diff options
Diffstat (limited to '56938-8.txt')
| -rw-r--r-- | 56938-8.txt | 2441 |
1 files changed, 0 insertions, 2441 deletions
diff --git a/56938-8.txt b/56938-8.txt deleted file mode 100644 index fd8b976..0000000 --- a/56938-8.txt +++ /dev/null @@ -1,2441 +0,0 @@ -The Project Gutenberg EBook of Skärgårdens vår, by Arvid Mörne - -This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most -other parts of the world at no cost and with almost no restrictions -whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of -the Project Gutenberg License included with this eBook or online at -www.gutenberg.org. If you are not located in the United States, you'll have -to check the laws of the country where you are located before using this ebook. - - - -Title: Skärgårdens vår - -Author: Arvid Mörne - -Release Date: April 8, 2018 [EBook #56938] - -Language: Swedish - -Character set encoding: ISO-8859-1 - -*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK SKÄRGÅRDENS VÅR *** - - - - -Produced by Jari Koivisto - - - - - - - - -SKÄRGÅRDENS VÅR - -av - -Arvid Mörne - - - - - -Helsingfors, -Holger Schildts Förlagsaktiebolag, -1919. - - - - -INNEHÅLL: - -Skärdårdens vår. - - Morgonseglats. - I vettskålen. - -Strålande dagar. - - Långt ute. - Det fattiga faret. - En strand. - Vindstilla. - Stormnatt i havsbandet. - Sommarns första dag. - Inomfjärds. - De forna skären. - Östersjövåren. - -Plundrare. - -En stig vid havet. - -Sånger tili hembygden. - - En fura på mon. - Bygdens toner. - Landet vaknar. - Bondfiolen. - Visans veckor. - Ringdans efter slåttern. - När skötarna bärgas. - Sjömansvisan. - Nylands vapen. - Junimorgon i skären. - -Dikten och livet. - - Meditationer. - Korallrevet. - Den gamla drömmen. - Långt till dag. - Den enda stigen. - Vågor på vidden. - I Granmoraskogen. - En nyårsdikt. - Tolv små dikter. - -En sång om kärleken. - - Skymningstimmen. - Två liv. - Dimman över slätten. - - - - -Skärgårdens vår - - - -Morgonseglats. - - - Jag seglar en morgon bland skären - i ekan, lagd på slör, - mot ljusa, oändliga mären, - som vidgas utanför. - - Och jag varsnar en kobb, som kallar - av strandis stängt i sin ring, - fast havet majblått svallar - och jublar runt omkring. - - Den är mig ond att möta, - men jag stävar ändå dithän. - I bukten: flarn från en sköta. - På land: bara grus och sten. - - Men skrevan är full av violer, - löften i havets vår - om vekhet och mildhet och godhet, - där bränningen tornhögt slår. - - En kobb, där intet kan leva, - som trängtar till lycka och sol, - bär i skrovliga stupet en skreva - och i skrevan en bård av viol. - - Klåvskär, Åland, maj 1913. - - - -I vettskålen. - - - I. - - Ett grågåsdrev drog susande förbi - i morgonskymlet. Vettarna vid stranden - för vågen krängde. Bleka vattenranden - kröp hop av köld -- en köld med vårdoft i. - Aó! Aó! Aó! - ljöd gudungsropet utmed dunkla stupen. - Det tystnade. Omkring mig natten teg. - Blott längst i söder steg - en ensam brännings ton ur djupen. - - Men plötsligt sköt i pärlgrå skymlet fram - en vingad vigg. För pipan sam - vitmantlad, vårens furste, ejderhanen. - I vit och stormnattsvart och alggrön glans - han gled så stolt, som under fjällens krans - på kvällsröd sjö den vilda svanen. - - Han smög allt närmare mot fjäderskrudarna - av fällda ådor, stoppade med hö - och vaggande sin arma ståt på viken. - Aó! Aó! Aó! - sjöng gudungsskaran brinnande för brudarna - på havets vidd och under molstill ö. - Ur rusig skymnings riken - han långsamt gled emot mitt skär -- att dö. - - - II. - - Och skottet föll. - På spänstigt sträckta vingar - flyr flock på flock av ädelt vilt till havs. - Omkring mig dalar tystnad lik en gravs - tidlösa ro. Kring bytet vattenringar - slå ut en gloria av blekhyllt måv. - En stund förgår. En bränning rullar dov. - En stund ännu. Från närmsta strandhälls klåv - albräckans rop kring havet klingar. - - Jag rott min fångst i land och vilar, bidande - på nya byten, medan dagern, glidande - från öster, stryker havet med opal. - På gryningsbleka viken stimma grisslorna - och locka på varann som barn med visslorna - i lek på lindor mellan snår av al. - - De tumla, dyka, skiljas åt och skocka sig. - De likna leksaksbåtar, där de flocka sig, - och hela flottan styr till havs på skämt. - Men locket stiger, där den sakta fjärmar sig, - med ton av visa, med en klang, som närmar sig - en fjärran silverklockas klara klämt. - - Jag lyssnar, lyssnar. Icke näktergalarna - och icke trastarna i tysta dalarna - en sådan fjärrblå ton av längtan höjt. - Sin taltrast härma sommarnattspoeterna. - Men skärens vår mig skänker hemligheterna - han djupast dolt. De bo i grisslans flöjt. - - - - -Strolande dagar. - - - -Vid arbetsbordet. - - - I vasen står en kvist av oxelrönn - med grönvit, mäktig blomflock, mörka blad. - En vårens krona över böckers rad - han skimrar. Runt kring stugan brusar sjön. - - Och stormen sjunger, sjunger. Överstrött - med vita tuvor är mitt grönblå hav. - I faret lysa prickar fackelrött - mot skärens dok av mörkhyllt lav. - - - -Långt ute. - - - Brandgula kobbar! Sjöar blå, - störtande akter över! - Rikare strängar att dallra på - aldrig sången behöver. - - Löddrets blommor på vågens kam - plockas av flygande byar. - På fästet, likt hjordar av betande lamm, - vandra ulliga skyar. - - Kobbarna, täckta med brandgul lav, - stångas av svallet och döna, - men föröver vräker i kamp mitt hav - kring bådar, dunkel gröna, - - och det bränner mot ören av snäckor och sand, - som Adria skummar mot Lido. - -- -- O visdom, bunden i böckers band, - du är gjord att läggas åsido! - - - -Det fattiga faret. - - - För stäven skiner ett kummel vitt. - En nordprick, cinnoberröd, - strör glans över vågornas tunga skritt - mot kusten, trädlös och död. - - Hur lyser ej varje klick av färg - i detta fattiga far! - Mot stålgrå flada bland fånggrå bärg, - lik en ökenväg, det drar. - - Men brisen fläcker en skygardin, - och solen målar en vik - i gnistrande, prunkande ultramarin, - som en sidenfanas flik. - - - -En strand. - - - Längs den vita stranden - vaggar skärens mattblå råg. - Snäckströdd bottensanden - skymlar under våg. - - Ingen fot må stiga - hård på höterbäddens blom! - Strandens andar viga - här sin helgedom. - - Ingen röst må skära - luftens glinder! Havets rymd - böljar nära, nära, - fast av disen skymd. - - Ljusnar himlaranden, - ingen mast dess dallring stör. - Sunden mellan landen - ingen åra rör. - - Ingen lugnet bräcker. - Ensam här sen tusen år - gamla vintern sträcker - famnen mot sin vår. - - - - -Vindstilla. - - - Vindstilla, vindstilla! - Strö över synfältets rand - disen, som svinnande masterna höljer! - Sänk över kusten, som dyningen sköljer, - stämning från hägringens land! - - Vindstilla, vindstilla! - Du är en vagga, som bär - havsdiktens kungsbarn på vilande mede. - Du är ett hägn och ett skyddande rede. - Andaktens altar du är. - - Vindstilla, vindstilla, - virad kring glättade grund! - Före dig brisen och efter dig stormen! - Räck mig din degel! Den eviga formen - föds i en ljudlös sekund. - - - -Stormnatt i havsbandet. - - - Nordöver vräkande fjärd - skyar av stagsegelform - ila i svindlande färd. - Vidderna fräsa i storm. - - Kvällningen stupar mot natt. - Ångarn från havsbandet styr - landåt, där fyr bakom fyr - blinkar ur rullande gatt. - - Ångarn går trygg i sin träd. - Jakter i lä under land - leta en hamn och en strand. - Redlöst, bland skummande skred - - vacklar ett fartyg på drift. - Gaddar och örar och grund - teckna långs bådlinjens rund - domen i rykande skrift. - - Sprötet mot natthimlen sträcks. - Skyggt mellan sjöarnas bärg, - gulsiktigt blek i sin färg, - flämtar en fackla -- och släcks. - - - -Sommarns första dag. - - - I natt har sommarn vaknat. Än en vecka kvar - av maj -- den veckan räcker juni handen! - I natt har flöjeln svängt och undret skett, - det stora undret utmed himlaranden. - - Där fäller dimman, tät som en ridå, - och bakom vecken allorna i troppar - från skären flykta. Men i strandens grå - och ärgigt gröna klyftor rägnet droppar. - - Och lindan skjuter strån kring stugans knut, - och gräs i skrevan spirar kring violen, - och skärets fyra rönnar breda ut - de gröna skärmarna och bida solen. - - - -Inomfjärds. - - - Fem björkar, väl i lä för nordankåren, - kring döda stenrösmarker sprida våren - med stammars blänk och skärgrönt unglövsrägn. - Fem björkar, susande i var sitt hägn! - - Men inomfjärds är sommar. Utmed väggarna - av höga landens klyftor blomma häggarna, - och enen, som på Klåvskär väver hätta - kring bärgens kammar, lysten att berätta - för varje bris sin långa levnads rön, - han hissar modigt flaggan, gul och grön, - på alla hymplar där och frömjöl ryker. - - Och juninattens vinge stryker - med purpurfanet över mörka landen. - Styr dit, styr dit från havets dån! - I morgonsolens flöden skimrar stranden - med stänk av ersmässblom längs björkskogsranden, - med nyponstånd, som skymtas långt ifrån. - - - -De forna skären. - - - Jag drömmer mig bland svunnet fornt i skären, - tili tid, då skygga fåglar, återsedda - en gång på tio år, bak dessa bådar - sökt fridlyst lä var solvälsignad vår. - Praktejdrars röda kammar sköto lågor - bland bjärtgrönt gudungsblänk på fladans vågor, - - och allan sjöng, som aldrig nu hon sjunger, - i isgångssvallet följd av allförrädarn, - och gråsälsskockar, havets boskapshjordar, - de mäktiga och råmande, i kvällens - blåbruna dunkel styrde in i fjärden. - - Det hör allt hit, så visst som gamla släkter - och gamla gårdars loft med gamla dräkter - och gammalt gilles glam i morgonsolen - och gammal, gammal melodi på fjolen. - - Förbytt är allt. Som långt i havet står - en hägring under rymder morgonhöga, - så skulla någon gång för minnets öga - de forna skären i sin flydda vår. - - - -Östersjövåren. - - - Jag älskar allt, som förenar - med livet mitt ishavsland: - ett drev av betande renar - vid blånande fjällets rand, - ett sjungande moln av allor, - som styr över nordens hav, - där isarna tornas till kallar - kring kobbar, i kåpor av lav. - - Jag älskar östersjövåren, - när brakande isar gå opp - och splittras av solen och kåren - och frätas av rägnets dropp. - Hans blommor jag längtar att skåda - på en strand, dit led ej bär, - och hans algers krans kring en båda, - långt, långt från öar och skär. - - - - -PLUNDRARE - -En dikt över sägenmotiv från Åland och Jurmo - - - -Plundrare. - - - I. - - I spetsen gick de askgrå skärens bonde. - Man sade, att han sålt sin svarta själ - för år och dagar sedan åt Hin Onde - och fått i gengäld makt att träffa säl - i prick på längsta håll och träffa truten, - mot molnen ringlande, så den stöp ned - i höterns bruna bädd på fraggigt ed - med näbb i blod och vinge genomskjuten. - - Hans växt var hög: tre alnar, fyra tum. - Men år av ensam id (och kanske grubbel - vid enslig skyttebådas bränningsbubbel) - har nattens rakhet böjt, gjort ryggen krum. - I skjul för skägget, eldrött, strävt som vildens, - låg blekt ett anlet, och förrädiskt blå - där brann en blick, ibland så ond som få, - men ofta from som kristusbildens. - - Det blåste storm. Den grova sjön låg på. - I bondens fjät på bärgväg grå - steg ödmjukt fiskarn, nödväxt, hundögd, rädd - för nattens dater, van att jämt bli hädd - som kältring och för feghet hån få smaka. - Femhundra år tillbaka - var bonden härskeppsviking, fiskarn träl, - som pärtor spjälkte, ved på härdar lade. - -Ed = en smal landremsa, som förbinder två större områden. --- Näs används i sin egentliga betydelse av udde. - - Och Tor vart död och Kristus född, ja väl. - Men hur det gått, höll bonden än sin häl - på fiskarns nacke, än hans härskarsjäl - bjöd lydnad för de bud han föresade. - - Och efter fiskarn bondens drängar följde, - mot vädret stretande: två starka, grotta, - snabbhänta gråsälsjägare, som måtta - de grova huggen, dräpande i rappet. - - Oktoberskymning långsamt stigen höljde. - På bärget stod en tall. I kronan stormen ven. - Då fiskarn gick förbi, han skalv vid klappet - från gren, som slog mot gren. - - Längst ut vid skärets stup mot väster, - där havet sjöd i uddens bränningsfamn, - ett jättebål av sönderhuggna mäster - och gistna bord och bräckta spiror tronade - med en galjonsbild kastad högst på bråten. - När mörkret föll, när mullret dovast tonade - i bränningarnas hålor, tändes bålet. - - Men långt på vidden vroks i stormnattsvrålet - ett skepp ur kurs. Man lopp till räddningsbåten. - Då ljöd en röst: "Var signat, Kristi namn! - Nu visar fyren, havets kyrka, målet. - Nu vänder skeppets bog från villostråten - mot blosset över vänlig, fridsvigd hamn." - - - II. - - Tre värst från land en hög fregatt - till spillror maldes. Liken flöto - i ringar kring, där bränningarna bröto. - Mot stranden drev en kullvräkt båt, en ratt. - - Det dagades. Emellan klippor skruvat, - låg, oskatt, akterskeppet än, - och där kajutan ner mot vattnet krängde, - en krans av eternell i fönstret hängde. - - Längs vraket roddes bonden. Skyggt hans män - mot fönstret sågo, som om hämnden ruvat - bland evighetens blom. - Man äntrade. Kajutan tycktes tom, - men längst i tunga dunklet någon snyftade. - Det var en flicka, omkring tio år, - med lärftsvitt anlete och ramsvart hår, - som grät och kramade i vänstra handen - ett silverradband, men den högra lyftade - som till en smekning hon mot bondens skägg. - Han teg. Han bar sitt fynd till relingsranden. - Han bar det högt och teg. De andras blod - vart stelt som is. Men flickan låg blott, - som om hon lagts i säng av mor, och såg blott - mot bonden upp och sade: "Du är god". - - Hans börda föll i havet. Men en vägg, - en vit, en himmelshög, flöt upp ur det. - Emellan vattnets plask och det, som följde, - minuten växte till en evighet. - Ett band av vålnads vita sjöröksöar - orkansnabbt vältes över dödsmärkt hav - mot vraket, som ett nålfint duggrägn höljde. - - Från räcket bonden såg i djupets sjöar - så fridsällt ner, som hade i en grav - han blommor fällt, och blekt han log. Men skräck, - en måttlös, vettlös, grep hans män. 1 båten - de störtade och kapade med bilan - dess spända lina. Deras ögon gråten - begynte fylla, och dem tycktes vilan - i döden mindre hemsk än vrakets däck. - - Vid deras själars speglar fläck vid fläck - i röda odådsnätter häftat fast - och frätt och tärt som rosten i en klinga. - Nu var det, som en gammal fjätter brast! - De grepo efter böner, funno inga. - Kring båten misten föll. Bakom dem ljöd - en bränning och en annan bröt framför dem. - Nu blir oktoberhavet deras död, - om ej ett helgons böner tala för dem! - - Den morgonen vart nådens gärning övad - mot männen utan nåd, som bragts att gråta. - Och när de grubblat på sin räddnings gåta - på undret, som dem hinna lät en lövad - och fridfull vik med last av brott ombord, - de tänkt: Guds öga, evigt vaket, - oss skådade med barnets blick på vraket, - den enda gudens makt att allt förlåta - tog röst och talade med barnets ord. - - - III. - - Förbi på vårblå havet flottan styrde. - Ett skepp föll av mot askgrå skärets hamn. - Kring branta stäven skummet yrde. - Dess pik bar flagg, dess reling kungens namn. - - Mångpundigt ankar föll. En båt tog land. - Till gårds gick fogden, karsk, i blåa kappan. - Och knektar följde. Bonden stod på trappan. - Hans öga mätte havets fjärran rand. - - Och det var vår. En oxel stod i blom. - I hamnen lyste skeppets segel. - På bron stod bonden, bidande sin dom - för mord och rån till död på stegel. - - I stugan bytas pilvasst smidda ord, - och hullinglömska spörsmål fogden ställer. -- - På sparren hänger över högbänksbord - ett radband i en krans av eterneller. - - Det varsnar fogden: "Mig i handom giv - det helga bandet!" -- Bonden blek sig reser: - "Ej helga bandet får du för ditt liv, - i dödens väkt vid det min bön jag läser!" - - "Du har det rövat, niding!" fogden slöt. - Tog bandet ned. Men då ur bondens öga - så avgrundshemsk den blåa viggen bröt - som ljungeld ur en natt, där molnen snöga. - - "På detta skär sen tusen år min ätt - har bott och ryggås rest och jagat vida - och kölar sträckt och övat strandens rätt - och lagts i hög, som din, vid kungars sida. - - Är niding jag, är niding du också! - Blott mörk och blodig bragd att härska lär oss. - Är stort ditt bo, är mäktigt mitt också! - Med svagas lik är gödd den grund, som bär oss. - - Är niding konungen? Kring havets hörn - på rov han flyger under flagga brokig. - Är niding blåa himlens konungsörn, - som djupt i kidet sänker rovnäbb krokig? - - Man tage konungen bak borgens vall! - Man kulans bly i örnens hjärta skicke, - när breda vingen sopar havets svall! - Man dräpe mig! Men niding är jag icke." - - Och tystnad föll. -- -- "Jag känt av livets ve - långt mer än nog, och gärna mig beger jag - den gud, som härskar bortom det, att se. - När dödens port slås upp, förvisso ler jag. - - Blott steglas ej jag vill och dras i träck - och multna på en brink och trås av sulor. -- - Nu, fogde, mig tillbaka bandet räck, - mitt kära band med silverkulor!" - - - - - -En stig vid havet. - - - -En stig vid havet. - - - Med slipade, jämna hällar: - (en värstlång terrass mellan skog av tall - och havsvidd, som höstliga kvällar - gjort sträv och öde och kall) - står Måsbergakusten. - - I söder, - långt i den mörknande cirkelns mitt, - en lysboj blinkar i rött och vitt, - och i öster, där havet i veckor stritt - med brotten, en ledfyr glöder. - - Över klippor, där dyningen sackar - tillbaka i djupet från slipad rand - med bubblande porl, -- över klackar, - i flisor bitna av isens tand, -- - över döda vågor av sand, - där potentillorna sänka - rottrådsnäten och blänka - med gula kronor i solens brand, - en gångstig leder. Där trampa - sen hundra, och mer än hundra, år - de tunga fötter, som klampa - på arbetsstråten var höst och vår. - Från byn till skötbåtshamnen! - Från skötbåtshamnen tillbaka hem! - Så skapades stigen, men skaparnamnen - må här förtigas. Vem gläds åt dem? - - Om stigen, som sådan, jag ordar. - En yngling med pensel, staffli och palett - har Måsbergakusten en vårdag besett, - och när fjärden från röd- till blåviolett - i kvällningen skiftar, fullbordar - han tavlan. Den fyller kravet, - som juryn ställer, och mer än det. - På höstsalongen som nummer ett - man prisar "En stig vid havet." - - Den prisas för perspektivet, - som låter blickarna glida - mot himlarandens skyar - i rosa och alabaster, - den älskas för motivet: - idyllen sida vid sida - med havet, det episkt vida. - Men intet den skvallrar om livet - i gråa och fattiga byar, - om dem, som med stormarna strida - för några strömmingslaster. - - Om dem vet duken ingenting. - Och sett med deras öga, - har horisontens vida ring - och molnets bana, måsens sving, - av färg och stämning föga. - Tre färger vet det ögat av: - den blå, som lovar bris från hav - och fångst i bärgad sköta; -- - den grå, vår stugas fattigfärg - och mossans på vårt låga bärg - och stigens, som vi nöta; -- - den svarta, över kistan bredd, - vår mödoköpta vilas bädd, - där domens dag vi möta. - - Så låt min penna tolka - den fattiga stigen, vars glans blir blek - i verkligheten runt omkring, - och låt mig dikta om arma ting, - om stormens och vågens och isens lek - med kämpande fiskarbåtar! - Och låt mig stigen befolka - med dem, som trampat hans barr i nöd - för stuga och hem och dagligt bröd - och lyssnat i ångest till hav, som sjöd, - och till mistsirenens låtar! - - En vår -- det var för längesen, - när oppåt landet lärkan slog - för skalder och artister, - föll kvälln över fjärden med blodrött sken, - och nordan fläktade bister. - - Han ökar mot natten, han hastar - till havs genom fladar och strömmar och sund, - han viner, han piper, han kastar - sitt yr över synrandens kokande grund. - - Tre skyttar, på pass vid råkens rand, - fly över skare, som skakar. - Det mullrar omkring dem, det brakar, - och isen skjuter i flakar - med dånande skott från land. - - Fåfängt trängde en klockas förvirrade - klämt genom vårnattsdisen. - Fåfängt kvinnor med facklor irrade - borta på hemfjärdsisen. - - Fåfängt på stigen i dagningen spejade, - gråtögd, en barnaskara. - Solskenet flödade. Byarna fejade - havet och fästet klara. - - Men trenne kors vid stigen, just där gloppet - slår opp sin vida port mot havets blå - och vita tegar, minner om förloppet - av denna vårnatt. -- Lutande och grå, - de likna tiggarbarn, på post vid grinden, - där över heden dimman duggar tät. - Det vajar ingen minneskrans för vinden, - och ingen bokstav sirar hårda trät. - - Jag lämnar korsen i rägnen - att rötas och multna med åren - och griper på nytt till skärgårdssägnen, - berättad en afton vid skötbåtsåren. - - På den byiga olycksvåren - blev sommaren kall, och tidigt skullade - hösten kring himlarunden. - Strandvattnen stego, vågorna rullade - hotande in genom sunden. - - En natt i oktober, när stormen körde - sin jätteharv genom sjöarna, - fjärran och klagande nödrop hörde - folket på yttersta öarna. - Kullstjälpt, en skötbåt med fjärdedagsdyningen - drev i en bränning och bräcktes. - Lotsen på vaktbärget såg den i gryningen, - där den av virvlarna täcktes. - - Men nog med dramer! - Till aftonrodden - ger fiskarn längs stigen i sakta mak, - ger akt på havet och vädergrodden - i väster och skyarnas seglande flak. - Hans rygg har tidigt böjt sig i kut, - och tidigt vid skot och vid åror - ha mödorna tagit hans kraft i tribut - och plöjt i hans panna fåror. - Han sörjer blott för en enda sak: - fångsten för morgondagen. - - Han går ej till stämma med ryggen rak, - han rider ej häst genom hagen, - han håller ej gille med flagg över tak. - En bonde är konung och patriark. - En lots är herre vid ratten. - En fiskare bygger på andras mark - och strör över andras vatten - de sjunkande nätenas flarn av bark. - - Han tycks mig mer än en individ. - En typ för ett kuvat släkte! - Så långt som tankarna räckte - bland strandbyggaröden i heden tid, - - ser jag hans likar streta vid årorna, - plöja sig fram genom mistkallt hav, - trampa stigarna, rista skårorna - först av alla i runprydd stav, - - yxorna slunga mot furulommarna - först i susande vildmarksdjup, - stugorna timra för efterkommarna - under mossiga bärgens stup. - -Lommen är rotändan av trädet. - - Vi kommo i samspråk om skärgårdsöden - -- vad här jag förtalt och annat till. -- - Man bävar väl ofta vid rodret i nöden, - när snöbyn rasar och kursen går vill, - när yret står tätt som en rappad vägg - för stäven, och vågorna isa suden, - och stänket fryser i hår och skägg, - och man hör av en bränning ljuden. - - Man skulle haft skötarna opp, men hann ej - mänskan är långsam och stormen rapp. - Man kommer hem som fattiglapp. - Man tänker: jag säljer stugan till våren - och söker mig jord i bondens skog, - och svedjar och dikar och går bakom plog - och bygger torp med åren. - Man tänker så. Men -- man kan ej. - - Vi nådde hamnen och skiljdes åt. - I skymningen såg jag länge hans båt - mot blygråa gattet, tills dagern svek, - och jag vandrade hem till byn. - - Så gingo åren. En dag för min syn - steg plötsligt på nytt den gamla vyn - ur duken i ram av ek. -- -- - - Det var som om ramens begränsning vek - för ett vräkande hav, ett obeskrivet. - Och stilla på stranden blommade livet - på gänglig stängel med krona blek. - Det var som ur stigens många tusen - i sanden trampade mänskospår - små lågor fladdrat. Det var ej vår. - Det var höst, och i kojorna tändes ljusen. - - - - -SÅNGER TILL HEMBYGDEN - - - -En fura på mon. - - - Den fura, som smyckar vår hembygds mo, - vårt heliga träd vi kalla. - Dess anblick gjuter i själen ro - och mod att strida och falla. - Dess stam av solen en genglans bär, - och vindarnas sånger tona - sitt eviga drapa från hav och skär - i dess blågrönt skiftande krona. - - En skyrest fur är en kämpe, ställd - på post, där det strids om ett rike, - om ljus mot mörker, om rätt mot väld; - den är stolt och en hjältes like. - Hur mörk är de mumlande granarnas hord - på tåg från tinande tundra! - Hur dödsmärkt och bister och arm den jord, - vars blommande prakt de plundra! - - Vi älska ej tuvornas duvkullsblomst - bland granar, symboler av döden. - Vi bedja om solens återkomst - i röda och segrande flöden. - På frysande marker, där skuggorna bo, - må glittrande strålrägn falla! - Den fura, som tronar på sol vid mo, - vårt heliga träd vi kalla. - - - -Till "Brage". - -Bygdens toner. - - -Landet vaknar. - - Det mörka landet, som ur natten höjer - sin vemodspanna mot den bleka solen, - det flyktigt leende, som flyktigt dröjer - i sköra sommarprakten, strödd kring polen, - det vintertysta, svept i millioner, - av stormar vräkta, vilsna flingors dok, - det mörka landet under främlingsok -- - jag ser det vakna i ett stänk av toner. - - -Bondfiolen. - - En melodi ifrån bondfiolens strängar, - en av de halvt förglömda, muntra, gamla, - kan så som ingen spridda bygden samla - till glam, till dans på vårnattsljusa ängar. - Och som en kväll, när glöden dör på härden, - -- en vinterkväll med stämning som i sagan -- - fiolen tolkar hjärtats fröjd och klagan, - så talar ingen annan röst i världen. - - -Visans veckor. - - Sådden är gjord, i lidren vila plogarna. - Borta på vägen slamrar stadsbudskärran. - Kvällen står ljus kring fälten och kring skogarna; - fjärran blir nära, nära blir ett fjärran. - - Visan på läppen föds i såddens veckor, - visan om kärlek, hopp och trofast minne. - Göken han galar, hörs på långa sträckor. - Häggblommen faller. Visans tid är inne. - - - -Ringdans efter slåttern. - - Nu är höet bärgat in och lyktad slåtteranden. - Runt kring röda gårdarna stå vida fälten tomma. - Nu är varje lada stinn. Nu rägnar bröd i handen. - På de bara snesarna ses bondens glädje blomma. - Och nu klingar ringdansvisan, ärvd från hedenhös, - över slagen linda sprakar hennes lusteld lös. - Ordena bli trånga. - Toner orden fånga. - Ringdanstoner, löftestoner ut i rymden strös. - - Glammet utmed tågen sprids, och snart går byn till vila. - Stilla smyger dagningen emellan husens rösten. - Drängen fyller så och ho och låter tanken ila - över sommarns tröskel hän till flyttningen om hösten. - På sin bro står bonden som en kung på tingets sten, - mäter lugnt sitt rikes vidd, dess fält från ren till ren. - Kring hans slott, det röda, - mognar kärntung gröda, - och en bofink slår revelj på borggårdsalmens gren. - - -När sköterna bärgas. - - Hon sjunger i båten så glädjefull - i gryets ljusnande timma. - I aftonens visa var sorg och mull, - men morgonens toner glimma. - Han över svallarna - blytungt tåg - lyfter, och hallarna - bärgas ur våg, - och fjällen händerna rimma. - - Första sköten var skimrigt vit, - och dubbelt tung var den andra - av silver, som lönar en fiskares slit. - I sommar stimmena vandra - in genom sundena. - Havet slår - varmt över grundena. - Fisket går - med fröjd, när man tyr till varandra. - - Svällande segel på skötbåtsmast! - Stigande brus kring skären! - liar, som jaga i sträckande hast - strimmiga strömolnshären! - Fram över stänkande - böljestråt! - Fram med blänkande - last i båt - mot vaknande landamären! - - -Sjömanvisan. - - Men långt på Östersjön, där högsta vågen - har höjt en grönvit plym bland vreda toppar, - ett ensamt skepp det smäckra sprötet doppar - i sjöarna, och stänket yr kring tågen. - Ett ensamt skepp! En relingsgränsad värld, - emellan hav och himmel rolöst slungad, - från sjö till sjö mot mörkblå synrand gungad! - Ett ensamt skepp på enslig världshavsfärd! - - Dess segel bada bugnande i glansen - av gränslös himmel, smekt av gränslöst hav. - Den käcka sjömansvisan lyfter av - allt kvalm, som ruvar i den gråa skansen. - - Allt kvalm, som tynger, och allt agg, som sårar! - Vart gammalt kval, som sinnet har igen! - Som stänk mot bogen minnena av tårar - och avskedshandslag virvla bort i den. - - Så stiger inget skepp ur vågens famn - som diktad stäv ur visans lätta bölja. - Så nämner ingen lönnligt dyrkat namn - som visan, klingande i fjärran hamn, - när gröna sammetsvågor dynen skölja. - - * * * - - Där hänger i en skärgårdskyrkas kor - en snidad brigg. När altarljusen tindra, - kajutans gula rutor stilla glindra. - Där inne någon vänlig ande bor. - - I diktens kyrka, rest med torn och tinne - av drömmar, flyktade från tid och rum, - ett gyllne skepp i krans av snövitt skum - skall stråla som vår hembygds äreminne. - - - - -Nylands vapen. - -Sång, tillägnad Porkala ungdomsförening. - - - Hell salta sjö! Hell havets stålgrå bölja, - som fosterbygden i sköldarna bär! - Hell hemmets kust, som vita kammar skölja! - Hell röda stugor på grönskande skär! - Hell hembygdsblänk från fyrars lågor! - Hell fjärdar, fädrens kämpastråt! - Hell strömmen med de egna vågor, - den gyllne båt, den gyllne båt! - -Nylands vapen: en båt av guld mellan två silverströmmar -på blå botten. "Stark ström på egna vågor går genom havet" -har fått burskap som nyländskt studentvalspråk. - - Hugg in med klinga blank, där hugg behöves! - Du Nylands skara, ej vare du sämst! - Hugg in för ljusets sak, när folket söves! - Hugg in, hugg in och var djärvast och främst! - Giv detta svar på fega frågor: - framåt, vår unga flock, framåt! - Hell strömmen med de egna vågor, - den gyllne båt, den gyllne båt! - - Den vita fanan med vår hembygds tecken -- - där striden ståndar för fädernesland, - hon blåser ut. Sydvästen jämnar vecken, - och båten glimmar i solskenets brand. - Då spännas viljor och förmågor. - Oss följe genom livet åt - den starka ström med egna vågor, - den gyllne båt, den gyllne båt! - - - -Junimorgon i skären. - - - Den bundna sången spränger bojorna, - och det blir dag kring fjärdarna och sunden. - Hur röken ringlar ljus från kojorna! - Hur solen glittrar över klibbalslunden! - Som bokars lövprakt i en jylländsk dal - du snudda ser mot Bältets juniblånad, - så viras kransarna av djupgrön al - kring Nylands hav i sommarns gryningsmånad. - - Kom upp på bärget! Kumlets vita rund, - hur hög den välves över skärens riken! - Hur bjärt i gryet blänka fjärran sund! - Hur grynnor glimma långt i Finska viken! - I luften larm av måsars morgonkör - och tärnors gälla, skriande diskanter! - Och solen stiger och sydvästen kör - med unga böljors spann mot näsets branter. - - - Men in mot land den första båten ror - med fångst ombord. På fjärden andra följa. - Det dunklar blått, det lyser pärlemor - från nätens strömmingsskatt och viddens bölja. - Ett rägn av fjäll på toft och bord och spant, - en jämn, sydvästlig morgonsjö mot suden - är fiskelyckans granna underpant, - när skärens sommar ler i högtidsskruden. - - - - -DIKTEN OCH LIVET - - - -Meditationer. - - - Hur skalden längtar, att den svaga handen, - som pennan för, - titanens vore, vilken svingar branden - och flammor strör - kring de förslavade och mörka landen! - - Att dikta är att lida. Lida är - ej att i egen själ mot mörkren spana. - Det är att se, hur varje mänska bär - kring ännet skuggan, vilkens djup vi ana, - när jorden höljer den oss mest var kär. - - * * * - - Nu viner stormen och solen sår - i rymden sitt flammande säde. - Det våras i dungar och videsnår. - I spirande broddar en susning går. - Men du, o människoande, står - alltjämt i ditt svarta träde. - - När gryr din vår? - - Och skyarna ösa sin rikedom, - sitt silverrägn, över fältens rund. - Du kala, tvinande lund, - när springer din gren i blom? - - - -Korallrevet. - - - Brusande rev av korall, - ring, I ett världshav kastad, - klyvande sjöarnas svall, - med bländande pärlor lastad -- - ensamt, som aldrig en dyn, - aldrig en klippa vid stranden! - Trista och glimmande syn, - smyckande himlaranden! - - Brusande rev, med din palm - visar du väg genom havet! - Hägrar i middagens kvalm, - halvt i din dyning begravet. - Skälver i vitnande trots, - när stormens förtöjningar lossats, - och kämpande skepp förgåtts, - och bävande hjärtan krossats. - - Brusande rev av korall, - ensamt som du är mitt hjärta - efter sin härlighets fall, - bortom sitt världshav av smärta! - Solen vid banan är smidd. - Skeppet har hamnen att fly till. - Brusande rev, på din vidd - äger du intet att ty till! - - * * * - - Men när violblä kvällnings vinge snuddar - vid västerns bryn, - ett kolmörkt hav emellan silveruddar - står fram ur skyn. - - Där glider _Skeppet_ över dunklets spegel, - som bris ej stör. - Ej rörs en år. Ej glimmar vitt ett segel. - Men _Skeppets_ för - - bär _Korsets_ bild. 1 prakt dess lågor brinna, - dess gnistor dö. - Förgäves höjer _Duvan_ att dem hinna - sin vinges snö. - - Förgäves slungar _Molnet_ att dem hölja - sin slöjas svall, - ty _Korsets_ fyra strålefloder skölja - kring vidden all. - - Ur svarta spegeln sticka _Valens_ barder - och _Skyttens_ pil - och _Skorpionens_ gadd bak milliarder - av tomma mil. - - Den svarta spegeln, o hur stilla bär den - sin last av ljus! - Mitt öde rev, min andes hem i världen, - vad vill ditt brus? - - * * * - - Havets olivgröna siden - frasar mot strändernas ör. - Kuvad i stormmånadsstriden, - vågen på vidderna dör. - Ångarn, den grå triumfatorn, - där han ur synlinjen dök, - sprängande väg mot ekvatorn, - textar sitt avsked i rök. - - Virvlande, solkiga flagor - draga vid kolvarnas takt - över en synrand av sagor, - över en himmel av prakt - strecken, de svarta, som skära - världar av skönhet itu. - Drömmande rev, huru nära - skönhetens urgrund är du! - - Dyningen bubblande skurar - din rand -- men korallernas slott - strålar med milshöga murar, - trollgrönt och sagoblått. - Svalarna bada i lågor. - Facklor lysa dess vall - djupt under sorlande vågor - och frasande dyningssvall. - - * * * - - Drivande strömolnsfjunen - flyga så högt, tindra så vitt, - speglas så mjukt i lagunen, - som vaggar i revets mitt. - - Gråhyllt bleka och trista, - -- fångar på marsch, slagna i järn -- - dess böljor vandra. De brista - som dödsdömt svall i en tjärn. - - Djupt i mitt väsen bunden, - brister som de, en våg, en ton. - Kring haven och himlarunden - jag söker mitt land, min zon. - - - -Den gamla drömmen. - - - Jag drömmer mig en stuga, timrad mellan tallars stammar, - ej långt från hav, ej långt från fjäll med molnbehängda kammar. - Jag ville tro, att pappret, lagt på svalens furubord, - blev fyllt av nattens visa språk och gryets purpurord. - - Jag ville tro, att böljans ton i bränningen vid stranden - kan sjunga i min rytm engång, att snön vid jökelranden - kan lysa i mitt rim -- -- - - Min dröm, han tar en sällsam riktning! - Ej rörs en våg i fruset hav! Ej böljar isad diktning! - Men över kustens bård av snö strös löven, frostförbrända. - Mot nord, mot storm, mot yr, mot natt sig årets dagar vända. - - - -Långt till dag. - - - Kring min stolta hembygds jord - sångens nät jag spunnit, - men min diktnings lycko-ord - har jag aldrig funnit. - Jag har sträckt för djärvt mitt stag, - lättat ankarflyet - alltför arla, fruktar jag. - Ännu dröjer gryet. - - Ej på länge solens ur - bådar dag för skären. - Ännu gömmer dimmans mur - fjärran grundbarriären. - Än för nattlig nordans fläkt - vajar björkens hänge, - Hon skall komma, dagens väkt. - Men hon dröjer -- länge. - - - -Den enda stigen. - - - Det går en stig, en enda, ner i lugnets dal, - där friden lisar hjärtat, som din blick en snövit tinne. - Det finns i livet blott en vän, som ej är fal, - vars hand ger tröst, vars själ är godhet innerst inne. - - Det är din moder ej. Emellan höst och vår - bär vägen genom gröna sommarveckor. - Men mellan dig och en, som snart ur livet går, - hur djupa klyft, hur vida ökensträckor! - - Det är ej hon du över allt har kär, - din maka ej och ej din älskarinna. - Vid altaret du står allena, när - med höga lågor dina böner brinna. - - Och minst det är den vän, som dig med handslag mött - i en förtrolig stund och som du träffar gärna. - Man hör varandras ord och fattar dem förstrött, - som från ett däck man ser en glimt av en lanterna. - - Din väg till lugnets dal går fram, där fjärdens flik - står blå mot jord, som gula löven höstar. - I stilla blicken ur en djupögd vik, - där bor den enda makt, som tröstar. - - - -Vågor på vidden. - - - Fåfängt grubblar du vid årens - gråa flod på mänskovårens - snabba vissning. Tingens rot - når ej en tanke, når ej grubbel. - Livet är en böljas bubbel, - lyst av morgonsolens klot. - - Låt blott havets vågor glida! - Lär att ingenting förbida - av en dags, en levnads flykt! - Före dig ha många tusen - släktled skådat stjärneljusen - från den kust, där bo du byggt. - - Efter dig skall bölja brusa, - bränning mullra, vindsång susa - över strån i strandens ör. - Som i vita sanden spåren - ljudlöst glättas ut av kåren, - tidens fläkt ditt verk förströr. - - Livet -- det var bruset, språnget - från ett namnlöst, mörkt förgånget - mot en solig synrands svall, - vågens språng mot viddens under, - följt i bristningens sekunder - av miljarder likars fall. - - - -I Granmoraskogen. - - - I Granmoraskogen, i granars rund, - en ensam vildros blommar - som ett irrbloss, tänt på en fattig grund - över sagornas rikedomar. - - I viken, där byars och skurars brus - drev fisken från lockande agnen, - där dallrar i mojnande höstnattens ljus - Lyran och Karlavagnen. - - Och min dikt, som tonade brusten och grå - under jagande skyars vimmel, - har fångat ett stjärnskott sist ändå - på klarnad septemberhimmel. - - - -En nyårsdikt. - - - Så ha vi nyår. Den väg vi gå - är brant som stigen i alpen, - där han ur skogarnas famn vill nå - den bara, svindlande stalpen. - Hur är den stigen ej vemodsvit - som askan av brev, som brunnit! - Och dock -- han bär genom molnen, - vi blott i vår längtan hunnit. - - Så ha vi nyår. En ny spiral - av vägen är lagd till rygga, - som leder upp ur vår barndoms dal, - ur ängden, där mänskor bygga. - Jag ser dem plöja sin teg och så - och harva och skördar skära. - Hur fjärran, fjärran! Och fästets blå - oändlighet -- hur nära! - - - -Tolv små dikter - - - Såg du de glimmande fjäten - tvärs över äng, snett genom by? - Såg du de glimmande fjäten - under ett tindrande ny? - - Hörde du dallrande strängar - klinga i fjärran och klinga helt när? - Varandets hemliga strängar, - det ljusa i allt som är! - - Flora har kommit, och spåren - de glimma, de sprida sig tusendefalt. - Flora har kommit, och våren - blommar i alla och allt. - - * * * - - Hur sällan till min fjärd, som vaggar tonlöst kall - emellan skärens stup och gloppens bråda svall, - ett ensamt, vägvillt segel hinner! - Hur sällan i den rymd, vars valv vårt öde sträckt - till gräns för tankens färd i livets korta väkt, - ett stjärnfalls gyllne fåra brinner! - - I dag står världen full av glans från hav, från sky. - Mot fjärran synrands blänk de vita seglen fly, - som 1 en saga svanar lyfta. - Det skimrar i min själ en sällhetsfylld minut, - en korad stund, som då ett vildrosstånd slår ut - sin första blom i bärgets klyfta. - - * * * - - Finådrat vita dina fötter stiga - i böljestänk på atlasgröna hällen. - Kring skären klara morgontimmar tiga. - - Din nakenhet, vars glans du själv blott såg, - slår ut sin unga kalk, och mot den höjas - med brus allt sveks symboler, våg bak våg. - - O, strandlös brånads hav skall inom kort - slå ring kring dig och lottlös kärleks vårar - i dina lemmars skimmer vissna bort! - - * * * - - Linjen har ord för allt, - språket är armt. - Linjen din flickgestalt - smekande varmt - fäster på vita blad. - Linjen din gåta ger. - Ordet skall vittra ner, - dött på sin rad. - - * * * - - Vad var min dikt? Av skärens lök - en bård, i skrevan spirad, - en lätt girland av ångbåtsrök, - längs öde synrand virad, - en våd på någon enslig strand - av dyninglöddrets rosor, - en stiltjestrimma, sträckt från land - mot skeppens fjärran kosor. - - Och vad var jag, att så mitt liv - du kunde solbelöna? - Nu sväll, min duk, och stäven driv - i skum på sjöar gröna! - I stilla dröm från båtens bett - du ser, hur skären glida - förbi, förbi. Jag ser blott ett: - min lycka vid din sida. - - * * * - - O, du säger, din skönhet flyr - dag för dag! - Mörk över Styx en julle styr. - Du och jag - sitta på toften, - höljas av disen, - lyssna till eviga glömskans - täta, jämna, suckande böljeslag. - Glömd blir jag som min dikt av falnande - solgångsglans. - Glömd blir du som din fägrings vissnande - törnroskrans. - Glömskan besegrar - minnet av tonerna. - Glömskan kuvar dig. - Glömskan begraver dig. - Dag skall komma, då ingen - vet, att engång din strålande skönhet fanns. - - - * * * - - Allt vackert vill jag minnas, - jag vill låta det glittra - som mellan furustammarna - ett blånande hav, - förgätande den bittra - och vrånga dom vår dröm du gav. - - Men aftonglöd pä kammarna - av skyrest alp av skuggor nås, - och stjärnorna i dammarna - bland svarta moln förgås, - och vad jag svept i toners dräkt, - var havsblå syn, var solljum fläkt - från gömda sund bland skären, - de sälla landamären, - i vilkas lä vi rott, - blir jord i jord och multnar såsom frön, som aldrig grott. - - * * * - - Sätt vackra lögner hop! - Låt gökens ömma rop - ett löfte föreställa! - Låt trastens drill, som sprang - med gränslös lyckas klang - ur skogens fred, som dess fullbordan gälla! - - När kvällen skrider tom, - sätt ängens ersmässblom: - de röda vivorna, i vas på bordet! - Och dröm: på stigens strå - nu trampa fötter små, - och snart vårt möte verklighet är vordet. - - Så sjöng min dikt. Min själ, - vars svall har sagt farväl - åt lyckans kuster sedan år tillbaka, - låg stilla -- lik ett sund, - som speglar blomvit lund - och skära purpurmoln i nattens vaka. - - * * * - - Spanande kretsar en ensam lom. - Vidden är tom. - Sökande svävar min ensamma båt. - Vågens gråt - snyftar i natt mot stäven. - - Spridde ej våren där uppe i land - lövdoft kring strand, - smög ej bland löven en blommande stig, - trampad av dig, -- - det sloge så tungt ej mot stäven! - - * * * - - Säg, minns du, vi möttes en gång, vi två, - i smyg på din hemgårds mark? - Två bäckar, som ila mot slättens blå - genom samma vajande park, - två stigar i doftande vildmarksvärld, - som smyga tillhopa i en, - två speglande vikar av samma fjärd - i sommaraftonens sken. - - Och minns du, vi växlade loven och tro - och byggde vår dröm om varann - så högt, som på svindlande fästets bro - den glimmande månen brann? - Du minns det. Vi se våra svärmande år - som skyar av vemod och sorg, - som falnande rosor i gulnande snår - kring vår lyckas grusade borg. - - * * * - - Längesen de tystnat, - mina veka toner. - Vårens anemoner - blommat sista gången, - forsen under spången - inga silversträngar äger kvar. - Men jag lever, lyssnar - jämt till nya lutor, - ser i nya rutor - vita händer ansa - rosorna, som kransa - lyckans port. -- Dit in jag aldrig drar. - - * * * - - Vindlös är natten. - Öde ligger vägen. - Tala jag ville, - men till vem, till vem? - Månljuset faller - som i någon sägen, - som på blomrabatten - kring ditt vita hem. - - Månljuset faller. - Hela rymdens tystnad - dalar kring vägen, - där mitt steg dör bort. - Tala jag ville - ord om hjärtats lystnad - dess förbrunna lycka, - falnad inom kort. - - Dig vill jag minnas. - Minnas, om jag kan det! - Du, som jag älskat, - bor du i min själ? - Du är alltför fjärran. - Här är döda landet. - Av din stämma minns jag - blott ett armt farväl. - - Kanske den klingar - än i några dikter -- -- - Vindlös är natten. - Tomt är rymdens sken. - Tala jag ville -- -- - Döda världars vikter - pressa mitt hjärta - mot en bädd av sten. - - - - -En SÅNG OM KÄRLEKEN - - - -Skymningstimmen. - - - På dynens ås låg fiskarbyns hotell, - i två mils krets det enda natthärbärget. - För trappan, lik en målning i pastell, - en grupp av buskar stod, med dynblom kransad. - En trädgård i sitt slag, -- av stormen ansad -- - vars murgrönsslinga är det gråa snärjet, - vars ros är röd konvolvelblom, som putar - ur mjällvit pudersand lik mandelstrutar - på julgransbordet mellan bomullsvåder. - Längst ut på stupet käckt en blomsteråder - av gullgul väppling lyste. -- Nedanför - låg slätten. - Men mot dynens andra brant - det salta havet sina sjöar kör - och bryter larmande och grellt och grant. - - Nu föll den första skymningen på plagen. - En kylig kåre blåste opp i väster. - För trappan körde bondbyns ekipagen: - karosser, vurstar. Dagens skörd av gäster - till trammen fraktades. Kring dyrfen, stranden, - föll tystnad djup. Blott ebben sjöd i sanden. - - Och kvällens blåa portar slogos opp - för lätta dagrars svävande baner. - Det rosenröda från ett dynbärgs topp - i sakta glidning sjönk mot havet ner. - Det silvergråa över himlaranden - sig bredde likt en trånsjuk dikt, som sänder - sin längtans svalor ut mot drömmens länder. - Men hastigt höjdes över kust, som sov - med blomsterrevor doftande på dynen - och musselslingor utmed vattenbrynen, - den ljumma nordsjökvällns baner av måv. - - O färg, förtrollande, försåtligt fager! - O alla aftondagrars aftondager! - Vad du är olik hemlandskvällens klarhet, - där allt är vithyllt, livlös underbarhet! - En stelnad, genomskinlig rymd av snö - med dis av frost kring molnets purpurö - är aftonhimmeln där. Han fryser, speglar - en jord, som kastat glädjens masker av, - och utan ankar grund din längtan seglar - i jäktad oro på hans vithets hav. - - Måvdunklet är en florfin trollridå. - Bakom den flydda år i blomning stå. - Vi minnas händelser med solglans i - och våra hjärtans vackra hemligheter - och strofer våra ungdomsårs poeter - ha bräddat med en evig poesi. - Måvdunklet är en tjuserska, som hastar - med snabba fjät till dagens vilorum. - När bort hon flyktat, ljus kring havet kastar - blott ebbens fräsande girland av skum. - - - -Två liv. - - - Och dunklet gled längs dynerna och hann - hotell verandans bräm av vildvinssnärjen. - Mot träbarriären lutad, stod en man - av blond och nordisk typ. Hans röst i färgen - var lyckligt ljus. Han hade just bemött - med en replik sin följeslagarinna - och bidde svaret. - - Hon. - - Jag är trött, trött, trött - på dessa aftnar med sitt skymningsfall, - som lovar, vad det inte hålla kan. - Jag reser söderut. - - Han. - - Jag norrut. - - Hon. - - Gott! - så skiljas vi i dag i alla fall. - - Han. - - Du har mig ganska grundligt missförstått. - Hör på: från dig, vid gud, jag skiljes ej! - Jag slog blott an din egen rebusstil. - Ditt nej, du vet, är ja, ditt ja är nej. - Om alla jordens vägar, mil för mil, - du satte hop och på den gatan gick - ditt hela liv mot ständigt nya länder, - jag följde dig ändå. - - Hon. - - O, sluta, hör mig, - och tro mig nu: du aldrig lyckliggör mig! - Jag trott mig älska dig -- ett ögonblick. - Jag trott mig älska många. Du har rätt: - jag kunde gå mitt hela liv kring jorden - på spaning efter soln jag aldrig fick. - När först vi möttes, var jag vårligt lätt - till sinnes. Ångarn bar oss bort från norden - med rökens vimplar över havet flygande - och skrovet timme efter timme smygande - i sjöarna, som om dess stäv av stål - sin fåra plöjt mot något hemligt mål. - - Och målet, det var du! Vårt mötes första stunder - och vandringen mot plagens skymningsunder! - Det var den första lyckovägens slag, - den första natten på vår första dag. - - Han. - - Och nu? Mot andra mål? Lik böljan, fångar - du stjärnans bild och mot den nästa flyr. - Lik stigen över ökenhavets döda, - förbrända dyningar, du ständigt styr - mot nya vidders nya solnedgångar, - allt mera snabba och allt mera röda. - Men aldrig skall din sällhets kust du nå. - Din kvinnosjäl dig kuvar sist ändå. - I varje kvinnas längtan susar hägnet, - det hemomgärdande, med gyllenrägnet. - Ett hem, där ditt bekymmer anförtros - åt en, blott en, -- där lågan smyckar veden - med dina drömmars kronor, -- fönstrets ros - strör doft av frid -- säg, bor ej där ett eden? - - Hon. - - För mig är detta eden luft, lik hägringen. - Bli orden verklighet -- då flyktar fägringen. - I himlarna är eden. En och var, - som blott har vingen, själens vinge, kvar, - kan någon strand av någon himmel hinna. - Tro blott, att allt, som är och blir och var, - vart skapat av en vis och allgod far, - och strax i altarljusens lågor brinna - ditt edens solar! Strö blott ut ditt liv - som plockad blom till blåstens tidsfördriv - och tro på slösandets lycksalighet! - Bränn dina skepp! Var vandringsman, poet, - och fattig, biltog! Var en stavkarls like! - Drick ödets skål på brädden av ett dike, - och kring dess pölar blommar edens rike! - - Han. - - Du glömt vårt samtals utgångspunkt. Nåväl! - Just dig blev skänkt en flyktbenådad själ. - En prunkande kaskad av gnistor är den, - ett fall av blommor, mörka, vällusttunga, - och dock ibland så vit som bortom fjärden - den unga häggens första blomsterklunga. - Din själ en lustgård är. - - Hon. - - Min själ är död. - Dess hägring blott du såg. Nu, låt mig tala! - Du ser, hur snårens granna blomblad dala - i mina lätta fjät, och tror mig gå - mot någon synrand, lockande och röd, - mot något fagert fjärrans älskogslycka. - Du sagt jag lekt med dig. Det var ej lek. - Du sagt jag svikit dig. Det var ej svek. - O, att du kunde tro mig och förstå: - ditt liv, men aldrig mitt, skall kärlek smycka! - Må vara -- kärlek spirar upp, som gräsen - i ljumma rägn, hos milda kvinnoväsen. - - Men den, vars själ blev skapt för striden, gärningen, - som på ett enda kast med lyckotärnängen - satt in sitt vara och går fram längs stupet, - som hänger över molnens tåg i djupet, - han kan blott älska, när med fot i dans - han fjället når, där morgongryet skänker - sitt röda vin i rymdens skål, som blänker, - och världen strålar i hans segrars glans. - - Mig blev ett kall, ett rikt, ett enda, givet. - Jag ville sjunga mig igenom livet. - Som skalden diktar och som målarn målar, - jag ville sjunga solar, stjärnor, strålar, - och rägnets härlighet, när färg vid färg - dess båge stryker över fjärran bärg. - Jag ville sjunga om den vita staden, - min stad vid nynnande, smaragdgrön flod, - och eldflugsstrimmad natt med gräsen, bladen, - i dallring, vignens susning i mitt blod. - Jag sjöng. Min sång -- var aldrig -- svek och sken. - - Hur månget diktord är ej bjäfs, som pryder, - ty ordets tysta väsen sällan tyder - en man. Han löser ut dess själ i luft, - blå, tindrande och kall som hans förnuft. - Han sovrar språkets glosor, en för en. - Hans vers är ädelsten vid ädelsten, - den outgrundligt rika vid den tomma. - Men i en kvinnas sång dess världar blomma. - - Han. - - Jag tror du gör ett diktords ande fri. - - Hon. - - Min gärnings dag är slocknad och förbi. - Så vemodsvekt blir ordet på min tunga, - ej bittert mer, när gammalt féeri - i minnet spökar. Allt blir skymning bara. - Nu har jag föga mera att förklara. - Jag kunde leva, när min ton var fri. - Jag kunde älska, när jag kunde sjunga, - nu -- icke mer. - Helt visst, jag håller av dig. - För varje fattigt skiljemynt jag gav dig - du skänkt mig guld, rent, härligt guld, i byte - Jag ser det för mig, som man ser ett smycke - man längtat äga sedan många år. - Man dras till det som till ett ungdomstycke, - en gammal dröm, som ej ur hågen går. - Men när ens anlet, tärt av spleenens sår, - i spegeln röjer själens dolda lyte, - då vet man -- -- - - Han. - - -- Du för mörkt, för tröstlöst målar! -- - - Hon. - - -- -- då vet jag, att kring smyckets gyllne nålar - jag aldrig, aldrig vira vill mitt hår. - - Han. - - Förtvivlat syns mig livet, när dess botten - ur ytans glada vågor sticker fram -- - så sorgligt meningslöst som mellan brotten - den svarta banken med sitt vrak i slam. - Dock, kraftens ursymbol är gröna havet - och kraft vår livsnerv. Ej din kraft är all, - fastän du sveks på dina solårs kall - och spanar vid var aftonskymnings fall - dit ut, där ditt Atlantis vart begravet. - - Ditt hopp är bräckt. Din tro, den ljusa, unga, - man slagit har till blods med nävar tunga. - Du drev i livet ut med lätta vindarna, - och skärgrönt unglövssvaj i vägkantslindarna - dig hälsade, och dig var ljuvt att gå. - Och sen -- jag skildrar fritt -- -- - - Hon. - - Och sen? - - - Han. - - Förstå - din sång var kanske för de vises skrå - en svårlärd sak. Man vill ju passa på, - att ej nån biväg vilseför adepten. - Man vara vill till hands att stänga grindarna, - ibland, förstås, att öppna dem också, - i fall prestanda stämma med recepten. - - Hon. - - O, låt mig slippa säga, när och var - och hur min konstnärsväg i kärret bar! - Du stod ej vid min banas branta stup. - Du anar ej min livsförtvivlans djup. - Du tror jag äger kraft. Det är ej fallet. - För mig var kallet kraften, kraften kallet. - Ett mannaverk kan brännas ner på bål - och födas om som eldförstörda skogen, - som spirar fram ur brända stubbars kol - och blir, med åren, åter blomningsmogen. - Jag är ett träd blott vid en enslig älv, - på stupet fallet. Ej jag sår mig själv. - Men långsamt grönskan flyr, vill gärna skona, - och fåglar sjunga i min döda krona. - - Han. - - Vad det blir mörkt. Vi se knappt mer varandra. - Mot livets gräns av frost ditt tal mig för. - I dina spår allt tyngre blir att vandra. - Inom mig någonting för evigt dör. - - Hon. - - Det är din kärlek. Jag ej döda vill. - Jag vill dig älska, men jag kan ej, kan ej. - Blott dagen med dess sol hör kärlek till - och nattens blå med molnet, stjärnan, nyet. - och aftonskymningen och morgongryet - med dimmorna, med dagg och fågeldrill. - Jag är en vandrerska, som stilla glider - i egen skuggvärld bortom dygnets tider. - Jag bär en ros, och ung och purpurröd - den doftar i min hand, fast jag är död. - - - -Dimman över slätten. - - - Ur dikena gled morgondimman kall. - Längs vägens kant av ler låg slättens landskap - och drömde, obekymrat om sitt grannskap - med girigt hav, som sjöd bak dynens vall. - Det vaknade, helt långsamt, till sin dag - av sol och blåst och vita långfärdsskyar - och sävlig arbetsid i gamla byar, - där tiden flyr vid sus av kvarnvingsslag. - - Ännu blott här och där en liten fläck - av slätten steg ur morgonväktens dis - i grå belysning fram: en landsvägshäck, - en kyrkas torn, en bondgårds frontespis. - Allt annat var ett dugghav utan gränser, - bakom vars tomhet ingen synrand glänser. - - Längs vägen skred en man. -- Som fjärlar kretsa - en afton kring en facklas bloss i ringar, - allt trängre, trängre, och till dödsflykt hetsa - i eldens trollglans sina skira vingar, - hans tankar irrade kring samma punkt - sen många dar: - - "Hon stod mig mera nära - än någon annan kvinna. 1 mitt blod - sjöng hennes blod; -- i mina drömmar slingrades - de tunga rankorna, med blommor skära, - av hennes drömmar; -- höll jag hennes hand, - brast vart bekymmers moln itu och skingrades. - Det flöt från den en ström av levnadsmod - i min. Kring henne blev det gamla ungt. - Och hennes själ, där ödet, bärgskredstungt, - så tidigt härjat, där de djupa såren - så länge blött, mig tjusade ändå - som stilla aftonvidder, dunkelblå, - som unga björkars blänk och svaj i våren. - - Det där är minnen nu. Framåt alltså! - Framåt? Mot vad? Jag kunde gärna stanna, - där nu jag står, med dugget kring min panna. - Det lättar snart -- ger plats åt sol och bris -- - är här igen med skymningstimmens dis. - Vart än min levnads kosa ställs, jag går - mot samma horisont, och samma dagrar - av stål blå arbetsdag och kväll, som trår - till gamla stigars överväxta spår, - omkring mig sväva. Månader bli år, - och åren bli ett liv, och glömskan lagrar - omkring dess afton sina branta dyner - av trist, grå sand. -- -- - - Jag tänkt ibland: - symboler äro ungdomsårens syner. - I dem vart landskap har sin egen färg, - sin slöja med en hemlighet bakom. - I dem var kalkvit stig i gröna bärg - blir äventyret, som vi drömma om. - - En gång på Östersjön sig dimman lägrade - i skeppets fåra, men för stäven hägrade - en ö, lik ett Morgana, född av gryningen. - Dess fyr i havet stod, som stöpt ur dyningen, - och bredvid den en kvarn och sist i raden - ett lummigt träd. Man kunde ana bladen - i kronans mäktiga och runda hatt. - Ett ögonblick -- och så vart bilden matt - och slocknade. Mitt hjärta snördes hop. - Så vackert och så tomt! Så nära, nära, - och dock långt bort, dit inga kölar bära! - Ett löftesland, likt det i sommarkvällen - vi skapa oss, när fjärden slår mot hällen - och djupt i skogens fred hörs gökens rop! - - Vad livet skänkte mig, vad mitt jag kallar, - allt, allt är hägringar och drömmar blott. - Jag byggt med sjörökstorn och töckenvallar - på havets böljegrund min lyckas slott. - Jag lämnat bakom mig så många stränder, - så många vägar, slingrande längs dem. - Var fattig stig ur trädens dunkel länder - till sist till något solomstrålat hem, - men jag har aldrig dröjt vid stigens sida. - Jag skyndat fram, blott fram, på banor vida, - mot slättens, öknens, havets perspektiv. - Jag trott på kraftens seger i mitt liv, - och tomhet famnar jag. - - O, livets, dödens, - vårt varas mål är våra kärleksödens! - Av dem vi styras till vår sista dag, - och de allena skriva kraftens lag." - - - - - - - - -End of the Project Gutenberg EBook of Skärgårdens vår, by Arvid Mörne - -*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK SKÄRGÅRDENS VÅR *** - -***** This file should be named 56938-8.txt or 56938-8.zip ***** -This and all associated files of various formats will be found in: - http://www.gutenberg.org/5/6/9/3/56938/ - -Produced by Jari Koivisto - -Updated editions will replace the previous one--the old editions will -be renamed. - -Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright -law means that no one owns a United States copyright in these works, -so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United -States without permission and without paying copyright -royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part -of this license, apply to copying and distributing Project -Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm -concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark, -and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive -specific permission. If you do not charge anything for copies of this -eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook -for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports, -performances and research. They may be modified and printed and given -away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks -not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the -trademark license, especially commercial redistribution. - -START: FULL LICENSE - -THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE -PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK - -To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free -distribution of electronic works, by using or distributing this work -(or any other work associated in any way with the phrase "Project -Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full -Project Gutenberg-tm License available with this file or online at -www.gutenberg.org/license. - -Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project -Gutenberg-tm electronic works - -1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm -electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to -and accept all the terms of this license and intellectual property -(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all -the terms of this agreement, you must cease using and return or -destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your -possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a -Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound -by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the -person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph -1.E.8. - -1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be -used on or associated in any way with an electronic work by people who -agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few -things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works -even without complying with the full terms of this agreement. See -paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project -Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this -agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm -electronic works. See paragraph 1.E below. - -1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the -Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection -of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual -works in the collection are in the public domain in the United -States. If an individual work is unprotected by copyright law in the -United States and you are located in the United States, we do not -claim a right to prevent you from copying, distributing, performing, -displaying or creating derivative works based on the work as long as -all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope -that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting -free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm -works in compliance with the terms of this agreement for keeping the -Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily -comply with the terms of this agreement by keeping this work in the -same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when -you share it without charge with others. - -1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern -what you can do with this work. Copyright laws in most countries are -in a constant state of change. If you are outside the United States, -check the laws of your country in addition to the terms of this -agreement before downloading, copying, displaying, performing, -distributing or creating derivative works based on this work or any -other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no -representations concerning the copyright status of any work in any -country outside the United States. - -1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg: - -1.E.1. The following sentence, with active links to, or other -immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear -prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work -on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the -phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, -performed, viewed, copied or distributed: - - This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and - most other parts of the world at no cost and with almost no - restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it - under the terms of the Project Gutenberg License included with this - eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the - United States, you'll have to check the laws of the country where you - are located before using this ebook. - -1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is -derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not -contain a notice indicating that it is posted with permission of the -copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in -the United States without paying any fees or charges. If you are -redistributing or providing access to a work with the phrase "Project -Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply -either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or -obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm -trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9. - -1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted -with the permission of the copyright holder, your use and distribution -must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any -additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms -will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works -posted with the permission of the copyright holder found at the -beginning of this work. - -1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm -License terms from this work, or any files containing a part of this -work or any other work associated with Project Gutenberg-tm. - -1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this -electronic work, or any part of this electronic work, without -prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with -active links or immediate access to the full terms of the Project -Gutenberg-tm License. - -1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, -compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including -any word processing or hypertext form. However, if you provide access -to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format -other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official -version posted on the official Project Gutenberg-tm web site -(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense -to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means -of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain -Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the -full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1. - -1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, -performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works -unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. - -1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing -access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works -provided that - -* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from - the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method - you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed - to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has - agreed to donate royalties under this paragraph to the Project - Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid - within 60 days following each date on which you prepare (or are - legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty - payments should be clearly marked as such and sent to the Project - Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in - Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg - Literary Archive Foundation." - -* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies - you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he - does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm - License. You must require such a user to return or destroy all - copies of the works possessed in a physical medium and discontinue - all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm - works. - -* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of - any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the - electronic work is discovered and reported to you within 90 days of - receipt of the work. - -* You comply with all other terms of this agreement for free - distribution of Project Gutenberg-tm works. - -1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project -Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than -are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing -from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The -Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm -trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below. - -1.F. - -1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable -effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread -works not protected by U.S. copyright law in creating the Project -Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm -electronic works, and the medium on which they may be stored, may -contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate -or corrupt data, transcription errors, a copyright or other -intellectual property infringement, a defective or damaged disk or -other medium, a computer virus, or computer codes that damage or -cannot be read by your equipment. - -1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right -of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project -Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project -Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all -liability to you for damages, costs and expenses, including legal -fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT -LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE -PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE -TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE -LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR -INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH -DAMAGE. - -1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a -defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can -receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a -written explanation to the person you received the work from. If you -received the work on a physical medium, you must return the medium -with your written explanation. The person or entity that provided you -with the defective work may elect to provide a replacement copy in -lieu of a refund. If you received the work electronically, the person -or entity providing it to you may choose to give you a second -opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If -the second copy is also defective, you may demand a refund in writing -without further opportunities to fix the problem. - -1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth -in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO -OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT -LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. - -1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied -warranties or the exclusion or limitation of certain types of -damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement -violates the law of the state applicable to this agreement, the -agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or -limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or -unenforceability of any provision of this agreement shall not void the -remaining provisions. - -1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the -trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone -providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in -accordance with this agreement, and any volunteers associated with the -production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm -electronic works, harmless from all liability, costs and expenses, -including legal fees, that arise directly or indirectly from any of -the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this -or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or -additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any -Defect you cause. - -Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm - -Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of -electronic works in formats readable by the widest variety of -computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It -exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations -from people in all walks of life. - -Volunteers and financial support to provide volunteers with the -assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's -goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will -remain freely available for generations to come. In 2001, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure -and permanent future for Project Gutenberg-tm and future -generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see -Sections 3 and 4 and the Foundation information page at -www.gutenberg.org Section 3. Information about the Project Gutenberg -Literary Archive Foundation - -The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit -501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the -state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal -Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification -number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by -U.S. federal laws and your state's laws. - -The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the -mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its -volunteers and employees are scattered throughout numerous -locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt -Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to -date contact information can be found at the Foundation's web site and -official page at www.gutenberg.org/contact - -For additional contact information: - - Dr. Gregory B. Newby - Chief Executive and Director - gbnewby@pglaf.org - -Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg -Literary Archive Foundation - -Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide -spread public support and donations to carry out its mission of -increasing the number of public domain and licensed works that can be -freely distributed in machine readable form accessible by the widest -array of equipment including outdated equipment. Many small donations -($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt -status with the IRS. - -The Foundation is committed to complying with the laws regulating -charities and charitable donations in all 50 states of the United -States. Compliance requirements are not uniform and it takes a -considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up -with these requirements. We do not solicit donations in locations -where we have not received written confirmation of compliance. To SEND -DONATIONS or determine the status of compliance for any particular -state visit www.gutenberg.org/donate - -While we cannot and do not solicit contributions from states where we -have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition -against accepting unsolicited donations from donors in such states who -approach us with offers to donate. - -International donations are gratefully accepted, but we cannot make -any statements concerning tax treatment of donations received from -outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. - -Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation -methods and addresses. Donations are accepted in a number of other -ways including checks, online payments and credit card donations. To -donate, please visit: www.gutenberg.org/donate - -Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works. - -Professor Michael S. Hart was the originator of the Project -Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be -freely shared with anyone. For forty years, he produced and -distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of -volunteer support. - -Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed -editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in -the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not -necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper -edition. - -Most people start at our Web site which has the main PG search -facility: www.gutenberg.org - -This Web site includes information about Project Gutenberg-tm, -including how to make donations to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to -subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks. - |