Initial commitHEAD main

author: nfenwick <nfenwick@pglaf.org> 2025-03-28 21:21:17 -0700
committer: nfenwick <nfenwick@pglaf.org> 2025-03-28 21:21:17 -0700
commit: 578d156c9b2e5588d03e44fc485f5dcbf81eb2bc (patch)
tree: 10302cfb2a831d2cff3c810173fb97292c7a6265 /75742-h
3 files changed, 2733 insertions, 0 deletions
diff --git a/75742-h/75742-h.htm b/75742-h/75742-h.htm
new file mode 100644
index 0000000..a08e901
--- /dev/null
+++ b/75742-h/75742-h.htm
@@ -0,0 +1,2733 @@
+<!DOCTYPE html>
+<html lang="sv">
+<head>
+<meta charset="UTF-8">
+<title>Den heliga Birgitta | Project Gutenberg</title>
+   <link rel="coverpage" href="images/cover.jpg" type="image/x-cover">
+   <!-- TITLE="Den heliga Birgitta" -->
+   <!-- AUTHOR="Lydia Wahlström" -->
+   <!-- LANGUAGE="sv" -->
+   <!-- PUBLISHER="Nordstedt, Stockholm" -->
+   <!-- DATE="1905" -->
+   <!-- COVER="images/cover.jpg" -->
+
+<style>
+
+body       { margin-left:15%; margin-right:15%; }
+
+div.frontmatter { page-break-before:always; max-width:32em; margin:auto; }
+div.cover  { display:block; }
+div.cover .title { text-indent:0; text-align:center; margin-top:1em; margin-bottom:1em;
+                   font-size:2em; font-weight:bold; }
+div.cover .aut { margin-bottom:5em; }
+div.cover .left { text-indent:0; text-align:left; }
+div.cover .right { text-indent:0; text-align:right; }
+.ser       { text-indent:0; text-align:center; padding-top:1em; margin-bottom:2em; }
+h1.title   { text-indent:0; text-align:center; margin-bottom:1em; }
+.aut       { text-indent:0; text-align:center; margin-bottom:1em; }
+.logo      { margin-bottom:1em; }
+.pub       { text-indent:0; text-align:center; }
+.printer   { text-indent:0; text-align:center; padding-top:4em; margin-bottom:1em; }
+
+h2         { text-indent:0; text-align:center; margin-top:2em; margin-bottom:1em; }
+div.chapter h2 { margin-top:0; padding-top:2em; }
+h3         { text-indent:0; text-align:center; margin-top:2em; margin-bottom:1em; }
+div.chapter{ page-break-before:always; }
+.blank     { }
+.keep-nu-html-checker-happy { }
+
+p          { margin:0; text-align:justify; text-indent:1em; }
+p.first    { text-indent:0; }
+p.noindent { text-indent:0; }
+p.tb       { text-indent:0; text-align:center; margin:1em; }
+p.footnote { text-indent:0; text-align:left; margin:1em; font-size:0.8em; }
+
+/* "emphasis"--used for spaced out text */
+em         { font-style:italic; }
+
+.underline { text-decoration: underline; }
+.hidden    { display:none; }
+
+/* tables */
+div.table { text-align:center; }
+table { margin-left:auto; margin-right:auto; border-collapse:collapse; }
+table td  { padding-left:0em; padding-right:0em; vertical-align:top; text-align:left; }
+table.src { max-width:30em; margin-bottom:2em; }
+table.src td { font-size:0.8em; padding-left:2em; text-indent:-2em; }
+table.src td.col1 { width:7em; }
+table.src tr.l td.col1 { width:inherit; }
+table.src tr.c td.col1 { text-align:center; }
+table.src td.col2 { padding-left:3em; text-indent:-2em; }
+
+/* ads */
+div.ads { margin-left:auto; margin-right:auto; max-width:40em; font-size:0.8em; }
+div.ads p { text-indent:0; margin-bottom:1em; }
+div.ads p.hdr { text-align:center; font-size:1.25em; font-weight:bold; padding-top:1em; }
+div.ads p.hdr2 { text-align:center; font-weight:bold; }
+div.ads div.hang p { margin-left:3em; text-indent:-3em; margin-bottom:0; }
+div.ads div.hang p.hdr2 { text-indent:0; margin-left:0; margin-top:1em; margin-bottom:1em; }
+
+a:link      { text-decoration: none; color: rgb(10%,30%,60%); }
+a:visited   { text-decoration: none; color: rgb(10%,30%,60%); }
+a:hover     { text-decoration: underline; }
+a:active    { text-decoration: underline; }
+
+/* Transcriber's note */
+.trnote     { font-size:0.8em; line-height:1.2em; background-color: #ccc;
+              color: #000; border: black 1px dotted; margin: 2em; padding: 1em;
+              page-break-before:always; margin-top:3em; }
+span.trnote { font-size:inherit; line-height:inherit; background-color: #ccc;
+              color: #000; border:0; margin:0; padding:0;
+              page-break-before:avoid; margin-top:0em; }
+.trnote p   { text-indent:0; margin-bottom:1em; }
+.trnote ul  { margin-left: 0; padding-left: 0; }
+.trnote li  { text-align: left; margin-bottom: 0.5em; margin-left: 1em; }
+.trnote ul li { list-style-type: square; }
+.trnote .transnote { text-indent:0; text-align:center; font-weight:bold; }
+
+/* page numbers */
+a[title].pagenum { position: absolute; right: 1%; }
+a[title].pagenum:after { content: attr(title); color: gray; background-color: inherit;
+              letter-spacing: 0; text-indent: 0; text-align: right; font-style: normal;
+              font-variant: normal; font-weight: normal; font-size: x-small;
+              border: 1px solid silver; padding: 1px 4px 1px 4px;
+              display: inline; }
+div.centerpic { text-align:center; text-indent:0; display:block; }
+div.centerpic img { max-width:100%; }
+div.centerpic.logo img { max-width:5em; }
+
+body.x-ebookmaker { margin-left:0; margin-right:0; }
+.x-ebookmaker div.frontmatter { max-width:inherit; }
+.x-ebookmaker div.ads { max-width:inherit; }
+.x-ebookmaker table.src { max-width:inherit; }
+.x-ebookmaker a.pagenum { display:none; }
+.x-ebookmaker a.pagenum:after { display:none; }
+.x-ebookmaker .trnote { margin:0; }
+
+</style>
+</head>
+
+<body>
+<div style='text-align:center'>*** START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK 75742 ***</div>
+
+<div class="frontmatter chapter">
+<div class="centerpic">
+<img src="images/cover.jpg" alt=""></div>
+
+</div>
+
+<div class="frontmatter cover chapter">
+<p class="title">
+DEN HELIGA BIRGITTA
+</p>
+
+<p class="aut">
+AF<br>
+LYDIA WAHLSTRÖM<br>
+FIL. D:R
+</p>
+
+<p class="left">
+FÖRENINGEN HEIMDALS<br>
+FOLKSKRIFTER; N:R 86.<br>
+P. A. NORSTEDT &amp; SÖNERS<br>
+FÖRLAG, STOCKHOLM.
+</p>
+
+<p class="right">
+PRIS: 40 ÖRE.
+</p>
+
+</div>
+
+<div class="ads chapter">
+<p class="hdr">
+Föreningen Heimdals folkskrifter.
+</p>
+
+<p class="hdr2">
+Anmälan.
+</p>
+
+<p>
+Föreringen Heimdal, stiftad och upprätthållen af studenter i
+Uppsala, sträfvar att verka för folkupplysningens sak genom ett efter
+dess krafter afpassadt opartiskt folkupplysningsarbete utan politisk
+innebörd. I detta syfte har föreningen sedan 1893 utgifvit folkskrifter
+– smärre populärt skrifna uppsatser i skilda ämnen – för hvilkas
+halt och värde den känner sig kunna bära ansvaret, utan att den därför
+gör till sitt hvarje i dem förefintligt omdöme eller förslag.
+</p>
+
+<p>
+Sex à tio folkskrifter beräknas årligen utkomma. Hvarje skrift
+utgör ett afslutadt helt. Omfånget växlar i allmänhet mellan 1 och 5
+tryckark och priset mellan 10 och 50 öre.
+</p>
+
+<p>
+Skrifterna, hvilka först utgifvits af F. &amp; G. Beijers bokförlagsaktiebolag,
+Stockholm, utkomma från och med 1899 å P. A. Norstedt
+&amp; Söners förlag, Stockholm.
+</p>
+
+<p>
+Utom genom bokhandeln kunna skrifterna äfven erhållas genom
+föreningen eller förläggarne – numren 1-60 genom F. &amp; G. Beijer,
+nummer 61 och följande genom P. A. Norstedt &amp; Söner – hvilka vid
+direkt partirekvisition lämna rabatt.
+</p>
+
+</div>
+
+<div class="frontmatter chapter">
+<a id="page-1" class="pagenum" title="1"></a>
+<p class="ser">
+FÖRENINGEN HEIMDALS FOLKSKRIFTER. 86.
+</p>
+
+<h1 class="title">
+DEN HELIGA BIRGITTA
+</h1>
+
+<p class="aut">
+AF<br>
+LYDIA WAHLSTRÖM<br>
+FIL. D:R
+</p>
+
+<div class="centerpic logo">
+<img src="images/logo.jpg" alt=""></div>
+
+<p class="pub">
+STOCKHOLM<br>
+P. A. NORSTEDT &amp; SÖNERS FÖRLAG
+</p>
+
+</div>
+
+<div class="frontmatter chapter">
+<a id="page-2" class="pagenum" title="2"></a>
+<p class="printer">
+STOCKHOLM<br>
+KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT &amp; SÖNER<br>
+1905
+</p>
+
+</div>
+
+<div class="chapter">
+
+<h2 class="part blank" id="chapter-0-1" title="Den heliga Birgitta">
+<span class="keep-nu-html-checker-happy">&nbsp;</span>
+<a id="page-3" class="pagenum" title="3"></a>
+</h2>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Sveriges medeltidshistoria företer, i synnerhet vid en
+jämförelse med de skandinaviska grannländernas,
+en märkbar brist på verkligen kända personligheter.
+Vikingatågens svenska hjältar blänka fram endast
+glimtvis genom isländska sagors dunkel eller frankiska
+krönikors torra notiser, de stora folkungarnes karaktärer
+kunna vi sluta oss till endast genom deras regeringshandlingar,
+och själfva vårt nationella skyddshelgon, den
+helige Erik, är en omtvistad personlighet. Men skymningen
+räcker längre: hertig Eriks »ridderlighet» och
+Magnus Erikssons »svaghet» känna vi endast genom de
+samtida historieskrifvarnes mer eller mindre tillförlitliga,
+mer eller mindre naiva omdömen, och af vår störste
+nationalhjälte från denna tid äga vi ingen annan
+karakteristik än den knapphändiga, som våra vanliga
+läroböcker pläga återgifva: att han var liten till växten
+men hugstor och dristig samt krigskunnig, rådig
+och vältalig.
+</p>
+
+<p>
+Saken är lätt förklarlig. En verklig inblick i en
+afliden persons själslif kunna endast hans efterlämnade
+skrifter eller privatbref skänka oss, och dylika voro
+tunnsådda nog på en tid, då skrifkonsten var en företrädesrätt
+för prästerna och till och med läskunnigheten
+var en lyx för de förnäma. Några större enskilda brefsamlingar
+finna vi icke heller förrän på Sturarnes och
+Hemming Gads tid. Om den svenska medeltidens inre lif
+skulle vi i själfva verket icke veta mer än hvad vi
+af andra länders häfder kunna sluta oss till, om vi icke
+<a id="page-4" class="pagenum" title="4"></a>
+ur vårt lands kyrkliga litteratur här och där kunde
+hämta en smula personkännedom. Kyrkan, som vid denna
+tid är den enda kulturbäraren, ger oss också de enda
+tillfällena till mera djupgående och inträngande karaktärsstudier.
+Sålunda finna vi ett stort stycke af den
+vackraste medeltidsromantik hos den gottländske dominikanermunken
+Petrus de Dacia, som, hemkommen från
+sina studier i Köln och Paris, viger sitt återstående lif
+till författandet af en lefnadsteckning öfver den unga
+tyska flickan, Kristina från Stumbelen, hvilken hos honom
+väckt en kärlek, den han själf uppfattade som vördnaden
+för Guds nådeverkningar hos ett helgon.
+</p>
+
+<p>
+Bäst lära vi dock känna tidens innersta skaplynne
+hos en kvinna. <em>Den heliga Birgitta</em> är den enda historiska
+personlighet under Sveriges medeltid, med hvilken
+vi kunna känna oss stå öga mot öga, hvars själslif
+vi kunna studera i minsta detalj och hvars lefnadsvanor
+vi kunna sluta oss till.
+</p>
+
+<p>
+Dock mer än så. Hon är vår medeltids enda europeiskt
+ryktbara personlighet; tillsammans med Gustaf
+II Adolf och Emanuel Svedenborg står hon för utlänningen
+alltjämt som representanten för svensk religiositet.
+Och hon, det katolska helgonet, gör detta med
+samma rätt som dessa protestantismens bägge stormän,
+den ene statsman och fältherre, den andre naturvetenskapsman
+och uppfinnare. Religiös trångsinthet är ingen
+inhemsk planta i Sverige, där germansk folkfrihet äfven
+under medeltiden var påfveväldet för stark, och Birgittas
+uppenbarelser erinra oss mindre om klostercellen
+i Alvastra än om lifvet vid kung Magnus’ hof eller
+i Rienzis Rom. Trots tagelskjorta och gissling, djäfvulsfantasier
+och medeltidsteologi finns dock hos henne
+på samma gång tillräckligt af politiker och hofdam, af
+borgfru och landtkvinna. Den svenska riddarfruns och
+riddardotterns sunda kärfhet och aristokratiska stolthet
+förneka sig ej, lika litet som hennes vördnad för den
+<a id="page-5" class="pagenum" title="5"></a>
+internationella stat, som kallas katolsk kyrka, förmår
+minska hennes fosterlandskärlek eller försvaga hennes
+blick för påfvedömets förfall.
+</p>
+
+<p>
+Därför skulle man utan att göra våld på den faktiska
+verkligheten mycket väl omkring hennes storvuxna personlighet
+med de skarpt markerade dragen kunna gruppera
+hennes samtids svenska historia, både den politiska,
+den kyrkliga och den kulturella.
+</p>
+
+<p class="tb">
+* * *
+</p>
+
+<p class="noindent">
+Birgitta föddes, troligen 1303, på Finstad gård
+i Uppland, belägen mellan Uppsala och Norrtälje. Fadern
+var den främste bland lagmän i Sverige, upplandslagmannen
+Birger Persson, af den släkt, som bar
+tvenne vingar i vapnet och som sedermera till följd af
+giftermålsförbindelser med den danska ätten Brahe upptagit
+dennas namn. Modern, lagmannens andra hustru,
+Ingeborg, var dotter till östgötalagmannen Bengt, som
+tillhörde en gren af folkungaätten.
+</p>
+
+<p>
+Birger Persson har spelat en icke obetydlig roll i
+tidens historia. Vi känna honom som ordförande i den
+kommission, som hade att utarbeta Upplandslagen, innan
+den fick kunglig stadfästelse, 1296, och vi möta honom
+senare som de olyckliga hertigarnes, Eriks och Valdemars,
+anhängare i deras kamp med brodern, kung Birger.
+Han deltager också i förmyndarregeringen under Magnus
+Erikssons minderårighet och är med om mötet i
+Skara 1322, där 35 svenska riksråd ena sig om att stäcka
+hertiginnan Ingeborgs maktlystnad. Hans fromhet är
+otvifvelaktig; med stora gåfvor har han hugnat kyrkor
+och kloster, och såsom pilgrim har han vallfärdat till
+S:t Jago de Compostella i Spanien. Några större försakelser
+ha dock gåfvorna näppeligen behöft kosta honom,
+ty hans rikedom var furstlig, och enbart Birgittas andel
+i arfvet efter honom uppgick till tretton gårdar med tillhörande
+kvarnar och sågverk.
+</p>
+
+<p>
+<a id="page-6" class="pagenum" title="6"></a>
+Birgittas mor dog redan 1314, fadern 1328, och ännu
+visas som Uppsala domkyrkas äldsta grafsten den häll,
+där samtliga familjemedlemmarne äro afbildade; lagmannen
+enligt seden med ett lejon och hans hustru med en
+hund, tapperhetens och trohetens sinnebilder, vid sina
+fötter. I kanten ser man mindre afbildningar af barnen,
+på ena sidan de fyra sönerna, däribland faderns
+efterträdare som lagman i Uppland, Israel, äfven han
+känd för sin fromhet och död under Magnus Erikssons
+andra korståg till Ryssland 1351; på andra sidan de
+tre döttrarna och längst ned bland dem Birgitta.
+</p>
+
+<p>
+Nästan alla Birgittas nyare lefnadsteckningar frossa
+en smula i utmålningar af det glada, friska lifvet på
+Finstad, men den främste medeltidskännaren bland dem
+alla gör processen kort med dessa föreställningar.
+</p>
+
+<p>
+Enligt hans skildring ha vi att tänka oss Finstad
+som en samling envånings trähus: Härbärget, den
+s. k. stugan, stekarhuset, visthusen, sömnhusen, fähusen,
+lador o. s. v. Det hus, dit alla samlades,
+den s. k. stugan, var antagligen ett väldigt blockhus,
+bestående af ett enda rum, som om dagarna hämtade sitt
+ljus från några små i taket anbragta fönster; under
+de långa och mörka vinterkvällarna var det flammande
+skenet från stockvedsbrasan den enda belysning, som
+gafs åt den stora salen, hvars väggar svärtats af röken,
+innan denna från härden midt på golfvet letat sig väg
+ut genom en öppning i det nedsotade taket; skorsten
+fanns icke, och facklor såsom ett ytterligare belysningsmedel
+förekomma endast vid mera högtidliga tillfällen.
+Vid denna härd tillbragte nu husets folk sina kvällar,
+kvinnorna sysslande med sin sömnad och troligen lyssnande
+till husets kapellan, som entonigt föredrog något
+gammalt legendarium eller några böner, under det att
+snön genom det öppna rökfånget yrde in i den halfskumma
+och dystra stugan.
+</p>
+
+<p>
+<a id="page-7" class="pagenum" title="7"></a>
+Vid nattens inbrott gick man till hvila i sömnhusen
+– kalla och ödsliga kammare, hvilkas enda bohag utgjordes
+af sängen, några bänkar och en bönstol.<a id="corr-0"></a>
+</p>
+
+<p>
+Det var en dyster omgifning, lämplig att utveckla
+en fantasi, fylld af spökscener och vidskeplig skräck
+men också af religiös längtan och lidelse. Sägnen visste
+förtälja om järtecken både före och vid Birgittas födelse;
+hennes egen första syn omtalas i en gammal legend på
+följande sätt:
+</p>
+
+<p>
+»När hon var sju år gammal, såg hon plötsligt vid
+sin säng ett altare; och en fru i skinande kläder, sittande
+öfver altaret och hafvande en krona i sin hand, sade
+tills henne: ’O Birgitta, kom hit!’ Då hon kom till frun,
+sade denna: ’Vill du hafva denna krona?’ Hon sade sig
+vilja hafva henne. Frun satte kronan på hennes hufvud,
+så att hon granneligen kände kronans rundning beröra
+sitt hufvud. Och genast bortgick synen af hennes åsyn;
+dock bortgick den aldrig ur hennes minne.»
+</p>
+
+<p>
+För hennes nästföljande syn, som inträffade några
+år senare, låna vi skildringen från en nutida dansk författare,
+som med den nyomvände katolikens hänförelse
+upplefver i sin egen själ hvad han beskrifver:
+</p>
+
+<p>
+»På aftonen samma dag kunde Birgitta ej falla i sömn,
+då hon hade gått till sängs. Det brann intet ljus i hennes
+rum, men hon låg så länge och stirrade ut i mörkret, att
+det slutligen liksom vek tillbaka. Natten var ljus af
+snön utanför, och en svag grådager kom in genom gluggen.
+Hon kunde urskilja det lilla altaret vid fotändan
+af sängen och krucifixet, som hängde däröfver – –.
+</p>
+
+<p>
+Plötsligt såg hon icke annat än detta krucifix. Det
+blef så stort, så verkligt, så lefvande. Hon såg tydligt
+alla de röda gisselslagen öfver den korsfästes
+stackars magra armar, de ohyggliga gula spottklumparna
+i hans vackra skägg och på hans bleka kinder, blodsdropparna,
+som sipprade ned under törnekronan och droppade
+ned i hans förgråtna ögon och gjorde dem blinda.
+<a id="page-8" class="pagenum" title="8"></a>
+Hon såg det alltsammans, och det var en syn så bedröflig,
+att hennes hjärta var nära att brista af sorg och
+medömkan och harm.
+</p>
+
+<p>
+’O, min käre Herre, hvem har väl gjort Eder detta?’
+sporde hon, nästan utan att veta det; hennes hjärta
+slog häftigt i hennes bröst.
+</p>
+
+<p>
+Då öppnade den korsfäste sina blå, liksom frusna
+läppar, och en röst, som lät så sorgsen som vindens klagan
+genom säfven i Finstad borggraf, svarade sakta: ’Alla
+de som glömma mig och förakta min kärlek.’
+</p>
+
+<p>
+I samma nu var det, som om ljuset släcktes i rummet.
+Det var samma grådager som förut, och Birgitta kunde
+knappast urskilja altaret och krucifixet mera. Men hon
+kunde ej somna, hennes hjärta fortfor att bulta i hennes
+bröst, hon hörde dess hårda slag i nattens djupa stillhet,
+och det var, som om hvarje slag drifvit hårda spikar
+in i hennes själ. Hon kunde ej blifva liggande i sin säng,
+på sina nakna fötter sprang hon ut på det kalla golfvet
+och kastade sig ned för korsets fot.»
+</p>
+
+<p>
+– – – – – – Att ett sådant barn som Birgitta
+tidigt skulle komma att längta efter alla religiösa medeltidssjälars
+tryggaste hamn, klosterlifvet, var ju endast
+helt naturligt, men för hennes utveckling till en rik och
+allsidig mänsklighet var det godt, att hon fick vänta
+länge på sina drömmars uppfyllelse. Moderns död gjorde,
+att hon skickades öfver till sin moster, fru Karin på
+<a id="corr-1"></a>Aspenäs i södra Östergötland, drotsen Knut Bossons husfru.
+Sägnen har åtskilligt att berätta om den praktiska,
+nyktra mosterns naturligtvis fåfänga kamp med barnets
+öfverspända fromhet. Ur hennes vård kom hon, ett tretton
+års barn, direkt öfver i sin mans.
+</p>
+
+<p>
+Redan 1316 bortgiftes nämligen hon och systern Katarina
+med sönerna till faderns vän, lagman Gudmar i
+Västergötland, äfvenledes en rik man och en hertigarnes
+anhängare. Birgittas man, Ulf Gudmarsson, var då endast
+aderton år gammal. Om bröllopet veta vi ingenting
+<a id="page-9" class="pagenum" title="9"></a>
+annat, än hvad vi ur landskapslagarnas bestämmelser
+kunna sluta oss till. Brudens öfverlämnande till brudgummen
+skedde, som bekant, med den gamla, ur »S:t
+Eriks lag» hämtade formeln: »Jag gifter dig till heder
+och husfru, till half säng, till lås och nycklar, till laga
+treding i lösören och aflingegods och till all den rätt,
+som uppländsk lag är och den helige Erik konung gaf.»
+</p>
+
+<p>
+Så voro de bägge barnen man och hustru – med
+hur mycken glädje från Birgittas sida, kunna vi sluta
+oss till af hennes senare ord till sin dotter Katarina,
+att hon hellre velat dö än träda i brudstol. På hennes
+tillskyndan hade brudparet också aflagt löfte om afhållsamhet
+för första året af sitt äktenskap – ett drag,
+som bland många andra visar oss, att hustrun i religiösa
+ting blef den egentligen bestämmande.
+</p>
+
+<p>
+Om mannens personlighet veta vi icke mycket. Bevarade
+urkunder säga oss, att han blef riddare 1328 och
+två år senare lagman i Närke, där han också ägde
+gården Kägleholm. Någon framstående politisk roll har
+han däremot icke spelat. Om skötseln af hans jordagods
+ha för öfrigt gamla köpebref åtskilligt att säga oss,
+men intimare drag ur hans själslif leta vi förgäfves efter;
+historien låter honom träda i skuggan för sin berömda
+hustru. Men därför behöfva vi icke med nödvändighet
+sluta oss till, att han stått under toffeln. Sin dotter
+Märta har han gift bort alldeles mot Birgittas vilja med
+den råe riddaren Seved Ribbing från Halland, som i svärmoderns
+skrifter vanligen omtalas under namnet »röfvaren».
+Och i fråga om späkningar har Birgitta haft
+så stort undseende för sin man, att hon endast, när han
+var bortrest, pålade sig strängare botöfningar.
+</p>
+
+<p>
+Det var blott på det religiösa och litterära området,
+som hustruns vilja i allmänhet blef afgörande.
+Hennes äldsta biografer meddela oss, att Ulf på hennes
+uppmaning börjat lära sig läsa böner till jungfru Maria
+samt lagböcker och juridiska arbeten. Bland hennes uppenbarelser
+<a id="page-10" class="pagenum" title="10"></a>
+finnes också en, som meddelar oss några belysande
+drag af mannens karaktär och af makarnes förhållande
+till hvarandra. Den har till öfverskrift: »Om
+en själ, som säges hafva varit sancta Birgittas husbonde»,
+och innehåller tydligen änkans uppfattning af hans lefnadssätt
+i form af ett samtal dem emellan. Här uppräknar
+han först fem synder, för hvilka han fullt ångrat
+sig, och sex goda gärningar, hvilka frälsat honom från
+plågorna i skärselden. Hans redlighet i handel och vandel
+framgår här obestridligt: »ej säger mig mitt samvete,
+att jag hafver något gods med orätt samkat eller
+undanhållit från andra; då jag satt för rätta, dömde
+jag ej efter väld eller penningbegär, utan jag rannsakade
+granneligen alla mina domar, redebogen att rätta mig,
+om jag for vill»; »jag vaktade mig, att jag ej skulle
+vara de fattiga tung och skadlig i gästning och att jag ej
+skulle komma i stor gäld». Ett enda uppdrag har han
+härvidlag att gifva sin hustru, nämligen att hon skulle
+fullt godtgöra en änka för ett gods, som han köpt men
+glömt betala, innan han dog: »om hon kommer i morgon
+till dig, så gälda henne så mycket som hon begär, ty
+hon begär ej mer, än hon äger få!»
+</p>
+
+<p>
+Men i detta märkliga samtal framlägger själen också
+några bekännelser, karakteristiska för en glad och
+njutningslysten riddare, som tycker om att »lefva och låta
+lefva» och som gärna lofvar men icke gärna håller sina
+löften, om ordhålligheten visar sig riskabel. Så klagar
+han, att han en gång lofvat en vän att bistå honom,
+när han så behöfde, men då denne däraf blifvit djärf och
+satt sig emot konung och lag, hade han dragit sig undan
+honom.
+</p>
+
+<p>
+Till de stora synderna räknar han vidare, att han
+»idkat spjutkastning och annan världens fåfänglighet mer
+för ros och högfärd än för någon nyttas skull» och att
+han »syndat mycket med den galne pilten, som du känner,
+glädjande och förlustande mig åt hans galna och
+<a id="page-11" class="pagenum" title="11"></a>
+löjliga åthäfvor», ett uttryck som senare biografer ansett
+tyda på sonen Karl, Birgittas sorgebarn, känd som en glad
+och världslig herre. Vidare hoppas den stackars mannen,
+att han på grund af sin återhållsamhet från drickande
+under pilgrimsfärden till S:t Jago hade fått förlåtelse
+för sin gamla hängifvenhet åt bordets nöjen, åberopar
+sig slutligen på sin regelbundna bikt alla fredagar och
+ber Birgitta icke spara, när det gällde att bortskänka
+dryckeskar, hästar och andra sådana ting, »i hvilka han
+fordom mycket lustades».
+</p>
+
+<p>
+De uppräknade synderna förefalla oss ju jämförelsevis
+obetydliga, och det är icke utan, att hustruns stränga
+omdömen om herr Ulfs lättsinne påminner oss en smula
+om den engelske skoflickaren-puritanen Bunyan, som förtviflar
+öfver sin ungdoms »laster», hvilka hufvudsakligen
+bestått i bollspel om söndagarna! 1300-talets katolska
+och 1600-talets protestantiska pietism äro icke utan sina
+beröringspunkter.
+</p>
+
+<p>
+Äfven Birgitta har senare talat om sitt lif under
+denna tid såsom ett lif i världen och synden, något
+som vi dock vid närmare påseende finna att vi icke
+få taga efter orden. Efter alla tecken att döma har
+hon varit ett mönster af maka och moder, arbetsam och
+gästfri, gifmild mot fattiga, uppmärksam på husfolkets
+seder och sträng i sina fordringar på egen fromhet. Redan
+från den tidigare delen af hennes äktenskap hör man
+talas om tagelskjorta, fastor och vallfarter, de sistnämnda
+mestadels bestående i fotvandringar till de i närheten af
+hennes hem på Ulfåsa belägna östgötaklostren, till <a id="corr-2"></a>cistercienserna
+i Alvastra, dominikanerna i Skeninge och Linköping
+och cisterciensernunnorna i Vreta. Men för religiösa
+svärmerier fanns föga tid; man finner henne också deltaga
+med sin man i anordningarna för uppbyggandet af ny
+herregårdsbyggnad på Ulfåsa, och barnens uppfostran var
+det nog hon som förestod. Den äldsta af dem, Märta, var
+född omkring 1320, därefter kommo sönerna Karl och
+<a id="page-12" class="pagenum" title="12"></a>
+Birger samt dottern Katarina, född 1331 eller 1332.
+Vidare Bengt, Gudmar, Ingeborg och Cecilia. Till deras
+lärare valde modern den unge kaniken <em>Nicolaus
+Hermanni</em>, sedan biskop i Linköping och en af de
+medeltida författare, som kraftigast bidragit till förhärligandet
+af hennes minne.
+</p>
+
+<p>
+På 1330-talet synes den unga husfrun för en tid
+ha lämnat sitt hem för att tjänstgöra som hofmästarinna
+hos Magnus Erikssons gemål, den nederländska furstinnan
+Blanche af Namur. Man vet icke, hur länge eller ens
+vid hvilken tidpunkt Birgitta i denna egenskap vistats
+vid hofvet, men säkert är, att hennes befattning därstädes
+lämnat talrika spår efter sig i hennes uppenbarelser
+och att hennes beröring med kungafamiljen icke upphörde
+med hennes officiella verksamhet där. Det var
+sörjdt för att intet mänskligt skulle få vara henne främmande,
+att intet område af samtidens inre och yttre
+lif skulle vara henne stängdt. Det politiska intresse,
+som tycktes vara denna upplandslagsmannens dotter nästan
+medfödt, fick under hoflifvet i en politiskt upprörd
+tid ny näring. Bristen på motsvarighet mellan konungens
+förmåga och de vanskliga uppgifter, som af honom
+väntade sin lösning, iakttogs af ingen skarpare och obarmhärtigare
+än af Birgitta. I mångt och mycket har hon
+bestämt en senare tids uppfattning af Magnus Eriksson;
+ännu Geijer citerar hennes uppenbarelser, när det
+gäller att gifva skäl för hans dåliga rykte.
+</p>
+
+<p>
+Vår egen tid har sett nyktrare på saken och satt
+Birgittas uppfattning i samband med hennes släktförhållanden
+och aristokratiska fördomar. Simpelt skvaller
+och ogrundade smädelser öfverensstämma visserligen icke
+med hennes karaktär, sådan vi för öfrigt till fullo känna
+den, men de stormanstraditioner och den kärft asketiska
+fromhet, i hvilka hon vuxit upp, gjorde henne icke benägen
+för öfverseende med de många halfva åtgärder
+och ouppfyllda löften, hvarpå konung Magnus’ regering
+<a id="page-13" class="pagenum" title="13"></a>
+öfverflödar. Vi må också hålla henne räkning för att
+hon aldrig stack under stol med sin motvilja mot konungens
+politik eller brist på politiskt förutseende. I
+den åttonde boken af uppenbarelserna, som har kallats
+»Konungaboken», träffar man på nästan hvarje
+sida de otvetydigaste erinringar från hennes långvariga
+och förtroliga förbindelser med hofvet. Att hon icke alltid
+stått på spänd fot med konungen och drottningen, framgår
+här tydligt; tvärtom finner man, att hon icke sällan
+af dem blifvit tagen till råds likaväl i statssaker som
+i de mest grannlaga privatangelägenheter. Här får kung
+Magnus i namn af Kristus själf – som i detta sammanhang
+vanligen börjar sitt tal med orden: »Jag är sanner
+konung, och ingen är värdig att kallas konung utan jag,
+emedan all heder och allt välde är af mig» – mottaga
+förmaningar icke blott att uppbygga Vadstena kloster och
+företaga ett utlofvadt korståg, under villkor nämligen,
+att han gör det frivilligt, af kärlek till Gud och med
+rättsinnigt hjärta. Han uppmanas också att dagligen läsa
+sina bestämda böner till jungfru Maria, dagligen läsa
+två mässor, fasta på de stora helgdagsaftnarna, gifva
+tionde åt de fattiga och hvar fredag två tretton fattiga
+mäns fötter. Han får dessutom af sin hofmästarinna uppmaningar,
+att han skall bära höfvisk klädebonad »till ett
+konungens hederstecken» samt krona på de större helgdagarna,
+och att han, »eftersom han är barnslig», bör låta
+läsa för sig »om manliga mäns gärningar, efterdöme och
+åthäfvor, af hvilka hans håg må uppväckas till Gud».
+</p>
+
+<p>
+Förmaningarna gälla dock visst icke enbart religiösa
+ting. I själfva verket läser man en god del politisk historia
+mellan raderna i de uppenbarelser, där »Kristus
+talar till sin brud om en smekare och trollkarl, hvilken
+en konung ville upphöja och taga i sitt råd» men som
+i grunden är en varg, som under enfaldiga ord döljer
+»oskälig törst och svikligt etter i hjärtat». Eller bakom
+varningarna till konung Magnus att icke åstunda hjälp
+<a id="page-14" class="pagenum" title="14"></a>
+och vänskap af »en stor utländsk herre, som är en räf,
+hvilken, om han får en del af landet, ej ämnar låta sig
+nöja, förrän han får mer». Anspelningen på Valdemar Atterdag
+är lika tydlig i denna mening som hänsyftningen
+på gunstlingen Bengt Algotsson i den förra; hertig Bengt
+återkommer för öfrigt då och då i senare uppenbarelser
+under namnet »en man af ödlesläkt, hvilken konungen
+upphöjt öfver alla i sitt rike».
+</p>
+
+<p>
+Birgittas politiska uppfattning, som är rakt motsatt
+uppfattningen i den med henne samtida, mycket lästa
+boken »Om konunga- och höfdingastyrelsen», är ungefär
+sådan som man kan vänta sig af ättlingen till en gammal
+lagmanssläkt. Icke sällan förekomma också i hennes
+skrifter anföranden, som visa oss, att hon själf deltagit i
+sin mans lagstudier och halft omedvetet tillägnat sig den
+gamla germanska rättsuppfattningen, om ock i en egendomlig,
+äkta medeltida blandning med katolskt kyrkligt
+åskådningssätt. Så anser hon konungadömet vara en gudomlig
+institution, eftersom människan efter syndafallet
+måste visa lydnad och undergifvenhet för sin like, då hon
+ej längre vill lyda Gud. Hennes ställning i frågan: arfrike
+eller valrike, är icke fullt klar, men hennes utläggningar
+öfver konungadömets uppgifter ansluta sig nära
+till landslagens kända ord: »landom råda, rike styra, lag
+styrka och frid hålla». Han är bunden vid sin ed till
+folket, ty han är icke kronans herre utan rättens uppehållare
+och folkets beskyddare, hvars statskonst bör hvila
+på kristen tro. Tydligt framlyser denna uppfattning i
+de förebråelser hon riktar mot konungen, för att han
+icke beifrar vrakplundringar och i allmänhet icke uppehåller
+rätten för de fattiga. Bryter han sin ed, inträder
+också rätt till uppror; denna nordiska uppfattning, som
+ju äfven Karl IX häfdat, ligger på flerfaldiga ställen
+bakom hennes varningar, som alltmera tilltaga i skärpa.
+Sådana benämningar på kungen äro alls icke sällsynta
+som: »en krönt åsna med ett harhjärta», »en röfvare och
+<a id="page-15" class="pagenum" title="15"></a>
+en själaförrädare», så mycket värre än andra röfvare, som
+han sorgeligen röfvat rikets allmoge, fast den lagt sitt
+hufvud i hans knä.
+</p>
+
+<p>
+Äfven till drottningen äro skarpa förmaningar riktade,
+såsom den följande i jungfru Marias namn: »Säg
+drottningen, att jag, misskundens moder, tog henne så
+som en äppelkärna, den ej var fager att se, utan besk
+att smaka och osmaklig att svälja. Dock planterade jag
+henne långt bort i ett annat land, att hon skulle bära
+god frukt; så må hon bära dygdens lön, gärna hörande
+Guds ord, hvilka äro nyttiga för själen. Hon må ock
+tala de ting, som äro Gudi till heder och medkristna
+till nytta, ty då bär hon fagra blomster; älska Gud
+och sina medkristna, ty då bär hon fager frukt. Men
+nu talar hon gärna lättsinniga ord och sådana ting,
+hvarmed hon må förskaffa sig världens heder och kärlek.»
+</p>
+
+<p>
+Ju mera tiden framskrider, dess skarpare bli uppenbarelserna.
+När Birgitta en dag sett »den högfärdiga frun»
+åka i »en lekamlig vagn» – något som i den tidens Sverige
+ännu räknades till lyx –, visar sig den heliga Agnes
+och förklarar den som en symbol af »högfärdens vagn»,
+där djäfvulen själf är körsven och där hjulen heta högfärd,
+olydnad, girighet och egenkärlek. Och då drottningen
+en gång bedt Birgitta om ett råd men ansett rådet
+för svårt att följa, får hon höra, att på Elias’ tid hade
+funnits en drottning, som hatade sanningens ord och därför
+fått sitt välförtjänta straff.
+</p>
+
+<p>
+Att det icke endast är religiös nitälskan utan också
+fosterlandskärlek, som drifver Birgitta att taga så tungt
+på hoflifvet och politiken, det finna vi framför allt af
+en syn, som hon uttryckligen berättar att hon haft i
+Stockholm och som först efter elfva framfarna år blifvit
+henne tolkad af Kristus. Hon hade därvid sett solen
+och månen, samtidigt lysande från en alldeles mörk himmel,
+men strax därpå hade solen blifvit svart och månen
+flytt under jorden, skrämd af en stor och skräckinjagande
+<a id="page-16" class="pagenum" title="16"></a>
+drake, allt medan jorden blef full af krypande maskar
+och ormar, som uppåto grödan och stungo människorna.
+Hon fick nu genom Kristus veta, att den mörka himlen
+var Sveriges rike, där allt borde vara lugnt och rättvist
+såsom i himlen men som nu plågas och oroas af bedröfvelsernas
+storm och nedertrampas och fördärfvas af orätt
+och skatter. Dessa olyckor bero på att konungen och
+drottningen, hvilka skulle skina som sol och måne, hafva
+hedrat och upphöjt »en man af ödlesläkt», för att han
+skulle nedslå »Guds vänner» i riket.
+</p>
+
+<p>
+Starkt framlyser också fosterlandskärleken i den uppenbarelse,
+där Birgitta med ord, som påminna om kungaeden
+i landslagen, erinrar om att konungen icke äger
+rätt att minska riksens krona, d. v. s. område, »ty hvad
+är riket annat än allmogen, och hvad är kungen annat
+än allmogens och rikets värjare».
+</p>
+
+<p>
+Och sedan Birgitta förgäfves skickat konungen den
+ena varningen efter den andra, har hon icke heller tvekat
+för den direkta uppmaningen till uppror och val
+af en annan konung. I en fruktansvärdt osminkad vidräkning
+med alla Magnus Erikssons både underlåtenhets-
+och öfverträdelsesynder, hvarvid hon bland annat förebrår
+honom Skånes lösslitande från Sverige och upplösningen
+af unionen med Norge, tillägger hon slutligen
+i den heliga jungfruns namn de djärfva orden:
+</p>
+
+<p>
+»Om han icke vill lyda, så leten hemligen edra
+vänner, om I hafven några af ridderskapet, som hålla
+med eder, och sägen dem uppenbarligen det I saden
+konungen hemligen, och sägen, att I viljen icke tjäna
+någon kättare eller förrädare, icke heller hans son, om
+han vill följa sin faders gärningar, och tagen eder sedan
+en förman, som kan strida på kronans vägnar.» Såtillvida
+ha dessa ord sitt intresse, som Birgitta är den enda
+svenska kvinna, som före 1800-talet offentligen gett uttryck
+åt några samhällsidéer.
+</p>
+
+<p>
+<a id="page-17" class="pagenum" title="17"></a>
+Att Birgitta på detta sätt icke kunde blifva populär
+»i stora världen», var ju helt naturligt, och äfven
+härom lämna hennes skrifter de omisskännligaste vittnesbörd.
+»Hvad har vår fränka drömt om oss i natt»,
+lär ha varit kungens ofta förekommande fråga till henne,
+och en norsk prins lär en gång ha frågat henne, »om
+det skulle blifva vackert väder eller regn och om hennes
+söner skulle blifva konungar». Svarslös blef hon nog
+icke; legenden meddelar oss, att hon på sistnämnda fråga
+svarat: »Om du icke bättrar ditt lif, skall du icke varda
+konung, icke lefva länge på jorden och icke skåda någon
+afkomma; din moder skall icke glädjas af dig, och
+ditt eftermäle skall icke varda långvarigt.»
+</p>
+
+<p>
+Men det var icke endast sarkasmer hon fick uppbära.
+Präster och munkar, gentemot hvilka hon heller
+icke sparade på skarpa ord, ha också i början sökt undergräfva
+hennes anseende. Åtminstone möter oss underrättelsen
+om att en munk en dag under åberopande
+af en legendsamling, »Fädernas lefnad», sökt uppvisa,
+att den askes Birgitta fordrade var onyttig eller rent
+af skadlig. Hennes biktfader fick en gång försvara hennes
+uppenbarelser mot en munk »af stort anseende», som
+icke kunde tro, att Gud utvalt en kvinna till tolk af
+himmelrikets hemligheter.
+</p>
+
+<p>
+Och en af hennes fiender, tydligen en förnäm man,
+hade en dag i Stockholm slagit öfver henne ett spann
+vatten, när hon befann sig på en af de trängsta gatorna
+i den gamla staden.
+</p>
+
+<p>
+Slitningarna med hofvet hafva naturligtvis i hög
+grad bidragit till att öka Birgittas längtan från världslifvet.
+I tvenne längre pilgrimsresor sökte hon också
+den stillhet och den religiösa tröst världen icke kunde
+lämna henne. Den ena af dessa sträckte sig till Sankt
+Olofs graf i Trondhjem; tidpunkten när den företogs
+känner man icke, endast en del anekdoter därifrån, såsom
+att Birgitta gått hela vägen till fots, ehuru man
+<a id="page-18" class="pagenum" title="18"></a>
+icke hade ondt om hästar med på resan. Det, som för
+andra skulle varit försakelser, upptog hon knappast på
+detta sätt. Den hårda bädd hon vant sig vid och den
+köld hon stundom kunde tåla, såsom då hon en gång
+på en resa utan att frysa tillbragte natten i en öppen båt,
+emedan hon icke ville störa folket, som sof i stugorna
+på stranden – det var umbäranden, som ådrogo sig
+till och med den föga ömtåliga samtidens beundran.
+</p>
+
+<p>
+De stora berömda vallfartsorterna i utlandet hade
+emellertid länge hägrat för Birgittas håg, och hon kunde
+minst af allt glömma, att fyra släktled af hennes ätt
+vallfärdat till Sankt Jakob i Compostella. En sådan
+vallfärd kunde nu blifva en möjlighet, sedan barnen
+vuxit upp. De båda äldsta sönerna voro vapenföra, dottern
+Märta var gift, och Katarina gifte sig snart med
+riddaren Eggart von Kürnen; de öfriga insattes i olika
+klosterskolor. – För öfrigt kunna vi lätt fatta, att för
+Birgittas natur icke endast heligheten utan också de
+äfventyr, som voro förenade med en utländsk resa, måste
+innebära någonting lockande.
+</p>
+
+<p>
+Omkring 1341 begåfvo sig Ulf och Birgitta, med
+abboten Svenungus i Varnhem såsom biktfader, ut på
+den långa resan, från hvilken vi icke äga många underrättelser
+mer än namnen på några orter, där pilgrimerna
+stannat för att bedja. Troligen står dock den
+franska resan i något samband med det intresse Birgitta
+senare under vistelsen i Rom i sina uppenbarelser
+visar för Frankrike och för de olyckor, hvaraf detta land
+led till följd af det engelskt-franska tronföljdskriget,
+som uppstått just ett par år före pilgrimsfärden. I en
+syn ser hon Frankrikes skyddshelgon, Sankt Dionysius,
+bedja Guds moder om hjälp för sitt land, »där själarna
+ständigt äro stadda i våda och människornas kroppar
+nederslås såsom djur». Maria vänder sig då till Kristus
+och beskrifver för honom Frankrikes och Englands konungar
+som två »de grymmaste djur», hvilka åstunda
+<a id="page-19" class="pagenum" title="19"></a>
+att uppsluka hvarandras hjärtan. Det hela slutar med
+att Kristus manar dem att hålla frid med hvarandra.
+</p>
+
+<p>
+Den tvååriga pilgrimsresan nalkades emellertid sitt
+slut. I Nederländerna sjuknade mannen och synes aldrig
+riktigt hafva tillfrisknat från denna sjukdom, ty kort
+tid efter ankomsten till hemlandet nedlades han på dödsbädden
+och dog i Alvastra cistercienserkloster den 12
+februari 1344. Han hade begifvit sig dit i tanke att
+blifva munk men fick nu munkdräkten till svepning.
+</p>
+
+<p class="tb">
+* * *
+</p>
+
+<p class="noindent">
+Birgitta hade varit hos sin man i hans sista stunder
+och af den döende mottagit ett »fingergull», som han
+bedt henne bära till minne af deras äktenskap, hvilket
+i trots af det affärsmässiga sätt, hvarpå det ingåtts,
+dock varit alltigenom lyckligt. Men endast några dagar
+senare strök hon ringen af fingret och kastade bort den:
+hon hade gjort sitt lifs största erfarenhet, hon hade
+utbytt den jordiska kärleken mot en himmelsk. Vi låta
+hennes biografer här tala:
+</p>
+
+<p>
+»Några dagar därefter, då Kristi brud stod bedjande
+i sitt kapell, fattades hon af hänryckning, och därunder
+såg hon ett glänsande moln, och ur molnet hörde
+hon en röst sägande: ’Kvinna, hör mig!’ Hon blef skrämd,
+och fruktande, att allt blott vore en gyckelbild, flydde
+hon till sin kammare, biktade och tog nattvarden. Då
+hon för andra gången efter några dagars förlopp förrättade
+bön i samma kapell, syntes ånyo det glänsande
+molnet framför henne, och ur molnet hörde hon samma
+röst och samma ord som förut: ’Kvinna, hör mig!’ Men
+hon förskräcktes ånyo, flydde till sin kammare, biktade
+och tog nattvarden, såsom förut misstänkande, att
+rösten vore ett själfbedrägeri. När hon för tredje gången
+låg i bön, greps hon åter af hänryckning, såg åter
+det glänsande molnet, och i detta varsnade hon gestalten
+af en man, sägande: ’Kvinna, hör mig; jag är din
+<a id="page-20" class="pagenum" title="20"></a>
+Gud, och jag vill tala med dig.’ Då hon i sin räddhåga
+ånyo trodde sig vara föremål för ett själfbedrägeri, hörde
+hon gestalten säga: ’Frukta icke, ty jag är alltings skapare
+och kan icke bedraga. Jag talar till dig icke blott
+för din egen skull utan för de öfrigas frälsning. Hör
+hvad jag säger och gå till magister Mathias, din biktfader,
+hvilken förstår att skilja sanningens och lögnens
+andar. Säg honom från mig det som jag säger dig,
+emedan du är min brud och förbindelsen mellan mig och
+människorna. Du skall höra och skåda andliga ting,
+och min ande skall dröja hos dig ända till din sista dag.’»
+</p>
+
+<p>
+Skarpsinnigt har våra dagars främste birgittakännare,
+professor Henrik Schück, påpekat, att den stora
+hvälfningen i Birgittas lif, den som gjorde henne till
+helgon och sierska, egentligen bestod icke så mycket i
+en fullständig nydaning af hennes själslif som fastmer
+i en förskjutning af dess tyngdpunkt. Det öfverskott
+af krafter, som alltid funnits i hennes rika natur, späktes
+icke till döds: det öfverflyttades endast till ett nytt
+verksamhetsområde, där svängrummet var större. Hon
+hade alltid varit en skaldenatur med skaldenaturens öfvermått
+af känsla och fantasi, men hon hade också alltid
+varit en stark kvinna med styrkans kufvande och imponerande
+härskarvilja. Sådana naturer sörja själfva för
+att deras krafter äfven under de mest motiga och begränsande
+förhållanden få användning i världen, och Birgittas
+krafter hade hittills helt tagits i anspråk af hennes
+dubbla kall inom hem och hoflif. Moderns och hustruns
+ömhet uttryckte endast den ena sidan af samma
+natur, hvars andra sida yttrar sig i slottsfruns och
+hofmästarinnans organisationsförmåga och sedlighetsnit;
+Birgitta, om någon, bevisar den gamla satsen, att den
+bästa kvinna alltid har något af man i sitt innersta
+väsen.
+</p>
+
+<p>
+Men så kom den stora, bittra sorgen och beröfvade
+henne den hon själf säger sig ha älskat som sitt eget
+<a id="page-21" class="pagenum" title="21"></a>
+hjärta. Barnens uppväxt och brytningen med hofvet hade
+redan dessförinnan frigjort henne från mycket af de
+jordiska omsorger, som förut tagit hennes tid i anspråk.
+Det stod henne nu fritt att, om hon så ville, sluta
+sina dagar i ett nunneklosters stilla enformighet, ömsom
+eggande, ömsom söfvande sina efterhängsna världsliga
+minnen med broderandet af mässkrudar och mumlandet
+af böner. I så fall hade hennes händers verk
+kanske nu hängt i sakristiornas skräpvrår i våra gamla
+landtkyrkor och endast framtagits till förevisning, men
+Birgitta Birgersdotters namn hade då hört till de
+många, som försvunnit utan att lämna spår efter sig i
+historien.
+</p>
+
+<p>
+Nu är det emellertid med diktarens och härskarens
+gåfvor som med strömmarna, att dämmer man för dem
+på ett håll, så leta de sig väg på ett annat. Den kraft,
+som är medveten om sig själf, kan icke dö; den kan endast
+skaffa sig nya aflopp. Själf har hon, som vi sett, dömt
+sitt tidigare lif med en, såsom det synes oss, fullkomligt
+orättvis stränghet; i en uppenbarelse låter hon Kristus
+säga: »Ditt hjärta var kallt och hårdt som stål,
+det fanns däruti blott en liten gnista, men hon föll
+på ett svafvelberg, då världen gick dig emot och din
+make dog.» Själf lefde hon hädanefter nog också helst
+i den tron, att den nya lågan förstört allt det gamla
+inom henne, att det var ett svalg befästadt mellan hennes
+förflutna och nuvarande lif. Men lyckligtvis gick
+det icke så, och lyckligtvis går det icke heller någonsin
+så till vid den företeelse inom själslifvet, som verkligen
+förtjänar det kristna namnet omvändelse. Den iakttagelse
+litteraturhistorikern gjort rörande Birgittas omvändelse
+är i själfva verket allmängiltig; kan man någonsin
+tala om en »kraftens oförstörbarhet», så kan man
+det vid denna »omvärdering af alla värden», där kraften
+växer sig stark i nya makters tjänst, tvingas att välsigna
+i stället för att förbanna, att bygga upp i stället
+<a id="page-22" class="pagenum" title="22"></a>
+för att rifva ned, att vända hatet i kärlek och sorgen
+i glädje.
+</p>
+
+<p>
+På detta sätt är det också, som man med ett visst
+berättigande kunnat tala om en religion för hvarje personlighet:
+det gamla kynnet, de gamla naturanlagen
+trycka sin prägel äfven på det »nya», af religionen genomträngda
+själslifvet.
+</p>
+
+<p>
+Så fick Birgittas gamla viljekraft endast ett nytt
+och mäktigare aflopp, då hennes reformdrömmar icke
+längre inskränktes till Sveriges kyrka och politik utan
+fritt fingo omspänna hela den katolska värld, där enligt
+medeltida uppfattning kyrka och statsmakt tillsammans
+skulle tjäna Guds rike. Så fick hennes varma
+jordiska kärlek intet dödssår af mannens död, såsom hon
+själf uppfattade det; den lefde fastmer upp med sina
+gamla drag, sina jordiska former, i den nya kärleken
+till brudgummen Kristus. Medeltidens katolska mystik
+har nämligen med sin nutida protestantiska afkomling,
+pietismen, det gemensamt, att den uppfattar de bibliska
+liknelserna om den himmelske brudgummen såsom betecknande
+icke endast förhållandet mellan den kristna församlingen
+och dess herre utan också föreningen mellan
+Kristus och den enskilda själen. Och här fanns ju ett
+rikt tillfälle för medeltidsfantasiens barnsligt naiva och
+därför jämförelsevis oskyldiga sinnlighet att få ge
+sig utlopp, att få »lustas andeligen», som den fornsvenska
+öfversättningen af Birgittas uppenbarelser kallar
+det – då nämligen den lekamliga lusten, den jordiska
+njutningen såsom oren och syndfull var de religiöst
+högtstående förmenad.
+</p>
+
+<p>
+Häraf komma de många religiösa liknelser, dem
+Birgitta hämtar från den erotiska kärlekens område, icke
+minst i inledningen till de olika uppenbarelserna, där
+den heliga jungfrun icke sällan kallar Birgitta »min
+sons brud» eller säger till »riddaren»-själen: »Du är mig
+<a id="page-23" class="pagenum" title="23"></a>
+så ljuflig invärtes och så manlig utvärtes, att mig lyster
+att bo hos dig.»
+</p>
+
+<p>
+Observera också följande ställe, där Kristus säger:
+»Om du intet åstundar utan mig, om du försmår allting
+för min skull, ej blott barn och föräldrar utan äfven
+heder och rikedomar, så skall jag gifva dig den dyrbaraste
+och skönaste lön: ej guld eller silfver, utan jag
+skall gifva mig själf såsom lön och morgongåfva ...
+Om du det gör, då skall ditt hjärta vara i mitt hjärta
+och upptändas af kärleken till mig, liksom det torra
+riset upptändes af elden, och jag skall blifva i dig,
+så att alla världsliga ting skola varda dig beska och
+köttets lustar såsom etter. Du skall hvila i min gudoms
+armar, i hvilka ingen sinnlig vällust är utan andens
+glädje och hugnad. Är det ej skrifvet, att änkans
+olja minskades ej, under det Gud, efter profetens ord,
+lät det regna öfver jorden? Jag är den sanne profeten.
+Om du tror mina ord och lyder dem, skall glädjens
+och fröjdens olja evärdligen aldrig minskas för dig.»
+</p>
+
+<p>
+Birgitta vill lära sig hata egen vilja och endast lefva
+i kärleken till Gud; om denna kärlek åt henne bestämmer
+eviga kval eller evig salighet, må vara likgiltigt, ty
+då vår egen själfviska vilja en gång utrotas, »förvandlas
+vi till den vi älska och synderna ligga i själen liksom
+gäster, som slumra i ett härbärge». Ur denna mystiska,
+brännande kärlek hämtar själen evig kraft och ungdom.
+»Den fågel, som kallas Fenix, plägar, då han åldras,
+på den högsta bergstoppen reda sig ett bål, och när
+veden tändts genom solens glöd, då kastar han sig i
+elden, men ur hans aska uppstår en annan Fenix. Så
+skall ock den själ, som upptändes af den gudomliga
+kärlekens eld, liksom Fenix uppstå starkare och bättre.»
+</p>
+
+<p>
+I uppenbarelserna är det nu, som Birgitta hädanefter
+ser sin egentliga lifsuppgift; de äro också den
+förnämsta källan till studiet af hennes karaktär, och
+genom dem tillhör hon icke endast vår svenska litteraturhistoria,
+<a id="page-24" class="pagenum" title="24"></a>
+såsom vår största medeltidsskald, utan är
+öfver hufvud taget en af medeltidens yppersta diktarnaturer.
+Som det första utkastet till den tidigare
+serien af hennes uppenbarelser troligen är att hänföra
+till åren 1344-49, tiden mellan mannens död och hennes
+resa till Rom, är här platsen att redogöra för arbetets
+uppkomst.
+</p>
+
+<p>
+Birgittas förnämste rådgifvare och medhjälpare
+härvid har varit en annan af den svenska medeltidens
+märkligare personligheter, af samtida författare omtalad
+såsom »<em>magister Mathias</em>, professor i den heliga
+skrift och kanik i Linköping.» Han är känd såsom
+författare till flera arbeten, af hvilka de flesta
+äro helt eller delvis bevarade i handskrift, såsom en
+lärobok i poetik och en samling berättelser, afsedda att
+användas som exempel i predikningar. De bland hans
+skrifter, som för Birgittas utveckling varit de viktigaste,
+äro dock utan tvifvel dels hans stora bibelverk:
+en samling latinska förklaringar till hela bibeln, dels
+en särskild, under medeltiden mycket högt skattad utläggning
+af Uppenbarelseboken. Af det ursprungliga latinska
+bibelverket finnes numera tyvärr endast en mycken
+liten bit af Nya testamentet i behåll, men vi äga
+ännu Moseböckerna i en fornsvensk omskrifning och utläggning,
+för hvilken troligen Mathias’ bibelverk ligger
+till grund, och vi ha all anledning antaga, att denna svenska
+bearbetning tillkommit på Birgittas föranstaltande
+och att det varit därur, som hon fått sin ganska omfattande
+och under medeltiden sällsynta kunskap i bibeln.
+</p>
+
+<p>
+Möjligt är, att hon känt magister Mathias redan
+tidigt. Man har gissat, att han till och med varit hennes
+ungdomslärare, eftersom han alltid kallas hennes
+förste biktfader, men med säkerhet vet man endast, att
+han mot slutet af Ulf Gudmarssons lifstid eller åtminstone
+från tiden närmast efter hans död innehaft denna
+ställning. Mathias var närvarande vid hennes första
+<a id="page-25" class="pagenum" title="25"></a>
+uppenbarelser, och han var hos henne, då hon nu, till
+icke liten förundran och äfven förargelse för samtiden,
+valde till bostad sin mans sista vistelseort, Alvastra,
+visserligen icke själfva munkklostret men dock ett närbeläget
+och till klostret hörande hus. Pratet tystnade
+likväl inför det beskydd Birgitta åtnjöt af två så ansedda
+andliga som magister Mathias och priorn i Alvastra,
+<em>Petrus Olai</em>.
+</p>
+
+<p>
+Eftervärlden förundrar sig ej öfver att Birgitta valde
+deras umgänge, med de tillfällen till rikt andligt utbyte
+det medförde, framför vistelsen i ett af dåtidens
+nunnekloster. Det är också under denna tid, som hon
+börjar sina egentliga teologiska studier, hvilka, då hon
+ännu icke kunde latin, skedde på det sätt, att man muntligen
+eller skriftligen för henne öfversatte helgonlegender
+och annan litteratur, som i latinska handskrifter fanns
+tillgänglig i klosterbiblioteket.
+</p>
+
+<p>
+Birgitta har dock under samlifvet med den lärde
+teologen icke varit endast den mottagande. Mathias beundrade
+till den grad sin inspirerade lärjunge, att han
+icke ens kunde afhålla sig från att stundom i sina predikningar
+offentligen prisa hennes dygder såsom efterföljansvärda
+exempel, så att hon själf måste bedja honom
+låta bli det. Ofta frågade han henne till råds i
+kvistiga teologiska spörsmål, särskildt rörande Uppenbarelseboken,
+och vissa delar af Birgittas uppenbarelser
+härröra tydligen från dylika samtal dem emellan. Särskildt
+gäller detta femte boken däraf, som tycks ha
+tillkommit, då hon var stadd på en resa i Östergötland
+tillsammans med sin biktfader och några andra andliga.
+Boken utgöres nämligen egentligen af en enda
+sammanhängande uppenbarelse, hvarunder hon först lyssnar
+till en kättersk munk, som uttalar allahanda tvifvel
+på kyrkolärans sanning, och sedan meddelar honom »brudgummens»
+vederläggningar af dessa tvifvel. Det är icke
+svårt att inse, att vi här ha att göra med den i teologiens
+<a id="page-26" class="pagenum" title="26"></a>
+spetsfundigheter väl bevandrade lärarens ängsliga
+frågor, vederlagda af hans mindre lärda och därför
+mera barnsligt troende skriftebarn.
+</p>
+
+<p>
+Å andra sidan har Mathias gifvit Birgitta just det
+stöd hon behöfde för att få sina uppenbarelser erkända
+som gudomlig sanning inom den teologiska världen. Det
+fanns under denna det religiösa svärmeriets tid godt
+om folk, som framträdde med ett »så säger Herren»
+på läpparna, men så naiv var dock icke ens medeltiden,
+att alla dessa uppenbarelser togos för goda. Innan kyrkan
+erkände dem som ingifna af Gud, erfordrades tvärtom
+en noggrann undersökning af skolade teologer, och
+säkerligen blef kritiken icke mildare, därför att man
+hade en kvinna att göra med. Historien visar, att den
+katolska kyrkan, sedan den förvandlats från en lekmannakyrka
+till en prästkyrka, särskildt gjort allt för att
+befria sig från kvinnans inflytande och göra henne enbart
+till ett prästens lydiga verktyg – detta till och med
+när det gällde sådana områden som fattig- och sjukvård,
+dem vi nu äro benägna att anse som företrädesvis
+»kvinnliga» verksamhetsfält. Hur mycken ödmjukhet och
+hur mycket erkännande af den redan halft bortglömda
+läran om det allmänna prästadömet måste då icke erfordras,
+innan medeltidsteologiens målsmän kunde lära
+sig att betrakta en kvinnas ord som annat än kvinnogriller!
+Vi finna också, att icke ens Birgittas egenskap
+af redan offentligen erkändt helgon kunde skydda hennes
+uppenbarelser från att af det stora kyrkomötet i
+Basel bli misstänkta såsom icke fullt renläriga. Det
+har rent af gått så långt, att en samling böner, hvilka
+inom den katolska världen gå och gälla för att vara
+hennes verk, ehuru de bevisligen icke äro det, på 1600-talet
+blifvit införda i kyrkans förteckning öfver förbjudna
+böcker!
+</p>
+
+<p>
+Under sådana förhållanden var det för Birgitta af
+oskattbart värde att bland sina närmaste vänner äga
+<a id="page-27" class="pagenum" title="27"></a>
+Sveriges dåförtiden mest framstående teolog, som kunde
+pröfva andarne och skilja Guds ord från djäfvulens.
+Att sierskan verkligen haft uppenbarelser, därom kunde
+man nämligen enligt medeltidens åskådningssätt icke tvifla;
+hvad det här gällde, var endast att, liksom i ett
+annat mycket kändt fall – rättegången mot jungfrun
+af Orléans – utröna, hvarifrån uppenbarelserna kommo.
+Åtskilligt ger också vid handen, att det förnämligast
+är Mathias’ auktoritet, som från början skaffat Birgittas
+skrifter deras anseende inom kyrkan, på så sätt, att
+han skilt ut de uppenbarelser, som icke voro ingifna
+ofvanifrån, och försett de öfriga med teologiska utläggningar
+och rekommendationer till biskopar och andra
+framstående män. Hans företal till hennes äldsta uppenbarelse
+finnes ännu kvar.
+</p>
+
+<p>
+Åren för den dagliga samvaron med magister Mathias
+var säkerligen Birgittas lugnaste tid, men den var
+kort: 1348 skildes de båda vännerna åt, emedan Mathias
+såsom konungens främste rådgifvare måste följa med
+på det korståg till Ryssland, som Magnus Eriksson då
+företog. Korståget berodde på ett länge sedan afgifvet
+löfte, om hvars uppfyllelse Birgitta icke tröttnat att påminna
+konungen. I minsta detalj hade hon föreskrifvit de
+kyrkliga anordningarna för det hela, talat om hvilka fanor
+som borde användas och hvilka präster som borde medfölja,
+för att Guds välsignelse skulle följa företaget.
+Säkert var det också hon, som förmått konung Magnus
+att medtaga Mathias, men detta hindrade icke, att Birgitta,
+när skilsmässan nalkades, ogärna ville afstå från
+sin trogne rådgifvare. Hon blef desto mer bekymrad
+öfver hans afresa, som hon 1346 erhållit en gudomlig
+befallning att resa till Rom.
+</p>
+
+<p>
+Det så ifrigt efterlängtade korståget blef ödesdigert
+nog; enda resultatet blef en ökning af Sveriges skuld.
+Icke heller fick Birgitta någonsin återse Mathias. Han
+öfverlefde visserligen korståget men dog strax efter
+<a id="page-28" class="pagenum" title="28"></a>
+hemkomsten, såsom det uppgifves 1350 i Stockholm,
+där han lär ha begrafts i svartbrödraklostret, hvars
+grundmurar delvis ännu finnas i ett hus vid Svartmangatan.
+Birgitta, som då vistades i Rom, lär »i anden»
+ha förnummit sin gamle väns död, ett prof på »tankeöfverföring»,
+hvarom icke endast medeltiden gifvit oss
+sägner.
+</p>
+
+<p>
+Hvilket rikt utbyte vänskapsförhållandet till Mathias
+gifvit, det finna vi bäst af hennes omfattande skriftställarskap
+under de fyra åren af deras samvaro. Sannolikt
+förskrifver sig öfver hälften af de uppenbarelser,
+som sedermera utgåfvos, däribland Vadstena klosterregler,
+från denna tid. Denna verksamhet har aldrig
+afstannat i den mening, att hon icke också efter skilsmässan
+från Mathias fått mottaga uppenbarelser; hennes
+biografer säga oss tvärtom, att sådant dagligen inträffat.
+Men utan stödet af sin förre biktfaders teologiska
+lärdom synes hon icke alltid ha vågat lita på uppenbarelsernas
+gudomliga ursprung, och detta förklarar måhända,
+hvarför större delen däraf fått vänta på utgifning
+till slutet af hennes lif.
+</p>
+
+<p>
+Alldeles utan andliga rådgifvare var Birgitta dock
+icke efter skilsmässan från Mathias. Den nyss omtalade
+priorn i Alvastra hade redan under Mathias’ lifstid varit
+henne behjälplig vid öfversättningen af uppenbarelserna,
+och till sin nye biktfader utsåg hon priorns namne, magister
+<em>Petrus Olai</em>, föreståndare för Helgeandshuset i
+Skeninge.<a class="fnote" href="#footnote-1" id="fnote-1">[1]</a> På grund af namnlikheten har han ofta
+blifvit förväxlad med sin vän priorn; vi skilja dem
+åt genom namnen priorn Petrus och magister Petrus.
+Liksom de andra båda teologerna var han en from och
+Birgitta varmt tillgifven man, men han var trots sin
+magistertitel Mathias djupt underlägsen i teologisk lärdom,
+och Birgitta har själf haft blicken öppen för denna
+underlägsenhet. Så låter hon Guds moder i en uppenbarelse
+<a id="page-29" class="pagenum" title="29"></a>
+uttrycka sig i en något öfverseende ton om hans
+mindre fulländade latin och råder honom en gång att
+öfverlämna en af honom själf författad hymn till biskop
+Heming i Åbo för att möjligen efterses och kompletteras.
+Det är troligen denna tydliga misstro till magister
+Petrus’ förmåga af teologisk kritik, som gjort,
+att Birgittas författarverksamhet numera för en längre
+tid i viss mån tycks ha legat nere.
+</p>
+
+<p class="footnote">
+<a class="footnote" href="#fnote-1" id="footnote-1">[1]</a> Helgeandshus = fattighus och härbärge för resande.
+</p>
+
+<p>
+Teologisk kritik har Birgitta dock icke heller
+under denna period saknat. Alvastrapriorn, för hvilken
+hon egentligen tyckes ha hyst större förtroende än för
+sin nye biktfader, befann sig i Rom under en stor del
+af hennes vistelse där, och det var åt honom och ej åt biktfadern,
+som hon öfverlämnade uppdraget att öfversätta
+uppenbarelserna på latin. Detta språk hade hon visserligen
+redan mot slutet af sin vistelse i Sverige börjat lära
+sig, och tack vare flitiga lektioner äfven under den tidigare
+vistelsen i Rom hann hon därvid så långt, att hon
+kunde läsa en del latinska böcker, men hon var ju vid
+den tiden en äldre kvinna, och hon lärde sig aldrig tala
+eller skrifva språket. Sina uppenbarelser nedskref hon
+därför själf – eller dikterade dem – på svenska; vi
+äga på Kungl. biblioteket i Stockholm två af hennes
+egenhändiga utkast i behåll. Genom jämförelse mellan det
+ena af dessa utkast och den latinska öfversättning, som
+priorn Petrus däraf verkställt, finna vi, att han gjort sammandrag
+och uteslutningar i den ursprungliga texten, något
+som för öfrigt under medeltiden, då man intet begrepp
+hade om nödvändigheten af ordagranna öfversättningar,
+var fullkomligt vanligt. Detta förhållande har emellertid
+haft till följd, att de Birgittas uppenbarelser vi
+nu äga i allmänhet torde få betraktas såsom en mången
+gång ganska grundlig omskrifning af hennes egen text,
+som tydligen ofta förefallit hennes teologiska rådgifvare
+alltför våldsamt kritisk mot dåvarande kyrkliga och
+politiska myndigheter. Hade Birgitta fått skrifva okorrigerad,
+<a id="page-30" class="pagenum" title="30"></a>
+så är det troligt, att hon fått nöja sig med
+den helgongloria, som allmänna opinionen gifvit henne
+– i vår tanke säkerligen icke mindre värd än den påfliga!
+</p>
+
+<p class="tb">
+* * *
+</p>
+
+<p class="noindent">
+Det var i slutet af 1348 eller början af 1349 Birgitta
+anträdde sin romresa; i alla händelser var hon
+framme vid jultiden 1349. En sådan resa var denna
+tid, särskildt då under digerdödens härjningar i Europa,
+farlig nog, men den, som har stora mål i sikte, frågar
+icke efter yttre faror. Och Birgitta hade stora mål
+för sin återstående lefnad: hon ville föra påfven tillbaka
+till Rom, och hon ville där mottaga hans bekräftelse på
+den klosterorden, till hvilken hon under vistelsen i Alvastra
+utarbetat regler.
+</p>
+
+<p>
+Oss nittonhundratalsmänniskor förefaller detta vid
+första påseende främmande nog, men de bland oss, som
+äga religiösa intressen, kunna ana hvad det innebar,
+om de erinra sig, att dessa ting för 1300-talets katoliker
+nästan sammanföllo med begreppet kyrklig reformation.
+För medeltidens fromma var påfvemakten liksom
+ett synligt vittnesbörd om sanningen af Jesu löfte
+att vara när sina trogna alla dagar intill världens ända.
+Jesus hade meddelat Petrus uppdraget att förvalta sin
+kyrka, och från Petrus hade detta uppdrag gått öfver
+på hans efterträdare – så var den medeltida tron, som
+ännu icke hade hunnit rubbas af några historiskt-kritiska
+frågor. Och då åt Kristus hade gifvits all makt i himmeln
+och på jorden, måste ju Kristi jordiska ställföreträdare
+förvalta äfven hans jordiska välde. Kejsaren,
+i hvars hand väldet öfver jordkretsen alltsedan det gamla
+romarväldets dagar ansågs ligga, var därför i sin ordning
+egentligen endast påfvens världslige vikarie, skyldig att
+tjäna denne vid gudsrikets upprättande på jorden. Så
+bildade maktförhållandena i dessa länsväsendets tider liksom
+<a id="page-31" class="pagenum" title="31"></a>
+en väldig pyramid, hvars topp utgjordes af påfve
+och kejsare. Kejsardömet, eller, som det kallades, det
+heliga romerska riket, betecknade därför hela den kristnade
+statsmakten. Föreställningen om »monarkien», som
+man också brukade säga, hängde så segt fast i den historiska
+undervisningen ännu i 1600-talets Sverige, att Johan
+Skytte 1629 vid ett rådssammanträde, då frågan om Sveriges
+deltagande i trettioåriga kriget behandlades – om
+också blott liksom formellt och för traditionens skull
+kunde invända något om att det var »mot gud och samvetet
+att vilja tillintetgöra monarkien». I själfva verket
+måste äfven vi med våra från den moderna nationalitetsidéen
+hämtade föreställningar erkänna, att det låg någonting
+storartadt i denna medeltidstanke, som redan på
+jorden och politiskt taget sökte upprätta ett enhetligt,
+alla folk omfattande gudsrike.
+</p>
+
+<p>
+Vid den tid, då Birgitta uppträdde, såg det dock allt
+utom lofvande ut för förverkligandet af denna tanke.
+Korstågstidens religiösa idealer hade redan undanträngts
+af furstarnes sträfvan efter en stark världslig makt,
+och denna sträfvan underlättades genom kyrkans förvärldsligande.
+Båda företeelserna framträdde skarpast
+i Frankrike, där påfven för närvarande vistades i nesligt
+beroende af den uppåtsträfvande konungamakten och
+hängifvande sig åt ett lefnadssätt, som den store italienske
+skalden Petrarca skildrat på följande sätt:
+</p>
+
+<p>
+»Hoppet om ett tillkommande lif var en fabel, sanningen
+vanvett, kyskheten skam, och hvar dag utmärktes
+genom orgier, som dessa stinkande gamla bockar, kardinalerna,
+höllo, medan Satan satt i en vrå och gapskrattade.»
+</p>
+
+<p>
+Birgitta och de flesta rättrogna katoliker med henne
+sågo nu i påfvens återvändande till Rom, och därmed till
+oberoendet, första villkoret för en bättre sakernas ordning
+inom kyrkan. Som alltid hade hennes tankar tagit
+sig uttryck i uppenbarelser, och på den tiden låg det
+<a id="page-32" class="pagenum" title="32"></a>
+intet onaturligt i den idéen, att en nordisk kvinna skulle
+kunna vara vald till Guds verktyg för att genomdrifva en
+kyrkoreform. Redan 1348 hade hon skickat biskopen i
+Åbo och priorn Petrus med en maning till påfven Klemens
+VI att återvända till Rom.
+</p>
+
+<p>
+Men äfven en annan tanke hade mognat hos Birgitta
+under vistelsen i Alvastra; uppenbarelsen om den
+nya nunneorden med Vadstena kloster som medelpunkt hör
+också med till de för tiden betecknande reformtankarna.
+För den katolska kyrkan ha Kristi omutliga helighetskraf
+och det naturliga världslifvet alltid tett sig som
+oförenliga motsatser, och den enda utväg man kunnat
+finna till kompromissande mellan bägge har bestått i
+skapandet af två slags moral, en lägre för lekmännen,
+som endast behöfde uppfylla tio Guds bud, och en högre
+för de andliga, som dessutom åtogo sig fattigdom, kyskhet
+och lydnad och genom sina »öfverloppsgärningar»
+godtgjorde för de andras världsliga lif.
+</p>
+
+<p>
+Men eftersom det »högre» lifvet alltid måste te sig
+som idealet, kunde världsmänniskorna alltför ofta, därest
+de togo saken allvarligt, komma att känna sin religiösa
+»underlägsenhet» tyngande för samvetet. Helgjutna kristliga
+karaktärer, fullt lefvande i känslan af att Gud
+bestämt deras uppgift i världen, voro därför under
+medeltiden säkerligen sällsynta nog utanför klostermurarna.
+Vi spåra samvetsbetänkligheter redan i Birgittas
+äktenskap och hoflif. Hvad tiden hade af innerligare
+religiöst lif finna vi mestadels bland »renlifvesmän
+och -kvinnor», och de reformationsrörelser, dem
+medeltidskyrkan upplefde, kommo vanligen från klostren.
+Så hade varit fallet på 9- och 1000-talen med kluniacenserrörelsen;
+detsamma gäller ock om tiggarordnarnas
+folkliga rörelse på 1200-talet, och Birgittas orden, af henne
+själf kallad Salvatorsorden, d. v. s. Frälsarens orden,
+var ämnad att bli en länk i denna kedja. En egendomlighet
+skilde den dock från alla föregående ordnar:
+<a id="page-33" class="pagenum" title="33"></a>
+den var ämnad att sammanföra munkar och nunnor till
+gemensam gudstjänst och arbete för män och kvinnor
+inom samma kloster, dock på det sätt, att de manliga
+ledamöterna skulle vara ett fåtal och uppfattades såsom
+väsentligen till för nunneklostrets skull, hvilket
+framgår af ordensregelns stadgar.<a class="fnote" href="#footnote-2" id="fnote-2">[2]</a>
+</p>
+
+<p class="footnote">
+<a class="footnote" href="#fnote-2" id="footnote-2">[2]</a> Se <a href="#page-43">bihanget</a>.
+</p>
+
+<p>
+Men hennes orden var också på visst sätt afsedd
+att blifva en folkbildnings- och uppfostringsanstalt. Till
+munkarnes skyldigheter hörde att om söndagarna på svenska
+utlägga bibeln för allmänheten, en uppgift som dock
+icke kan sägas vara någon nyhet inom den katolska världen,
+eftersom redan tiggarordnarna på detta sätt verkat
+reformerande. Birgittas förordning i detta afseende
+är emellertid ett ytterligare bevis på att det icke först
+var protestantismen, som hos oss införde predikan på
+modersmålet.
+</p>
+
+<p>
+Slutligen var orden, som man sagt, afsedd att vara
+en uppfostringsanstalt för adelns döttrar men en anstalt,
+där uppfostran icke blott inskränkte sig till meddelandet
+af några vissa kunskaper utan afsåg hela personlighetens
+utbildning i den riktning, som Birgitta ansåg
+vara den väsentliga. Ordens aristokratiska läggning
+är tydlig, och de i Vadstena inskrifna nunnorna tillhörde
+i allmänhet Sveriges förnämsta släkter.
+</p>
+
+<p>
+Ordensregeln var »uppenbarad» och färdig redan under
+vistelsen i hemlandet, men det absolut nödvändiga
+fattades: påfvens bekräftelse. Kyrkans insegel skulle
+Birgitta minst af allt velat sakna för sitt verk, och
+hur skarpa ord hon än – för öfrigt i likhet med många
+andra af medeltidens heliga – utslungat mot kyrkans
+fördärf och påfvedömets laster, kunde allt detta icke förmå
+henne att misströsta om dessa institutioners gudomliga
+ursprung och slutliga seger öfver synd och värld.
+Hon kunde utslunga våldsamma angrepp mot den faktiske
+påfven, men ämbetets helighet betviflade hon aldrig.
+Finns det än reformtankar hos Birgitta, kan hon sålunda
+<a id="page-34" class="pagenum" title="34"></a>
+dock aldrig jämnställas med reformationens förelöpare;
+hennes reformnit står helt och hållet på katolsk
+grund, och endast i sällsynta undantagsfall kan en protestant
+finna hvad vi numera kalla uppbyggelse af hennes
+skrifter, såframt man icke med uppbyggelse menar den
+stämning af vördnad inför naiv tro, som de äldre italienska
+mästarne ännu i dag ingifva äfven den otrogne
+turisten, som studerar deras målningar.
+</p>
+
+<p>
+Birgitta kom till Rom, medan där var jubelår och
+rättrogna katoliker myllrade på alla gator. Man har
+beräknat, att omkring tio gånger så många främlingar
+som nu för tiden detta år besökte Rom för den stora
+aflatsutdelningens skull, hvilket gjorde, att det 1350,
+då staden endast hade tiondedelen af sitt nuvarande invånarantal,
+var nästan omöjligt för alla resande att få
+härbärge, helst romarne genom dryga tullar plägade
+dyrka upp lifsmedelsprisen. Själf fick hon nog snart tak
+öfver hufvudet, känd som hon var såsom en märklig
+och inflytelserik person; man kallade henne i Rom icke
+sällan »furstinna af Närike». I hela fem år bodde hon
+i ett med kyrkan San Lorenzo in Damaso sammanbyggdt
+hus, som eljest var afsedt till ämbetsbostad åt
+en kardinal. Därefter erbjöds henne fri bostad hos en vän,
+den förnäma romarinnan Francesca Papazuri, hvars hus
+låg i närheten af nämnda kyrka på en då föga bebyggd
+plats. Det är nu ståtligt restaureradt och innehafves
+af en polsk nunneorden, som med stor vördnad
+omhuldar minnena efter Birgitta och gärna visar dem
+för främlingar.
+</p>
+
+<p>
+Birgitta kom till Rom på den tid, då Petrarca ännu
+lefde och minnet af Dantes personlighet ännu icke försvunnit
+från Italien. En del af de konstnärer, som förebådade
+renässansen, hade också hunnit smycka kyrkorna
+med målningar och skulpturarbeten. Men lika litet som
+vi ha något bevis på att Luthers romresa medfört annat
+än moraliska och religiösa intryck för honom, lika litet
+<a id="page-35" class="pagenum" title="35"></a>
+kunna vi på Birgittas skrifter skönja, att samtidens konst
+och diktning haft något att säga henne. Nämner hon
+något om bildverk, är det snarare i den klandrande tonen:
+sådant är »världslig fåfänglighet», som drager själen från
+Gud. Det är Roms kyrkliga och politiska förhållanden,
+som taga hela hennes intresse. Det kyrkliga
+tillståndet kunde icke vara annat än sorgligt, då Rom
+var en försummad, af sin herde öfvergifven stad, men
+härmed följde äfven en nästan fullständig brist på politisk
+ordning, för att icke säga det enklaste rättsskydd.
+Betecknande var, att herraväldet öfver staden var så godt
+som deladt mellan två privata adelsfamiljer, Colonna och
+Orsini, hvilkas anhängare slogos om makten öfver gatorna.
+Röfvarband huserade för öfrigt obehindradt, och
+det var ofta lifsfarligt att våga sig ut om dagen, liksom
+man om natten var tvungen att förvandla husen
+till små fästningar. Tillståndet återspeglas i följande
+af Birgittas uppenbarelser:
+</p>
+
+<p>
+»O Rom, Rom, dina murar äro rämnade och nedbrutna;
+därför äro dina portar utan vård och dina
+kar säljas; därför äro dina altaren ödelagda; offret
+och ottesångsrökelsen brännas i uthusen; därför
+stiger ingen ljuflig doft från din främsta kyrka. –
+Men nu vill jag tala om Rom, såsom profeten talade
+om Jerusalem, sägande: fordom byggde rättvisa i henne,
+och hennes höfdingar voro fridens höfdingar, men nu
+är hon förvandlad till slagg, och hennes höfdingar äro
+mandråpare. O Rom, om du kände dina dagars tal, skulle
+du gråta och icke fröjdas! I forna dagar var Rom såsom
+en duk, glänsande af de skönaste färger och väfd
+af de kostbaraste trådar, ty jorden var purpurfärgad
+af martyrernas blod och blandad med helgonens ben.
+Men nu äro hennes portar öfvergifna, därför att deras
+väktare förfallit till girighet, murarna äro grusade och
+utan försvar, emedan prästerskap och folk, hvilka äro
+Guds mur, sprida sig och utöfva köttets gärningar; de
+<a id="page-36" class="pagenum" title="36"></a>
+gudomliga kärlen säljas skamligen, ty Guds sakrament
+bortgifvas för penningar och världslig vinning; altarna
+äro ödelagda, emedan vårdaren har händer, obekväma
+till kärlekens gärningar, och ehuru han vidrör
+Guds lekamen, bor Gud icke i hans hjärta, hvilket är
+uppfylldt af världens fåfänglighet.»
+</p>
+
+<p>
+Birgitta lefde på det hela taget ett enformigt lif
+i Rom. Hennes dag var noga indelad; sysselsättningarna
+växlade mellan studier, bön, kyrkobesök och välgörenhet
+mot de fattiga. När tillförseln från Sverige dröjde,
+hade hon stundom svårt att reda sig och sitt stora hushåll,
+hvilket under olika tider bestod af bland andra sådana
+personer som hennes barn Katarina och Birger, priorn
+Petrus och magister Petrus, och hvilket för öfrigt gästfritt
+mottog en hel mängd resande svenskar, som eljest haft
+svårt att få bostad. Ibland kunde det hända, att hon
+rent af satte sig bland tiggarne och begärde allmosor; dåtidens
+tiggeri hade ju också prägel af ett slags botöfning.
+</p>
+
+<p>
+Sin stora tanke glömde hon ej, men förgäfves slungade
+hon det ena brefvet efter det andra mot påfvarne.
+Klemens VI och Innocentius VI lefde och dogo i Avignon.
+Först Urban V gjorde 1367 sitt högtidliga intåg i sin
+residensstad, och följande år kom äfven kejsaren på besök
+till Rom. Birgitta förde sina söner till audiens hos
+påfven. Troligen är det vid denna tid hon först ansökt
+om stadfästelse på klosterregeln. Denna stadfästelse
+lät dock vänta på sig, och Birgitta blef gammal och
+trött under sin väntan, men hon gaf sig ej; en biograf
+säger, att hon juli 1370 uppsökt påfven och talat allvarsord
+till honom, sagt honom, att hans tid var kort
+och att han därför borde akta på hur de åt honom anförtrodda
+själarna skulle kunna frälsas. Ville påfven
+icke stadfästa regeln utan betalning, skulle Kristus själf
+bekräfta den. Den glädje påfven skulle få känna efteråt
+skulle vara vittnesbörd om att detta verkligen var en
+befallning från Frälsaren.
+</p>
+
+<p>
+<a id="page-37" class="pagenum" title="37"></a>
+Ändtligen, den 5 augusti 1370, utfärdades också stadfästelsebrefvet.
+</p>
+
+<p>
+Ett par gånger dessförinnan hade Birgitta varit utanför
+Roms murar, på ett par smärre resor till Assisi och
+Neapel; nu drog hon ut på sin sista långa pilgrimsfärd,
+till Jerusalem, dit hon genom uppenbarelser flerfaldiga
+gånger blifvit kallad. Hon kom tillbaka därifrån endast
+för att dö. »Tidigt i gryningen en julimorgon 1373
+uppenbarade sig Kristus åter för sin brud för att trösta
+henne under dödsarbetets plågor; därpå åhörde hon mässan,
+mottog sakramenten och utandades sin sista suck,
+omgifven af sina närmaste.»
+</p>
+
+<p>
+Nästan omedelbart efter Birgittas död gjorde hennes
+dotter Katarina, den första abedissa i Vadstena och
+själf till sist inskrifven bland helgonens tal, ansökan
+om att få sin moder uppsatt på kyrkans helgonförteckning.
+Ansökningen understöddes af kung Albrekt och
+hans stormän, men äfven kejsaren, drottningen af Sicilien
+och flera romerska ädlingar anhöllo därom. På Urban
+VI:s tillskyndan kom också 1390 generalkonfessorn i Vadstena,
+Birgittas vän, Petrus Magni, öfver till Rom för
+kanoniseringens fullbordan, och en af hans följeslagare,
+Lars Romare, har gifvit en nyligen i Vatikanen funnen
+beskrifning på hur denna tillgick.
+</p>
+
+<p>
+När Petrus kom, var Urban redan död, och det
+var för påfven Bonifacius IX, som munken fick framlägga
+bevisen på Birgittas helighet, hvilka öfverlämnades
+till undersökning åt en fransk, en engelsk och
+en italiensk kardinal. När undersökningen utfallit efter
+önskan, utlystes i den franske kardinalens hus en sammankomst,
+där hvar och en, som hade något att invända
+mot helgonförklaringen, fick yttra sig. En munk
+invände, att saken var väckt för tidigt efter Birgittas
+död, och en annan öfverlämnade en bok, hvari han nedskrifvit
+anmärkningar mot Birgittas skrifter. Men invändningen
+<a id="page-38" class="pagenum" title="38"></a>
+tystades tämligen omildt af kardinalen, som
+för öfrigt ref sönder boken, och så var den saken
+afgjord.
+</p>
+
+<p>
+Petrus Magni fick sedan i uppdrag att anskaffa
+allt som behöfdes till Peterskyrkans och påfliga palatsets
+smyckande för kanoniseringen. 600 vaxljus, 5,000
+lampor och så mycket friska olivkvistar, som tio åsnor
+kunde bära, hörde med till det nödvändiga och kostade
+dryga pengar. Fredagsaftonen den 6 oktober och lördagsmorgonen
+den 7 firades helgonet med klockringning
+i alla Roms kyrkor. Kanoniseringen skedde i påfliga
+palatsets stora kapell. Efter en predikan, som handlade
+om Birgitta, hennes underverk och uppenbarelser,
+upptog påfven själf, knäböjande, en lofsång, slog så
+upp den stora boken med förteckning på kyrkans helgon
+och inskref där Birgittas namn.
+</p>
+
+<p>
+Efter en kort procession återkom påfven, och då uppstämdes
+hymnen »Bed för oss, Birgitta». I Peterskyrkan
+hölls gudstjänst på aftonen, och följande dag förrättade
+påfven själf mässan därstädes, hvarvid högtidlig offring
+skedde.
+</p>
+
+<p>
+Petrus Magni fick denna dag den tvifvelaktiga glädjen
+att, utan att dock själf få vara med, bjuda påfven
+på middag; Bonifacius hade nämligen förklarat
+sig »vilja vara helgonets gäst». Kardinalen af Frankrike
+höll däremot stor middag i sin trädgård för hvem
+som ville vara med, och därvid gick naturligtvis åt en
+oerhörd massa mat och dryck.
+</p>
+
+<p>
+Helgonets reliker framvisades på måndagen.
+</p>
+
+<p>
+Det var slutligen också kardinalen af Frankrike,
+som åtog sig att betäcka de dryga kostnaderna för kanoniseringen,
+troligen till följd af att han såsom släkting
+till Magnus Erikssons gemål betraktade sig som
+frände till det nya helgonet.
+</p>
+
+<p class="tb">
+* * *
+</p>
+
+<p class="noindent">
+<a id="page-39" class="pagenum" title="39"></a>
+Återstår nu att säga några ord om fullbordandet
+af Birgittas båda förnämsta verk, Vadstena kloster och
+uppenbarelserna. Till klostret hade Magnus Eriksson redan
+1346 skänkt Vadstena kungsgård jämte 6,000 mark
+silfver, en i sanning kunglig gåfva, som visar, att Birgitta
+trots alla misshälligheter dem emellan dock för
+honom var en auktoritet. Klostret invigdes 1384, och
+dotterkloster anlades i främmande länder, i England,
+Holland, Frankrike, Tyskland, ända ned till Spanien och
+Italien. Särskildt i Norden blefvo dessa kloster verkliga
+kulturhärdar, där krönikor författades, en stor del
+af vår medeltidslitteratur afskrefs, främmande böcker
+öfversattes och förbindelser med främmande folk uppehöllos,
+handaslöjder bedrefvos och icke minst – folkliga
+predikningar på svenskt språk höllos. För katolicismens
+renlärighet i Norden blefvo birgittinerklostren
+äfvenledes af stor betydelse. Eriks af Pommern skrifvelse
+till kyrkomötet i Basel säger rent af, att orden fredade
+den svenska kyrkan för grekiskt och hussitiskt kätteri,
+och en ifrig dansk motståndare till reformationen
+förehöll Gustaf Vasa, att öfvergifvandet af Birgittas
+uppenbarelser var orsaken till alla Sveriges olyckor.
+</p>
+
+<p>
+Ännu Erik XIV och Johan III gåfvo rikliga anslag
+till Vadstena kloster, men 1595 gjorde hertig Karl
+slut på resten af katolicism i Sverige; de elfva kvarvarande
+nunnorna och deras biktfader måste den 13 december
+detta år lämna fäderneslandet.
+</p>
+
+<p>
+Det varaktigaste och mest kända minnet af Birgitta
+utgöres dock af hennes uppenbarelser. Deras fullbordande
+och slutliga utgifning äro förknippade med namnet
+på en man, som mot slutet af Birgittas lif på visst
+sätt hade blifvit henne en ersättning för Mathias, eftersom
+han kunde tjänstgöra som både biktfader och teologisk
+rådgifvare. Det var den spanske biskopen <em>Alfons</em>,
+som af kärlek till ett lif i religiösa betraktelser afsagt
+sig sin biskopsstol och sedan vistades i Rom. En tid
+<a id="page-40" class="pagenum" title="40"></a>
+af året 1370 har han varit Birgittas ende biktfar; han
+var henne också följaktig på pilgrimsfärden till Jerusalem,
+och på grund af Kristi befallning öfverlämnade
+hon samtliga sina uppenbarelser åt honom, »som må förtydliga
+de mörka punkterna och som förstår den rättrogna
+meningen af de ord min ande ingifvit dig». »Ty», säger
+Kristus sedan, »min ande öfvergifver någon gång
+mina utvalda, och de få då själfva afväga och pröfva
+mina ord i sitt hjärta, på det att de efter mogen
+öfverläggning må klarare och bättre utveckla min
+mening.»
+</p>
+
+<p>
+Den teologiska granskning, som Alfons sålunda
+fått i uppdrag att utföra, var färdig, tills uppenbarelserna
+före helgonförklaringen skulle öfverlämnas till påfven.
+Att ordna dem efter innehållet, som han också
+tänkt göra, medhann biskopen dock ej, och så bibehölls
+den mycket orediga, närmast men icke följdriktigt i kronologisk
+ordning gjorda uppställning, som härrör från
+priorn Petrus och magister Petrus och som bereder oss
+sådana svårigheter vid läsningen af Birgittas skrifter.
+De värsta utfallen mot påfvar och präster aktade man sig
+att framlämna vid undersökningen före helgonförklaringen;
+de utkommo dock sedermera i den första tryckta upplagan
+af uppenbarelserna. Birgittas skrifter ha utgått
+i mer än 20 latinska upplagor, däribland ett par från
+början af 1500-talet med träsnitt af Albrekt Dürer.
+Franska och italienska upplagor finnas äfven samt en
+fornsvensk, som först på 1800-talet kommit i tryck.
+</p>
+
+<p>
+Huru skola vi förklara Birgittas uppenbarelser? Bedrägerier
+voro de ej, det öfvertygas man om redan vid
+en tämligen flyktig genomläsning. Att förklara dem
+som ett hysteriskt lynnes sjuka fantasier är en utväg,
+som nog blifvit försökt mer än en gång men som lider
+af betydlig ensidighet. Hysteri var visserligen hos
+medeltidens både män och kvinnor en smula vanligare
+än nu; man lefde ju i en ständig skräck för det onda
+<a id="page-41" class="pagenum" title="41"></a>
+andelifvets hemlighetsfulla makter. Men Birgitta visar
+på samma gång så mycken sund lifsuppfattning, så mycken
+vördnad för och rent af kärlek till naturen, och
+uppenbarelserna äro för öfrigt så märkbart hämtade ur
+hennes eget lifs yttre händelser och erfarenheter, att
+vi godt, trots den profetiska formen, kunna i hennes
+skrifter känna oss på fast mark.
+</p>
+
+<p>
+Förklaringen på det hela synes mig ligga i den
+omständigheten, att Birgitta på samma gång var en religiös
+personlighet och en skald. För hvarje verklig,
+själfupplefvad fromhet, den må nu vara aldrig så protestantiskt
+frisinnad, existera alltjämt »under» i den bemärkelsen,
+att de egna upplefvelserna faktiskt tagas som
+uppenbarelser från Gud till personligheten och alltså
+föranleda till stärkande af den undergifvenhet under
+Guds vilja, som utgör religionens innersta väsen.
+</p>
+
+<p>
+Men Birgitta var icke blott en varmt religiös personlighet;
+hon var också skald, med skaldens oemotståndliga
+längtan att nedskrifva och för världen förkunna
+erfarenheterna i sitt inre och yttre lif. Att hon gjort
+detta under känslan af hänförd glädje öfver sina egna
+ord, det är ingenting enbart för medeltidens författare
+typiskt; hänförelse tillhör ju alltid det konstnärliga skapandets
+ögonblick. Och att ofta hennes egna tankar
+tedde sig för henne som syner och meddelanden från de
+rymder, som voro henne kärast – det är med hennes
+fantasi ingenting att undra på.
+</p>
+
+<p>
+Är nu på detta sätt allt »underbart» affärdadt ur
+Birgittas personlighet för oss, nyktra nutidsmänniskor?
+Jag tror fastmer, att vi på detta betraktelsesätt ingenting
+förlora; en själfständig religiös personlighet och
+en skald i samma individ, det är just förklaringen
+på en äkta profetnatur, och öfverallt där sådana naturer
+visa sig – och detta sker nog än i dag –, där framträder
+också något af gudomlig uppenbarelse i mänskligheten.
+Detta har hvarje verklig skald lätt att förstå,
+<a id="page-42" class="pagenum" title="42"></a>
+och därför torde heller ingen historisk skildring
+af Birgitta ens i trogen karaktärsteckning öfverträffa
+den bild af henne, som Heidenstam i sin enkla, vackra
+bok »Heliga Birgittas pilgrimsfärd» skänkt vårt folk.
+</p>
+
+<p>
+Birgitta är ingen protestantisk reformator, men hon
+är dock en af de starkaste föreningslänkarna mellan vår
+katolska medeltid och vår luterska nutid. Äfven protestantismens
+svenska folk har i alla tider skäl att se
+upp till henne för hennes fasthållande vid det allmänna
+prästadömets idé, för hennes varma intresse för fosterland
+och folkbildning och för hennes både i klosterregeln
+och i hennes eget lif framträdande uppfattning
+af mannens och kvinnans betydelse för hvarandra i samarbetet
+för Guds rikes förverkligande på jorden.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h2 class="part" id="chapter-0-2">
+<a id="page-43" class="pagenum" title="43"></a>
+BIHANG.
+</h2>
+
+</div>
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-2-1">
+Utdrag ur Birgittas uppenbarelser.
+</h3>
+
+<p class="first">
+S:a Agnes beder Maria för Birgitta i följande
+ord: »Gör misskund med din dotter, ty hon är lik
+fattig kvinna, som intet hade i torpet eller i dalen, där
+hon bodde, utom litet lefvande, som är höna eller gås.
+Dock hade hon så mycken kärlek till den herren, som
+bodde ofvanför berget, att hon unnade och gaf honom af
+kärlek allt det, som hon hade lefvande. Då herren säger,
+att han har allt i öfverflöd och behöfver intet, svarar
+kvinnan: ’Ej offrar jag dig detta, därför att du
+behöfver det, utan därför att du lät mig, fattig kvinna,
+bygga vid ditt berg och palats och därför att jag är
+hedrad af dina tjänare. Jag skulle göra mer, om jag
+förmådde. Men det jag gjort har skett för att icke vara
+otacksam mot din nåd.’ Herren svarar, att han därför
+vill upptaga henne å sitt berg i sitt palatium. Birgitta
+har liksom lämnat ’det enda hon hade i lifvet,
+som var världens kärlek och sina barn; därför skall
+Marias mildhet försörja henne, och hon skall komma till
+Jesu palats, där tusen sinom tusen änglar tjäna honom’.»
+</p>
+
+<p>
+Lifvet i Rom växlar mellan bedröfvelse och hugnad.
+»Hugnaden är den helige andes ingjutelse. Bedröfvelse
+är, då orena tankar eller stolta och leda tankar
+bedröfva människans hug emot hennes vilja. När hugen
+ängslas af Guds vanhedrande och själarnas skada, när
+<a id="page-44" class="pagenum" title="44"></a>
+hugen nödgas att af skälig sak invefva sig i världsliga
+tings omsorg, så måga ock stundom Guds vänner hugnas
+med världslig hugnad, såsom af studier eller läsning,
+af höfvisk lek eller af andra gärningar, i hvilka intet
+ohöfviskt är. Om näfven jämt hölles knuten, krympte
+senorna och vanmäktades handen. Så i andliga ting,
+ty om hugen alltid stode till gudliga tings skådan,
+blefve han uppblåst af högfärd och glömde sig
+själf, eller ock minskades hans äras krona. Därför
+hugnas Guds vänner stundom med den helige andes ingifvelse,
+och stundom bedröfvas de med Guds tillåtelse,
+ty med bedröfvelsen upprifvas syndernas rötter och rättfärdighetens
+frukt rotas; fastän Gud, som ser hjärtan, afväger
+sina vänners frestelser så, att de lända dem till förkofran
+och gagn, ty han gör allt rättvist, med rätt mål
+och vikt. Medan du således är kallad genom Guds ande,
+haf ingen omsorg, därför att Gud länge fördröjer sitt
+löfte, ty skrifvet är, att ingen kommer till Gud, utan
+Gud Fader drager honom. Så har ock skett med dig,
+ty det som förr syntes dig hårdt och vanskligt att tåla,
+har nu blifvit dig så lätt och kärt, att dig lyster intet,
+utan hvad Gud vill.»
+</p>
+
+<p class="tb">
+* * *
+</p>
+
+<p class="noindent">
+»En af djäfvulens största frestelser är att vilja
+synas hvad man ej är eller att åstunda vara det,
+som går öfver ens kraft och förmåga. Några äro,
+som med sina gärningar tro sig fullgöra för sina
+synder, hvilkas vilja alltigenom är fördömlig, ty
+äfven om en människa dräpte sin lekamen hundrade
+gånger, förmådde hon ej svara Gud ett emot tusen,
+därför att Gud gifver makten och viljan. Han gifver
+tiden och hälsan, han gifver den goda åstundan.
+Han gifver rikedom och ära, han dödar och gör lefvande,
+han upphöjer och förnedrar, och allting är i hans
+<a id="page-45" class="pagenum" title="45"></a>
+hand, och därför bör all heder gifvas honom allena
+och ingen människas förskyllan räknas henne för något.»
+</p>
+
+<p class="tb">
+* * *
+</p>
+
+<p class="noindent">
+Mot påfven och kyrkans fördärf: »Länge sedan
+var det, som världens hufvud, som är påfven, blidkade
+Gud med lefvernets helighet och goda efterdöme,
+så som forna helgade påfvar gjorde, och därför
+hafva de andra lemmarna blifvit vanmäktiga och
+tvinande. Snart skall dock plöjaren komma, sänd af
+den allsmäktige. Han aktar ej jordägor eller lekamlig
+fägring och frågar ej efter människornas styrka, ej höfdingarnes
+hot, ej någon människas värdighet. Arbeten
+därför, mina vänner, manligen och ifrigt! Ty detta, som
+jag säger, skall ej varda i yttersta dagarna, så som
+jag sagt förut, utan i dessa dagar, och många nu lefvande
+skola se det med sina ögon, att fullkomnas må
+hvad skrifvet är: Varde deras hustrur änkor och deras
+söner faderlösa, och allt det människorna åstunda skall
+tagas ifrån dem. Ty rättvist är, att huset renas, hvari
+konungen skall ingå, och glaset tvås rent, att drycken
+må synas klar, kornet starkt tröskas, att det må skiljas
+från ax och agn, och det, som inneslutes i formen, skall
+tryckas och pressas, tills det får gestalt efter formen.
+Men liksom sommaren kommer efter vintern, så skall
+jag gifva dem hugnad efter bedröfvelse, som vilja vara
+ödmjuka och mer akta himmelriket än jordiska ting.
+För det tredje skall jag andeligen säga: ’Kommen, I
+fåkunniga och enfaldiga, och jag skall gifva eder mun
+och snille, så att högfärdiga och mångtaliga ej skola
+förmå strida emot eder.’ Så gjorde jag i dessa dagar.
+Jag upphöjde enfaldiga med min visdom till att motstå
+de lärda. Jag föraktade de stortaliga, och de bortgingo
+med hast.»
+</p>
+
+<p class="tb">
+* * *
+</p>
+
+<p class="noindent">
+<a id="page-46" class="pagenum" title="46"></a>
+»Därför anklagar jag nu dig, du min kyrkas
+hufvud, som sitter i mitt säte, hvilket jag antvardade
+åt Petrus och hans efterkommande med trefaldig
+värdighet och makt: för det första, att de skulle hafva
+makt att binda själarna och lösa dem från synden; för
+det andra, att de skulle för de ångrande upplåta himmelrikets
+portar; för det tredje, att de skulle tillsluta dem
+för de förbannade och för dem, som försmått min lag.
+Men du, som skulle hela själarna och föra dem till
+mig, du är sannerligen själarnas dråpare! Jag gjorde
+Petrus till en herde för mina får, men du drifver dem
+åtskils och sargar dem. Du är värre än Lucifer, ty
+han hatade blott mig och ville ingen dräpa utan mig,
+att han i mitt ställe måtte blifva herre; men du är
+mycket värre, ty med dina onda gärningar drifver du
+ej allenast mig från dig, utan genom ditt onda föredöme
+dräper du jämväl de själar, som jag återlöst med mitt blod
+och som jag antvardade åt dig såsom åt en trogen vän.
+Du är orättvisare än Pilatus och grymmare än Judas,
+ty han sålde mig ensam, men du säljer icke blott mig
+utan ock de utvaldas själar för världslig vinning och
+fåfäng ära.»
+</p>
+
+<p class="tb">
+* * *
+</p>
+
+<p class="noindent">
+Till en biskop, som uppehöll sig hos påfven i Avignon:
+»Herre biskop! Vår Herre Jesus Kristus sade till
+mig, att jag skulle tillskrifva eder nedanstående ord,
+hvilka ni bör framlägga för påfven. Påfven begär ett
+tecken; säg honom, att fariséerna fordrade tecken. Dessa
+svarade jag, att liksom Jona var i hvalfiskens buk
+under tre dagar och tre nätter, så låg jag, jungfruns
+son, under tre dagar och tre nätter död i jorden, och
+sedermera uppstod jag och uppsteg till min ära. Så
+skall ock denne påfve Gregorius mottaga min varnings
+tecken, att han må frälsa själarna. Må han förrätta
+<a id="page-47" class="pagenum" title="47"></a>
+sådana verk, som lända mig till ära; må han arbeta på
+själarnas frälsning och på att min kyrka kommer till
+sin forna betydelse; då skall han undfå ett tecken och
+den evinnerliga tröstens frukt. Men såvida han ej hörsammar
+mina ord och icke kommer till Italien, skall
+han hafva ett annat tecken: han skall förlora ej blott
+det timliga goda utan ock det eviga, och han skall känna
+förtviflan, så länge han lefver; om än hans hjärta kan
+förefalla att äga någon hugnad, skola likväl samvetskvalen
+och den inre oron icke öfvergifva honom. Det
+tredje tecknet består däri, att jag, Herren Gud, talar
+dessa underbara ord till en kvinna; till hvilket mål och
+till hvilket gagn, om icke till själarnas frälsning och
+båtnad och på det att de onda må rättas och de goda
+blifva bättre? Rörande oenigheten mellan påfven och
+Bernabo (Visconti i Milano) svarar jag, att den är mig
+på det högsta emot, emedan otaliga själar därigenom
+vedervågas; därför vill jag, att fred slutes, ty äfven om
+påfven fördrefves från påfvedömet, vore det bättre, att
+han ödmjukade sig och gjorde fred på hvad sätt ske
+kunde, än att så många själar förloras i den eviga fördömelsen.
+Angående Frankrike får han intet veta, förrän
+han personligen kommer till Italien. Själarnas fördömelse
+är uppenbar, och därhän sträfva de flesta. Därför
+må påfven endast lyssna till mig, emedan – om än
+alla afråda honom från att begifva sig till Rom och sätta
+sig däremot så mycket de kunna – han bör förlita sig
+på mig ensam, och jag skall vederkvicka honom. Inga
+andra skola då få makt öfver honom, utan liksom kycklingarna
+i boet sträcka upp sina hufvuden, skria och
+fröjdas vid hönans ankomst, så skall jag med glädje
+gå honom till mötes, upphöja honom och andligen och
+lekamligen hedra honom. Desslikes säger Herren: Emedan
+påfven tvekar, huruvida han för fredens stiftande
+och min kyrkas rensning bör komma till Rom, vill jag,
+att han kommer under närmast följande höst, och må
+<a id="page-48" class="pagenum" title="48"></a>
+han tillika veta, att han ej kan utföra någon mig behagligare
+gärning än den att återvända till Italien».
+</p>
+
+<p class="tb">
+* * *
+</p>
+
+<p class="noindent">
+I uppenbarelsernas sjunde bok finnes ett herdabref
+af Birgitta till en biskop, som öfvertagit styrelsen af
+Mark Ancona i Italien och i sitt samvete kände sig oroad
+öfver att nödgas vara borta från sitt stift, emedan han
+ej kunde sköta de själar, som voro anförtrodda åt hans
+vård. Han bad därför Birgitta säga sig, hvilket behagade
+Gud mest, antingen att han vände tillbaka till
+sitt stift, eller att han fortfore att förvalta det ämbete,
+som blifvit honom anförtrodt. Af Birgitta erhöll han
+då följande svar:
+</p>
+
+<p>
+»Gud vare prisad för all sin godhet i evighet, amen!
+Ärevördige fader! Först en ödmjuk hälsning. I hafven i
+ödmjukhet skrifvit, att jag, en för eder okänd kvinna,
+skulle bedja Gud för eder. Härpå svarar jag eder i
+sanning, som mitt samvete förpliktigar mig, att jag dess
+värre är en stor synderska och helt ovärdig att bedja
+för eder. I hafven ock skrifvit till mig, att jag skall
+gifva eder några andliga råd till frälsning af eder själ.
+</p>
+
+<p>
+Och därför har Gud sett till eder tro och ödmjukhet
+och som en god fader velat uppfylla er önskan, i det
+att han icke har aktat på mina synder utan blott har
+sett på den ödmjukt bedjandes innerliga önskan. Ty då
+jag, som genom min synd är helt ovärdig till dylika
+ting, bad för eder till min Herre Jesus Kristus, visade
+han sig själf för mig i anden och sade till mig i en
+liknelse: Du, som det är gifvet att se och höra andliga
+ting, gif nu väl akt och vet, att alla biskopar, abboter
+och alla öfriga kyrkans prelater, som öfvergifva sina
+kyrkor och förvalta andra ämbeten för att nå högre
+äreplatser och blifva aktade af människorna, äro, till och
+med när de i sin förvaltning icke göra sig skyldiga
+till annan orättfärdighet, att likna vid orena djur, som
+<a id="page-49" class="pagenum" title="49"></a>
+blifvit beklädda med biskopliga och prästerliga skrudar.
+Häraf, vördige herre och fader, har jag insett, att
+I skolen göra så: Rannsaken i edert samvete, om dessa
+får, nämligen de som äro eder betrodda i edert biskopsdöme,
+under eder frånvaro blifva väl och på andligt sätt
+styrda eller icke. Ledas de till själarnas gagn och bästa,
+och sen I dessutom, att I genom förvaltningen af Mark
+Ancona kunnen uträtta mera till Guds ära och själarnas
+frälsning än i edert biskopsdöme, då säger jag eder,
+att I efter Guds vilja tören förblifva i edert nuvarande
+ämbete, såframt det ej blott är längtan efter ära eller
+fåfänglig berömmelse, som fasthåller eder där. Men om
+edert samvete däremot säger eder motsatsen, så råder
+jag eder till att uppgifva er ställning i Mark Ancona,
+vända tillbaka till eder kyrka och fästa bo i det eder
+anförtrodda stiftet för att styra edra eller rättare Kristi
+får och med ord, exempel och gärning vakta dem, icke
+sorglöst och illa som en legoherde utan flitigt och troget
+som en sann och god herde. Förlåt mig, min herre
+och fader, att jag, en ovetande kvinna och ovärdig synderska,
+skrifver detta till eder. Jag beder vår sanne
+och gode herde, som värdigats dö för sina får, att han
+ville gifva eder sin helige andes nåd att värdigt vakta
+hans får och intill döden uppfylla hans härliga och
+heliga vilja.»
+</p>
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-2-2">
+Utdrag ur ordensreglerna.
+</h3>
+
+<p class="first">
+Nunnornas antal är 60. Nunnekoret är under taket,
+och munkar och nunnor äro afskilda från hvarandra
+äfven under gudstjänsten.
+</p>
+
+<p>
+Dessutom finnas 13 präster, som beteckna de tolf
+apostlarne och Paulus, och 4 mässdjäknar, som beteckna
+kyrkofäderna Ambrosius, Augustinus, Gregorius, Hieronymus.
+Prästerna <a id="corr-3"></a>igenkännas på ett rödt kors, mässdjäknarne
+<a id="page-50" class="pagenum" title="50"></a>
+på hvit cirkel med fyra röda »stycken». Dessa
+13 präster, 4 djäknar tillika med 8 lekbröder utgöra
+således inalles 25. Abbedissan väljer med biskopens
+råd och konventets en af de 13 prästerna till
+konfessor.
+</p>
+
+<p>
+Prästerna sköta gudstjänsten, studier och gudeliga
+böner samt predika öfver skrifttexten å modersmålet
+vissa dagar för nunnorna.
+</p>
+
+<p>
+Konfessor (biktfadern) väljer några af bröderna, som
+äro präster, till hjälp i skriftermålet.
+</p>
+
+<p>
+Hvar torsdag hålles kapitel af abbedissan.
+</p>
+
+<p>
+Nunna skall vid inträdet vara minst 18 år, munk
+25. Nunnornas tid delas mellan gudstjänst, läsning och
+handarbete.
+</p>
+
+<p>
+Nunnesången vid gudstjänsten får ej vara smältande
+vek, ej bruten, ej lekande, utan höfvisk, dämpad, samdräktig
+och ödmjuk. Det är styggelse för Gud, när rösten
+höjes mer för åhörarnes skull än för Guds.
+</p>
+
+<p>
+Systrarna få ej utgå af klostret, annat än då nytt
+kloster skall byggas. Konfessor må ock utgå med bröder
+i klosterärenden eller för kätteris öfvervinnande, om
+så behof varda kan.
+</p>
+
+<p>
+Systrarna få samtala i trädgården. Likaså få prästerna
+idka läsning, samtal och studier samt med konfessors
+lof för hugnads skull gånga och spatsera.
+</p>
+
+<p>
+Samtal med världsfolk tillåtes systrarna vid fönstergallret.
+Vid intagning i klostret frågar biskopen nunnan,
+om hon ej nödgas till »renlif» af blygd eller af
+världens motgång eller gäld.
+</p>
+
+<p>
+Före den, som skall intagas i klostret, bäres en röd
+fana med Kristi pina och jungfru Marie beläte. Nya
+bruden skåde Kristus på korset och läre sig tålamod och
+fattigdom, renhet och ödmjukhet af jungfru Maria. Innanför
+kyrkan stannar bruden vid dörren. Biskopen viger
+hennes ring, och två tända ljus bäras framför henne
+och skola brinna, så länge mässan sjunges. Biskopen läse
+<a id="page-51" class="pagenum" title="51"></a>
+därvid denna bön: O, allsvåldige, evärdlige Gud, som
+fäster dig din nya brud i misskund, välsigna denna
+ring, och såsom din tjänarinna bär detta brudetecken
+utantill på handen, må hon ock bära din tro och kärlek
+innantill i faderns, sonens och den helige andes namn.
+Amen.
+</p>
+
+<p>
+För altaret klädes klosterbruden af biskopen i sin
+nunnedräkt under bön. Därefter läses litanian under
+åkallan af alla helgon för Guds tjänarinna. Däruppå
+meddelas absolution åt den knäböjande, hvarefter hon
+tager Kristi lekamen. Nu inbäres af systrar en bår
+med mull, som sättes vid dörren, förrän mässan börjar.
+Under en lofsång gå biskopen och bruden till samma
+dörr, där biskopen öfverantvardar henne åt abbedissan,
+som bidar vid dörren med konventet.
+</p>
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-2-3">
+Ur Birgittas böner.
+</h3>
+
+<p class="first">
+Min Herre Jesus Kristus, du är den starkaste kämpe
+och manligaste riddare. Du gjorde den största gärning
+och tålde den hårdaste pina i världen. Nu må din ära
+utropas af allt himmelrikets härskap upp till den höjd,
+där ingen kan omfatta slutet af gudomens välde. Gånge
+ock det ropet ned i helvetet, i hvars djup ingen grund
+finnes, och ditt lof må förkunnas i världen, både bland
+dina vänner och ovänner, för det du var den förste och
+främste i striden under ditt eget baner, hvarvid din kärlek
+må liknas. Då blef baneret rest och sedt, vid den
+timmen, då du sade: »det är fullkomnadt», och till dess
+du antvardade din ande i din faders händer. Då syntes
+din kärlek, att du hellre ville, att ditt hjärta ginge
+sönder, än att själarna skulle mista himmelriket.
+</p>
+
+<p>
+Då fick Lucifer, höfdingen i helvetet, så stort fall,
+att han domnade i sin styrka och sina krafter och allt
+djäfvulssläktet röt och skalf af rädsla. – –
+</p>
+
+<p>
+<a id="page-52" class="pagenum" title="52"></a>
+O, hertig af Betlehem, så fullkomnade du en hertigs
+lefverne, då du ledde den stora skaran från mörker och bedröfvelse
+till evärdlig glädje. O, hur manligen du fullkomnade
+ridderskapsrätten: du styrkte kyrkan, då du tolkade
+och skipade din nya lag, du värjde änkorna, då du
+instiftade skriftermålet, du hjälpte faderlösa barn, då du
+med ditt hjärteblod öppnade himmelriket; ditt hjärta är
+oförtrutet tillreds att göra rättvisa och fördärfva orättvisa.
+Du, som är min själs och min lekamens allrakäraste
+öfver allt det, som skapadt är, Guds och jungfruns
+Son, dig äre och tacke allt det i himmelriket är
+för den glädje där skall vara förutan ände!
+</p>
+
+<p>
+Herre min, jag klagar inför dig, huru jag tycker
+mitt hjärta vara beskaffadt: mig tyckes, som om i hjärtat
+vore en etterblemma; där stånda ock genom hjärtat
+två törnen, och kringom dem är dragen en hinna, som
+tränger det och kväljer mig mycket. Min käre Herre
+Gud, detta är mig omöjligt att göra själf utan med din
+hjälp, därför beder jag dig för all den ödmjukhets skull,
+som du uppenbarade i världen: rif af den hinnan, hvarmed
+jag menar högfärden, och omhvärf hjärtat med den
+ödmjukhet, som utan början hafver funnits i din gudoms
+dygd. Min Herre Gud, jag beder dig, för det att
+ditt hufvud kröntes med en törnekrona: rif ut den taggen,
+som står i mitt hjärta, hvilken är köttslig kärlek
+till man eller barn, vänner eller fränder, och insätt
+där i stället gudlig kärlek till mina medkristnas själagagn.
+</p>
+
+<p>
+Min Herre Jesus, hör min bön, som du hörde röfvaren
+på korset, gör mitt hjärta brännande af din kärleks
+eld, så att allt, som där är dig emot, må bortsopas
+af stormen.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h2 class="part" id="chapter-0-3">
+<a id="page-53" class="pagenum" title="53"></a>
+Källor:
+</h2>
+
+</div>
+
+<div class="table">
+<table class="src">
+<tbody>
+   <tr>
+      <td class="col1"><em>Henrik Schück</em>:</td>
+      <td class="col2">Svensk Litteraturhistoria I. Stockholm 1890.</td>
+   </tr>
+   <tr class="c">
+      <td class="col1" colspan="1">» »</td>
+      <td class="col2">Illustrerad svensk Litteraturhistoria I. Stockholm 1896.</td>
+   </tr>
+   <tr class="c">
+      <td class="col1" colspan="1">» »</td>
+      <td class="col2">Birgitta. (Ord o. bild, 1892).</td>
+   </tr>
+   <tr class="c">
+      <td class="col1" colspan="1">» »</td>
+      <td class="col2">Några anmärkningar om Birgittas revelationer (Vitterhets-, Historie- o. Antikvitetsakademiens handlingar 13: 1). Stockholm 1901.</td>
+   </tr>
+   <tr class="c">
+      <td class="col1" colspan="1">» »</td>
+      <td class="col2">Lifvet i Vadstena kloster. (Dagny 1901.)</td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1"><em>Fr. Hammerich</em>:</td>
+      <td class="col2">Den hellige Birgitta og Kirken i Norden. Köpenhamn 1863.</td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1"><em>Ellen Fries</em>:</td>
+      <td class="col2">Märkvärdiga kvinnor. Stockholm 1891.</td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1"><em>Gustaf Bergström</em>:</td>
+      <td class="col2">Sancta Birgitta. Örebro 1898.</td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1"><em>A. Brinkman</em>:</td>
+      <td class="col2">Den hellige Birgitta. Köpenhamn 1893.</td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1"><em>Johannes Jørgensen</em>:</td>
+      <td class="col2">Romerske Helgenbilleder. Köpenhamn 1902.</td>
+   </tr>
+   <tr class="l">
+      <td class="col1" colspan="2">Heliga Birgittas uppenbarelser, utgifna af <em>G. E. Klemming</em>. Stockholm 1857-1875.</td>
+   </tr>
+   <tr class="l">
+      <td class="col1" colspan="2">Vadstena klosterregler, utg. af <em>C. F. Lindström</em>. Stockholm 1845. (De båda sista i Svenska Fornskriftsällskapets samlingar.)</td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1"><em>C. Bildt</em>:</td>
+      <td class="col2">Svenska minnen och märken i Rom. Stockholm 1900.</td>
+   </tr>
+</tbody>
+</table>
+</div>
+
+<div class="ads chapter">
+<p class="hdr">
+Systematisk förteckning å Föreningen
+Heimdals folkskrifter.
+</p>
+
+<p class="hdr2">
+A. <i>Historia, biografi och statskunskap.</i>
+</p>
+
+  <div class="hang">
+<p>
+<b>1. Unionen</b>, sådan den stiftades och sådan den blifvit. I. Den ursprungliga unionen.
+Af prof. <i>R. Kjellén</i>. 0,25.
+</p>
+
+<p>
+<b>14-15. Unionen</b> etc. II. Unionens historia (1814-1891). Af prof. <i>R. Kjellén</i>. 0,40.
+</p>
+
+<p>
+<b>18-19. Unionen</b> etc. III. Den nuvarande unionen. Af prof. <i>R. Kjellén</i>. 0,40.
+</p>
+
+<p>
+<b>2. Om Engelbrekt Engelbrektsson</b> och betydelsen af hans verk. Af prof. <i>S. J.
+Boëthius</i>. 0,20.
+</p>
+
+<p>
+<b>4. Uppsala möte 1593.</b> Af d:r <i>Karl Hildebrand</i>. 2. uppl. 0,25.
+</p>
+
+<p>
+<b>11. Olaus Petri</b>, hans reformatoriska verksamhet och karakter. Af komminister
+<i>Karl Hult</i>. 0,20.
+</p>
+
+<p>
+<b>16-17. Gustaf II Adolf</b>, hans personlighet och betydelse. Af prof. <i>Ludvig Stavenov</i>.
+2. uppl. 0,30.
+</p>
+
+<p>
+<b>27. Alexander den store.</b> Af d:r <i>Richard Nordin</i>. 0,25.
+</p>
+
+<p>
+<b>36. Gustaf Vasa</b>, hans personlighet och hans betydelse. Af riksarkivarien <i>E. Hildebrand</i>.
+0,20.
+</p>
+
+<p>
+<b>42. Karl XI:s personlighet och lifsgärning.</b> Af d:r <i>Rudolf Fåhræus</i>. 0,20.
+</p>
+
+<p>
+<b>57. Betydelsen för Sveriges utveckling af 1600-talets krigspolitik.</b> Af fil. d:r <i>Ellen
+Fries</i>. 0,25.
+</p>
+
+<p>
+<b>64. Erik Dahlberg.</b> Af d:r <i>Hjalmar Nilsson Heden</i>. 0,50.
+</p>
+
+<p>
+<b>65. Holländare och engelsmän i Sydafrika.</b> Af doc. <i>V. Söderberg</i>. 0,25.
+</p>
+
+<p>
+<b>78. Axel Oxenstierna och hans broder.</b> Af d:r <i>P. Sondén</i>. 0,40.
+</p>
+
+<p class="hdr2">
+B. <i>Geografi och etnografi.</i>
+</p>
+
+<p>
+<b>21. Kina</b> och dess förbindelser västerut. Af doc. <i>S. Lönborg</i>. 0,25.
+</p>
+
+<p>
+<b>28. Indianerna</b> i norra och mellersta Nordamerika. Af fil. kand. <i>O. A. Wetterling</i>. 0,20.
+</p>
+
+<p>
+<b>52. Vasco da Gama</b> och upptäckten af sjövägen till Indien. Af lektor <i>J. Fr. Nyström</i>.
+0,30.
+</p>
+
+<p>
+<b>61. Ferdinand Magellan</b> och den första världsomseglingen. Af fil. lic. <i>Erik Falk</i>.
+0,45.
+</p>
+
+<p>
+<b>74. Polarforskningen.</b> Af prof. <i>A. G. Nathorst</i>. Med en karta. 0,25.
+</p>
+
+<p class="hdr2">
+C. <i>Naturvetenskap och praktisk tillämpning däraf.</i>
+</p>
+
+<p>
+<b>8-9. Om solen.</b> Af Prof. <i>N. C. Dunér</i>. 0,30.
+</p>
+
+<p>
+<b>10. Underjordiska inflytelser på jordytan.</b> Af prof. <i>R. Kjellén</i>. 0,25.
+</p>
+
+<p>
+<b>12. Om väderleksmärken</b>, deras betydelse och ursprung. Af prof. <i>H. H. Hildebrandsson</i>.
+0,20.
+</p>
+
+<p>
+<b>25. Människans inflytande på vårt lands vegetation.</b> Af prof. <i>Th. M. Fries</i>. 0,20.
+</p>
+
+<p>
+<b>31. Om nordens vårväxter.</b> Af prof. <i>F. R. Kjellman</i>. 0,10.
+</p>
+
+<p>
+<b>32. Om koksaltets betydelse för människo- och djurkroppen.</b> Af prof. <i>O. Hammarsten</i>.
+0,15.
+</p>
+
+<p>
+<b>37. Hvad torfmossarna förtälja.</b> Af prof. <i>Aug. Quennerstedt</i>. 0,15.
+</p>
+
+<p>
+<b>45. Om fotografering och ljustryck.</b> Af doc. <i>N. A. Langlet</i>. 0,25.
+</p>
+
+<p>
+<b>51. Om Röntgenstrålarne.</b> Af prof. <i>Knut Ångström</i>. 0,25.
+</p>
+
+<p>
+<b>54-55. Om växternas näring.</b> Af fil. kand. <i>J. F. Nordwall</i>. 0,40.
+</p>
+
+<p>
+<b>58. Om oljeväxterna</b> och deras användning inom industrien. Af direktör <i>Tom von
+Post</i>. 0,20.
+</p>
+
+<p>
+<b>62. Om det gamla och det nya krutet.</b> Af prof. <i>Oskar Widman</i>. 0,15.
+</p>
+
+<p>
+<b>67. Djurens blodomlopps- och andningsorgan.</b> Af lektor <i>Ludv. Johansson</i>. 0,40.
+</p>
+
+<p>
+<b>72. Om anfalls- och försvarsmedel inom djurriket.</b> Af doc. <i>Einar Lönnberg</i>. Med
+7 planscher. 0,50.
+</p>
+
+<p>
+<b>77. De nordiska trädens arkitektonik.</b> Af prof. <i>F. R. Kjellman</i>. 0,20.
+</p>
+
+<p class="hdr2">
+D. <i>Medicin och hälsovård.</i>
+</p>
+
+<p>
+<b>3. Om lungsot och tuberkulos.</b> Af prof. <i>S. E. Henschen</i>. 0,20.
+</p>
+
+<p>
+<b>22. Vår köttföda.</b> Af stadsveterinären <i>Gust. Kjerrulf</i>. 0,20.
+</p>
+
+<p>
+<b>26. Om engelska sjukan hos barn.</b> Af prof. <i>O. V. Petersson</i>. 0,25.
+</p>
+
+<p>
+<b>38. Skyddsympningens utveckling.</b> Af prof. <i>Carl Sundberg</i>. 0,20.
+</p>
+
+  </div>
+</div>
+
+<div class="trnote chapter">
+<p class="transnote">
+Noteringar:
+</p>
+
+<p>
+Originalets grammatik, stavning och interpunktion har mestadels bibehållits.
+Uppenbarliga fel har rättats utan notis. Ytterligare korrekturer är som
+följande (innan/efter):
+</p>
+
+
+
+<ul>
+
+<li>
+... af sängen, några bänkar och en bönstol.<span class="underline">»</span> ...<br>
+... af sängen, några bänkar och en bönstol.<a href="#corr-0"></a> ...<br>
+</li>
+
+<li>
+... <span class="underline">Aspanäs</span> i södra Östergötland, drotsen Knut Bossons husfru. ...<br>
+... <a href="#corr-1"><span class="underline">Aspenäs</span></a> i södra Östergötland, drotsen Knut Bossons husfru. ...<br>
+</li>
+
+<li>
+... hennes hem på Ulfåsa belägna östgötaklostren, till <span class="underline">cistersienserna</span> ...<br>
+... hennes hem på Ulfåsa belägna östgötaklostren, till <a href="#corr-2"><span class="underline">cistercienserna</span></a> ...<br>
+</li>
+
+<li>
+... Prästerna <span class="underline">ingenkännas</span> på ett rödt kors, mässdjäknarne ...<br>
+... Prästerna <a href="#corr-3"><span class="underline">igenkännas</span></a> på ett rödt kors, mässdjäknarne ...<br>
+</li>
+</ul>
+</div>
+
+
+<div style='text-align:center'>*** END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK 75742 ***</div>
+</body>
+</html>
+
diff --git a/75742-h/images/cover.jpg b/75742-h/images/cover.jpg
new file mode 100644
index 0000000..965e24c
--- /dev/null
+++ b/75742-h/images/cover.jpg
diff --git a/75742-h/images/logo.jpg b/75742-h/images/logo.jpg
new file mode 100644
index 0000000..b12758a
--- /dev/null
+++ b/75742-h/images/logo.jpg
author	nfenwick <nfenwick@pglaf.org>	2025-03-28 21:21:17 -0700
committer	nfenwick <nfenwick@pglaf.org>	2025-03-28 21:21:17 -0700
commit	578d156c9b2e5588d03e44fc485f5dcbf81eb2bc (patch)
tree	10302cfb2a831d2cff3c810173fb97292c7a6265 /75742-h