ett blänkande -föremål i julnattsbädden. - -»Hä, hvad är det här för slag?» Det var ett finpressadt cigarrfodral af -läder. »Och här står kommissarien själf namnskrifven, inte annat jag kan -si?» - -»Jaha, d’är jämnt skägg, det!» biföll Hindrik efter en titt. - -»Hå, mitt cigarretui! Hur f--n kom detta hit?» utbrast kommissarien -skamsen. De andra två skelade på honom förundrade med misstänksamma ögon. - -På hemvägen och allt framgent förföljdes åklagaren af en seglifvad, -olöslig gåta. Om Larslund hade kommit med fårkropparna, sedan -kommissarien var nedbäddad i höet på julnatten, så skulle han -ovillkorligen ha trampat i kommissarien och väckt honom, ty redet låg -alldeles framför dörren. Hade åter kommissarien ditförts af sitt öde -efter Larslunds besök, så skulle han själf i sin ordning ha kommit bums -upp i fårkropparna. Ingendera delen syntes trolig. Hade nu grubblaren -varit en man med vana att omutligt draga slutsatser, så skulle med ens -ett ljus ha gått upp i Österland: att han själf och Larslund kommit till -ladan samtidigt. Men »det praktiska lifvets män», såsom de kalla sig, äro -sällan snörda i logiska stöflar. Och som en ursäkt för kommissarien får -väl tjäna, att han i alla händelser ej kunde finna en rimlig plats för -dessa inbillade fårkroppar, som tillkrånglade historien. - -För öfrigt tillstötte en ännu konstigare sak. Tiden gick men mot all -förmodan spordes aldrig ett knyst till skvaller om den mystiska -inkvarteringen. Dessa gåtor togo den arma tankekraften i anspråk till den -grad, att hufvudet värkte, och allt emellanåt trodde grubblaren sig nära -däran att blifva svag uppi allt grubbel. - -Emellertid tillkom nu, att rike Stor-Elias anmälde sig som målsägare och -uttog egen stämning å Larslund för fårastöld. Så att här tycktes ej annat -återstå för allmänna åklagaren än hålla fullt på inslagen stråt. - - - - -IV. - -Oförmodad vändning. - -Hvem som upptäcktes vara fåret. - - -Då Larslund kom sviktande inför tingsbordet under ett sorl af spänning -i den packade åhöraremassan, så tyckte nog folket mest, att den -långgänglige gamle stackarn var färdig att gå af på midten för bara -ångest och bedröfvelse. - -Karln var tydligen röjd af samvetet, innan domarn ännu sagt ett ord, så -att här skulle man få se på själfvaste storeländet, som ganska hjärtligen -välunnades smulgråten och religionsvinglaren Larslund. Så mycket säkrare -syntes den lille åklagaren och den reslige Stor-Elias. Det var en i det -offentliga lifvet mycket högviktig karl med en stor, snörflande snusnäsa -och ett kostligt, högtrafvande språk, som emellanåt högg i sten på både -svenska och utländska konstord, och brukade härmas och utskrattas af de -skollärde. - -Efter inhämtande af kärandenas berättelser, sporde domarn med en skarp -blick på olycksfågeln: »Nå, karl, är det sannt, att du har stulit fåren, -karl?» - -»Neej då, gubevare mig!» huttrade Larslund i sin jämmerton. Sorl i -massan: »Jojo, si den skorfven tänkte neka ändå!» - -»Men åberopade vittnen ha ju sett dig på julafton, när som du kom -dragande en kärra med fårkroppar till närheten af ladan där!» - -»Ja, nog drog jag kärran, men si fårkroppar var där inte.» - -»Hvad hade du i kärran då?» - -»Några fårskinn, kära goa herre!» - -»Hvarför skulle du vara ute och dra’ dem på julafton?» - -»Käre goa herre, det törs jag inte tala om!» Sorl i massan: »Jo si där -gick skorfven hans och dabbade sig med tvetalan!» - -»Törs du inte?» skar domarn igenom med skärpt röst. »Detta bevisar, att -du ej var stadd i rättskaffens ärende, karl. Och vidare, när som vittnena -närmade sig, så sprang du i väg från kärran bort mot ladan till. Hvarför -gjorde du så?» - -»Käre, goa herre, det törs jag inte heller säga, då allihop stå här och -hör på.» Löjesorl bland åhörarna. - -»Nenej, det är lätt begripligt,» insköt domarn med obarmhärtigt -eftertryck. »Och slutligen ha dessa vittnen sett dig släpa någonting -långt och hängande på ryggen från kärran till ladan. Hvad var det för -slag?» - -»Käre, innerligen goa herre, det törs jag rakt inte tala om för alle man, -som hör på.» -- Här måste nämndemännen instämma i menighetens åtlöje. En -hvar hade väl trott denne Larslund mer slipad än så! - -»Det var en fårkropp, naturligtvis!» dundrade rättens ordförande. - -»Ja det var själfklart en fårkropp!» försäkrade med all ifver äfven -åklagaren så lent. - -»Nej, ingen fårkropp, så sannt jag står här!» jämrade Larslund. - -»Må se, må se!» snörflade Stor-Elias. »Jaha, det må visserligen ha varit -species fårkropp, jaha en fårkropp, jaha.» Hvarpå Stor-Elias snöt sig -i all ljudlighet med en stor röd duk och snörflade i sig en ny pris ur -silfverdosan. - -»Han nekar emellertid,» insköt domaren. »Äro åklagarens vittnen -tillstädes?» - -Gullik Persson och Hindrik Andreasson lomade fram till bordet, men på -samma gång framträdde ur tingsmenigheten två karlar, i hvilka Larslund -med häpen fägnad igenkände björnskytten Walther och baptisten Strandman. -De förklarade sig ha reda på, huru det var fatt med dessa fårkroppar, -visade länsstyrelsens pass, styrkte sig vara vittnesgilda och åberopades -af svaranden som vittnen. - -»Finnes jäf eller anmärkning mot vittnena?» Och Larslund skälfde till -svar: - -»Ja, då har jag nog bara den anmärkningen, förstås, att Gud bevara er, -karlar, om ni svär på, att det var fårkroppar. Käre gulla er, gör inte -eden på det! Käre gulla er, låt bli, för då svär ni bort edra odödliga -själar för tid och evighet!» - -»Detta är ett försök att tubba vittnena inför rätta, men intet jäf,» -afhögg domarn. - -»Ja men, käre gulla er...» - -»Tig, karl! -- vittnena lägga två fingrar på Bibeln!» - -Gullik och Hindrik vidhöllo sin uppfattning. Nog var det fårkroppar i -kärran, fast en af dem var ett ganska stort får. Hvad Larslund kånkade -på ryggen fram till ladan syntes inte heller så olikt en fårkropp. Och -på tal om synen af ladan ville de för all fullständighet omtala, att -kommissariens cigarrfodral anträffades just där fårkropparna troligtvis -hade legat gömda. - -Ordföranden fäste en misstänksamt forskande blick på åklagaren och sporde: - -»Nå, hvad skulle så’nt betyda för det här målet?» Vittnena kunde ej ge -något bestämdt svar. Och så blef svaranden åter ansatt: - -»Du har hört hvad vittnena intyga! Det var alltså fårkroppar i din kärra -ändå!» - -»Jajamen, men jag har ju så innerligen bedt och förmanadt dem att inte -svära bort sina odödliga själar på detta!» undskyllde Larslund. - -»Jo, du har stått här och sökt tubba vittnena, du! Nu skall du göra reda -för, hvar du fick tag i fårkropparna och hvar du gjorde af dem!» - -»Då är väl ingen annan råd, än tala om huru det var!» kved Larslund under -förväntansfullt sorl bland rätten och åhörarna. - -»Det skulle du ha gjort genast!» påbredde domarn. »Nå, fram med sanningen -nu då!» Och så framhuttrade Larslund i all jämmerlighet: - -»Ja, det var nog skamsägandes ingen annan än länsman, som jag drog i -kärran under fårskinnen. Och densamme var det nog, som jag bar till -ladan, för att härbärgera’n där under julnatten.» Dämpadt sorl och -förlängda uppsyner i hela tingssalen. - -Se så där, nu var gåtan löst för åklagaren, men uppbygglig kändes -lösningen ej. Det blef ett surr för hans öron och som en drucken -höll han på vingla till framöfver bordet. Den tappade fattningen -framkallade isande tystnad, full af slående aningar. Det var kändt, att -befallningsmannen var försvunnen under julnatten och kom hem på juldagen, -fullbelamrad med höboss öfver pälsen. Ja, kanske till slut så... - -Larslund fick emellertid jämra fram sin julaftonshistoria under -betänksamma miner hos rätten och dess ordförande. Därpå inhämtades -jägarns och baptistens vittnesmål, som i allt väsentligt understödde -svarandens sak. Det var den nu igenkände länsmannen, som de själfva lagt -upp i kärran åt Larslund och öfverbredt med fårskinn. Båda hade alldeles -riktigt tyckt, att det syntes snarlikt fårkroppar i månskenet. Men -Larslund hade missledt dem om personen och sagt, att den öfverlastade var -»handlarn västpå mon». - -»Hvarför gaf du dig att säga så, om det nu var länsman?» ansatte domarn -åter. »Hvarför kunde du ej först som sist säga, hvad du hade i kärran?» - -»Herre hjälpanes, käre goa herre,» kved Larslund. »Huru kunde jag ge -mig att skinnera en så hög herre och ställa mig i omak med själfvaste -länsman!» - -Gullik och Hindrik framkallades på nytt, hördes åter om fårkropparna, men -sväfvade på målet och sackade allt hvad tygen höllo. - -»Ja, om jag inte hade bedt och förmanat dem så innerligen att inte svära -bort sina odödliga själar!» ylade Larslund till allmän skrattfägnad. -När det slutligen kom till cigarrfodralet voro vittnena fullkomligt -sadelfasta och veko ej en tum. - -»Hvad säger nu åklagarn själf om denna historia?» lät domarn snäft. »Två -vittnen ha yttermera återfunnit ett åklagarn tillhörigt cigarr-etui i -ladan!» - -Nu begrep en hvar till fullo, att länsman kunde hälsa hem, men här var -ej annan råd än se morsk ut. Det käcka svaret kom, mött af allmänt -löjessorl: - -»Jag yrkar högsta ansvar enligt lag på denna karl för hans missfirmelse -inför rätta. Här har ju två vittnen sett karlen kånka något liknande ett -får...» - -»Och det fåret var tydligen allmänna åklagaren själf!» afbrände domarn. -»Att komma och traggla med dylikt elände till åtlöje för ordningsmakten! -Karln har tydligen velat hålla tyst med allt... i någon slags -grannlagenhet eller rädsla för åklagaren, hvars lefverne för öfrigt är en -känd visa i orten. -- Ha parterna några slutpåståenden?» - -»Joho,» svarade Larslund så kvickt, »si jag hade nog tänkt hasa efter -den här rika karln, som tjyfstämde mig. Jaha, si, får jag inte ut min -förlikning, så...» - -Stor-Elias blef vid denna vändning märkbarligen riktigt het om öronen. -Saken kunde möjligen gå lös på fästningsarbete och i all hjärtängslan -började han framsnörfla: - -»Må se, må se! Jag vill allernådigast och gunstbenäget insinuera hos -den underdåniga och vällofliga häradsrätten, att, eftersom jag tydligen -hafver hoppat i galen tunna, mig må förunnas tillfälle att här å -tingsstället med Larslund konferera om en skälig förliknings ingående och -sedermera under dagen instrumentet häröfver ingifva. Må se, må se, jaha, -si detta är mitt gunstbenägna yrkande.» - -Detta bifölls och parterna afträdde, åklagaren och Stor-Elias med minen -hos dem, som ätit upp nådeåret för räfven, Larslund med en from suck, -ett litet plirande illflin. Och vid de fryntliga minerna hos de många -omstämda fienderna framhuttrade han: - -»Joho, go’ vänner, si så där går det för dem ogudaktigom. Om jag ändå -inte hade bedt och förmanat dem så innerligen att ta sig till vara! -Till det öfriga ska’ ni mest få se, att jag nog får mig ut en liten bra -förtjänst på det här!» - - - - -V. - -Slutet. - -Larslund dyr vid förlikningen. - - -Sist återstår, huru den store smulgråten Larslund, med den gladt skinande -Strandman vid protokollet, satt i vittnenas rum bland en skara åhörare -och tog ut sin förlikning af Stor-Elias. Detta blef en minnesvärd -historia. - -»Si, det har nog skridit efter för mig så bedröfligt i dessa tider,» -började Larslund med sitt långsäfliga gnäll under aningsfullt skratt i -laget. »Så att först vill jag nu ha mig ut en tusen riksdaler nu då, -förstås.» - -»Det var mig en fördärfvad tomhund!» utbrast Stor-Elias ända öfver sig på -rent landsmål. - -»Och se’n så vill jag nog, förstås, ha ut bakre hälften af storgrisen -eran nu till jul. Jag har nog hört, att ni ha en bra storgris. Så att jag -vill nog ha ut bakre hälften af grisen, förstås, jaha... och så alla fyra -föttren, förstås!» - -»Ska’ inte Larslund ha ut rumpskrufven också?» undrade en åhörare under -allmän skrattsalfva. Larslund låtsade ej höra de ogudaktiges begabberi -utan gnällde vidare helt oberörd: - -»Så vill jag nog ha mig ut en riktigt rejäl skrufnafvare, förstås. Och -se’n så behöfver jag nog få mig ut en ny gråvadmalsrust.» - -»Jaja, den som köper korfven af hunn, får nog ge’en smöret för bara -korfstickan,» fick Stor-Elias fram, redan svettig af ångest. - -»Och sedan vill jag nog ha mig ut tolf mark korf och ett pund smör!» -kvitterade Larslund något illflinande och nästan dränkt af skrattet. »Och -så vill jag nog ha mig ut ett par stora och rejäla knästöflar och så fem -skålpund ister att smörja dem med; äfvenså en branog rejäl oxhud ska’ -jag förstås ha ut.» - -»Det var mig den värsta tomhund!» våndades Stor-Elias. »Låt’et nu vara -slut en gång, människa!» - -»Ni lär ju ha bra utaf lin,» ylade Larslund, döf och blind. »Så att jag -vill nog ha mig ut en fem pund lin. Och ull ha ni; så att jag vill nog ha -mig ut en tolf mark ull; si strumporna mina ä’ mest slut och den ull, som -blir öfver, kan jag nog afyttra, förstås.» - -»Börja nu på och ge sig, Larslund!» sorlade åhörarne mangrant. - -»Nej, tiggarn som kommer på häst, han rider nog helst i sträck,» -framslängde offerbocken med stora svettdroppar i pannan. - -»Och så kom jag just i håg, att jag vill nog ha mig ut en bra fotsack och -två selapinnar.» - -»Tag en hel tunna på en gång, Larslund!» manade ett kvickhufvud under -fördränkande åtlöje. - -»Och så vill jag nog ha mig ut en tunna strömming nu till jul, och en -mark hundister för min sjuka mage; jag har hört, att ni ha rejält -hundister. Hundra knäckebröd, få ni bära hem åt mig, förstås, och en lax -ska’ jag nog ha ut till nästa midsommar, förstås. Ett grenljus få ni ge -mig nu till jul och en tolft tjockkakor. Lutfisken ska’ jag också ha: ett -halft pund lutfisk, så att det räcker nå’n tid. Sedan så behöfver jag nog -en tolf famnar ved; ett par nya trygor få ni nog ge mig. Och så, ja ge -mig nu si...» - -Stor-Elias gaf de obehöriga en vink att tiga, ty allt deras gäckeri ledde -endast tomhunden till nya ingifvelser. - -»Joho, si jag skulle nog ha mig ut en tre hundskinn för att laga -hundskinnspälsen min,» ihågkom Larslund. »Och så skulle jag nog ha mig ut -en tunna strömming...» - -»Men Larslund har ju redan tagit ut en tunna!» påminde alle man. - -»Jaha, si då säg’ jag väl två tunnor nu då, så att jag vill nog ha ut -två tunnor strömming på det viset,» långgnällde Larslund och Stor-Elias -utbröt förbittrad: - -»Här stå ni bara och hjälper snålhunden här ideligen på trafven!» - -»Och så ge mig nu vidare si,» sa’ Larslund, oberörd af skämt och allvar, -pressade långsamt sin tröga eftertanke och framgnällde slutligen: - -»Joho, si det var så rätt! Si Herren lofte mig alldeles nyss, då jag stod -i min begrundan, att jag äfvenså skulle ha mig en tolft mjukkakor. Jaha, -och så en riktigt bra’en fäll...» - -Jag vet icke rätt, om Larslund hunnit uppräkna sina fordringar ännu i den -stund, då detta skrifves. - -[Illustration] - - - - -INFÖR DE TRE EXCELLENSERNAS DOMSTOL - -MINNE FRÅN TROLLDOMSRÄFSTERNAS DAGAR - - - - -I. - -Järker-Mäldare. - - -Det är nu åtskilligt mer än tvåhundra år sedan en formlig skräck uppstod -öfver vida Norrland för det yttersta mörkrets gränslösa tyranni, som -i sällsamma klagomål till öfverheten erkändes hafva öfverskridit alla -tillbörliga gränser. - -Till andra vittnesbörd därom hörde äfven följande sak. - -Någonstädes på den ångermanska nordanälfssidan lefde Järker-Mäldare med -sin barnlösa hustru i backstugan. - -Nere i skogsdäldens djup, vid vattenfallet, hade han en kvarn, som en tid -skickat sig likt andra kvarnar och malt säd åt både ond och god. - -Men denna jämlikhet upphörde, när hjul och stenar en vacker dag ej rördes -för säd åt ockraren Peder Bröm, som i sådan måtto syntes träffad af -gudshanden. - -Nu skulle man kanske frestas tro, att den rättsinniga kvarnen blef i -tillbörlig ära hållen och öfverlupen af mäld. Men det blef icke händelsen. - -Skrämda kunder förde icke mera dit en påse. De lade säkert hand vid egen -barm och mindes nog, att icke _en_ rättfärdig finnes. - -När så den arme Järker såg sin näring all tillspillogifven, då hörde han -en stämma ropa så ur kvarnen: - -»Tre raska piltar skall du få att draga hop din ålders födoråd!» - -Ett år vid lag gick om och dödfödd kom till världen Järkers första son. - -Fadren fann ej skäl att söka prästens läsning, som till döden skulle viga -hvad som ännu icke smakat lifvet. När han då på skogen jordade med sonen -det besvikna fadershoppet, sade han i bitter ton: - -»När du hvilat dig i åren sju, så kan du stiga upp och tigga mat åt far -din!» - -Tre år förgingo. - -Andra sonen föddes också död till världen. - -Då fadern jordat honom vid den förstes sida, sade han med sorg i tonen: - -»Då du kommer dig i tiggaråren, så kan du stiga upp och hjälpa brodern -dra hem hans börda.» - -Fem års tid vid pass gick ännu om. Då föddes tredje sonen, men ej med -mera lif än de första två. Vid hans graf i brödrens rad föllo fadrens ord -som så: - -»Den hjälp jag skulle få af dina bröder blef nog snöd. Tag rätt på dem, -så vidt du kan, och hjälps åt alla tre att skaffa mat till gårds!» - -Tiden gick, men inga söner föddes mer i torpet. - - - - -II. - -Rike-Järker. - - -Hvad åren ledo, spordes allmänt tal, att Järker, arme mäldarn, gick ej -längre med tiggarpåsen ned åt bygden, snörd i svältrem. - -Nej, alla visste nu berätta, att han tog sitt matbehof från farstusvalen -ur ett tretal aldrig tömda strytor, som stodo bakom dörren där och aldrig -fylldes på af honom själf[1]. - -Rättnu blef han karl att återgälda hjälp och hjälpa andra, blef -välburgen, rik och snart en mäktig man i orten. - -Men det fanns folk, som länge skådat ned i egna strytor för att där -förklara Järkers välstånd. - -Och hvad de sågo, det var idel minskning! - -De gingo så till länsman, men denne vän åt Rike-Järker brydde sig ej om -den saken. - -Så hade någon skarpsynt gumma märkt, att Järkers svale hade trenne -gluggar, en vid hvarje stryta. - -Saken blef anmäld för länsman, men han, den Rike-Järkers vän, lät saken -vara. - -Då lade sig två grannar en natt på spaning i skogsbrynet strax vid -Järkers stuga. Mycket riktigt sågo de med långa mellanrum tre nissar, som -i röda lufvor kommo utför stigen, tömde sina påsar hastigt genom hvar -sitt sprund och styrde färden sedan genom torpet bort mot andra sidan, -den minste först, den medelvuxne därnäst och den störste sist i raden, -såsom skäligt var med skilda åldrars flinkhet. - -När den saken blef anmäld för länsman, då kunde han, så vän han var med -Rike-Järker, icke längre låta saken vara. - -I dryckeslag på tu man hand förde han på tal den frågan, huru Järker -blifvit riker karl. - -»Ja, om du detta finge veta, skulle byxen falla af dig med detsamma,» -lydde svaret. - -»Nå, men huru då?» ville länsman veta. - -»Ja, du skall tro, att lathundarna deras kommo alla tre en natt, den ena -före och den andra efter, ville hafva ledigt på skärtorsdagskväll, kröpo -såsom maskarne, du vet, och bådo...» - -»Nå hvad sade du?» - -»Jag sade som så, att om de måste dra till gårds, så var det bara deras -skyldighet, förstås, och därmed jämt!» - -Dagen därpå, efter kort samråd med själaherden, måste länsman gå däran -och häkta Rike-Järker. - -Så kom han in för kyrkorådet, men de hade ingen råd med honom där. - -Han inställdes sedan för lagläsarn och tingsrätten men de hade ingen råd -med honom där. - -Omsider fick han stå till svars för själfve doktorn och kapitlet, men det -synes tydligt att de icke heller funno någon råd med honom där. - -Och Järker måste då, när allt kom vida, få sin frihet åter, blef med -dagarna allt mera fruktad, rik och oåtkomlig. - -Men hans öde hängde öfver honom och hvad tiden led kom dag och stund för -råd med honom äfven. - -[1] _Stryta_, laggadt kärl, stående på tre förlängda laggstafvar. - - - - -III. - -Båtsman Getings onda körfärd. - - -Kronobåtsman Geting, som också var rättardräng hos prosten, vällärde herr -Peder, var ute på en körfärd, som blef honom ond att minnas så länge han -lefde. - -Olyckan ville, att han skulle hinna upp en vägfarande yngling, som -helt förnöjd och tarflig satt på sitt kramlass efter skaplig häst med -uppknuten svans. Karlen var, efter alla tecken, en »vägaskojare», ty för -gårdfarihandlaren hade samtiden blott detta namn, som redan då stod på -gränsen till skällsord. - -»Hvad har du egentligen för brådska?» sporde skojarn från sitt lass och -tillade: »Kronskjutsen är i väg, om du vill veta!» - -»Kronskjutsen?» upprepade Getingen förvånad. »Han for för länge sedan och -bör väl rättnu vara långt söder genom världen?» - -»Hånej! Då skulle jag inte ge mig så god tid för att hinna honom.» - -»Skall _du_ med kronoskjutsen då?» - -»Måtte väl det! Går alltid rappare med handeln vid slika tillfällen.» - -»Huruledes då?» - -»Huruledes? Du begriper väl, att en hop af kronogodset förfares genom -hål på säckar och sådant mer. Och hvilken är då mer äreboren att ta vara -på smulan än bondestackarn som skjutsar? -- Nenej men du! Snigeln flyger -inte fort på tjärad sticka, vest du, och vid färjan drar det nog om.» - -»Jaså, är det på sådant vis!» utbrast Getingen förtretad. - -Han såg skojaren ganska omildt an, liksom denne varit skulden. - -»Nå, hvad olycka dref dig ut i världen att skinna ärlig mans svett?» -utbrast han. - -»Litet hof tycks du ha,» svarade skojarn, »men med den smula som är kan -du höra på och döma själf. Sju år gammal var jag, då jag drefs ut att -tigga mat åt far min, hade dittills legat och vräkt i mullen. Två veckor -blef jag borta och redde mig godt, det drog ut fyra, men hälsan och -brödfödan hängde efter, år efter år förgick, men vägen bets inte för det. -Visst är jag tvungen ha hem någon påse då och då som hastigast åt gubben -i svalen, men fjorton år ha nu gått, sedan jag gaf mig ut och nu åker jag -efter egen häst på det lilla jag har kraflat ihop. Jag lämnade min olycka -hemma, men din sitter bakunder hjulåsen och grinar som en fuling.» - -»Hvad är det du säger för slag?» frågade Getingen förfärad. - -»Hvad jag säger? Om du hade något vett, så skulle du väl se, att hästen -din har varit ute för ondskan.» - -Getingen häjdade kampen, steg af och ville veta råd af den skarpsynte -skojaren. Denne var icke sen att gå tillhanda med sina förvetna funder -i läsning och annat, men då han slutligen förklarade mödan undanredd, -kom en hjärtlig språksamhet i gång och ledde till handel, mycken handel, -långvarig handel, så att köparen, med all sin beslutsamhet uppkallad, -hade sig skyndsamt i kärrstolen och satte hästen i fart. - -»Du skall väl åtminstone veta, hvem du har handlat med, ifall vi skulle -råkas en annan gång?» ropade skojaren bakefter. - -»Ja, det bits väl inte att höra,» svarade Getingen med oförminskad fart -utan att vända sig ens. Den andre ropade efter honom: - -»Jag heter Järker Järkersson och är son åt Järker-Mäldare här nordanälfs, -ifall du hade någon påse att mala hos honom.» - -»Gud bevare mig för det och allt ondt som i världen finns!» hviskade -Getingen bäfsamt för sig och dref på hästen allt hvad denne förmådde, -till dess skojaren var alldeles ur sikte. - -Under grubbeltankar på detta möte ledo vägens stunder om. Den åkande hann -så upp en gosse, som bar sin lilla kramsäck och hade mäkta brådt. - -»Hvad är du för en och hvad brådska regerar dig?» sporde Getingen myndigt. - -»Har brådska nog,» lydde svaret. »Tänkte hinna kronskjutsen vid -färjstället och följa söderut.» - -»Hvad har du med kronoskjutsen att göra?» - -»Handla med bönderna förstås! Och alltid finns där plats för min påse, om -jag talar beskedligt med dem.» - -»Huru bar det till, då du vardt utkastad på vägen då?» - -»Jo, då jag var sju år gammal, gick jag ut med tiggarpåsen för att ta -rätt på äldre brodern. Jag var ännu på långt när inte född då han gaf sig -ut, men huru jag nu har farit mina vägar fram, såg jag aldrig en skymt -af honom. I alla fall var jag tvungen ha hem någon påse som oftast till -gårds och inte föder en sig heller med att söka land och rike igenom. -Och stackars den tiggare, som ingenting har på säckbotten när ålderdomen -nalkas. Knåpigt är det nog att ta sig upp, men jag bär hvad jag äger. Då -förstår du också, att jag äger hvad jag bär. Det kan icke hvar man säga -och allraminst du.» - -»Hvad är det inte jag kan säga?» sporde Getingen förvånad. - -»Du kan inte säga att du rår om spännhöskorna på dina skor.» - -»Skall du säga mig det, killing?» - -»Ja, det veta ju hela sju kyrksocknar, att du lånar dem af drängkamraten, -som ogärna ser att du sliter ut dem. Då kan du gärna passa tillfället och -köpa dig två par, ett för dig själf och ett för de gamla, som du nötte ut -för fjolårsdrängen.» - -Getingen hade aldrig kunnat tro, att hans svaghet blifvit så vidtkunnig, -köpte skamsen de bjudna höskoparen och sade: - -»En munvig sälle är du efter åren, men hvad är du egentligen kommen af?» - -»Jo, jag är andre son åt Järker-Mäldare nordanälfs, ifall du vill komma -ihåg honom med en påse mäld nångång.» - -Vid detta besked fick Getingen fart på hästen, så att det bar af i halft -sken en sträcka bortåt, men saktade farten med inträdande sinneslugn. - -I aftonskymningen syntes en tiggarpojke helt arm och späd halfspringande -med bara fötter vid vägens kant. När nu den körande kom jämsides, tog -äfven trasvargen ut sitt lopp och sprang vid sidan. - -»Hvad har du för brådska?» sporde Getingen omisstänksamt. »Är du kanske -rädd att inte hinna hem till kvälls?» - -»Jag skulle följa med kronskjutsen, förstås. För där är alltid en hop -godt, som kryper ut då nån säck går sönder,» sade pojken. - -Getingen kände ond aning och fortfor: - -»Hvad är du för en? Hocken rår om dig?» - -»Jag är yngste pojken åt Järker-Mäldare. Skulle ut och ta rätt på de -äldre för att hjälpa dem till gårds med maten.» - -Ännu en gång tog båtsman Geting ut den fart som hästen gaf, men Järkers -yngste son höll jämt vid sidan, blef alltmer fördunklad, märktes snart ej -mer än genom föttrens hvita strimma och försvann som prassel i de fallna -löfven, liksom rörda af en häftig väderil bortgenom dalen. - -Efter en stund slängde Getingen sista kopparslanten ned på vägen. - -»Skall ha sin tull den där också, ty annars går det aldrig väl,» sade han -och tillade: - -»Tokigt var _den_ ute, som mötte någon af Järkers pojkar; tokigare var -att möta alla tre, men det tokigaste af allt var, att den som lette gick -förut.» - -Flere gastar voro ej i väg den kvällen, men dagens otur var för stor att -icke afla en olycka vida större, såsom båtsman Geting nog fick sanna. - - - - -IV. - -Rannsakning och dom. - - -År 1675 på vårsidan hade den norrländska stiftsstaden besök af »tre -stormäktige och högförnäme riksherrar». - -Det var riksrådet gref Johan Gyllenstierna, riksrådet gref Gösta Posse, -riksrådet och generalguvernören gref Göran Sperling. - -De ha kommit som kunglig kommission att rannsaka landets beskaffenhet i -gemen och särskildt hvad som rörde det yttersta mörkrets svåra öfvervälde. - -När nu de tre grefliga excellenserna med nödiga bisittare af prästerskap -och ståndsöfverhet sutto till doms inför menige män i lärdomsverkets -stora högtidssal, på de tre grefvarnes minnesvärda dag, instäldes bland -andra fängslade i tur och ordning äfven Rike-Järker. - -Som hans procurator framträdde då den latinkunnige fältskären Olof Wolff, -»som den dagen var nykter», säger protokollet elakt nog om honom. - -Då nu gref Johan Gyllenstierna sporde hvad ondt den mannen gjort, dröjde -landsfiskalen tveksam, ty deras excellenser hade varit gudlöst klentrogna -mot hans argumenter dittills. - -»Hvad hafven I att förebära mot den mannen?» lydde frågan åter. - -Då kunde menigheten icke tiga utan bröt ut i skilda stämmor så: - -»Han förgör vår bergning! Han drager vreden öfver landet! Han har trollat -sina barns själar till bäratomtar!» - -Hans grefliga excellens ville nu veta hvad en bäratomte var. - -Där satt i laget som ett skinande lärdomsljus magister Haqvinius Bohlin, -stiftets andre rangpräst, af kunglig ynnest benådad med två kronohemman -såsom prebendeförstärkning. Han reste sig nu och svarade: - -»Här i landet existerar, att de gudlöse inbesvärja orena andars lif i -döda ting och såmedelst skapa sig tjänare att skinna sin nästas äring.» - -»Nå, hvad tror I om den saken, herr magister? Existera dessa bäratomtar?» - -»Jag måste tro, hvad jag har sett!» - -»Har I då sett någon bäratomte?» - -»Visserligen har jag så!» - -»Huru såg han ut?» - -»Som ett blodrödt nystan.» - -»Vid hvad tillfälle såg I honom?» - -»Han kom hvinande ut ur härbergets glugg öfver ryggen på min häst. Denne -blef också grufligen skrämd, istadig och förstörd efter den betan.» - -De tre excellenserna hade, som man nogsamt märkte, intet begrepp om -en bäratomte och då kunde det icke heller förundra någon, att de föga -trodde på en sådan. Det var just rätte karlar öfverheten skickat till -landsrannsakning! Allt hvad nu kom fram om sprunden, nissarne och -minskningen i grannarnes strytor blef nog till protokollet fördt, men -blott som »ren vidskeplighet förutan fundamenter». - -»Hvad förehade du när du nedgräfde dina barns lik i skogen? Är det sannt, -som dessa säga, att du var sinnad städja deras själar som bäratomtar?» - -Så lydde frågan nu till Järker och han berättade de harmsna ord han -fällde, när han såg sig sviken i sin tro på kvarnens rå, hvilket nu på -sådant vis fick rum i protokollet. - -»Nå, hvad skulle då ett kvarnrå vara?» sporde nu hans excellens. - -Det var just en dråplig fråga af en så hög riksherre, men svaras måste -och hvad hvarje fem års pojke visste, detta fingo äfven deras excellenser -veta. - -»Summan är att denne man bekänner sig hafva trott på ett s. k. kvarnrå -och jordat sin hustrus dödfödda barn på skogen under ord af gudlöst -gäckeri med religionen,» sammanfattade gref Johan Gyllenstierna. - -Men mot en sådan hufvudsumma framkommo nu från prästerskap, -ståndspersoner, tjänstestat och allmoge hvarjehanda ifrande gensagor. - -När då landsfiskalen hörde sådant medhåll, tog han ord i munnen och -begärde vittnesförhör med kronobåtsman Geting. - -»Hvarom skall han vittna?» lydde frågan. - -»Att dessa tomtarne äro verkelige och stryka landet omkring att skinna -hvar och en som kommer i deras väg.» - -Allmänt bifall hördes nu i salen och gref Johan Gyllenstierna synes hafva -blifvit rätt villrådig i sin otro. - -»Medgifver svarandeparten detta vittnesmål?» frågade han och latinlärde -fältskären Olof Wolff, som hittills tegat, svarade: - -»Eders höggrefliga excellens! Vi _insinuera_ oss gunstbenäget uti -eders höga nådes _amplissimam protectionem_, att detta _testimomum_ må -_statueras_, hvilket endast lärer _promovera causam nostram_, i ty att -dessa tomtar, som ovedersägligen tillhöra min _principali_, icke lära -bedrifva annat handtverk, än en ärlig köpenskaps slöjder och ingen -skinna, såsom vittnet lärer kunna _relatera_.» - -»Förstår du ock hvad denne man säger?» lät frågan till Järker och han -frånsade: - -»Nej, jag är, förstås, inte lärd i latinskan.» - -»Han säger att dessa tomtar, som de tala om, verkligen tillhöra dig. -Säger också du detsamma?» - -»Ja, nog ser jag, att maten finns i strytorna alltid,» bekände Järker och -hela salen fylldes af starkaste sorl. - -»Tror du också, att dessa bäratomtar ha dragit maten i dina strytor?» lät -frågan vidare. - -»Ja, inte har han kommit af sig själf heller,» medgaf den fängslade åter -och sorlet uppsteg på nytt. Nu såg han sig om på de talrika anklagarne -och fortgick: - -»Jaha, men si bäratomtar är det, så visst Gud bevare mig, inte, utan bara -lyckotomtar. Det kan vederfaras hocken som helst att få sådana i gården, -för det är nånting som kommer af sig själf, utan att en förtappar sig med -det som ogudeligt är.» - -»Eders höggrefliga excellens!» krystade landsfiskalen. »Det är med dessa -undflykter som karlen har slingrat sig undan vid rannsakningen för -kyrkorådet, tingsrätten och högvördiga domkapitlet. Dock har han hittills -aldrig fuller erkänt sig hafva lyckotomtar. Värdes nu gunstbenäget -tillfråga honom, huru han så noga kan pretendera, att det icke fastmera -lär vara bäratomtar, som han har.» - -»Ja du hör frågan! Huru kan du så noga veta att det inte är bäratomtar, -som du har i gården?» - -»Jag har aldrig lagat till någon sådan, höge herre!» svarade Järker -enkelt och därmed var landsfiskalens tillämnade snara sönderhuggen, ty på -fråga erkändes allmänt, att en bäratomte måste tillagas af sin ägare med -tillhjälp af nattvardsbrödet, hvaremot ingen kunde säga att en lyckotomte -stode på minsta vis under mänsklig makt. - -Emellertid tycktes nu hans höggrefliga excellens hafva skattat -tillräckligt åt skämtlynnets fordringar eller fått nog såsom lärogosse i -de fördolda tingen. - -»Kronobåtsman Geting träder fram!» befallde han. - -Den framkallade hade i näfven en skrift, som prosten herr Peder hade -satt upp åt honom af åberopadt skäl, att mannen visat sig hafva klen -husförhörsfattning och lätteligen kunde förvilla sig inför så höga herrar. - -Denna skrift om Getings onda körfärd genomgicks i all dess vidlyftighet -och bejakades trovärdeligen. Blott en sak, som prosten herr Peder -utelämnat, fick Getingen lof att för samvetseden lägga till. Det var att -han utkastat slanten såsom offertull till beskärm mot det onda. - -Detta skulle Getingen icke hafva gjort, ty landsfiskalen tog genast -tillfället i akt och yrkade ansvar på Getingen för signeri. - -»Vittnesmålet är ju för den upplyste af null och intet värde utom hvad -vittnets egen bekännelse angår!» utlät sig gref Johan Gyllenstierna och -hugnades med bifallsnickar af de två andra »upplyste» vid bordet. - -Parter och vittne voro hörda, öfverläggning företogs och dom afkunnades. - -Båtsman Geting, hvilken utkastat sin offerslant såsom beskärm mot det -onda och ej hållit sig till lefvande Gud, såsom hans åliggande varit, -skulle slita fyrtio par spö och stå uppenbara skrift. - -Järker-Mäldare, som i förakt för den kristna församlingens heliga bruk -nedgräft sin hustrus dödfödda barn under hädeligt gäckeri, dömdes att -mista sin vänstra arm. - - * * * * * - -Den blodrostiga källskriften säger intet mer än det anförda. Och för -att där läsa hvad som läsas kan mellan raderna, har man emellanåt fått -tillgripa föreställningens belysning. - -En viktig sak återstår ännu att tillägga såsom slutord. - -Granskar man landsbödelns och landsprofossens räkningar från denna -tid, så rik på förtjänst för dem, så finner man ingenstädes namnen på -Järker-Mäldare och båtsman Geting såsom föremål för deras handräckning åt -domarmakten. - -Dessa domar kommo, med andra ord, icke till verkställighet. - -Det är då genomskinligt att de dömde, såsom ej ovanligt var, undflydde -straffet och, hvad ännu vanligare förekom, sällade sig till rymlingarne -mot Västanfjällen. - -Rymlingarne var ett folk, som byggde och bodde i obygderna där, under -fiske, jakt och begynnande odling, efter egna samhällslagar och -oberoende af den öfverhet, hvars utstötta men oåtkomliga olycksbarn de -oåterkalleligen voro. - - - - -FRÅN GRÄNSLANDET I NORDVÄST - -MINNESRELIKER FRÅN ETT STRÖFTÅG - - -Under sommaren 1906 företog författaren häraf i sällskap med en ung -journalist inom Västernorrlands län ett längre ströftåg efter västgränsen -till de tre nordligaste länen. Därunder fördes till boks en hel riklig -skörd af anteckningar om gammalt och fornt. Af dessa kulturella ortminnen -skall man här nedan meddela åtskilligt, som rör Jämtlands nordligaste -fjällhörn jämte ett och annat, som står i närmaste sammanhang därmed -äfven inom det öfriga gränslandet. - - * * * * * - -I Frostviken, Jämtlands nordligaste fjällhörn, omtalades åtskilliga -sammanstötningar, som i gammal tid förekommit mellan de äldsta -nybyggarne i detta gränsland och de här sommarvistande lapparne, hvilka -tilltrodde sig den uråldriga rätten till landet. - -Den förste nybyggaren, som trängde upp ofvanför Gäddedet, Frostvikens -nuvarande kyrkoby, fick taga till flykten för lapparne. De jagade honom -en dryg sträcka intill Lermon vid Frostvikssjön, såsom vattnet då -kallades. Nu heter det Kvarnbergsvattnet. Det är Faxälfvens närmaste -källsjö ofvanför Strömsvattnet och sträcker sig från Gäddede ett stycke -in öfver gränsen till Norge. - -När den flyende nådde Lermon, såg han sjön helt svagt tillfrusen, ty det -var något lidet inpå höstsidan. I oträngd sak skulle ingen ha gett sig -ut på den isen, men nu var ju »lifvet till låns». Den förföljde frestade -isen och kom undan, lapparne vågade sig inte efter honom. - -I början af 1800-talet bodde en ensam nybyggare i den afsides belägna -trakten vid Inviken under Sjougdnäs kapell, hörande till Frostviken. -En gång, då han skulle gå ut och fodra sin häst om kvällen, blef han -dödskjuten af två lurande lappar, som äfven senare mördade hans hustru. -Barnen, minderåriga och öfvergifna som de voro midt i en vildmark, svulto -ihjäl. De två lappar, som skulle ha föröfvat denna missgärning, fingo -sona den med 40 par spö och halshuggning. Emellertid uppger en bland -nomaderna fortlefvande sägen, att de ledo oskyldigt. Morden skulle enligt -denna tolkning ha begåtts af två bofvar, som undgingo rättvisans hand. - -Inom Frostviken upprinner åt norska sidan ett märkvärdigt vattendrag, som -kallas Rendselån, med början norr om fjället Orklumpen. På norska sidan -störtar detta vatten ned bland vilda stenhålor i marken och försvinner på -en underjordisk sträcka för att slutligen helt oförmodadt skumma fram ur -berget som ett källsprång nedanför branten till en väg, som löper efter -en bergsida. För öfrigt utfaller ån ej i Norge, utan gör en krok tillbaka -öfver gränsen hem till Sverige och tömmer sig i Kvarnbergsvattnet. - -Efter denna å ligger på norska sidan Hudingsvattnet. Förste nybyggaren -där hette Per Andersson. Då han just var sysselsatt med att hugga timmer -till den gård han tänkte bygga, blef han störd af en skara besökare, som -ej hade något godt i sinnet. Det var lappar, och deras ärende var helt -enkelt att taga lifvet af honom. Nu var Per Andersson en foglig, men -ovanligt stark karl. För att visa lapparne hvad han förmådde i den vägen, -tog han helt lugnt en ordentlig stock som tillhygge och ville veta, om -det var frågan om slåss. Detta satte en sådan skräck i lapparne, att de -genast togo till flykten. - -Ett annat prof på Per Anderssons styrka var, att han två hela fjällmil -bar en börda om 2 »våg», säger 72 kilogram, och det oaktadt sköt ripan på -hand med denna börda på ryggen. - -Det kan ha varit en hundra år, sedan Per Andersson började bygga och bo -vid Hudingsvattnet. Svensk var han till börden. Äfven norskar sökte -drifva honom från stället, men lika förgäfves. Där var han, och där blef -han. - -En nybyggare inom Frostvikens öfre trakter och hans hustru höllo på att -skörda en af de många naturliga skogsängarne. En lapp tänkte då skrämma -bort dem. I denna afsikt hade han själf och hans hustru spökat ut sig så -fasansfullt de kunde i björnhudar och annat och kommo så framkrypande -på alla fyra som ett par vidunderliga trolldjur vid sidan om ängen. -Nybyggarns hustru blef nästan vettskrämd, men karln lät inte narra sig af -dessa spöken. Han sökte sig genast en risrake och spöade på lappen, tills -han bad om förskoning för Guds skull och lofvade att aldrig mer spöka ut -sig till skrömt. Sedan lefde lappen och nybyggarn som de bästa vänner. - -Nu för tiden råder godt förhållande allmänt mellan lappar och bofaste -i denna omnejd. De gamla stridigheterna höra numera endast till -folkminnet, och de båda raserna lefva endräktigt vid hvarandras sida, -förvissade om, att redbarhet och tillmötesgående å ömse sidor är den -bästa politiken. - - * * * * * - -Vid vårt besök i Jormliden, hörande till Frostvikens socken, omtalade -gästgifvaren Per Bengtsson en tilldragelse, som på bästa sätt ger nyckeln -till de många lappsagorna om förlorade silfverskatter. - -Berättarens fader, Bengt Jodal, till börden norsk, var på sin tid en af -byns hemmansägare och tillika lappskollärare. Det var inte så kinkigt -med sådana den tiden. Då Jodal aflade sin examen -- och det var för -kyrkoherden Ångman i Oviken -- fick han först innanläsa en bibelvers -och så utanläsa ett katkesstycke. -- »Det där duger nog åt lapparne!» -förklarade examinatorn, och förhöret var färdigt. Detta i förbigående. - -Jodal var en gång i själaherdens ställe på besök hos en åldrig lapp, som -låg på sitt yttersta i kåtan. Och ensam låg den stackarn, öfvergifven -af sina närmaste. De hade efter gammal lappsed gett sig i väg från den -döende, ovisst hvarför. Kanske af fasa för döden, som både kristna och -hedningar utspökat i skräckgestalt, eller för att lämna den döende ensam -i sin grannlaga uppgörelse med döden eller af andra eller inga orsaker. -I allt hvad rör den gamla tron sägas lapparna anse som en samvetsplikt -att tiga inför utomstående. Eller också är det snarare, som en förståndig -nomadyngling förklarade: De gamles skrock var till den grad förgrumladt, -att de omöjligen kunde reda ut det i sina egna tankar, än mindre då på -ett främmande språk för resande professorer. Detta slår kanske hufvudet -på spiken. Det skulle endast innebära, att nomaderna saknat en skald -eller tänkare, som kunnat ge folktron form och gestalt genom att samla -den kring någon dogmatisk benstomme. Föga värde tycks det också ligga -i den motsägelsefulla mörja, som de ha samlat under namn af lappsk -mytologi. - -Då nu Jodal satt där i all ensamhet med den öfvergifne, som sades vara -mycket rik på blanka silfverpengar, föreställde han honom nödvändigheten -att i tid uppge det ställe, där han hade sin skatt förborgad i jorden, så -att barnen kunde fara väl af pengarne. Lappen svarade, att han nog skulle -återfå sin skatt på uppståndelsens dag och höll segt vid detta. Besökarn -bearbetade honom med all flit för att bringa honom på andra tankar, och -slutligen blef den sjuke villrådig. Han reste sig på svaga ben och sökte -vackla i väg ur kåtan, men sjönk strax ihop och måste för alltid intaga -sin dödsbädd. Han dog efter att ha försökt beskrifva stället. Det var en -höjd med ett stort träd o. s. v. De efterlefvande sökte nog, men funno -ingen skatt. Beskrifningen angaf ej stället med behöflig noggrannhet. - - * * * * * - -Hans Bengtsson i Gäddede berättade följande öde, som händt en lappflicka, -hvilken på gamla dagar hade sitt hem hos hans föräldrar i Jådaberg. - -Som ung hade hon vaktat renar norr om sjön Grubbeln uppefter en gräsrik -björklid. Det var på våren, renkalfvarna voro helt späda, och svårt var -det att sköta dem i det kalla regnväder, som var rådande. Renvakterskan -själf, frusen och genomblöt som hon var, sökte sig in i en bergshåla för -att torka sig vid en eld, som tändes vid ingången. Till slut varsnade hon -i hålans halfdunkel en mycket fin spann, d. v. s. en ask af träspjälor, -och lyfte på den, men fann snart, att hon ej skulle orka bära den långt. -Asken var sorgfälligt låst, och genomjublad af tanken, att hon funnit en -skatt, skyndade hon sig att gömma undan fyndet. Hon ämnade hämta det vid -senare tillfälle, men den, som aldrig återfann stället, var herdinnan. - - * * * * * - -Bland källorna till den norska Namsenelv har man att räkna den väldiga -Tunsjön på norska sidan af högfjällsregionen. Vid sjöns östra spets -ligger helt nära gränsen en fjällby, som också kallas Tunsjön. I -grannskapet finnes ett berg, som kallas _Tunsjö-guen_. Detta vill -egentligen säga »Tunsjöguden». Möjligt är, att berget, såsom ofta händer, -visar någon fantastiskt utformad bild af människa eller djur, hvilken -bild skulle kunna vara Tunsjö-guden, men summan är i alla fall, att -nomaderna brukat offra där sent ner genom tiderna. Huru offret kunde -tillgå, därom får man en aning af följande berättelse. - -En lapp köpte en stor och redig oxe af nybyggaren Lars i Tunsjön. -Säljaren misstänkte, att lappen ämnade offra stuten och smög efter honom -när det bar i väg. Lappen ledde oxen mycket riktigt till Tunsjö-guen, -förde in djuret i en håla, tog så fram en spåtrumma för att skåda in i -framtiden efter offrets verkningar och pratade för sig själf och åbäkades -på allt vis efter konstens regler. Slutligen syntes han fullt belåten med -spåtrummans tecken och murade in stuten för att låta honom stå där och -svälta ihjäl i berget. Då lappen gått, tog Lars i Tunsjö ut sin sålda -oxe från det tillämnade eländet, återstälde den rubbade stenmuren och -förde hem djuret. Då han nästa gång träffade lappen, frågade han, huru -det var fatt med stuten. Och lappen, som hade återbesökt stället och sett -offerdjuret försvunnet, svarade med största belåtenhet: - -»Ah, ser du far, han var gudi så behaglig, att jag ser inte en gång benen -efter’n!» - -På det lokala språket lydde detta så: »Ah sjer tu mæ farum, han var ku’ -så behageligt, att i sjer int’ bena heller.» - -Annars hade det varit vanligt, att man åtminstone återsåg benranglen -efter de till offer inmurade och ihjälsvultna renarne. Stuten var -tydligen ett redigare offerdjur, ty han försvann med hull och hår och ben. - - * * * * * - -80-årige Johan Lundmark i Adolfström af Arjeploug i Norrbottens län -hade på väggen till sin tids äldsta prästgård inom socknen läst -ett egendomligt tingsprotokoll, uppklistradt till tapet jämte andra -aktstycken. - -Det handlade om en nomad, som af stamförvanter angifvits för ett hedniskt -offer, hvarmed de beträdt honom på bar gärning i en fjälltrakt väster om -Silbojokk. Den anklagade förnekade ej, hvad som lades honom till last, -men ville urskulda sig därmed, att han hela två års tid fåfängt bönfallit -de kristnes gud om hjälp mot stora olyckor vid renarnes kalfning. Då, -när ingen annan råd var, hade han slutligen vändt sig till sin egen gud, -och detta hade slagit bättre ut. Prästen lade också till sina besvärande -omständigheter i protokollet: »Han hade användt all flit för att lära -lappen inse sin själavåda och få honom att öfvergifva sin hedna tro, men -allt hade varit bortkastadt på detta hälleberget.» I stil med gammal -renlärig obarmhärtighet dömde rätten denna halfhedning till döden, men -ovisst är och blir om hofrätten stadfäste domen. Något årtal fanns ej på -det afrifna aktstycket. För något lätt pris kom nog den stackars lappen -ej undan. - - * * * * * - -Bolagsarrendatorn Edfors i Ankarvattnet af Frostviken, vår ledsagare -till Frostviks-nomadernas sommarläger å fjällheden Buona-gaska söder om -Jehta-jaure, visade oss under vägen ett ställe, som han trodde vara en -lappgraf för minderårig. - -Det var en jordfylld stenkista, bildad i rektangelform af snedt nedsatta -skifferhällar midt i ett stenröse. Kistan mätte en meter i längd och -en half i bredd upptill, men längre ned, sedan vi krafsat upp jord och -stenar, blott en tredjedels meter i bottnen. Vi anträffade en del sköra -kol i den påtagligen förut rubbade jorden och nådde en orörd botten af -mergel utan att finna ben. Vägvisaren hade förut sett ben där, men medgaf -som möjligt, att det kunde vara renben. - -En likadan stensättning och närmast af samma storlek anträffades längre -norrut på vår vandring efter gränslandet å en fjällhed ej långt från -öfvergången till Norrbottens län. Kistan var dock här fylld af orörd -jord af samma utseende som den öfriga fjällheden, så att det var länge -sedan den anordnades. Ett starkt åskregn och bristen på passande verktyg -hindrade undersökning. - -Ett tredje likartadt ställe hade anträffats af förenämnde Johan Lundmark -i Adolfström å en utmark ett stycke söder om Laisa-älfven. Det var en -rektangulär jordhög med insjunken topp. Då högen uppgräfdes fanns där -brända refben och eldkol på en yta af omkring en meters längd och 2/3 -meters bredd. Han ansåg det hela vittna om eldoffer. - - * * * * * - -Här och där i vildmarkerna ligga de ensliga nomadgrafvarne utströdda, -och gamla sägner bruka vakta deras minnen. De höra till en tid, då ännu -inga kyrkogårdar funnos och väl äfven till en senare tid, då sådana voro -upptagna, men på omänskliga afstånd inom de furstligt tillmätta socknarne. - -Förut nämnde Per Bengtsson i Jormliden omtalade, att han för en 24 år -sedan var med som åsyna vittne, när de gräfde upp ett ställe, där gammal -sägen utpekade en lappkvinnas graf. Ett benrangel fanns där mycket -riktigt. Skallen var ända under hakan inhöljd i en mössa. Tänderna voro -ännu hvita och blanka. Bredvid den dödas öfverlefvor anträffades ej blott -knif med siradt benskaft, utan ock eldstål med flinta, alltsammans en -utrustning på färden till de dödas rike. Hvad den döda hade hos sig, fick -hon behålla, när grafven igenskottades. Detta var vid Hudingsvattnet i -Norge, efter den förut omnämnda, underjordiska Rendsel-älfven. - -I mellersta Abelvattnet, som är en af Ume-älfvens källor, finnes ett -litet sund och där bredvid, på en sank äng, höjer sig en sned häll, -som under många hundra vintrar gifvit lä åt tre starkt vittrade -människoskallar. Under vårt ströftåg genom omnejden hörde vi denna -sak länge och väl omtalas utan någon därtill ansluten förklaring eller -sägen. Detta fäste vår första uppmärksamhet på en märklig egenskap hos -nomaderna. De ha någon slags obenägenhet att ge sig ut på gissningar. Att -med aningen slå en brygga mellan skilda företeelser, tycks icke häller -höra till deras benägenhet eller fallenhet. Denna sakliga fantasilöshet -gör lappen till ett utmärkt vittne lika säkert som till en klen domare. -En följd häraf tyckes också vara, att nomadernas fornsägner utmärkas -af en nykter, dokumentär fasthet utan växlingar och smyckningar. I ett -sådant fall som detta skulle en skandinavisk befolkning ej ha nöjt sig -med mindre än en hel hop förklarande sägner. - -Till slut hade likväl folkskolläraren Pettersson i Tärna, Skytteanska -skolans föreståndare, erfarit af en åldrig nomad, att de tre skallarne -skulle ha tillhört en fiskarlapp och hans två hustrur, som alla tre -omkommit i Abelvattnet i långt före detta gångna tider. - -Berättelsen ger en antydan om, att månggifte varit i bruk bland de -äldre lapparne liksom oftast hos gamla nomadfolk, Israels barn ej att -förglömma. - - - - -INNEHÅLL: - - - _Fågelskytten._ - - Tre besatta äfventyrshistorier 5 - - Första Äfventyret. - - _Larslund, profet och hämnare._ - - I. Larslund presenteras. -- Andligen vacker, - lekamligen den värsta fuling 7 - - II. »Tjäderprästen». -- Larslund predikar - på torget 13 - - III. Efterkast. -- Larslund förbannar och - tillspillogifver staden 17 - - IV. Från ord till handling. -- Larslund - samlar tuktorisen i sin hand 22 - - V. Tjufbandets högkvarter. -- Larslund - återser två gammalfästmör 28 - - VI. Tillspillogifvelsen. -- Dem enom till - straff, dem androm till varnagel 40 - - Andra Äfventyret. - - _Larslund smusslar med brännvin._ - - I. Larslund samvetsöm. -- En välsignelserik - brännvinsstöld 49 - - II. Fortsatt byteshandel. -- Än mer flödande - välsignelse 61 - - III. Bäst af allt. -- Larslund får gratifikationer - för brännvinsstölden 65 - - Tredje Äfventyret. - - _Larslund som fåratjuf._ - - I. Ovälkommet besök. -- Larslund störes - i sin julefrid 73 - - II. Ett litet knep. -- Larslund förkortar - sitt besvär 77 - - III. Fårtjufven angifves. -- Ett fasans bryderi - för åklagaren 81 - - IV. Oförmodad vändning. -- Hvem som - upptäcktes vara fåret 89 - - V. Slutet. -- Larslund dyr vid förlikningen 99 - - _Inför de tre excellensernas domstol._ - - Minne från trolldomsräfsternas dagar 105 - - I. Järker-Mäldare 107 - - II. Rike-Järker 110 - - III. Båtsman Getings onda körfärd 114 - - IV. Rannsakning och dom 122 - - _Från gränslandet i nordväst._ - - Minnesreliker från ett ströftåg 133 - - - - -_Åhlén & Åkerlunds 25-öresböcker._ - -Originalromaner af svenska författare för 25 öre. - -Öfver en och en half million volymer äro hittills utkomna. - - -_Hvad pressen säger om dessa böcker_: - -Åhlén & Åkerlunds förlag i Göteborg, hvilket inom parentes sagdt, var -det första svenska förlag, som började med enkronasböcker af svenska -författare, har, som bekant, i dagarne startat ett 25-öres bibliotek af -svenska författare. - -De böcker som utgifvas, äro nästan uteslutande af svenska författare. -_Härigenom ha både författare och allmänhet fått en fördel, som ej kan -skattas nog högt._ Det blir intet dödvatten, författarne behöfva ej -längre frukta att ej få sina manuskript sålda till anständiga priser, -och hvad som är det bästa af allt, _det svenska folket och de svenska -författarne lära känna hvarandra_. Äfven en debutant kan, om hans arbete -anses förtjänt häraf -- och häröfver kommer naturligtvis en sträng -kontroll att utöfvas -- med ens gå ut bland de bredare lagren. - - _Nya Dagligt Allehanda._ - -Utstyrseln är synnerligen vårdad och tilltalande. - - _Skara Tidning._ - -Ett steg som är afsedt att råda bot på det missförhållandet att -inga _svenska_ författares arbeten konkurrera med de utländska inom -25-öreslitteraturen. - - _Örebrokuriren._ - -På den yttre dräkten har ju detta förlag alltid nedlagt stor omsorg. Så -ock beträffande dessa förvånansvärdt billiga böcker. Det konstnärliga -omslaget i flerfärgstryck, det goda papperet och det utmärkta trycket -bidrager allt att ge det nya 25-öresbiblioteket en _förstklassig_ prägel. - - _Norrköpings Tidningar._ - -Hvad den yttre dräkten angår, få vi erkänna, att vi häpnat öfver, att en -så _gedigen_ och i allo _förstklassig_ utstyrsel kunnat åstadkommas för -så prisbilliga böcker. - - _Västra Dagbladet._ - -25-öresbibliotek ha vi godt om i våra dagar, men detta sistnämnda är i -mer än ett hänseende förtjänt af allmänhetens särskilda uppmärksamhet, -och det torde utan öfverdrift kunna betecknas som en _vändpunkt, en epok -i billighetslitteraturens historia i vårt land_. - - _Norra Bohuslän._ - -Åhlén & Åkerlunds förlag var det första som införde den _svenska_ -billighetslitteraturen i vårt land, och när därför firman åtog sig det än -svårare uppdraget att föra den mångomtvistade 25-öreslitteraturen in på -rätt bog, var redan namnet tillräcklig garanti för en lycklig lösning. - -Ur alla synpunkter ha såväl allmänhet som författare anledning att med -sann tillfredsställelse hälsa Åhlén & Åkerlunds 25-öresböcker. - - _Blekinge Folkblad._ - - -Under den senaste månaden ha utkommit följande intressanta nyheter. - -Samtliga original af Svenska författare. - -_Gurli Hertzman-Ericson: Högsommar._ Roman. Pris 25 öre. - -Gurli Hertzman-Ericson, har, fastän en af de yngsta, redan sin trogna -publik, som tycks bli större för hvarje bok. Upplagornas storlek och -antal har växt för hvarje nytt arbete, och det är väl intet tvifvel om, -att, när hon nu skickat ut en ny roman till ett så billigt pris, den -första upplagan af denna icke blir gammal på förlagets hyllor. Orsaken -till förf:s popularitet är icke heller svår att förstå. Hon har alltid -något på hjärtat, något som måste sägas, och hon säger det trovärdigt, -flärdfritt och just därför gripande. Det gamla problemet om konflikterna -mellan man och kvinna ställes i ny belysning och hon låter ljuset falla -skarpt öfver lifvets mångskiftande scenerier. Kärleken är tyngdpunkten -och kärnan i problemet. Där den ej finnes, finnes ej häller lyckan. - -Det vore önskligt om denna präktiga bok kunde finna vägen till många hem. - -_Maria Rieck-Müller: Stor-Sigrid._ Pris 25 öre. - -Maria Rieck-Müller står utan gensägelse bland de främsta i den stora -falangen af våra skrifvande kvinnor, hennes berättelser torde väl -tillhöra det bästa modärn svensk novellistik åstadkommit, och om man -härtill lägger, att »Stor-Sigrid» måste räknas till den berömda förf:s -mest utmärkta alster är väl berömmet i det närmaste uttömdt. Fru -Rieck-Müller använder ofta ett lifligt tempo i sin berättelse. Stilen -skälfver af blod och nerv, det är lefvande lif från början till slut, -taflorna rullas fram färgstarka och omväxlande och man tjusas med eller -mot sin vilja. Det vore önskligt att hvar och en i sin stad ville taga -detta tillfälle i akt att förvärfva sig en bok, som från första sidan -till den sista är stor och äkta konst. - -_Hans Jost: Fyra Spaderess._ Roman. Pris 25 öre. - -»Fyra Spaderess» är säkerligen en bok, som kommer att väcka uppseende. -Visserligen är det dystra drama, från hvilket förf. hämtat sitt stoff -icke längre aktuellt, men alla minnas vi dock ännu den snillrike -uppfinnaren-affärsmannen, som lät sin lidelse och ärelystnad leda sig -in på brottets bana. Romanen är emellertid ingalunda anlagd som någon -skandalbok. Den är fastmera en lugnt och säkert gjord psykologisk -analys öfver brottet, med alla dess motiv och konsekvenser. Vi få följa -sorgespelet från början till slut och se, hur hjälten slungas som en -lekboll för ödet och sin egen natur, och man kan knappast undgå att -känna medlidande. Vi hoppas, och säkerligen icke förgäfves, att den -intressanta boken skall bli spridd vida omkring. - -_Bertha Theorin: Det återfunna järnskrinet._ Roman. Pris 25 öre. - -Den omtyckta författarinnan, som med sin redan populär vordna roman »Ett -samvetsäktenskap», skaffade sig en stor läsekrets, framträder med denna -utomordentligt spännande och fängslande bok delvis från en ny sida men -alltjämt lika intressant och underhållande som förut. - -»Det återfunna järnskrinet» kommer utan tvifvel att hälsas med -förtjusning af en hvar, som älskar en rolig och spännande, men på samma -gång verkligt god bok. - - _Nya volymer utkomma hvarje vecka_ - - - - -[Illustration] - -ÅHLÉN & ÅKERLUNDS 25-ÖRESBÖCKER - -_Originalarbeten af _Svenska_ författare_ - - -_25 öre pr volym_ - -1, 2, 3. Vilhelmina Gravallius. _Högadals Prostgård._ Roman. Nya upplagor. - -4. Wilma Lindhé. _Genom bränningar._ Roman. Ny upplaga. - -5. Elisabeth Kuylenstierna-Wenster. _Ändtligen vunnen._ - -6. Malvina Bråkenhielm. _Sonja._ Roman. Ny upplaga. - -7. Otto Witt. _Guldgrufvan._ Detektivroman. - -8. Hugo Falk. _Flickorna på Kåreholm._ Roman. - -9. Vilhelmina Gravallius. _Spanjorskan._ Roman. - -10. Daniel Fallström. _Tärnö Maria._ - -11. Viva Réenstierna. _Vid målet._ Roman. - -12. Ulla Linder. _På Brovik._ Roman. - -13. John Bratt. _Slafvinnor._ En roman om mormoner. - -14. E. Walter Hülphers. _Mannens verk._ - -15. Nanna Wallensteen. _Vildfågeln._ Roman. - -16. Sigge Strömberg. _Rosie._ Äfventyrs och kärleksroman. - -17. W. A:son Grebst. _På hafvet._ - -18. Malvina Bråkenhielm. _Rike Kjellsons arfvinge._ Roman. Ny upplaga. - -19. Stein Riverton. (Sven Elvestad.) _Grefven af Oslo._ Detektivroman. - -20. Märta Magnus. _Kärlekens vägar._ Kärleksroman. Ny uppl. - -21. Ernst Westerberg. _Fröken Lydia._ - -22. Viva Réenstierna. _Kaféflickan._ Roman. - -23. Elisabeth Kuylenstierna-Wenster. _I kvinnohänder._ - -24. Nanna Wallensteen. _Majken Linde._ Roman. Ny upplaga. - -25. E. Walter Hülphers. _Guldvaskare._ - -26. Wilma Lindhé. _Skattepenningen._ Roman. Ny upplaga. - -27. Ernst Didring. _Bruddansen._ - -28. Daniel Fallström. _Grefvinnan._ - -29. Reinhold Winter. _Högt spel._ Kärleksroman. - -30. Malvina Bråkenhielm. _Zigenarblod._ Roman. - -31. Gurli Hertzman-Ericson. _Högsommar._ Roman. - -32. Hans Jost. _Fyra Spaderess._ Roman. - -33. Maria Rieck-Müller. _Stor-Sigrid._ - -34. Olof Högberg. _Fågelskytten._ - -35. Bertha Theorin. _Det återfunna järnskrinet._ Utk. 27 Aug. - -36. Harald Johnsson. _Studentlif._ Utk. 3 sept. - -_Hos alla bokförsäljare samt i parti från_ - - Åhlén & Åkerlunds Förlag - GÖTEBORG - - BONNIERS TRYCKERIER GÖTEBORG 1912 - - - - - -End of Project Gutenberg's Fågelskytten och andra berättelser, by Olof Högberg - -*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK FÅGELSKYTTEN OCH ANDRA BERÄTTELSER *** - -***** This file should be named 54651-0.txt or 54651-0.zip ***** -This and all associated files of various formats will be found in: - http://www.gutenberg.org/5/4/6/5/54651/ - -Produced by Gun-Britt Carlsson, Eva Eriksson and the Online -Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net - -Updated editions will replace the previous one--the old editions will -be renamed. - -Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright -law means that no one owns a United States copyright in these works, -so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United -States without permission and without paying copyright -royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part -of this license, apply to copying and distributing Project -Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm -concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark, -and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive -specific permission. If you do not charge anything for copies of this -eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook -for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports, -performances and research. They may be modified and printed and given -away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks -not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the -trademark license, especially commercial redistribution. - -START: FULL LICENSE - -THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE -PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK - -To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free -distribution of electronic works, by using or distributing this work -(or any other work associated in any way with the phrase "Project -Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full -Project Gutenberg-tm License available with this file or online at -www.gutenberg.org/license. - -Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project -Gutenberg-tm electronic works - -1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm -electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to -and accept all the terms of this license and intellectual property -(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all -the terms of this agreement, you must cease using and return or -destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your -possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a -Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound -by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the -person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph -1.E.8. - -1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be -used on or associated in any way with an electronic work by people who -agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few -things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works -even without complying with the full terms of this agreement. See -paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project -Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this -agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm -electronic works. See paragraph 1.E below. - -1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the -Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection -of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual -works in the collection are in the public domain in the United -States. If an individual work is unprotected by copyright law in the -United States and you are located in the United States, we do not -claim a right to prevent you from copying, distributing, performing, -displaying or creating derivative works based on the work as long as -all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope -that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting -free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm -works in compliance with the terms of this agreement for keeping the -Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily -comply with the terms of this agreement by keeping this work in the -same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when -you share it without charge with others. - -1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern -what you can do with this work. Copyright laws in most countries are -in a constant state of change. If you are outside the United States, -check the laws of your country in addition to the terms of this -agreement before downloading, copying, displaying, performing, -distributing or creating derivative works based on this work or any -other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no -representations concerning the copyright status of any work in any -country outside the United States. - -1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg: - -1.E.1. The following sentence, with active links to, or other -immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear -prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work -on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the -phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, -performed, viewed, copied or distributed: - - This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and - most other parts of the world at no cost and with almost no - restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it - under the terms of the Project Gutenberg License included with this - eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the - United States, you'll have to check the laws of the country where you - are located before using this ebook. - -1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is -derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not -contain a notice indicating that it is posted with permission of the -copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in -the United States without paying any fees or charges. If you are -redistributing or providing access to a work with the phrase "Project -Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply -either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or -obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm -trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9. - -1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted -with the permission of the copyright holder, your use and distribution -must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any -additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms -will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works -posted with the permission of the copyright holder found at the -beginning of this work. - -1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm -License terms from this work, or any files containing a part of this -work or any other work associated with Project Gutenberg-tm. - -1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this -electronic work, or any part of this electronic work, without -prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with -active links or immediate access to the full terms of the Project -Gutenberg-tm License. - -1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, -compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including -any word processing or hypertext form. However, if you provide access -to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format -other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official -version posted on the official Project Gutenberg-tm web site -(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense -to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means -of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain -Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the -full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1. - -1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, -performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works -unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. - -1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing -access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works -provided that - -* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from - the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method - you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed - to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has - agreed to donate royalties under this paragraph to the Project - Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid - within 60 days following each date on which you prepare (or are - legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty - payments should be clearly marked as such and sent to the Project - Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in - Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg - Literary Archive Foundation." - -* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies - you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he - does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm - License. You must require such a user to return or destroy all - copies of the works possessed in a physical medium and discontinue - all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm - works. - -* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of - any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the - electronic work is discovered and reported to you within 90 days of - receipt of the work. - -* You comply with all other terms of this agreement for free - distribution of Project Gutenberg-tm works. - -1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project -Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than -are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing -from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The -Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm -trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below. - -1.F. - -1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable -effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread -works not protected by U.S. copyright law in creating the Project -Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm -electronic works, and the medium on which they may be stored, may -contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate -or corrupt data, transcription errors, a copyright or other -intellectual property infringement, a defective or damaged disk or -other medium, a computer virus, or computer codes that damage or -cannot be read by your equipment. - -1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right -of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project -Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project -Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all -liability to you for damages, costs and expenses, including legal -fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT -LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE -PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE -TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE -LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR -INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH -DAMAGE. - -1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a -defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can -receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a -written explanation to the person you received the work from. If you -received the work on a physical medium, you must return the medium -with your written explanation. The person or entity that provided you -with the defective work may elect to provide a replacement copy in -lieu of a refund. If you received the work electronically, the person -or entity providing it to you may choose to give you a second -opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If -the second copy is also defective, you may demand a refund in writing -without further opportunities to fix the problem. - -1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth -in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO -OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT -LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. - -1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied -warranties or the exclusion or limitation of certain types of -damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement -violates the law of the state applicable to this agreement, the -agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or -limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or -unenforceability of any provision of this agreement shall not void the -remaining provisions. - -1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the -trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone -providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in -accordance with this agreement, and any volunteers associated with the -production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm -electronic works, harmless from all liability, costs and expenses, -including legal fees, that arise directly or indirectly from any of -the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this -or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or -additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any -Defect you cause. - -Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm - -Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of -electronic works in formats readable by the widest variety of -computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It -exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations -from people in all walks of life. - -Volunteers and financial support to provide volunteers with the -assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's -goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will -remain freely available for generations to come. In 2001, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure -and permanent future for Project Gutenberg-tm and future -generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see -Sections 3 and 4 and the Foundation information page at -www.gutenberg.org - - - -Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation - -The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit -501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the -state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal -Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification -number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by -U.S. federal laws and your state's laws. - -The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the -mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its -volunteers and employees are scattered throughout numerous -locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt -Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to -date contact information can be found at the Foundation's web site and -official page at www.gutenberg.org/contact - -For additional contact information: - - Dr. Gregory B. Newby - Chief Executive and Director - gbnewby@pglaf.org - -Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg -Literary Archive Foundation - -Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide -spread public support and donations to carry out its mission of -increasing the number of public domain and licensed works that can be -freely distributed in machine readable form accessible by the widest -array of equipment including outdated equipment. Many small donations -($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt -status with the IRS. - -The Foundation is committed to complying with the laws regulating -charities and charitable donations in all 50 states of the United -States. Compliance requirements are not uniform and it takes a -considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up -with these requirements. We do not solicit donations in locations -where we have not received written confirmation of compliance. To SEND -DONATIONS or determine the status of compliance for any particular -state visit www.gutenberg.org/donate - -While we cannot and do not solicit contributions from states where we -have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition -against accepting unsolicited donations from donors in such states who -approach us with offers to donate. - -International donations are gratefully accepted, but we cannot make -any statements concerning tax treatment of donations received from -outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. - -Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation -methods and addresses. Donations are accepted in a number of other -ways including checks, online payments and credit card donations. To -donate, please visit: www.gutenberg.org/donate - -Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works. - -Professor Michael S. Hart was the originator of the Project -Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be -freely shared with anyone. For forty years, he produced and -distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of -volunteer support. - -Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed -editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in -the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not -necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper -edition. - -Most people start at our Web site which has the main PG search -facility: www.gutenberg.org - -This Web site includes information about Project Gutenberg-tm, -including how to make donations to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to -subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks. - diff --git a/old/54651-0.zip b/old/54651-0.zip Binary files differdeleted file mode 100644 index 268e7d6..0000000 --- a/old/54651-0.zip +++ /dev/null diff --git a/old/54651-h.zip b/old/54651-h.zip Binary files differdeleted file mode 100644 index 43c8b22..0000000 --- a/old/54651-h.zip +++ /dev/null diff --git a/old/54651-h/54651-h.htm b/old/54651-h/54651-h.htm deleted file mode 100644 index 17883bc..0000000 --- a/old/54651-h/54651-h.htm +++ /dev/null @@ -1,4768 +0,0 @@ -<!DOCTYPE html PUBLIC "-//W3C//DTD XHTML 1.0 Strict//EN" - "http://www.w3.org/TR/xhtml1/DTD/xhtml1-strict.dtd"> -<html xmlns="http://www.w3.org/1999/xhtml" xml:lang="sv" lang="sv"> - <head> - <meta http-equiv="Content-Type" content="text/html;charset=utf-8" /> - <meta http-equiv="Content-Style-Type" content="text/css" /> - <title> - The Project Gutenberg eBook of Fågelskytten och andra berättelser, by Olof Högberg. - </title> - - <link rel="coverpage" href="images/cover.jpg" /> - -<style type="text/css"> - -a { - text-decoration: none; -} - -body { - margin-left: 10%; - margin-right: 10%; -} - -h1,h2,h3 { - text-align: center; - clear: both; - page-break-before: always; -} - -hr { - margin-top: 2em; - margin-bottom: 2em; - clear: both; - width: 65%; - margin-left: 17.5%; - margin-right: 17.5%; -} - -p { - margin-top: 0.5em; - text-align: justify; - margin-bottom: 0.5em; - text-indent: 1em; -} - -table { - margin: 1em auto 1em auto; - max-width: 40em; - border-collapse: collapse; -} - -td { - padding-left: 2.25em; - padding-right: 0.25em; - vertical-align: top; - text-indent: -2em; -} - -td.indent { - padding-left: 2.25em; - padding-right: 0.25em; - vertical-align: top; - text-indent: -1.5em; -} - -.box-top { - margin: auto; - max-width: 40em; - border-left: thick solid black; - border-right: thick solid black; - border-top: thick solid black; - border-bottom: thin solid black; - padding: 0.25em; -} - -.box-mid { - margin: auto; - max-width: 40em; - border-left: thick solid black; - border-right: thick solid black; - border-bottom: thin solid black; - border-top: thin solid black; - padding: 0.25em; -} - -.box-bottom { - margin: auto; - max-width: 40em; - border-left: thick solid black; - border-right: thick solid black; - border-bottom: thick solid black; - border-top: thin solid black; - padding: 0.25em; -} - -.center { - text-align: center; - text-indent: 0em; -} - -.figcenter { - margin: auto; - text-align: center; -} - -.figleft { - width: 15em; - display: inline-block; - vertical-align: middle; -} - -.figleft-text { - display: inline-block; - vertical-align: middle; -} - -.fm { - page-break-before: always; -} - -.footnotes { - margin-top: 1em; - border: dashed 1px; -} - -.footnote { - margin-left: 10%; - margin-right: 10%; - font-size: 0.9em; -} - -.footnote .label { - position: absolute; - right: 84%; - text-align: right; -} - -.fnanchor { - vertical-align: super; - font-size: .8em; - text-decoration: none; -} - -.gesperrt { - letter-spacing: 0.2em; - margin-right: -0.2em; - font-style: normal; -} - -.larger { - font-size: 150%; -} - -.pagenum { - position: absolute; - right: 4%; - font-size: smaller; - text-align: right; - font-style: normal; -} - -.right { - text-align: right; -} - -.smaller { - font-size: 80%; -} - -.tb { - margin-top: 2em; -} - -.titlepage { - text-align: center; - margin-top: 3em; - text-indent: 0em; -} - -.u { - text-decoration: underline; -} - -@media handheld { - -img { - max-width: 100%; - width: auto; - height: auto; -} - -.gesperrt { - font-style: italic; - margin-right: 0; - letter-spacing: 0; -} -} - </style> - </head> -<body> - - -<pre> - -Project Gutenberg's Fågelskytten och andra berättelser, by Olof Högberg - -This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most -other parts of the world at no cost and with almost no restrictions -whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of -the Project Gutenberg License included with this eBook or online at -www.gutenberg.org. If you are not located in the United States, you'll have -to check the laws of the country where you are located before using this ebook. - -Title: Fågelskytten och andra berättelser - -Author: Olof Högberg - -Release Date: May 2, 2017 [EBook #54651] - -Language: Swedish - -Character set encoding: UTF-8 - -*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK FÅGELSKYTTEN OCH ANDRA BERÄTTELSER *** - - - - -Produced by Gun-Britt Carlsson, Eva Eriksson and the Online -Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net - - - - - - -</pre> - - -<div class="fm"> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_1" id="Sid_1">[1]</a></span></p> - -<p class="center larger"><span class="u">OLOF HÖGBERG</span></p> - -<p class="titlepage larger">FÅGELSKYTTEN</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_2" id="Sid_2">[2]</a></span></p> - -</div> - -<hr /> - -<div class="fm"> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_3" id="Sid_3">[3]</a></span></p> - -<p class="center larger"><span class="larger">FÅGELSKYTTEN</span><br /> -<span class="smaller">OCH</span><br /> -ANDRA BERÄTTELSER<br /> -<span class="smaller">AF</span><br /> -OLOF HÖGBERG</p> - -<div class="figcenter titlepage" style="width: 150px;"> -<img src="images/aa.jpg" width="150" height="135" alt="" /> -</div> - -<p class="center">GÖTEBORG 1912<br /> -ÅHLÉN & ÅKERLUNDS FÖRLAG</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_4" id="Sid_4">[4]</a></span></p> - -<p class="titlepage">Pappersleverantör:<br /> -GRANSHOLMS AKTIEBOLAG, GEMLA</p> - -<p class="titlepage">GÖTEBORG 1912<br /> -ELANDERS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG</p> - -</div> - -<hr /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_5" id="Sid_5">[5]</a></span></p> - -<h1 id="FAAGELSKYTTEN">FÅGELSKYTTEN<br /> -<span class="smaller">TRE BESATTA ÄFVENTYRSHISTORIER</span></h1> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_6" id="Sid_6">[6]</a></span></p> - -<hr /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_7" id="Sid_7">[7]</a></span></p> - -<h2 id="FOERSTA_AEFVENTYRET">FÖRSTA ÄFVENTYRET:<br /> -<i>Larslund, profet och hämnare.</i></h2> - -<h3>I.<br /> -Larslund presenteras.<br /> -<span class="smaller">Andligen vacker, lekamligen den värsta fuling.</span></h3> - -<p>Du vill veta hvad Larslund var för en? -Jo, jag minns Larslund mycket väl. -Han var en duktig fågelkarl och äfvenså -en rejäl nykterhetskarl, bärgad och välaktad, -till allt detta äfven troende, sålunda -också andeligen vacker, fast Larslund, om -jag skall vara uppriktig, lekamligen var den -värste fuling du såg.</p> - -<p>På höst- och vårvintern höll han sig uppe -i Lappmarken för att fågla ripor. På -sommarn och kring jultiden ville han helst -ha sin vistelse neremot gränsen till Hälsingland, -just på skillnaden mot Medelpad. Si -han ville bo så till, att han kunde ligga i -håll med hälsingarne i och för sin fågelhandel.<span class="pagenum"><a name="Sid_8" id="Sid_8">[8]</a></span> -Och hälsingarne de’ var Larslunds -rätta folk, för han hade alltid haft en märkvärdig -tur med dem.</p> - -<p>Sedan frågte du huru Larslund såg ut? -Ja, när som du detta får veta, så falla byxorna -af dig med detsamma. Det minsta -jag kan säga är, att den obekante, som var -en smula skrockfull, lätteligen kunde förväxla -honom med den jag inte vill nämna. -Larslund var alldeles förskräckligt lång och -tunn och smal och gänglig till den grad. Det -hade visst från början varit ämnadt till två -karlar, men så hade det på något vis bytt -om sinnelag och klibbat ihop dessa två ämnen, -så att det vardt bara denne förskräckligt -långa drasuten Larslund, då det annars -skulle ha blifvit både Larslund och en bror -åt honom, fast bägge två något kortare.</p> - -<p>Lång och smal var Larslund i kroppen, -lång och smal i ansiktet; ett helt hästhufvud i -längd, utom hvad han kunde vara däröfver. -Under den långa och smala pannan med den -framstickande hårtappen satt Larslunds långa, -smala och skarpa näsa, lagom till förskärare<span class="pagenum"><a name="Sid_9" id="Sid_9">[9]</a></span> -att stycka upp en fläskskinka med. -Långt var det mellan näsan och munnen, -alldeles för mycket långt, och likaså mellan -munnen och hakspetsen. Larslund brukade -raka sig så långt han nådde under hakan; -sedan återstod skäggkransen hans, och lång -var äfven den allt neröfver bröstet.</p> - -<p>Det var en gång som jag riktigt betraktade -Larslund, då han stod och såg på världen -allt bortöfver skogstopparne, oändligen -vida mot södern. Solen sken rakt in i ögonen -på honom och han stod där så erbarmligt -lång och tunn och ödelig som en ann Jeremias -med den kvarterslånga munplysen -mellan dessa långa fåror ned till mungiporna. -Då tyckte jag, att det brann som en outsäglig -längtan i Larslunds ögon. Och när -han i och med detsamma började kafva litet -smått med händerna, så trodde jag att -han rent ut skulle flyga i väg från denna världen, -dit han rätteligen icke hörde. Hade -han bara tagit i riktigt, så skulle det säkert -ha burit i väg med honom, så tunn och smal -som Larslund var.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_10" id="Sid_10">[10]</a></span></p> - -<p>Det säger sig själft, att icke ens ett sådant -skrälle som Larslund behöfde gå genom -lifvet utan all kvinnotur, men i regeln -bemötte det andra könet hans blygförskrämda -åtrå med hjärtlöst begabberi. Larslund -var sålunda i det stora hela taget tämligen -väl frälst för kvinnan. För dansen hade -han ingen fallenhet, kunde ha gått af på -midten vid en starkare sväng, om händelsevis -en mö velat anförtro sig åt honom. -Brännvinet smakade bittert och vedervärdigt, -supandet som en oförfalskad Gethsemane-ört. -Ingen kunde heller säga, att -Larslund någonsin syndat i ord eller gärningar -på något i ögonen fallande vis. Det -var nog egentligen så, att den gröfre verksynden -ej hade någon riktig ankarbotten -hos Larslund. Därför hörde han också lite’ -smått till dessa rättfärdige, som svänga -straffdomens ris. Han bar ett andeligt -horn i sidan till vårt världsliga prästerskap, -han hackade gärna lite’ smått på oss andra -syndare gunås, i synnerhet då de -dricka detta förskräckliga brännvinet. Larslund<span class="pagenum"><a name="Sid_11" id="Sid_11">[11]</a></span> -hade liksom en dragning åt något -sektartadt, så att han, i sin tacknämlighet -för hvad han själf var, dömde som en sträng -domare öfver denna världen, som visserligen -är en slem och dårlig värld. Och sådant -skrälle Larslund än såg ut för, så var det -ändå liksom att han gick här ibland oss och -trodde att domen och förvaltningen öfver -denna världens barn tillhörde honom och -de andra enfaldige jämte makten, äran och -härligheten i evighet, amen. Grymt -rangsjuk och högfärdig var Larslund i sin -ande.</p> - -<p>»På den yttersta dagen får en tocken där -en stiga åt sig för meg,» sa’ Larslund om -kungen i landet på hans eriksgata, och sedan -hade vi detta till ordstäf ibland oss.</p> - -<p>En gång trodde baptisterna alldeles för -säkert, att Larslund var fullt omvänd till -deras lära. Det var bara frågan om att döpa -karln, och hela hopen annars skulle också -döpas i kapellet den gången på deras vis. -En hvar af de andra klädde af sig och kröp -in i dopskjortan, Larslund stod bara och<span class="pagenum"><a name="Sid_12" id="Sid_12">[12]</a></span> -såg på. Prästen förde ned den ene efter -den andre i dopkaret och slog omkull dem -i vattnet, karlar och kvinnfolk, gamla och -unga, så många de voro. Sist skulle han -dit med Larslund, men si det var tusen slut. -Rocken gick det någon väg att få af honom, -men att ta af sig byxorna, det sade -Larslund bums ifrån.</p> - -<p>»Si jag vill inte hafva munnen min, där -hela hopen strax förut har haft alla andra -delar,» sa’ Larslund, och därmed blef det, -huru mycket än de snodde och vände -med honom.</p> - -<p>Likväl, detta tilldrog sig först sedan baptisterna -inkommit i landet med sin förkunnelse. -Långt förut hade Larslund haft känning -af ett ännu skarpare egendomsfolk och -därom skall nu berättas.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_13" id="Sid_13">[13]</a></span></p> - -<h3>II.<br /> -“Tjäderprästen“.<br /> -<span class="smaller">Larslund predikar på torget.</span></h3> - -<p>Hopviken som en lång fällknif satt fågelskytten -Larslund på sin stora spjälkorg -och sålde tjäder å det folkrika -torget till en af de ogudaktiga städerna vid -Bottenhafvets fjärdar.</p> - -<p>Och detta var på köpet en mycket ogudaktig -stad. Borgmästarn, vrång och orättfärdig -som han var, gaf alltid stadsbon hans -oskäliga rätt emot främlingen. Fiskalen -var jämnt en kitslig hund i hälarna på den -beskedlige landsbon, när denne kom att -rikta den usla stadsöknen med sina pengar -och tillföra dess tärande munnar en välsignad -näring ur Guds jord och marker. Stadens<span class="pagenum"><a name="Sid_14" id="Sid_14">[14]</a></span> -invånare i öfrigt, ja, hurudana de voro, -kommer strax till synes!</p> - -<p>Nu var det första dagen i åttonde månaden -af tredje året efter gudsbarnens nya -tidsskifte. Detta var påbörjadt, invigdt, -förkunnadt, inblåst och påbjudet af den -väldige Hälsinge-profeten Erik Jansson just -i den märkesstund, då han i de otaliga vännernas -närvaro och under deras jubel, tack- och -lofsånger brände upp »afgudarne i Babel», -det vill säga lutherska katkesen, kyrkopsalmboken, -bibliskan, postillan och annan -läsning af Beelzebub. Nu skulle folket hålla -sig till anden och Erik Jansson allena! Erik -Jansson var, såsom man märker, en rätt amper -profet, vännerna föga mindre, när andens -raseri föll på dem.</p> - -<p>Och så är tillsägandes, att i denna stund -var det ganska långt mellan Erik Jansson -och Larslund, minst sina fyrtio mil, utom -hvad det kunde vara därutöfver. Det oaktadt -känner Larslund hastigt med sig på -en gång, att Erik Janssons ande kom öfver -honom alldeles oförhappandes, så att fågelkarlen<span class="pagenum"><a name="Sid_15" id="Sid_15">[15]</a></span> -i densamma stunden finner sig -väckter och omvänder rakt som i ett enda -andeskott. I blinken var andens raseri såsom -en eld öfver Larslund, så att han kände -hjärtat brinnande i sig, när han såg alla -dessa hedningar och villfarande, som köpte -och sålde på torget utan den aflägsnaste -tanke på den tillkommande vreden. Hvarför -han stiger upp och ropar åt dem att kasta -ifrån sig allt världsligt lapperi och lyssna -till anden allena. Och så slog Larslund -ut armarne på torget, vred munnen på sned, -stampade i marken, hoppade upp och begynte -predika, så att det skrällde genom örhinnor, -märg och ben:</p> - -<p>»Jag skall leda dig ut på en grön ängd och -vattna dig och dig skall intet fattas, säger -jag!»</p> - -<p>Mer hann Larslund inte säga, då alla -dessa hedningar och villfarande brusto ut -i allmänt skamskratt och begabberi. Rundt -omkring blef så ett hårdt tillopp af gatpojkar, -som bespottade Larslund, trampade -hans fötter, slogo, knuffade och nöpo honom.<span class="pagenum"><a name="Sid_16" id="Sid_16">[16]</a></span> -Vid hvarje ofog sade dessa okynneshundar -hångycklande, att han skulle gissa -hvem det var, så att det, som läses i skrifterna, -i allo fullbordades.</p> - -<p>Kom så jämväl fiskalen och kastade honom -i tre dygns häktelse. Sist fördes Larslund -inför den orättfärdige domarn, som efter -långvarigt begabberi dömde honom att utgifva -mycket pengar. För öfrigt säger det -sig själft, att all den fågel, som Larslund -fick lämna utan tillsyn på torget, blef bortstulen -af dessa ogudaktiga stadstjufvar.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_17" id="Sid_17">[17]</a></span></p> - -<h3>III.<br /> -Efterkast.<br /> -<span class="smaller">Larslund förbannar och tillspillogifver staden.</span></h3> - -<p>I dessa dagar hördes en röst utanför, bredvid -och öfver Larslund. Det var anden, -förmodligen Erik Janssons ande, som -talade och sade:</p> - -<p>»Du skall stiga upp på ett ganska högt -berg, det som närmast är, för att öfverskåda, -förbanna och tillspillogifva denna staden, -som trampar och bespottar profeterna!»</p> - -<p>»Huru skall detta ske, herre?» undrade -Larslund, ty han förstod genast, hvem den -talande var.</p> - -<p>»Det skall jag ingifva dig, när du kommer -upp,» svarade anden. »Tag en dags<span class="pagenum"><a name="Sid_18" id="Sid_18">[18]</a></span> -matsäck på din rygg, ty det blifver dig ett -göromål för hela dagen.»</p> - -<p>Såsom bjudet var, kom Larslund med sin -matsäck i tidiga morgonstunden upp på -högsta berget, det som närmast var, och -steg än vidare upp öfver högklinten fram -till stupet mot öster, där två martallar -hängde öfver branten i starka rötter.</p> - -<p>Solen var redan uppe ett godt stycke, -men ännu låg allting i markerna dränkt i -lättaste mist. Bortanför otaliga, nedsjunkande -topprader, i skiftande skogsgrönska -kring blågråa bergskullar allt neröfver, varsnade -Larslunds giriga ögon denna stad vid -en flik af den blåa fjärden.</p> - -<p>Likt den skökan Sidon låg denna stad och -vräkte sig ganska däjlig i soldiset mot sin -blåa strand i brokig klädnad af hvitt, grönt -och rödt. Bortanför syntes ett af skogsgrönt -finväfdt täcke, som denna sköka i sin -lättjas vårdslösa flärd vräkt från sig i böljande -flikar för att än mer frossa i solens oförtjänta -nåd. Än längre bort stego landtuddar, -skär och holmar jämte hafvets blågråa mur<span class="pagenum"><a name="Sid_19" id="Sid_19">[19]</a></span> -upp mot den skarptecknade vattenlinjen, -där himlen mötte. På denna linje sväfvade -en knappt skönjbar insekt med en lång rök -efter sig.</p> - -<p>Och den dagen låg nu Larslund mellan -martallarne öfverst på klinten allt intill -aftonen och förbannade och tillspillogaf -denna stad åt ofärden med all eftertrycklig -ifver och nitälskan. Han hade rent af lagt -sig ned på hällen för att ha det rätta kastet -och äfvenså icke utan en viss räddhåga, att -de skulle varsna hans långa och slankiga -skepnad under detta fruktansvärda göromål. -Och där han nu låg vid branten, -lång och smal och slankbuktig som en orm, -stod fradga för hans mun och från hans -ögon utgick en stickande gul eldslåga såsom -på den sannskyldige, lurande ormen -eller ulfven, när han ligger på huk efter sitt -rof.</p> - -<p>Till sist hof Larslund upp sin blick på -vattenlinjen och varsnade den lilla, röksläpande -insekten. Larslund förbannade -jämväl honom, ty han hörde säkerligen till<span class="pagenum"><a name="Sid_20" id="Sid_20">[20]</a></span> -samma kompani, han gick för öfrigt med -hjul och eld, han var korteligen ett påfund -af den onde världsfursten. Detta gick för -ett ut, när som Larslund en gång var i farten -med att förbanna och tillspillogifva. -Han tänkte ju inte taga någonting särskildt -för detta påök i dagens arbete.</p> - -<p>När allt sålunda var uträttadt, kraflade -han sig upp på kännbart matta ben och -raskade sig i väg västöfver klinten, slankbuktigt -nerhukad, ty han var ännu rädd -för deras ögon. På sina armt sviktande -ben vacklade han ned som en orm i en liten -skrefva, där han kände sig fullständigt -betäckt för all spaning. Nu först erfor han -riktigt huru dessa förbannelser tagit ut -krafterna. Jojo, andens verk, om det bedrifves -med rätta ifvern, medför alltid en -stark påkänning. Larslund undrade, om -han kunnat vara värre medtagen, ifall han -förts upp på detta berg till att rent ut frestas -af Djäfvulen — och ho vet, huru det var -med brodren Larslund denna gång?</p> - -<p>I alla fall var matsäcken god att lösa nu.<span class="pagenum"><a name="Sid_21" id="Sid_21">[21]</a></span> -Först sedan den utslappade arbetaren i andens -vingård stoppat i sig en half tolft mjukkakor -och ett skålpund spicket fläsk, fick -han andrum att draga en lättnadens suck.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_22" id="Sid_22">[22]</a></span></p> - -<h3>IV.<br /> -Från ord till handling.<br /> -<span class="smaller">Larslund samlar tuktorisen i sin hand.</span></h3> - -<p>Vidare gick Larslund bort genom de ändlösa -markerna upp till Lapplands -lågfjällsvidder, där han på hösten -och förvintern låg på fångst efter den listiga, -hånskrattande ripan. Och liksom Jona var -nyfiken att erfara, huru det skulle gå med Nineve, -sedan han förkunnat stadens undergång, -så undrade äfven Larslund, hvad öde -som kunde vänta denna stad nere vid hafsbandet -efter ett så kraftigt tillspillogifvande. -Dock, efter allt hvad han hörde af när- och -långväga folk, fram genom åren, lät det icke -annorlunda än allting väl, med framgång, -lycka och stor förkofran i alla företag, så<span class="pagenum"><a name="Sid_23" id="Sid_23">[23]</a></span> -att invånarne endast yfdes öfver sin visdom -i världsliga ting och blefvo än mer -förhärdade.</p> - -<p>Då blef Larslunds hjärta slutligen starkt -brinnande i honom. Och anden öfver hans -hufvud sade, att han själf måste gå åstad -och utföra straffdomens verk. Då grufvade -sig Larslund, men anden sade åter:</p> - -<p>»Larslund, grufva dig intet! Gör dig allenast -en ganska väldig och stark skruck med -lock ofvan och lock nedan. Och begge locken -skall du fästa med hänglås. Gå så med -den skrucken upp på den närmaste stora -bergklinten i söder. Och när du kommer -dit, skall jag undervisa dig, hvad du skall -beställa där med skrucken.» Larslund gjorde -som bjudet var och kom upp på klinten -med sin starka, väldiga skruck med dubbla -lock och hänglås.</p> - -<p>»Här är jag nu, herre!» anmälde han och -anden svarade:</p> - -<p>»Ja, du må allenast infånga den gamla, -ondsinta och bistra jätteufven, som bygger -i högsta martallen på detta berg.»</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_24" id="Sid_24">[24]</a></span></p> - -<p>»Huru skall detta tillgå?» undrade Larslund.</p> - -<p>»Gack åstad till stället och jag skall undervisa -dig,» lät anden otålig vid det myckna -frågandet.</p> - -<p>Och huru nu Larslund vidare gick till -väga efter andens fortsatta undervisning, -så var saken den, att han en dag kom stäfvande -ned mot den ogudaktiga staden, dragande -med vidjerep öfver axeln en lång skikälke. -På flaken varsnades en korg med ripor -och en stor igenlåst skruck, belamrad -med fasthängande dun. Alla, som sågo -skrucken, togo för gifvet att den innehöll -fågel och naturligtvis tjufskjuten.</p> - -<p>»Här framme på storskogen får du fatt i -en skara öfverträdare. Och så skall du tillspillogifva -staden i deras händer till att -sköflas af dem,» undervisade andens röst öfver -hufvudet på Larslund.</p> - -<p>Mycket riktigt, då Larslund tågade genom -skogen och skulle förbi en utmarkslada -på sidan, kom en skara lustiga trasvargar -ylande, flaxande och jumpande på stigen<span class="pagenum"><a name="Sid_25" id="Sid_25">[25]</a></span> -därifrån. Detta var deras sätt och sed att -morska upp sig till de gärningar, som hörde -hemma i yrket. Under haglande inpass -af sitt skämtlynne slogo tjufvarne en ring -om Larslund, som stannat på vägen i all -förvåning, och nafsade utan vidare åt sig riporna -ur korgen. Och så bar det åter till -med deras jump och flax, alldeles som hela -sällskapet varit en kull roffåglar.</p> - -<p>»Tack och heder, käre far!» ylade en af -tjufvarne i hesa växeltoner. »Si dem här -rosta vi och det kommer allt att smaka fågel -i mun på en fattig stackare!»</p> - -<p>»Och så har possessionaten mer fågel i -skrucken,» trodde en annan. »Vill possessionaten -vara så full af fanken och öppna -den bara, men raskt!» Larslund hade öppnat -munnen på vid gafvel af förvåning.</p> - -<p>»I män och bröder!» började han långsamt -och allvarligt. »Jag hör och ser på all ställning, -att I ären sådana, som bedrifva tjufveri. -Så förgripen eder ingalunda på Herrans -profeter och hvad som hörer sådana till, -ty detta båtar eder icke väl på ändalykten.»</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_26" id="Sid_26">[26]</a></span></p> - -<p>»Nej, hör på den!» sorlade hela bandet. -»Hör ni, pojkar, så där ser en profet ut!» -jubelskrattade en. »Stopp för håken, de’ -ä’ ju tjäderprästen, som predikte på torget -i sta’n!» upptäckte en annan, och detta funno -bröderna öfvermåttan lustigt.</p> - -<p>»Ja, lägg nu beskedligen tillbaka riporna -mina och hör på ett godt råd, som jag kan -ge er till skänks,» manade Larslund. »Si -staden är tillspillogifven i edra händer. -Där mågen I plundra och stjäla allt hvad er -lyster. Passa bara på, så snart jag sätter -mig ner på torget med fågelhandeln, ty då -löpa stadens alla syndare från sina bodar, -hus och gärningar för att skamskratta och -begabba mig.»</p> - -<p>Detta funno tjufvarne inte så oäfvet och -den ene skrockade öfver den andre:</p> - -<p>»Kör i kylan, far! Det var ett bra påhitt, -possessionaten! Och se’n så dela vi fångsten!»</p> - -<p>»Ingalunda så, I män och bröder!» afböjde -Larslund. »Min hand kommer icke vid -det, som orent är, men I ären liks tjufvar i -eder syndasäkerhet och fördömelse, och i<span class="pagenum"><a name="Sid_27" id="Sid_27">[27]</a></span> -alla fall är staden tillspillogifven åt straffdomen -genom edra händer.»</p> - -<p>Allt detta föll brödraskapet från ladan väl -i smaken. Och som här kunde finnas godt -rådrum för ett större band, så ville dessa -bröder gärna unna flere att vara med om -förtjänsten. För att träffa nödiga förberedelser -aftalades, att Larslund skulle göra -sitt intåg nästa torgdag något inpå lördagseftermiddagen -mot mörkningen. Under -tiden skulle dessa män från ladans närhet -fäkta ihop och sammansluta omnejdens -alla yrkesmän, luffertar och lösingar till gemensam -kupp, likaså traktens alla körande -skojare med hästar och skrindor i och för -tjufgodsets raska bortförande, ty här skulle -stjälas lasstals alldeles grymt. Dessa -tjufvar fröjdades alldeles omåttligt i sin -synd och Larslund fröjdades i anden, ty -detta allt var ju bara straffdomen öfver -den tillspillogifna staden. Till sist, när allting -var kringspråkadt och planlagdt, lades -riporna tillbaka i all rättsinnighet.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_28" id="Sid_28">[28]</a></span></p> - -<h3>V.<br /> -Tjufbandets högkvarter.<br /> -<span class="smaller">Larslund återser två gammalfästmör.</span></h3> - -<p>På detta ville tjufvarne, att Larslund -skulle följa dem inåt skogen och dricka -kaffe.</p> - -<p>Nå, hvad hade sådana för kaffetraktering -att bjuda främmande på? undrade Larslund.</p> - -<p>Åjo, man skulle inte förakta små sår och -fattiga vänner, utan nu skulle han ta kälken -och komma med bara. Larslund så -gjorde.</p> - -<p>Till slut hade dessa varelser gjort sig en -vid och mångrummig snökula djupt i skogen, -en riktig våning, kunde man säga. -Deras kvinnfolk, två brunögda och svarthåriga -skojerskor, som bägge sågo bra ut,<span class="pagenum"><a name="Sid_29" id="Sid_29">[29]</a></span> -höllo just på att koka kaffe i hvar sin snöspisel. -De sågo storögda på Larslund och -han föga mindre på dem. Bägge voro rent -ut gammalfästmör åt honom. Och egentligen -var Larslund själf af skojarsläkt, fast -han alltid sökt hålla sig uppe ur skojareländet. -Victoria Albertina hette den ena -efter drottningen och tronföljaren af England. -Ferdinanda Alexandra Carolina Desideria -Napoleana var den andra döpt till -efter konungen af Spanien, kejsaren af -Ryssland, konungen och drottningen af Sverige -samt kejsaren af Frankrike.</p> - -<p>Och det förstås, att både Victoria Albertina -och Desideria Napoleana nego bägge -två, rakt som för en länsman. Ty Larslund -var ganska patronaktig den tiden, med -blanklädersmössa, blå halsduk under bruna -sämskvästen, och åtsvängd om lifvet -var han i en kommis-skörtrock med blanka -knappar. Den hade han löst in på en -auktion. Och se’n gick han ända upp öfver -knäna i stora rysse-stöflar med hältrens -på herremännens vis. Så att dessa vackra<span class="pagenum"><a name="Sid_30" id="Sid_30">[30]</a></span> -skojerskor rakt höllo på att bliga ögonen -ur hufvudet på sig. Hur i alla syndens dagar -hade Larslund blifvit en sådan patron?</p> - -<p>Rätt i rappet var Larslund som hemma -hos sig, alla voro höfligt och trefligt folk, -dessa gammalfästmör icke minst. Det kunde -väl så vara, att gästen, så lång som han -var, fann våningen väl låg under detta snötak, -som var uppskottadt på afkvistade -granstänger. Men så hade ju Larslund varit -ute i vintermarkerna och själf pröfvat -på, hvad snökulor ville säga. Likväl hade -karln aldrig funnit dem så inbjudande som -här. En hvar hade sitt eget krypin, och -liggplatser voro redda med granris och hö -ur ladan, som tillhörde allas gode vän och -broder, skojaren Bryngel Gabrielsson.</p> - -<p>Den inbjudne gästen fick sätta sig ned -på en bänk af granstänger framför lågande -eld i den gemensamma köksstugan och bjöds -kaffe å bricka af den nigande Victoria Albertina, -medan den icke mindre nigande -Desideria Napoleana bjöd doppbröd ur en<span class="pagenum"><a name="Sid_31" id="Sid_31">[31]</a></span> -rotkorg, som också var stulen likt hela bohaget. -De ville också ha honom att göra -sig en kask ur bjuden flaska, men då sade -Larslund bestämdt ifrån:</p> - -<p>»Jag brukar aldrig den orätta varan, men -ni andra ä’ ju liks öfverträdare i er syndasäkerhet -och fördömelse. Så att huru ni -gör för egen del, det öfverlämnar jag,» tyckte -han.</p> - -<p>Detta funno tjufvarne bara roligt, men de -måste förstås bliga åt Larslunds gammalfästmör -att hålla snattran vid de allvarliga orden. -Victoria Albertina och Desideria Napoleana -bligade på Larslund, på hvarandra -och hela sällskapet. Hvad i syndens alla -dagar nu då? Det lät ju rakt som Larslund -hade blifvit någonting prästerligt?</p> - -<p>Under fortsatt samspråk fick Larslund -reda på, att två stycken i sällskapet voro -ett par riktiga storkarlar, bland tjufvar räknadt. -Den ene, en man med godt och vederhäftigt -utseende, när han skickade sig -som folk, var ingen mindre än mästertjufven -Lilja. Den andre gick ej för någon sämre<span class="pagenum"><a name="Sid_32" id="Sid_32">[32]</a></span> -än kyrktjufven Nimrod, såsom han själf -älskade att kalla sig. Han hade från början -varit en duktig jägare, men äfven numera, -då han var ute i stöld och tjufveri, -kallade han detta för jakt, hvilket var en -lustighet tjufvar emellan. Annars hade -mannen pröfvat alla möjliga yrken bredvid -det nuvarande och visat en märkvärdig fallenhet -i allt. Äfven Nimrod kunde tas för -en mycket hygglig karl, när han ville folka -sig och lade bort den gastaktighet, som var -öflig tjufvar emellan. Och hvad sedan beträffar -Larslund, som satt och hörde på, -hvad de voro för ena, så brydde han sig -inte om att bestraffa vare sig den ene eller -den andre, då så var, att hela sällskapet -var öfverlämnadt. Den som en gång för -alla är hemfallen åt fördömelsen, är sedan -fritagen från allt hvad bannor heter.</p> - -<p>»Hvar ha ni riporna där, som vi skulle få -till soppkoket?» sporde på en gång Victoria -Albertina och Desideria Napoleana.</p> - -<p>Tjufvarne bligade på hvarandra både -skojigt och skamset.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_33" id="Sid_33">[33]</a></span></p> - -<p>»Ja ursäkta oss, Larslund,» vidtog mästertjufven -Lilja efter någon tvekan. »Si vi hade -nog reda på, att en fågelkarl skulle komma -tågande öfver skogen, men att det var en sådan -karlakarl som Larslund, det hade vi -rakt ingen kunskap om. Och nu stå vi -där, förstås, utan riporna där, som vi lofte -hushållerskorna våra.»</p> - -<p>Håhå, Larslund förstod piken och var -inte den, som lät sig förtryta. De skulle ta -för sig ur ripkorgen så mycket som behöfdes -för ett ordentligt helgdagskok, inbjöd han, -eftersom nu en gång hände, att Larslund -själf var hos dem på kaffedopp. Dessa -skojarejäntor voro, förstås, inte sena af sig -och alla, som voro hemma i snökulan, mente -tro på, att nog skulle den gården få vänta -länge på en karlakarl med jämförliga -spendersbyxor.</p> - -<p>»Men så har väl den här karln något kvar -i skrucken med?» antog kyrktjufven Nimrod -med en räf i hvardera ögonvrån.</p> - -<p>»Ja, äfvenså där har jag nog en fågel, -men ingalunda en sådan, som en får något<span class="pagenum"><a name="Sid_34" id="Sid_34">[34]</a></span> -helgdagskok på,» upplyste Larslund och såg -riktigt inpiskad ut.</p> - -<p>»Bara en fågel i hela skrucken?» undrade -mästertjufven Lilja med en nyfiken glimt -i sina trygga brunögon. »Det måtte väl -vara en svår häjare de’?»</p> - -<p>Och så fick Larslund anledning omtala, -hvem som fanns i skrucken, huru han kom -dit och hela uträkningen med den bistre -klofulingen. Jo, det vore just ett både lustigt -och välförtjänt kap åt dessa kitsliga -hundar till stadsbrackor, tyckte hela karlsällskapet, -och dessa skojerskor, som redde -fågeln, tyckte alldeles likt.</p> - -<p>»Ja du ja, som alltid är framme och gör -dig för,» fnyste Victoria Albertina mot den -andra.</p> - -<p>»Och du som alltid går bakom och gör -dig mör,» fnyste Desideria Napoleana. Och -så blef det inte mer svartsjuka för den -gången, men hon låg ända på djupet och -grodde till sig.</p> - -<p>»Vänta lite’, go vänner, så ska’ ni få höra,» -utbrast kyrktjufven Nimrod och sken som<span class="pagenum"><a name="Sid_35" id="Sid_35">[35]</a></span> -solen i Karlstad. »Si nog kunde vi hjälpa -Larslund med att rusta ut den, som är i -skrucken, så att stadsbrackorna skulle kunna -ta’n för hornfulingen själf, när det bär -till. Hälst då Larslund vill vara så hjälpsam -mot oss, stackare!»</p> - -<p>»Ingen hjälpsamhet att nämna,» tillrättavisade -Larslund. »Staden är tillspillogifven -i edra händer till att tuktas, ty I -ären tjufvar i eran syndasäkerhet och fördömelse. -I ären tuktoriset, men kom äfvenså -ihåg att förbannadt är allt ris, hvarmed -Herren tuktar!»</p> - -<p>»Jaja, det förstås,» biföll kyrktjufven Nimrod -sackande och så var det ny bligning åt -kamraterna. »Jaja, jaja, Larslund är profet -på sitt vis, han, och vi ä’ bara tjufstackare -på vårt usla vis. Så att dessa två delar -ska’ inte röras ihop och blandas samman -liksom ärter och fårskinn, förstås. Men -si nu har jag i min lifsdag också fuskat som -fyrverkare. Och om vi sloge oss ihop allesammans, -så skulle vi kunna rusta ut fulingen -i skrucken med en hejdundrande<span class="pagenum"><a name="Sid_36" id="Sid_36">[36]</a></span> -rumpa, glödande röd och gnistersprakande, -så fort han kommer upp ur skrucken.»</p> - -<p>Och detta vore bara en ringa sak, blott -man finge hem vissa smågrejor från apoteket, -kruthandlarn och färgboden. Man -skulle öppna nedra locket på skrucken, åt -den sida där ufvafulingen hade klorna, och -kring hans bogar fästa upp en tio famnar -lång stubinraket. Omkring raketen skulle -vidare den illistige Nimrod foga en ännu -längre, väl hoplaskad spiralskruf af näfver -med starka skoningar och ledigt centrumhål -för raketlinan. Näfverspiralen skulle -fästas vid linan här och där på två famnars -afstånd och målas eldröd i cinober.</p> - -<p>Raketen och spiralen skulle till slut läggas -ihop på botten af skrucken. Så att när ufvafulingen -komme ut, skulle hela rumpan komma -efter i sin ändlösa längd, vidunderligt -djuptaggig, gnistrande och rykande som -ett eldglödande fanders.</p> - -<p>Kyrktjufven Nimrod sken som en fullmåne, -där han satt med kaskblandningen i<span class="pagenum"><a name="Sid_37" id="Sid_37">[37]</a></span> -de grofva näfvarne. Hans åhörare syntes -också belåtna, Larslund icke minst.</p> - -<p>»På sådant vis få dessa syndare skåda en -liknelse af den de tjänat hafver,» tyckte han.</p> - -<p>»Och människan bör väl också ha någonting -roligt här i världen,» mente stortjufven -Lilja.</p> - -<p>»Jag far alldeles som Larslund, jag är också -led på stadsbrackorna,» återkom kyrktjufven -Nimrod. »Nå hvad tycker ni? Ska -vi skicka efter grejorna? Ska’ vi ta’ på -oss trygorna och fäkta ihop en tre, fyra bördor -näfver på skogen? Gabrielssons lof ha -vi på förhand.»</p> - -<p>Sagdt som gjordt. Här skulle bli ett -torgdagskalas, som komme att stå i mannaminne.</p> - -<p>Larslund stannade som gäst hos bandet i -dagarne tre. Vid första tillfälle, då han -gick ut, ville skojerskorna veta, huru det -var, att Larslund talte så prästerligt. Joho, -svarade tjufvarne öfver hvarandra, -Larslund var liksom vriden i det profetiska -nu för tiden.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_38" id="Sid_38">[38]</a></span></p> - -<p>»Men för död och pina, jäntor, håll snattran -bara, annars är hela stadskalaset bortskämdt -för oss. Larslund är nu andens -högste profet, hör ni det!» inplantade Nimrod -och Lilja om hvarandra.</p> - -<p>»Håja, inte går Larslund af för era hackor!» -fnyste Victoria Albertina och vippade -rodret.</p> - -<p>»Ja, inte för din hacka heller!» fnyste Desideria -Napoleana och slängde än värre -med stylet.</p> - -<p>»Och inte för din heller!» vippade och fnyste -den andra tillbaks.</p> - -<p>Så skulle du bara ha sett, huru de möttes -i hvassa ögonbett! Två trutar, två par -ilskna ögon stodo rätt inpå hvarandra. -Och Larslund, som just nu kom in igen, -tyckte nästan, att håret steg upp som en -borst på dem. Så följde en gäll skojarträta -mellan dessa två, som alldeles hade glömt -bort fågelredningen. En ljungande träta -i ord och inga visor, så att Larslund själf -fick sitta och höra af deras egna munnars -motsatta vittnesbörd, hvilka ogudaktiga<span class="pagenum"><a name="Sid_39" id="Sid_39">[39]</a></span> -skamstycken de voro, dessa hans gammalfästmör -i det framfarna och frånskilda. -Larslund rent af knäppte händerna samman -och tackade i all tysthet, för att han icke -var lik dessa syndatroll, öfverträdare och -utbölingar i deras stygga åthäfvelser.</p> - -<p>»Jojo, där skall en få se, att gammal kärlek -rostar inte,» trodde en af karlarna, som -bara hörde på och hade lustigt åt allt. Larslund -sade ingenting utan behöll sina tankar -inom sig. För öfrigt tänkte han mest -på ett och samma: huru tillspillogifvelsen, -så kraftig som möjligt, skulle gå hem öfver -denna stad.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_40" id="Sid_40">[40]</a></span></p> - -<h3>VI.<br /> -Tillspillogifvelsen.<br /> -<span class="smaller">Dem enom till straff, dem androm till varnagel.</span></h3> - -<p>Tillspillogifvelsen, denna minnesvärda -händelse, inleddes därmed, att Larslund -å aftalad tid, med skikälken i -vidjerepet öfver axeln, kom tågande inåt -torget helt beskedligt och sjönk ned på flaken -med oskyldigaste min att sälja fågel, -den månginbundna skalken!</p> - -<p>»Nej, se på tjäderprästen! Tjäderprästen! -Tjäderprästen!»</p> - -<p>Det var genast ljud och genljud från alla -håll. Lång stund gick ej om, innan så -godt som alla människor öfvergåfvo sina -gärningar för att beskåda och skamskratta -tjäderprästen. De fröjdades åt tjäderprästen,<span class="pagenum"><a name="Sid_41" id="Sid_41">[41]</a></span> -så att mungiporna drogos upp åt öronen. -De föreslogo under ändlös skrattfägnad, -att man skulle taga af tjäderprästen -på midten och göra två nödårspräster af -honom. Och där satt Larslund som ett -menlöst får, med någon förmaning till en eller -annan, som var för grymt ogudaktig mot -honom. Under tiden voro tjufvarne framme -i första varpet, men här skulle varpen -blifva flere.</p> - -<p>Borgmästarn och fiskalen med stadsvaktmästarna -hade varsnat skockningen å torget -och kommo undrande tillstädes.</p> - -<p>»Hå, är tjäderprofeten ute igen!» utbrast -borgmästarn under rungande skrattsalfva -och utfor strängt:</p> - -<p>»Du är en gammal poliskund! Sitta här -och ställa till folkskockning... Det här -ska’ du få böta för!»</p> - -<p>»Hvad har du i skrucken, som är så väl -låst?» ansatte fiskalen.</p> - -<p>»Käre hjärtanes, beskedliga, goa herre, -fråg’ mig inte, för jag törs int’ svara,» skälfde -Larslund till ny skrattfägnad.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_42" id="Sid_42">[42]</a></span></p> - -<p>»Tjufskjuten fågel, förstås!» afbrände -fiskalen.</p> - -<p>»Kluck, kluck, kluck!» kom nu en grof -skrockning från klofulingen, som också ville -ha ett ord i laget.</p> - -<p>»Han har lefvande fågel där!» sorlade massan -enstämmigt.</p> - -<p>»Således ett oförsvarligt djurplågeri på -köpet! Du öppnar skrucken genast, karl!» -befallde borgmästarfar.</p> - -<p>»Har ingen nyckel, käre goa herre!» klagade -Larslund.</p> - -<p>»Upp med skrucken, karl, annars låter -jag bräcka upp låset!» hotade fiskalen.</p> - -<p>»Nej, käre hjärtanes, beskedliga goa herre, -släpp inte ut densamme, som är där!» -bad Larslund som för lifvet. »Käre hjärtanes, -låt’n för Guds skull vara där han är!»</p> - -<p>»Du tar kälken, skrucken och hela konkarången -och följer med bara till vaktkontoret!» -befallde öfverheten under hela stadens -bifallssorl.</p> - -<p>Här var ingen annan råd än lyda.</p> - -<p>En stund senare var den växande massan<span class="pagenum"><a name="Sid_43" id="Sid_43">[43]</a></span> -packad vid rådstugan med ögonen på vaktkontorets -upplysta fönster. Och nu, medan -tjufvarna hade fria händer för andra -varpet, följde raskt på hvarandra en rad -förskräckliga händelser, som bokstafligen -inbrändes i ett helt mannaminne framåt.</p> - -<p>Inne på kontoret hördes oförmodadt vilda -tjut och oläten, flaxande af tunga vingslag, -ett våldsamt strul, en ohejdad uppstakelse, -förskrämda rop. Lamporna släcktes -men något eldrödt blossade hastigt upp -öfver spjälgardinerna. En vidunderlig, flaxande -fuling varsnades uppe mot taket i detta -eldröda. Borgmästarn, fiskalen, vaktmästarna -kommo som utkastade på gatan i -all bestörtning, sönderklösta och blödande, -och sist kom Larslund.</p> - -<p>»Jag har ju så innerligen bedt och förmanat -dem att inte släppa ut’n,» skar Larslund -igenom, erbarmligen jämmerylande. -»Om jag inte bedt och förmanat dem så träget -att ta’ sig till vara!»</p> - -<p>»Hvad är det? Hvad i guds namn är det?» -sorlade frågorna i den ryggande hopen.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_44" id="Sid_44">[44]</a></span></p> - -<p>»Jag tror rakt, att karln hade själfvaste -fan i skrucken!» utbrast borgmästarn ända -öfver sig i all uppriktighet, och räddhågan -minskades icke häraf.</p> - -<p>I detsamma varsnades detta eldröda i -öfra våningens farstufönster och illvrålet -hördes taga vägen uppåt vinden.</p> - -<p>Alla ögon riktades hemskt spörjande upp -genom kvällsmörkret åt takåsen. Jo mycket -riktigt, eldglödande, sprakande, stormtjutande, -flaxade fulingen upp genom takluckan, -som sotarslarfven lämnat öppen. -Släpande efter sig en gnistrande röd, skiftaggig -rent outsäglig svans i vågrät ställning -styrde han nordvart öfver berget och -dalade långsamt bakom skogskammen.</p> - -<p>Jojo, i denna stad hade nog lefvats ett -alldeles för syndigt lif, framsorlade kvinnfolken -under eftertänksam tystnad hos dessa -gudsris till karlar, som skulle ha’et. Nånå, -det var väl ändå någon vån, att en tocken -där stygge flög i väg! Men huru i all världens -tider var det belefvadt, då en sådan -som tjäderprästen kunde komma med en<span class="pagenum"><a name="Sid_45" id="Sid_45">[45]</a></span> -dylik i skrucken? Och så en annan ingifvelse: -Hvar höll tjäderprästen hus?</p> - -<p>»Tjäderprästen! Tjäderprästen!» ekade ropet -genom massan.</p> - -<p>Nej, den skälmen hade visst passat tillfället -och smitit i väg med kälken midt under -djupaste andakten, men härom hann ej -mycket grubblas.</p> - -<p>»Elden är lös på vinden!» ljöd åter ett -rop, som inledde tillspillogifvelsens egentliga -hufvudskede och det sista, afgörande -varpet för tjufvarna.</p> - -<p>Jojo, man hade ej förgäfves haft påhälsning -af elddjäfvulen! Alle man måste nu -gripa till vapen mot röda hanen, en långvarig -dust, som slöt omsider på sena natten -med bärgning af den skamfilade rådstugan.</p> - -<p>Till sist, när en hvar återsåg husliga härden, -sporde han med alltmer förlängdt -ansikte, att körande bärgningsmanskap varit -tillstädes öfverallt i husen och lasstals -mottagit familjernas dyrbaraste tillhörigheter -i den ena bortkörande karavanen efter -den andra. De förskrämda kvinnorna<span class="pagenum"><a name="Sid_46" id="Sid_46">[46]</a></span> -hade i all trohjärtenhet öfverlämnat allt -utan tvekan på enkel uppfordran af två -vackra, genomärliga ansikten, som gått omkring -och ordnat det hela med välbestälda -förtroendemäns lugn och trygga värdighet.</p> - -<p>Körande bärgningsmanskap?</p> - -<p>Jo, det var just en härlig upptäckt!</p> - -<p>Här hade stulits, stulits utan återhåll, -utan skam, utan hejd, utan hut, utan återvändo!</p> - -<p>Här fick man riktigt smaka på andens -straffdom, ja åtminstone Erik Janssons -andes.</p> - -<p>Hvar skulle man nu få tag i denna fördömda -tjäderpräst, som kommit hela eländet -åstad? De ovärdiga stadsbrackornas -första tanke var gifvet att taga den skuldlöse -landsbon för hufvudet! Men tjäderprästen -var och förblef osynlig.</p> - -<p>Då kom frågan strax på rätta spåret.</p> - -<p>Hvar hade man dessa vettvillingar, som -ställde sig i omak med tjäderprästen och -löste hans skruck i onödan, ty man ville -brygga deras påsköl!</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_47" id="Sid_47">[47]</a></span></p> - -<p>Här märker du, käre läsare, straffdomens -fortgång i det förtärande kif, som blef de -ogudaktiges sannskyldiga gissel, till dess -himmelen förbarmade sig öfver detta samhälle -och lät omvändelsen slå rot i den djupa -skräck, som eldfulingen hade inbrännt.</p> - -<p>Larslund, Larslund, när hände, att illfundigare -skalk än du trampade Bothniens -land?</p> - -<p>Och nu på köpet trifdes anden ej längre -hos dig för ditt högmod, men du, affälling, -trifdes dess bättre med de vackra skojerskorna -i snökulan, illflinade åt svartsjukan, -njöt med välbehag deras kaskar, yfdes åt -deras smicker!</p> - -<p>Larslund! Larslund!</p> - -<p>Icke brydde du dig om, att dessa bröder, -som du förde mot staden, jagades som vilda -djur, förströddes som agnar åt alla väderstreck.</p> - -<p>Nej, det var ju detta, som gjorde, att du -fick dväljas ensam med de rara skojerskorna -såsom deras uppburna hedersgäst i välförsedt -hus...</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_48" id="Sid_48">[48]</a></span></p> - -<hr /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_49" id="Sid_49">[49]</a></span></p> - -<h2 id="ANDRA_AEFVENTYRET">ANDRA ÄFVENTYRET:<br /> -<i>Larslund smusslar med brännvin.</i></h2> - -<h3>I.<br /> -Larslund samvetsöm.<br /> -<span class="smaller">En välsignelserik brännvinsstöld.</span></h3> - -<p>Nu är att berätta, huruledes Larslund vid -ett gynsamt tillfälle skamsägandes stal -en ankare julbrännvin med sådan lycka, -att han icke blott hade största vinst och -förkofran af sin stöld utan jämväl skördade -gudsvälsignelsens innerliga tack och stora -hedersgåfvor för sin bedrift. Gå någon annan -åstad och stjäl brännvin med sådan framgång -som Larslund!</p> - -<p class="tb">På goda grunder påstods att en son efter -Larslund ledde sitt upphof från snökulan, -en son, som blef den yngre Larslund -och for till sjöss. Men huru mycket fadern<span class="pagenum"><a name="Sid_50" id="Sid_50">[50]</a></span> -än fåglade och lade ihop förtjänsten, så -kom han sig aldrig i något giftesbestyr utan -förblef gammelpojke. Han skulle reda sig -själf och hade förstås ovåligt stäldt med -mat och annat, där han bodde som en annan -bosshumla i farstukammarn.</p> - -<p>En tid tyckte nog folket synd om Larslund, -så att både en och annan bjöd karln -på mat och julgäste ibland. Sedan hade han -länge hört dem skälla öfver att han legat -inpå annat folk och gästat och ätit, utan -att någon sett så mycket som en skatefjär -i gengäld, huru mycken fågel den snålhunden -än sålde. Ledast i truten voro pigorna, -särskildt bolagspigorna hos arrendatorn, -som skulle vara förmer än den öfriga pigstaten.</p> - -<p>När så denna försmädelse af världen aldrig -tog slut, vardt Larslund liksom brinnande i -sitt hjärta och tänkte väl en gång för alla -stoppa igen smädemunnen på dessa öfverträdare. -Så att han gick ut i byn gårdmellan -och bad dem att få låna sig en tunnsäck. -Och det var kort före jul.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_51" id="Sid_51">[51]</a></span></p> - -<p>»Hvad skall Larslund ha den tunnsäcken -till nu då?» ville pighåren veta.</p> - -<p>»Jag skulle försöka få ut bosset ur kammarn -min nu till jul,» svarte Larslund och -såg alldeles uppriktig ut.</p> - -<p>»Ja det blir väl träget göra till nästa jul, -det, Larslund? Jaså, Larslund skall ut med -bosset? Och vi, som trodde att Larslund -skulle handla till jul och bjuda oss till något -hejdundrande kalas så där i efterjulshälgen?»</p> - -<p>»Nej, d’är nog inte sådana tider nu!» tyckte -Larslund och såg aldrig så uppriktig ut -som då.</p> - -<p>Ja så där lät det nu i gårdarne, när han -skulle låna tunnsäcken. Ändtligen fick han -tag i en och gaf sig i väg öfver ån till handelsmannen -på mon.</p> - -<p>Just som han lyfte foten för att stiga in -på boden, ser han hela långa skaran Hälsingebönder -komma körande med en hop smörbyttor, -fårkroppar, hudar, fläsksidor och andra -nyttiga sportler. De skulle in åt Sundsvall -och handla till jul, för den sta’n låg<span class="pagenum"><a name="Sid_52" id="Sid_52">[52]</a></span> -närmast i hugget för dem på gränsen. Det -vardt stagnation vid bodarne. Spiknyktert -och regält folk syntes de vara.</p> - -<p>Nästan i samma stund kom nu från andra -sidan en hel karavan Medelpadsbönder, -som också stannade, Larslund såg att det -var socknens eget folk till det meriga. Kyrkvärdarne -kände han särskildt igen, bägge -litet påstrukna, men inte så, att någon var -ovettig på något vis. På de andras skryt -och bragderingar hördes alltför väl, att de -hade handlat hem julbrännvin i stan. Det -var inte nog med att de smakat varan själfva, -utan då det nu var så nära jul, -så ville de äfven hålla sig framme och -bjuda en hvar på supen ur matsäckskaggen -sin.</p> - -<p>»Här finns varan!» skröto medelpadingarne. -»Drick den som hågas och tag riktiga -julsupar! Jul bara en gång om året! Vi -ha ändå hela 75-kanns-kaggen osprättad i -skrindlådan. Och den, som inte detta tror, -kan gå dit och titta på’n för all säkerhet, -sedermera!»</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_53" id="Sid_53">[53]</a></span></p> - -<p>»Ja, just här i skrindlådan ligger han,» -sade den, som körde kaggen, och gjorde sig -besväret att äfven öppna locket.</p> - -<p>Larslund, där han stod och hörde på allt -detta vid bron, tog nogsamt ögonfäste på -den särskilde syndaren, som förde detta förskräckliga -brännvinet. Sedan var det liksom -att hans ögon aldrig ville släppa den -skrindlådan. Och Larslund kände hjärtat -brinnande uti sig...</p> - -<p>Emellertid söpo hälsingarne såsom bjudet -var och sade tack, tack.</p> - -<p>»Vi ha nog ännu en bit till stan och vårt -julbrännvin är ohandladt, så att detta var -nog en tacknämlig sak,» tyckte de.</p> - -<p>Larslund blef också bjuden, men tackade -för godt bud.</p> - -<p>»Si jag är nog inte af de drinkare,» tyckte -Larslund med hjärtat brinnande uti sig.</p> - -<p>»Är du någon slags baptist eller läsare annars -då?» ville de veta.</p> - -<p>»Han frågade så räfven ock, när som han -hade ätit ut nådåret sitt,» svarade Larslund -undvikande.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_54" id="Sid_54">[54]</a></span></p> - -<p>Han ville ej inlåta sig i allvarligare ordation -med dessa öfverträdare i den omständighet, -hvari de nu foro och voro. Sedan -var han fågelkarl och sådana prata aldrig -mycket i onödan.</p> - -<p>Hela sällskapet stadsresande bönder, hälsingar -såväl som medelpadingar, hade sig -nu in till handelsmannens fru för att köpa -kaffe och smaka på en kaskblandning, medan -hästarne pustade ifrån sig. Och Larslund, -som inte söp, kunde gärna stå där och -se om kräken, tyckte de alle man.</p> - -<p>Och då nu Larslund stod där i ensamheten -med sitt brinnande hjärta ute på backen, så -betänkte han all den stora syndaonöda och -medfart, som skulle drabba dessa bönder, -sockenbor och medkristne, om de nu i hälgen -skulle genomgå den svåra omständigheten -att supa upp allt detta förskräckliga -brännvinet. Icke nog med att de själfva -fore illa till kropp och själ, skulle de äfven -misshandla hästarne på kyrkvägen, handtera -kvinnfolken sina som hedningar och -förstöra all gudsfrid i hus och hem för sig<span class="pagenum"><a name="Sid_55" id="Sid_55">[55]</a></span> -och husfolket. Ja, det skulle blifva en förödelse, -om de finge ha kvar detta förskräckliga -brännvinet, tyckte Larslund i sitt brinnande -hjärta. Hvarför han så kvickt som -aldrig det slänger upp brännvinskaggen -deras ur skrindlådan och ner i säcken sin, -knyter för bandet fort och breder till höet -i skrindlådan, så att allt skulle se gillt ut, -och har sig sedan bakom knuten med detta -förskräckliga brännvinet i säcken.</p> - -<p>Det var väl och vackert gjordt och Larslund -stod återigen och såg efter hästarne så -uppriktig som aldrig det. Hela sällskapet -kom ut med kasken nerom kragen. Så bar det -först i väg med sockenborna och då drog -Larslund på mun en smula i sitt brinnande -hjärta, tills sista skrindan var ett par hjärpflug -borta.</p> - -<p>Då gick Larslund till hälsingarne, som -just ämnade köra vidare, och ville veta hvad -de hade för pris på smöret.</p> - -<p>»Det beror ju på, huru mycket du vill -köpa,» tyckte de. »Tar du hela byttan, så -är vi billig.»</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_56" id="Sid_56">[56]</a></span></p> - -<p>Nu sänker Larslund rösten och säger så -här, medan en liten räf liksom glindrar och -plirar bra nog djupt i ögonen på honom:</p> - -<p>»Jag hörde nyss helt knapphändigt, att -ni skulle till stan efter en särskild del. Och -det är en stor orätt att köpa och dricka -sådant slag, men jag förstår nog, att jag -inte förmår vika er. Ni ska ju liks den -orätta varan ha? Jag har också en 75-kanns-kagge -af den sortens dricka, som inte fryser. -Då kunde ni så gärna göra en kristelig byteshandel -med mig?»</p> - -<p>Mer behöfde Larslund inte säga. Hälsingarne -öfverlade en stund enskildt och därpå -sade alle man:</p> - -<p>»Det må vara händt! Hvar har du din -drickeskagge?»</p> - -<p>»Kom bakom knuten, så kan vi profva’n -där i det enskilda,» tyckte Larslund och de -följde honom.</p> - -<p>Kaggen var full, varan befanns god och -allting gillt.</p> - -<p>»Ja, hvad skall du ha för kaggen nu då?» -undrade hälsingarne.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_57" id="Sid_57">[57]</a></span></p> - -<p>»Jag får väl en af de större smörbyttorna?» -tyckte Larslund.</p> - -<p>»Annat slag, andra doner! Du får gärna -två, gosse! Vi äro inga skojare och tänkte -inte skinna ut dig, fast du hörs bra oförståndig -i handeln,» mente hälsingarne tro -på, den ene öfver den andre.</p> - -<p>Här blef inget bråk om mått och vikt, -utan rejält och trohjärtadt folk var det å -ömse sidor. Kaggen togs om hand af hälsingarne -och smörmåtten stufvades i säcken -åt Larslund utan att den obehörige -fick minsta nys om den ena eller andra varan.</p> - -<p>»Och så skall du ha din hederliga godvilja -inpå handeln,» tyckte nu dessa, som köpt -brännvinet.</p> - -<p>Ja, nu må man veta, att Larslund blef -så storögd som aldrig förr i sin lefnadsdag. -Det blef först ett stort knyte, som stoppades -i säcken så stinnt som det var, innehållande -hvarjehanda okändt. Sedan langades -fram en fårkropp åt Larslund och det -var ej nog med allt detta. Hälsinggubbarna -hviskade något sinsemellan och kommo<span class="pagenum"><a name="Sid_58" id="Sid_58">[58]</a></span> -så fram med ännu ett bylte. Där fanns en -stor fläskskinka, grann och fet som aldrig -det.</p> - -<p>»Den här skall du också ta hem och på -samma gång vi gästa ur kaggen, skall du -steka af det här,» tyckte dessa tacknämlige -brännvinsköpare.</p> - -<p>Larslund blef alldeles öfver sig gifven för -så många sportler och sade så tacknämligt -han kunde:</p> - -<p>»Si detta kan jag då kalla att råka ut för -riktigt hedersfolk. Tack och tusen tack ska’ -ni ha. Och jag vill inte förhålla er att d’är -inte riktigt rätt att bruka den varan, men -då jag nog förstår, att jag inte kan vika er... -ja, som sagdt var: tack och tusen tack i -alla fall!»</p> - -<p>»Ja, d’är väl rätteligen vi, som måste -tacka,» tyckte hälsingarne på sitt vis. »Si -du har gjort oss en alldeles ovärderlig tjänst, -gosse! På det här viset slapp en fara fram -åt stan och komma sig ut för fyllan och polisen -och allt hvad illt är. Och skulle vi ha -kört fram så mången man med alla våra<span class="pagenum"><a name="Sid_59" id="Sid_59">[59]</a></span> -hästar, så kunde en knappast ha tagit hem -mindre än 6o-kannsfatet. Nu går det lika -bra med fjärndelen och bättre, till det meriga. -En har hela hopen af sina nyttiga varor -kvar.</p> - -<p>Med den här skvätten kan en lefva som -folket i hälgen, då den delas på så mången -man, och så mår en bättre efteråt. Du skall -ha gudsvälsignelsen och mycken tack -gosse!»</p> - -<p>Det var med ett ord en riktig fägnad för -hälsingarne öfver att de sluppo ifrån stadsresan.</p> - -<p>Ett och annat nyttigt som de behöfde -för hälgen såsom lutfisk, risgryn, -peppar, kanel och julkusar, fanns gudinog -hos handelsmannen där på mon.</p> - -<p>Så vände hälsingarne sina kampar och -spände af till sitt land igen. Då Larslund det -såg, drog han åter på mun i sitt brinnande -hjärta.</p> - -<p>Och här varseblef han ju tydeligen, -att hvad som är synd för den orättfärdige, -det är en rättfärdighet för den rättfärdige,<span class="pagenum"><a name="Sid_60" id="Sid_60">[60]</a></span> -ty denne har sin tillåtna frihet i de saker, -där syndaren är bunden af sin lag. Hade -en syndare tagit och sålt denna kagge, så -hade det visserligen varit stöld och syndig -handel, men när som nu Larslund själf gjorde -detta, så var det ju en tydlig välsignelse -på alla möjliga vis!</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_61" id="Sid_61">[61]</a></span></p> - -<h3>II.<br /> -Fortsatt byteshandel.<br /> -<span class="smaller">Än mer flödande välsignelse.</span></h3> - -<p>Jaha, nu kunde Larslund först afyttra -ena smörbyttan för alla de julvaror han -behöfde. Och sedan var hufvudsaken -den, att han kom öfver ån med två säckfyllor -julgods jämte fårkroppen, alltsammans ett -ordentligt draglass, så att han måst låna -både kälken och en ny säck hos handelsmannen.</p> - -<p>Och detta var samme Larslund, som gett -sig öfver ån med bara en stackars tomsäck -och icke lagt ut ett kronans öre. När Larslund -länge och väl betraktat detta undret, -så insåg han granneligen, att han hela tiden -vandrat på den rätta vägen, så att därom -icke fanns det minsta tvifvel mer.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_62" id="Sid_62">[62]</a></span></p> - -<p>Just ungefär midt på ån möter så Larslund -en käring, som räknades för hans moster. -Och hon ville förstås ha reda på -hvad han drog.</p> - -<p>»Jag har varit öfver och handlat till hälgen,» -svarade Larslund. »Si jag hade ändtligen -tänkt stoppa igen munnen på dem, som -gå här och försmäda mig.»</p> - -<p>»Det gör du riktigt rätt i, gosse!» tyckte -mosterkäringen. »Jo, dom har nog skällt, så -att det förslår. Tag nu och dräm igen smädetruten -på dem riktigt en gång, så att det -står i mantal!»</p> - -<p>Så kunde käringkroppen inte hålla sig, -utan måste dit och lösa upp säckarne för -att rannsaka allt hvad där kunde vara.</p> - -<p>»Förbarme sig, förbarme sig!» hojtade käringtrollet -ända utöfver sig. »Joho, nog -syns det på all din handel, att du har fåglat -som en riktig karl i år. Jo, så här går det, -när människan är rättskaffens.» Och nu -hörde Larslund detta vittnesbörd äfven af -den blinda världsmänniskan...</p> - -<p>Till slut löste hon upp knytet också. Där<span class="pagenum"><a name="Sid_63" id="Sid_63">[63]</a></span> -funnos två stora ostar, en hel binga julkakor -och åtskilliga dussin ägg. Så fick käringspöket -tag i skinkan...</p> - -<p>»Den där skall stekas nu på julkvällen,» -tyckte Larslund.</p> - -<p>»Är du alldeles tokig, gosse?» hojtade mosterkäringen. -»Detta här kan vara fläsk -nog för hela året, om stycket kommer i den -hand, som förstår att hushållera. Nå, hocken -har du tänkt ska’ reda julkalaset åt -dig nu då?»</p> - -<p>»Ja si d’är nog så, att jag har ingen om -mig...» Längre hann ej Larslund, då mosterkäringen -skar in och tyckte som så:</p> - -<p>»Jag skall ta hand om dig och julköpet -och alltihop. Och så flyttar du till mig, om -det så vore denna dag. Jag har ju hus och -hem och ved och värme. Ingen är du utför -och inte far du i fyllan. Gå nu efter -flyttsakerna dina, hvad du kan ha, så att -vi få allt i ordning till jul. Och om du så -vill, så skall jag laga i ordning tre rediga -kalas för att stoppa i dem, så att de’ ska’ -stå under i mantal!»</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_64" id="Sid_64">[64]</a></span></p> - -<p>Och allting skedde nu efterhand såsom -mosterkäringen hade funderat. Pigorna, -som hade skällt värst, fingo första julgästningen, -och den blef så häftig, att de hade -en efterkänning, som stod under i tre månader. -Andra gästningen vederfors byns -käringar, som hade grasserat något mindre, -och detta så att den stod under i två månader. -Sist inbjöds karlstaten, som hade -varit minst svår i skällningen. Denna gästning -stod under en hel månad.</p> - -<p>Maken till dessa kalas hade ingen sport i -mannaminne, för det vardt ett sådant springande -öfver gårdarne, ett kattrackande -och löpande fram och åter för dem i hela -byn. På sådant sätt fingo de alla sina gärningars -lön. Larslund, som hade bespisat -så många hedningar af intet, insåg nu ännu -fastare, att han var på den rättfärdiges -väg.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_65" id="Sid_65">[65]</a></span></p> - -<h3>III.<br /> -Bäst af allt.<br /> -<span class="smaller">Larslund får gratifikationer för brännvinsstölden.</span></h3> - -<p>Så hände sig att denna rediga mosterkäring -åt Larslund hade varit öfver till -handelsmannen på mon en dag och -kom hem till Larslund med en besynnerlig -rallsaga.</p> - -<p>Kort före jul hade någon beställsam person -kommit till prästgårn och inbillat den -stränge kyrkherren, som var en svår nykterhetspräst, -att en del sockenbor, däribland -bägge kyrkvärdarne, hade tänkt ta hem hela -80 kannor brännvin på salning sinsemellan. -Hvarför prästen mycket riktigt hade -ställt sig i håll för dem i vägkroken när hela -bröten kom hem från sta’n. Alle man nekte -i sten för brännvinsköpet, men så tog prästen<span class="pagenum"><a name="Sid_66" id="Sid_66">[66]</a></span> -sig för att rannsaka skrindorna deras i -vittnens närvaro. Kyrkvärdarne hade bägge -två sett ut som räfven, när han just har -ätit ut nådåret sitt, bönderna hade också -synts mycket slagna, men summan var att -prästen ingenting fann. Och han tyckte -nog så innerligen väl om, att folket var -oskyldigt till detta rykte, helst då han nu -kunde frisäga kyrkvärdarne, som annars -hade måst afskedas på grått papper. Så -hade kyrkherren hållit ett strafftal öfver -lögnen, som så bedrabbat de oskyldiga, -och bedt dem ej illa upptaga att han som -själasörjare träffat nödig anstalt att bevisa -deras redliga oskuld. Att en del smakat -brännvin nu på stadsresan, finge väl -vara opåtaldt för denna gång, tyckte han -till slut.</p> - -<p>Dessa bönder hade emellertid synts som -fallne ur skyarne och bligat så erbarmligen -stinnt på hvarandra. Det var väl därför, -att de i sin oskuld inte kunde begripa, hvilken -som kunnat skambeljuga dem så inför -prästen, trodde mosterkäringen.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_67" id="Sid_67">[67]</a></span></p> - -<p>»Det där tör väl vara nå’n lögnsaga ändå!» -sade Larslund och såg så uppriktig ut som -aldrig det.</p> - -<p>En dag längre fram under hälgen gick han -på en stor nykterhetsfäst, där prästen var -med och äfvenså bägge kyrkvärdarne, men -nu som riktiga nykterhetsprofeter utan allt -svek. De gingo omkring och talade om den -stora oliklighet, som följer med brännvinslifvet, -och skulle nu ha alla människor på -sin lista. Till slut kom den ene till Larslund -och skulle ha honom med.</p> - -<p>Då var det liksom att en liten räf började -flina djupt inne i ögonen på Larslund.</p> - -<p>»Nåmen, var inte kyrkvärden själf en -med bland dessa öfverträdare, som hade -tagit hem en brännvinsankare till helgen?» -undrade han så varligen.</p> - -<p>Den här andre såg förbi honom rakt ut -i vädret såsom de ljugande skalkar -bruka, och sade så högt och morskt han -kunde:</p> - -<p>»Nej, hör du, gosse, detta är då bara folkprat -och lögner. Och si det kan ju intygas<span class="pagenum"><a name="Sid_68" id="Sid_68">[68]</a></span> -af själfvaste kyrkherren, som undersökte -slädarne våra i vittnens närvaro.»</p> - -<p>»Detta äger fullkomligt sin riktighet,» intygade -också prästen, som hörde hvarom -fråga var. »Människorna voro dess bättre -alldeles oskyldiga till detta förtal.»</p> - -<p>»Ja när som då kyrkvärden var oskyldig, -så var det ju alldeles bra då,» tyckte Larslund -så uppriktigt.</p> - -<p>Men så steg han litet närmare och sade -helt sakta åt den ende, som skulle höra hvad -han nu yttrade:</p> - -<p>»Si nog kan jag tala om för kyrkvärden -huru det egentligen bars till, att inte prästen -fick tag i 75-kanns-kaggen eran i skrindlådan, -där ni hade’n.»</p> - -<p>Den andre stod och klippte med ögonen -och visste rakt inte, hvad han nu skulle -dra till med.</p> - -<p>»Si om kyrkvärden så vill, så står här densamme, -som kan tala om, huru ni kom undan -denna bedröfvelse med prästen,» tyckte -Larslund ännu en gång.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_69" id="Sid_69">[69]</a></span></p> - -<p>Den andre såg sig om försiktigt, besinnade -sig och sade omsider helt lågt:</p> - -<p>»Kom och följ mig bort till vrån, så får -jag tala med dig i det enskilda!»</p> - -<p>Och när som de nu stodo mot hvarandra i -vrån, så var det också två räfvar, som grinade -rätt besynnerligt mot hvarandra. Det -var kyrkvärdens groft världsliga bonderäf, -som bekymrad och nyfiken tittade in i ögonvrån -på Larslund efter dennes lilla andliga -räf, där den låg hopkrupen, så att inte ens -hvitfläcken på rumpan syntes fullt ut.</p> - -<p>»Jaha, huru var det nu då?» undrade kyrkvärden -lågt.</p> - -<p>»Jo si jag visste nog, att prästen var till -hands vid vägkroken för att rannsaka era -skrindor, men si jag ville inte unna prästen -så godt, att han skulle få tag i ankarn eran. -Hvarför jag var till hands vid bodarne, där -jag förstod, att ni skulle stanna, och lyfte -kaggen ur lådan och vräkte’n hastigt på -sidan om vägen, medan ni var inne och -drack kasken. Så förstås, att jag sparkade -öfver kaggen lite’ snö, där han låg. Förmodligen<span class="pagenum"><a name="Sid_70" id="Sid_70">[70]</a></span> -ligger han kvar på samma ställe, men -huru därmed är, så har jag visserligen inte -sett efter. Sak samma om också kaggen -skulle vara borta, för det är nog som en -stor synd och oliklighet med brännvinet, -det kyrkvärden sade så sannt till desse drinkare -nyss på stund. Så att här står nu densamme, -som hjälpte er ifrån denna bedröfvelse -med prästen,» sade Larslund.</p> - -<p>Kyrkvärden stod och besinnade sig en -stund.</p> - -<p>»Jaså, det var ändtligen du, som hjälpte -oss på sidan med kaggen?» sade han till -slut och tog Larslund tacknämligt i handen -med en varm tryckning. »Ja, om du visste, -karl, hvad vi ha grubliserat och funderat -öfver denna oförborgerliga händelse! Vi -ha grubliserat så, att en tid trodde vi att -det skulle bära till dårhuset med både mig -och ämbetsbrodern. En gång begynnte jag -tro, att det kanske var en Herrans ängel, -som hjälpte oss. Jaså, det var du? Ja, -någon ovärderligare tjänst kunde du aldrig -ha gjort oss, för den harmen hade jag och<span class="pagenum"><a name="Sid_71" id="Sid_71">[71]</a></span> -ämbetsbrodern inte velat ha för tusen riksdaler. -Du är väl så beskedlig att du tiger?»</p> - -<p>»Behöfver inte nämnas!» tyckte Larslund, -ty han såg, att den andre kom upp ur byxsäcken -med två hopvikta 10-riksdalrar.</p> - -<p>Larslund tyckte förstås, att detta var väl -mycket hedersamt. Till slut tog han emot -hackan ändå, ty den var ju ett tydligt bevis -på, att Herran handlar redliga med den -rättfärdige, tänkte Larslund i sitt brinnande -hjärta.</p> - -<p>Längre fram kom äfven den andre kyrkvärden -stickande med sin godvilja. Och -för all säkerhet ville gemene bönderna icke -heller sämre vara, utan kommo, äfven de, -med en vacker kollekt, som Larslund tacknämligt -höll till godo för det han stal ifrån -dem julbrännvinet, efter världsligt språk -taladt.</p> - -<p>Dock begriper ju världen ej hvad som hör -anden till. När Larslund rätt betänkte det -märkliga under, som nu vederfarits honom -på allt vis, började ett allt mäktigare styng -i hjärtat säga honom, huru orätt det var,<span class="pagenum"><a name="Sid_72" id="Sid_72">[72]</a></span> -att han kvarstod i de otroendes samfund. -Han tillhörde tydligen det folk, åt hvilket -domen och förvaltningen öfver de orättfärdige -blifvit öfverlåten. Flitiga öfverläggningar -hade han en tid med de troende och -tidigt på våren, så fort isen bröt upp vid -sjöstranden, döpte de Larslund under åkallan, -bön och sång och tack och lof.</p> - -<hr /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_73" id="Sid_73">[73]</a></span></p> - -<h2 id="TREDJE_AEFVENTYRET">TREDJE ÄFVENTYRET:<br /> -<i>Larslund som fåratjuf.</i></h2> - -<h3>I.<br /> -Ovälkommet besök.<br /> -<span class="smaller">Larslund störes i sin julefrid.</span></h3> - -<p>»Guds fred, Larslund!»</p> - -<p>»Och god jul, Larslund!»</p> - -<p>Den ensamme gamlingen i stugan såg -upp från Skriften, som han satt och läste -vid linoljelampan och en klick månljus genom -rutan. Såg upp med ett par plirande -glasögon på de två inträdande främlingarna, -som hade hälsat vid dörren och stodo -där i skumrasket. Den store smulgråten -Larslund blef ängslig för någon gästmottagning -nu på julaftonen och såg bekymrad -bort till den lågande spiseln, där lutfisken -hans stod i kokande.</p> - -<p>»Hocken är sådan kännare med mig,<span class="pagenum"><a name="Sid_74" id="Sid_74">[74]</a></span> -utan att jag känner honom?» smågnällde -karln i huset halfsnäft.</p> - -<p>»Åjo, d’är nog ingen fler än Larslund som -håller den längden, och han är nog för den -skull vida bekant,» svarade den ene främlingen, -en reslig och väl muskelsatt karl. -Han sade strax hvilka de voro.</p> - -<p>Han själf var björnskytten Walther och -kamraten, en trindlagd, brunögd och jovialisk -person, var baptisten Strandman. -Bägge två voro ute för att se till, att folk -efterlefde lag och rätt i allmänhet och särskildt -ställde sig konungens befallningshafvandes -höga order till åtlydnad. De tjänstgjorde -med andra ord som länsdetektiver, -men detta namn var ännu ej uppfunnet nu -på höstvintern mot olycksåret 1867. För -öfrigt kommo dessa förtroendemän nordvart -från Hälsingland och hade under dagens -lopp i storstigande sträcktåg lagt tillrygga -närmaste landsvägssträckan inåt Medelpad, -en stelfrusen, snölös och kruttorr landsväg, -som all mark var denna höstvinter.</p> - -<p>»Och nu är det bara på det viset, att Larslund,<span class="pagenum"><a name="Sid_75" id="Sid_75">[75]</a></span> -som bor närmast till, får ta’ vara på -en herrekarl, som ligger här utanför i dikeskanten, -alldeles redlöst öfverlastad?» angaf -jägaren som ärende.</p> - -<p>»En herrkarl... nu på julafton?» kom det -långsamt ur Larslund, med fasa för en sådan -syndare och fasa för besväret.</p> - -<p>»Ja, en liten tapp till karl i bäfverpäls. -Kanske Larslund har nå’n känning om hocken -det kan vara här i socknen?»</p> - -<p>Larslund förstod genast, att det var länsmannen, -men vågade icke genera en sådan -öfverhetsperson med namngifning för konungens -höga befallningshafvandes utskickade, -så att han endast skakade på hufvudet. -För öfrigt sade han nej och nionde nej till -det ovälkomna bestyret nu på julaftonen. -Till sist, när jägaren hotade att anmäla -honom för höga öfverheten, blef Larslund -het om öronen och äfvenså ganska kvick i -vändningarna.</p> - -<p>Därute i månskenet öfver den rimfrostiga -marken synades den redlöst druckne. -»Hå, det var ju bara handlarn västpå moa,»<span class="pagenum"><a name="Sid_76" id="Sid_76">[76]</a></span> -flinade nu den skalken Larslund och ansåg -för den skull bäst att dra hem honom -på vinkkärran med några fårskinn öfver.</p> - -<p>En stund senare stod han inom skalmarna -till kärran, med den druckne pålassad -och täckt af fårskinn, som böljade uppåt med -hårsidan så att det i tvärhasten nästan såg ut -som fårkroppar vid månljuset, anmärkte -de andra två. Då nu allt var i ordning som -sig borde, sträckte jägaren och baptisten -vidare efter landsvägen. Larslund kom sakta -knegande efter med sin kärra.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_77" id="Sid_77">[77]</a></span></p> - -<h3>II.<br /> -Ett litet knep.<br /> -<span class="smaller">Larslund förkortar sitt besvär.</span></h3> - -<p>Nu hade gamle lurifaxen Larslund ingalunda -tänkt underkasta sig ett sådant -besvär som att draga länsmannen all -väg hem till dennes gård nu på julaftonen. -Först och främst ville han icke, att lutfisken -skulle stå där och förkokas i grytan. För -det andra var Larslund nästan rädd, att -länsmannen skulle blifva en ännu kitsligare -hund i hälarna på honom, ifall en sådan storkarl -finge veta, att Larslund skaffat hem -honom på vinkkärran i slik belägenhet. Åh -nej, Larslund var gammal och bekant med -den onda, margfaldiga världen, hade för -resten varit ute en dags morgon förut!</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_78" id="Sid_78">[78]</a></span></p> - -<p>Kärran knekade fram öfver den stelfrusna -vägen; månens sken silade fläckvis ned -öfver den omgifvande, rimfrostiga mon mellan -resliga, glesa furustammar. Redan då -Larslund hunnit fram till vägkroken, där -skogslåttern och utmarksladan syntes till -vänster i månens fulla sken, stannade han -kärran och släppte ner skalmarna i en fläck -halfskugga från skogskanten. Själf lade -han skyndsamt i väg inåt slåttern för att -se, om ladan var öppen, ty där tänkte lufvern -hans instufva länsmannen för natten.</p> - -<p>Två bönder, Gullik Persson och Hindrik -Andreasson, hade emellertid kommit hart -efter, tämligen plägade med julbrännvin -och lastade med julköp för hemmen. De -hade sett den långe, slankbuktige Larslund -springa i väg från kärran, med en lång skefvande -skugga öfver den rimfrostklädda -skogslägdan.</p> - -<p>»Det var då en förskräcklig brådska den -där fick från kärran på eviga rappet!» tyckte -Gullik Persson, en liten torr och grinig -karl med tunn röst.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_79" id="Sid_79">[79]</a></span></p> - -<p>»Vänta lite’, vi ska’ se hvad skorfven där -har i kärran! Fördömme mig, är det inte -fårkroppar! Se så där, ja! Nu vet en -då, hocken har varit framme som fårtjuf -hos’n Stor-Elias i natt,» mullrade Hindrik -Andreasson, en fyllig, stor och dum karl.</p> - -<p>Nog af, saken var så pass uppenbar, att -de skulle sticka in till länsmannen i förbigående -och ange sig som vittnen mot fårtjufven. -Hvarpå Gullik och Hindrik togo -sig en sup och stäfvade vidare på hemvägen, -glada i hågen att ha fått ett tag på -den skorfven Larslund, som aldrig varit -riktigt utaf den rena evangeliska läran utan -farit med alla möjliga lärdomsväder och -tokheter hit och dit. Då de gått en sträcka, -så föll dem likväl in att stanna litet och -se efter, hvad karlen vidare toge sig för.</p> - -<p>Emellertid hade Larslund funnit ladan -öppen, redt till en rejäl höbädd för länsmannens -räkning och återvände till kärran utan -aning om ondt. Han vickade på flaken, så -att den medvetslöse skyddslingen sakta gled -ned på marken, tog så den lilla karltappen<span class="pagenum"><a name="Sid_80" id="Sid_80">[80]</a></span> -mödosamt på sin gängliga rygg och stapplade -i väg med bördan bort till laddörren. -Då länsmannen ändtligen var nedbäddad i -höet med all kristlig omsorg, återvände -Larslund med en suck af lättnad. Och ej -synnerligen lång stund senare satt han vid -sin goda lutfisk, lagade sig en julgröt, tände -sedan det tregrenade ljuset på sitt bord, -satte i sig gröten och njöt sedan under hela -kvällens lopp det härliga gudsordet uti -Skriften, allt under tack och lof för att han -själf ingalunda var som länsman och andra -syndare.</p> - -<p>Här må läsaren icke glömma, att detta -tilldrog sig nära nog en mansålder tillbaka, -med helt andra folk- och tjänstemannatyper -samt mycket skiljaktiga fordringar på -lefvernet mot nu. Minst af allt afser denna -historia att chikanera dem, som i våra dagar -bära ordningsmaktens tunga och betydelsefulla -ansvar!</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_81" id="Sid_81">[81]</a></span></p> - -<h3>III.<br /> -Fårtjufven angifves.<br /> -<span class="smaller">Ett fasans bryderi för åklagaren.</span></h3> - -<p>När Gullik och Hindrik stego in hos länsmans, -mötte i farstun den tunga och -rödrultiga hushållerskan, som fåfängt -sporde, om de hade sett eller hört något skapande -spår efter kommissarien. Han hade, -som läsaren vet, sitt laga förfall och kunde ju -ej vara hemma. Ja, där hade hon i timtal -gått och hållit middagen i väntan, visste -inte, om hon skulle duka af eller hvad!</p> - -<p>»Ja, ja säger väl, en sådan ställning!» åjade -hon och slog sig med den feta handen -neröfver förklädet. »Är detta en julafton, -sedan en har armats och släpat allt omkring -med ett som hvarje! Och nu så kanske ligger<span class="pagenum"><a name="Sid_82" id="Sid_82">[82]</a></span> -han där i något hål alldeles stupfull -igen!»</p> - -<p>Bönderna måste hålla tillgodo med hennes -vidare utgjutelser i väntan på tillfälle -att sticka in något ord om det märkvärdiga -ärende, som de själfva voro ute i. Och så -fingo de ändtligen öppna sina hjärtans slussar. -Hon såg stort på dem med trinda -ögon och utbrast:</p> - -<p>»Nej, hvad säger ni? Har Larslund...? -Nej, en skulle väl inte höra på en sådan snålhund! -Och så ge sig att skamsäjande gå -och stjäla får! En skulle väl inte värre ha -hört! Gamla karln, som hets vara så omvänd -på alla vis!»</p> - -<p>Bönderna gingo, efter anmodan att komma -igen en annan gång.</p> - -<p>Under juldagens högmässa blef kommissarien -åter synlig på hemvägen, otroligt -ruggig, nerbossad, kulen och olustig, därtill -också grubblande och skygg. Utan att -säga ett ord mottog han genast en skål varm -buljong, tillsatte konjak och svepte i sig -det hela med strykande begärlighet. Sade<span class="pagenum"><a name="Sid_83" id="Sid_83">[83]</a></span> -därpå till om sex helor öl och stängde in -sig med dem i grubbel å kontoret.</p> - -<p>Om en människovarelse så visst kunde -begripa, huru detta gick till, att han hamnat -i höladan, omstoppad med hö och allt? -Skulle han möjligen själf ha sökt detta nattkvarter -i fyllan och villan? Otänkbart, ty -den, som varit så pass nykter, skulle väl också -ha behållit ett spår till minne af inkvarteringen! -Var det kanske någon spelorre -bland gårdagens Bacchi-bröder? Hå, han -kunde inte minnas annat, än att de varit -lika galna allihop och den ene inte ett spår -mera förmögen än den andre. Till slut -stannade grubblaren, sanningen tämligen -nära, vid den slutsatsen, att någon illmarig -bondkanalje bestyrt om denna härbärgering. -Och då skulle det alltid spörjas tyvärr! -Skälmstycke eller välvilja blefve -det alltid för tungt att tiga med, när själfvaste -länsman varit ute.</p> - -<p>Annandag jul på hemvägen från kyrkan -kommo de två vittnena in på kontoret och -anmälde fallet.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_84" id="Sid_84">[84]</a></span></p> - -<p>»Håhå, jag hade ju redan misstänkt skorfven -där!» utbrast åklagarn och satte sig vid -ämbetsbordet för att upptaga vittnesangifvelsen -till memorialet.</p> - -<p>»Alltså lade ni märke till, att han hade -fårkroppar i vinkkärran?»</p> - -<p>»Jaa då, nog var det fårkroppar så riktigt -alltid!»</p> - -<p>»Kunde ni märka, om något lamm fanns -där? Si Stor-Elias miste två lamm och -tre större får.»</p> - -<p>»Neej, inte precis det,» drog Gullik så -tunt.</p> - -<p>»Jag tyckte mest, att det skulle vara storfår -allihop och det, som låg i midten, var -då nästan för ohofligt stort,» tillade Hindrik -i sin bullerton.</p> - -<p>»Jaja, och sedan lade vi märke till, att -han smet ifrån alltihop åt ladan till?»</p> - -<p>»Jaa för all del! Nog igenkände vi Larslund -alltid.»</p> - -<p>»Hvarför tro ni, att han smet då?»</p> - -<p>»Han hörde väl, att vi kom på vägen och -var rädd att nå’n skulle få si’en.»</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_85" id="Sid_85">[85]</a></span></p> - -<p>»Mycket troligt! Nå, ni stannade väl och -såg efter, hvad han sedan tog sig för?»</p> - -<p>»Jaa, och si det var nog detta, att karln -kom tillbaka och bar bort nå’nting på ryggen -åt ladan, nå’nting som var långt och -hängde neröfver’n.»</p> - -<p>»Kunde ni anse, att detta var ett får?»</p> - -<p>»Ja, förmodligen!»</p> - -<p>Här föll kommissarien i grubbel, hastigt -slagen för pannan af sväfvande aningar. -Således hade denna Larslund också haft -något bestyr i ladan samma julaftonkväll. -Måntro icke detta stod i något sammanhang -med den mystiska inkvarteringen? Och i -så fall hvilket?</p> - -<p>»Ni ha kanske tid att följa mig bort till -ladan, så ska’ vi visitera den?» föreslog han.</p> - -<p>»Åja, det borde väl snart stå på,» tyckte -Gullik och Hindrik med någon tvekan.</p> - -<p>Framkomna till ort och ställe, anmärkte -bönderna genast det djupt nergräfda rede, -där kommissarien själf hade tillbringat sin -ödesdigra julnatt.</p> - -<p>»Här har nog skorfven där haft fårkropparna<span class="pagenum"><a name="Sid_86" id="Sid_86">[86]</a></span> -ändå!» kom det på en gång ur dem -med all tvärsäkerhet.</p> - -<p>Kommissarien hade sin gifna tanke för -sig men förteg den visligen.</p> - -<p>Här syntes tydeligen, att någonting kullrigt -hade legat; det kunde alltså ej vara något -tvifvel, ansågo bönderna. Men hvart hade -nu den skorfven flyttat bort dem? Ladan -undersöktes noga, men där fanns märkbarligen -ej något annat gömställe för tjufgodset, -ty höet låg alldeles orördt. Dock, när -synemännen voro på väg att lämna ladan, -hittade Gullik ett blänkande föremål i julnattsbädden.</p> - -<p>»Hä, hvad är det här för slag?» Det var -ett finpressadt cigarrfodral af läder. »Och -här står kommissarien själf namnskrifven, -inte annat jag kan si?»</p> - -<p>»Jaha, d’är jämnt skägg, det!» biföll Hindrik -efter en titt.</p> - -<p>»Hå, mitt cigarretui! Hur f—n kom -detta hit?» utbrast kommissarien skamsen. -De andra två skelade på honom förundrade -med misstänksamma ögon.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_87" id="Sid_87">[87]</a></span></p> - -<p>På hemvägen och allt framgent förföljdes -åklagaren af en seglifvad, olöslig gåta. Om -Larslund hade kommit med fårkropparna, sedan -kommissarien var nedbäddad i höet -på julnatten, så skulle han ovillkorligen ha -trampat i kommissarien och väckt honom, -ty redet låg alldeles framför dörren. Hade -åter kommissarien ditförts af sitt öde efter -Larslunds besök, så skulle han själf i sin -ordning ha kommit bums upp i fårkropparna. -Ingendera delen syntes trolig. Hade -nu grubblaren varit en man med vana att -omutligt draga slutsatser, så skulle med -ens ett ljus ha gått upp i Österland: att han -själf och Larslund kommit till ladan samtidigt. -Men »det praktiska lifvets män», -såsom de kalla sig, äro sällan snörda i logiska -stöflar. Och som en ursäkt för kommissarien -får väl tjäna, att han i alla händelser -ej kunde finna en rimlig plats för -dessa inbillade fårkroppar, som tillkrånglade -historien.</p> - -<p>För öfrigt tillstötte en ännu konstigare -sak. Tiden gick men mot all förmodan spordes<span class="pagenum"><a name="Sid_88" id="Sid_88">[88]</a></span> -aldrig ett knyst till skvaller om den mystiska -inkvarteringen. Dessa gåtor togo -den arma tankekraften i anspråk till den -grad, att hufvudet värkte, och allt emellanåt -trodde grubblaren sig nära däran att blifva -svag uppi allt grubbel.</p> - -<p>Emellertid tillkom nu, att rike Stor-Elias -anmälde sig som målsägare och uttog egen -stämning å Larslund för fårastöld. Så att -här tycktes ej annat återstå för allmänna -åklagaren än hålla fullt på inslagen stråt.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_89" id="Sid_89">[89]</a></span></p> - -<h3>IV.<br /> -Oförmodad vändning.<br /> -<span class="smaller">Hvem som upptäcktes vara fåret.</span></h3> - -<p>Då Larslund kom sviktande inför tingsbordet -under ett sorl af spänning i den -packade åhöraremassan, så tyckte nog -folket mest, att den långgänglige gamle -stackarn var färdig att gå af på midten för -bara ångest och bedröfvelse.</p> - -<p>Karln var tydligen röjd af samvetet, innan -domarn ännu sagt ett ord, så att här -skulle man få se på själfvaste storeländet, -som ganska hjärtligen välunnades smulgråten -och religionsvinglaren Larslund. Så -mycket säkrare syntes den lille åklagaren -och den reslige Stor-Elias. Det var en i det -offentliga lifvet mycket högviktig karl med<span class="pagenum"><a name="Sid_90" id="Sid_90">[90]</a></span> -en stor, snörflande snusnäsa och ett kostligt, -högtrafvande språk, som emellanåt -högg i sten på både svenska och utländska -konstord, och brukade härmas och utskrattas -af de skollärde.</p> - -<p>Efter inhämtande af kärandenas berättelser, -sporde domarn med en skarp blick -på olycksfågeln: »Nå, karl, är det sannt, -att du har stulit fåren, karl?»</p> - -<p>»Neej då, gubevare mig!» huttrade Larslund -i sin jämmerton. Sorl i massan: »Jojo, -si den skorfven tänkte neka ändå!»</p> - -<p>»Men åberopade vittnen ha ju sett dig -på julafton, när som du kom dragande en -kärra med fårkroppar till närheten af ladan -där!»</p> - -<p>»Ja, nog drog jag kärran, men si fårkroppar -var där inte.»</p> - -<p>»Hvad hade du i kärran då?»</p> - -<p>»Några fårskinn, kära goa herre!»</p> - -<p>»Hvarför skulle du vara ute och dra’ dem -på julafton?»</p> - -<p>»Käre goa herre, det törs jag inte tala -om!» Sorl i massan: »Jo si där gick<span class="pagenum"><a name="Sid_91" id="Sid_91">[91]</a></span> -skorfven hans och dabbade sig med tvetalan!»</p> - -<p>»Törs du inte?» skar domarn igenom med -skärpt röst. »Detta bevisar, att du ej var -stadd i rättskaffens ärende, karl. Och vidare, -när som vittnena närmade sig, så -sprang du i väg från kärran bort mot ladan -till. Hvarför gjorde du så?»</p> - -<p>»Käre, goa herre, det törs jag inte heller -säga, då allihop stå här och hör på.» Löjesorl -bland åhörarna.</p> - -<p>»Nenej, det är lätt begripligt,» insköt -domarn med obarmhärtigt eftertryck. »Och -slutligen ha dessa vittnen sett dig släpa någonting -långt och hängande på ryggen från -kärran till ladan. Hvad var det för slag?»</p> - -<p>»Käre, innerligen goa herre, det törs jag -rakt inte tala om för alle man, som hör på.» -— Här måste nämndemännen instämma i -menighetens åtlöje. En hvar hade väl -trott denne Larslund mer slipad än så!</p> - -<p>»Det var en fårkropp, naturligtvis!» dundrade -rättens ordförande.</p> - -<p>»Ja det var själfklart en fårkropp!» försäkrade<span class="pagenum"><a name="Sid_92" id="Sid_92">[92]</a></span> -med all ifver äfven åklagaren så -lent.</p> - -<p>»Nej, ingen fårkropp, så sannt jag står -här!» jämrade Larslund.</p> - -<p>»Må se, må se!» snörflade Stor-Elias. »Jaha, -det må visserligen ha varit species fårkropp, -jaha en fårkropp, jaha.» Hvarpå -Stor-Elias snöt sig i all ljudlighet med en -stor röd duk och snörflade i sig en ny pris -ur silfverdosan.</p> - -<p>»Han nekar emellertid,» insköt domaren. -»Äro åklagarens vittnen tillstädes?»</p> - -<p>Gullik Persson och Hindrik Andreasson -lomade fram till bordet, men på samma -gång framträdde ur tingsmenigheten två -karlar, i hvilka Larslund med häpen fägnad -igenkände björnskytten Walther och -baptisten Strandman. De förklarade sig -ha reda på, huru det var fatt med dessa fårkroppar, -visade länsstyrelsens pass, styrkte -sig vara vittnesgilda och åberopades af -svaranden som vittnen.</p> - -<p>»Finnes jäf eller anmärkning mot vittnena?» -Och Larslund skälfde till svar:</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_93" id="Sid_93">[93]</a></span></p> - -<p>»Ja, då har jag nog bara den anmärkningen, -förstås, att Gud bevara er, karlar, om ni -svär på, att det var fårkroppar. Käre -gulla er, gör inte eden på det! Käre gulla -er, låt bli, för då svär ni bort edra odödliga -själar för tid och evighet!»</p> - -<p>»Detta är ett försök att tubba vittnena -inför rätta, men intet jäf,» afhögg domarn.</p> - -<p>»Ja men, käre gulla er...»</p> - -<p>»Tig, karl! — vittnena lägga två fingrar -på Bibeln!»</p> - -<p>Gullik och Hindrik vidhöllo sin uppfattning. -Nog var det fårkroppar i kärran, -fast en af dem var ett ganska stort får. -Hvad Larslund kånkade på ryggen fram till -ladan syntes inte heller så olikt en fårkropp. -Och på tal om synen af ladan ville de för -all fullständighet omtala, att kommissariens -cigarrfodral anträffades just där fårkropparna -troligtvis hade legat gömda.</p> - -<p>Ordföranden fäste en misstänksamt forskande -blick på åklagaren och sporde:</p> - -<p>»Nå, hvad skulle så’nt betyda för det här -målet?» Vittnena kunde ej ge något bestämdt<span class="pagenum"><a name="Sid_94" id="Sid_94">[94]</a></span> -svar. Och så blef svaranden åter -ansatt:</p> - -<p>»Du har hört hvad vittnena intyga! Det -var alltså fårkroppar i din kärra ändå!»</p> - -<p>»Jajamen, men jag har ju så innerligen bedt -och förmanadt dem att inte svära bort sina -odödliga själar på detta!» undskyllde Larslund.</p> - -<p>»Jo, du har stått här och sökt tubba vittnena, -du! Nu skall du göra reda för, hvar -du fick tag i fårkropparna och hvar du -gjorde af dem!»</p> - -<p>»Då är väl ingen annan råd, än tala om -huru det var!» kved Larslund under förväntansfullt -sorl bland rätten och åhörarna.</p> - -<p>»Det skulle du ha gjort genast!» påbredde -domarn. »Nå, fram med sanningen nu -då!» Och så framhuttrade Larslund i all -jämmerlighet:</p> - -<p>»Ja, det var nog skamsägandes ingen annan -än länsman, som jag drog i kärran under -fårskinnen. Och densamme var det -nog, som jag bar till ladan, för att härbärgera’n -där under julnatten.» Dämpadt -sorl och förlängda uppsyner i hela tingssalen.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_95" id="Sid_95">[95]</a></span></p> - -<p>Se så där, nu var gåtan löst för åklagaren, -men uppbygglig kändes lösningen ej. Det -blef ett surr för hans öron och som en drucken -höll han på vingla till framöfver bordet. -Den tappade fattningen framkallade -isande tystnad, full af slående aningar. -Det var kändt, att befallningsmannen -var försvunnen under julnatten och kom -hem på juldagen, fullbelamrad med höboss -öfver pälsen. Ja, kanske till slut -så...</p> - -<p>Larslund fick emellertid jämra fram sin -julaftonshistoria under betänksamma miner -hos rätten och dess ordförande. Därpå -inhämtades jägarns och baptistens vittnesmål, -som i allt väsentligt understödde svarandens -sak. Det var den nu igenkände -länsmannen, som de själfva lagt upp i kärran -åt Larslund och öfverbredt med fårskinn. -Båda hade alldeles riktigt tyckt, -att det syntes snarlikt fårkroppar i månskenet. -Men Larslund hade missledt dem om -personen och sagt, att den öfverlastade var -»handlarn västpå mon».</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_96" id="Sid_96">[96]</a></span></p> - -<p>»Hvarför gaf du dig att säga så, om det -nu var länsman?» ansatte domarn åter. -»Hvarför kunde du ej först som sist säga, -hvad du hade i kärran?»</p> - -<p>»Herre hjälpanes, käre goa herre,» kved -Larslund. »Huru kunde jag ge mig att -skinnera en så hög herre och ställa mig i -omak med själfvaste länsman!»</p> - -<p>Gullik och Hindrik framkallades på nytt, -hördes åter om fårkropparna, men sväfvade -på målet och sackade allt hvad tygen -höllo.</p> - -<p>»Ja, om jag inte hade bedt och förmanat -dem så innerligen att inte svära bort sina -odödliga själar!» ylade Larslund till allmän -skrattfägnad. När det slutligen kom till -cigarrfodralet voro vittnena fullkomligt sadelfasta -och veko ej en tum.</p> - -<p>»Hvad säger nu åklagarn själf om denna -historia?» lät domarn snäft. »Två vittnen -ha yttermera återfunnit ett åklagarn tillhörigt -cigarr-etui i ladan!»</p> - -<p>Nu begrep en hvar till fullo, att länsman -kunde hälsa hem, men här var ej annan råd<span class="pagenum"><a name="Sid_97" id="Sid_97">[97]</a></span> -än se morsk ut. Det käcka svaret kom, mött -af allmänt löjessorl:</p> - -<p>»Jag yrkar högsta ansvar enligt lag på -denna karl för hans missfirmelse inför rätta. -Här har ju två vittnen sett karlen kånka -något liknande ett får...»</p> - -<p>»Och det fåret var tydligen allmänna åklagaren -själf!» afbrände domarn. »Att komma -och traggla med dylikt elände till åtlöje -för ordningsmakten! Karln har tydligen -velat hålla tyst med allt... i någon -slags grannlagenhet eller rädsla för åklagaren, -hvars lefverne för öfrigt är en känd visa -i orten. — Ha parterna några slutpåståenden?»</p> - -<p>»Joho,» svarade Larslund så kvickt, »si -jag hade nog tänkt hasa efter den här rika -karln, som tjyfstämde mig. Jaha, si, får -jag inte ut min förlikning, så...»</p> - -<p>Stor-Elias blef vid denna vändning märkbarligen -riktigt het om öronen. Saken kunde -möjligen gå lös på fästningsarbete och i -all hjärtängslan började han framsnörfla:</p> - -<p>»Må se, må se! Jag vill allernådigast<span class="pagenum"><a name="Sid_98" id="Sid_98">[98]</a></span> -och gunstbenäget insinuera hos den underdåniga -och vällofliga häradsrätten, att, eftersom -jag tydligen hafver hoppat i galen -tunna, mig må förunnas tillfälle att här å -tingsstället med Larslund konferera om en -skälig förliknings ingående och sedermera -under dagen instrumentet häröfver ingifva. -Må se, må se, jaha, si detta är mitt -gunstbenägna yrkande.»</p> - -<p>Detta bifölls och parterna afträdde, åklagaren -och Stor-Elias med minen hos dem, -som ätit upp nådeåret för räfven, Larslund -med en from suck, ett litet plirande illflin. -Och vid de fryntliga minerna hos de många -omstämda fienderna framhuttrade han:</p> - -<p>»Joho, go’ vänner, si så där går det för -dem ogudaktigom. Om jag ändå inte hade -bedt och förmanat dem så innerligen att -ta sig till vara! Till det öfriga ska’ ni mest -få se, att jag nog får mig ut en liten bra förtjänst -på det här!»</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_99" id="Sid_99">[99]</a></span></p> - -<h3>V.<br /> -Slutet.<br /> -<span class="smaller">Larslund dyr vid förlikningen.</span></h3> - -<p>Sist återstår, huru den store smulgråten -Larslund, med den gladt skinande -Strandman vid protokollet, satt i vittnenas -rum bland en skara åhörare och tog -ut sin förlikning af Stor-Elias. Detta blef -en minnesvärd historia.</p> - -<p>»Si, det har nog skridit efter för mig så -bedröfligt i dessa tider,» började Larslund -med sitt långsäfliga gnäll under aningsfullt -skratt i laget. »Så att först vill jag nu ha -mig ut en tusen riksdaler nu då, förstås.»</p> - -<p>»Det var mig en fördärfvad tomhund!» -utbrast Stor-Elias ända öfver sig på rent -landsmål.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_100" id="Sid_100">[100]</a></span></p> - -<p>»Och se’n så vill jag nog, förstås, ha ut -bakre hälften af storgrisen eran nu till jul. -Jag har nog hört, att ni ha en bra storgris. -Så att jag vill nog ha ut bakre hälften af -grisen, förstås, jaha... och så alla fyra -föttren, förstås!»</p> - -<p>»Ska’ inte Larslund ha ut rumpskrufven -också?» undrade en åhörare under allmän -skrattsalfva. Larslund låtsade ej höra de -ogudaktiges begabberi utan gnällde vidare -helt oberörd:</p> - -<p>»Så vill jag nog ha mig ut en riktigt rejäl -skrufnafvare, förstås. Och se’n så behöfver -jag nog få mig ut en ny gråvadmalsrust.»</p> - -<p>»Jaja, den som köper korfven af hunn, -får nog ge’en smöret för bara korfstickan,» -fick Stor-Elias fram, redan svettig af ångest.</p> - -<p>»Och sedan vill jag nog ha mig ut tolf -mark korf och ett pund smör!» kvitterade -Larslund något illflinande och nästan dränkt -af skrattet. »Och så vill jag nog ha mig ut -ett par stora och rejäla knästöflar och så -fem skålpund ister att smörja dem med;<span class="pagenum"><a name="Sid_101" id="Sid_101">[101]</a></span> -äfvenså en branog rejäl oxhud ska’ jag förstås -ha ut.»</p> - -<p>»Det var mig den värsta tomhund!» våndades -Stor-Elias. »Låt’et nu vara slut en -gång, människa!»</p> - -<p>»Ni lär ju ha bra utaf lin,» ylade Larslund, -döf och blind. »Så att jag vill nog ha -mig ut en fem pund lin. Och ull ha ni; så -att jag vill nog ha mig ut en tolf mark ull; -si strumporna mina ä’ mest slut och den ull, -som blir öfver, kan jag nog afyttra, förstås.»</p> - -<p>»Börja nu på och ge sig, Larslund!» sorlade -åhörarne mangrant.</p> - -<p>»Nej, tiggarn som kommer på häst, han -rider nog helst i sträck,» framslängde offerbocken -med stora svettdroppar i pannan.</p> - -<p>»Och så kom jag just i håg, att jag vill -nog ha mig ut en bra fotsack och två selapinnar.»</p> - -<p>»Tag en hel tunna på en gång, Larslund!» -manade ett kvickhufvud under fördränkande -åtlöje.</p> - -<p>»Och så vill jag nog ha mig ut en tunna -strömming nu till jul, och en mark hundister<span class="pagenum"><a name="Sid_102" id="Sid_102">[102]</a></span> -för min sjuka mage; jag har hört, att -ni ha rejält hundister. Hundra knäckebröd, -få ni bära hem åt mig, förstås, och en lax -ska’ jag nog ha ut till nästa midsommar, -förstås. Ett grenljus få ni ge mig nu till -jul och en tolft tjockkakor. Lutfisken ska’ -jag också ha: ett halft pund lutfisk, så att -det räcker nå’n tid. Sedan så behöfver jag -nog en tolf famnar ved; ett par nya -trygor få ni nog ge mig. Och så, ja ge mig -nu si...»</p> - -<p>Stor-Elias gaf de obehöriga en vink att -tiga, ty allt deras gäckeri ledde endast tomhunden -till nya ingifvelser.</p> - -<p>»Joho, si jag skulle nog ha mig ut en tre -hundskinn för att laga hundskinnspälsen -min,» ihågkom Larslund. »Och så skulle -jag nog ha mig ut en tunna strömming...»</p> - -<p>»Men Larslund har ju redan tagit ut en -tunna!» påminde alle man.</p> - -<p>»Jaha, si då säg’ jag väl två tunnor nu -då, så att jag vill nog ha ut två tunnor -strömming på det viset,» långgnällde Larslund -och Stor-Elias utbröt förbittrad:</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_103" id="Sid_103">[103]</a></span></p> - -<p>»Här stå ni bara och hjälper snålhunden -här ideligen på trafven!»</p> - -<p>»Och så ge mig nu vidare si,» sa’ Larslund, -oberörd af skämt och allvar, pressade -långsamt sin tröga eftertanke och framgnällde -slutligen:</p> - -<p>»Joho, si det var så rätt! Si Herren lofte -mig alldeles nyss, då jag stod i min begrundan, -att jag äfvenså skulle ha mig en tolft -mjukkakor. Jaha, och så en riktigt bra’en -fäll...»</p> - -<p>Jag vet icke rätt, om Larslund hunnit -uppräkna sina fordringar ännu i den stund, -då detta skrifves.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_104" id="Sid_104">[104]</a></span></p> - -<div class="figcenter" style="width: 100px;"> -<img src="images/i103.jpg" width="100" height="100" alt="" /> -</div> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_105" id="Sid_105">[105]</a></span></p> - -<hr /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_106" id="Sid_106">[106]</a></span></p> - -<h2 id="INFOER_DE_TRE_EXCELLENSERNAS">INFÖR DE TRE EXCELLENSERNAS DOMSTOL<br /> -<span class="smaller">MINNE FRÅN TROLLDOMSRÄFSTERNAS DAGAR</span></h2> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_107" id="Sid_107">[107]</a></span></p> - -<h3>I.<br /> -Järker-Mäldare.</h3> - -<p>Det är nu åtskilligt mer än tvåhundra -år sedan en formlig skräck uppstod -öfver vida Norrland för det yttersta -mörkrets gränslösa tyranni, som i sällsamma -klagomål till öfverheten erkändes hafva -öfverskridit alla tillbörliga gränser.</p> - -<p>Till andra vittnesbörd därom hörde äfven -följande sak.</p> - -<p>Någonstädes på den ångermanska nordanälfssidan -lefde Järker-Mäldare med sin barnlösa -hustru i backstugan.</p> - -<p>Nere i skogsdäldens djup, vid vattenfallet, -hade han en kvarn, som en tid skickat -sig likt andra kvarnar och malt säd åt både -ond och god.</p> - -<p>Men denna jämlikhet upphörde, när hjul -och stenar en vacker dag ej rördes för säd<span class="pagenum"><a name="Sid_108" id="Sid_108">[108]</a></span> -åt ockraren Peder Bröm, som i sådan måtto -syntes träffad af gudshanden.</p> - -<p>Nu skulle man kanske frestas tro, att -den rättsinniga kvarnen blef i tillbörlig ära -hållen och öfverlupen af mäld. Men det -blef icke händelsen.</p> - -<p>Skrämda kunder förde icke mera dit en -påse. De lade säkert hand vid egen barm -och mindes nog, att icke <em>en</em> rättfärdig finnes.</p> - -<p>När så den arme Järker såg sin näring -all tillspillogifven, då hörde han en stämma -ropa så ur kvarnen:</p> - -<p>»Tre raska piltar skall du få att draga -hop din ålders födoråd!»</p> - -<p>Ett år vid lag gick om och dödfödd kom -till världen Järkers första son.</p> - -<p>Fadren fann ej skäl att söka prästens läsning, -som till döden skulle viga hvad som -ännu icke smakat lifvet. När han då på -skogen jordade med sonen det besvikna -fadershoppet, sade han i bitter ton:</p> - -<p>»När du hvilat dig i åren sju, så kan du -stiga upp och tigga mat åt far din!»</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_109" id="Sid_109">[109]</a></span></p> - -<p>Tre år förgingo.</p> - -<p>Andra sonen föddes också död till världen.</p> - -<p>Då fadern jordat honom vid den förstes -sida, sade han med sorg i tonen:</p> - -<p>»Då du kommer dig i tiggaråren, så kan -du stiga upp och hjälpa brodern dra hem -hans börda.»</p> - -<p>Fem års tid vid pass gick ännu om. Då -föddes tredje sonen, men ej med mera lif -än de första två. Vid hans graf i brödrens -rad föllo fadrens ord som så:</p> - -<p>»Den hjälp jag skulle få af dina bröder -blef nog snöd. Tag rätt på dem, så vidt -du kan, och hjälps åt alla tre att skaffa -mat till gårds!»</p> - -<p>Tiden gick, men inga söner föddes mer -i torpet.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_110" id="Sid_110">[110]</a></span></p> - -<h3>II.<br /> -Rike-Järker.</h3> - -<p>Hvad åren ledo, spordes allmänt tal, -att Järker, arme mäldarn, gick ej -längre med tiggarpåsen ned åt bygden, -snörd i svältrem.</p> - -<p>Nej, alla visste nu berätta, att han tog sitt -matbehof från farstusvalen ur ett tretal -aldrig tömda strytor, som stodo bakom dörren -där och aldrig fylldes på af honom själf<a name="FNankare_1" id="FNankare_1"></a><a href="#Fotnot_1" class="fnanchor">[1]</a>.</p> - -<p>Rättnu blef han karl att återgälda hjälp -och hjälpa andra, blef välburgen, rik och -snart en mäktig man i orten.</p> - -<p>Men det fanns folk, som länge skådat ned -i egna strytor för att där förklara Järkers -välstånd.</p> - -<p>Och hvad de sågo, det var idel minskning!</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_111" id="Sid_111">[111]</a></span></p> - -<p>De gingo så till länsman, men denne vän -åt Rike-Järker brydde sig ej om den saken.</p> - -<p>Så hade någon skarpsynt gumma märkt, -att Järkers svale hade trenne gluggar, en -vid hvarje stryta.</p> - -<p>Saken blef anmäld för länsman, men han, -den Rike-Järkers vän, lät saken vara.</p> - -<p>Då lade sig två grannar en natt på spaning -i skogsbrynet strax vid Järkers stuga. -Mycket riktigt sågo de med långa mellanrum -tre nissar, som i röda lufvor kommo utför -stigen, tömde sina påsar hastigt genom -hvar sitt sprund och styrde färden sedan -genom torpet bort mot andra sidan, den -minste först, den medelvuxne därnäst och -den störste sist i raden, såsom skäligt var -med skilda åldrars flinkhet.</p> - -<p>När den saken blef anmäld för länsman, -då kunde han, så vän han var med Rike-Järker, -icke längre låta saken vara.</p> - -<p>I dryckeslag på tu man hand förde han -på tal den frågan, huru Järker blifvit riker -karl.</p> - -<p>»Ja, om du detta finge veta, skulle byxen<span class="pagenum"><a name="Sid_112" id="Sid_112">[112]</a></span> -falla af dig med detsamma,» lydde svaret.</p> - -<p>»Nå, men huru då?» ville länsman veta.</p> - -<p>»Ja, du skall tro, att lathundarna deras -kommo alla tre en natt, den ena före och -den andra efter, ville hafva ledigt på skärtorsdagskväll, -kröpo såsom maskarne, du -vet, och bådo...»</p> - -<p>»Nå hvad sade du?»</p> - -<p>»Jag sade som så, att om de måste dra -till gårds, så var det bara deras skyldighet, -förstås, och därmed jämt!»</p> - -<p>Dagen därpå, efter kort samråd med själaherden, -måste länsman gå däran och häkta -Rike-Järker.</p> - -<p>Så kom han in för kyrkorådet, men de -hade ingen råd med honom där.</p> - -<p>Han inställdes sedan för lagläsarn och tingsrätten -men de hade ingen råd med honom där.</p> - -<p>Omsider fick han stå till svars för själfve -doktorn och kapitlet, men det synes tydligt -att de icke heller funno någon råd med -honom där.</p> - -<p>Och Järker måste då, när allt kom vida,<span class="pagenum"><a name="Sid_113" id="Sid_113">[113]</a></span> -få sin frihet åter, blef med dagarna allt mera -fruktad, rik och oåtkomlig.</p> - -<p>Men hans öde hängde öfver honom och -hvad tiden led kom dag och stund för råd -med honom äfven.</p> - -<div class="footnotes"> - -<div class="footnote"> - -<p><a name="Fotnot_1" id="Fotnot_1"></a><a href="#FNankare_1"><span class="label">[1]</span></a> <i>Stryta</i>, laggadt kärl, stående på tre förlängda -laggstafvar.</p> - -</div> - -</div> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_114" id="Sid_114">[114]</a></span></p> - -<h3>III.<br /> -Båtsman Getings onda körfärd.</h3> - -<p>Kronobåtsman Geting, som också var -rättardräng hos prosten, vällärde herr -Peder, var ute på en körfärd, som -blef honom ond att minnas så länge han -lefde.</p> - -<p>Olyckan ville, att han skulle hinna upp -en vägfarande yngling, som helt förnöjd -och tarflig satt på sitt kramlass efter skaplig -häst med uppknuten svans. Karlen var, -efter alla tecken, en »vägaskojare», ty för -gårdfarihandlaren hade samtiden blott detta -namn, som redan då stod på gränsen till -skällsord.</p> - -<p>»Hvad har du egentligen för brådska?» -sporde skojarn från sitt lass och tillade: -»Kronskjutsen är i väg, om du vill veta!»</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_115" id="Sid_115">[115]</a></span></p> - -<p>»Kronskjutsen?» upprepade Getingen förvånad. -»Han for för länge sedan och bör -väl rättnu vara långt söder genom världen?»</p> - -<p>»Hånej! Då skulle jag inte ge mig så -god tid för att hinna honom.»</p> - -<p>»Skall <em>du</em> med kronoskjutsen då?»</p> - -<p>»Måtte väl det! Går alltid rappare med -handeln vid slika tillfällen.»</p> - -<p>»Huruledes då?»</p> - -<p>»Huruledes? Du begriper väl, att en hop -af kronogodset förfares genom hål på säckar -och sådant mer. Och hvilken är då -mer äreboren att ta vara på smulan än bondestackarn -som skjutsar? — Nenej men du! -Snigeln flyger inte fort på tjärad sticka, -vest du, och vid färjan drar det nog om.»</p> - -<p>»Jaså, är det på sådant vis!» utbrast Getingen -förtretad.</p> - -<p>Han såg skojaren ganska omildt an, liksom -denne varit skulden.</p> - -<p>»Nå, hvad olycka dref dig ut i världen att -skinna ärlig mans svett?» utbrast han.</p> - -<p>»Litet hof tycks du ha,» svarade skojarn, -»men med den smula som är kan du höra<span class="pagenum"><a name="Sid_116" id="Sid_116">[116]</a></span> -på och döma själf. Sju år gammal var jag, -då jag drefs ut att tigga mat åt far min, hade -dittills legat och vräkt i mullen. Två veckor -blef jag borta och redde mig godt, det -drog ut fyra, men hälsan och brödfödan -hängde efter, år efter år förgick, men vägen -bets inte för det. Visst är jag tvungen ha -hem någon påse då och då som hastigast -åt gubben i svalen, men fjorton år ha nu -gått, sedan jag gaf mig ut och nu åker jag -efter egen häst på det lilla jag har kraflat -ihop. Jag lämnade min olycka hemma, -men din sitter bakunder hjulåsen och grinar -som en fuling.»</p> - -<p>»Hvad är det du säger för slag?» frågade -Getingen förfärad.</p> - -<p>»Hvad jag säger? Om du hade något vett, -så skulle du väl se, att hästen din har varit -ute för ondskan.»</p> - -<p>Getingen häjdade kampen, steg af och -ville veta råd af den skarpsynte skojaren. -Denne var icke sen att gå tillhanda med sina -förvetna funder i läsning och annat, men -då han slutligen förklarade mödan undanredd,<span class="pagenum"><a name="Sid_117" id="Sid_117">[117]</a></span> -kom en hjärtlig språksamhet i gång -och ledde till handel, mycken handel, långvarig -handel, så att köparen, med all sin -beslutsamhet uppkallad, hade sig skyndsamt -i kärrstolen och satte hästen i fart.</p> - -<p>»Du skall väl åtminstone veta, hvem du -har handlat med, ifall vi skulle råkas en annan -gång?» ropade skojaren bakefter.</p> - -<p>»Ja, det bits väl inte att höra,» svarade -Getingen med oförminskad fart utan att -vända sig ens. Den andre ropade efter honom:</p> - -<p>»Jag heter Järker Järkersson och är son -åt Järker-Mäldare här nordanälfs, ifall du -hade någon påse att mala hos honom.»</p> - -<p>»Gud bevare mig för det och allt ondt som -i världen finns!» hviskade Getingen bäfsamt -för sig och dref på hästen allt hvad denne -förmådde, till dess skojaren var alldeles ur -sikte.</p> - -<p>Under grubbeltankar på detta möte ledo -vägens stunder om. Den åkande hann så -upp en gosse, som bar sin lilla kramsäck -och hade mäkta brådt.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_118" id="Sid_118">[118]</a></span></p> - -<p>»Hvad är du för en och hvad brådska regerar -dig?» sporde Getingen myndigt.</p> - -<p>»Har brådska nog,» lydde svaret. »Tänkte -hinna kronskjutsen vid färjstället och -följa söderut.»</p> - -<p>»Hvad har du med kronoskjutsen att göra?»</p> - -<p>»Handla med bönderna förstås! Och alltid -finns där plats för min påse, om jag talar -beskedligt med dem.»</p> - -<p>»Huru bar det till, då du vardt utkastad -på vägen då?»</p> - -<p>»Jo, då jag var sju år gammal, gick jag -ut med tiggarpåsen för att ta rätt på äldre -brodern. Jag var ännu på långt när inte -född då han gaf sig ut, men huru jag nu -har farit mina vägar fram, såg jag aldrig -en skymt af honom. I alla fall var jag tvungen -ha hem någon påse som oftast till gårds -och inte föder en sig heller med att söka -land och rike igenom. Och stackars den -tiggare, som ingenting har på säckbotten -när ålderdomen nalkas. Knåpigt är det -nog att ta sig upp, men jag bär hvad jag -äger. Då förstår du också, att jag äger<span class="pagenum"><a name="Sid_119" id="Sid_119">[119]</a></span> -hvad jag bär. Det kan icke hvar man säga -och allraminst du.»</p> - -<p>»Hvad är det inte jag kan säga?» sporde -Getingen förvånad.</p> - -<p>»Du kan inte säga att du rår om spännhöskorna -på dina skor.»</p> - -<p>»Skall du säga mig det, killing?»</p> - -<p>»Ja, det veta ju hela sju kyrksocknar, att -du lånar dem af drängkamraten, som ogärna -ser att du sliter ut dem. Då kan du gärna -passa tillfället och köpa dig två par, -ett för dig själf och ett för de gamla, som -du nötte ut för fjolårsdrängen.»</p> - -<p>Getingen hade aldrig kunnat tro, att hans -svaghet blifvit så vidtkunnig, köpte skamsen -de bjudna höskoparen och sade:</p> - -<p>»En munvig sälle är du efter åren, men -hvad är du egentligen kommen af?»</p> - -<p>»Jo, jag är andre son åt Järker-Mäldare -nordanälfs, ifall du vill komma ihåg honom -med en påse mäld nångång.»</p> - -<p>Vid detta besked fick Getingen fart på -hästen, så att det bar af i halft sken en -sträcka bortåt, men saktade farten med inträdande -sinneslugn.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_120" id="Sid_120">[120]</a></span></p> - -<p>I aftonskymningen syntes en tiggarpojke -helt arm och späd halfspringande med bara -fötter vid vägens kant. När nu den körande -kom jämsides, tog äfven trasvargen -ut sitt lopp och sprang vid sidan.</p> - -<p>»Hvad har du för brådska?» sporde Getingen -omisstänksamt. »Är du kanske rädd -att inte hinna hem till kvälls?»</p> - -<p>»Jag skulle följa med kronskjutsen, förstås. -För där är alltid en hop godt, som kryper -ut då nån säck går sönder,» sade pojken.</p> - -<p>Getingen kände ond aning och fortfor:</p> - -<p>»Hvad är du för en? Hocken rår om dig?»</p> - -<p>»Jag är yngste pojken åt Järker-Mäldare. -Skulle ut och ta rätt på de äldre för att -hjälpa dem till gårds med maten.»</p> - -<p>Ännu en gång tog båtsman Geting ut -den fart som hästen gaf, men Järkers yngste -son höll jämt vid sidan, blef alltmer -fördunklad, märktes snart ej mer än genom -föttrens hvita strimma och försvann -som prassel i de fallna löfven, liksom rörda -af en häftig väderil bortgenom dalen.</p> - -<p>Efter en stund slängde Getingen sista -kopparslanten ned på vägen.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_121" id="Sid_121">[121]</a></span></p> - -<p>»Skall ha sin tull den där också, ty annars -går det aldrig väl,» sade han och tillade:</p> - -<p>»Tokigt var <em>den</em> ute, som mötte någon af -Järkers pojkar; tokigare var att möta alla -tre, men det tokigaste af allt var, att den -som lette gick förut.»</p> - -<p>Flere gastar voro ej i väg den kvällen, -men dagens otur var för stor att icke afla -en olycka vida större, såsom båtsman Geting -nog fick sanna.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_122" id="Sid_122">[122]</a></span></p> - -<h3>IV.<br /> -Rannsakning och dom.</h3> - -<p>År 1675 på vårsidan hade den norrländska -stiftsstaden besök af »tre stormäktige -och högförnäme riksherrar».</p> - -<p>Det var riksrådet gref Johan Gyllenstierna, -riksrådet gref Gösta Posse, riksrådet och -generalguvernören gref Göran Sperling.</p> - -<p>De ha kommit som kunglig kommission -att rannsaka landets beskaffenhet i gemen -och särskildt hvad som rörde det yttersta -mörkrets svåra öfvervälde.</p> - -<p>När nu de tre grefliga excellenserna med -nödiga bisittare af prästerskap och ståndsöfverhet -sutto till doms inför menige män i -lärdomsverkets stora högtidssal, på de tre -grefvarnes minnesvärda dag, instäldes bland -andra fängslade i tur och ordning äfven -Rike-Järker.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_123" id="Sid_123">[123]</a></span></p> - -<p>Som hans procurator framträdde då den -latinkunnige fältskären Olof Wolff, »som -den dagen var nykter», säger protokollet -elakt nog om honom.</p> - -<p>Då nu gref Johan Gyllenstierna sporde -hvad ondt den mannen gjort, dröjde landsfiskalen -tveksam, ty deras excellenser hade -varit gudlöst klentrogna mot hans argumenter -dittills.</p> - -<p>»Hvad hafven I att förebära mot den -mannen?» lydde frågan åter.</p> - -<p>Då kunde menigheten icke tiga utan bröt -ut i skilda stämmor så:</p> - -<p>»Han förgör vår bergning! Han drager -vreden öfver landet! Han har trollat sina -barns själar till bäratomtar!»</p> - -<p>Hans grefliga excellens ville nu veta -hvad en bäratomte var.</p> - -<p>Där satt i laget som ett skinande lärdomsljus -magister Haqvinius Bohlin, stiftets -andre rangpräst, af kunglig ynnest benådad -med två kronohemman såsom prebendeförstärkning. -Han reste sig nu och -svarade:</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_124" id="Sid_124">[124]</a></span></p> - -<p>»Här i landet existerar, att de gudlöse -inbesvärja orena andars lif i döda ting och -såmedelst skapa sig tjänare att skinna sin -nästas äring.»</p> - -<p>»Nå, hvad tror I om den saken, herr magister? -Existera dessa bäratomtar?»</p> - -<p>»Jag måste tro, hvad jag har sett!»</p> - -<p>»Har I då sett någon bäratomte?»</p> - -<p>»Visserligen har jag så!»</p> - -<p>»Huru såg han ut?»</p> - -<p>»Som ett blodrödt nystan.»</p> - -<p>»Vid hvad tillfälle såg I honom?»</p> - -<p>»Han kom hvinande ut ur härbergets -glugg öfver ryggen på min häst. Denne -blef också grufligen skrämd, istadig och förstörd -efter den betan.»</p> - -<p>De tre excellenserna hade, som man nogsamt -märkte, intet begrepp om en bäratomte -och då kunde det icke heller förundra -någon, att de föga trodde på en sådan. -Det var just rätte karlar öfverheten skickat -till landsrannsakning! Allt hvad nu -kom fram om sprunden, nissarne och minskningen -i grannarnes strytor blef nog till<span class="pagenum"><a name="Sid_125" id="Sid_125">[125]</a></span> -protokollet fördt, men blott som »ren vidskeplighet -förutan fundamenter».</p> - -<p>»Hvad förehade du när du nedgräfde dina -barns lik i skogen? Är det sannt, som -dessa säga, att du var sinnad städja deras -själar som bäratomtar?»</p> - -<p>Så lydde frågan nu till Järker och han -berättade de harmsna ord han fällde, när -han såg sig sviken i sin tro på kvarnens rå, -hvilket nu på sådant vis fick rum i protokollet.</p> - -<p>»Nå, hvad skulle då ett kvarnrå vara?» -sporde nu hans excellens.</p> - -<p>Det var just en dråplig fråga af en så -hög riksherre, men svaras måste och hvad -hvarje fem års pojke visste, detta fingo äfven -deras excellenser veta.</p> - -<p>»Summan är att denne man bekänner -sig hafva trott på ett s. k. kvarnrå och jordat -sin hustrus dödfödda barn på skogen -under ord af gudlöst gäckeri med religionen,» -sammanfattade gref Johan Gyllenstierna.</p> - -<p>Men mot en sådan hufvudsumma framkommo -nu från prästerskap, ståndspersoner,<span class="pagenum"><a name="Sid_126" id="Sid_126">[126]</a></span> -tjänstestat och allmoge hvarjehanda -ifrande gensagor.</p> - -<p>När då landsfiskalen hörde sådant medhåll, -tog han ord i munnen och begärde vittnesförhör -med kronobåtsman Geting.</p> - -<p>»Hvarom skall han vittna?» lydde frågan.</p> - -<p>»Att dessa tomtarne äro verkelige och -stryka landet omkring att skinna hvar och -en som kommer i deras väg.»</p> - -<p>Allmänt bifall hördes nu i salen och gref -Johan Gyllenstierna synes hafva blifvit -rätt villrådig i sin otro.</p> - -<p>»Medgifver svarandeparten detta vittnesmål?» -frågade han och latinlärde fältskären -Olof Wolff, som hittills tegat, svarade:</p> - -<p>»Eders höggrefliga excellens! Vi <i>insinuera</i> -oss gunstbenäget uti eders höga nådes -<i>amplissimam protectionem</i>, att detta <i>testimomum</i> -må <i>statueras</i>, hvilket endast lärer <i>promovera -causam nostram</i>, i ty att dessa tomtar, -som ovedersägligen tillhöra min <i>principali</i>, -icke lära bedrifva annat handtverk, -än en ärlig köpenskaps slöjder och<span class="pagenum"><a name="Sid_127" id="Sid_127">[127]</a></span> -ingen skinna, såsom vittnet lärer kunna <i>relatera</i>.»</p> - -<p>»Förstår du ock hvad denne man säger?» -lät frågan till Järker och han frånsade:</p> - -<p>»Nej, jag är, förstås, inte lärd i latinskan.»</p> - -<p>»Han säger att dessa tomtar, som de tala -om, verkligen tillhöra dig. Säger också -du detsamma?»</p> - -<p>»Ja, nog ser jag, att maten finns i strytorna -alltid,» bekände Järker och hela salen -fylldes af starkaste sorl.</p> - -<p>»Tror du också, att dessa bäratomtar ha -dragit maten i dina strytor?» lät frågan vidare.</p> - -<p>»Ja, inte har han kommit af sig själf -heller,» medgaf den fängslade åter och sorlet -uppsteg på nytt. Nu såg han sig om på -de talrika anklagarne och fortgick:</p> - -<p>»Jaha, men si bäratomtar är det, så visst -Gud bevare mig, inte, utan bara lyckotomtar. -Det kan vederfaras hocken som -helst att få sådana i gården, för det är nånting -som kommer af sig själf, utan att en -förtappar sig med det som ogudeligt är.»</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_128" id="Sid_128">[128]</a></span></p> - -<p>»Eders höggrefliga excellens!» krystade -landsfiskalen. »Det är med dessa undflykter -som karlen har slingrat sig undan vid -rannsakningen för kyrkorådet, tingsrätten -och högvördiga domkapitlet. Dock har -han hittills aldrig fuller erkänt sig hafva -lyckotomtar. Värdes nu gunstbenäget tillfråga -honom, huru han så noga kan pretendera, -att det icke fastmera lär vara bäratomtar, -som han har.»</p> - -<p>»Ja du hör frågan! Huru kan du så noga -veta att det inte är bäratomtar, som du -har i gården?»</p> - -<p>»Jag har aldrig lagat till någon sådan, -höge herre!» svarade Järker enkelt och därmed -var landsfiskalens tillämnade snara -sönderhuggen, ty på fråga erkändes allmänt, -att en bäratomte måste tillagas af -sin ägare med tillhjälp af nattvardsbrödet, -hvaremot ingen kunde säga att en lyckotomte -stode på minsta vis under mänsklig -makt.</p> - -<p>Emellertid tycktes nu hans höggrefliga -excellens hafva skattat tillräckligt åt skämtlynnets<span class="pagenum"><a name="Sid_129" id="Sid_129">[129]</a></span> -fordringar eller fått nog såsom lärogosse -i de fördolda tingen.</p> - -<p>»Kronobåtsman Geting träder fram!» befallde -han.</p> - -<p>Den framkallade hade i näfven en skrift, -som prosten herr Peder hade satt upp åt -honom af åberopadt skäl, att mannen visat -sig hafva klen husförhörsfattning och -lätteligen kunde förvilla sig inför så höga -herrar.</p> - -<p>Denna skrift om Getings onda körfärd -genomgicks i all dess vidlyftighet och bejakades -trovärdeligen. Blott en sak, som -prosten herr Peder utelämnat, fick Getingen -lof att för samvetseden lägga till. Det -var att han utkastat slanten såsom offertull -till beskärm mot det onda.</p> - -<p>Detta skulle Getingen icke hafva gjort, -ty landsfiskalen tog genast tillfället i -akt och yrkade ansvar på Getingen för -signeri.</p> - -<p>»Vittnesmålet är ju för den upplyste af -null och intet värde utom hvad vittnets egen -bekännelse angår!» utlät sig gref Johan Gyllenstierna<span class="pagenum"><a name="Sid_130" id="Sid_130">[130]</a></span> -och hugnades med bifallsnickar -af de två andra »upplyste» vid bordet.</p> - -<p>Parter och vittne voro hörda, öfverläggning -företogs och dom afkunnades.</p> - -<p>Båtsman Geting, hvilken utkastat sin offerslant -såsom beskärm mot det onda och -ej hållit sig till lefvande Gud, såsom hans -åliggande varit, skulle slita fyrtio par spö -och stå uppenbara skrift.</p> - -<p>Järker-Mäldare, som i förakt för den -kristna församlingens heliga bruk nedgräft -sin hustrus dödfödda barn under hädeligt -gäckeri, dömdes att mista sin vänstra arm.</p> - -<p class="tb">Den blodrostiga källskriften säger intet -mer än det anförda. Och för att där läsa -hvad som läsas kan mellan raderna, har -man emellanåt fått tillgripa föreställningens -belysning.</p> - -<p>En viktig sak återstår ännu att tillägga -såsom slutord.</p> - -<p>Granskar man landsbödelns och landsprofossens -räkningar från denna tid, så rik på<span class="pagenum"><a name="Sid_131" id="Sid_131">[131]</a></span> -förtjänst för dem, så finner man ingenstädes -namnen på Järker-Mäldare och båtsman -Geting såsom föremål för deras handräckning -åt domarmakten.</p> - -<p>Dessa domar kommo, med andra ord, -icke till verkställighet.</p> - -<p>Det är då genomskinligt att de dömde, såsom -ej ovanligt var, undflydde straffet och, -hvad ännu vanligare förekom, sällade sig -till rymlingarne mot Västanfjällen.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_132" id="Sid_132">[132]</a></span></p> - -<p>Rymlingarne var ett folk, som byggde och -bodde i obygderna där, under fiske, jakt -och begynnande odling, efter egna samhällslagar -och oberoende af den öfverhet, hvars -utstötta men oåtkomliga olycksbarn de -oåterkalleligen voro.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_133" id="Sid_133">[133]</a></span></p> - -<hr /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_134" id="Sid_134">[134]</a></span></p> - -<h2 id="FRAAN_GRAENSLANDET_I_NORDVAEST">FRÅN GRÄNSLANDET I NORDVÄST<br /> -<span class="smaller">MINNESRELIKER FRÅN ETT STRÖFTÅG</span></h2> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_135" id="Sid_135">[135]</a></span></p> - -<p>Under sommaren 1906 företog författaren -häraf i sällskap med en ung -journalist inom Västernorrlands län -ett längre ströftåg efter västgränsen till de -tre nordligaste länen. Därunder fördes till -boks en hel riklig skörd af anteckningar om -gammalt och fornt. Af dessa kulturella ortminnen -skall man här nedan meddela åtskilligt, -som rör Jämtlands nordligaste fjällhörn -jämte ett och annat, som står i närmaste -sammanhang därmed äfven inom det öfriga -gränslandet.</p> - -<p class="tb">I Frostviken, Jämtlands nordligaste fjällhörn, -omtalades åtskilliga sammanstötningar, -som i gammal tid förekommit mellan<span class="pagenum"><a name="Sid_136" id="Sid_136">[136]</a></span> -de äldsta nybyggarne i detta gränsland -och de här sommarvistande lapparne, hvilka -tilltrodde sig den uråldriga rätten till -landet.</p> - -<p>Den förste nybyggaren, som trängde upp -ofvanför Gäddedet, Frostvikens nuvarande -kyrkoby, fick taga till flykten för lapparne. -De jagade honom en dryg sträcka intill -Lermon vid Frostvikssjön, såsom vattnet -då kallades. Nu heter det Kvarnbergsvattnet. -Det är Faxälfvens närmaste källsjö -ofvanför Strömsvattnet och sträcker sig -från Gäddede ett stycke in öfver gränsen -till Norge.</p> - -<p>När den flyende nådde Lermon, såg han -sjön helt svagt tillfrusen, ty det var något -lidet inpå höstsidan. I oträngd sak skulle -ingen ha gett sig ut på den isen, men nu var -ju »lifvet till låns». Den förföljde frestade -isen och kom undan, lapparne vågade sig -inte efter honom.</p> - -<p>I början af 1800-talet bodde en ensam -nybyggare i den afsides belägna trakten vid -Inviken under Sjougdnäs kapell, hörande<span class="pagenum"><a name="Sid_137" id="Sid_137">[137]</a></span> -till Frostviken. En gång, då han skulle gå ut -och fodra sin häst om kvällen, blef han dödskjuten -af två lurande lappar, som äfven -senare mördade hans hustru. Barnen, -minderåriga och öfvergifna som de voro midt -i en vildmark, svulto ihjäl. De två lappar, -som skulle ha föröfvat denna missgärning, -fingo sona den med 40 par spö och halshuggning. -Emellertid uppger en bland -nomaderna fortlefvande sägen, att de ledo -oskyldigt. Morden skulle enligt denna tolkning -ha begåtts af två bofvar, som undgingo -rättvisans hand.</p> - -<p>Inom Frostviken upprinner åt norska -sidan ett märkvärdigt vattendrag, som -kallas Rendselån, med början norr om fjället -Orklumpen. På norska sidan störtar -detta vatten ned bland vilda stenhålor i -marken och försvinner på en underjordisk -sträcka för att slutligen helt oförmodadt -skumma fram ur berget som ett källsprång -nedanför branten till en väg, som löper efter -en bergsida. För öfrigt utfaller ån ej i -Norge, utan gör en krok tillbaka öfver<span class="pagenum"><a name="Sid_138" id="Sid_138">[138]</a></span> -gränsen hem till Sverige och tömmer sig i -Kvarnbergsvattnet.</p> - -<p>Efter denna å ligger på norska sidan Hudingsvattnet. -Förste nybyggaren där hette -Per Andersson. Då han just var sysselsatt -med att hugga timmer till den gård han -tänkte bygga, blef han störd af en skara besökare, -som ej hade något godt i sinnet. -Det var lappar, och deras ärende var helt -enkelt att taga lifvet af honom. Nu var -Per Andersson en foglig, men ovanligt stark -karl. För att visa lapparne hvad han förmådde -i den vägen, tog han helt lugnt en -ordentlig stock som tillhygge och ville veta, -om det var frågan om slåss. Detta satte -en sådan skräck i lapparne, att de genast -togo till flykten.</p> - -<p>Ett annat prof på Per Anderssons styrka -var, att han två hela fjällmil bar en börda -om 2 »våg», säger 72 kilogram, och det oaktadt -sköt ripan på hand med denna börda -på ryggen.</p> - -<p>Det kan ha varit en hundra år, sedan Per -Andersson började bygga och bo vid<span class="pagenum"><a name="Sid_139" id="Sid_139">[139]</a></span> -Hudingsvattnet. Svensk var han till börden. -Äfven norskar sökte drifva honom från -stället, men lika förgäfves. Där var han, -och där blef han.</p> - -<p>En nybyggare inom Frostvikens öfre -trakter och hans hustru höllo på att skörda -en af de många naturliga skogsängarne. -En lapp tänkte då skrämma bort dem. I -denna afsikt hade han själf och hans hustru -spökat ut sig så fasansfullt de kunde i björnhudar -och annat och kommo så framkrypande -på alla fyra som ett par vidunderliga -trolldjur vid sidan om ängen. Nybyggarns -hustru blef nästan vettskrämd, men karln -lät inte narra sig af dessa spöken. Han -sökte sig genast en risrake och spöade på -lappen, tills han bad om förskoning för -Guds skull och lofvade att aldrig mer spöka -ut sig till skrömt. Sedan lefde lappen och -nybyggarn som de bästa vänner.</p> - -<p>Nu för tiden råder godt förhållande -allmänt mellan lappar och bofaste i -denna omnejd. De gamla stridigheterna -höra numera endast till folkminnet,<span class="pagenum"><a name="Sid_140" id="Sid_140">[140]</a></span> -och de båda raserna lefva endräktigt vid -hvarandras sida, förvissade om, att redbarhet -och tillmötesgående å ömse sidor -är den bästa politiken.</p> - -<p class="tb">Vid vårt besök i Jormliden, hörande -till Frostvikens socken, omtalade gästgifvaren -Per Bengtsson en tilldragelse, som -på bästa sätt ger nyckeln till de många lappsagorna -om förlorade silfverskatter.</p> - -<p>Berättarens fader, Bengt Jodal, till börden -norsk, var på sin tid en af byns hemmansägare -och tillika lappskollärare. Det -var inte så kinkigt med sådana den tiden. -Då Jodal aflade sin examen — och det var -för kyrkoherden Ångman i Oviken — fick -han först innanläsa en bibelvers och så utanläsa -ett katkesstycke. — »Det där duger nog -åt lapparne!» förklarade examinatorn, och -förhöret var färdigt. Detta i förbigående.</p> - -<p>Jodal var en gång i själaherdens ställe -på besök hos en åldrig lapp, som låg på sitt -yttersta i kåtan. Och ensam låg den stackarn,<span class="pagenum"><a name="Sid_141" id="Sid_141">[141]</a></span> -öfvergifven af sina närmaste. De -hade efter gammal lappsed gett sig i väg -från den döende, ovisst hvarför. Kanske -af fasa för döden, som både kristna och -hedningar utspökat i skräckgestalt, eller -för att lämna den döende ensam i sin grannlaga -uppgörelse med döden eller af andra -eller inga orsaker. I allt hvad rör den gamla -tron sägas lapparna anse som en samvetsplikt -att tiga inför utomstående. Eller -också är det snarare, som en förståndig -nomadyngling förklarade: De gamles skrock -var till den grad förgrumladt, att de omöjligen -kunde reda ut det i sina egna tankar, -än mindre då på ett främmande språk för -resande professorer. Detta slår kanske hufvudet -på spiken. Det skulle endast innebära, -att nomaderna saknat en skald eller -tänkare, som kunnat ge folktron form och -gestalt genom att samla den kring någon -dogmatisk benstomme. Föga värde tycks -det också ligga i den motsägelsefulla mörja, -som de ha samlat under namn af lappsk -mytologi.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_142" id="Sid_142">[142]</a></span></p> - -<p>Då nu Jodal satt där i all ensamhet med -den öfvergifne, som sades vara mycket rik -på blanka silfverpengar, föreställde han -honom nödvändigheten att i tid uppge det -ställe, där han hade sin skatt förborgad i -jorden, så att barnen kunde fara väl af -pengarne. Lappen svarade, att han nog -skulle återfå sin skatt på uppståndelsens -dag och höll segt vid detta. Besökarn bearbetade -honom med all flit för att bringa -honom på andra tankar, och slutligen blef -den sjuke villrådig. Han reste sig på svaga -ben och sökte vackla i väg ur kåtan, men -sjönk strax ihop och måste för alltid intaga -sin dödsbädd. Han dog efter att ha försökt -beskrifva stället. Det var en höjd med -ett stort träd o. s. v. De efterlefvande sökte -nog, men funno ingen skatt. Beskrifningen -angaf ej stället med behöflig noggrannhet.</p> - -<p class="tb">Hans Bengtsson i Gäddede berättade följande -öde, som händt en lappflicka, hvilken<span class="pagenum"><a name="Sid_143" id="Sid_143">[143]</a></span> -på gamla dagar hade sitt hem hos hans föräldrar -i Jådaberg.</p> - -<p>Som ung hade hon vaktat renar norr om -sjön Grubbeln uppefter en gräsrik björklid. -Det var på våren, renkalfvarna voro helt -späda, och svårt var det att sköta dem i det -kalla regnväder, som var rådande. Renvakterskan -själf, frusen och genomblöt som -hon var, sökte sig in i en bergshåla för att -torka sig vid en eld, som tändes vid ingången. -Till slut varsnade hon i hålans halfdunkel -en mycket fin spann, d. v. s. en ask -af träspjälor, och lyfte på den, men fann -snart, att hon ej skulle orka bära den långt. -Asken var sorgfälligt låst, och genomjublad -af tanken, att hon funnit en skatt, skyndade -hon sig att gömma undan fyndet. Hon -ämnade hämta det vid senare tillfälle, men -den, som aldrig återfann stället, var herdinnan.</p> - -<p class="tb">Bland källorna till den norska Namsenelv -har man att räkna den väldiga Tunsjön<span class="pagenum"><a name="Sid_144" id="Sid_144">[144]</a></span> -på norska sidan af högfjällsregionen. Vid -sjöns östra spets ligger helt nära gränsen -en fjällby, som också kallas Tunsjön. I -grannskapet finnes ett berg, som kallas -<i>Tunsjö-guen</i>. Detta vill egentligen säga -»Tunsjöguden». Möjligt är, att berget, såsom -ofta händer, visar någon fantastiskt -utformad bild af människa eller djur, hvilken -bild skulle kunna vara Tunsjö-guden, -men summan är i alla fall, att nomaderna -brukat offra där sent ner genom tiderna. -Huru offret kunde tillgå, därom får man en -aning af följande berättelse.</p> - -<p>En lapp köpte en stor och redig oxe af -nybyggaren Lars i Tunsjön. Säljaren misstänkte, -att lappen ämnade offra stuten och -smög efter honom när det bar i väg. Lappen -ledde oxen mycket riktigt till Tunsjö-guen, -förde in djuret i en håla, tog så fram -en spåtrumma för att skåda in i framtiden -efter offrets verkningar och pratade för sig -själf och åbäkades på allt vis efter konstens -regler. Slutligen syntes han fullt belåten -med spåtrummans tecken och murade in<span class="pagenum"><a name="Sid_145" id="Sid_145">[145]</a></span> -stuten för att låta honom stå där och svälta -ihjäl i berget. Då lappen gått, tog Lars i -Tunsjö ut sin sålda oxe från det tillämnade -eländet, återstälde den rubbade stenmuren -och förde hem djuret. Då han nästa gång -träffade lappen, frågade han, huru det var -fatt med stuten. Och lappen, som hade -återbesökt stället och sett offerdjuret försvunnet, -svarade med största belåtenhet:</p> - -<p>»Ah, ser du far, han var gudi så behaglig, -att jag ser inte en gång benen efter’n!»</p> - -<p>På det lokala språket lydde detta så: »Ah -sjer tu mæ farum, han var ku’ så behageligt, -att i sjer int’ bena heller.»</p> - -<p>Annars hade det varit vanligt, att man -åtminstone återsåg benranglen efter de till -offer inmurade och ihjälsvultna renarne. -Stuten var tydligen ett redigare offerdjur, -ty han försvann med hull och hår och ben.</p> - -<p class="tb">80-årige Johan Lundmark i Adolfström -af Arjeploug i Norrbottens län hade på -väggen till sin tids äldsta prästgård inom<span class="pagenum"><a name="Sid_146" id="Sid_146">[146]</a></span> -socknen läst ett egendomligt tingsprotokoll, -uppklistradt till tapet jämte andra -aktstycken.</p> - -<p>Det handlade om en nomad, som af -stamförvanter angifvits för ett hedniskt -offer, hvarmed de beträdt honom på bar -gärning i en fjälltrakt väster om Silbojokk. -Den anklagade förnekade ej, hvad som lades -honom till last, men ville urskulda sig -därmed, att han hela två års tid fåfängt -bönfallit de kristnes gud om hjälp mot stora -olyckor vid renarnes kalfning. Då, när -ingen annan råd var, hade han slutligen -vändt sig till sin egen gud, och detta hade -slagit bättre ut. Prästen lade också till -sina besvärande omständigheter i protokollet: -»Han hade användt all flit för att -lära lappen inse sin själavåda och få honom -att öfvergifva sin hedna tro, men allt -hade varit bortkastadt på detta hälleberget.» -I stil med gammal renlärig obarmhärtighet -dömde rätten denna halfhedning till döden, -men ovisst är och blir om hofrätten stadfäste -domen. Något årtal fanns ej på det<span class="pagenum"><a name="Sid_147" id="Sid_147">[147]</a></span> -afrifna aktstycket. För något lätt pris kom -nog den stackars lappen ej undan.</p> - -<p class="tb">Bolagsarrendatorn Edfors i Ankarvattnet -af Frostviken, vår ledsagare till Frostviks-nomadernas -sommarläger å fjällheden -Buona-gaska söder om Jehta-jaure, visade -oss under vägen ett ställe, som han trodde -vara en lappgraf för minderårig.</p> - -<p>Det var en jordfylld stenkista, bildad i -rektangelform af snedt nedsatta skifferhällar -midt i ett stenröse. Kistan mätte en -meter i längd och en half i bredd upptill, -men längre ned, sedan vi krafsat upp jord -och stenar, blott en tredjedels meter i bottnen. -Vi anträffade en del sköra kol i den -påtagligen förut rubbade jorden och nådde -en orörd botten af mergel utan att finna ben. -Vägvisaren hade förut sett ben där, men -medgaf som möjligt, att det kunde vara renben.</p> - -<p>En likadan stensättning och närmast af -samma storlek anträffades längre norrut på<span class="pagenum"><a name="Sid_148" id="Sid_148">[148]</a></span> -vår vandring efter gränslandet å en fjällhed -ej långt från öfvergången till Norrbottens -län. Kistan var dock här fylld af orörd -jord af samma utseende som den öfriga fjällheden, -så att det var länge sedan den anordnades. -Ett starkt åskregn och bristen -på passande verktyg hindrade undersökning.</p> - -<p>Ett tredje likartadt ställe hade anträffats -af förenämnde Johan Lundmark i -Adolfström å en utmark ett stycke söder om -Laisa-älfven. Det var en rektangulär jordhög -med insjunken topp. Då högen uppgräfdes -fanns där brända refben och eldkol -på en yta af omkring en meters längd och -2/3 meters bredd. Han ansåg det hela -vittna om eldoffer.</p> - -<p class="tb">Här och där i vildmarkerna ligga de ensliga -nomadgrafvarne utströdda, och gamla -sägner bruka vakta deras minnen. De höra -till en tid, då ännu inga kyrkogårdar funnos<span class="pagenum"><a name="Sid_149" id="Sid_149">[149]</a></span> -och väl äfven till en senare tid, då sådana -voro upptagna, men på omänskliga afstånd -inom de furstligt tillmätta socknarne.</p> - -<p>Förut nämnde Per Bengtsson i Jormliden -omtalade, att han för en 24 år sedan var med -som åsyna vittne, när de gräfde upp ett ställe, -där gammal sägen utpekade en lappkvinnas -graf. Ett benrangel fanns där -mycket riktigt. Skallen var ända under -hakan inhöljd i en mössa. Tänderna voro -ännu hvita och blanka. Bredvid den dödas -öfverlefvor anträffades ej blott knif med siradt -benskaft, utan ock eldstål med flinta, -alltsammans en utrustning på färden till -de dödas rike. Hvad den döda hade hos -sig, fick hon behålla, när grafven igenskottades. -Detta var vid Hudingsvattnet i -Norge, efter den förut omnämnda, underjordiska -Rendsel-älfven.</p> - -<p>I mellersta Abelvattnet, som är en af -Ume-älfvens källor, finnes ett litet sund och -där bredvid, på en sank äng, höjer sig en -sned häll, som under många hundra vintrar -gifvit lä åt tre starkt vittrade människoskallar.<span class="pagenum"><a name="Sid_150" id="Sid_150">[150]</a></span> -Under vårt ströftåg genom omnejden -hörde vi denna sak länge och väl -omtalas utan någon därtill ansluten förklaring -eller sägen. Detta fäste vår första uppmärksamhet -på en märklig egenskap hos -nomaderna. De ha någon slags obenägenhet -att ge sig ut på gissningar. Att med -aningen slå en brygga mellan skilda företeelser, -tycks icke häller höra till deras benägenhet -eller fallenhet. Denna sakliga -fantasilöshet gör lappen till ett utmärkt -vittne lika säkert som till en klen domare. -En följd häraf tyckes också vara, att nomadernas -fornsägner utmärkas af en nykter, -dokumentär fasthet utan växlingar och -smyckningar. I ett sådant fall som detta -skulle en skandinavisk befolkning ej ha nöjt -sig med mindre än en hel hop förklarande -sägner.</p> - -<p>Till slut hade likväl folkskolläraren Pettersson -i Tärna, Skytteanska skolans föreståndare, -erfarit af en åldrig nomad, att de -tre skallarne skulle ha tillhört en fiskarlapp -och hans två hustrur, som alla tre omkommit<span class="pagenum"><a name="Sid_151" id="Sid_151">[151]</a></span> -i Abelvattnet i långt före detta gångna -tider.</p> - -<p>Berättelsen ger en antydan om, att månggifte -varit i bruk bland de äldre lapparne -liksom oftast hos gamla nomadfolk, Israels -barn ej att förglömma.</p> - -<hr /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_152" id="Sid_152">[152]</a></span></p> - -<h2>INNEHÅLL:</h2> - -<table summary="Innehåll"> - <tr> - <td colspan="3"><a href="#FAAGELSKYTTEN"><i>Fågelskytten.</i></a></td> - </tr> - <tr> - <td colspan="2">Tre besatta äfventyrshistorier</td> - <td class="right"><a href="#Sid_5">5</a></td> - </tr> - <tr> - <td colspan="3"><a href="#FOERSTA_AEFVENTYRET">Första Äfventyret.</a></td> - </tr> - <tr> - <td colspan="3" class="indent"><i>Larslund, profet och hämnare.</i></td> - </tr> - <tr> - <td class="right">I.</td> - <td>Larslund presenteras. — Andligen vacker, lekamligen den värsta fuling</td> - <td class="right"><a href="#Sid_7">7</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="right">II.</td> - <td>»Tjäderprästen». — Larslund predikar på torget</td> - <td class="right"><a href="#Sid_13">13</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="right">III.</td> - <td>Efterkast. — Larslund förbannar och tillspillogifver staden</td> - <td class="right"><a href="#Sid_17">17</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="right">IV.</td> - <td>Från ord till handling. — Larslund samlar tuktorisen i sin hand</td> - <td class="right"><a href="#Sid_22">22</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="right">V.</td> - <td>Tjufbandets högkvarter. — Larslund återser två gammalfästmör</td> - <td class="right"><a href="#Sid_28">28</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="right">VI.</td> - <td>Tillspillogifvelsen. — Dem enom till straff, dem androm till varnagel</td> - <td class="right"><a href="#Sid_40">40</a></td> - </tr> - <tr> - <td colspan="3"><a href="#ANDRA_AEFVENTYRET">Andra Äfventyret.</a></td> - </tr> - <tr> - <td colspan="3" class="indent"><i>Larslund smusslar med brännvin.</i></td> - </tr> - <tr> - <td class="right">I.</td> - <td>Larslund samvetsöm. — En välsignelserik brännvinsstöld</td> - <td class="right"><a href="#Sid_49">49</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="right">II.</td> - <td>Fortsatt byteshandel. — Än mer flödande välsignelse</td> - <td class="right"><a href="#Sid_61">61</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="right">III.</td> - <td>Bäst af allt. — Larslund får gratifikationer för brännvinsstölden</td> - <td class="right"><a href="#Sid_65">65</a></td> - </tr> - <tr> - <td colspan="3"><a href="#TREDJE_AEFVENTYRET">Tredje Äfventyret.</a></td> - </tr> - <tr> - <td colspan="3" class="indent"><i>Larslund som fåratjuf.</i></td> - </tr> - <tr> - <td class="right">I.</td> - <td>Ovälkommet besök. — Larslund störes i sin julefrid</td> - <td class="right"><a href="#Sid_73">73</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="right">II.</td> - <td>Ett litet knep. — Larslund förkortar sitt besvär</td> - <td class="right"><a href="#Sid_77">77</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="right">III.</td> - <td>Fårtjufven angifves. — Ett fasans bryderi för åklagaren</td> - <td class="right"><a href="#Sid_81">81</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="right">IV.</td> - <td>Oförmodad vändning. — Hvem som upptäcktes vara fåret</td> - <td class="right"><a href="#Sid_89">89</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="right">V.</td> - <td>Slutet. — Larslund dyr vid förlikningen</td> - <td class="right"><a href="#Sid_99">99</a></td> - </tr> - <tr> - <td colspan="3"><a href="#INFOER_DE_TRE_EXCELLENSERNAS"><i>Inför de tre excellensernas domstol.</i></a></td> - </tr> - <tr> - <td colspan="2">Minne från trolldomsräfsternas dagar</td> - <td class="right"><a href="#Sid_105">105</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="right">I.</td> - <td>Järker-Mäldare</td> - <td class="right"><a href="#Sid_107">107</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="right">II.</td> - <td>Rike-Järker</td> - <td class="right"><a href="#Sid_110">110</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="right">III.</td> - <td>Båtsman Getings onda körfärd</td> - <td class="right"><a href="#Sid_114">114</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="right">IV.</td> - <td>Rannsakning och dom</td> - <td class="right"><a href="#Sid_122">122</a></td> - </tr> - <tr> - <td colspan="3"><a href="#FRAAN_GRAENSLANDET_I_NORDVAEST"><i>Från gränslandet i nordväst.</i></a></td> - </tr> - <tr> - <td colspan="2">Minnesreliker från ett ströftåg</td> - <td class="right"><a href="#Sid_133">133</a></td> - </tr> -</table> - -<hr /> - -<div class="fm"> - -<p class="center larger"><b><i>Åhlén & Åkerlunds 25-öresböcker.</i></b></p> - -<p class="center larger"><b>Originalromaner af svenska -författare för 25 öre.</b></p> - -<p class="center larger"><b>Öfver en och en half million volymer -äro hittills utkomna.</b></p> - -<p><i>Hvad pressen säger om dessa böcker</i>:</p> - -<p>Åhlén & Åkerlunds förlag i Göteborg, hvilket inom -parentes sagdt, var det första svenska förlag, som började -med enkronasböcker af svenska författare, har, -som bekant, i dagarne startat ett 25-öres bibliotek -af svenska författare.</p> - -<p>De böcker som utgifvas, äro nästan uteslutande -af svenska författare. <em>Härigenom ha både författare -och allmänhet fått en fördel, som ej kan skattas nog högt.</em> -Det blir intet dödvatten, författarne behöfva ej längre -frukta att ej få sina manuskript sålda till anständiga -priser, och hvad som är det bästa af allt, <em>det -svenska folket och de svenska författarne lära känna hvarandra</em>. -Äfven en debutant kan, om hans arbete anses -förtjänt häraf — och häröfver kommer naturligtvis -en sträng kontroll att utöfvas — med ens gå ut -bland de bredare lagren.</p> - -<p class="right"><cite>Nya Dagligt Allehanda.</cite></p> - -<p>Utstyrseln är synnerligen vårdad och tilltalande.</p> - -<p class="right"><cite>Skara Tidning.</cite></p> - -<p>Ett steg som är afsedt att råda bot på det missförhållandet -att inga <em>svenska</em> författares arbeten konkurrera -med de utländska inom 25-öreslitteraturen.</p> - -<p class="right"><cite>Örebrokuriren.</cite></p> - -<p>På den yttre dräkten har ju detta förlag alltid nedlagt -stor omsorg. Så ock beträffande dessa förvånansvärdt -billiga böcker. Det konstnärliga omslaget -i flerfärgstryck, det goda papperet och det utmärkta -trycket bidrager allt att ge det nya 25-öresbiblioteket -en <em>förstklassig</em> prägel.</p> - -<p class="right"><cite>Norrköpings Tidningar.</cite></p> - -<p>Hvad den yttre dräkten angår, få vi erkänna, att -vi häpnat öfver, att en så <em>gedigen</em> och i allo <em>förstklassig</em> -utstyrsel kunnat åstadkommas för så prisbilliga böcker.</p> - -<p class="right"><cite>Västra Dagbladet.</cite></p> - -<p>25-öresbibliotek ha vi godt om i våra dagar, men -detta sistnämnda är i mer än ett hänseende förtjänt -af allmänhetens särskilda uppmärksamhet, och det -torde utan öfverdrift kunna betecknas som en <em>vändpunkt, -en epok i billighetslitteraturens historia i vårt -land</em>.</p> - -<p class="right"><cite>Norra Bohuslän.</cite></p> - -<p>Åhlén & Åkerlunds förlag var det första som införde -den <em>svenska</em> billighetslitteraturen i vårt land, och -när därför firman åtog sig det än svårare uppdraget -att föra den mångomtvistade 25-öreslitteraturen in -på rätt bog, var redan namnet tillräcklig garanti för -en lycklig lösning.</p> - -<p>Ur alla synpunkter ha såväl allmänhet som författare -anledning att med sann tillfredsställelse hälsa -Åhlén & Åkerlunds 25-öresböcker.</p> - -<p class="right"><cite>Blekinge Folkblad.</cite></p> - -</div> - -<hr /> - -<div class="fm"> - -<p class="center larger">Under den senaste månaden ha utkommit -följande intressanta nyheter.</p> - -<p class="center"><b>Samtliga original af Svenska författare.</b></p> - -<p><i>Gurli Hertzman-Ericson: <b>Högsommar.</b></i> Roman. -Pris 25 öre.</p> - -<p>Gurli Hertzman-Ericson, har, fastän en af de yngsta, -redan sin trogna publik, som tycks bli större för -hvarje bok. Upplagornas storlek och antal har växt -för hvarje nytt arbete, och det är väl intet tvifvel om, -att, när hon nu skickat ut en ny roman till ett så billigt -pris, den första upplagan af denna icke blir gammal -på förlagets hyllor. Orsaken till förf:s popularitet är -icke heller svår att förstå. Hon har alltid något på -hjärtat, något som måste sägas, och hon säger det trovärdigt, -flärdfritt och just därför gripande. Det gamla -problemet om konflikterna mellan man och kvinna -ställes i ny belysning och hon låter ljuset falla skarpt -öfver lifvets mångskiftande scenerier. Kärleken är -tyngdpunkten och kärnan i problemet. Där den ej -finnes, finnes ej häller lyckan.</p> - -<p>Det vore önskligt om denna präktiga bok kunde -finna vägen till många hem.</p> - -<p><i>Maria Rieck-Müller: <b>Stor-Sigrid.</b></i> Pris 25 öre.</p> - -<p>Maria Rieck-Müller står utan gensägelse bland de -främsta i den stora falangen af våra skrifvande kvinnor, -hennes berättelser torde väl tillhöra det bästa -modärn svensk novellistik åstadkommit, och om man -härtill lägger, att »Stor-Sigrid» måste räknas till den -berömda förf:s mest utmärkta alster är väl berömmet -i det närmaste uttömdt. Fru Rieck-Müller använder -ofta ett lifligt tempo i sin berättelse. Stilen skälfver -af blod och nerv, det är lefvande lif från början till -slut, taflorna rullas fram färgstarka och omväxlande -och man tjusas med eller mot sin vilja. Det vore önskligt -att hvar och en i sin stad ville taga detta tillfälle -i akt att förvärfva sig en bok, som från första sidan till -den sista är stor och äkta konst.</p> - -<p><i>Hans Jost: <b>Fyra Spaderess.</b></i> Roman. Pris 25 öre.</p> - -<p>»Fyra Spaderess» är säkerligen en bok, som kommer -att väcka uppseende. Visserligen är det dystra -drama, från hvilket förf. hämtat sitt stoff icke längre -aktuellt, men alla minnas vi dock ännu den snillrike -uppfinnaren-affärsmannen, som lät sin lidelse och -ärelystnad leda sig in på brottets bana. Romanen är -emellertid ingalunda anlagd som någon skandalbok. -Den är fastmera en lugnt och säkert gjord psykologisk -analys öfver brottet, med alla dess motiv och konsekvenser. -Vi få följa sorgespelet från början till slut -och se, hur hjälten slungas som en lekboll för ödet och -sin egen natur, och man kan knappast undgå att känna -medlidande. Vi hoppas, och säkerligen icke förgäfves, -att den intressanta boken skall bli spridd vida -omkring.</p> - -<p><i>Bertha Theorin: <b>Det återfunna järnskrinet.</b></i> -Roman. Pris 25 öre.</p> - -<p>Den omtyckta författarinnan, som med sin redan -populär vordna roman »Ett samvetsäktenskap», skaffade -sig en stor läsekrets, framträder med denna utomordentligt -spännande och fängslande bok delvis -från en ny sida men alltjämt lika intressant och underhållande -som förut.</p> - -<p>»Det återfunna järnskrinet» kommer utan tvifvel -att hälsas med förtjusning af en hvar, som älskar en -rolig och spännande, men på samma gång verkligt -god bok.</p> - -<p class="center"><i>Nya volymer utkomma hvarje vecka</i></p> - -</div> - -<hr /> - -<div class="box-top"> - -<div class="figleft"> -<img src="images/aa.jpg" width="150" height="135" alt="" /> -</div> - -<div class="figleft-text"> - -<p class="center larger">ÅHLÉN & ÅKERLUNDS<br /> -25-ÖRESBÖCKER</p> - -<p class="center smaller"><i>Originalarbeten af <span class="u">Svenska</span> författare</i></p> - -</div> - -</div> - -<div class="box-mid"> - -<p class="center"><i>25 öre pr volym</i></p> - -</div> - -<div class="box-mid"> - -<p>1, 2, 3. Vilhelmina Gravallius. -<cite>Högadals Prostgård.</cite> Roman. -Nya upplagor.</p> - -<p>4. Wilma Lindhé. <cite>Genom bränningar.</cite> -Roman. Ny upplaga.</p> - -<p>5. Elisabeth Kuylenstierna-Wenster. -<cite>Ändtligen vunnen.</cite></p> - -<p>6. Malvina Bråkenhielm. <cite>Sonja.</cite> -Roman. Ny upplaga.</p> - -<p>7. Otto Witt. <cite>Guldgrufvan.</cite> Detektivroman.</p> - -<p>8. Hugo Falk. <cite>Flickorna på Kåreholm.</cite> -Roman.</p> - -<p>9. Vilhelmina Gravallius. <cite>Spanjorskan.</cite> -Roman.</p> - -<p>10. Daniel Fallström. <cite>Tärnö -Maria.</cite></p> - -<p>11. Viva Réenstierna. <cite>Vid målet.</cite> -Roman.</p> - -<p>12. Ulla Linder. <cite>På Brovik.</cite> Roman.</p> - -<p>13. John Bratt. <cite>Slafvinnor.</cite> En -roman om mormoner.</p> - -<p>14. E. Walter Hülphers. <cite>Mannens -verk.</cite></p> - -<p>15. Nanna Wallensteen. <cite>Vildfågeln.</cite> -Roman.</p> - -<p>16. Sigge Strömberg. <cite>Rosie.</cite> Äfventyrs -och kärleksroman.</p> - -<p>17. W. A:son Grebst. <cite>På hafvet.</cite></p> - -<p>18. Malvina Bråkenhielm. <cite>Rike -Kjellsons arfvinge.</cite> Roman. -Ny upplaga.</p> - -<p>19. Stein Riverton. (Sven Elvestad.) -<cite>Grefven af Oslo.</cite> Detektivroman.</p> - -<p>20. Märta Magnus. <cite>Kärlekens vägar.</cite> -Kärleksroman. Ny uppl.</p> - -<p>21. Ernst Westerberg. <cite>Fröken -Lydia.</cite></p> - -<p>22. Viva Réenstierna. <cite>Kaféflickan.</cite> -Roman.</p> - -<p>23. Elisabeth Kuylenstierna-Wenster. -<cite>I kvinnohänder.</cite></p> - -<p>24. Nanna Wallensteen. -<cite>Majken Linde.</cite> Roman. Ny upplaga.</p> - -<p>25. E. Walter Hülphers. <cite>Guldvaskare.</cite></p> - -<p>26. Wilma Lindhé. <cite>Skattepenningen.</cite> -Roman. Ny upplaga.</p> - -<p>27. Ernst Didring. <cite>Bruddansen.</cite></p> - -<p>28. Daniel Fallström. <cite>Grefvinnan.</cite></p> - -<p>29. Reinhold Winter. <cite>Högt spel.</cite> -Kärleksroman.</p> - -<p>30. Malvina Bråkenhielm. <cite>Zigenarblod.</cite> -Roman.</p> - -<p>31. Gurli Hertzman-Ericson. -<cite>Högsommar.</cite> Roman.</p> - -<p>32. Hans Jost. <cite>Fyra Spaderess.</cite> -Roman.</p> - -<p>33. Maria Rieck-Müller. <cite>Stor-Sigrid.</cite></p> - -<p>34. Olof Högberg. <cite>Fågelskytten.</cite></p> - -<p>35. Bertha Theorin. <cite>Det återfunna -järnskrinet.</cite> Utk. 27 Aug.</p> - -<p>36. Harald Johnsson. <cite>Studentlif.</cite> -Utk. 3 sept.</p> - -</div> - -<div class="box-bottom"> - -<p><i>Hos alla bokförsäljare samt i parti från</i></p> - -<p class="center larger">Åhlén & Åkerlunds Förlag</p> - -<p class="center">GÖTEBORG</p> - -</div> - -<p class="center smaller">BONNIERS TRYCKERIER GÖTEBORG 1912</p> - - - - - - - - -<pre> - - - - - -End of Project Gutenberg's Fågelskytten och andra berättelser, by Olof Högberg - -*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK FÅGELSKYTTEN OCH ANDRA BERÄTTELSER *** - -***** This file should be named 54651-h.htm or 54651-h.zip ***** -This and all associated files of various formats will be found in: - http://www.gutenberg.org/5/4/6/5/54651/ - -Produced by Gun-Britt Carlsson, Eva Eriksson and the Online -Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net - -Updated editions will replace the previous one--the old editions will -be renamed. - -Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright -law means that no one owns a United States copyright in these works, -so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United -States without permission and without paying copyright -royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part -of this license, apply to copying and distributing Project -Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm -concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark, -and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive -specific permission. If you do not charge anything for copies of this -eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook -for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports, -performances and research. They may be modified and printed and given -away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks -not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the -trademark license, especially commercial redistribution. - -START: FULL LICENSE - -THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE -PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK - -To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free -distribution of electronic works, by using or distributing this work -(or any other work associated in any way with the phrase "Project -Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full -Project Gutenberg-tm License available with this file or online at -www.gutenberg.org/license. - -Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project -Gutenberg-tm electronic works - -1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm -electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to -and accept all the terms of this license and intellectual property -(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all -the terms of this agreement, you must cease using and return or -destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your -possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a -Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound -by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the -person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph -1.E.8. - -1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be -used on or associated in any way with an electronic work by people who -agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few -things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works -even without complying with the full terms of this agreement. See -paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project -Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this -agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm -electronic works. See paragraph 1.E below. - -1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the -Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection -of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual -works in the collection are in the public domain in the United -States. If an individual work is unprotected by copyright law in the -United States and you are located in the United States, we do not -claim a right to prevent you from copying, distributing, performing, -displaying or creating derivative works based on the work as long as -all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope -that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting -free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm -works in compliance with the terms of this agreement for keeping the -Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily -comply with the terms of this agreement by keeping this work in the -same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when -you share it without charge with others. - -1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern -what you can do with this work. Copyright laws in most countries are -in a constant state of change. If you are outside the United States, -check the laws of your country in addition to the terms of this -agreement before downloading, copying, displaying, performing, -distributing or creating derivative works based on this work or any -other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no -representations concerning the copyright status of any work in any -country outside the United States. - -1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg: - -1.E.1. The following sentence, with active links to, or other -immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear -prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work -on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the -phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, -performed, viewed, copied or distributed: - - This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and - most other parts of the world at no cost and with almost no - restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it - under the terms of the Project Gutenberg License included with this - eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the - United States, you'll have to check the laws of the country where you - are located before using this ebook. - -1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is -derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not -contain a notice indicating that it is posted with permission of the -copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in -the United States without paying any fees or charges. If you are -redistributing or providing access to a work with the phrase "Project -Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply -either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or -obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm -trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9. - -1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted -with the permission of the copyright holder, your use and distribution -must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any -additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms -will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works -posted with the permission of the copyright holder found at the -beginning of this work. - -1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm -License terms from this work, or any files containing a part of this -work or any other work associated with Project Gutenberg-tm. - -1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this -electronic work, or any part of this electronic work, without -prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with -active links or immediate access to the full terms of the Project -Gutenberg-tm License. - -1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, -compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including -any word processing or hypertext form. However, if you provide access -to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format -other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official -version posted on the official Project Gutenberg-tm web site -(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense -to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means -of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain -Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the -full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1. - -1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, -performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works -unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. - -1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing -access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works -provided that - -* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from - the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method - you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed - to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has - agreed to donate royalties under this paragraph to the Project - Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid - within 60 days following each date on which you prepare (or are - legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty - payments should be clearly marked as such and sent to the Project - Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in - Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg - Literary Archive Foundation." - -* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies - you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he - does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm - License. You must require such a user to return or destroy all - copies of the works possessed in a physical medium and discontinue - all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm - works. - -* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of - any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the - electronic work is discovered and reported to you within 90 days of - receipt of the work. - -* You comply with all other terms of this agreement for free - distribution of Project Gutenberg-tm works. - -1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project -Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than -are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing -from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The -Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm -trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below. - -1.F. - -1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable -effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread -works not protected by U.S. copyright law in creating the Project -Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm -electronic works, and the medium on which they may be stored, may -contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate -or corrupt data, transcription errors, a copyright or other -intellectual property infringement, a defective or damaged disk or -other medium, a computer virus, or computer codes that damage or -cannot be read by your equipment. - -1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right -of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project -Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project -Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all -liability to you for damages, costs and expenses, including legal -fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT -LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE -PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE -TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE -LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR -INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH -DAMAGE. - -1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a -defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can -receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a -written explanation to the person you received the work from. If you -received the work on a physical medium, you must return the medium -with your written explanation. The person or entity that provided you -with the defective work may elect to provide a replacement copy in -lieu of a refund. If you received the work electronically, the person -or entity providing it to you may choose to give you a second -opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If -the second copy is also defective, you may demand a refund in writing -without further opportunities to fix the problem. - -1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth -in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO -OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT -LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. - -1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied -warranties or the exclusion or limitation of certain types of -damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement -violates the law of the state applicable to this agreement, the -agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or -limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or -unenforceability of any provision of this agreement shall not void the -remaining provisions. - -1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the -trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone -providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in -accordance with this agreement, and any volunteers associated with the -production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm -electronic works, harmless from all liability, costs and expenses, -including legal fees, that arise directly or indirectly from any of -the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this -or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or -additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any -Defect you cause. - -Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm - -Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of -electronic works in formats readable by the widest variety of -computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It -exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations -from people in all walks of life. - -Volunteers and financial support to provide volunteers with the -assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's -goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will -remain freely available for generations to come. In 2001, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure -and permanent future for Project Gutenberg-tm and future -generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see -Sections 3 and 4 and the Foundation information page at -www.gutenberg.org - - - -Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation - -The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit -501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the -state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal -Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification -number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by -U.S. federal laws and your state's laws. - -The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the -mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its -volunteers and employees are scattered throughout numerous -locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt -Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to -date contact information can be found at the Foundation's web site and -official page at www.gutenberg.org/contact - -For additional contact information: - - Dr. Gregory B. Newby - Chief Executive and Director - gbnewby@pglaf.org - -Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg -Literary Archive Foundation - -Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide -spread public support and donations to carry out its mission of -increasing the number of public domain and licensed works that can be -freely distributed in machine readable form accessible by the widest -array of equipment including outdated equipment. Many small donations -($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt -status with the IRS. - -The Foundation is committed to complying with the laws regulating -charities and charitable donations in all 50 states of the United -States. Compliance requirements are not uniform and it takes a -considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up -with these requirements. We do not solicit donations in locations -where we have not received written confirmation of compliance. To SEND -DONATIONS or determine the status of compliance for any particular -state visit www.gutenberg.org/donate - -While we cannot and do not solicit contributions from states where we -have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition -against accepting unsolicited donations from donors in such states who -approach us with offers to donate. - -International donations are gratefully accepted, but we cannot make -any statements concerning tax treatment of donations received from -outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. - -Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation -methods and addresses. Donations are accepted in a number of other -ways including checks, online payments and credit card donations. To -donate, please visit: www.gutenberg.org/donate - -Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works. - -Professor Michael S. Hart was the originator of the Project -Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be -freely shared with anyone. For forty years, he produced and -distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of -volunteer support. - -Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed -editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in -the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not -necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper -edition. - -Most people start at our Web site which has the main PG search -facility: www.gutenberg.org - -This Web site includes information about Project Gutenberg-tm, -including how to make donations to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to -subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks. - - - -</pre> - -</body> -</html> diff --git a/old/54651-h/images/aa.jpg b/old/54651-h/images/aa.jpg Binary files differdeleted file mode 100644 index 2645602..0000000 --- a/old/54651-h/images/aa.jpg +++ /dev/null diff --git a/old/54651-h/images/cover.jpg b/old/54651-h/images/cover.jpg Binary files differdeleted file mode 100644 index 5a3cd33..0000000 --- a/old/54651-h/images/cover.jpg +++ /dev/null diff --git a/old/54651-h/images/i103.jpg b/old/54651-h/images/i103.jpg Binary files differdeleted file mode 100644 index 74e6af6..0000000 --- a/old/54651-h/images/i103.jpg +++ /dev/null |
